Tester

Drosera Foto: Kerstin Engstrand

Blomflugor, bananflugor och sorgmygg. Hjälp, jag har mängder med blom- och vattenflugor inomhus, vad ska jag göra? är en fråga vi ofta får. Vi har förstås testat olika knep men vi börjar med att reda ut vilka insekter du har inomhus.

Blomflugor har vi sällan problem med inomhus, inte heller utomhus. De lever utomhus och ser ut som en snällare variant av geting och är nyttodjur. Deras föda är bladlöss och de är mycket aktiva pollinerare. Och är du rädd för getingar så är denna tumregel lätt att komma ihåg: En blomfluga har två vingar, en geting fyra. Och jämfört med bananfluga och sorgmygg är den gigantiskt så den har du med stor säkerhet inte inomhus.

Bananflugan som även kallas för ättiksfluga (den dras till sura ämnen) eller fruktfluga (från engelskans fruit fly), är den pyttelilla 2,5 mm ”stora” flugan som plötsligt surrar runt frukten i köket, runt kvarglömda vinslattar, runt soppåsen eller i vasken. Och den återfinns i matbutikernas frukt- och grönsaksdiskar. Den skadar inte växterna utan är mest bara irriterande och dess förekomst har inget med dålig städning att göra. Dess livslängd är ca 30 dagar. På 12 dagar utvecklas den från ägg till fluga. Och efter ett dygn som nykläckt fluga är den könsmogen. Den trivs i frukt och i matrester så enklast att undvika den är att inte ha någon frukt liggandes framme. Bananflugan lär ha varit det första djuret i rymden, 1946 ska amerikanarna skjutit upp dem i raketer. Dock är den inte så lätt att få inomhus i mängd när man som vi ville ha den för att testa har vi märkt.

Aha, en mogen mango! Bananflugan är liten men har en viss tendens att märkas. Foto: Kerstin Engstrand
Aha, en mogen mango! Bananflugan är liten men har en viss tendens att märkas. Foto: Kerstin Engstrand

Vattenflugans larver lever av alger i stillastående vatten. Det är mycket ovanligt att få in den, och om den skulle komma in så skadar den inte dina växter.  Den liknar sorgmyggan men har korta antenner.

Sorgmygg dyker ofta upp på våren. Foto: Kerstin Engstrand
Sorgmygg dyker ofta upp på våren. Foto: Kerstin Engstrand

Sorgmygg är vanligen de lite större flugorna som surrar runt jorden i växterna. Den känns lätt igen på sitt lite ryckiga sätt att flyga. I förstoring ser man att de långa antennerna ser ut som små pärlband. Sticks inte men som alla andra mygg gillar den fukt. Larverna kan skada växternas rötter, särskilt småplantor och frösådder som nyligen grott. Vanligen märker vi av dem på våren när nya plantor dras upp eller om vi planterat om några krukväxter. Eller när krukväxter som stått ute under sommaren tas in. Sorgmyggor trivs i färsk fuktig jord där de lägger sina ägg. Under sin levnadsperiod av upp till fem veckor lägger en sorgmygga 100 ägg. Låt jorden torka upp mellan vattningarna och strö gärna över ett lager av vermikulit. Det tricket fungerar dock inte för frön som ska ytsås. Vermikulit är ett guldskimrande mineral som finns att köpa i trädgårdsbutiker och som gör det svårare för sorgmyggan att lägga sina ägg i jorden. Mycket fin sand kan också fylla samma funktion.

Älskar gult!
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Både bananflugor och sorgmygg dras till gult. De gillar också sötsura vätskor.

Foto: Kerstin Engstrand
Klassisk ”drunkningsfälla”. Foto: Kerstin Engstrand

Det vanligaste rådet är att sätta fram en låg, vid gul eller vit skål i vilken en blandning av lite vinäger (balsamvinäger fungerar även utmärkt) eller vin, fin whisky gillar de också, lite vatten och något sött som lite honung eller sirap hälls i. Samt en droppe diskmedel för att minska ytspänningen så att de små liven drunknar. Vi tycker dessa fällor fungerar ganska bra, de behöver dock viss passning, efter ett par dagar måste ny vätskeblandning tillsättas.

Foto: Kerstin Engstrand
Klisterskivor, denna heter ”Catch-it” och gör verkligen namnet rättvisa. Foto: Kerstin Engstrand

Gula klisterskivor är oerhört effektiva och har i våra tester alltid varit klara vinnare. De är gula för att de små flugorna och myggen älskar gult. Vi har testat flera olika klisterskivor och bäst är de som är avsedda för växthus. Vi klipper av små remsor som vi lägger på krukorna. Dock är klistret mycket starkt, man fastnar lätt själv med fingrarna!

Det finns även transparenta klisterremsor som man kan sätta på fönstret. De är bra men inte lika effektiva som de gula klisterremsorna. Vi saknar dock de klisterskivor som fanns för ett par år sedan som var avsedda att sättas på en liten pinne. Just pinnen, att klisterskivan lätt kunde sättas ner i en kruka, den modellen skulle vi gärna se igen.

Trevligare med köttätande växter

En fördel med att ha köttätande växter som fällor är att de inte behöver tömmas. Det fixar växten själv, de enzymer som växten utsöndrar bryter helt enkelt ner insekten.

Alla växter som fångar insekter vill växa i hög luftfuktighet och soligt. Vi brukar ställa dem i en ytterkruka som är bottnad med lecakulor och vatten.

Drosera Foto: Kerstin Engstrand
Drosera Foto: Kerstin Engstrand

Absolut bäst på att fånga olika insekter är droseraväxter som tyvärr kan vara lite svåra att få tag på. De har långa, smala och mycket håriga blad som liknar bläckfiskarmar som de fångar sitt byte med.

Flugtrumpeter, Sarracenia, är en grupp ”köttätare” som är mycket effektiva. Dock kan de, om en trumpet får för många insekter i sig, få som om de har satt i halsen och just den trumpeten kan då dö.

Tätört, Pinguicula, är en liten elegant växt vars skålformade och mycket kletiga blad den ivrigt fångar både bananflugor och sorgmygg med. Kan ses blomma med ljust lila blommor. Placeras i soligt läge.

Tätört. Foto: Kerstin Engstrand
Tätört. Foto: Kerstin Engstrand

 

Venus flugfälla. Foto: Kerstin Engstrand
Venus flugfälla. Foto: Kerstin Engstrand

Venus flugfälla, Dionaea muscipula, är den klassiska köttätaren som nog de flesta har köt någon gång. I våra tester har vi funnit att den är mycket bra på att fånga spindlar men varken sorgmyggor eller bananflugor har vi lyckats få den att fånga. Detta beror på att Venus flugfälla är så konstruerad att insekten måste träffa växten två gånger på de strån som kantar gapet. Vid första gången får växten en signal att det är nog dags att få ett skrovmål och vid andra träffen slår gapet igen.

Säkraste sättet att undvika sorgmygg

Ställ dina nyinköpta växter separat med en klisterskiva och du vet mycket snart om det finns oinbjudna gäster i jorden.

Man kan även sterilisera såjorden i ugnen. Häll jorden i en gammal långpanna och låt den ”bakas” i 30 minuter i en temperatur av 100 grader.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

2016 bjuder på rekordskörd. Plommon, päron och äpplen tynger ner träden och vi hinner inte med att skörda. Dessutom har några intensiva stormiga dagar hjälpt till, plötsligt är gräsmattor och gångar fulla av fallfrukt.

Inte kul alls, särskilt när ryggen efter en liten stund säger ifrån. Alternativet till att kröka rygg är att lägga sig på alla fyra och plocka fallfrukt. Kanske heller inte den bästa arbetsställningen.

Men det finns bra alternativ. I år har fruktuppsamlare blivit lätta att få tag på. Vad är då en fruktuppsamlare? Jo, ett ellipsformat redskap som man rullar över fallfrukten. Det är en liten bur gjord av flexibla metalltrådar som vidgas när de rullar över ett föremål, som en frukt. Efter ”infångandet” av frukten sluter sig buren igen. Det sägs att detta redskap verkligen inte är nytt, det lär redan funnits liknande under den viktorianska tidsperioden i England, en tidsperiod som var känd för sina fantastiska köks- och fruktträdgårdar.

w142535besk

Vi har testat två varianter. Testet har genomförts med fallfrukt på stenlagd, hård yta, på kortklippt gräs och på gräsyta med över 10 cm högt gräs och tre olika sorters frukt, plommon, päron och äpplen. Fruktens kvalitet har varit både nyfallen och som legat ett tag och varit ganska förruttnad. Vi som testat har varit ungdomar, medelålders och även några lite äldre med knäbesvär.

w4265

Apple Wizard inköptes på nätet från England. Den kom snabbt, vi beställde en söndag kväll och på tisdag förmiddag stor budet utanför dörren. Apple Wizard levereras med metallskaft, tredelat som är lätt att sätta ihop. Själva fruktuppsamlaren är gjord av metall.

w133939

Till Apple Wizard ingår även en ”krok” som ser ut som ett u, den används när man ska tömma fruktuppsamlaren. Pris GBP 59,95 plus snabb frakt på GBP 14,90, totalt GBP 74,85 vilket motsvarar cirka 860 kronor.

Det finns även en svensktillverkad variant, fruktuppsamlaren, ”Pompe” ( efter Karl den XII:s hund då konstruktören Hans Olsson tycker det känns som att gå ut med hunden när man använder den, och ”pomona” för äpple).  Den har vi inte testat, konstruktören anger att han har förbättrat en fruktuppsamlare som han hade hittat i Österrike, hans variant ska vara stadigare, är gjord i stål och tillverkas i Örebrotrakten. Pompe säljs via Internet, då utan skaft för 876 kr plus frakt på 150 kr. Träskaft med 28 mm diameter och med en skaftlängd på 150-180 cm finns att köpa i de flesta byggvaruhus för runt femtiolappen. Totalkostnaden för ”Pompe” med skaft blir ca 1026 kronor.

w140753

Svenskägda Gardenas är tillverkad i Tyskland och är gjord i plast. Till den måste man köpa ett separat skaft men fruktuppsamlaren ingår i deras Combisystem . Den är avsedd för mindre trädgårdar med några fruktträd. Enligt Gardena är den gjord för frukt med en diameter på ca 4 –  9 cm. Pris ca 400 kr för uppsamlaren, skaft tillkommer om man inte har det redan, pris cirka 200 kronor. Köper du över nätet tillkommer frakt om ca 100 kronor vilket ger ett totalpris på ca 700 kr.

w133848

Slutsats: Fruktuppsamlarna gör detta mycket tråkiga, och ganska jobbiga arbete, mycket lätt. Och faktiskt roligt, man känner sig mycket effektiv!  På knappa tio minuter hade vi fyllt en skottkärra med äpplen. De underlättar så betydligt att man hinner ta hand om fallfrukt som just har trillat vilket betyder att de inte hinner bli dåliga. Frukten blir inte direkt skadad av att samlas upp, största risken för skada föreligger när man tömmer uppsamlaren från för hög höjd.

w134001

Båda varianterna fungerade mycket bra, oavsett yta där frukten skulle tas upp på men Gardenas var lättast att tömma.Den vickar man bara på så faller frukten ut ur sidohålet. De i metall gjorda fruktuppsamlarna är ett vackert hantverk. Ingen klarade tyvärr plommon, som helt enkelt är för blöta, de mosas sönder när man rullar över fruktuppsamlarna.

En annan klar fördel av att använda sig av fruktuppsamlare är att gräsmattan mår bra av att fallfrukten snabbt försvinner. Vi har också träffat på trädgårdsägare som använt fruktuppsamlare med bra resultat på golf- och pingisbollar. Vad som står på vår önskelista nu är ett redskap som lätt får upp plommon.

Söker du på Internet är fruktuppsamlare för fallfrukt bra sökord. På tyska ska du söka på ”Obstsammler” eller på ”Obstsammler roll-in”, även ”Roll Blitz” ger träffar. På engelska ger sökorden ”Apple Broom ”och ”Apple Wizard” träffar.

Det finns även fruktuppsamlare anpassade för valnötter, hasselnötter och oliver.

 

 

Solmogna tomater plockade direkt från plantan smakar allra bäst, men hur gör man att få de mängder av gröna tomater som odlingssäsongen bjuder på att mogna?

Vi frågade runt och fick många olika åsikter om hur tomater eftermognar bäst. Mörkt och svalt,  ljust och varmt och många andra tips fick vi. Rabarber har nu testat och här kommer våra testresultat:

Innan skörd:

Viktigt är att ta in tomaterna vid rätt mognadsstadie. Vanligen tar man som privatperson in dem när SMHI varnar för risk för nattfrost, men då har tomatplantorna redan fått uppleva flera dygn med temperatur under 13 grader. 12,5 grader är en viktigt temperaturgräns för tomater, under denna drabbas tomaterna lätt av röta.

De tomater som plockades in innan den första färgskiftningen visade på betydligt bättre mogningsresultat, och väsentligt mindre svinn, än de som plockades in helt gröna. De plantorna visade också på mindre stress av kyla.

Ta också direkt bort alla tomater som är angripna eller har andra skador, som klämskador.

 

Inomhus:
Dag 1: Tre olika sorters omogna  tomater. De nederst på bilden kommer att få ligga i ljus utrymme som håller 15 grader. De överst till vänster kommer att få mogna i utrymme som håller 20-22 grader och är mörkt. De i påsen överst till höger kommer att få mogna i mörkt utrymme som håller en temperatur av 10 grader. Foto: Kerstin Engstrand
Dag 1: Tre olika sorters omogna tomater. De nederst på bilden kommer att få ligga i ett ljust utrymme som håller 13 -15 grader. De överst till vänster kommer att få mogna i utrymme som håller 20-22 grader och är mörkt. De i påsen överst till höger kommer att få mogna i mörkt utrymme som håller en temperatur av 10 grader. Foto: Kerstin Engstrand

 

Tomaterna har testats i inomhustemperatur av 20 –22 °C grader, 13–15 °C och 10 °C samt i mörkt respektive ljust utrymme.

För tomater som har lagrats i 10 °C, oavsett ljusförhållanden, tar det mycket lång tid för att mogna. Efter 1 månad var de fortfarande inte helt mogna.

Vi testade även med klassiska knep som att lägga i mogna äpplen, bananer och avokado, frukter som utsöndrar mycket etylen och som kan påverka mognadsprocessen hos andra frukter och grönsaker. Det gick visserligen lite snabbare, men fortfarande mycket långsamt jämfört med de som fick ligga i rumstemperatur.

Vi testade även med att lägga tomaterna i plastpåsar, med och utan äpple, och testade i olika ljusförhållanden samt i olika temperaturer. Plasten försämrade hållbarheten markant, detta på grund av fukten som bildades. Tomaterna ska inte ligga i plastpåsar men gärna i ett rum där den relativa luftfuktigheten är hög.

wdag10tomat
Tio dagar har gått och den provomgång som visats på tidigare bild ser nu ut så här. Till vänster de som legat i 20-22 grader och mörkt. I mitten de som legat i 13-15 grader och ljust. I påsen till höger syns de som legat i 10 grader och mörkt. Foto: Kerstin Engstrand

 

Tomaterna som fått eftermogna i  20 °C var helt enkelt godare, med fylligare arom och även den viktiga sötman påvisade högre intensitet. Denna smaktest är även jämförd med eftermogning av tomater som först fått ligga svalt och sedan fått mogna i rumstemperatur. En temperatur av tjugo grader är också den som många forskare har kommit fram till fungerar bäst.

Genom att låta delar av skörden av gröna tomater eftermogna inomhus på ett mörkt och svalt ställe får du längre skördetid, men då bör de 5-7 dagar innan konsumtion läggas fram i rumstemperatur, allt för att få bättre smak.

Med svalt menar vi 13–15°C. Av tomatodlare har vi lärt oss att tomater som förvaras under 12,5 grader kan få köldskador. Risken för angrepp av röta blir då oerhört mycket större.

Bra ställen:

Klassikern, att lägga tomater som börjat få färg i rad på fönsterbrädan, är ett bra sätt att få tomaterna att eftermogna, särskilt om man har mycket varmt inomhus.

Tomaterna ska förvaras luftigt. Hela kvistar, till och med hela, avbladade plantor, med gröna tomater på, kan hängas upp och ner inomhus. Ett torkskåp som inte används är exempelvis ett lätt och bra ställe att hänga upp dem i. Eller i en gardinstång i ett fönster, man kan ju ta bort gardinkappan om man vill om och då får en levande grön gardinkappa. Sedan är det bara att plocka tomaterna allt eftersom de mognar.

Luftfuktigheten, av tomatodlare på Sicilien lärde vi oss att den bör vara över 80%. Inte lätt att åstadkomma i vanliga bostadshus.

wdag28tomat
Efter en månad: Nederst ser vi de tomater som fick mogna i mörkt utrymme som höll 20-22 grader. I mitten de som låg mörkt och i 10 grader. Överst de som låg i en temperatur av 13-15 grader och ljust.

 

Sammanfattning

Det är värmen som får tomaterna att mogna, ljuset spelar mindre roll, så om du har dem ljust eller mörkt spelar ingen roll.

De optimala förhållanden för att få fram tomater av högsta möjliga kvalitet, är att skörda dem så sent som möjligt för att få den bästa smaken.

De bevarar smaken bäst i rumstemperatur, men håller längre om de ligger svalt.

 

Dubbelt nyttiga, efter att innehållet ätits upp blir skalen snart till jord. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har under åren testat ett flertal olika varmkomposter. Och ingen har fungerat tillfredsställande. Oftast har det tagit för lång tid att få ordning på komposten och fluglarverna har varit flitigt förekommande. Dessutom har inte alltid viljan att gå ut med matrester en iskall vinterdag varit den största.

Sedan ett par år tillbaka testar jag bokashi och jag fann direkt att detta är metoden för mig. Och det är inte min stora vurm för Japan som påverkat mig. Utan här har jag äntligen funnit en bekväm komposteringsmetod som passar vårt lilla hushåll. Ja, vårt hushåll är litet när det handlar om matrester. Ytterst sällan har vi fisk- och köttrester. Lejonparten av vårt mathushållsavfall är grönsaksrester och fruktskal av olika slag.

En liten pyts på köksbänken, en tioliters hink med lock i tvättstugan, mera plats kräver metoden inte. Jo, jag höll på att glömma. Det behövs en liten behållare för komposteringsmedlet också, strömaterialet.

Vad är då bokashi? 
Bokashiströ. Foto: Kerstin Engstrand
Bokashiströ. Foto: Kerstin Engstrand

Bokashi är japanska och betyder ”jäst organiskt material”. Metoden, som baseras på ”Effektiva Mikroorganismer” (EM), lär ha uppfunnits på 1980-talet. Mikroorganismerna som används för nedbrytningen finns naturligt i vår omgivning. De ”väcks till liv” när de kommer i kontakt med organiskt avfall, som då bryts ner genom jäsning. Bokashibakterier anses vara bra på att ta hand om gifter. EM används även i återställning av radioaktiv mark i Fukushima i Japan och rengöring av förorenade vattendrag, framför allt i Asien. I Kenya sprayas EM över sjöar för att reducera övergödningen där vattenhyacinten helt tagit över.

Vattenhyacint. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenhyacint. Foto: Kerstin Engstrand

Dessa mikroorganismer omvandlar matavfall som kött, grönsaker och kaffesump relativt snabbt, och nästan helt luktfritt, till något som mest kan liknas vid jordförbättring. Efter bara sex veckor kan komposten användas. En annan klar fördel är att man slipper matavfallspåsar.

Det man använder är ”bokashiströ”.  Det är inget vanligt strö, mikroorganismerna har blandats med vetekli. Matavfallet jäser i en lufttät hink tillsammans med mikroberna. Matresterna bryts inte ner, inte heller ruttnar de, utan de spjälkas upp och behåller sina proteiner, vitaminer, mineraler och näringsämnen. Bokashi lär också återföra kolet till jorden.

Vad behövs?

2–3 plasthinkar med tättslutande lock

1 påse bokashiströ

Några dagstidningar, servetter, äggkartong eller träpellets. (Behövs för att hålla innehållet i hinken ganska torrt)
Du behöver flera hinkar så du kan fylla den ena medan den andra står varmt inomhus ett par veckor för efterjäsning. Sedan är det fritt fram att göra jord!

Strömatrialet köper jag. Det går inte åt så mycket och det är mycket hållbart. Som nytt är det halmfärgat. När det blir lite äldre ser det ut som kaffesump. Jag har använt mig av tre år gammalt strö och det fungerar utmärkt. Men det har då förvarats lufttätt och svalt. Det fungerar hur som helst även om det rekommenderas att förbruka det inom 6–12 månader. Strömaterialet luktar lätt syrligt, som mjölksyrat. Om ströet däremot blivit grått och känns ”dammigt” har det tagit slut på sig själv och ska inte användas.

Man kan också göra sitt eget strö. Det tar 4–6 veckor. Man gör det av vetekli, vatten EM-1 bakterier och melass. Det kan vara värt besväret om man har behov av mycket strö.

Jag har även en större bokashihink med tappkran. Tack vare tappkranen kan jag lätt ta vara på den vätska som bildas under processen. Den brungula vätskan används sedan som gödsel.

Men specialhinken blir snabbt fylld, så vid sidan av denna har jag flera vanliga tioliters plasthinkar med tättslutande lock. Hinkar finns ofta till extrapris, det är locken som är lite smådyra jämfört med hinkarna. Å andra sidan är lockens kvalitet mycket viktigt för bra resultat.

Så här gör du:
 

 

Jag har en liten hink i köket där jag samlar upp dagens matavfall. På kvällen för jag över resterna till tioliters hinken som står i tvättstugan. Processen ska hållas så lufttätt som möjligt varför bokashihinken endast bör öppnas en till två gånger per dag. Det går även bra att använda biopåsar (gjort av majs) i hinken, de förenklar även hantering och vinterförvaring.

Vad kan man lägga i? Apelsinskal går utmärkt, liksom citronskal. Ger dessutom en extra god doft till bokashin. Vi köper ekologiska apelsiner, bananer och citroner. Att lägga i hårt besprutade vanliga citrusfrukter känns inte bra att göra jord av. Bröd, äggskal, kaffesump, bröd, tepåsar, vissna snittblommor och hushållspapper lägger jag också ner. Men inte vätskor som mjölk, juice och soppa eftersom det blir då för blött i hinken. Jag lägger heller inte ner fisk- eller köttrester.

Vid varje påfyllning strör jag över minst en matsked bokashiströ. Strötillverkaren rekommenderar 1–2 matskedar per liter mat, men jag brukar alltid ta minst en matsked oavsett om jag har mindre än en liter avfall eller ej.

När hinken är full ställs den åt sidan för att efterjäsa. Snabbast går det i rumsvärme, vanligen tar det då tre veckor. Under tiden börjar jag på nästa hink.

Bokashiprocessen är en sorts jäsning–syrnings process som medför att utseendet på det du lägger ner inte direkt förändras. Men det händer saker. Mikroberna förökar sig under jäsningstiden. Jag brukar i regel också få fluffig vit mögel i hinken. Det är bra, det visar på att processen fungerar.

Viktigt är att hinkens innehåll har rätt konsistens. Och det är här jag tycker bokashimetoden fungerar så bra (förutom då att man kan ha allt inomhus). Med en papperstidning i botten av hinken, och påfyllnad av matavfall varje dag som får ett lager strö över sig, har jag aldrig haft problem med innehållet. Överst har jag alltid en dubbelvikt dagstidning. Den är viktig, den suger åt sig eventuell kondens.

Skulle det bli för blött luktar bokashin lite fränt. Men innan dess har man redan lagt märkte till kondens på locket, och lagt dit en dagstidning. Eller hushållspapper. Tidningen tar upp fukten och byts om den skulle bli för blöt. Även idag, när jag har dagstidningar som e-tidningar, klarar jag bokashin. Det går åt få dagstidningar per år och skulle jag inte ha tillgång till en papperstidning fungerar även hushållspapper.

När jag fyller på nytt matavfall i hinken lyfter jag bara på den dubbelvikta tidningen, lägger i matresterna, strör över en matsked strö och sedan läggs tidningen tillbaka. Viktigt är att trycka till innehållet vid varje påfyllning. Och då är återigen den dubbelvikta dagstidningen suverän, du slipper bli geggig om händerna.

Man kan efter ett tag, fylla på med ett lager jord på en till tre centimeter. Det påskyndar processen. Ännu bättre är att komplettera med både jord och några maskar.

När en hink är full är det dags att ställa undan den för lagring. Hinkar som är på ”lagring” är lätta att stapla på varandra. Jag ställer inte ut dem då risken att möss ska gnaga sönder plasten är stor. Att ha dem ståendes inomhus snabbar också på processen. I jämn inomhustemperatur med 22 grader tar det knappt tre veckor. Har du hinkarna ståendes utomhus, tar det på våren vanligen 6–8 veckor, under högsommaren knappt tre. Allt beror på temperaturen de står i.

Hinkarna är också lätta att flyta med från lägenheten i storstan till sommarstället. På vintern kan de efter mognadsperioden stå utomhus. Inget händer då inne i hinkarna, mikroberna kommer igång igen till våren när temperaturen stiger. Har du bra hinkar med starka lock samt att bokashi har lågt pH brukar hinkarna inte dra till sig möss eller råttor.

När lagringen är avklarad är det dags att börja använda bokashin. Jag använder min bokashi i hinkar, i mina tomat– och paprikaodlingar. Färdig bokashi har ett pH på 3,5–4 vilket medför att möss och andra gnagare inte brukar bry sig om bokashin som är nergrävd i jorden. Däremot har en del fått problem med grävling som tydligen gillar att böka runt i det. Det går att åtgärda med att lägga ett kompostgaller över jorden där man grävt ner bokashin.

Extra bonus: Flytande bokashigödsel
Lakvattnet är näringsrikt och en bonusprodukt. Foto: Kerstin Engstrand
Lakvattnet är näringsrikt och en bonusprodukt. Foto: Kerstin Engstrand

En restprodukt av processen är en brungul vätska. Den vätskan kan man lätt ta tillvara om man har en hink med tappkran. Vätskan är ett mycket bra gödselmedel och tack vare den känns den extra kostnaden för den fina hinken ytterst prisvärt.

Vätskan måste spädas innan användning. Om den späds:1:100 används den till bevattning, spädd 1:1000 kan den användas att spraya bladverk, både inom– och utomhus. Men var då beredd på en viss syrlig odör som håller i sig i ett par dagar.

Det sägs också att den kan användas för att motverka sedimentering och fettansamling i avlopp. Jag har testat men inte kunnat dokumentera effekten.

Hur mycket flytande näring man får ut av en hink är svårt att säga. Ibland får jag en halv deciliter, ibland två till tre.

Gör jord av din bokashikompost

Så snart en sats bokashi är färdigjäst kan man börja göra jord av innehållet. När det jästa matavfallet kommer i kontakt med trädgårdsjord börjar en ny process. Det sker när man ”bäddar in” bokashin i jord. Jag använder min bokashi i tomatodlingen. Tio liter bokashi fördelas över i totalt två–tre tioliters hinkar och blandas där med vanlig jord. Det gör jag tre–fyra veckor innan jag planterar ut tomatplantorna. Detta för att pH–nivån ska stabiliseras.

Mina blivande tomatodlingshinkar har jag också inomhus, i ett svalt utrymme tills det är dags att plantera i dem. Tomater stormtrivs i bokashijord. Den knastertorra och brännheta sommaren 2014 noterade jag att de tomater som växte i hinkar med bokashijord inte behövde vattnas lika mycket som den andra.

Man kan även använda sin gamla slutna varmkompost. Den är suverän att tömma mogen bokashi i, särskilt under vintern. Täck då gärna över bokashin med jord, löv eller tidningspapper.

Pappret tar längre tid på sig att bli till jord än matresterna. Om bokashi används som försteg till en traditionell kompost hjälper tidningspappret balansen i komposten. Man kan även lägga ut tidningspappret som marktäckning under exempelvis bärbuskar. Täck över med löv eller barkmull så syns de inte.

Enbart bokashiströ kan också spridas i trädgården. Ska vara särskilt bra i rabatter eller under buskar och kan med fördel kombineras med barkmull eller gräsklipp så att ströet får något att jobba med.

Tänk på, du får själv ta hand om ditt matavfall men en anmälan måste lämnas till kommunens Miljökontor.

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Ljung är en växt som många har fördomar om, gammal skrock säger också att om man tar in ljung för den olycka med sig....