Kenneths berömda tomatpåle och andra tomattips
Kenneth Nilsson är en välkänd person i odlarkretsar. Många känner till honom sedan hans tid på Allt om Trädgård där han mycket skickligt var deras webbredaktör – den första – och höll i tidningens då mycket aktiva odlarforum. Ett forum som Kenneth fick igenom efter idogt tjatande. Det blev en supersuccé! Han är också författare tillsammans med Ingrid Nordwall till boken Koloniträdgården som utkom 2004.
Idag är det många som efterfrågar en italiensk potatisbladig evighetstomat, den kan lagras i minst tio månader, som kallas för Kenneths Piennolo. Otaliga är det som efterfrågar den i alla de olika odlargrupper som finns på Facebook. En tomat som är bördig från NK:s matvaruavdelning, ett fynd han gjorde för väldigt många år sedan, runt milleniumskiftet. De var dyra – och skrynkliga – och kostade runt 200 kronor kilot. Självklart så sparade han frön och denna tomat lever vidare och har ännu inte visat sig blir försämrad. Dock är exakt sort fortfarande okänt trots idoga efterforskningar.
Hängiven kolonist är han också. Kenneth odlar i ett koloniområde som nog får anses ha Stockholms bästa läge. Med utsikt över vatten ligger det där och hela området är en stark sluttning. Där är Kenneth kung. Hans kolonilott är ett verkligt hav av växter som jag kommer att återkomma till i en annan artikel. Där mot sluttningen i söder odlas det vindruvor, fuchsior som övervintrar på friland och hibiskus. Här växer även ett stort område av kaktusar. Han är nästan kung i baren också, vi arrangerade en gång i en italiensk afton för våra journalistkollegor. Hans förkläde den kvällen kommer jag än idag ihåg.
Kenneth är även duktig på att skapa egna lösningar. En sådan är han numera nästan världsberömda Kenneths tomatpåle. Han klurade på en tålig, stabil och lätt flyttbar konstruktion för sina högväxande tomater för ett problem i detta område är bland annat tidvis starka vindar. En lösning för fyra till sex högväxande tomater utan som han säger ”bli vansinnig på första blåsiga dagen”. 2015 gjorde han sin första tomatpåle. Nu har ett byggvaruhus en egen variant – dock inte lika bra som Kenneths.
Vi odlare älskar smarta lösningar. Kanske har Kenneth ärvt sin förmåga att skapa smarta lösningar efter sin morfar som var finsnickare och ”klurig som bara den”.
Kenneths tomatpåle är helt enkelt en hög smal stolpe som står stadigt i marken med hjälp av ett jordankare, ett för varje påle. Stolpen är klädd med vad vi kallar för hönsnät men säljs även under namnet sexkantsnät och är galvaniserat. Numera finns det även i grönt.
Stolparna – som på byggspråk kallas för två tum två är 45 mm x 45 mm breda och fyrkantiga. Oftast säljs de i längder om fyra till fem meter vilket låter långt, dock finns det många som får verkligt höga tomatplantor då en högväxande tomatplanta vid rätta odlingsförhållande kan bli över tio meter hög! Men en femmeters kan du lätt kapa på mitten så får du två på 2,5 m. Den höjden fungerar för mina odlingsförhållanden. Dessutom är den höjden lättare att hantera när man ska byta plats på tomatpålen. För detta är ytterligare en stark fördel med Kenneths tomatpåle. Det går relativt lätt att vicka upp stolpen med jordankaret och flytta den till annan plats.
När det gäller jordankare så finns det flera olika storlekar, Kenneth brukar säga ta det smalaste vilket är 47 x 47 mm brett. Det passar suveränt till 2 tums 2.
Hönsnätet kläms lätt fast runt pålen. Tomatringar eller andra band behövs för att leda tomaterna på rätt spår. Se gärna till att hjälpa blommorna utåt.
Hönsnätet sätts på innan pålen sätts på plats. Klipp en långsmal remsa och kläm fast den runt pålen. Lite luft mellan pålen och hönsnätet underlättar.
Jordankaret bankas ner i jorden, det går lätt med en gummiklubba.
Platsen ska självklart vara bästa solläge med den bästa jorden. Här kommer ännu en fördel med Kenneths tomatpåle, den kräver liten yta så du kan lätt placera den i en rabatt eller i en pallkrage.
Och skulle jorden inte vara den allra bästa kan du jordförbättra runt pålen. Gräv en stor grop och blanda i bra jord med gödsel och sätt pålen i mitten. Eller gräv ett dike runt pålen och jordförbättra där. Ännu en fördel, tomatplantornas rötter kommer att dra nytta av den omgivande jorden och söka sig både ut i rabatten/pallkragen/grönsakslandet och rak ner i jorden. Så då får de ännu bättre växtvillkor.
När den nätklädda pålen är på plats i jordankaret så är det dags att plantera. Nu ännu en fördel! Denna smala påle med 45 mm sida klarar galant att ha fyra högväxande tomatplantor runt sig, en på varje sida!
Tomatrankorna behöver lite hjälp att fästa vid nätet. Det finns så kallade tomatringar att köpa men du kan ta bindtråd eller liknande och göra egna ringar. En bra tumregel är att fästen behövs på ungefär var 50 cm så räkna med minst fem per sida och planta om tomatpålen är 250 cm hög.
Därefter är det bara att vänta på skörden, och vattna och underhållsgödsla förstås.
16 plantor i en pallkrage!
Kenneth tipsar även om att sätta fyra pålar i en stor pallkrage som har måtten 80 x 120 cm. En påle per sida. Pålarna rekommenderar han att de sätts i backen precis utanför pallkragens fyra sidor medan tomaterna planteras i pallkragen.
Jag har även kopierat Kenneths idé till klematis. På hans lott har han även svartöga runt en påle.
Dessutom är hans tomatpåle extra smart då de fungerar ypperligt på hans mycket branta kolonilott. Ytan de upptar blir minimal, Kenneth utnyttjar höjden och plantorna står stadigt vilket gör att de blir mindre utrymmeskrävande.
OBS! Högväxta tomatsorter ska ”tjuvas”, det vill säga sidoskotten ska nypas bort. Det går att odla utan att ta bort dessa ”tjyvar” men då får du en hög yvig buske och risken finns att för mycket blad gör att plantorna lättare drabbas av angrepp.
Kenneths andra tomatodlartips:
Tomatburar, Gitas tomatburar (efter Gita Thorström) som de oftast nämns som på Facebook. Ett lättare stängselnät, svetsat, förzinkad och plastbelagt, som formas till en rund bur med en stödpinne för plantan i mitten. Fungerar utmärkt i krukor. De kan också sättas utanför krukan!
Samma typ av nät går det också att forma till tomatstaket. Kenneth stöttar staketet med armeringsjärn.
Samtliga bilder är tagna i slutet av augusti 2019.
Text och foto: Kerstin Engstrand
