Pallkragar

Foto: Kerstin Engstrand

Björkar och havtornsbuskar, rödblommande bondböna och de mest fantastiska purjolökar kombinerade med laboratorieliknande odlingar, Ikea tog Chelsea Flower Shows besökare med storm!

Say after me: Pallkrage. Att odla i pallkragar är populärt i Sverige men inte lika vanligt i trädgårdslandet nummer ett Storbritannien. Men med svarta pallkragar i mängd hade Ikea byggt upp en ídeträdgård som var den första idéträdgård inne i utställningens stora tält som blev jurybedömd.

Purjolök. Foto: Kerstin Engstrand
Purjolök. Foto: Kerstin Engstrand

Och det var en stolt Kristian Rankloo från Ikea som i BBC:s direktsändning tog emot en silvermedalj. De flesta som ”bara” får silver brukar ha svårt att dölja sin besvikelse.
GARDENING WILL SAVE THE WORLD var ett samarbete mellan Tom Dixon’s  Design Research Studio, en verksamhet som Tom Dixon rubricerar som ”in-house design and innovations agency” och Ikea today.

Vad var då syftet med Ikeas och Tom Dixons idéträdgård? Tom Dixon svarade mig att han vill lyfta fram kontrasten mellan det supernaturliga odlandet och det mera tekniska, allt för att bättre kunna visa på hur vi kan utforska framtidens odlande.

Tom Dixon. Foto: Kerstin Engstrand
Tom Dixon. Foto: Kerstin Engstrand

Detta budskap instämde Ikea i.

– Vi vill visa på att man även på en liten yta kan odla och vi vill fokusera på kraften i att odla sade James Futcher från Ikea. Tom och James hade tillsammans valt ut de växter som skulle finnas i trädgården.

James Futcher  och Tom Dixon. Foto: Kerstin Engstrand
James Futcher och Tom Dixon. Foto: Kerstin Engstrand

– Without plants we are nothing!

Kan inte säga att det var en vacker, publikfriande trädgård som de blomrika trädgårdarna i cottagegardenstil men den var intressant! Och det lockade besökarna. Den övre delen symboliserade ”the natural world”, där kunde man slå sig ner och njuta av utsikten över folkhavet och få känslan av att befinna sig bland trätopparna. Sittgruppen var gjord av kork och framtagen av Tom Dixon, Research Design Studio

Över 7500 plantor fanns i idéträdgården.

Rosaskimrande
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Under denna ”top of the natural world” fanns ett av växtbelysning rosaskimrande superteknisk odlingsutrymme, som ett litet laboratorium.

 

Där samsades odlingsstationer sprängfyllda med mikroskott från Koppert Cress, svampodling med hjälp av robot och vertikala mikroträdgårdar, Tower Garden HOME Growing System, som såg ut som odlingstorn.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Odlingstornen rymmer upp till 32 plantor. Allt under supermodern LED-belysning. Både Ikea och Tom Dixon har ett stort intresse i odlandet sköna konst. Tom har designat flera spännande odlingskärl varav ett som inspirerats av hans barndoms byggklossar förhoppningsvis snart kommer att säljas på Ikea, dock inte under 2020.

Prototyp av Tom Dixons modulsystem. © Inter IKEA Systems B.V. 2019.
Prototyp av Tom Dixons modulsystem. © Inter IKEA Systems B.V. 2019.

 

Ikea har sedan flera år tillbaka (2016) ett bra hydroponiskt system (se vårt test här) som gjorde att många fick upp ögonen för hur enkelt man kan odla hemma i köket. De har även börjat med egna odlingar av bladgrönt till flera av deras restauranger.

Att odlandet, det egna, bostadsnära odlandet blir allt viktigare påtalades också. År 2050 beräknas jordens befolkning ha ökat till 9,7 miljarder. Sommaren 2019 var vi cirka 7,7 miljarder.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men några pallkragar säljer Ikea fortfarande inte!

Och här svamproboten:

Text och foto: Kerstin Engstrand

Giallo Da Serbo Del Vesuvio, Yellow di Serbia eller Vesuvio giallo , tre namn på samma sort. Foto: Kerstin Engstrand

Januari och jag väljer och vrakar bland mina tomater. Aha, hon ska så tänker du säkerligen. Nej, jag väljer bland färska tomater som jag odlade i somras. I flera lådor, typ öppna kartonger ligger de och mår bra. Kartonger ligger mörkt och i det svalaste utrymmet jag har, runt 18 grader.

Det är sorter som brukar kallas för vintertomater. De är extra hållbara, de mognar sent på sommaren eller tidig höst och kan plockas in gröna. De jag har just nu plockade jag in i mitten av oktober.  Och de är alla odlade på friland, i pallkragar i växtzon 3, i norra Stockholmsområdet.

Det är bara så underbart. Det är lyx! Jag mår bra när jag väljer några att steka ihop med hemmaodlade bönor och vitlök i olivolja. Bönorna tar jag fram från frysen, vitlöken förvaras i rumstemperatur på samma ställe som tomaterna. Tillsammans med några ägg eller lite fetaost blir detta en härlig lunch som man står sig länge på. Eller prov att steka några vintertomater med fisk eller finhacka med vitlök och lägg på rostat bröd, bruschetta.

Vintertomater är tomater som man använder i såser eller som jag gör, stekta. De är inte direkt tomater man äter direkt. Skalet är lite tjockare och smaken lite syrligare än vanliga tomater.

Här är sorter som jag brukar samodla i en pallkrage om 80 x 120 cm, en pallkrage som är en våning hög. Fyra plantor fungerar mycket bra i en pall. Jag planterar dem i kragens hörn. Vintertomater klarar torka bättre än vanliga tomater. Självklart går det bra att odla i högre pallkragar eller stora minst 20-liters krukor också. Det gör jag också.

Fyra vintertomatplantor i en pallkrage. När det blir riktigt varmt ute, som sommaren 2019 sätter jag på detta vita fiberduksskydd mot solen. Allt för att slippa vattna så mycket.  Foto: Kerstin Engstrand
Fyra vintertomatplantor i en pallkrage. När det blir riktigt varmt ute, som sommaren 2019 sätter jag på detta vita fiberduksskydd mot solen. Allt för att slippa vattna så mycket. Foto: Kerstin Engstrand

Jag tjuvar aldrig mina tomater, det fungerar suveränt utan att tjuva. Det blir visserligen lite trångt men fungerar bra ändå.

Dessa sorter brukar jag förkultivera, det vill säga jag sår inomhus för senare utplantering. Jag så r dem i början av mars för utplantering i slutet av maj, början av juni, allt beroende på hur våren och försommaren blir.

Ponderosa är de gula, de rödare är Mallorquin.  Foto: Kerstin Engstrand
Ponderosa är de gula, de rödare är Mallorqui. Tomaterna togs in mer eller mindre gröna i oktober och bilden är tagen i mitten av januari. Foto: Kerstin Engstrand

Ponderosa är runda som varierar i färg från gult till gulorange. Sorten saknar den karakteristiska spetsen som brukar känneteckna en vintertomat. Varifrån sorten härstammar varierar, några anger Serbien, andra Syditalien men oavsett så är den mycket vanlig i odling i Syditalien. Den anses vara den allra mest hållbara man kan finna. Det finns en berättelse att det ska ha varit munkar som främst ska ha odlat Ponderosa. På italienska heter tomat pomodoro, av pomo= äpple och oro=guld och som små guldäpplen ser de ut där de ligger i sin kartong. I stekpannan när jag steker dem tillsammans med ägg är det oftast svårt att se skillnad på vad som är äggula och tomat!

Ponderosa blir 150 till 175 cm hög och blir lite yvig, går utmärkt att odla i en pallkrage som är en pallkrage hög eller i en 20-liters kruka. En stödpinne behövs.

Ponderosa kan under vintern även förvaras hängandes i klasar men jag tycker det blir bättre att lägga dem i kartonger. Jag har helt enkelt inte ett utrymme som är svalt nog under hela vintern. Hänger klasarna för varmt ruttnar tomaterna lätt då de i en klase ligger tätare tillsammans än i en kartong. Ligger tomaterna utspridda utan större kontakt med varandra håller de bättre.

Och så är det så skönt att inte ha hela frysen full av tomater!

Plantavstånd 50 cm.

Giallo Da Serbo Del Vesuvio, Yellow di Serbia eller Vesuvio giallo , tre namn på samma sort. Foto: Kerstin Engstrand
Giallo Da Serbo Del Vesuvio, Yellow di Serbia eller Vesuvio giallo, tre namn på samma sort. Foto: Kerstin Engstrand

Vesuvio giallo är den vintertomat som dessutom är en av de första att mogna på friland! Detta oavsett hur varm sommaren är. Den går bra i en pallkrage som bara är en etage hög och lika bra i en som har två etage i höjd. Detta är en av fördelarna med vintertomaterna, de är mycket torktåliga.Vesucvio giallo är en klar vinnare, och god!

Den enda tomat jag förlorat när jag odlat i en pallkrage var en icke vintertomat.

Vesuvio giallo är god färskt och vinterlagrad. Den håller dock inte att lagras lika länge som ponderosa men i mitten av januari är de fortfarande fina. Att den har fått sitt namn efter vulkanen Vesuvio beror helt enkelt att den odlas på dess sluttningar.

Varje tomat har en pizzo, en spets, och väger runt 25 gram. Sorten är mycket rikgivande och räknas som en högväxande sort. Ska egentligen ”tjuvas”, det vill säga sidoskotten ska tas bort men det gör jag aldrig.

Det finns en annan gul vintertomat, Yellow di Serbia som troligen är samma som Vesuvio giallo. Har odlat båda och kan inte hitta någon skillnad. Liksom ponderosa anses även Vesuvio giallo ursprungligen komma från just Serbien. Jag har träffat italienska odlare som kallar dessa gula tomater för Giallo Da Serbo Del Vesuvio, ett namn som kombinerar de två vilket säger mig att det är samma sort. Plantavstånd 70 cm.

Nu är det inte bara Italien som har vintertomater, de finns även i Portugal och Spanien. Två spanska är i mitten av januari fortfarande fina. Den ena är lite sträv i ytan, den andra helt vanlig slät och blank.

Mala cara är en vintertomat som ska se ut så här!  lite skrovlig yta och persikofärgad som mogen. Foto: Kerstin Engstrand
Mala cara är en vintertomat som ska se ut så här! lite skrovlig yta och persikofärgad som mogen. Foto: Kerstin Engstrand

Mala cara är den som är lite sträv. Först när man ser den på håll liknar den en persika, en liten sådan. Mala cara kan närmast översättas till blekt ansikte, dåligt ansikte och det stämmer bra. När jag första gången såg den mogen trodde jag att den hade fått någon sorts angrepp men som tur var ska den se ut så här. Denna sort tillhör de potatisbladiga, bladen liknar alltså potatisblad och inte tomatblad. Den har aldrig mognat utomhus, jag odlar den i en envånings pallkrage, men eftermognar finfint inomhus. Jag tar in den innan första frosten, vanligen i oktober och då är de gröna. Ett problem dock, den ger stora skördar!  Plantavstånd 70 cm.

Det händer att Mallorqui får en liten pizzo, en spets men inte alltid.  Foto: Kerstin Engstrand
Det händer att Mallorqui får en liten pizzo, en spets men inte alltid. Foto: Kerstin Engstrand

Mallorqui liknar mera en traditionell vintertomat, den får oftast en liten spets, men inte alltid. Färgen är röd med lite gult på toppen vid bladfästet, ja den har de spanska färgerna! Är inte lika vigorös som Mala cara och Vesuvio giallo. Mallorqui ger runda och vad som handeln kallar för normalstora tomater på 100 gram, ibland hela 120 gram. Smakar bra och har som alla vintertomater en lätt syrlig smak. Ska egentligen tjuvas. Plantavstånd 50 cm. Behöver växtstöd.

Vad är detta? Jo, till vänster en spetspaprika och till höger en hållbar tomat. Banantchik. Foto: Kerstin Engstrand
Vad är detta? Jo, till vänster en spetspaprika och till höger en hållbar tomat. Banantchik. Foto: Kerstin Engstrand

Banantchik odlade jag för första gången sommaren 2019. Den rubriceras inte som en vintertomat utan anges i regel som en tomat med lång hållbarhet och det kan instämma med. Den är en avlång smal gul tomat som är förvillande lik en snackpaprika! Dess ursprung lär vara Ryssland men finns i europeiska fröfirmors sortiment. Varje tomat väger mellan 75 gram till hela 120 gram, de större blir 15 cm långa.  Är fortfarande finfin i mitten av januari. Växer i klasar om fem till tio tomater per klase,  jag odlade den i en 20-liters kruka.  Blir en hög planta på cirka 180 cm. Ska ha en utvecklingstid på 75 – 80 dagar.

Sugen på att läsa mer om vintertomater, piennolo?

Kerstins vintertomat

Så här gör du en piennolo

Piennolo, söderns hälsosamma guld

Recept på den godaste tomatpajen gjord just på piennolotomater: Starka sommarsmaker Tarte Tartin Tomate

Klickar du på en länk öppnas artikeln i nytt fönster.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Liten snackpaprika 'Hamik' odlad i en airpot. Foto: Kerstin Engstrand

Snackpaprika, så kallas de också, de små minipaprikorna som finns flera sorter av. Läckert guldorange, gröna, gröna eller rentav lila. Januari och februari är utmärkta månader att så dessa godbitar.

Sorten Hamik, Capsicum annuum (Paprika-Gruppen) ‘Hamik ‘är min favorit. Det är en söt och smakrik liten paprika som jag mer än gärna ungnsbakar i halvor fyllda med fetaost. När jag som ung tjugoplusåring lärde mig laga mat i Italien så var ett budskap att paprika alltid ska avnjutas tillagad, rå paprika anser italienarna är för hårdsmält. Det rådet bryter jag emot, Hamik är som gjord att äta direkt från plantan!

Hamik har även en annan fördel, den har knappt några frön varför den är lätt att gröpa ur. Det finns även snarlika sort, lika orange och lika liten, som säljs som snackpaprika ‘Snacking Orange’ som är lika god.

Dessa små paprikor blir ganska låga plantor och går utmärkt att odla kruka. Både sju- och tioliterns fungerar mycket bra. Jag odlar i urnjord och ger näring i form av tomatpinnar som man sticker ner i jorden. De avger näring till växten vid varje vattning och de räcker i 60 dagar. Enkelt, effektivt och bekvämt. Har använt dessa tomatgödselpinnar sedan de kom, kan det vara på 1990-talet någon gång?

Blommor , omogen frukt och strålande mogna orange frukter på en och samma gång.  Foto: Kerstin Engstrand
Blommor , omogen frukt och strålande mogna orange frukter på en och samma gång. Foto: Kerstin Engstrand

Det är extra roligt att odla Hamik då man har så mycket att iaktta. Som hur en frukt går från grönt till orange.  Att det finns både omogna och mogna frukter samtidigt på plantan och blommor! Och inte att förglömma, det känns så lyxigt att odla egen paprika i kruka ute på balkongen eller i trädgården.

Inte nog med det, Hamik fungerar även bra uppe i norra Sverige. Känner till flera som får bra skördar i växtzon 7. Den fungerar även att odla i pallkrage i soligt läge.

Snackpaprika kan förkultiveras inomhus redan i januari och i februari för tidig skörd. Jag sätter ut mina plantor i slutet av maj, början av juni allt beroende på hur vädret är. Då börjar jag kunna skörda i augusti och sedan fortsätter skörden hela hösten, till och med efter det att jag tagit in plantorna i oktober kan jag fortsätta skörda. De sista skördade jag på julafton! Plantorna är lätta att ta in, de är så nätta. En minipaprika blir mellan sex och nio centimeter lång.

När frukterna mognar sprids färgen sakta uppåt på plantan.  Foto: Kerstin Engstrand
När frukterna mognar sprids färgen sakta uppåt på plantan. Foto: Kerstin Engstrand

Jag toppar aldrig plantorna, det behövs inte men däremot behövs en liten stödpinne. En planta blir i regel cirka 40 cm hög. Soligt läge, i söder eller sydväst trivs den bäst. Hamik ger mycket bra skörd odlad i kruka på balkongen eller ute i trädgården, växthus behövs inte. Jag brukar få ett tjugotal frukter per planta, riktigt heta somrar det dubbla! Det sägs att man får bästa skörden om man knipsar bort det första fruktämnet som kommer. Ett knep jag än så länge inte använt mig av men som jag lovat mig själv ska testa – om jag kommer ihåg det.

En annan klar fördel med att odla i krukor utomhus att då brukar plantorna inte angripas av bladlöss vilket annars lätt händer i växthus eller i uterum.

Det finns också en mix som säljs som Mini Bell Pepper Mix. Det är inte olika sorter i den blandningen utan en sort som beroende på frukternas mognadsgrad ger grön, orange, röda eller lila frukter.

Läs också: Tre chilipepparfavoriter

Läs också: Odla en elefant eller en spaghetti

Text och foto: Kerstin Engstrand

Skogslök också kallad kajp. Foto: Kerstin Engstrand

Kärt barn har många namn, eller vad säger du om: Kaijp,  kaip,  kaipe,  kaipä,  kajp,  kajplök,  keipe,  keipelök,  keipkål,  kejpe, kejpelök,  kep,  roccamboll,  rockenboll,  råckenbåll,  sandpurjo (efter engelskans Sand Leek) alla dessa är enligt Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD) lokala namn på den underbara skogslöken,  Allium scorodoprasum.

På Gotland är denna lök ”stor”.  På våren, när gullvivan blommar, ska man gå ut och plocka kajp som gotlänningarna säger. Vi på fastlandet säger skogslök, kanske, för förvånansvärt få känner till denna tidiga primör som dessutom är synnerligen lättodlad.

Vad gör man då med kajp? Jo soppa! En soppa man behöver för att få igång kroppen så här på våren! På Öland sägs det att man smaksätter kroppkakor med kajp.

Skogslök köper man på hösten då de ska sättas. I en 80 x 120 cm pallkrage får man lätt plats med 120 lökar. Sätt dem i en pallkrage som är två våningar hög, och i vanlig trädgårdsjord fungerar fint. I varje 80 cm rad sätter du tio lökar. Bli inte orolig om lökarna skjuter blad redan på hösten, det klarar de utan problem. Ja, du kan oftast skörda lite medan snön ligger kvar! I slutet av april, början av maj börjar den växa till sig så glöm inte att vattna om det är torrt.

Kajp är flerårig och blommar med små söta lila blomställningar i juli. Blir från 30 cm upp till 90 cm när den blommar. Sprider sig sakta men säkert.

Recept på Farfar Gunnars kajpsoppa hittar du här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Nyskördat! Foto: Kerstin Engstrand

Majs som avnjuts så färsk så att vattnet sätts för att koka upp just när du kommer in med dina just  skördade majskolvar, det är en ynnest att få uppleva.  Och har du en gång smakat så färsk majs så vill du inte ha något annat.

Majs går utmärkt att odla i pallkrage. Antingen i en enkel krage eller en med dubbelhöjd. Har du en enkel krage, med cirka 20 cm jorddjup så behöver du vattna oftare. En dubbelkrage med 40 cm jorddjup är bättre och ger även större chans att kunna skörda två kolvar per planta.

Läget ska vara vindskyddat och soligt. Detta för att pollenet ska träffa honblommorna och inte föras vidare med vinden.

Majs blir höga plantor, cirka två meter men behöver inget stöd.

Majs stormtrivs i pallkragar. I toppen på varje planta syns hanblomman, längre ner honblommorna. Foto: Kerstin Engstrand
Majs stormtrivs i pallkragar. I toppen på varje planta syns hanblomman, längre ner honblommorna. Foto: Kerstin Engstrand

Ny jordblandning vid köpejord:

150 liter planteringsjord och 50 liter kogödsel till en krage, det dubbla till en dubbelkrage.

Bottna med 100 liter planteringsjord och blanda därefter kogödsel och planteringsjord lika.

Befintlig jord: Om du redan har en pallkrage med jord där annat har odlats tidigare år så se först till att jorden är ogräsfri. Majs vill ha en lucker och varm jord. Är jorden kompakt är det lättast att gräva om den med en grep.  Jordförbättra med att tillsätta 50 liter kogödsel, alternativt mylla ner 4-5 dl pelleterat hönsgödsel.

Sorter och plantor

Man kan köpa majsplantor men de är oftast ganska dyra. Lättast är att dra upp egna plantor.

Välj en sort som är anpassad för vårt klimat och som betecknas som extra söt eller supersöt. Det är därför majs vi äter kallas för sockermajs. Utvecklingstiden från sådd till skörd brukar var 95 till 100 dagar. Jag brukar i zon 3 plantera ut i slutet av maj och kan börja skörda i mitten till slutet av augusti.

OBS! Du ska enbart odla en sorts majs, blanda inte olika sorter! Majs vindpollineras och har man olika sorter i samma odling så kan de ge dålig skörd och kolvar med träig smak. Men har du ett större avstånd, vi pratar om cirka 500 meter mellan odlingarna kan du chansa på att odla olika sorter. Eller välj två sorter som blommar vid olika tidpunkter.

Majs är lätt att fröså

Frösådda majsplantor för utplantering. Foto: Kerstin Engstrand
Frösådda majsplantor för utplantering. Foto: Kerstin Engstrand

Jag föredrar att så i så kallade roottrainers, som är en typ av höga, smala pluggar. De är lätta att öppna när det är dags att plantera ut plantorna och risken att de känsliga rötterna ska skadas är minimal.

Så ett frö per plugg, sockermajs brukar ha hög grobarhet, runt 90% om fröna är färska. Sådden sker bäst i början eller mitten av maj månad, eller två till fyra veckor innan utplantering. Så några extra frön än vad du kommer att behöva.

Jag brukar så majs i två omgångar, med två veckors mellanrum för att på så sätt få en längre skördeperiod och undvika att all majs mognar på en och samma gång. Det går enkelt om man odlar majs i två pallkragar.

Man kan även direktså majs, då ska jordtemperaturen vara minst 18 grader. Men jag rekommenderar att du förkultiverar inomhus. Majs kräver en lång period av värme för att utvecklas, därför ska du dra upp plantorna inomhus istället för att direktså ute.

När plantorna blivit cirka 10 cm höga är det dags att vänja dem vid utelivet. De ska ”avhärdas”, det vill säga de får gradvisvänja sig vid att stå ute. Börja med att sätta ut dem två timmer per dag i skugga för att senare gradvis låta dem stå ut lite längre och flytta dem ut i lite soligare läge. Låter du dem stå ute i soligt läge direkt, ja då får bladen ”solbränna”, de blir vita och plantorna mår inte bra.

Utplantering sker i slutet av maj eller i juni, allt beroende på var i landet du bor. Plantorna ska då vara cirka 20 till 25 cm höga. Hantera dem försiktigt, särskilt rötterna.

Hur många plantor i en pallkrage?

Nyutplanterade majsplantor skyddas under fiberduk. Foto: Kerstin Engstrand
Nyutplanterade majsplantor skyddas under fiberduk. Foto: Kerstin Engstrand

I en pallkrage 80 x 120 cm kan du lätt odla 8 plantor, har du bra jord 11 plantor och odlar du i en dubbelkrage (dvs. två kragar hög) så kan du säkerligen klämma in hela 15 plantor, dvs. tre rader med fem plantor (plantavstånd 20 – 25 cm). Jag föredrar att sätta plantorna med ett avstånd mellan varandra på 30 cm. Det blir en rad med fyra, därefter en rad med tre där plantorna sätts mellan de första fyra, och planteringen avslutas med ännu en rad med fyra.

Viktigt för bra resultat är att sätta plantorna tätt, och i block, som en pallkrage utgör. Frestas inte att sätta dem en och en i olika pallkragar.

Yrkesodlare brukar plantera majsen med ett avstånd om cirka 30 cm i raden och med ca 90 cm mellan raderna, men det är ute på fält. Då brukar de oftare få två kolvar per planta. I en pallkrage kan du odla tätare och därmed få ut högre skörd per planta.

Majsplantorna ska planteras på samma djup som de växte i rootrainern.

Jag brukar skydda plantorna från fåglar, som ibland tycker det är roligt att rycka upp småplantorna, med att sätta över en tunnel av fiberduk. Då skyddas de även mot för stark sol.

Skötsel
Ibland växer rotskott upp, de kan du lugnt låta vara kvar. Foto: Kerstin Engstrand
Ibland växer rotskott upp, de kan du lugnt låta vara kvar. Foto: Kerstin Engstrand

När småplantorna har etablerat sig i pallkragen kan du ta bort fiberduken. Plantorna växer ganska snabbt.

Vattning: Majs kräver regelbunden bevattning, särskilt när kolvarna börjar bildas.

Näring: Ge regelbundet näring så fort plantorna börjar blomma. Lättast är att ge näring i flytande form i samband med vattning. Näring ska alltid ges när jorden är fuktig. Det är viktigt att börja ge extra näring och vatten när kolvarna utvecklas.

Färskt gräsklipp som läggs ut i ett tunt lager på jorden mellan plantorna är också suveränt gödsel. Lägg ut gräsklippet på väl fuktad jord så håller det dessutom fukten i jorden bättre.

Ibland bildas en extra liten planta vid basen. Ett rotskott. Låt det vara kvar, du skadar mera plantan om du försöker ta bort den. Det är en myt att rotskottet stjäl energi.

Blomning:

Hanblommor. Foto: Kerstin Engstrand
Hanblommor. Foto: Kerstin Engstrand

Hanblommorna utvecklas i toppen på varje planta. När de börjar vecklas ut och stå horisontellt så börjar de avge pollen. Då har du i regel upptäckt honblomman som nu växt fram cirka 5 bladpar under hanblomman. Honblomman känns igen då den har som tunna trådar i toppen, det så kallade skägget.

Honblomma på g. Foto: Kerstin Engstrand
Honblomma på g. Foto: Kerstin Engstrand

Blomningen brukar ske i mitten, slutet av juli. Nu ska pollenet träffa alla dessa trådar, för en tråd blir ett majskorn!

Ganska snart ser du att det ligger som ett fint damm på majsplantans blad, det är pollenet.

Vill du vara extra säker på att få verkligt fullmatade kolvar kan du skaka lätt på plantorna så att pollenet ramlar ner. Det kan du göra flera gånger per planta, i regel varje morgon men också på kvällen. Plantorna brukar bilda nytt pollen efter några timmar.

Skörd
Nyskördat! Foto: Kerstin Engstrand
Nyskördat! Foto: Kerstin Engstrand

Skörden brukar börja cirka en månad efter blomningen, i zon 3 i mitten, slutet av augusti.

Räkna med att du får en kolv per planta. I regel brukar några plantor ge två kolvar men det är inte alltid den andra kolven hinner att utvecklas ordentligt. Odlar du i en dubbel pallkrage är chansen större att du får två kolvar än om jorddjupet bara är 20 cm.

Skydda kolvarna, fåglar gillar också majs. Vi gör skydd av PET-flaskor och trär över. De går att återanvända i många år.

Kolvskydd! Foto: Kerstin Engstrand
Kolvskydd! Foto: Kerstin Engstrand

När vet jag då att majskolven är skördeklar?

Jo, först att ”skägget” börjar bli brunt. Kolven känns nu fast. Du kan också med tumnageln göra hål i ett majskorn och kontrollera växtsaftens färg. Är den mjölkvit är den mogen och kolven klar att skördas. Är den däremot klarfärgad är det bara att vänta lite till.

Hur skörda en kolv?

Nykokt! Foto: Kerstin Engstrand
Nykokt! Foto: Kerstin Engstrand

Ta tag i plantan med ena handen, och majskolven med den andra och bryt lätt, kolven släpper då snabbt Men innan dess så ska du ha förberett kokvattnet som din supersöta majs nu ska kokas i. Se till att vattnet just kokar upp när du kommer in med din skörd. Samt ha smör färdigt. Sedan är det bara att frossa och njuta!

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Första skörden av den egna sparrisen! Foto: Kerstin Engstrand

Sparris ska avnjuts fem minuter efter skörd. Det är en svårslagen läckerhet som man nästan bara kan få njuta av om man odlar den själv. Ännu en pluspoäng, sparris är en av de tidigaste primörerna vi kan odla. I slutet av april fram till slutet av juni kan man skörda.

Och går att odla långt norrut, vi har fått rapporter om fina skördar i Piteå!

Bestäm dig nu för att odla sparris, den tar lite tid på sig att bli skördefärdig. Efter två till tre år börjar skörden och sedan kan man skörda i minst 10 år framåt, kanske hela 30–40! Låter två år en lång tid? Nja tiden går fortare än man tror och plötsligt en vår har du en maffig skörd.

Sparris är dessutom snygg på sensommaren och som gjord att samplantera med lökväxter eller som här stäppliljor. Foto: Kerstin Engstrand
Sparris är dessutom snygg på sensommaren och som gjord att samplantera med lökväxter eller som här stäppliljor. Foto: Kerstin Engstrand

Fler pluspoäng? Jo men visst, på eftersommaren växer de meterhöga plymerna upp. Därför passar sparris utmärkt som kantväxt runt grönsakslandet, där den bildar både en vacker ram och ett bra vindskydd. Vackert är också en rad med sparris längst bak i blomsterrabatten. Eller varför inte ha dem längs husväggen och varva dem med lökväxter som krokus och tulpaner på våren och flammande orange liljor på sommaren?

 

Sorter

Grön eller vit? Grön sparris är samma sort som den vita. Den vita har blekts då jorden kupats upp över den. Den blir träigare än den gröna som är mindre arbetskrävande och godare.

Gijnlim kan man finna på skördemarknader, ett bra sätt att prova på vad man tycker om dess smak. Foto: Kerstin Engstrand
Gijnlim kan man finna på skördemarknader, ett bra sätt att prova på vad man tycker om dess smak. Foto: Kerstin Engstrand

Gijnlim är en beprövad sort med smala stänglar. Ä mycket vanlig bland yrkesodlare och brukar också vara en vanlig sort i trädgårdsbutikerna. Är en s.k. hanhybrid.

Prima Verde gör själ för sitt namn, den är mycket ljusgrön, går också under namnet salladssparris då den är god att äta rå. Är en medeltidig sort och är en hanhybrid.

Rambo är som namnet antyder en robust och tidig sort. Har både han- och honplantor.

Nya sorter är problemfria, men sniglar kan ibland skada unga plantor.

Krukodlade plantor eller ”kronor”?
Det är roligt att plantera sparris! Foto: Kerstin Engstrand
Det är roligt att plantera sparris! Foto: Kerstin Engstrand

Krukade kostar mer och ger skörd ett år tidigare än kronor, som liknar torra spindlar. När du har köpt dina plantor/ kronor är det viktigt att de inte torkar ut. Kronor förvaras i en plastpåse med små lufthål och svalt, säkrast i kylskåpets svaldel, tills de kan planteras.

Hur många plantor? Minst tio plantor bör man ha och vill man skörda till rejäla måltider bör man ha 30. Det finns både han- och honplantor. Hanplantorna ger ca 30 % större skörd. De sätter heller inte frö som resulterar i mängder av självsådda plantor i trädgården, plantor som du kan använda att bygga upp ditt sparrisbestånd med.  Men honplantornas vackra plymliknande kvistar med röda bär är fina att ha som dekoration.

Var? Soligt och på en plats som är helt fri från fleråriga rotogräs som kirskål och brännässlor. Eftersom sparrisen ska växa på samma ställe i många år bör man välja platsen med omsorg.

Sparris föredrar sandig jord men klarar att växa på andra jordar bara det är väldränerat. För lerjordar är det bäst att anlägga en högbädd där grus och jord läggs ovanpå den ogräsfria marken. Vanlig gräsmattejord, som är sandhaltig, fungerar bra.

Bädd: 120 cm bred, rymmer 2 plantrader och är ändå lätt att nå från båda hållen – för 30 plantor med ett avstånd av 45 cm krävs en bäddlängd på 7 meter, men bädden kan ju med fördel delas upp i flera

Plantavstånd: 45–60 cm

Radavstånd: 45–60 cm

I en pallkrage på 120 x 80 cm får fem plantor plats.

När och hur?   Odlingsbädden kan anläggas hösten innan men våren går också bra. Plantorna planteras på våren, från april och framåt. Förberedelserna är viktiga. Alla fleråriga ogräs ska vara bortrensade före plantering. Första årets skott, som inte får skördas, är nämligen nåltunna och det är näst intill omöjligt att ogräsrensa utan att skada dem.

Så kallade sparriskronor ser ut som bäckfiskar. Snart ska de få bada innan det är dags att plantera dem. En balkonglåda är då bättre än en hink.  Foto: Kerstin Engstrand
Så kallade sparriskronor ser ut som bäckfiskar. Snart ska de få bada innan det är dags att plantera dem. En balkonglåda är då bättre än en hink. Foto: Kerstin Engstrand

Före planteringen ska barrotade plantor dra i vatten i 2 timmar och krukade plantor vattnas väl.

Viktigt är att kronorna inte får torka ut.  I toppen på varje syns redan de första skotten komma. Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt är att kronorna inte får torka ut. I toppen på varje syns redan de första skotten komma. Foto: Kerstin Engstrand

Lägg först ut en 20 cm hög och 30 cm bred sträng av häst- eller kogödsel. Ovanpå gödslet läggs ett 5–10 cm tjockt lager av sandjord. Vattna rejält så att bädden är fuktig ett par centimeter ner. Lägg ut kronorna och bred ut rötterna i en vid förgrening. Täck varje planta med 15–20 cm sandjord. Vattna igen.

Krukodlade plantor planteras så att de kommer på samma nivå som i krukan.

Skörd
Kupar du sparrisen, och ser till att den får optimala förhållanden, blir den så här vit och tjock. Foto: Kerstin Engstrand
Kupar du sparrisen, och ser till att den får optimala förhållanden, blir den så här vit och tjock. Foto: Kerstin Engstrand

Skördas från maj till midsommar när skotten är 20 cm långa och innan knopparna öppnas. Bryt eller skär av dem alldeles vid markytan. Lättast är att odla grön sparris, som man slipper kupa.

OBS! Planteringsåret och våren därpå får inga skott skördas, plantan måste växa till sig. Tredje våren kan du skörda 1–2 skott per planta, därefter ökar du på skörden till 2–5 skott per planta fjärde våren och därefter 8–10 skott per planta. Krukade plantor kan börja skördas ett år tidigare. Obs! Inga skott får skördas efter midsommar.

Klenare skott är utmärkta att grilla.

Den träigare delen av skotten får man bäst bort genom att hålla skottet i båda händerna och vika det mot mitten. Skottet går av där den träiga delen börjar. I kylskåp håller sig skotten fräscha i 7–8 dagar, inlindade i fuktigt papper.

Skötsel
Plymerna blir höga och behöver ibland stöd. Foto: Kerstin Engstrand
Plymerna blir höga och behöver ibland stöd. Foto: Kerstin Engstrand

Efter midsommar: Låt skotten växa upp. Snart har de blivit 1–1,5 meter höga och bjuder på ståtliga vajande gröna plymer. Nu bygger plantan upp sig för nästa års skörd. Gödsla med stallgödsel.

Stöd, plymerna kan behöva stöd, annars blåser de omkull. Sätt upp stödnät, gärna ett runt om mellan fyra hörnstolpar.

Rensa bort alla ogräs. Ettåriga dras upp, eventuella fleråriga tas försiktigt bort så att inte sparrisplantornas rötter störs.

Vattna vid torka, plantorna får inte torka ut. Ta bort alla självsådda småplantor, dem kan du plantera i en ny bädd.

I augusti blir honplantornas bär röda och ser ut som minijulgranskulor!  Foto: Kerstin Engstrand
I augusti blir honplantornas bär röda och ser ut som minijulgranskulor! Foto: Kerstin Engstrand

Sommar: Ett 2–4 cm tjockt lager gräsklipp två gånger varje sommar. Efter första skördeåret behövs ytterligare gödsel som ges i form av ett tunt lager hästgödsel.

Höst: Plymerna blir nu gula. När blasten vissnat ner helt (senast i november) skärs den av så nära marken som möjligt. Täck med kompost, stallgödsel och löv.

 

I Tyskland är sparris stort och på våren finns det alltid sparris på menyerna, ofta serverad tillsammans med serranoskinka eller sidfläsk. Här är det grön och vit sparris i en och samma rätt.  Foto: Kerstin Engstrand
I Tyskland är sparris stort och på våren finns det alltid sparris på menyerna, ofta serverad tillsammans med serranoskinka eller sidfläsk. Här är det grön och vit sparris i en och samma rätt. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Flera olika sorters sötpotatis på gång, rosa, vit, lila och orange. Foto: Kerstin Engstrand

Sötpotatisen, batat, tar mark, allt fler har upptäckt den färgstarka och ytterst smakrika knölen. Den ser ut som en jättelik potatis men trots namnet är den inte ens släkt med potatis. Länge har den upplevts som en exotisk gröda och svår att odla i Sverige men inte längre.

Sötpotatis innehåller lika mycket stärkelse som potatis. Att den på svenska och engelska heter just sötpotatis beror på att den innehåller 5 % socker, vanlig matpotatis innehåller ca 0,5 %. Sockerhalten avgör sötpotatisen smak, och visar också på hur den har trivts under odlingen.

Sedan 2016 är det lättare att odla sötpotatis i Sverige, för nu finns det plantor att köpa. Sommaren 2014 provodlade Sonata  Aidukaite sötpotatis. Och det gjorde hon uppe i Vännäs, Västerbotten. På friland! Nu är Sonata mycket road av odling, hon arbetar på Vännäs handelsträdgård. Upphöjda bäddar och mycket sol och värme var hennes framgångsrecept. 2014 bjöd dessutom på en extremt varm sommar, i långa perioder hade norra Sverige varmare än medelhavsområdet.

Foto: Hällnäs Handelsträdgård
Foto: Hällnäs Handelsträdgård

Sonata provodlade dels på altanen i en ”potato pot”, potatiskruka, dels i upphöjda odlingsbäddar. Hon fick faktiskt 1,5 kg sötpotatis per planta, fast bladverket blev skadad i början av odlingen p.g.a. en sen nattfrost (det måste man leva med i Västerbotten). Sötpotatis är lättskördad, knölarna växer i knippen.

Provodlingen uppe i Vännäs blev så lyckad att de 2016 blev de första att förse trädgårdsbutiker med svenskodlade sötpotatisplantor. Bland återförsäljarna finns Klostra och Plantagen.

SLU i Alnarp har också genomfört försöksodlingar av sötpotatis på friland i Skåne, då med syftet att se om detta kan bli en gröda för yrkesodlare. De testade 2014 sticklingar från nio olika sorter, alla specialimporterade för detta forskningsförsök från USA. Sorterna var desamma som var selekterade för odling i Kanada där de numera odlas med stor framgång. I genomsnitt fick de 1,5 kilo sötpotatis per stickling (slip) och då hade de enbart vattnat vid utplantering.

Klätterväxt och marktäckare

Sötpotatisens vetenskapliga namn är Ipomea batatas. Dess ursprung är Syd- och Mellanamerika. Man tror att sötpotatis har odlats i Mexiko och Peru redan för 5000 år sedan. På 1500-talet nådde den Spanien, och det var faktiskt före potatisen!

Det syns att sötpotatis är släkt med Ipomea, blomman för dagen. Här är sötpotatisen planterad mot en spaljé. Foto: Kerstin Engstrand
Det syns att sötpotatis är släkt med Ipomea, blomman för dagen. Här är sötpotatisen planterad mot en spaljé. Foto: Kerstin Engstrand

Idag finns över 100 olika sorter, Kina är en av de största odlingsländerna vid sidan av flera länder i Afrika, Indonesien, USA, Israel och Italien. När SLU Alnarp försöksodlade sötpotatis fick sorterna ’Bonita’ och ’Orlenas’ bästa resultatet. De hade inte tillgång till ’Erato Orange’ som nu finns att köpa plantor av i Sverige. ’Erato Orange’  har som namnet anger orange kött. Philipp Stawarz, ansvarig odlare på Hällnäs handelsträdgård tipsar om att plantera om plantan direkt när du kommer hem. Har du inte möjlighet till det så börja i alla fall att ge den extra näring en gång i veckan.

'Eratio Orange'
‘Erato Orange’

Att få sötpotatisen att blomma är dock svårt, våra ljusa sommarnätter är en nackdel, sötpotatisen vill ha 12 timmar sol och 12 timmar mörker per dag. Men får du glädjen att se en blomma så ser den ut som en blomma för dagen blomma, och oftast är en svagt vit med lila svalg. Men blomningen har ingen betydelse för skörden, du får sötpotatis utan att din planta har blommat.

I slutet av augusti brukar sötpotatisen blomma. Foto: Kerstin Engstrand
I slutet av augusti brukar sötpotatisen blomma. Här blommar de i Täby. Foto: Kerstin Engstrand

 

Odlingstips
Sötpotatis är en populär gröda i USA. Och har man tur kan en enda sötpotatis bli hela 1,5 kilo tung! Foto: Kerstin Engstrand
Sötpotatis är en populär gröda i USA. Och har man tur kan en enda sötpotatis bli hela 1,5 kilo tung! Foto: Kerstin Engstrand

Viktrekordet för en enda sötpotatis lär ligga på 5 kg! Mycket värme, främst i augusti–september, krävs för bra utveckling, får den optimala förhållande är sötpotatis också snabb, och ger skörd inom två månader. Har du ett växthus eller en liten odlingstunnel är det utmärkta odlingsplatser, eller som Sonata gjorde, odla i upphöjda bäddar/pallkrage eller i en kruka.

En pallkrage med ett litet drivhus fungerar mycket bra. Foto: Kerstin Engstrand
En pallkrage med ett litet drivhus fungerar mycket bra. Foto: Kerstin Engstrand

Det går även att odla i en pallkrage, då gärna en som är två kragar hög. Och gärna svartmålad, som drar tull sig värme. Fyra till sex plantor i en stor pallkrage på 80 x 120 cm fungerar bra.

Odla som klätterväxt eller marktäckare, att sötpotatisen är släkt med blomman för dagen syns tydligt, dels på bladens form men också på växtsättet. Skotten blir meterlånga, och de är viktiga för skörden, det är från adventivrötterna som rotknölarna bildas, dvs. sötpotatisarna. Klipper man av skotten förgrenar de sig snabbt, vanligen beskär man  över andra eller tredje bladparet. Sötpotatis trivs i sandblandad jord men bra odlingsresultat har fåtts även i lerjordar.

Sandblandad jord trivs sötpotatis i. Här täcker en planta en yta om en kvadratmeter i en odling på ett hustak i Tokyo. Foto: Kerstin Engstrand
Sandblandad jord trivs sötpotatis i. Här täcker en planta en yta om en kvadratmeter i en odling på ett hustak i Tokyo. Foto: Kerstin Engstrand

Bäst skörd får du om du låter plantorna växa som marktäckare. Odlar du på friland med plantavstånd 30 cm med minst 75 cm mellan raderna. Då är det bra med svart markväv för att få varmare jord.

Sötpotatisodling hos Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal i Sona. Foto: Kerstin Engstrand
Sötpotatisodling hos Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal i Sona. Foto: Kerstin Engstrand

Eller odla i en stor säck eller kruka, mer om hur du odlar i kruka eller i pallkrage längre ner i denna artikel.

Stjälkarna är ettåriga. En planta täcker snart upp minst en kvadratmeter odlingsyta. Toppa rankorna när de blivit 60 cm långa, detta främjar knöltillväxten. Bladen går att äta, de är mycket goda frästa i olja med lite vitlök.

Låt gärna odlingen täckas med fiberduk. Och välj plantor som har ett bra rotsystem!

 

Plantorna är mycket frostkänsliga så tänker du odla på friland ska de antingen skyddas tills risken för järnnätterna är över, eller så väntar du med att utplantera dem. Förbered gärna växtplatsen genom att värma upp jorden. Det görs lättast med att täcka den med svart markväv. Jordtemperaturen ska vara minst 18 grader när plantorna planteras ut.

Du kan odla den som klätterväxt, skörden blir dock mindre än om den får växa längs med marken.

I början är plantorna mycket näringskrävande. Två veckor efter utplantering  brukar jag använda tomatgödselpinnar vars näring räcker precis lagom lång tid så att tillväxten av bladmassa inte blir för stor på bekostnad av knölbildningen.

Vattna regelbundet, den stora bladmassan kräver en hel del vatten.

Och den stormtrivs i upphöjda odlingsbäddar. Foto: Hällnäs Handelsträdgård
Och den stormtrivs i upphöjda odlingsbäddar. Foto: Hällnäs Handelsträdgård

Det är framför allt en varm höst som är viktig för bra skörd. Se upp för första höstfrosten! Bladen är mycket frostkänsliga. Sniglar lär även tycka om bladen, de trivs ju även i den varma, fuktiga odlingsmiljön.

Varmt och fuktigt är de ideala växtförhållandena för sötpotatis, och därmed är den lättodlad i flertalet asiatiska och sydamerikanska länder men även i södra Frankrike är den vanligt i odling. Italien och Israel har också blivit stora producenter. I Washington odlade president Obamas hustru Michelle sötpotatis i Vita husets köksträdgård.

oktober i Stockholmsområdet, växtzon 3 och bladen börjar gulna. Men än är det inte dags att skörda! Foto: Kerstin Engstrand
Oktober i Stockholmsområdet, växtzon 3 och bladen börjar gulna. Men än är det inte dags att skörda! Foto: Kerstin Engstrand

På hösten, när bladen börjar få en gulaktig ton (om det inte är näringsbrist) och skotten börjar vissna är det skördetid. Allt behöver inte skördas på en gång, rotknölarna kan ligga kvar i jorden.

I slutet av oktober så börjar vi krafsa efter sötpotatis. Foto: Kerstin Engstrand
I slutet av oktober så börjar vi krafsa efter sötpotatis. Oftast hittar man skörden ganska djupt ner. Foto: Kerstin Engstrand

En stor skillnad mellan vanlig potatis och sötpotatis är att efter skörd ska sötpotatisen efterlagras, och det gör man i 25° under 14 dagar. Därefter kan de lagras i svalare temperatur, som lägst 14°C. man bör inte förvara sötpotatis i lägre temperaturer, som i kylskåpet, då bildas ofta en hård kärna i inne i den.

Sötpotatis är flerårig, dock inte i vårt klimat men knölarna kan lätt övervintra inomhus eller i ett uppvärmt växthus. Var då försiktig med vintervattningen, knölarna ruttnar lätt.

Gör som yrkesodlarna, ta sticklingar (slips)
Dags att börja knipsa av sticklingar! Foto: Kerstin Engstrand
Dags att börja knipsa av sticklingar! Foto: Kerstin Engstrand

De plantor vi kan köpa är framtagna från sticklingar, slips som yrkesodlarna säger. De drivs fram under tidig vår från rotknölarna som först har täcks med sand, därefter täcks de med ytterligare sand eller jord. Täckningen av sand medför att sticklingarna snabbt bildar rötter. När rankorna har 5-6 bladpar, eller är cirka 30 cm långa, bryts de av från rotknölen och planteras ut.

Med liknande teknik kan du ta fram dina egna plantor från en rotknöl. Välj en ekologisk odlad knöl, vanlig sötpotatis är oftast behandlade med tillväxthämnande medel så de kommer inte att sätta skott. Enklast är att lägga ut knölarna på lite jord, vi använder oss av matformar och sprayar knölarna och jorden lätt med vatten. Har du lite svalt inomhus är ett bra knep att ställa odlingen på en värmematta. Finessen med att lägga ut knölarna är att du slipper fundera på vad som är upp eller ner.

 

Du kan även plantera en i en kruka med den platta sidan uppåt. Cirka häften av knölen ska vara ovanför jord. Vattna och sätt över ett minidrivhus gjort av en avklippt PET-flaska.

Och har du ingen jord hemma går det även att sätta en sötpotatis i ett stort glas med lite vatten på botten.

Sötpotatis i ett glas med vatten. Foto: Kerstin Engstrand
Sötpotatis i ett glas med vatten. Foto: Kerstin Engstrand

 

Nu inträder en period av väntan, som kan vara tålamodskrävande! Efter några veckor börjar knölen skjuta skott. Det går utmärkt att börja odla fram sticklingar i början av april.

I slutet av april börjar skottbildningen verkligen ta fart, det är en rejäl ketchupeffekt, och du kan börja knipsa av skotten. Sätt skotten i vatten, de bildar snabbt rötter. Du kan även sätta dem direkt i sandblandad jord, och har du en större yta så är ett bra tips att spänna ut hönsnät över jorden, det håller sticklingarna på plats.

Men odlar du fram sticklingar från en rotknöl så ska du vara försiktig med vattningen, låt jorden torka upp mellan varje vattning, annars kommer rotknölen att ruttna.

 

Dags att rota sticklingar

När sticklingarna börjar växa till sig är det hög tid att ta hand om dem. För det är sticklingarna som du ska plantera, inte hela sötpotatisar. Och har du köpt plantor så plantera om dem så fort du kommer hem.

Odla i liten kruka

Har du ingen pallkrage eller växthus kan du odla i en kruka. Den bör vara 40 cm i diameter. Fyll den med planteringsjord och göra en liten kulle i mitten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

En 40-cm kruka kan du sätta tre plantor i. Plantera plantorna läggs med kanten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Det är längs noderna som nya sötpotatisar bildas.  Foto: Kerstin Engstrand
Det är längs noderna som nya sötpotatisar bildas. Foto: Kerstin Engstrand

Allt eftersom plantorna växer till sig så låter du stjälkarna ligga mot jorden och se särskilt till att noderna täcks med jord. För det är där som nya sötpotatisanlag kommer att bildas.

På senhösten, i slutet av oktober och kanske senare är det dags för skörd.

När bladen vissnat är det dags att leta efter skörden! Foto: Kerstin Engstrand
När bladen vissnat är det dags att leta efter skörden! Foto: Kerstin Engstrand
Tillagning
Sötpotatis i alla de former fyller på hösten matstånden utanför de japanska templen. Foto: Kerstin Engstrand
Sötpotatis i alla de former fyller på hösten matstånden utanför de japanska templen. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns en mängd olika sorter men det är sällan som sortnamnet anges när man köper plantor eller sötpotatis i matvarubutiken. Främst lägger man märke till skillnaden i färg, i regel är de sorter med orangebrunt skal och orange fruktkött som säljs i matvarubutikerna. Synd då de vita och violetta har en i mitt tycke bättre smak, men de sorterna är inte lika vackra och troligen då mera svårsålda. Vit-violett sötpotatis är också vanlig i sydamerikanska köttgrytor, då gärna med ockra och tomat. De vita sorterna är lite torrare i fruktköttet än de orangefärgade. Vill du smaka ljus sötpotatis så återfinns de vanligen i asiatiska butiker eller specialiserade grönsaksbutiker.

Vit, rosa, lila och orange sötpotatis. Foto: Kerstin Engstrand
Vit, rosa, lila och orange sötpotatis. Foto: Kerstin Engstrand

Vi har gjort flera smaktester över åren. Lila sötpotatis är i vårt tycke godast tätt följd av vit.

Själv tillagar jag gärna orange sötpotatis ugnsbakad, eller gör mos på den som smaksätts med lönnsirap och pekannötter, ett tips jag lärde mig av Dean & Luca i New York.  De nya skottens blad går faktiskt att äta, och anrättas som spenat men jag måste säga, som så ofta med substitut, originalet,spenat är godare.

I USA och japan är det populärt att göra chips och potatissticks av sötpotatis.

Kokt sötpotatis går utmärkt att frysa in.

Vit sötpotatis till vänster, gul-orange till höger. Att man får provsmaka innan köp är en självklarhet. Foto: Kerstin Engstrand
Vit sötpotatis till vänster, gul-orange till höger. Att man får provsmaka innan köp är en självklarhet. Foto: Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

Publ. Febr 25, 2017

Redaktionens val

Ja, då drabbades man av habegär. Det sker ibland när man tittar en växt djupt i ögonen. Eller var det växten som tittade på...