pallkrage

Två klyftor av en elefantvitlök! Man förstår varför denna lökväxt har fått sitt namn. Foto: Kerstin Engstrand

Imponerande stor och väcker habegär, elefantvitlök blir vanligen mer än en handfull stor! En enda klyfta kan väga mer än 50 gram!

Men vad? En vitlök som inte är en vitlök?

Jo, du läste rätt. Nu är den populär, på sociala media kryllar det av frågor om hur man får tag i denna numera mycket attraktiva växt. Vilket medfört att från och med hösten 2020 är det lättare att få tag på den

Första gången jag såg den var i Turkiet på 1970-talet. Där, på en marknad låg de och lyste, vita gigantiska ”vitlökar”. De var populära även på 1980-talet och man kunde då även hitta dem i välsorterade grönsaksbutiker. Dess ursprung lär vara just det östra medelhavsområdet.

En klyfta kan lätt väga 30 till 60 gram. Vanligen har en färdigutvecklad lök fyra till sex klyftor vilket gör att en hel lök kan väga 120 gram, ja rentav upp till 300 gram. Jämför då med en stor vitlök som brukar väga runt 80 till 100 gram.

Men den är ju ingen vitlök!

Men den smakar lätt av vitlök. Bästa smaken får den om man har varit noggrann med vattningen. Står den för torrt blir den faddare i smaken och kan även bli lite besk.

Elefantvitlökens vetenskapliga namn är Allium ampeloprasum ’Elephant’ eller ’Elephant Garlic’  Vanlig vitlök heter Allium sativum.

Till Allium ampeloprasum hör även purjolök, Allium ampeloprasum (Porrumgruppen). Så egentligen är elefantvitlök närmare purjolök än vitlök men till utseendet ser den mera ut som en vitlök. För att förvirra lite mer så finns det även en purjolök med sortnamnet ’Elephant’. Plus att ibland benämns den även som en perenn vitlök.

utsäde av elefantvitlök säljs sällan som hela lökar utan i klyftor.  Foto: Kerstin Engstrand
Utsäde av elefantvitlök säljs sällan som hela lökar utan i klyftor. Foto: Kerstin Engstrand

Elefantvitlök odlas på samma sätt som vitlök. Klyftor sätt på hösten vid samma tidpunkt som du sätter vanliga vitlöksklyftor. Då klyftorna är stora ska de sättas lite djupare, beräkna att en klyfta ska sättas på ett djup så att klyftan har två gånger sin höjd med jord över sig.

Elefantvitlökens blommor är mycket vackra och de blommar länge.  Foto: Kerstin Engstrand
Elefantvitlökens blommor är mycket vackra och de blommar länge. Foto: Kerstin Engstrand

Nästa sommar är det skördetid. Det är dags att skörda när elefantvitlöken är på väg att blomma. Det gör den med vackra ljuslila, syrenlila blombollar. Och de blommar länge! Till skillnad mot vitlök gör det inget direkt att den blommar. Humlor och bin älskar blommorna! Blommorna är lätta att torka men de är sterila, du får inga frön av dem. Och blommorna syns, blomstänglarna blir i regel runt en meter höga! Så det är värt att odla elefantvitlök som blomma!

Foto: Kerstin Engstrand
Elefantvitlök med groddlökar (markerade med rött). Foto: Kerstin Engstrand

Om vissa vitlökssorter sätter groddar upp i toppen så sätter istället elefantvitlöken små groddlökar på löken, dvs under jord. Ibland sitter de fast på en klyfta, ibland hänger de ner från löken. Dessa groddlökar är små, fasta och guldbruna. De går utmärkt att sätta men det tar förstås några år innan de bildar rejält stora elefantvitlökar. Och gå igenom jorden ordentligt när du skördar, det är lätt att missa de små groddlökarna, vilket du inom ett år eller två kommer att märka om du har gjort. Efter ett år brukar de ha bildat en sololök, dvs en stor klyfta.

På våren ser man tydligt att elefantvitlöken inte är en vitlök. De första vårskotten är kraftigare, mera kompakta och liknar mera de dekorativa alliumlökarna än vitlök.  Foto: Kerstin Engstrand
På våren ser man tydligt att elefantvitlöken inte är en vitlök. De första vårskotten är kraftigare, mera kompakta och liknar mera de dekorativa alliumlökarna än vitlök. Foto: Kerstin Engstrand

Om du inte skördar elefantvitlöken kommer allt ovan jord att vissna ner och det sker i augusti eller i början av september. Därefter kommer de kvarvarande elefantvitlökarna att spira nästa vår igen. Man kan alltså odla elefantvitlök som en vacker perenn. Samma teknik kan du använda med lökar som inte hunnit växa till sig ordentligt. Lökarna kan också vara kvar i jorden för skörd i vår. Bor du i södra Sverige kan du även få bra skörd om du sätter elefantvitlöken på senvintern.

Insekter älskar elefantvitlökens vackra och långa blomning. Foto: Kerstin Engstrand
Insekter älskar elefantvitlökens vackra och långa blomning. Foto: Kerstin Engstrand

Odlingsplatsen: Pallkragar fungerar utmärkt, då allra helst i pallkragar som är två våningar höga. Det ger varmare jord. Upphöjd bädd och väldränerat i soligt läge vill elefantvitlöken ha.

Soligt läge, gärna i direkt söderläge eller i sydväst.

Sättdjup: För mindre klyftor 5 till 7 cm djupt, för större något djupare om du bor i zon 4 och uppåt. Tumregeln är att klyftan ska ha minst dess höjd x 2 av jord över sig.

Två klyftor av en elefantvitlök! Man förstår varför denna lökväxt har fått sitt namn. Foto: Kerstin Engstrand
Två klyftor av en elefantvitlök! Man förstår varför denna lökväxt har fått sitt namn. Foto: Kerstin Engstrand

Det är den platta sidan man sätter ner i jorden.

Sättning: Det är klyftor man sätter, en och en och det görs innan frosten kommit på allvar vilket betyder att du i zon 1 i regel kan sätta elefantvitlök så sent som i november, början av december. I zon tre vanligen i slutet av oktober och så vidare allt tidigare desto längre norrut i landet. Att man väntar tills jordtemperaturen är låg är helt enkelt för att man ska undvika att lökarnas klyftor börjar skjuta gröna skott innan vinterkylan. De ska hinna rota sig men inte börja växa.

redan tidigt på våren är bladen riktigt kraftiga och går utmärkt att skörda lita av som bladgrönt. Här mellan lökarna  syns också vårsådd spenat som börjar gro.  Foto: Kerstin Engstrand
Redan tidigt på våren är bladen riktigt kraftiga och går utmärkt att skörda lita av som bladgrönt. Här mellan lökarna syns också vårsådd spenat som börjar gro. På våren får odlingen extra skydd av fiberduk, inte för att elefantvitlöken behöver det utan fiberduken är skydd mot fåglar som gärna vill ta av spenatfröna. Foto: Kerstin Engstrand

I en pallkrage bör du ha 20 cm mellan klyftorna, då får du lätt plats med 24 klyftor i en stor pallkrage på 80 x 120 cm. Vill du samodla med annan gröda, som exempelvis spenat på våren kan du hålla 20 cm mellan klyftorna i raden och sätta nästa rad på ett avstånd av 30 cm, då får du plats med 16 klyftor. Sätt klyftorna inte så nära ytterkanterna i pallkragen, minst 10 cm från ytterkanten ska det vara, detta då ytterkanten är kallare än längre in i pallkragen.

Dra upp fårorna, vattna i fårorna och sätt klyftorna. Tryck ner klyftorna så att de får kontakt med jorden, att de sitter stadigt, innan du täcker dem med jord.

Jord: Elefantvitlök odlas i samma typ av jord som vitlök. Den ska vara en väldränerad, porös, mullrik trädgårdsjord. Tillsätt gärna lite benmjöl i samband med sättningen, benmjölet kan du strö i sättfåran.

Näring: Under våren och fram till början av juni behöver elefantvitlöken vattnas regelbundet och det är effektivt att vattna med flytande näring eller ”guldvatten”, dvs utspädd urin, en liter urin till nio liter vatten i en 10-liters vattenkanna. Man kan även gödsla med höns- eller kogödsel som då myllas försiktigt ner mellan lökarna. Observera att kogödsel på påse i regel inte är ren kogödsel utan oftast har extra näring tillsatt, i regel i form av hönsgödsel.

Att några gånger täcka jorden mellan lökarna med färskt, alldeles nyklippt gräsklipp är också bra. Lägg ut gräsklippet när jorden är fuktig, det är särskilt bra om det är en torr vår. Gräsklippet hjälper då till att hålla fukten kvar i jorden.

Vattning: Elefantvitlök behöver jämn tillgång på vatten för att utvecklas till fina och goda lökar. De vill ha vatten men inte hela tiden växa i fuktig jord. Växer de för torrt blir de, förutom mindre, även lätt lite beska i smaken.

Skörd: Man kan skörda några redan i juni, då för omgående konsumtion. För lagring är skördeförfarandet lika som för vitlök, skörda lökarna försiktigt, oftast kan man dra upp dem utan att använda spade eller grep.

Skörden sker lite beroende på vilken del av landet du bor i men man brukar börja skörda från mitten, slutet av juli i södra delen av Sverige. Skaka av jorden och låt lökarna torka hängandes på en varm, torr och luftig plats. Har du en torr och solig plats utomhus kan det fungera, annars är inomhus bra. Efter ett par veckor är de torra för förvaring. Lökarna brukar gå utmärkt att lagra till följande vår.

Som en del andra alliumväxter får elefantvitlökens blommor en liten mössa när de slår ut. Foto: Kerstin Engstrand
Som en del andra alliumväxter får elefantvitlökens blommor en liten mössa när de slår ut. Foto: Kerstin Engstrand

För utsäde till sättning samma år tar du de största klyftorna. Desto större klyftor desto bättre skörd. Gör som med alla andra grödor, välj en ny växtplats där det inte har odlats lökväxter de senaste tre åren.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vitlök av sorten Ivan. Foto: Kerstin Engstrand

Vitlök är lättodlat och oerhört bra för ens odlarsjälvförtroende. Odlingsåret 2019/2020 testade jag att odla 12 olika sorters vitlök under tre olika förhållanden, olika jorddjup, olika väderstreck/ljusförhållande och olika utsatthet för regn.

Samma sorter odlades i pallkragar på fyra olika platser i en och samma trädgård:

  1. Pallkrage en våning hög, vanlig trädgårdsjord och odlingen låg i halvskugga.
  2. Pallkrage en våning hög med vanlig trädgårdsjord i soligt läge.
  3. Pallkrage två våningar hög med vanlig trädgårdsjord i soligt läge.
  4. Pallkrage två våningar hög med vanlig trädgårdsjord och odlingen låg i halvskugga samt skyddades från regn av ett träds bladverk.

Vitlökarna sattes som vanligt, som klyftor en tid innan vinterkylan beräknades inträda, i zon 3, och det blev den 3 november 2019. Klyftorna höll samma storlek inom sorten. Avstånd mellan sättlökarna var också detsamma oberoende av växtplats. Några sorter odlades även med utsäde från olika leverantörer. Jorden förbereddes på sedvanligt sätt, se artikeln Vitlök, superenkel att odla! Juli 2020 bjöd på lite kylslagna nätter så skörden började lite senare än normalt, den 28 juli. All vitlök skördes under två dagar.

Vintern 19/20 hade varit ovanligt mild. Redan under januari började några tidiga sorter skjuta skott. Det är i sig inget farligt och har, vad jag noterat, inte påverkat odlingsresultatet. Mer om hur vitlök och vinterförhållanden påverkar skörden kan du läsa i artikeln Vitlöken gror, är det farligt?

Alltså, det var ingen tvekan, den vitlök som odlades i pallkragar som var två våningar höga i soligt läge blev tveklöst störst. Som nummer två den odling som var två våningar hög och låg i halvskugga under sommarmånaderna. Rejält upphöjda bäddar ger bättre odlingsklimat, jorden värms upp snabbare och det blir också mera väldränerat.

De vitlökar som odlades i en pallkrage högt jorddjup blev väsentligt mindre.

12 sorter testades
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Totalt testodlade jag 12 sorter från klyftor.  Det var:

  1. Chrystal
  2. Cledor
  3. Ivan
  4. Ljubacha
  5. Northern White
  6. Polish White
  7. Primor
  8. Sprint
  9. Thermidrome
  10. Vaclav
  11. Vigor
  12. Vladivostok 1

Av dessa är några extra tidiga, som Primor och Sprint. De var ganska lika oavsett var de hade odlats och skördades också tidigare än de andra.

4 bättre än andra
Vitlök av sorten Vigor.  Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Vigor. Foto: Kerstin Engstrand

Av de övriga var det fyra sorter som stack ut där odlingsresultatet blev extra bra.

VIGOR, är känd för att ge stora klyftor på en stor lök. Är så kallad softneck, det vill säga kan lätt flätas. Får sällan halslök men några fick det i år. Är medeltidig.

Vitlök av sorten Thermidrome. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Thermidrome. Foto: Kerstin Engstrand

THERMIDROME, anses sedan länge vara ett så kallat säkert kort! Thermidrome är en medeltidig sort, känd för att ge stora vitlökar och vara köldtålig. Vanligen består en vitlök av 15 klyftor, ibland 20. Är en så kallad softneck, det vill säga lätt att fläta. Kan få så kallade halslökar, en liten lök på stjälken. Varför tvistar man om, det finns de som anser att halslökar utvecklas när våren bjuder på stora temperaturväxlingar. Alla våra Thermidrome fick halslökar. Någon skillnad på lökarnas tillväxt gick inte att se, men det finns de som anser att halslök påverkar tillväxten. I så fall hade nog våra exemplar blivit ännu större om de inte hade utvecklat halslökar.

Vitlök av sorten Ivan. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Ivan. Foto: Kerstin Engstrand

IVAN, känd som den kraftiga ryssen men det finns uppgifter om att dess ursprung är Tjeckien, jag vågar inte uttala om vilket som är rätt. Brukar ge lökar om 100 gram (vanligen anges 80 till 120 gram). Ger få men stora klyftor! Ivan är med sina purpurfärgade strimmor en vacker sort.

'Polish White' . Foto: Kerstin Engstrand
‘Polish White’ . Foto: Kerstin Engstrand

POLISH WHITE var en överraskning som visserligen inte gav några stora lökar men ack så fina! Och det är en tidig sort. Den anses vara en gourmetsort, en kockarnas favorit. Det sägs att den kom från Polen till USA i början av 1900-talet och är av softnecktyp.

En softnecksort går lätt att fläta medan en hardneck har en mera förvedad mittstjälken vilket gör att hardneck är lättare att skörda vilket är bra när man har stora fält att skörda. Du får då lättare upp hela löken när du drar i den. Hardnecksorter anses även ha bättre förmåga att klara kalla vintrar. Jag har inte under alla de årtionden jag odlat vitlök märkt någon skillnad där. Även hardnecksorter går att fläta bara man pillar bort det hårda i mitten av stjälken.

Två till som är bra
Vitlök av sorten Ljubacha. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Ljubacha. Foto: Kerstin Engstrand

Ljubacha och Vaclav var också bra. LJUBACHA är en Marbled Purple Stripedsort som ger stora lökar och därmed stora klyftor. Brukar få topplökar, det är ett kluster av små pyttesmå lökar i toppen av stängeln. Benämns även som bulbiller eller groddknoppar. Mycket bra sort.

Vitlök av sorten Vaclav. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Vaclav. Foto: Kerstin Engstrand

VACLAV är en rysk sort som brukar bestå av åtta till tio klyftor. Är av hardnecktyp.

Nu sparar jag de största exemplaren för att ha eget utsäde i höst. Det är en gyllene regel, man ska alltid ta de bästa till utsäde, stora klyftor ger stora lökar. Under tiden förvarar jag dem luftigt och torrt i vanlig rumstemperatur. Vitlök ska aldrig förvaras i kylskåp! De mindre används till matlagning.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Skogslök också kallad kajp. Foto: Kerstin Engstrand

Kärt barn har många namn, eller vad säger du om: Kaijp,  kaip,  kaipe,  kaipä,  kajp,  kajplök,  keipe,  keipelök,  keipkål,  kejpe, kejpelök,  kep,  roccamboll,  rockenboll,  råckenbåll,  sandpurjo (efter engelskans Sand Leek) alla dessa är enligt Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD) lokala namn på den underbara skogslöken,  Allium scorodoprasum.

På Gotland är denna lök ”stor”.  På våren, när gullvivan blommar, ska man gå ut och plocka kajp som gotlänningarna säger. Vi på fastlandet säger skogslök, kanske, för förvånansvärt få känner till denna tidiga primör som dessutom är synnerligen lättodlad.

Vad gör man då med kajp? Jo soppa! En soppa man behöver för att få igång kroppen så här på våren! På Öland sägs det att man smaksätter kroppkakor med kajp.

Skogslök köper man på hösten då de ska sättas. I en 80 x 120 cm pallkrage får man lätt plats med 120 lökar. Sätt dem i en pallkrage som är två våningar hög, och i vanlig trädgårdsjord fungerar fint. I varje 80 cm rad sätter du tio lökar. Bli inte orolig om lökarna skjuter blad redan på hösten, det klarar de utan problem. Ja, du kan oftast skörda lite medan snön ligger kvar! I slutet av april, början av maj börjar den växa till sig så glöm inte att vattna om det är torrt.

Kajp är flerårig och blommar med små söta lila blomställningar i juli. Blir från 30 cm upp till 90 cm när den blommar. Sprider sig sakta men säkert.

Recept på Farfar Gunnars kajpsoppa hittar du här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Nyskördat! Foto: Kerstin Engstrand

Majs som avnjuts så färsk så att vattnet sätts för att koka upp just när du kommer in med dina just  skördade majskolvar, det är en ynnest att få uppleva.  Och har du en gång smakat så färsk majs så vill du inte ha något annat.

Majs går utmärkt att odla i pallkrage. Antingen i en enkel krage eller en med dubbelhöjd. Har du en enkel krage, med cirka 20 cm jorddjup så behöver du vattna oftare. En dubbelkrage med 40 cm jorddjup är bättre och ger även större chans att kunna skörda två kolvar per planta.

Läget ska vara vindskyddat och soligt. Detta för att pollenet ska träffa honblommorna och inte föras vidare med vinden.

Majs blir höga plantor, cirka två meter men behöver inget stöd.

Majs stormtrivs i pallkragar. I toppen på varje planta syns hanblomman, längre ner honblommorna. Foto: Kerstin Engstrand
Majs stormtrivs i pallkragar. I toppen på varje planta syns hanblomman, längre ner honblommorna. Foto: Kerstin Engstrand

Ny jordblandning vid köpejord:

150 liter planteringsjord och 50 liter kogödsel till en krage, det dubbla till en dubbelkrage.

Bottna med 100 liter planteringsjord och blanda därefter kogödsel och planteringsjord lika.

Befintlig jord: Om du redan har en pallkrage med jord där annat har odlats tidigare år så se först till att jorden är ogräsfri. Majs vill ha en lucker och varm jord. Är jorden kompakt är det lättast att gräva om den med en grep.  Jordförbättra med att tillsätta 50 liter kogödsel, alternativt mylla ner 4-5 dl pelleterat hönsgödsel.

Sorter och plantor

Man kan köpa majsplantor men de är oftast ganska dyra. Lättast är att dra upp egna plantor.

Välj en sort som är anpassad för vårt klimat och som betecknas som extra söt eller supersöt. Det är därför majs vi äter kallas för sockermajs. Utvecklingstiden från sådd till skörd brukar var 95 till 100 dagar. Jag brukar i zon 3 plantera ut i slutet av maj och kan börja skörda i mitten till slutet av augusti.

OBS! Du ska enbart odla en sorts majs, blanda inte olika sorter! Majs vindpollineras och har man olika sorter i samma odling så kan de ge dålig skörd och kolvar med träig smak. Men har du ett större avstånd, vi pratar om cirka 500 meter mellan odlingarna kan du chansa på att odla olika sorter. Eller välj två sorter som blommar vid olika tidpunkter.

Majs är lätt att fröså

Frösådda majsplantor för utplantering. Foto: Kerstin Engstrand
Frösådda majsplantor för utplantering. Foto: Kerstin Engstrand

Jag föredrar att så i så kallade roottrainers, som är en typ av höga, smala pluggar. De är lätta att öppna när det är dags att plantera ut plantorna och risken att de känsliga rötterna ska skadas är minimal.

Så ett frö per plugg, sockermajs brukar ha hög grobarhet, runt 90% om fröna är färska. Sådden sker bäst i början eller mitten av maj månad, eller två till fyra veckor innan utplantering. Så några extra frön än vad du kommer att behöva.

Jag brukar så majs i två omgångar, med två veckors mellanrum för att på så sätt få en längre skördeperiod och undvika att all majs mognar på en och samma gång. Det går enkelt om man odlar majs i två pallkragar.

Man kan även direktså majs, då ska jordtemperaturen vara minst 18 grader. Men jag rekommenderar att du förkultiverar inomhus. Majs kräver en lång period av värme för att utvecklas, därför ska du dra upp plantorna inomhus istället för att direktså ute.

När plantorna blivit cirka 10 cm höga är det dags att vänja dem vid utelivet. De ska ”avhärdas”, det vill säga de får gradvisvänja sig vid att stå ute. Börja med att sätta ut dem två timmer per dag i skugga för att senare gradvis låta dem stå ut lite längre och flytta dem ut i lite soligare läge. Låter du dem stå ute i soligt läge direkt, ja då får bladen ”solbränna”, de blir vita och plantorna mår inte bra.

Utplantering sker i slutet av maj eller i juni, allt beroende på var i landet du bor. Plantorna ska då vara cirka 20 till 25 cm höga. Hantera dem försiktigt, särskilt rötterna.

Hur många plantor i en pallkrage?

Nyutplanterade majsplantor skyddas under fiberduk. Foto: Kerstin Engstrand
Nyutplanterade majsplantor skyddas under fiberduk. Foto: Kerstin Engstrand

I en pallkrage 80 x 120 cm kan du lätt odla 8 plantor, har du bra jord 11 plantor och odlar du i en dubbelkrage (dvs. två kragar hög) så kan du säkerligen klämma in hela 15 plantor, dvs. tre rader med fem plantor (plantavstånd 20 – 25 cm). Jag föredrar att sätta plantorna med ett avstånd mellan varandra på 30 cm. Det blir en rad med fyra, därefter en rad med tre där plantorna sätts mellan de första fyra, och planteringen avslutas med ännu en rad med fyra.

Viktigt för bra resultat är att sätta plantorna tätt, och i block, som en pallkrage utgör. Frestas inte att sätta dem en och en i olika pallkragar.

Yrkesodlare brukar plantera majsen med ett avstånd om cirka 30 cm i raden och med ca 90 cm mellan raderna, men det är ute på fält. Då brukar de oftare få två kolvar per planta. I en pallkrage kan du odla tätare och därmed få ut högre skörd per planta.

Majsplantorna ska planteras på samma djup som de växte i rootrainern.

Jag brukar skydda plantorna från fåglar, som ibland tycker det är roligt att rycka upp småplantorna, med att sätta över en tunnel av fiberduk. Då skyddas de även mot för stark sol.

Skötsel
Ibland växer rotskott upp, de kan du lugnt låta vara kvar. Foto: Kerstin Engstrand
Ibland växer rotskott upp, de kan du lugnt låta vara kvar. Foto: Kerstin Engstrand

När småplantorna har etablerat sig i pallkragen kan du ta bort fiberduken. Plantorna växer ganska snabbt.

Vattning: Majs kräver regelbunden bevattning, särskilt när kolvarna börjar bildas.

Näring: Ge regelbundet näring så fort plantorna börjar blomma. Lättast är att ge näring i flytande form i samband med vattning. Näring ska alltid ges när jorden är fuktig. Det är viktigt att börja ge extra näring och vatten när kolvarna utvecklas.

Färskt gräsklipp som läggs ut i ett tunt lager på jorden mellan plantorna är också suveränt gödsel. Lägg ut gräsklippet på väl fuktad jord så håller det dessutom fukten i jorden bättre.

Ibland bildas en extra liten planta vid basen. Ett rotskott. Låt det vara kvar, du skadar mera plantan om du försöker ta bort den. Det är en myt att rotskottet stjäl energi.

Blomning:

Hanblommor. Foto: Kerstin Engstrand
Hanblommor. Foto: Kerstin Engstrand

Hanblommorna utvecklas i toppen på varje planta. När de börjar vecklas ut och stå horisontellt så börjar de avge pollen. Då har du i regel upptäckt honblomman som nu växt fram cirka 5 bladpar under hanblomman. Honblomman känns igen då den har som tunna trådar i toppen, det så kallade skägget.

Honblomma på g. Foto: Kerstin Engstrand
Honblomma på g. Foto: Kerstin Engstrand

Blomningen brukar ske i mitten, slutet av juli. Nu ska pollenet träffa alla dessa trådar, för en tråd blir ett majskorn!

Ganska snart ser du att det ligger som ett fint damm på majsplantans blad, det är pollenet.

Vill du vara extra säker på att få verkligt fullmatade kolvar kan du skaka lätt på plantorna så att pollenet ramlar ner. Det kan du göra flera gånger per planta, i regel varje morgon men också på kvällen. Plantorna brukar bilda nytt pollen efter några timmar.

Skörd
Nyskördat! Foto: Kerstin Engstrand
Nyskördat! Foto: Kerstin Engstrand

Skörden brukar börja cirka en månad efter blomningen, i zon 3 i mitten, slutet av augusti.

Räkna med att du får en kolv per planta. I regel brukar några plantor ge två kolvar men det är inte alltid den andra kolven hinner att utvecklas ordentligt. Odlar du i en dubbel pallkrage är chansen större att du får två kolvar än om jorddjupet bara är 20 cm.

Skydda kolvarna, fåglar gillar också majs. Vi gör skydd av PET-flaskor och trär över. De går att återanvända i många år.

Kolvskydd! Foto: Kerstin Engstrand
Kolvskydd! Foto: Kerstin Engstrand

När vet jag då att majskolven är skördeklar?

Jo, först att ”skägget” börjar bli brunt. Kolven känns nu fast. Du kan också med tumnageln göra hål i ett majskorn och kontrollera växtsaftens färg. Är den mjölkvit är den mogen och kolven klar att skördas. Är den däremot klarfärgad är det bara att vänta lite till.

Hur skörda en kolv?

Nykokt! Foto: Kerstin Engstrand
Nykokt! Foto: Kerstin Engstrand

Ta tag i plantan med ena handen, och majskolven med den andra och bryt lätt, kolven släpper då snabbt Men innan dess så ska du ha förberett kokvattnet som din supersöta majs nu ska kokas i. Se till att vattnet just kokar upp när du kommer in med din skörd. Samt ha smör färdigt. Sedan är det bara att frossa och njuta!

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Första skörden av den egna sparrisen! Foto: Kerstin Engstrand

Sparris ska avnjuts fem minuter efter skörd. Det är en svårslagen läckerhet som man nästan bara kan få njuta av om man odlar den själv. Ännu en pluspoäng, sparris är en av de tidigaste primörerna vi kan odla. I slutet av april fram till slutet av juni kan man skörda.

Och går att odla långt norrut, vi har fått rapporter om fina skördar i Piteå!

Bestäm dig nu för att odla sparris, den tar lite tid på sig att bli skördefärdig. Efter två till tre år börjar skörden och sedan kan man skörda i minst 10 år framåt, kanske hela 30–40! Låter två år en lång tid? Nja tiden går fortare än man tror och plötsligt en vår har du en maffig skörd.

Sparris är dessutom snygg på sensommaren och som gjord att samplantera med lökväxter eller som här stäppliljor. Foto: Kerstin Engstrand
Sparris är dessutom snygg på sensommaren och som gjord att samplantera med lökväxter eller som här stäppliljor. Foto: Kerstin Engstrand

Fler pluspoäng? Jo men visst, på eftersommaren växer de meterhöga plymerna upp. Därför passar sparris utmärkt som kantväxt runt grönsakslandet, där den bildar både en vacker ram och ett bra vindskydd. Vackert är också en rad med sparris längst bak i blomsterrabatten. Eller varför inte ha dem längs husväggen och varva dem med lökväxter som krokus och tulpaner på våren och flammande orange liljor på sommaren?

 

Sorter

Grön eller vit? Grön sparris är samma sort som den vita. Den vita har blekts då jorden kupats upp över den. Den blir träigare än den gröna som är mindre arbetskrävande och godare.

Gijnlim kan man finna på skördemarknader, ett bra sätt att prova på vad man tycker om dess smak. Foto: Kerstin Engstrand
Gijnlim kan man finna på skördemarknader, ett bra sätt att prova på vad man tycker om dess smak. Foto: Kerstin Engstrand

Gijnlim är en beprövad sort med smala stänglar. Ä mycket vanlig bland yrkesodlare och brukar också vara en vanlig sort i trädgårdsbutikerna. Är en s.k. hanhybrid.

Prima Verde gör själ för sitt namn, den är mycket ljusgrön, går också under namnet salladssparris då den är god att äta rå. Är en medeltidig sort och är en hanhybrid.

Rambo är som namnet antyder en robust och tidig sort. Har både han- och honplantor.

Nya sorter är problemfria, men sniglar kan ibland skada unga plantor.

Krukodlade plantor eller ”kronor”?
Det är roligt att plantera sparris! Foto: Kerstin Engstrand
Det är roligt att plantera sparris! Foto: Kerstin Engstrand

Krukade kostar mer och ger skörd ett år tidigare än kronor, som liknar torra spindlar. När du har köpt dina plantor/ kronor är det viktigt att de inte torkar ut. Kronor förvaras i en plastpåse med små lufthål och svalt, säkrast i kylskåpets svaldel, tills de kan planteras.

Hur många plantor? Minst tio plantor bör man ha och vill man skörda till rejäla måltider bör man ha 30. Det finns både han- och honplantor. Hanplantorna ger ca 30 % större skörd. De sätter heller inte frö som resulterar i mängder av självsådda plantor i trädgården, plantor som du kan använda att bygga upp ditt sparrisbestånd med.  Men honplantornas vackra plymliknande kvistar med röda bär är fina att ha som dekoration.

Var? Soligt och på en plats som är helt fri från fleråriga rotogräs som kirskål och brännässlor. Eftersom sparrisen ska växa på samma ställe i många år bör man välja platsen med omsorg.

Sparris föredrar sandig jord men klarar att växa på andra jordar bara det är väldränerat. För lerjordar är det bäst att anlägga en högbädd där grus och jord läggs ovanpå den ogräsfria marken. Vanlig gräsmattejord, som är sandhaltig, fungerar bra.

Bädd: 120 cm bred, rymmer 2 plantrader och är ändå lätt att nå från båda hållen – för 30 plantor med ett avstånd av 45 cm krävs en bäddlängd på 7 meter, men bädden kan ju med fördel delas upp i flera

Plantavstånd: 45–60 cm

Radavstånd: 45–60 cm

I en pallkrage på 120 x 80 cm får fem plantor plats.

När och hur?   Odlingsbädden kan anläggas hösten innan men våren går också bra. Plantorna planteras på våren, från april och framåt. Förberedelserna är viktiga. Alla fleråriga ogräs ska vara bortrensade före plantering. Första årets skott, som inte får skördas, är nämligen nåltunna och det är näst intill omöjligt att ogräsrensa utan att skada dem.

Så kallade sparriskronor ser ut som bäckfiskar. Snart ska de få bada innan det är dags att plantera dem. En balkonglåda är då bättre än en hink.  Foto: Kerstin Engstrand
Så kallade sparriskronor ser ut som bäckfiskar. Snart ska de få bada innan det är dags att plantera dem. En balkonglåda är då bättre än en hink. Foto: Kerstin Engstrand

Före planteringen ska barrotade plantor dra i vatten i 2 timmar och krukade plantor vattnas väl.

Viktigt är att kronorna inte får torka ut.  I toppen på varje syns redan de första skotten komma. Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt är att kronorna inte får torka ut. I toppen på varje syns redan de första skotten komma. Foto: Kerstin Engstrand

Lägg först ut en 20 cm hög och 30 cm bred sträng av häst- eller kogödsel. Ovanpå gödslet läggs ett 5–10 cm tjockt lager av sandjord. Vattna rejält så att bädden är fuktig ett par centimeter ner. Lägg ut kronorna och bred ut rötterna i en vid förgrening. Täck varje planta med 15–20 cm sandjord. Vattna igen.

Krukodlade plantor planteras så att de kommer på samma nivå som i krukan.

Skörd
Kupar du sparrisen, och ser till att den får optimala förhållanden, blir den så här vit och tjock. Foto: Kerstin Engstrand
Kupar du sparrisen, och ser till att den får optimala förhållanden, blir den så här vit och tjock. Foto: Kerstin Engstrand

Skördas från maj till midsommar när skotten är 20 cm långa och innan knopparna öppnas. Bryt eller skär av dem alldeles vid markytan. Lättast är att odla grön sparris, som man slipper kupa.

OBS! Planteringsåret och våren därpå får inga skott skördas, plantan måste växa till sig. Tredje våren kan du skörda 1–2 skott per planta, därefter ökar du på skörden till 2–5 skott per planta fjärde våren och därefter 8–10 skott per planta. Krukade plantor kan börja skördas ett år tidigare. Obs! Inga skott får skördas efter midsommar.

Klenare skott är utmärkta att grilla.

Den träigare delen av skotten får man bäst bort genom att hålla skottet i båda händerna och vika det mot mitten. Skottet går av där den träiga delen börjar. I kylskåp håller sig skotten fräscha i 7–8 dagar, inlindade i fuktigt papper.

Skötsel
Plymerna blir höga och behöver ibland stöd. Foto: Kerstin Engstrand
Plymerna blir höga och behöver ibland stöd. Foto: Kerstin Engstrand

Efter midsommar: Låt skotten växa upp. Snart har de blivit 1–1,5 meter höga och bjuder på ståtliga vajande gröna plymer. Nu bygger plantan upp sig för nästa års skörd. Gödsla med stallgödsel.

Stöd, plymerna kan behöva stöd, annars blåser de omkull. Sätt upp stödnät, gärna ett runt om mellan fyra hörnstolpar.

Rensa bort alla ogräs. Ettåriga dras upp, eventuella fleråriga tas försiktigt bort så att inte sparrisplantornas rötter störs.

Vattna vid torka, plantorna får inte torka ut. Ta bort alla självsådda småplantor, dem kan du plantera i en ny bädd.

I augusti blir honplantornas bär röda och ser ut som minijulgranskulor!  Foto: Kerstin Engstrand
I augusti blir honplantornas bär röda och ser ut som minijulgranskulor! Foto: Kerstin Engstrand

Sommar: Ett 2–4 cm tjockt lager gräsklipp två gånger varje sommar. Efter första skördeåret behövs ytterligare gödsel som ges i form av ett tunt lager hästgödsel.

Höst: Plymerna blir nu gula. När blasten vissnat ner helt (senast i november) skärs den av så nära marken som möjligt. Täck med kompost, stallgödsel och löv.

 

I Tyskland är sparris stort och på våren finns det alltid sparris på menyerna, ofta serverad tillsammans med serranoskinka eller sidfläsk. Här är det grön och vit sparris i en och samma rätt.  Foto: Kerstin Engstrand
I Tyskland är sparris stort och på våren finns det alltid sparris på menyerna, ofta serverad tillsammans med serranoskinka eller sidfläsk. Här är det grön och vit sparris i en och samma rätt. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Flera olika sorters sötpotatis på gång, rosa, vit, lila och orange. Foto: Kerstin Engstrand

Sötpotatisen, batat, tar mark, allt fler har upptäckt den färgstarka och ytterst smakrika knölen. Den ser ut som en jättelik potatis men trots namnet är den inte ens släkt med potatis. Länge har den upplevts som en exotisk gröda och svår att odla i Sverige men inte längre.

Sötpotatis innehåller lika mycket stärkelse som potatis. Att den på svenska och engelska heter just sötpotatis beror på att den innehåller 5 % socker, vanlig matpotatis innehåller ca 0,5 %. Sockerhalten avgör sötpotatisen smak, och visar också på hur den har trivts under odlingen.

Sedan 2016 är det lättare att odla sötpotatis i Sverige, för nu finns det plantor att köpa. Sommaren 2014 provodlade Sonata  Aidukaite sötpotatis. Och det gjorde hon uppe i Vännäs, Västerbotten. På friland! Nu är Sonata mycket road av odling, hon arbetar på Vännäs handelsträdgård. Upphöjda bäddar och mycket sol och värme var hennes framgångsrecept. 2014 bjöd dessutom på en extremt varm sommar, i långa perioder hade norra Sverige varmare än medelhavsområdet.

Foto: Hällnäs Handelsträdgård
Foto: Hällnäs Handelsträdgård

Sonata provodlade dels på altanen i en ”potato pot”, potatiskruka, dels i upphöjda odlingsbäddar. Hon fick faktiskt 1,5 kg sötpotatis per planta, fast bladverket blev skadad i början av odlingen p.g.a. en sen nattfrost (det måste man leva med i Västerbotten). Sötpotatis är lättskördad, knölarna växer i knippen.

Provodlingen uppe i Vännäs blev så lyckad att de 2016 blev de första att förse trädgårdsbutiker med svenskodlade sötpotatisplantor. Bland återförsäljarna finns Klostra och Plantagen.

SLU i Alnarp har också genomfört försöksodlingar av sötpotatis på friland i Skåne, då med syftet att se om detta kan bli en gröda för yrkesodlare. De testade 2014 sticklingar från nio olika sorter, alla specialimporterade för detta forskningsförsök från USA. Sorterna var desamma som var selekterade för odling i Kanada där de numera odlas med stor framgång. I genomsnitt fick de 1,5 kilo sötpotatis per stickling (slip) och då hade de enbart vattnat vid utplantering.

Klätterväxt och marktäckare

Sötpotatisens vetenskapliga namn är Ipomea batatas. Dess ursprung är Syd- och Mellanamerika. Man tror att sötpotatis har odlats i Mexiko och Peru redan för 5000 år sedan. På 1500-talet nådde den Spanien, och det var faktiskt före potatisen!

Det syns att sötpotatis är släkt med Ipomea, blomman för dagen. Här är sötpotatisen planterad mot en spaljé. Foto: Kerstin Engstrand
Det syns att sötpotatis är släkt med Ipomea, blomman för dagen. Här är sötpotatisen planterad mot en spaljé. Foto: Kerstin Engstrand

Idag finns över 100 olika sorter, Kina är en av de största odlingsländerna vid sidan av flera länder i Afrika, Indonesien, USA, Israel och Italien. När SLU Alnarp försöksodlade sötpotatis fick sorterna ’Bonita’ och ’Orlenas’ bästa resultatet. De hade inte tillgång till ’Erato Orange’ som nu finns att köpa plantor av i Sverige. ’Erato Orange’  har som namnet anger orange kött. Philipp Stawarz, ansvarig odlare på Hällnäs handelsträdgård tipsar om att plantera om plantan direkt när du kommer hem. Har du inte möjlighet till det så börja i alla fall att ge den extra näring en gång i veckan.

'Eratio Orange'
‘Erato Orange’

Att få sötpotatisen att blomma är dock svårt, våra ljusa sommarnätter är en nackdel, sötpotatisen vill ha 12 timmar sol och 12 timmar mörker per dag. Men får du glädjen att se en blomma så ser den ut som en blomma för dagen blomma, och oftast är en svagt vit med lila svalg. Men blomningen har ingen betydelse för skörden, du får sötpotatis utan att din planta har blommat.

I slutet av augusti brukar sötpotatisen blomma. Foto: Kerstin Engstrand
I slutet av augusti brukar sötpotatisen blomma. Här blommar de i Täby. Foto: Kerstin Engstrand

 

Odlingstips
Sötpotatis är en populär gröda i USA. Och har man tur kan en enda sötpotatis bli hela 1,5 kilo tung! Foto: Kerstin Engstrand
Sötpotatis är en populär gröda i USA. Och har man tur kan en enda sötpotatis bli hela 1,5 kilo tung! Foto: Kerstin Engstrand

Viktrekordet för en enda sötpotatis lär ligga på 5 kg! Mycket värme, främst i augusti–september, krävs för bra utveckling, får den optimala förhållande är sötpotatis också snabb, och ger skörd inom två månader. Har du ett växthus eller en liten odlingstunnel är det utmärkta odlingsplatser, eller som Sonata gjorde, odla i upphöjda bäddar/pallkrage eller i en kruka.

En pallkrage med ett litet drivhus fungerar mycket bra. Foto: Kerstin Engstrand
En pallkrage med ett litet drivhus fungerar mycket bra. Foto: Kerstin Engstrand

Det går även att odla i en pallkrage, då gärna en som är två kragar hög. Och gärna svartmålad, som drar tull sig värme. Fyra till sex plantor i en stor pallkrage på 80 x 120 cm fungerar bra.

Odla som klätterväxt eller marktäckare, att sötpotatisen är släkt med blomman för dagen syns tydligt, dels på bladens form men också på växtsättet. Skotten blir meterlånga, och de är viktiga för skörden, det är från adventivrötterna som rotknölarna bildas, dvs. sötpotatisarna. Klipper man av skotten förgrenar de sig snabbt, vanligen beskär man  över andra eller tredje bladparet. Sötpotatis trivs i sandblandad jord men bra odlingsresultat har fåtts även i lerjordar.

Sandblandad jord trivs sötpotatis i. Här täcker en planta en yta om en kvadratmeter i en odling på ett hustak i Tokyo. Foto: Kerstin Engstrand
Sandblandad jord trivs sötpotatis i. Här täcker en planta en yta om en kvadratmeter i en odling på ett hustak i Tokyo. Foto: Kerstin Engstrand

Bäst skörd får du om du låter plantorna växa som marktäckare. Odlar du på friland med plantavstånd 30 cm med minst 75 cm mellan raderna. Då är det bra med svart markväv för att få varmare jord.

Sötpotatisodling hos Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal i Sona. Foto: Kerstin Engstrand
Sötpotatisodling hos Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal i Sona. Foto: Kerstin Engstrand

Eller odla i en stor säck eller kruka, mer om hur du odlar i kruka eller i pallkrage längre ner i denna artikel.

Stjälkarna är ettåriga. En planta täcker snart upp minst en kvadratmeter odlingsyta. Toppa rankorna när de blivit 60 cm långa, detta främjar knöltillväxten. Bladen går att äta, de är mycket goda frästa i olja med lite vitlök.

Låt gärna odlingen täckas med fiberduk. Och välj plantor som har ett bra rotsystem!

 

Plantorna är mycket frostkänsliga så tänker du odla på friland ska de antingen skyddas tills risken för järnnätterna är över, eller så väntar du med att utplantera dem. Förbered gärna växtplatsen genom att värma upp jorden. Det görs lättast med att täcka den med svart markväv. Jordtemperaturen ska vara minst 18 grader när plantorna planteras ut.

Du kan odla den som klätterväxt, skörden blir dock mindre än om den får växa längs med marken.

I början är plantorna mycket näringskrävande. Två veckor efter utplantering  brukar jag använda tomatgödselpinnar vars näring räcker precis lagom lång tid så att tillväxten av bladmassa inte blir för stor på bekostnad av knölbildningen.

Vattna regelbundet, den stora bladmassan kräver en hel del vatten.

Och den stormtrivs i upphöjda odlingsbäddar. Foto: Hällnäs Handelsträdgård
Och den stormtrivs i upphöjda odlingsbäddar. Foto: Hällnäs Handelsträdgård

Det är framför allt en varm höst som är viktig för bra skörd. Se upp för första höstfrosten! Bladen är mycket frostkänsliga. Sniglar lär även tycka om bladen, de trivs ju även i den varma, fuktiga odlingsmiljön.

Varmt och fuktigt är de ideala växtförhållandena för sötpotatis, och därmed är den lättodlad i flertalet asiatiska och sydamerikanska länder men även i södra Frankrike är den vanligt i odling. Italien och Israel har också blivit stora producenter. I Washington odlade president Obamas hustru Michelle sötpotatis i Vita husets köksträdgård.

oktober i Stockholmsområdet, växtzon 3 och bladen börjar gulna. Men än är det inte dags att skörda! Foto: Kerstin Engstrand
Oktober i Stockholmsområdet, växtzon 3 och bladen börjar gulna. Men än är det inte dags att skörda! Foto: Kerstin Engstrand

På hösten, när bladen börjar få en gulaktig ton (om det inte är näringsbrist) och skotten börjar vissna är det skördetid. Allt behöver inte skördas på en gång, rotknölarna kan ligga kvar i jorden.

I slutet av oktober så börjar vi krafsa efter sötpotatis. Foto: Kerstin Engstrand
I slutet av oktober så börjar vi krafsa efter sötpotatis. Oftast hittar man skörden ganska djupt ner. Foto: Kerstin Engstrand

En stor skillnad mellan vanlig potatis och sötpotatis är att efter skörd ska sötpotatisen efterlagras, och det gör man i 25° under 14 dagar. Därefter kan de lagras i svalare temperatur, som lägst 14°C. man bör inte förvara sötpotatis i lägre temperaturer, som i kylskåpet, då bildas ofta en hård kärna i inne i den.

Sötpotatis är flerårig, dock inte i vårt klimat men knölarna kan lätt övervintra inomhus eller i ett uppvärmt växthus. Var då försiktig med vintervattningen, knölarna ruttnar lätt.

Gör som yrkesodlarna, ta sticklingar (slips)
Dags att börja knipsa av sticklingar! Foto: Kerstin Engstrand
Dags att börja knipsa av sticklingar! Foto: Kerstin Engstrand

De plantor vi kan köpa är framtagna från sticklingar, slips som yrkesodlarna säger. De drivs fram under tidig vår från rotknölarna som först har täcks med sand, därefter täcks de med ytterligare sand eller jord. Täckningen av sand medför att sticklingarna snabbt bildar rötter. När rankorna har 5-6 bladpar, eller är cirka 30 cm långa, bryts de av från rotknölen och planteras ut.

Med liknande teknik kan du ta fram dina egna plantor från en rotknöl. Välj en ekologisk odlad knöl, vanlig sötpotatis är oftast behandlade med tillväxthämnande medel så de kommer inte att sätta skott. Enklast är att lägga ut knölarna på lite jord, vi använder oss av matformar och sprayar knölarna och jorden lätt med vatten. Har du lite svalt inomhus är ett bra knep att ställa odlingen på en värmematta. Finessen med att lägga ut knölarna är att du slipper fundera på vad som är upp eller ner.

 

Du kan även plantera en i en kruka med den platta sidan uppåt. Cirka häften av knölen ska vara ovanför jord. Vattna och sätt över ett minidrivhus gjort av en avklippt PET-flaska.

Och har du ingen jord hemma går det även att sätta en sötpotatis i ett stort glas med lite vatten på botten.

Sötpotatis i ett glas med vatten. Foto: Kerstin Engstrand
Sötpotatis i ett glas med vatten. Foto: Kerstin Engstrand

 

Nu inträder en period av väntan, som kan vara tålamodskrävande! Efter några veckor börjar knölen skjuta skott. Det går utmärkt att börja odla fram sticklingar i början av april.

I slutet av april börjar skottbildningen verkligen ta fart, det är en rejäl ketchupeffekt, och du kan börja knipsa av skotten. Sätt skotten i vatten, de bildar snabbt rötter. Du kan även sätta dem direkt i sandblandad jord, och har du en större yta så är ett bra tips att spänna ut hönsnät över jorden, det håller sticklingarna på plats.

Men odlar du fram sticklingar från en rotknöl så ska du vara försiktig med vattningen, låt jorden torka upp mellan varje vattning, annars kommer rotknölen att ruttna.

 

Dags att rota sticklingar

När sticklingarna börjar växa till sig är det hög tid att ta hand om dem. För det är sticklingarna som du ska plantera, inte hela sötpotatisar. Och har du köpt plantor så plantera om dem så fort du kommer hem.

Odla i liten kruka

Har du ingen pallkrage eller växthus kan du odla i en kruka. Den bör vara 40 cm i diameter. Fyll den med planteringsjord och göra en liten kulle i mitten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

En 40-cm kruka kan du sätta tre plantor i. Plantera plantorna läggs med kanten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Det är längs noderna som nya sötpotatisar bildas.  Foto: Kerstin Engstrand
Det är längs noderna som nya sötpotatisar bildas. Foto: Kerstin Engstrand

Allt eftersom plantorna växer till sig så låter du stjälkarna ligga mot jorden och se särskilt till att noderna täcks med jord. För det är där som nya sötpotatisanlag kommer att bildas.

På senhösten, i slutet av oktober och kanske senare är det dags för skörd.

När bladen vissnat är det dags att leta efter skörden! Foto: Kerstin Engstrand
När bladen vissnat är det dags att leta efter skörden! Foto: Kerstin Engstrand
Tillagning
Sötpotatis i alla de former fyller på hösten matstånden utanför de japanska templen. Foto: Kerstin Engstrand
Sötpotatis i alla de former fyller på hösten matstånden utanför de japanska templen. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns en mängd olika sorter men det är sällan som sortnamnet anges när man köper plantor eller sötpotatis i matvarubutiken. Främst lägger man märke till skillnaden i färg, i regel är de sorter med orangebrunt skal och orange fruktkött som säljs i matvarubutikerna. Synd då de vita och violetta har en i mitt tycke bättre smak, men de sorterna är inte lika vackra och troligen då mera svårsålda. Vit-violett sötpotatis är också vanlig i sydamerikanska köttgrytor, då gärna med ockra och tomat. De vita sorterna är lite torrare i fruktköttet än de orangefärgade. Vill du smaka ljus sötpotatis så återfinns de vanligen i asiatiska butiker eller specialiserade grönsaksbutiker.

Vit, rosa, lila och orange sötpotatis. Foto: Kerstin Engstrand
Vit, rosa, lila och orange sötpotatis. Foto: Kerstin Engstrand

Vi har gjort flera smaktester över åren. Lila sötpotatis är i vårt tycke godast tätt följd av vit.

Själv tillagar jag gärna orange sötpotatis ugnsbakad, eller gör mos på den som smaksätts med lönnsirap och pekannötter, ett tips jag lärde mig av Dean & Luca i New York.  De nya skottens blad går faktiskt att äta, och anrättas som spenat men jag måste säga, som så ofta med substitut, originalet,spenat är godare.

I USA och japan är det populärt att göra chips och potatissticks av sötpotatis.

Kokt sötpotatis går utmärkt att frysa in.

Vit sötpotatis till vänster, gul-orange till höger. Att man får provsmaka innan köp är en självklarhet. Foto: Kerstin Engstrand
Vit sötpotatis till vänster, gul-orange till höger. Att man får provsmaka innan köp är en självklarhet. Foto: Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

Publ. Febr 25, 2017

Redaktionens val

Ja, då drabbades man av habegär. Det sker ibland när man tittar en växt djupt i ögonen. Eller var det växten som tittade på...