404 fel - sidan hittades inte
Vi är ledsna, men sidan du söker existerar inte
Du kan gå till hemsidan

Vårat senaste inlägg

Kärleksört. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, kärleksört går att äta, särskilt bladen, allra helst innan växten börjat blomma. Beroende på sort kan bladen bli mycket stora och feta. Rika på C-vitamin och vatten, smaken går åt ärthållet, särskilt som ärtskidor. Torkade smakar de fränt. Så de passar utmärkt i en blandad sallad. Lär även vara goda stekta och i alla källor anges att man ska då steka bladen i fett. Då ska de vara särskilda goda till fisk! Kärleksörten kan därför också vara en bra ört vid matbrist. På nätet finns en lista över de viktigaste mer eller mindre vildväxande örterna som är bra att ha kunskap om i en överlevnadssituation. Där kommer kärleksörten på sista plats, nr 14. Maskrosen är på plats nr 13, annars är mjölkört, björk. tall, vass och kaveldun de fem i topp. Den vilda finns ända upp till längs Norrlandskusten. Där hittar du den på torra växtplatser, ofta bland sten för detta är en mycket torktålig växt.

Det finns uppgifter om att även rötterna går att använda som föda. När det anges “går att använda” brukar jag bli lite misstänksam. Det brukar betyda att man inte dör av den och att den inte smakar något särskilt även om det finns de som anger att de smakar lätt av nöt. Dock, rötter har jag än så länge inte smakat. Men en fördel är att rötterna kan användas året runt.

Barnens farfar, som var örtintresserad gotlänning, kallade kärleksörten för dunderlök. Det är tydligen en vanlig gotländsk benämning då den, enligt folktron skyddade mot blixtnedslag. Därför ska man ha kärleksört växandes på taket.

Liten kärleksört blev utnämnd till Årets perenn 2016. Foto: Kerstin Engstrand

Danskarna kallar kärleksörten för Sankt Hansört. Sankt Hans är lika med vår midsommarafton. Och danskarna vet hur den ska använda denna ört. För de har koll på varför den kallas för just kärleksört. För den kan spå! vad då spå? Jo, kärlekens öden kan den spå. Vi sover ju med en bukett blommor under huvudkudden. Men i Danmark plockar de två hela plantor och hänger upp i taket. Varför två plantor? Jo den ena är för kvinnan, den andra för mannen. Nu ska man se hur de två plantorna reagerar. Böjer de sig mot varandra blir det snart bröllop, vänder de sig ifrån varandra blir det ingen kärlek och är man redan gift kanske det blir skilsmässa. Det sägs att man kan utläsa mängder av olika händelser allt eftersom plantorna böjer sig. Just under midsommar, dvs Sankt Hans, ska kärleksörtens kraft vara extra stark. Under Sankt Hans tänder man i Danmark även eldar, ungefär som vi gör på Valborg.

Att kärleksörten har blivit symbol för just kärlek beror nog främst för att den är så tålig och livskraftig. Vilket gjorde att brandmännen i New York valde just att plantera kärleksört efter katastrofen den 11 september 2001.

Den har ansetts vara antiseptisk, mot brännsår samt blodstillande men även verksam mot liktornar och vårtor!

Kuriosa: Stora färska blad är utmärkta att putsa skor med! Undrar om armén tipsar soldaterna om det. Annars är nylonstrumpor suveräna att få upp verklig glans på läderskor, det är i alla fall ett tips som fallskärmsjägarna lär ut. Och så ska man spotta på lädret innan.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Han gjorde det igen! Chris Beardshaw blev publikens favorit – igen. 2023 var det hans sjätte publikfavoritpris. Med hans signatur, hav av perenner, ovanligt många träd för detta var en skuggträdgård och med konst som inslag fick han även guldmedalj. Dessutom var trädgårdens budskap i dess namn: Myeloma UK – A Life Worth Living Garden. Chris vet hur man berör.

Design: Chris Beardshaw

Konstruktion: Egidos Ltd

D&S Precision Landscaping

Sponsorer: Myeloma UK
Project Giving Back

Vanligen har han skulpturer i sina trädgårdar. Denna gång var det inga för publiken synliga sådana. Utan vad som utgjorde det för ögonen viktiga var två stycken enkla byggnader, som mindre tempel. Själv sa Chris att detta var en slow gardenträdgård och det låg verkligen något i det.

Myeloma UK – A Life Worth Living Garden. Foto: Kerstin Engstrand

Vid publikens fötter var det perenner planterade i block:

Foto: Kerstin Engstrand

Som alltid när det gäller Chris Beardshaws trädgårdar så finns en harmoni. Samt växter av absoluta högsta kvalitet, denna gång dock inte från hans egna plantskola utan de kom från Deepdale Trees, Hardy’s Cottage Garden Plants och Kelways. 2023 års Chelsea Flower Show var också viktig ur ett annat perspektiv, det var 25 år sedan hans gjorde sin första utställningsträdgård 1998 och det var 25-års jubileum för välgörenhetsorganisationen Myeloma UK. A Life Worth Living visade den verkligen! Jag har följt hans utveckling under dessa 25 år och Chris är alltid att lita på samt oerhört trevlig att ha att göra med. En gyllene regel han alltid haft är att växterna i hans trädgårdar är växter som är som bäst i slitet av maj. Han vägrar specialimportera växter som inte passar in i det brittiska klimatet. 25 år på Chelsea, 40 år yrkesverksam inom hortikultur och faktiskt gjort hela 40 internationella utställningsträdgårdar. Varit programledare för trädgårdsprogram för BBC, fått minst 14 guldmedaljer, sex Best in Show, otaliga gånger blivit publikens favorit med mera! Glömde en sak, han har även skrivit fyra böcker.

Han talade även om att uppskatta de små skeendena i en trädgård vilket oftast blir ännu mera betydelsefulla när man exempelvis blir sjuk i cancer, som blodcancer. Mitt i arbetet med att slutföra det allra sista innan domarna skulle komma så tid han sig tid och talade varmt om det lilla, som en fjäril som plötsligt fladdrar förbi i solen eller ljudet av stilla vattendroppar. Eller blänket från en vattenspegel när ljuset når den.

De två minihusen, nästan som tempel, var sammanbundna. Från långsidan kom man till den första som hade ett fint grönt mönster i plattsättningens skarvar:

Alldeles utanför fanns det en vattenspegel:

Så vatten fanns det, förstås. Det har en stark symbolverkan. Via vattnet kommer man i kontakt med sitt innersta. Från denna leddes man visade, nu på en gång som var mera vanlig. Den ser bred ut på bild men var “bara” 90 cm bred. Meningen var att med tiden ska växterna täcka mera av bredden så att de berör ens fötterna när man går.

Foto: Kerstin Engstrand

Väl framme kom det gröna i stenfogarna fram i ny form. Nu ledande en till ännu ett vatteninslag.

Det är sofistikerat enkelt. Så “enkelt” att det är svårt att skapa. Chris visade upp en ny sida. Denna åttkantiga vattenspegel syntes knappt från utsidan. Den låg där som en önskebrunn.

Foto: Kerstin Engstrand

Huvudbyggnaden, var det ett tempel eller ett kapell?, skimrade ibland plötsligt i guld. Något därinne glimrade till beroende på hur solens strålar nådde den. Vad var det som skapade detta skimmer? Jo, guldsprayade blad. Blad med samma form som de växter som fanns i trädgården. En idé att ta efter!

Vad rymde då den andra? Båda hade fasad som sågs ut som tapet.

Foto: Kerstin Engstrand

Byggnaderna var konstruerade med en stomme av trä. Runt denna stomme hade man “virat” papper, som en tapet, tryckt som om det vore gjort av tyg.

Och man kunde inte se sig mätt på alla växter:

En lugn trädgård. En lugnande trädgård. En trygg plats där man kan dra sig undan för att samla kraft. Där växterna bäddade in en med sin grönska. Något som behövs när man drabbas av livshotande sjukdom. Totalt var det nio träd planterade, bland annat en ginkgo.

Acer palmatum
Acer tartaricum ginnala
Amelanchier canadensis/larmarckii
Carpinus betulus
Cercidiphyllum japonicum
Cornus kousa
Chineseis
Cornus kousa ‘Blue Shadow’
Ginkgo biloba
Samt häckar:
Crataegus prunifolia
Carpinus betulus
Taxus baccata

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Överraska med några extra vackra ägg som förgyller påsken! Genom att använda detta klassiska sätt, att färga äggen med lökskal och skapa mönster med hjälp av blad sprids lite extra glädje.

Skal av gul lök ger gulbruna ägg och röd lök röd-lila ägg.

Du behöver:

Foto: Kerstin Engstrand
  • De yttersta, torra skalen, av gul och röd lök. Håll skalen separata.
  • Färska blad, jordgubbsblad, finns så här års. Eller ta  mindre krukväxtblad med tydliga bladnerver.   
  • Gammal nylonstrumpa, klippt i bitar
  • Påsförslutare för fryspåsar

Samma vatten med lökskal kan användas till flera kok efter varandra. Ju mer skal du har i kastrullen desto starkare färg kommer äggen att få. När man köper gul lök i lösvikt kan du passa på att plocka i lite lösa skal som brukar ligga i kartongen.

Jordgubbs- och smultronblad går att plocka nu på våren. Ta bara ett blad från varje planta. Tar du krukväxtblad eller små blommor ska de vara “vanliga”, det vil säga inte fetbladsväxter.

Foto: Kerstin Engstrand

Av nylonstrumporna använder vi benen. Klipp till längder om ca 12 cm. Ta inte foten då sömmarna kommer att ge märken på äggen. Varje del knyter du först till på ena änden med hjälp av påsförslutare. Fukta därefter strumpan, ägget och det blad som du vill ha som mönster. Det är lättare att få bladet fint mot ägget om samtliga tre delar är fuktiga. Därefter lägger du i ägget och bladet. Se till att bladet kommer med undersidan mot ägget och att det ligger tätt mot ägget. Fäst ihop den andra änden av strumpan, se till att strumpan ligger tätt mot ägget.

Börja med att koka ett ägg så att du ser att du har gjort rätt. 

I vattnet lägger du lökskalen, de gula i en kastrull och de röda i en annan och låter det koka upp. Därefter lägger du i äggen. Se till att vattnet täcker äggen. Undvik kastruller som är förtennade inuti, förtenningen kan ta färg. Låt äggen koka till lös- eller hårdkokta ägg. De gula kanske ska bli löskokta och de röda hårdkokta så är det lätt att se skillnad. Ta upp ägg-strumporna, spola dem i kallt vatten och lös upp strumporna. Nu kan du se ett fint mönster av ditt löv på ägget. Förbered för nästa kok, strumporna kan användas igen. Du bör dock ta nya blad. 

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vid påsktid är trädgården snusbrun. Men något gult brukar blomma, kanske några tussilago, några späda, ljusgröna skott från tidiga vårblommor och en och annan krokus syns till. Varför inte göra något roligt på gården eller i trädgården nu till påsk? Äggjakt på annat sätt.

Foto: Kerstin Engstrand

Äggträd

Foto: Kerstin Engstrand

Det har hänt något med päronträdet! Vilket konstigt träd  – det är fullt med små påskägg! Överallt sitter det stora och små chokladnougatägg i trädet! Äggen sitter fast med vanlig häftmassa och vi har blandat stora och små ägg för effektens skull. Var inte orolig för att varm sol eller regn ska förstöra dem, trädet skövlas mycket snabbt på sina skatter.

Foto: Kerstin Engstrand

Titta ett fågelrede!

Foto: Kerstin Engstrand

Lite torrt gräs går lätt att vira till ett litet fågelrede. Upphittaren får naturligtvis behålla alla äggen.

Pip, pip och här är en liten kyckling!

Mamma, mamma jag har funnit en kyckling i busken! Snabbt tas det vackra pappret av den funna påskkycklingen. Och påskkycklingen smakar extra gott i vårsolen.

Extra överraskning

Foto: Kerstin Engstrand

Varför inte fylla påskägget med godis och en fröpåse som extra överraskning. Valet av frösort bör anpassas till mottagarens odlingsmöjligheter. En trevlig tradition. Kanske även katten får en påse kattgräs? Fröpåsarna på bilderna här, ja de är från äggjakter i mitten av 1990-talet.

Foto: Kerstin Engstrand

I stället för påskfjädrar

Foto: Kerstin Engstrand

Ormhassel blir också fint som påskris. Här är urblåsta ägg målade i olika motiv, med oljefärg, och upphängda direkt i busken. Har man en stor buske kanske den kan skattas på några grenar. Annars brukar kvistar av ormhassel finnas att köpa i blomsterbutikerna så här års.

Dessa ägg håller i många år, förvarade i en äggkartong förstås. De är nu 50 år gamla!

Och så gör vi brevbäraren glad:

Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Äntligen! En härlig köksträdgård där man även åt lunch varje dag samt skolklasser fick besöka, det var en av de verkliga pärlorna på 2023 års Chelsea Flower Show. Plot to Plate gillades skarpt, från jord till bord brukar vi säga.

Design: Mark Gregory

Konstruktion: Landform Consultants Ltd

Sponsor: Savills

Jag har varit med så länge att jag minns Sir Terence Conrans takterrass med spaljerade tomatplantor och Rosemary Vereys franska potager. Rosemary orsakade då en verklig buzz, plötsligt ville alla ha en köksträdgård där blommor och ätbart samsades i skira och praktfulla kombinationer. Idag talar man om “edimentals”, dvs en kombination av orden ornamental och edible.

Nu var det en av Chelseas verkliga veteraner Mark Gregory’ s tur. På senare år mest känd för att ha blivit publikens favorit för sina trädgårdar tillägnande grevskapet Yorkshire. Nu blev det en trädgård för Savills. Hans, håll i dig nu, 108:e utställningsträdgård och för 34:e året i rad! Fem guldmedaljer har han fått på Chelsea, 2023 blev det “bara” förgyllt silver vilket många trodde att Mark var ledsen för. Men inte, han hade fått ut sitt budskap om vikten att odla nära. Idag är det självklart att allt som används i en Chelseaträdgård är återanvänt och återanvänds igen.

Foto: Kerstin Engstrand

Nu blev det en trädgård som föreställde en köksträdgård tillhörandes ett lantligt beläget hotell. En levande köksträdgård, en fungerande, här plockade kocken kryddor och grönsaker från odlingen och varje dag t ett antal Chelseapensionärer lunch här vilket i sig var unikt, första gången mat regelbundet serverades i en trädgård. Dessutom kom skolklasser på besök och några hade extra fint sällskap med prinsessan Catherine of Wales.

Foto: Kerstin Engstrand

Det är mycket man kan göra på 100 kvm! Ett utekök, en matplats för åtta personer under tak och, mängder med odlingsyta så frågan man ställer sig, varför gör inte fler något liknande av sina trädgårdar?

Foto: Kerstin Engstrand

Två objekt som lockade ögat

En stor urna fylld med vatten och blommor var ett enkelt och effektfullt sätt att skapa ögonfröjd. Den var så placerad att man avnjöt den från flera olika håll.

Notera mönstret i bänken, ärtor! Foto: Kerstin Engstrand

En bänk runt det “berömda trädet”, Gleditsia tricanthus ‘Ruby Lace’, var flitigt använt av de som fick komma in i trädgården.

Träd

Foto: Kerstin Engstrand

Höga, spaljerade avenbokar skyddade trädgården vid entrén mot uteköket. Mot muren i trädgårdens nederkant fanns ett ståtligt fikonträd som samsades med lök och kryddor.

Gleditsia tricanthus ‘Ruby Lace’. Foto: Kerstin Engstrand

I mitten stod det träd som vissa förståsigpåare angav var orsaken varför Mark inte fick guld. För att det inte var utslaget. Gissa vad Mark blev upprörd! För som han påtalade, det stod redan i briefen som lämnats in ett år tidigare, att detta träd inte skulle vara fullt utslaget.

Äpple- och päronträd var självklara. Foto: Kerstin Engstrand
Vin fanns förstås också! Foto: Kerstin Engstrand

Kryddhörna

Foto: Kerstin Engstrand

Överallt hittade man kryddor. I ett hörn vid grillen fanns några. Andra växte i rabatten och åter andra i fina krukor. Myntor och citronmeliss växte i regel i krukor, de är kända “rymmare”. Svamp fanns förstås också.

Lite grönsaker

Foto: Kerstin Engstrand

Perfekta kålrabbbin, sallat i mängd, fänkål i rabatterna samt bondbönor med rubinröda blommor.

Lite vatten

Foto: Kerstin Engstrand

Den lilla bäcken med vattenkrasse och wasabi ansågs inte uppfylla säkerhetskriterierna. Vatten i form av vattentunnor och vattenkannor fanns lite var stans.

Efter Chelsea kommer Savills dels att använda sina erfarenheter tillsammans med välgörenhetsorganisationen Rethink Food, som särskilt arbetar med skolbarn samt i samarbete med Shaw Trust kommer den att byggas upp på Meadow View House i Nottinghamshire.

Matbordet

Foto: Kerstin Engstrand

Menyexempel

Foto: Kerstin Engstrand

COCKTAIL
Winifred Spritz

A DAILY HARVEST
Herb panisse with aioli
Wood fired peas with shiso
Goats milk ricotta with chive salt

FROM THE WOOD OVEN
Flat breads with confit garlic butter
Smoked trout

FROM THE GARDEN
Marinated garlic peppers
Japanese spinach
Shaved fennel salad

DESSERT
Rhubarb clafouti

Allt används. Rester av stenläggningens Yorkshirestone användes som rabattkanter. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

En skuggträdgård, en trädgård belägen i en skogsglänta, kan det verkligen vara en sjukhusträdgård? Ja, och synnerligen viktig dessutom.

Design: Charlotte Harris and Hugo Bugg, Harris Bugg Studio

Konstruktion: Ryan Alexander Associates

Sponsorer: Horatio’s Garden och Project Giving Back

Horatio’s trädgårdar är alla skapade för personer som har drabbats av plötsliga och allvarliga trauman, är sängliggandes eller efter ett tag sittandes i rullstol, då man drabbats av ryggradsskador. Med dessa skador följer även en extra stor känslighet för ljus och UV-utstrålning samt att man har svårt att reglera kroppstemperaturen. Ofta tillbringar man minst ett år på sjukhuset, oftast på sjukhus som inte har en egen sjukhusträdgård. Då är det mycket svårt för patienterna att få komma ut, och om det går, så behövs det omfattande planering långt i förväg. Behov av avskildhet är också mycket stort, många ligger på rum som delas med flera.

Så uppdraget var att göra en både vacker och användbar trädgård för denna målgrupp i Sheffield. Där man lätt ska kunna vara ute liggandes i sin säng. Självklart även fungerande för anhöriga, sjukhuspersonal och de som arbetar med själva trädgårdens skötsel. Att Sheffieldsjukhuset har ett stort upptagningsområde innebär att många patienter är långt hemifrån. Långt från sina nära och kära och att de i regel inte har någon anknytning till orten. Samt förstås att det blir svårare att få besök.

Samma växter men med olika fokus:

Uppdraget att göra denna trädgård fick Charlotte Harris och Hugo Bugg en vecka innan Chelsea-21, i september-21. Där framgick det att de dels skulle göra en trädgård till Chelsea-23 och den riktiga, hela trädgården till Sheffield. Det innebar också att de hade nio månader på sig att planera tills Chelseadelen skulle lämnas in våren -22.

Hur använde de då den tiden? Nio månader är i dessa sammanhang en lång tid och ett unikt tillfälle. Jo, de började att samla hela sitt kontor på en resa upp till Sheffield. De jobbar alltid med att förstå sammanhanget trädgården ska leva i. De vandrade i bergen, de besökte områdets museer och de intervjuade skadade och personal. Även den brittiska sjukvårdsförvaltningen, NHS, har mycket att säga till om. Man besökte även andra Horatioträdgårdar, bland annat en som Tom Stuart Smith år 2020 designat, London Spinal Cord Injury Centre, Royal National Orthopaedic Hospital, Stanmore.

Betula nigra i mitten. Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården ska vara så lättillgänglig att man inte ska behöva boka tid med mängder av personer för att ta sig ut. För det är ett problem på sjukhus där man inte har en egen trädgård och då kommer patienterna väldigt sällan ut. Vad krävs för att lätt kunna röra sig runt i en trädgård i en sjukhussäng eller i rullstol? Ett av kraven vid sidan om tillräckligt breda gångar och svängutrymmen var att underlaget måste vara absolut slätt för minsta ojämnhet ger för en ryggradsskadad person enorma smärtor. Absolut inga skarvar och kanterna måste var säkra. Samt att man vill kunna njuta av det vackra oavsett man sitter i en rullstol, ligger ner eller står upp som anhörig eller sjukvårdspersonal. Det blir minst tre olika höjder och perspektiv.

Terrazzospecial!

Aquilegia ‘Yellow Queen’ bäddar in gången. Foto: Kerstin Engstrand

Markbeläggningen blev en speciallösning för Chelsea, en egenkonstruerad cementfri terrazzoteknik där bindemedlet släpper igenom regn och fukt. I slutträdgården i Sheffied kommer en liknande lösning finnas. Markmaterialet från Chelsea kommer där att användas till växthusfundament och tillverka möbler av.

Foto: Kerstin Engstrand

Denna trädgård är cirka en åttondel av den blivande riktiga trädgården. Den “riktiga” börjar att byggas under 2024 och beräknas invigas under 2025. I Storbritannien finns elva “spinal units” och Princess Royal Spinal Injuries Centre i Sheffield är ett av de största med ett mycket stort upptagningsområde. Idag finns det ingen sjukhusträdgård där. Platsen som trädgården byggs på är – en parkeringsplats! Denna trädgård blir den åttonde Horatioträdgården. Att omvandla parkeringen till en trädgård innebär också att ta hänsyn till insyn från sjukhusbyggnaden. Genom trädgården går det även två cirka fyra meter breda utrymningsvägar.

Behovet av enskildhet löstes genom flera mindre trådgårdsbyggnader, liknande de som Tom Stuart Smith hade infört i den trädgård han designade för Horatios. De byggs av ek och är inspirerade av bikupor. Där inne finns flera fönster och även ett takfönster så man kan se ut åt alla håll. Väggarnas dekoration är tumavtryck från patienter och sjukhusanställda, 1200 och alla gjorda i lera. Arkitekten är Andrew Mcmullan som även var delaktig i Harris & Buggs Chelseaträdgård 2021.

Foto: Kerstin Engstrand

De stenhögar som syns mitt bland växtligheten har en särskild story. Dels att man som tradition i Peak Distric och andra vandringsleder bygger stenrösen för att visa vägen, och att man lägger på en sten när man passerar. Peak Distric är nära, bara 20 minuters promenad från Sheffield. Tre stenrösen återfanns i Chelseaträdgården, det kommer att bli nio i den slutliga. Det finns även en annan rolig detalj om dessa. En av dem som bygger dem var som barn med sin far som byggde liknande i landskapet till barntv-serien Teletubbies! Stenrösena som också påminner om bikupor blir särskilt vackra under vintern när frost, och kanske även snö, klär dem.

Foto: Kerstin Engstrand

Vatten är även en viktig del i trädgården. Att känna på, se hur det glittrar i solen, höra hur det porlar. Vattenspegeln är ganska stor och ser ut som ett bord. Men där finns avtryck av bestick, avtryck av formar till besticktillverkning. Det och verkygstillverkning är en del av staden Sheffields historia. Valet av färg, mörkt silvergrått var ytterst medvetet. För när solen lyser så skimrar vattnet i en silvergrå ton, samma färg på vattnet där två av Sheffields floder korsar varandra. Där får vattnet en särskild färg då de två floderna har helt olika berggrunder de passerar. Det är ett av många exempel på att små detaljer gör stor skillnad. Dessutom är denna typ av vattenkonst en av Horatio’s signaturer.

Amsonia illustris och Briza media. Foto: Kerstin Engstrand

Träd är en bärande del av trädgården. Här valde man särskilt björkar som använts inom industrin, björkris lär ha använts för elden på något sätt. Planteringarna är generösa och många växter vajar fint i vinden. Buskar hjälper även till att sila trafikbullret från en närliggande större transportled.

Rosa mutabilis. Foto: Kerstin Engstrand

Vad kommer då bli nytt i denna Horatioträdgård jämfört med de tidigare? Först – en kompost! Den var ganska lätt att få in i planen vid godsentrén. Trädgårdsmästarna har ett eget litet kontor i trädgården samt det kommer även att finnas ett växthus. Merparten av odlingsbänkarna är tillgängliga med rullstol. Plats för social samvaro och att kunna dra till sig tillbaka är två viktiga delar.

Designskiss: Harris Bugg Studio

Varför heter då trädgården Horatio’s?

Foto: Kerstin Engstrand

Horatio’s Garden är en välgörenhetsorganisation grundad av David och Olivia Chapel, läkare i Salisbury och vars son Horatio, tragisk omkom 2011 vid 17 års ålder, dödad av en isbjörn under en vetenskapsresa till Svalbard med The British Exploring Society. Han hade arbetat som volontär på Salisbury Spinal Centre och skulle utbilda sig till läkare. Där hade han särskilt påtalat att det saknades en bra utomhusmiljö för patienterna.

Trädgården i Sheffield förvaltar de på ett 25-års kontrakt. Organisationen är öppna om hur mycket det kostar, exempelvis skötsel av en trädgård kan gå på 90 000 GBP per år. Visionen är att alla de elva sjukhusen ska få en egen trädgård. I skrivandes stund finns sju, den åttonde i Sheffield blir färdig 2025, Trädgårdarna finns i South West, Scotland, Stoke Mandeville, Midlands, London & South East, Wales samt Northern Ireland.

Exceptionell kvalitet

Foto: Kerstin Engstrand

Designfirman Harris Bugg Studio har vunnit sex guldmedaljer, två förgyllt silver, en Best in Show på RHS Tatton Park och nu 2023 Best in Show på Chelsea Flower Show. De slog sig samman 2017 och det går bra för dem, idag har de tolv anställda. Deras signatur är att hortikultur – årstidsväxlingar och storytelling om platsen där trädgården anläggs. Hållbarhet är en självklarhet. En av slagord är också “Small things – big difference”.

Chelseaträdgården var 8 x 22 meter. Den fick guldmedalj och Best in Show vilket betydde att den fick flest poäng av de stora trädgårdar som fick guld. Trädgårdarna jämförs inte med varandra utan mot den brief man lämnat in och blivit antagen mot ett år innan Chelsea samt utförande, konstruktion, växtkvalitet etc. Kriterierna är officiella och handlar inte om smak. Om en trädgård får lika många poäng väljer domarna vilken av de med lika höga poäng som ska bli Best in Show. När domarna skulle bedöma denna trädgård fick de var sin rullstol att passera trädgården i! Det var enligt flera av dem en oerhört viktig upplevelse.

Att trädgården fick en enorm uppmärksamhet är väldigt viktigt för Horatio’s. Man har nått ut till så många, patienter, anhöriga, sjukvårdsanställda, politiker med mera.

Det finns de som uttalat sig nedlåtande om denna trädgård. Att den inte skulle ha vunnit för att den inte var vacker nog! Att den inte gjorde något större intryck! Ja, det kunde man läsa i svensk trädgårdspress. Uppenbart hade man en favorit, Sarah Price trädgård som också fick guld. Okunskap eller fördomar, både och verkar fått blomma ut. Hade ju varit bra om man läste på att det är inte en “skönhetstävlan” som det brittiska trädgårdssällskapet, RHS, bedriver utan bedömningen är grundlig.

Mer om Charlotte Harris

Mer om Hugo Bugg ,scrolla ner till Royal Bank of Canada Garden

Deras trädgård 2021, klicka här, scrolla ner till The M&G Garden

Text och foto: Kerstin Engstrand