Tester

Sallat odlade under fem olika ljusförhållanden. Foto: Kerstin Engstrand

Många frågar varför sallaten som odlas inomhus blir så ranglig. Svaret är oftast att ljuset inte är tillräckligt. För att åskådliggöra det så testade jag att odla rucola och sallat, samma sorter under samma vatten- och näringsförhållanden men i olika ljusförhållanden.Testet utfördes under februari och mars månad och totalt blev det under sex olika ljusförhållanden.

  1. Stort burspråksfönster i västerläge
  2. En meter från fönstret i väster men under extra belysning, en så kallad växtlampa som satt i en vanlig arbetslampa. Växtlampan som var av typ lågenergi har några år på nacken. Ljuset var på 16 timmar per dag.
  3. Mitt inne i huset, i hemmets mörkaste plats, och där odlades det under en växtlampa, en klämspot, Orion Grow Light, som lyste 16 timmar per dag.
  4. I ett stort burspråksfönster i väster en trappa upp, och därmed lite ljusare än det en trappa ner. Här fick odlingen också tillskottsljus av en T5 ljusrör som var på 16 timmar per dag.
  5. I västerfönster en trappa upp, ett stort burspråksfönster med tillskottsbelysning av växtbelysning, en led-ramp.Även här var belysningen på 16 immar per dag.
  6. I samma rum som nr 4 och 5 men en meter från fönstret och under växtbelysning, IKEAS växer av den första modellen (en längre variant än den som finns nu). 16 timmar per dag var belysningen på.

Bladgrönsakerna jag testade var rucola och sallaten Red Little Gem. De drogs upp från frö och såddes i kokospluggar den 11 februari. Fram tills fröna grodde stod alla på samma ställe, under arbetslampan med växtbelysning i köket. Efter två dagar hade rucolafröna grott, sallaten grodde efter fyra dagar.

Rucola till höger, sallat till vänster. snart ska de placeras ut vid de olika ljusstationerna. Foto: Kerstin Engstrand
Rucola till höger, sallat till vänster. snart ska de placeras ut vid de olika ljusstationerna. Foto: Kerstin Engstrand

Att sallat inte ska gro i 22 grader är en myt. Oftast gror inte sallatsfrön för att de är för gamla. Jag har alltid lite vermikulit på fröna. Det är det guldskimrande materialet som du kan se på bilderna. Vermikulit är fuktighetshållande och har använts i årtionden av så kallade keen gardeners, zonknäckare och superamatörer. Det är ett lätt material och säljs även i mindre påsar om fyra liter. En bra investering! Och numera finns vermikulit att köpa i de flesta välsorterade trädgårdsbutiker samt på nätet.

Den 16 februari flyttades de olika sådderna till respektive ljus.16 timmar per dag var tillskottsljuset på, från klockan 06:30 till klockan 22:30.

En sallat, en rucola. Något svinn hände inte.

Efter 12 dagar omplanterades de i kokosjord förutom de som skulle växa under Ledrampen, de sattes i en hydroponisk odling, i vatten, i en mjölkkartong.

Vattning skedde regelbundet och vattenåtgången var i princip lika för alla plantor. Detta berodde på att inomhustemperaturen var likvärdig och inget direkt solsken nådde odlingarna.

Hur gick det då?

Sju dagar efter sådd och efter några dagar under respektive belysning syntes ingen skillnad i bladfärg mellan de olika växtplatserna. Rucolan var i princip lika ljusgrön och Red Little Gem visade inga tendenser att bli vackert röd. Men som sagt, det hade då bara gått sju dagar efter sådd och de hade då bara vuxit under de olika belysningarna i två dagar.

Men så händer det!
Dagen för omplantering till kokosjord har kommit och nu syns det tydligt att de olika ljusförhållandena påverkar hur tillväxten sker. Foto: Kerstin Engstrand
Dagen för omplantering till kokosjord har kommit och nu syns det tydligt att de olika ljusförhållandena påverkar hur tillväxten sker. Sallat till vänster, rucola till höger. Foto: Kerstin Engstrand

Men den 23 februari, tolv dagar efter sådd och just den dagen det var dags att plantera om då rötterna började tränga ut genom pluggarna, var skillnaden tydlig! De Red Little Gem som växte under IKEAS LEDljusramp Växer (nr 6) var nu tydligt röda, likaså de under LED-rampen i hydroponisk odling (nr 5). De under klämspotten (nr 3) började bli röda och likaså odlingen under T5-lysrör vid västerfönstret (nr 4).  Men de med bara fönsterljus (nr 1) och de under arbetslampan med ”gammalt” växtljus (nr 2) var fortfarande gröna.

Bäst och sämst den 23 februari. Till vänster sallat och rucola från västerfönstret utan extra belysning. Till höger sallat och rucola som växt en bit inne i rummet och under Ikeas ljusramp Växer.    Foto: Kerstin Engstrand
Bäst och sämst den 23 februari. Till vänster sallat och rucola från västerfönstret utan extra belysning. Till höger sallat och rucola som växt en bit inne i rummet och under Ikeas ljusramp Växer. Foto: Kerstin Engstrand

Bristen på ljus för de med växtplats 1 ,som enbart hade ljus från fönstret, medförde även att plantorna var rangliga, och därmed mycket sköra. Växtplats 2 kom tätt i häl. Det gällde både rucola och sallat.

Både rucola och sallat som växte enbart vid fönstret, ljus nummer 1, blev rangliga och sträckte dig upp mot fönsterrutan. Bladens färg var också mycket bleka.

Slutspurten

26 dagar efter sådd, och därmed tre veckor, 21 dagar, under olika ljusförhållanden var den inbördes ordningen i princip densamma. Skillnaden i plantornas kvalitet var enorm! Det fanns dock en liten skillnad, sallaten blev bäst under Ikeas LEDljusramp Växer medan rucolan blev bäst under T5 ljusrör i västerfönster.

Sallat, längst fram de som odlats i vatten under LEd-ramp och västerfönster (nr 5). I bakre raden från vänster till höger: 1, 2, 3, 4 och 6.   Foto: Kerstin Engstrand
26 dagar efter sådd och 21 dagar under olika ljus, sallat, längst fram den som odlats i vatten under LEd-ramp och västerfönster (nr 5). I bakre raden från vänster till höger: 1, 2, 3, 4 och 6. Foto: Kerstin Engstrand

Så visst lönar det sig att satsa på växtbelysning. Det är även intressant att se att en bra belysning fungerar bättre än man kan tror inne i ett rum. Det märks särskilt på de som växte mitt inne i vardagsrummet under en klämspot. De växte betydligt bättre än de som växte vid fönstret utan tillskottsljus. Man skulle tro att tillskottsljuset från de stora fönstren skulle påverka mer. Någon gång hoppas jag kunna göra om detta test i större skala, att ha odlingsstationer med alla de olika belysningarna på samtliga ställen. Men då blir det dyr sallat för mig.

Rucola, längst fram station nummer 5, i bakre raden från vänster till höger: nr 1,2,3,6 och 4.  Foto: Kerstin Engstrand
Efter 21 dagar i olika ljus, rucola, längst fram station nummer 5, i bakre raden från vänster till höger: nr 1,2,3,6 och 4. Foto: Kerstin Engstrand

 

Lite mer information om de olika ljuskällorna:

Gammal växtlampa av typ lågenergi. Fungerar fortfarande och används tills den tar slut. Var nummer 2 i testet.  Foto: Kerstin Engstrand
Gammal växtlampa av typ lågenergi. Fungerar fortfarande och används tills den tar slut. Var nummer 2 i testet. Foto: Kerstin Engstrand

Nr 1: Västerfönster

Nr 2: En växtlampa, så kallad lågenergiväxtlampa som är ganska gammal.Från Nelson Garden.

Nr 3: Orion Grow Light, har använts i något år så belysningen var inte ny. Den är en så kallad klämspot, fungerar utmärkt att klämma fast på en bokhylla vilket gjordes i detta test. Den har tre olika ljusinställningar, vitt ljus, rött ljus och blått ljus. Under detta test var inställningen på alla tre. Pris cirka 500 kr, köpt hos Wexthuset.  Inget PPFD-värde finns angivet på denna.

Nr 4. IKEA Växer med fem ljuskällor, den finns tyvärr inte längre att köpa. Idag har de en kortare variant med tre ljuskällor. Den har vitt, rött och blått ljus och ett angivet PPFD-värde, den mängd ljus som växten får varje sekund, på i genomsnitt 100 μmol/m²/s.

Nr 5: T5 lysrör  med reflektor som är minst fem år gammalt , om inte äldre. 24 W, 6400 K, nominellt ljusflöde 1200 lumen, nominell brinntid 8000 h, något PPFD-värde finns inte angivet. Märke Nelson Garden.

Nr 6. LED-ramp på 85 cm som är två till tre år gammal. Angivet PPFD -värde  570 µmol/s/m² vilket verkar högt. Märke Nelson Garden

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Tobaksplanta. Foto: Kerstin Engstrand

Småflugor som bananflugor och sorgmygg brukar vara ett litet gissel när man ivrigt odlar sina små plantor tidigt på våren. Att köttätande växter är bra flugfångare är ganska allmänt känt men det finns andra växter som är minst sagt lika effektiva, om inte ännu effektivare. Som flugor på en köttbit fastnar de små sorgmyggen och fruktflugorna på tre ganska vanliga ettåriga växter som du dessutom kan fortsätta att odla utomhus. De är helt enkelt fångstväxter som inte skadas av ohyran. Troligen har du någon gång redan odlat dem eller kanske till och med odlar dem just nu.

Bönor snabbaste alternativet
Brytböna 'Mascotte' är en lågväxande böna här odlad som flugfångare. Foto: Kerstin Engstrand
Brytböna ‘Mascotte’ är en lågväxande böna här odlad som flugfångare. Foto: Kerstin Engstrand

Bönor drar till sig småflugorna, jag odlar alltid några av en låg sort som blir cirka 40 cm hög i tre krukor, en på vardera sidan av fönstret och en i mitten och de fångar snabbt in de allra första små flyn som dyker upp. Det är stjälkarna de fastnar på. Två till tre bönor i en vanlig 9 cm kruka fungerar suveränt bra.

Litchitomat effektiv
Foto: Kerstin Engstrand
Sorgmyggen sitter effektivt fast men skadar inte växten. Foto: Kerstin Engstrand

Även vissa tomatsorter har samma effekt, i alla fall de som har hårigare stjälkar än andra. Effektivast i familjen Solanum är som jag upplevt litchitomat (blek taggborre). Även här är det stjälkarna som de fastnar på. Plantorna överlever denna funktion bra, jag planterar sedan ut dem och de växer på bra och ger skörd långt in på hösten.

Läs mer om hur du lyckas med litchitomat, klicka här (artikeln öppnas i nytt fönster/ny flik).

Tobaksväxter är högeffektiva
Foto: Kerstin Engstrand
Stort som smått fastnar på tobaksplantans blad. Foto: Kerstin Engstrand

Tobaksväxter, varav främst de vitblommande och väldoftande med stora blad är en bra investering i ditt växthus. Även bladlöss fastnar både på stammen, stjälkarna och bladen. Dessutom sprider blommorna en ljuvlig söt doft när de blommar på kvällen. Länge har bland annat chiliodlare använt sig av tobaksplantor i sina växthusodlingar. Det påstås att ohyran blir beroende av nikotinet men det anger inte forskarna något om. För det finns mängder med växter där ohyran fastnar på liknande sätt.

Dubbel nytta
Här är det ståplats som räknas. litchitomatens stjälk är fylld av främst sorgmygg.  Foto: Kerstin Engstrand
Här är det ståplats som räknas. litchitomatens stjälk är fylld av främst sorgmygg. Foto: Kerstin Engstrand

Forskare vid North Carolina State University¹ har dessutom upptäckt att denna fälla som de lätt klibbiga och ludna bladen utgör även drar till sig andra insekter som är efter de insekter som fastnat på bladen. Just dessa ska vara positiva för växterna och i kommersiell odling så ökar skörden om de hittar dit. De insekter som fastnar på de ludna bladen är sådana som inte är skapade för att kunna hantera klibbiga och håriga ytor. Den ”goda” insekten de har forskat på är en styltskinnbagge, Jalysus wickhami. Denna bagge har som namnet anger långa ben och just dessa gör att den kan elegant ta sig fram på de klibbiga bladen! Och trots att den dricker bladsaft på tobaksväxten så skadas den inte. Även en styltskinnbagge blir törstig när den jobbar. De hittade även ett klart samband mellan att de goda insekterna ökade i antal om man tillförde fruktflugor på bladen. Vilket i sin tur ökade skörden av tobak!  Samtidigt som inte övriga angrepp ökade. Varför de inte skedde har de inte kunnat belägga, även om deras hypotes är att baggens ökade framfart håller övriga angrepp på avstånd.

Över 25 ekonomisk viktiga grödor har klibbiga blad/stjälkar och troligen kan de alla vara lika effektiva. jag ser fram emot mer forskning i detta intressanta ämne!

Läs också om köttätande växter och andra tips om hur du bli av med bananflugor och sorgmygg, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand


¹Peter N. Nelson, Hannah J. Burrack, Clyde E. Sorenson. Arthropod entrapment increases specialist predators on a sticky crop and reduces damage. Biological Control, 2019; 137: 104021 DOI: 10.1016/j.biocontrol.2019.104021

Kärleksäpple är ett annat namn på tomater! Foto: Kerstin Engstrand

Pomme d’amour, kärleksäpple lär fransmännen först ha kallat tomaten något som man i England senare kom att översätta till love apple. Kärt barn har många namn, även i Sverige hör man än idag tomaten kallas för just kärleksäpple.

Trädgård är mycket att odla glädje. Man måste ha roligt och pröva något nytt. För ett par år sedan dök formar upp i trädgårdsutbudet, formar för att odla fram tomater romantiskt röda och hjärtformade!

Vi köpte vårt set från den brittiske fröfirman Suttons. Det innehöll två 20 cm långa formar, en i form av ett hjärta och en i form av en stjärna samt motsvarande som var åtta cm långa. I allt två hjärtformar och två stjärnformar.

Så här såg drömmen ut, bilderna är Suttons egna:

 

Priset var ca GBP 16, cirka 175 kronor.  Då de 2015 inte sändes utomlands fick vi dem levererade till en engelsk adress.

Några instruktioner fanns inte med, inte heller på deras hemsida mer än att formarna håller i många år. det hoppas vi, det blir ju nästan 50 kr per form och man kan enbart forma fyra tomater och/eller gurkor per säsong.

Vi testade sommaren 2015 som var en bra tomat- och gurksommar. Och vi valde att sätta formarna på tomater odlade i ett litet växthus. De hängdes på när tomaterna hade bildat kart. I allt alltså två hjärtformade tomater och två stjärnformade gurkor skulle vi odla fram.

Med stjärnformen lyckades vi inte alls. Den gick upp, vår tomat var för knubbig!

Hjärtformen var lite lättare men det behövs nog ganska bra syn eller fantasi för att kalla vår tomat för hjärtformad. Klämd såg den däremot ut.

Summa summarum, det var roligt att prova men inte värt priset, men formarna håller i många år. Kanske testar vi igen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

Inne eller ute, det är frågan, kan man lyckas med utesådd av tomater? Foto: Kerstin Engstrand
"Innesådden" har grott bra! Det är den 3 april och året 2017. Foto: Kerstin Engstrand

Jag får många frågor om det stämmer att det går att ”vinterså” tomater utomhus. Alltså utomhus, inte i växthus av något slag. Här kommer en rapport om testsådd av tomaten ’Marmande’ som gjordes våren 2017 och våren 2018. Sådden gjordes enligt odlingspraxis, att man ska så åtta veckor innan planerad utplantering.

Små minidrivhusförpackningar inköptes på Lidl.  Foto: Kerstin Engstrand
Små minidrivhusförpackningar inköptes på Lidl. Foto: Kerstin Engstrand

Sorten jag valde var ’Marmande’,  en så kallad biffttomat, den ger rejält stora frukter på över 150 gram. En högväxande fransk sort som växer snabbt. Samt anses vara en tålig frilandstomat, den klarar lite kyla bra, och har exempelvis inga problem med så låga temperatur som 8 grader. Alltså en tomat som fungerar mycket bra på friland. Den ska, som alla andra tomater, förkultiveras åtta veckor innan planerad utplantering. Dessutom är det en sort som nästan alla fröfirmor har i sitt sortiment.

2017 års experiment

Vi köpte två set på Lidl där fröna såddes i den låga plastlådan som följde med. Enligt etiketten så var det 25 frön med och det stämde mer än bra, det var fler frön.

Testorten var Täby, norr om Stockholm. Zon 3.

Startskottet gick den 28 mars 2017. Vad vi då inte visste var att april skulle bjuda på en av de kallaste aprilmånader på länge, med rejält med minusgrader otaliga nätter i rad samt snö! Det blev en spännande månad!

Sådden ”inne” fick de bästa förhållandena, inomhustemperatur på 22 grader och tillgång till extra belysning i form av växtbelysning. Riktigt gosigt och bra.

Set ”ute” placerades ute i kylan, på underhyllan till ett planteringsbord, utomhus i sydvästläge. Bordet stod mot husväggen. Sådden hade inte mycket skydd, bara det enkla lilla plastlocket. Dessutom var jordvolymen inget att skryta om, jorddjupet var ca 1,5 cm. Tuffa förhållanden för en tomat.

Lejonparten av fröfirmorna anger 7 – 12 dagar som groningstid.

"Innesådden" har grott bra!  Foto: Kerstin Engstrand
”Innesådden” har grott bra! Foto: Kerstin Engstrand

Redan den 3 april, bara sex dagar efter sådd, hade alla frön grott inomhus.

Utomhus såg vi då bara svart jord. Mycket svart jord.

Så kom den iskalla april och jag lade faktiskt över ett lager bubbelplast över vår lilla utesådd. Den stod ju verkligen utomhus i det fria och inte i en odlingstunnel eller i ett växthus. April bjöd ju på extraordinära väderförhållanden så det ansåg jag vara ett måste.

12 maj  och det börjar hända saker i utesådden! Foto: Kerstin Engstrand
12 maj 2017 och det börjar hända saker i utesådden! Foto: Kerstin Engstrand

Först den 12 maj skymtade fina små fröplantor i utesådden. Även här hade alla frön grott. Den 20 maj hade utesådden kommit lite längre än hur innesådden såg ut den 3 april. Men utesådden var nu rejält efter i växtkraft, 1,5 månader är en lång tid i utvecklingen för en ettårig växt som tomat.

Utesådden den 20 maj. Foto: Kerstin Engstrand
Utesådden den 20 maj 2017. Foto: Kerstin Engstrand

Då ska vi notera att innesådden borde ha planterats om redan den 10 april. Nu planterade jag bara om några enstaka då vi ville jämföra lika jordförhållanden.

10 april, innesådden. Foto: Kerstin Engstrand
10 april 2018, innesådden, under växtbelysning. Foto: Kerstin Engstrand

Den 18 april var de omplanterade inneexemplaren mycket livskraftiga:

Omplanterad innesådd planta. Foto: Kerstin Engstrand
Omplanterad innesådd planta. Foto: Kerstin Engstrand

Den 27 april hade innesådden i det lilla odlingskärlet det tufft, jorden var i princip slut och rötterna bildade en tät matta. Men småplantorna fick vara kvar, det gäller ju ett test!

Plantorna i innetestet har det tufft nu när de inte planteras om. Foto: Kerstin Engstrand
Plantorna i innetestet har det tufft nu när de inte planteras om. Foto: Kerstin Engstrand
27 maj 2017, åtta veckor efter start och det dags att jämföra!

Så spännande! De utesådda var friskt gröna i färgen, men ack så små! De innesådda skulle behövt ha omplanteras, om de hade blivit det hade de blivit stora, välmående plantor.Inget svinn fick vi, att de innesådda på bilden var färre beror på att vi hade planterat om ett antal.

27 maj, åtta veckor från start. de utesådda till vänster och de inomhussådda till höger. Foto: Kerstin Engstrand
27 maj 2018, åtta veckor från start. De utomhus sådda till vänster och de sådda inomhus till höger. Foto: Kerstin Engstrand
2018 gjorde jag om testet

Man får inte dö nyfiken! 2018 gick startskottet för sådd den 25 mars, mitt på dagen. Samma sort i år igen, också inköpta på Lidl. Men denna gång sådde jag lite annorlunda.

Det blev tre platser, en inomhus i samma rumsförhållanden som 2017. Samt två sådder utomhus, nu mera öppet.

 

April månad 2018 blev varmare än april 2017. Men utomhus hände ingenting, det var fortfarande för kallt för tomatfröna att gro. Men inomhus hade de grott bra den 2 april. Här de som såddes i en mjölkkartong den 25 mars:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Några dagar senare hade de inomhussådda vuxit till sig snabbt. OBS! De fick ingen tillskottsbelysning! Så här såg de ut den 7 april 2018:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fortfarande syntes inget av de utomhussådda vilket var naturligt, det var ännu för kallt.

Inomhussådden växte på bra, den 19 april var det dags att plantera om dem. Utomhus syntes ingenting.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Men när hände det något utomhus 2018?

Som du säkerligen kommer ihåg blev det ganska  varmt 2018. Den 4 juni hade tomatsådderna utomhus fått rejält med fart:

I pallkragen som hade täckts med snö tittade denna lilla planta fram mellan spenatbladen:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och samma dag, den 4 juni 2018 såg det ut så här i den upphöjda bädden i sydvästläge:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den upphöjda bädden i sydvästläge visar alltså på bättre tillväxt än sådden i jordsäcken som dels hade mindre jordvolym (10 liters säck) samt låg i ett mera skuggigt läge.

Den 23 juni var plantan i sydvästläge och upphöjd bädd så här stor:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Då var de inomhussådda redan omplanterade flera gånger och växte nu i stora svarta självvattnande krukor. Midsommarhelgen var lite sval men därefter kommer värmen åter, och det rejält! Sommaren 2018 blev en riktig tomatsommar, det kändes som om man bodde i Italien igen. De utomhus sådda var alltså minst två månader efter i utveckling. Men de levde och växte på!

Jag gav dem vatten under exakt samma förutsättningar, ordens fuktighet mättes med mätare och plantorna fick vatten efter deras egna behov. Gödsel gavs samtidigt.

30 juli 2018 – skördedags!
Foto: Kerstin Engstrand
Rolig form, två har vuxit nästan ihop. Foto: Kerstin Engstrand

Den 30 juli kunde jag skörda de första härligt solmogna bifftomaterna, de var också de allra första av alla de olika sorter bifftomater jag odlade 2018. Det var – förstås – på en planta vars frö jag hade sått inomhus den 25 mars. Lite mer än fyra månader efter sådd  vilket stämmer ganska bra med en tomats normala utveckling, åtta veckor från sådd till blomma och därefter ytterligare åtta veckor från blomning till skörd.

Och kunde jag då skörda något från de utomhussådda?

Både ja och nej, den 4 september hade de utomhus sådda stora fina tomater men de var fortfarande gröna men på väg att börja gå mot orange. De var nu lite mera efter i utvecklingen än tidigare, cirka 2,5 månad. Men de var många! De blev till marmelad och några fick eftermogna inomhus.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Vad är då mina tankar av detta test?

Det skrivs mycket på nätet om att man ska vinterså tomater. Oftast är det då sådd under vintern, antingen i tunnelväxthus eller i annan kall miljö men i regel inte verkligen utomhus direkt i jord. Javisst gror fröna men de tappar rejält i utvecklingstid. Det är heller knappast värt alla bekymmer med vädrets svängningar. Iskalla nätter, gassande brännande sol ibland på dagarna. Plantorna är visserligen fina men för små, skörden blir rejält försenad vid utesådd, det krävs en mycket bra sommar och en varm höst för att de vintersådda tomaterna ska hinna ge frukt.

Men testet visar också på att du kan så utomhus i maj och få skörd om än mycket sen. Samt att det även går att så inomhus i slutet av april eller i början av maj och hinna få tomater, om dock lite sent på säsongen, oftast i början av hösten.

Men det är alltid kul att testa!

Och jag gör om testet 2019 igen.

Läs också: Så lyckas du med tomater

Läs också: Tomaterna som odlas på vulkaners sluttningar

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Drosera Foto: Kerstin Engstrand

Blomflugor, bananflugor och sorgmygg. Hjälp, jag har mängder med blom- och vattenflugor inomhus, vad ska jag göra? är en fråga vi ofta får. Vi har förstås testat olika knep men vi börjar med att reda ut vilka insekter du har inomhus.

Blomflugor har vi sällan problem med inomhus, inte heller utomhus. De lever utomhus och ser ut som en snällare variant av geting och är nyttodjur. Deras föda är bladlöss och de är mycket aktiva pollinerare. Och är du rädd för getingar så är denna tumregel lätt att komma ihåg: En blomfluga har två vingar, en geting fyra. Och jämfört med bananfluga och sorgmygg är den gigantiskt så den har du med stor säkerhet inte inomhus.

Bananflugan, som även kallas för ättiksfluga (den dras till sura ämnen) eller fruktfluga (från engelskans fruit fly), är den pyttelilla 2,5 mm ”stora” flugan som plötsligt surrar runt frukten i köket, runt kvarglömda vinslattar, runt soppåsen eller i vasken. Och den återfinns i matbutikernas frukt- och grönsaksdiskar. Den skadar inte växterna utan är mest bara irriterande och dess förekomst har inget med dålig städning att göra. Dess livslängd är ca 30 dagar. På 12 dagar utvecklas den från ägg till fluga. Och efter ett dygn som nykläckt fluga är den könsmogen. Den trivs i frukt och i matrester så enklast att undvika den är att inte ha någon frukt liggandes framme. Bananflugan lär ha varit det första djuret i rymden, 1946 ska amerikanarna skjutit upp dem i raketer. Dock är den inte så lätt att få inomhus i mängd när man som vi ville ha den för att testa har vi märkt.

Aha, en mogen mango! Bananflugan är liten men har en viss tendens att märkas. Foto: Kerstin Engstrand
Aha, en mogen mango! Bananflugan är liten men har en viss tendens att märkas. Foto: Kerstin Engstrand

Vattenflugans larver lever av alger i stillastående vatten. Det är mycket ovanligt att få in den, och om den skulle komma in så skadar den inte dina växter.  Den liknar sorgmyggan men har korta antenner.

Sorgmygg dyker ofta upp på våren. Foto: Kerstin Engstrand
Sorgmygg dyker ofta upp på våren. Foto: Kerstin Engstrand

Sorgmygg är vanligen de lite större flugorna som surrar runt jorden i växterna. Den känns lätt igen på sitt lite ryckiga sätt att flyga. Den flyger liksom i zick zack. I förstoring ser man att de långa antennerna ser ut som små pärlband. Sticks inte men som alla andra mygg gillar den fukt. Larverna kan skada växternas rötter, som de äter på, särskilt småplantor och frösådder som nyligen grott.

Larver av sorgmygg är oftast genomskinliga, de syns i de inringade områdena. Foto: Kerstin Engstrand
Larver av sorgmygg är oftast genomskinliga, de syns i de inringade områdena. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligen märker vi av dem på våren när nya plantor dras upp eller om vi planterat om några krukväxter. Eller när krukväxter som stått ute under sommaren tas in. Sorgmyggor trivs i färsk fuktig jord där de lägger sina ägg. Vi har noterat att många, som håller sina sådder mycket blöta och har mycket svalt inomhus, verkar få större angrepp än de som har 20-22 grader inomhus och låter jorden torka upp mellan vattningarna. Under sin levnadsperiod av upp till fem veckor lägger en sorgmygga 100 ägg.Låt jorden torka upp mellan vattningarna, vattna alltid underifrån och strö gärna över ett lager av vermikulit. Det tricket fungerar dock inte för frön som ska ytsås. Vermikulit är ett guldskimrande mineral som finns att köpa i trädgårdsbutiker och som gör det svårare för sorgmyggan att lägga sina ägg i jorden. Mycket fin sand kan också fylla samma funktion.

Älskar gult!
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Både bananflugor och sorgmygg dras till gult. Bananflugor älskar också sötsura vätskor.

Foto: Kerstin Engstrand
Klassisk ”drunkningsfälla”. Foto: Kerstin Engstrand

Det vanligaste rådet är att sätta fram en låg, vid gul eller vit skål i vilken en blandning av lite vinäger (balsamvinäger fungerar även utmärkt) eller vin, fin whisky gillar de också, lite vatten och något sött som lite honung eller sirap hälls i. Samt en droppe diskmedel för att minska ytspänningen så att de små liven drunknar. Vi tycker dessa fällor fungerar ganska bra, de behöver dock viss passning, efter ett par dagar måste ny vätskeblandning tillsättas.

Foto: Kerstin Engstrand
Klisterskivor, denna heter ”Catch-it” och gör verkligen namnet rättvisa. Foto: Kerstin Engstrand

Gula klisterskivor är oerhört effektiva och har i våra tester alltid varit klara vinnare. De är gula för att de små flugorna och myggen älskar gult. Vi har testat flera olika klisterskivor och bäst är de som är avsedda för växthus. Vi klipper av små remsor som vi lägger på krukorna. Dock är klistret mycket starkt, man fastnar lätt själv med fingrarna!

Det finns även transparenta klisterremsor som man kan sätta på fönstret. De är bra men inte lika effektiva som de gula klisterremsorna. Vi saknar dock de klisterskivor som fanns för ett par år sedan som var avsedda att sättas på en liten pinne. Just pinnen, att klisterskivan lätt kunde sättas ner i en kruka, den modellen skulle vi gärna se igen.

Även så kallade flugtejp fungerar. Och en stark lampa:

En starklampa fungerar också som "fångare". Foto: Kerstin Engstrand
En starklampa fungerar också som ”fångare”. Foto: Kerstin Engstrand
Trevligare med köttätande växter

En fördel med att ha köttätande växter som fällor är att de inte behöver tömmas. Det fixar växten själv, de enzymer som växten utsöndrar bryter helt enkelt ner insekten.

Alla växter som fångar insekter vill växa i hög luftfuktighet och soligt. Vi brukar ställa dem i en ytterkruka som är bottnad med lecakulor och vatten.

Drosera Foto: Kerstin Engstrand
Drosera Foto: Kerstin Engstrand

Absolut bäst på att fånga olika insekter är droseraväxter som tyvärr kan vara lite svåra att få tag på. De har långa, smala och mycket håriga blad som liknar bläckfiskarmar som de fångar sitt byte med.

Flugtrumpeter, Sarracenia, är en grupp ”köttätare” som är mycket effektiva. Dock kan de, om en trumpet får för många insekter i sig, få som om de har satt i halsen och just den trumpeten kan då dö.

Tätört, Pinguicula, är en liten elegant växt vars skålformade och mycket kletiga blad den ivrigt fångar både bananflugor och sorgmygg med. Kan ses blomma med ljust lila blommor. Placeras i soligt läge. Tätört är lättodlade och finner du en sådan i butiken så köp!

Tätört. Foto: Kerstin Engstrand
Tätört. Foto: Kerstin Engstrand

 

Venus flugfälla. Foto: Kerstin Engstrand
Venus flugfälla. Foto: Kerstin Engstrand

Venus flugfälla, Dionaea muscipula, är den klassiska köttätaren som nog de flesta har köt någon gång. I våra tester har vi funnit att den är mycket bra på att fånga spindlar men varken sorgmyggor eller bananflugor har vi lyckats få den att fånga. Detta beror på att Venus flugfälla är så konstruerad att insekten måste träffa växten två gånger på de strån som kantar gapet. Vid första gången får växten en signal att det är nog dags att få ett skrovmål och vid andra träffen slår gapet igen.

Säkraste sättet att undvika sorgmygg

Ställ dina nyinköpta växter separat med en klisterskiva och du vet mycket snart om det finns oinbjudna gäster i jorden.

Man kan även sterilisera såjord eller plantjord. Då steriliserar du den jord du ska använda just nu. Alltså inte hela säckar. Enklast är att hälla kokande hett vatten i jorden, det vill säga den jord man lagt i krukor som man tänkt plantera/så i. Krukorna klarar värmen, i alla fall de plastkrukor och frukt- och tomatförpackningar vi använder oss av. När jorden svalnat kan du så/plantera som vanligt. Det kokheta vattnet dödar ägg, larver och flugor. Sorgmygg verkar dock överleva i fryst jord som tinas. det förekommer tips på Internet att  ”baka” jorden i ugn, i en gammal långpanna och i 30 minuter i en temperatur av 100 grader, men det är inget vi rekommenderar. Jord och matugnar hör inte ihop. Hettvattenmetoden är bättre. Dessutom blir jorden mycket torr om den bakas och måste återfuktas rejält. Med hettvattenmetoden så får du både en steriliserad jord och en fuktig jord som du kan så direkt i när den svalnat.

Vi använder oss ofta för sådder av så kallad kokosjord som köps i briketter, man tillsätter vatten och får då ”jord”. De har alltid fungerat mycket bra, inga påhälsningar alls.

Pluggar av kokos, samt jiffybriketter är också bra att så i.

Vid omplantering av fröplantor till krukor är det bra att behandla orden med hettvattenmetoden innan småplantorna får ny kruka.

Jord som ”värmebehandlats” måste i regel få näring tidigare än icke behandlad jord.

Man kan även behandla krukade växter med nematoder, biologisk bekämpning. Nackdelen är att produkten inte levereras per post när det är minusgrader ute. Välsorterade trädgårdsbutiker brukar ha produkten i lager ståendes i svalskåp i butiken. Nemablom som produkten heter håller länge i kylskåp även när förpackningen en gång har öppnats så det kan löna sig att köpa hem en på hösten så att den finns hemma när eventuell attack kommer!

Och glöm inte att låta jorden torka upp mellan vattningarna, om det inte är en växt som gillar blöt jord förstås.

Text och foto: Kerstin Engstrand

2016 bjöd på rekordskörd, 2018 likaså. Plommon, päron och äpplen tynger ner träden och vi hinner inte med att skörda. Dessutom har några intensiva stormiga dagar hjälpt till, plötsligt är gräsmattor och gångar fulla av fallfrukt.

Inte kul alls, särskilt när ryggen efter en liten stund säger ifrån. Alternativet till att kröka rygg är att lägga sig på alla fyra och plocka fallfrukt. Kanske heller inte den bästa arbetsställningen.

Men det finns bra alternativ. I år har fruktuppsamlare blivit lätta att få tag på. Vad är då en fruktuppsamlare? Jo, ett ellipsformat redskap som man rullar över fallfrukten. Det är en liten bur gjord av flexibla metalltrådar som vidgas när de rullar över ett föremål, som en frukt. Efter ”infångandet” av frukten sluter sig buren igen. Det sägs att detta redskap verkligen inte är nytt, det lär redan funnits liknande under den viktorianska tidsperioden i England, en tidsperiod som var känd för sina fantastiska köks- och fruktträdgårdar.

w142535besk

Vi har testat två varianter. Testet har genomförts med fallfrukt på stenlagd, hård yta, på kortklippt gräs och på gräsyta med över 10 cm högt gräs och tre olika sorters frukt, plommon, päron och äpplen. Fruktens kvalitet har varit både nyfallen och som legat ett tag och varit ganska förruttnad. Vi som testat har varit ungdomar, medelålders och även några lite äldre med knäbesvär.

w4265

Apple Wizard inköptes på nätet från England. Den kom snabbt, vi beställde en söndag kväll och på tisdag förmiddag stod budet utanför dörren. Apple Wizard levereras med metallskaft, tredelat som är lätt att sätta ihop. Själva fruktuppsamlaren är gjord av metall.

w133939

Till Apple Wizard ingår även en ”krok” som ser ut som ett u, den används när man ska tömma fruktuppsamlaren. Priset var 2016 GBP 59,95 plus snabb frakt på GBP 14,90, totalt GBP 74,85 vilket motsvarar cirka 860 kronor.

Det finns även en svensktillverkad variant, fruktuppsamlaren, ”Pompe” ( efter Karl den XII:s hund då konstruktören Hans Olsson tycker det känns som att gå ut med hunden när man använder den, och ”pomona” för äpple).  Den har vi inte testat, konstruktören anger att han har förbättrat en fruktuppsamlare som han hade hittat i Österrike, hans variant ska vara stadigare, är gjord i stål och tillverkas i Örebrotrakten. Pompe säljs via Internet, då utan skaft för 876 kr plus frakt på 150 kr (2016 års priser). Träskaft med 28 mm diameter och med en skaftlängd på 150-180 cm finns att köpa i de flesta byggvaruhus för runt femtiolappen. Totalkostnaden för ”Pompe” med skaft blir ca 1026 kronor.

w140753

Svenskägda Gardenas är tillverkad i Tyskland och är gjord i plast. Till den måste man köpa ett separat skaft men fruktuppsamlaren ingår i deras Combisystem. Den är avsedd för mindre trädgårdar med några fruktträd. Enligt Gardena är den gjord för frukt med en diameter på ca 4 – 9 cm. Pris ca 400 kr för uppsamlaren, skaft tillkommer om man inte har det redan, pris cirka 200 kronor. Köper du över nätet tillkommer frakt om ca 100 kronor vilket ger ett totalpris på ca 700 kr (2016 års priser).

w133848

Slutsats: Fruktuppsamlarna gör detta mycket tråkiga, och ganska jobbiga arbete, mycket lätt. Och faktiskt roligt, man känner sig mycket effektiv! På knappa tio minuter hade vi fyllt en skottkärra med äpplen. De underlättar så betydligt att man hinner ta hand om fallfrukt som just har trillat vilket betyder att de inte hinner bli dåliga. Frukten blir inte direkt skadad av att samlas upp, största risken för skada föreligger när man tömmer uppsamlaren från för hög höjd.

w134001

Båda varianterna fungerade mycket bra, oavsett yta där frukten skulle tas upp på men Gardenas var lättast att tömma.Den vickar man bara på så faller frukten ut ur sidohålet. De i metall gjorda fruktuppsamlarna är ett vackert hantverk. Ingen klarade tyvärr plommon, som helt enkelt är för blöta, de mosas sönder när man rullar över fruktuppsamlarna.

En annan klar fördel av att använda sig av fruktuppsamlare är att gräsmattan mår bra av att fallfrukten snabbt försvinner. Vi har också träffat på trädgårdsägare som använt fruktuppsamlare med bra resultat på golf- och pingisbollar. Vad som står på vår önskelista nu är ett redskap som lätt får upp plommon.

Söker du på Internet är fruktuppsamlare för fallfrukt bra sökord. På tyska ska du söka på ”Obstsammler” eller på ”Obstsammler roll-in”, även ”Roll Blitz” ger träffar. På engelska ger sökorden ”Apple Broom ”och ”Apple Wizard” träffar.

Det finns även fruktuppsamlare anpassade för valnötter, hasselnötter och oliver.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Solmogna tomater plockade direkt från plantan smakar allra bäst, men hur gör man att få de mängder av gröna tomater som odlingssäsongen bjuder på att mogna?

Vi frågade runt och fick många olika åsikter om hur tomater eftermognar bäst. Mörkt och svalt,  ljust och varmt och många andra tips fick vi. Rabarber har nu testat och här kommer våra testresultat:

Innan skörd:

Viktigt är att ta in tomaterna vid rätt mognadsstadie. Vanligen tar man som privatperson in dem när SMHI varnar för risk för nattfrost, men då har tomatplantorna redan fått uppleva flera dygn med temperatur under 13 grader. 12,5 grader är en viktigt temperaturgräns för tomater, under denna drabbas tomaterna lätt av röta.

De tomater som plockades in innan den första färgskiftningen visade på betydligt bättre mogningsresultat, och väsentligt mindre svinn, än de som plockades in helt gröna. De plantorna visade också på mindre stress av kyla.

Ta också direkt bort alla tomater som är angripna eller har andra skador, som klämskador.

 

Inomhus:
Dag 1: Tre olika sorters omogna  tomater. De nederst på bilden kommer att få ligga i ljus utrymme som håller 15 grader. De överst till vänster kommer att få mogna i utrymme som håller 20-22 grader och är mörkt. De i påsen överst till höger kommer att få mogna i mörkt utrymme som håller en temperatur av 10 grader. Foto: Kerstin Engstrand
Dag 1: Tre olika sorters omogna tomater. De nederst på bilden kommer att få ligga i ett ljust utrymme som håller 13 -15 grader. De överst till vänster kommer att få mogna i utrymme som håller 20-22 grader och är mörkt. De i påsen överst till höger kommer att få mogna i mörkt utrymme som håller en temperatur av 10 grader. Foto: Kerstin Engstrand

 

Tomaterna har testats i inomhustemperatur av 20 –22 °C grader, 13–15 °C och 10 °C samt i mörkt respektive ljust utrymme.

För tomater som har lagrats i 10 °C, oavsett ljusförhållanden, tar det mycket lång tid för att mogna. Efter 1 månad var de fortfarande inte helt mogna.

Vi testade även med klassiska knep som att lägga i mogna äpplen, bananer och avokado, frukter som utsöndrar mycket etylen och som kan påverka mognadsprocessen hos andra frukter och grönsaker. Det gick visserligen lite snabbare, men fortfarande mycket långsamt jämfört med de som fick ligga i rumstemperatur.

Vi testade även med att lägga tomaterna i plastpåsar, med och utan äpple, och testade i olika ljusförhållanden samt i olika temperaturer. Plasten försämrade hållbarheten markant, detta på grund av fukten som bildades. Tomaterna ska inte ligga i plastpåsar men gärna i ett rum där den relativa luftfuktigheten är hög.

wdag10tomat
Tio dagar har gått och den provomgång som visats på tidigare bild ser nu ut så här. Till vänster de som legat i 20-22 grader och mörkt. I mitten de som legat i 13-15 grader och ljust. I påsen till höger syns de som legat i 10 grader och mörkt. Foto: Kerstin Engstrand

 

Tomaterna som fått eftermogna i  20 °C var helt enkelt godare, med fylligare arom och även den viktiga sötman påvisade högre intensitet. Denna smaktest är även jämförd med eftermogning av tomater som först fått ligga svalt och sedan fått mogna i rumstemperatur. En temperatur av tjugo grader är också den som många forskare har kommit fram till fungerar bäst.

Genom att låta delar av skörden av gröna tomater eftermogna inomhus på ett mörkt och svalt ställe får du längre skördetid, men då bör de 5-7 dagar innan konsumtion läggas fram i rumstemperatur, allt för att få bättre smak.

Med svalt menar vi 13–15°C. Av tomatodlare har vi lärt oss att tomater som förvaras under 12,5 grader kan få köldskador. Risken för angrepp av röta blir då oerhört mycket större.

Bra ställen:

Klassikern, att lägga tomater som börjat få färg i rad på fönsterbrädan, är ett bra sätt att få tomaterna att eftermogna, särskilt om man har mycket varmt inomhus.

Tomaterna ska förvaras luftigt. Hela kvistar, till och med hela, avbladade plantor, med gröna tomater på, kan hängas upp och ner inomhus. Ett torkskåp som inte används är exempelvis ett lätt och bra ställe att hänga upp dem i. Eller i en gardinstång i ett fönster, man kan ju ta bort gardinkappan om man vill om och då får en levande grön gardinkappa. Sedan är det bara att plocka tomaterna allt eftersom de mognar.

Luftfuktigheten, av tomatodlare på Sicilien lärde vi oss att den bör vara över 80%. Inte lätt att åstadkomma i vanliga bostadshus.

wdag28tomat
Efter en månad: Nederst ser vi de tomater som fick mogna i mörkt utrymme som höll 20-22 grader. I mitten de som låg mörkt och i 10 grader. Överst de som låg i en temperatur av 13-15 grader och ljust.

 

Sammanfattning

Det är värmen som får tomaterna att mogna, ljuset spelar mindre roll, så om du har dem ljust eller mörkt spelar ingen roll.

De optimala förhållanden för att få fram tomater av högsta möjliga kvalitet, är att skörda dem så sent som möjligt för att få den bästa smaken.

De bevarar smaken bäst i rumstemperatur, men håller längre om de ligger svalt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Dubbelt nyttiga, efter att innehållet ätits upp blir skalen snart till jord. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har under åren testat ett flertal olika varmkomposter. Och ingen har fungerat tillfredsställande. Oftast har det tagit för lång tid att få ordning på komposten och fluglarverna har varit flitigt förekommande. Dessutom har inte alltid viljan att gå ut med matrester en iskall vinterdag varit den största.

Sedan ett par år tillbaka testar jag bokashi och jag fann direkt att detta är metoden för mig. Och det är inte min stora vurm för Japan som påverkat mig. Utan här har jag äntligen funnit en bekväm komposteringsmetod som passar vårt lilla hushåll. Ja, vårt hushåll är litet när det handlar om matrester. Ytterst sällan har vi fisk- och köttrester. Lejonparten av vårt mathushållsavfall är grönsaksrester och fruktskal av olika slag.

En liten pyts på köksbänken, en tioliters hink med lock i tvättstugan, mera plats kräver metoden inte. Jo, jag höll på att glömma. Det behövs en liten behållare för komposteringsmedlet också, strömaterialet, samt anmälan till din kommun att du vill kompostera köksavfall.

Vad är då bokashi? 
Bokashiströ. Foto: Kerstin Engstrand
Bokashiströ. Foto: Kerstin Engstrand

Bokashi är japanska och betyder ”jäst organiskt material”. Metoden, som baseras på ”Effektiva Mikroorganismer” (EM), lär ha uppfunnits på 1980-talet. Mikroorganismerna som används för nedbrytningen finns naturligt i vår omgivning. De ”väcks till liv” när de kommer i kontakt med organiskt avfall, som då bryts ner genom jäsning. Bokashibakterier anses vara bra på att ta hand om gifter. EM används även i återställning av radioaktiv mark i Fukushima i Japan och rengöring av förorenade vattendrag, framför allt i Asien. I Kenya sprayas EM över sjöar för att reducera övergödningen där vattenhyacinten helt tagit över.

Vattenhyacint. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenhyacint. Foto: Kerstin Engstrand

Dessa mikroorganismer omvandlar matavfall som kött, grönsaker och kaffesump relativt snabbt, och nästan helt luktfritt, till något som mest kan liknas vid jordförbättring. Efter bara sex veckor kan komposten användas. En annan klar fördel är att man slipper matavfallspåsar.

Det man använder är ”bokashiströ”.  Det är inget vanligt strö, mikroorganismerna har blandats med vetekli. Matavfallet jäser i en lufttät hink tillsammans med mikroberna. Matresterna bryts inte ner, inte heller ruttnar de, utan de spjälkas upp och behåller sina proteiner, vitaminer, mineraler och i viss måna sina näringsämnen. Bokashi lär också återföra kolet till jorden.

Vad behövs?

2–3 plasthinkar med tättslutande lock

1 påse bokashiströ

Några dagstidningar, servetter, äggkartong eller träpellets. (Behövs för att hålla innehållet i hinken ganska torrt).
Du behöver flera hinkar så du kan fylla den ena medan den andra står varmt inomhus ett par veckor för efterjäsning. Sedan är det fritt fram att göra jord!

Strömatrialet köper jag. Det går inte åt så mycket och det är mycket hållbart. Som nytt är det halmfärgat. När det blir lite äldre ser det ut som kaffesump. Jag har använt mig av tre år gammalt strö och det fungerar utmärkt. Men det har då förvarats lufttätt och svalt. Det fungerar hur som helst även om det rekommenderas att förbruka det inom 6–12 månader. Strömaterialet luktar lätt syrligt, som mjölksyrat. Om ströet däremot blivit grått och känns ”dammigt” har det tagit slut på sig själv och ska inte användas.

Man kan också göra sitt eget strö. Det tar 4–6 veckor. Man gör det av vetekli, vatten EM-1 bakterier och melass. Det kan vara värt besväret om man har behov av mycket strö.

Jag har även en större bokashihink med tappkran. Tack vare tappkranen kan jag lätt ta vara på den vätska som bildas under processen. Den brungula vätskan används sedan som gödsel.

Men specialhinken blir snabbt fylld, så vid sidan av denna har jag flera vanliga tioliters plasthinkar med tättslutande lock. Hinkar finns ofta till extrapris, det är locken som är lite smådyra jämfört med hinkarna. Å andra sidan är lockens kvalitet mycket viktigt för bra resultat.

Så här gör du:
 

 

Jag har en liten hink i köket där jag samlar upp dagens matavfall. På kvällen för jag över resterna till tioliters hinken som står i tvättstugan. Processen ska hållas så lufttätt som möjligt varför bokashihinken endast bör öppnas en till två gånger per dag. Det går även bra att använda biopåsar (gjorda av majs) i hinken, de förenklar även hantering och vinterförvaring.

Vad kan man lägga i? Apelsinskal går utmärkt, liksom citronskal. Ger dessutom en extra god doft till bokashin. Vi köper ekologiska apelsiner, bananer och citroner. Att lägga i hårt besprutade vanliga citrusfrukter känns inte bra att göra jord av. Bröd, äggskal, kaffesump, bröd, tepåsar, vissna snittblommor och hushållspapper lägger jag också ner. Men inte vätskor som mjölk, juice och soppa eftersom det blir då för blött i hinken. Jag lägger heller inte ner fisk- eller köttrester.

Vid varje påfyllning strör jag över minst en matsked bokashiströ. Strötillverkaren rekommenderar 1–2 matskedar per liter mat, men jag brukar alltid ta minst en matsked oavsett om jag har mindre än en liter avfall eller ej.

När hinken är full ställs den åt sidan för att efterjäsa. Snabbast går det i rumsvärme, vanligen tar det då tre veckor. Under tiden börjar jag på nästa hink.

Bokashiprocessen är en sorts jäsning–syrnings process som medför att utseendet på det du lägger ner inte direkt förändras. Men det händer saker. Mikroberna förökar sig under jäsningstiden. Jag brukar i regel också få fluffig vit mögel i hinken. Det är bra, det visar på att processen fungerar.

Viktigt är att hinkens innehåll har rätt konsistens. Och det är här jag tycker bokashimetoden fungerar så bra (förutom då att man kan ha allt inomhus). Med en papperstidning i botten av hinken, och påfyllnad av matavfall varje dag som får ett lager strö över sig, har jag aldrig haft problem med innehållet. Överst har jag alltid en dubbelvikt dagstidning. Den är viktig, den suger åt sig eventuell kondens.

Skulle det bli för blött luktar bokashin lite fränt. Men innan dess har man redan lagt märkte till kondens på locket, och lagt dit en dagstidning. Eller hushållspapper. Tidningen tar upp fukten och byts om den skulle bli för blöt. Även idag, när jag har dagstidningar som e-tidningar, klarar jag bokashin. Det går åt få dagstidningar per år och skulle jag inte ha tillgång till en papperstidning fungerar även hushållspapper.

När jag fyller på nytt matavfall i hinken lyfter jag bara på den dubbelvikta tidningen, lägger i matresterna, strör över en matsked strö och sedan läggs tidningen tillbaka. Viktigt är att trycka till innehållet vid varje påfyllning. Och då är återigen den dubbelvikta dagstidningen suverän, du slipper bli geggig om händerna.

Man kan efter ett tag, fylla på med ett lager jord på en till tre centimeter. Det påskyndar processen. Ännu bättre är att komplettera med både jord och några maskar.

När en hink är full är det dags att ställa undan den för lagring. Hinkar som är på ”lagring” är lätta att stapla på varandra. Jag ställer inte ut dem då risken att möss ska gnaga sönder plasten är stor. Att ha dem ståendes inomhus snabbar också på processen. I jämn inomhustemperatur med 22 grader tar det knappt tre veckor. Har du hinkarna ståendes utomhus, tar det på våren vanligen 6–8 veckor, under högsommaren knappt tre. Allt beror på temperaturen de står i.

Hinkarna är också lätta att flytta med från lägenheten i storstan till sommarstället. På vintern kan de efter mognadsperioden stå utomhus. Inget händer då inne i hinkarna, mikroberna kommer igång igen till våren när temperaturen stiger. Har du bra hinkar med starka lock samt att bokashi har lågt pH brukar hinkarna inte dra till sig möss eller råttor. Observera att kommunen måste godkänna att du komposterar köksavfall enligt bokashimetoden!

När lagringen är avklarad är det dags att börja använda bokashin. Jag använder min bokashi i hinkar, i mina tomat– och paprikaodlingar. Färdig bokashi har ett pH på 3,5–4 vilket medför att möss och andra gnagare inte brukar bry sig om bokashin som är nergrävd i jorden. Däremot har en del fått problem med grävling som tydligen gillar att böka runt i det. Det går att åtgärda med att lägga ett kompostgaller över jorden där man grävt ner bokashin. Men grävlingar kan  vara starka och även flytta på kompostgaller.

Extra bonus: Flytande bokashi
Lakvattnet är näringsrikt och en bonusprodukt. Foto: Kerstin Engstrand
Lakvattnet är näringsrikt och en bonusprodukt. Foto: Kerstin Engstrand

En restprodukt av processen är en brungul vätska. Den vätskan kan man lätt ta tillvara om man har en hink med tappkran. Vätskan är ett mycket bra ”gödselmedel” och tack vare den känns den extra kostnaden för den fina hinken ytterst prisvärt.

Vätskan måste spädas innan användning. Om den späds:1:100 används den till bevattning, spädd 1:1000 kan den användas att spraya bladverk, både inom– och utomhus. Men var då beredd på en viss syrlig odör som håller i sig i ett par dagar. Men jag rekommenderar inte att använda lakvatten eller bokashi inomhus som ”gödsel” då sorgmygg och bananflugor stormtrivs i denna blandning. Dock är lite lakvatten i en skål en suverän fångare av flygande sorgmygg och bananflugor.

Det sägs också att den kan användas för att motverka sedimentering och fettansamling i avlopp. Jag har testat men inte kunnat dokumentera effekten.

Hur mycket flytande näring man får ut av en hink är svårt att säga. Ibland får jag en halv deciliter, ibland två till tre.

Gör jord av din bokashikompost

Så snart en sats bokashi är färdigjäst kan man börja göra jord av innehållet. När det jästa matavfallet kommer i kontakt med trädgårdsjord börjar en ny process. Det sker när man ”bäddar in” bokashin i jord. Jag använder min bokashi i tomatodlingen. Tio liter bokashi fördelas över i totalt två–tre tioliters hinkar och blandas där med vanlig jord. Det gör jag tre–fyra veckor innan jag planterar ut tomatplantorna. Detta för att pH–nivån ska stabiliseras.

Mina blivande tomatodlingshinkar har jag också inomhus, i ett svalt utrymme tills det är dags att plantera i dem. Tomater stormtrivs i bokashijord. Den knastertorra och brännheta sommaren 2014 noterade jag att de tomater som växte i hinkar med bokashijord inte behövde vattnas lika mycket som den andra.

Man kan även använda sin gamla slutna varmkompost. Den är suverän att tömma mogen bokashi i, särskilt under vintern. Täck då gärna över bokashin med jord, löv eller tidningspapper.

Pappret tar längre tid på sig att bli till jord än matresterna. Om bokashi används som försteg till en traditionell kompost hjälper tidningspappret balansen i komposten. Man kan även lägga ut tidningspappret som marktäckning under exempelvis bärbuskar. Täck över med löv eller barkmull så syns de inte.

Enbart bokashiströ kan också spridas i trädgården. Ska vara särskilt bra i rabatter eller under buskar och kan med fördel kombineras med barkmull eller gräsklipp så att ströet får något att jobba med.

Tänk på, du får själv ta hand om ditt matavfall men en anmälan måste lämnas till kommunens Miljökontor.

Och att all kompost ska ses som jordförbättring, inte som gödsel.

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Ja, då drabbades man av habegär. Det sker ibland när man tittar en växt djupt i ögonen. Eller var det växten som tittade på...