Ettåringar/sommarblommor

Blått är längtans färg, denna luktärt heter 'Adorabel'. Foto: Kerstin Engstrand

Luktärter hittar man sällan i blombutikerna. Och gör man det är det oftast bara vid skolavslutningstider, och då är de ganska dyra och i regel importerade från Italien. Men senare, i juli, ja då får man hoppas att någon säljer små rara buketter på torget av egenodlade. Hos oss lyser sådana försäljare med sin frånvaro. Så vi odlar våra egna! Här kommer några praktiska råd för lyckosam luktärtsodling.

Jag har lärt mig odla luktärter av två blomsterdrottningar, brittiska Sarah Raven och svenska Cecilia Wingård. Cecilia har gett ut boken ”Luktärt”.

Sarah Ravens tips lärde jag mig för länge sedan så de är mera beprövade, Cecilias lärde jag mig för ett par år sedan. Båda fungerar och numera gör jag en egen kombination av deras råd och mina egna erfarenheter.

Förkultivera inomhus
Luktärtsfrön som just grott. Foto: Kerstin Engstrand
Luktärtsfrön som just grott. Foto: Kerstin Engstrand

Man kan börja förkultivera redan i slutet av mars men det fungerar i mitten av maj också. Sarah Raven lärde mig att luktärter vill sås i par, växa som par och dö som par! Det vill säga du ska alltid så två frön bredvid varandra.

Sår du dina luktärter i så kallade roottrainers eller i toalettpappersrullar så blir det jättebra med två frön i varje fack. Toalettpappersrullarna ska placeras tätt tillsammans i en plastburk så står de stadigt och risken för uttorkning minskar.

Man kan även så i vanliga krukor, runda eller fyrkantiga spelar ingen roll bara de är ganska höga. De smala höga krukorna som köpekryddor som basilika kommer i är mycket bra för luktärter.

Man behöver inte blötlägga fröna innan!

Sarah Raven:  Sow as many sweet peas as you can. You won’t regret it.

They will fill your life with colour and scent.

Fyll krukan med vanlig planteringsjord eller krukväxtjord. Packa jorden ganska väl och vattna tills vattnet rinner ut underifrån.  Pressa ihop jorden ännu en gång. Nu har jorden sjunkit ner i krukan och då har utrymme att så. Det ska vara cirka tre centimeter kvar till kanten.

Har du större krukor kan du så fröna ganska tätt över ytan, ofta kan man få plats med 15 frön, ibland fler. Sådjupet ska vara 2,5 till 3 cm, bra mått som jag lärde mig av legendariska Beth Chatto är att det motsvarar ett finger djup ner till första fingerleden.

Så kallade roottrainers är särskilt bra  att så luktärter, vanliga ärter  eller bönor i.  Varje fack kan lätt öppnas vilket gör att  plantornas rötter inte skadas. Foto: Kerstin Engstrand
Så kallade roottrainers är särskilt bra att så luktärter, vanliga ärter eller bönor i. Varje fack kan lätt öppnas vilket gör att plantornas rötter inte skadas. Foto: Kerstin Engstrand

Fyll på med mera jord så att jorden når upp till krukkanten. Platta till igen. Och vattna lätt det översta jordlagret.

Glöm inte att märka dina sådder, särskilt om du sår flera olika sorter.

Ställ nu sådden på ett fat eller i en sålåda. Sätt över en plasthuv som brukar höra till sålådorna eller placera varje kruka i en plastpåse. Använder du plastpåse så ska öppningen vara uppåt.

Luktärter i sin "kuvös", en plastpåse. Foto: Kerstin Engstrand
Luktärter i sin ”kuvös”, en plastpåse. Foto: Kerstin Engstrand

Nu ska dina sådder stå i ett ljust fönster, sydväst eller västerfönster fungerar bäst, och i rumstemperatur, gärna runt 22 grader. Har du färska bra frön så gror de inom fem dagar, i värsta fall kan det ta betydligt längre tid, upp till 15 dagar.

Vattna vid behov, sådden ska inte torka ut.

Låt dem sedan stå utomhus. När plantorna blivit 10 cm höga är det hög tid att sätta ut sådderna. Detta för att de inte ska ränna iväg på höjden och bli som långa och trådsmala. Svalare temperatur gör att plantorna blir kompaktare. Cecilia Wingård har testat luktärter i många år och kommit fram till att de oftast klarar ner till minus fem grader utan problem! Jag ställer mina sådder utomhus längs husväggen.

Toppa plantorna: Man kan toppa varje planta när den nått en höjd av 10 cm, klipp då av plantan precis över andra eller tredje bladparet så förgrenar den sig fint. De avklippta kan du lätt rota i jord eller i vatten, på så sätt får du fler plantor. Men plantorna kommer även att förgrena sig utan din hjälp. Det är på sidoskotten flest blommor kommer.

Man kan plantera om plantorna två och två i 7 cm stora krukor (det är krukans bredd som ska vara 7 cm). Det är ganska lätt att dela på plantorna om du sått flera i en större kruka.

Har du sått i slutet av mars brukar plantorna vara lagom stora att plantera ut i mitten slutet av maj. Viktigast är att risken för nattfrost ska vara över.

Förbered växtplatsen
Luktärter i världens mest berömda trädgård, Sissinghurst.  Foto: Kerstin Engstrand
Luktärter i världens mest berömda trädgård, Sissinghurst. Foto: Kerstin Engstrand

Höga luktärter behöver stöd, vackrast är de mot en enkel spaljé, staket eller ett knotigt träd. Man kan också odla luktärter i ring runt en stör med exempelvis hönsnät eller i långa rader i nordsydlig riktning med ett radavstånd av 40 cm. Platsen ska vara solig och skyddad från kalla vindar.

Luktärter är krävande, de är hungriga och vill ha lucker och näringsrik jord. Gräv ett 50 cm djupt dike i två steg, först 25 cm djupt och lägg upp jorden på marken bredvid. Luckra upp resterande 25 cm och blanda ner ett lager om 3 cm väl brunnen kogödsel. Lägg tillbaka jorden och blanda den med 1 dl benmjöl per löpmeter så klarar luktärterna sig utan extra gödsel under hela växtsäsongen. Ett annat mått för näring är att det ska gå åt 50 liter kogödsel (löpt i påse) per kvadratmeter.

Utplantering:  Sätt alltid två plantor i par och plantera dem alltid lite djupare än de stått i krukan. Beräkna 10 – 15 cm cm mellan varje plantpar och låt toalettpappersrullen vara kvar så störs inte rötterna. De späda plantorna blir lätt föremål för sniglarnas glupska aptit, skydda dem med små miniväxthus gjorda av Pet-flaskor med avskuren botten.

Skötsel
Luktärter ska plockas ofta, varje dag. Det blir många buketter!  Foto: Kerstin Engstrand
Luktärter ska plockas ofta, varje dag. Det blir många buketter! Foto: Kerstin Engstrand

Vattning: Luktärter är känsliga för torka, ge dem en ordentlig rotblöta när du vattnar och luckra jorden regelbundet.

Löpande gödsling: Om du inte har gödslat jorden innan utplantering kan du göra som Cecilia Wingård, ge en dos hönsgödsel varje vecka efter det att de har planterats ut. Lättare är kanske att gödsla med flytande näring i samband med bevattning. Hellre lite näring vid varje vattning eller sällan och mycket.

Jag har prövat med att trycka ner tomatgödselpinnar vid varje planta, då avges näring varje gång vattning sker och det har fungerat fint.

Blomning: Det bästa med luktärter, vid sidan av deras skönhet och doft, är att de blommar desto mer som du plockar blommorna! Ta bort alla fröställningar som bildas, de hämnar blomningen. En växt sätter frö för att överleva, och när fröna bildas slutar växten att blomma.

Oftast går det att plocka buketter långt in på hösten!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Stor doroteablomma, Dorotheanthus bellidiformis, är en färgstark blomma som barn älskar. Den slår ut sina färgstarka blommor när solen lyser som bäst. Ursprungligen kommer den från Sydafrika.

Doroteablomman kan sås direkt på växtplatsen i början av april men kan också förkultiveras inomhus vilket jag rekommenderar. Inomhus kan den sås redan i början av februari.

En fröpåse av doroteablomma innehåller många frön. Foto: Kerstin Engstrand
En fröpåse av doroteablomma innehåller många frön. Foto: Kerstin Engstrand

Fröna är små men hanterbara, och de sås på ytan, det vill säga de ska inte täckas med jord, men du kan strössla ut ytterst lite jord på dem så att de ligger kvar. Så i så-/kaktusjord och låt sådden aldrig toka ut. Sådden ska stå varmt, 20 till 25 grader och undervärmen kan man fixa genom att ställa sådden över ett element. Annars är en elektrisk värmematta just avsedd för växtsådder en bra investering. Efter en vecka, oftast lite tidigare har fröerna börjat gro.

18 dagar gamla små fröplantor av doroteablomma. Foto: Kerstin Engstrand
18 dagar gamla små fröplantor av doroteablomma. Foto: Kerstin Engstrand

Bladen är tjocka och de visar på att stor doroteablomma vill växa i soligt läge. De tjocka gröna bladen kan man ha i sallad, de smakar lätt syrligt.

Den stormtrivs i lerkrukor och på murar, blommar vanligen från juli ända in i september. Blir ca 15 cm hög och den räknas som ettårig här i Sverige.

Stor doroteablomma förekommer även under namnen Dorotheanthus criniflorus, Mesembryanthemum bellidiforme och Mesembryanthemum criniflorum.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Låt drömmen bli verklighet! Foto: Kerstin Engstrand

Kliar det i de gröna fingrarna? Då rekommenderar vi att så pelargoner. Det är enkelt och roligt och de ska sås nu i februari.

Det finns frö till rosa, vita, röda och spräckliga. Fröutbudet är inte jättestort som när det gäller sticklingar men ändå helt okej.

Pelargonfrö. Foto: Kerstin Engstrand
Pelargonfrö. Foto: Kerstin Engstrand

Pelargonen som växt kan man ha som krukväxt inomhus och utomhus på sommaren. Den tål sol och torka bra. I Medelhavsländerna ser man ofta pelargoner på terrasser och trappor. Dessutom får de sällan ohyra. För att de ska hinna börja blomma till sommarens början måste de sås tidigt, redan i februari. Jag har valt att så vanlig pelargon som saluförs av de flesta fröfirmor.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ännu en fördel är att nästa år kan du ta sticklingar av årets frösådda. Vilken glädje att få två till tre gånger fler pelargoner, så många att man kan ge bort några stycken. Att kunna ge bort det man har själv drivit upp är kanske den största glädjen med att odla. Läs vår artikel om hur du tar sticklingar, klicka här.

Pelargonerna låter du övervintra på ett svalt och mörkt ställe, även bakom en gardin går utmärkt. Viktigast är att de får minimalt med vatten under vintern.

Pelargonfrön är lite dyra, ca 40 till 50 kronor brukar en påse kosta. Cirka fem till sex plantor kan du räkna med att få från en påse. I början av juni kan du ställa ut dem. Men de är även vackra inomhus.

Här sår vi i jiffybriketter, gjorda av sammanpressad torv, enkelt och bra och man slipper att få in sorgmygg.

Du behöver:

  • pelargonfrön
  • jiffybriketter, en till varje planta
  • plastburk; glass- eller frysburk t ex
  • blyertzpenna
  • plastpåse
  • sticketikett/glasspinne
  1. Ta fram lika många briketter som plantor som ska odlas.
  2. Lägg briketterna med hålet uppåt i en plastburk. Häll lite ljummet vatten på dem och låt dem svälla upp tills de blir ca 4 cm höga. Till en brikett brukar det gå åt ca 0,5 dl vatten och det brukar ta tre till fem minuter för dem att svälla.
  3. En blyertspennas udd brukar vara ett bra verktyg att peta undan lite torv från brikettens mitt. Ca 1/2 cm djup ska gropen vara.
  4. Då pelargonfrön brukar ha en grobarhet på 90% räcker det i regel med ett frö i varje.
  5. När samtliga briketter har erhållit frön tar du fram plastpåsen. I denna gör du på påsens ena långsida sex hål, lufthål, ungefär så stora att en blyertspenna kan träs igenom hålen.
  6. Märk sådderna med sort och sådatum! Skriv med blyets på en glasspinne eller annan typ av såetikett.
  7. Dra plastpåsen över sådden. Nu är pelargonsådden färdig. Ställ sådden varmt, minst 20 graders rumstemperatur och gärna över ett element.

Nu är det bara att följa denna årets första sådd morgon, eftermiddag och kväll.  Har det hänt något? Jo, efter 5 – 10 dagar har till 90% säkerhet dina pelargonfrön grott. Nu kan man lätta på plasten, kondens är förödande för småplantor.

5 dagar efter sådd har det första fröet grott! Foto: Kerstin Engstrand
6 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand

Låt dina små pelargonplantor stå i ett ljust fönster, västerfönster är bra men undvik söderläge då vårsolen kan vara starkt och bränna sönder de sköra små plantorna.  Har du möjlighet att ge dem extra tillskottsljus så trivs de under lysrör, ledlampa eller lågenergilampa.

14 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand
14 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt är dock att briketterna inte torkar ut. Vattna direkt i plastburken, då kan du lätt se hur snabbt briketterna suger upp vattnet.

När fröplantorna växt till sig och rötterna genomborrar hela briketten är det dags att plantera om i mindre krukor. Använd planteringsjord och öka succesivt krukstorleken, från jiffybrikett till 7 cm kruka, till 9 cm till 11 cm. Med 7, 9 och 11 cm menas för runda krukor dess diagonal, eller sida om du använder fyrkantiga krukor.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Krans av eterneller med bland annat bolltistel, inköpt i New York. Foto: Kerstin Engstrand

Hösten 2018 är evighetsblommornas och gräsen tid. De är supertrendiga i all inredning och vi har naturligtvis redan skrivit om dem. Här få du en samlad bild av alla våra artiklar, de är sex i antalet. Om hur du torkar dem, hur du odlar dem och hur du bäst använder dem! Klicka på länkarna så kan du läsa respektive artikel. Och som vanligt är det helt gratis att läsa.

Om pampasgräs

Pampasgräs Foto: Kerstin Engstrand
Pampasgräs Foto: Kerstin Engstrand

Glansmiskantus

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Eterneller, sommaren som varar hela vintern

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Slottet blommar upp, och sätter en trend

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Så lyckas du, skörd och torkning av eterneller

Klotamarant.  Foto: Kerstin Engstrand
Klotamarant. Foto: Kerstin Engstrand

Life in Death, en stark upplevelse (om utställning i Kew gardens vintern 2017/2018 där 300 000 evighetsblommor användes.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

10 augusti gick mitt startskott för att avrunda årets tomatsäsong.

Avbladning, ska man blada av eller inte har varit en stor fråga på nätet i år. Tidigare under odlingssäsongen har jag tagit bort de lägst tre till fyra sittande bladen, de som växte precis framför den första fruktklasen. De bladen brukar också ganska snabbt bli gula. Växer plantan dock långsamt så är jag mycket försiktig med att ta bort de nedersta bladen. Varför? Jo, de nedersta bladen försörjer toppen av plantan. De övre bladen försörjer rötterna och frukterna.

Jag bladar alltid av på förmiddagen en dag som bjuder på torrt och fint väder. Allt för att undvika att få ingångsmöjligheter för angrepp. Av en yrkesodlare lärde jag mig att efter klockan 14 ska man inte blada av. Men han odlade i växthus. Jag odlar på friland och har min egen regel, inte efter klockan 11. Jag klipper även bort resterna av de skördade fruktklasarna. De är nämligen en bra grogrund till gråmögel.

Resterna från skördade fruktklasar klipps bort. Foto: Kerstin Engstrand
Resterna från skördade fruktklasar klipps bort. Foto: Kerstin Engstrand

Men ska man då blada av ännu mer? Proffsodlare har en regel att en högväxande tomatplanta ska ha 18 stora fina blad kvar fram till första skörd, därefter några fler, runt 20. Men de är proffs, de har i regel koll på hur många blad plantan hade innan de började blada av. Dessutom odlar de mängder av plantor av samma sort, de kan sina sorter. De brukar efter första avbladningen ta tre blad per vecka och planta. Det är via bladen som sockret bildas.

Blad som skyler frukterna tar jag i augusti bort.   Foto: Kerstin Engstrand
Blad som skyler frukterna tar jag i augusti bort. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, jag bladar av successivt, när det blir för tätt. Täta bladverk är i regel ett perfekt sätt att få angrepp, särskilt i augusti då nätterna blir kyligare och morgonen bjuder på dagg. Ett tomatblad är i regel minst 20 cm långt, och de riktigt välutvecklade kan ha över 40 cm långa blad. Jag tar oftast av halva bladen, de klipps helt enkelt av på mitten.

Men i början av augusti så tar jag betydligt fler blad per gång, då talar jag om tre eller fler per planta, och mina plantor klarar det bra. I snitt låter jag 15-20 blad vara kvar. Och jag är alltid noga med att det finns blad kvar i toppen.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Toppar, den 10 augusti börjar jag varje år toppa mina plantor som inte är av minityp. Minitomater behöver ingen toppning. Men alla busk- och högväxande tomater börjar jag då toppa. Varför? Jo, för det brukar, vid optimala förhållande, ta åtta veckor för en blomma att bilda mogen frukt. De blommor som finns på plantorna den 10 augusti skulle då – vid optimala förhållanden – ge frukt runt den 10 oktober,  I september är även mina tomatplantor mycket trötta. Troligen har heller inte augusti och september bjudit på medelhavsvärme, men vem vet, väder kan man inte sia om. De blomklasar som ännu inte bildat frukt får nu lämna sitt jobb. De klipps helt sonika av. Och särskilt noga är jag med att toppblomman klipps av. Det sägs att toppningen gör att plantan kan fokusera på de frukter den redan har bildat och hittills har jag inte funnit några belägg för motsatsen, det fungerar. Det är för mina tomater på friland. I växthus kan man toppa plantan över en blommande klase och då ska två till tre blad vara kvar över den blommande klasen.

Pincering. Foto: Kerstin Engstrand
Pincering. Foto: Kerstin Engstrand

Det händer att jag också pincerar några klasar. Jag klipper helt enkelt bort några blommor och/eller pyttesmå nybildade fruktämnen på klasar av sorter som ger stora tomater. Det brukar resultera i att frukterna som är kvar blir större.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Men det är tidskrävande att sköta om tomaterna! Mycket tidskrävande!

Jag har också testat att ta bort betydligt fler blad, och då verkligen i slutet av säsongen, strippat plantan helt. Det fungerar om tomaterna har utvecklats ganska långt men jag rekommenderar att i alla fall behålla de tre översta toppbladen.Kom ihåg att frukterna mognar även om du klipper av hela plantan och hänger den upp och ner!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Läs också: Rabarber har testat: Bästa sättet att eftermogna gröna tomater

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Detalj från "Life in Death" av Rebecca Louise Law. Foto: Kerstin Engstrand

375 000 torkade evighetsblommor (eterneller), frökapslar och gräs- samt sädesstrån, vad bli det om man lägger till koppartråd i okänt antal meter? Det blev installationen Life in Death, en känslosam unik upplevelse skapad av Rebecca Louise Law. Det var i perioden 7 oktober 2017 – 11 mars 2018 som installationen kunde upplevas i Shirley Sherwood Gallery of Botanical Art som är en del av världens främsta botaniska trädgård, Kew Gardens, i Londons utkant.

Det var vackert, suggestivt och tänkvärt. Ett paradis i ett rum där allt rörde på sig. Växterna var vackert surrade på koppartråd som gick från golv till tak. Fint grupperade efter form och färg samt en hel del oanade effekter! Jag ville aldrig gå ut! Men till slut blev jag tvungen, galleriet skulle stänga för dagen. Och ut kom jag till en kylig januarikväll där mörkret redan hade omslutet Kew. Men jag var kvar i känslan som Life in Death hade skapat inom mig.

Och när jag återigen tittar på bilderna från installationen kommer samma känsla tillbaka. Av lätthet och av förgängelse men också hopp.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sex år hade det tagit Law att få ihop tillräckligt med material. Totalt blev det 1000 girlanger. En viktig del för hela effekten var skuggorna som blommorna bildade, på väggarna och golvet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Law skapade en installation som kittlade ens sinnen! Jag kommer för alltid att bära med mig denna underbara lättsamma känsla och eftertanke som hennes konstverk gav mig. Law är ett namn att hålla utkik efter, och det vore underbart om hennes verk kunde visas här hemma i Sverige. På Waldemarsudde kanske?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nyfiken på att odla egna eterneller? Läs våra två artiklar, den ena om hur du skördar dem och den andra om några sorter som vi rekommenderar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Varje dag tittar några nya just utslagna blommor på mig, och ja jag blir bara mer förälskad för varje dag. Sedan slutet av juli blommar den för fullt, växten som ser ut som en graciös hibiskus, Hibiscus trionum av sorten ’ Simple Love’. Den som givit den detta sortnamn visste vad den gjorde!

På svenska heter den inget alls med hibiskus, utan timvisare! Varför detta svenska namn? Det sägs att det kommer från att blommorna bara är utslagna ett fåtal timmar, upp till tre. Det är under dessa timmar man blir så förförd. Blommorna liknar hibiskus. ’Simple Love’ har cremevita blommor med en svag ljust lila ring. Men innan dess har man fått skåda tuffa blomknoppar som liknar lite kantiga ballonger. Då är det svårt att förstå att det snart ur dem ska födas en så ljuvlig blomma.

Timvisare är en ettårig växt som är lätt att få tag på frön till. Och den är lätt att dra fram egna plantor av. Den trivs utmärkt i kruka!

Fröna förkultiveras inomhus, i mars eller i april, eller redan i februari om du har möjlighet att ge tillskottsljus. Redan efter två dagar brukar de ha grott. Dock brukar fröfirmorna ta det säkra före det osäkra och ange att det kan ta hela 40 dagar innan de gror. Jag täcker inte fröna med någon jord, jag sår fröna på ytan. Dvs. jag ytsår dem. Efter fyra veckor brukar det vara dags att omplantera plantorna, ibland hinner man med ännu en omplantering innan det är dags att sätta ut dem när risken för nattfrost är över. Det går även att så dem på friland men det har jag ännu inte prövat.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

’Simple Love’ blir 50 cm hög. Blommar från juli till långt in i september om inte frosten kommer tidigare. Den tillhör de blommor som enbart slår ut i sol. Mulna dagar sluter den sig.

På engelska kallas den för ”Flower-of-an-Hour” som syftar på den dagliga korta blomningstiden men den kallas även för ”Bladder hibiscus”, då med tanke på frökapslarnas utseende.

Humlor och bin älskar timvisaren.

Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand

Och du kan lätt samla in dina egna frön. Lär mer om september månads skatter i vår artikel om frö, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Nemsia 'Wisley Vanilla'. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har ett behov av uppleva en plötslig doft av något oväntat, dofter som sprider välbehag. Som ger en aha-känsla. Du vet, doften av något som man känner igen men förväntar sig inte att få uppleva just där, och just då, Dofter som träffar en när man just passerar. En sådan är nemesia, sorten Wisley Vanilla. Varför? Jo, för den är gullig, helt fylld med väna små vita blommor och de doftar vanilj!

Köper alltid en planta i maj och den blommar sedan hela sommaren. Den får en ny plats för varje sommar, i år finns den vid min italienska terrass. Förra året vid entrén, året dessförinnan vid frukostuteplatsen. Lite ansning i form av att klippa bort vissna blommor behöver den men bara den hålls fuktig håller varje blomma länge. Jag har hittills i år sedan maj bara behövt ansa den två gånger.

Tidigare köpte jag alltid en annan vanliljdoftande nemesia, som var svagt rosa i färgen, ‘Vanilla Mist’ som blir lite högre, ca 40 cm. Men som sagt, nu är det vita som gäller.

Nemesia trivs i halvskugga och det finns otaliga namnsorter, dock är det bara ett fåtal som doftar. Av någon underlig anledning så är de doftande svåra att få tag i Sverige. Jag hoppas att det snart blir bättring på den punkten, men jag har hoppats i över 15 år nu, minst.

Nemesia 'Rhubard  Custard'. Foto: Kerstin Engstrand
Nemesia ‘Rhubard Custard’. Foto: Kerstin Engstrand

Den kallas också för karnevalsblomma. Det finns roliga namn på flera sorter, som ’Rhubarb & Custard’ och ’Berries & Cream’ som funnits på marknaden ett par år nu, de doftar dock inget särskilt men har tuffa färgkombinationer och är roliga att ha i krukplanteringar.

Nemesia kan om de skyddas övervintra i mycket gynnsamma lägen men vanligen betraktar man den som ettåring. Det är en tålig sommarblomma bara den får vatten och en av de få som blommar minst september ut, oftast om hösten är varm även oktober ut.

Nemesia 'Berries & Cream'. Foto: Kerstin Engstrand
Nemesia ‘Berries & Cream’. Foto: Kerstin Engstrand

De flesta sorter är namnsorter och skyddade. De går inte att köpa frön till. Namnsorter får man heller inte föröka med sticklingar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Petunia 'LightningSky' är vackrast i halvskugga. Foto: Kerstin Engstrand

Petunian är en av sommarens mest spännande blomma. Perfekt i kruka och i balkonglåda. Samt mycket torktålig vilket passar bra så som sommaren har börjat.

'Phantom'  Foto: Kerstin Engstrand
‘Phantom’ . Egentligen ska den ha gula fält på varje kronblad. Foto: Kerstin Engstrand

 

Petunia, Petunia x hybrida, i början av 2000-talet sade man att petunior fanns i alla färger utom svart.

Happy Magic Giant Velvet Wash. Foto: Kerstin Engstrand
Happy Magic Giant Velvet Wash. Foto: Kerstin Engstrand

Idag finns den defintivt i alla färger och svarta har blivit riktigt populära.

'Pinstripe' Foto: Kerstin Engstrand
‘Pinstripe’ Foto: Kerstin Engstrand

Den trivs i sol till  halvskugga, blommar från juni till långt in i september och blir ca 20–30 cm hög.

Årets ”hetaste” petunia är ‘LightningSky’. Som alla mörka petunior får den lite olika färgnyans om den ses i skugga eller i sol eller i motljus. Varje blomma förändras också under tiden den är utslagen.

Det finns stora, små, hängande, enkla, fyllda eller med formen av en snäcka. Det är nog minst sagt omöjligt att inte finna en petunia som man inte gillar.

'Moonstruck'. Foto: Kerstin Engstrand
Crazytunia ‘Moonstruck’ passar bra med vanliga rosa petunior. Foto: Kerstin Engstrand

Utbudet är enormt och vi har valt elva favoriter, elva som sticker ut. Det finns en hel serie, Amore Halo,  där kronbladets mönster bildar hjärtan! Se själv här på bilden nedan:

wpa125343

När ‘Night Sky’ presenterades 2015 föll hela världen i trans. Och som några säger, Han Solo i StarWars skulle nog tycka den är värd en stjärna i Galaxen. ‘Night Sky’ är framtagen av Selecta och den italienska växtförädlaren Antonella Capo. Den skapade snabbt habegär!

Petunia 'Night Sky' är så iögonfallande att man inte lägger märkte till plastampeln den växer i.  Foto: Kerstin Engstrand
Petunia ‘Night Sky’ är så iögonfallande att man inte lägger märkte till plastampeln den växer i. Foto: Kerstin Engstrand

Petunia är en så kallad sommarblomma. Det vill säga den är hos oss ettårig, man köper den i regel uppdragen men kan också sås. Fröna är pyttesmå och ska ytsås i slutet av februari eller början av mars.  Dock de sorter som vi visar här är alla sticklingsförökade, de är sorter som är licenserade.

'BabyDoll' Foto: Kerstin Engstrand
‘BabyDoll’ Foto: Kerstin Engstrand

Efter ‘Night Sky’ kom den rosa ‘Baby Doll’ som i folkmun oftast kallas för Pink Sky. Dessa passar också bra i ampel eller varför inte låta den lysa upp sallatslandet?

I år har vi också fallit för en riktigt ceriserosa, Surfinia Hot Pink:

'Hot Pink'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Hot Pink’. Foto: Kerstin Engstrand

 

Petunia är en bra sommarblomma. Du kan lätt hitta en som matchar något annat du har i trädgården.

Crazytunia 'Kermit Rose'. Foto: Kerstin Engstrand
Crazytunia ‘Kermit Rose’. Foto: Kerstin Engstrand

Bland dess bättre egenskaper är att den är mycket torktålig. Enda nackdelen är de vissna, klibbiga blommorna. De vissna blommorna ska man ta bort, annars hindrar de växten att sätta nya blomknoppar. Lättast är att antingen dra av den helt  vissna blomman om den verkligen är kruttorr eller ansa med en liten sax.

Sweetunia 'Amethyst Halo' .Foto: Kerstin Engstrand
Sweetunia ‘Amethyst Halo’ .Foto: Kerstin Engstrand

Och kom ihåg, bästa sättet att få ett bättre utbud i butikerna är att fråga efter spännande sorter!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Beth's vallmo i RHS:s "Fell Good" trädgård . Foto: Kerstin Engstrand

Varje år är det några växter som plötsligt får en mer framträdande roll än andra i idéträdgårdarna. På årets Chelsea Flower Show 2018 var det tre som tog ”ledningen”. Med ledningen menar jag inte i antal, de flesta växter i trädgårdarna är sådana som är lätta att få fram i fina blommande exemplar till andra häften av maj. Som lupiner och iris. De finns alltid, även om de i år var ovanligt många, då gärna i en kombination med varandra och då skulle det vara mörkt lila toner. Färre var det däremot av stora prydnadsallium som vissa år syns i varje trädgård.

Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand
Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand

I år var det tre mindre växter som gjorde storslagen entré. Två rosa och en mörkt blålila.

Beth’s vallmo, strax innan Chelsea Flower Show lämnade Beth Chatto jordelivet vid en ålder av 94 år. Hon var en av trädgårdsvärldens absolut främsta och om hennes spännande experiment med grusträdgården som inte vattnas kan du läsa om här på Rabarber. Du kan även lyssna till Beth Chatto och höra hennes underbara språk. Det var därför extra glädjande att i många trädgårdar, som RHS:s och  Matt Keightley:s  ”Feel Good Garden”, Sarah Price och M&G Investments ”A romanticised Mediterranean haven”, i Tom Massey:s ”The Lemon Tree Trust Garden” samt några till fanns hennes väna och nästan självlysande lilla vallmo, Beth’s vallmo,  Papaver dubium ssp lecoqii. Det var Crocus som hade levererat plantorna. De hade planerat och dragit upp dem långt före Beth’s bortgång.

Beth's vallmo i RHS:s  "Fell Good" trädgård .  Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i RHS:s ”Fell Good” trädgård, här med salvia och hästsvansgräs. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo är också känd för att växa i Great Dixter, som en gång fick just denna vallmo av just Beth Chatto. På Great Dixter visar den sig oftast med mörka fält i botten men här på Chelsea hade den vita fält. Åsa Gregers Warg, som är första trädgårdsmästare i Beth Chatto Gardens, anger att de har den i båda varianterna, den odlas ju från frö och därmed en viss variation. Vissa får vita fält, andra för mörkt rubinröda till lila fält i botten.

Beth's vallmo i Sara Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo blir ca 50 cm hög och blommar i Sverige vanligen i juni. Vill växa i väldränerad jord i full sol. Som all vallmon vill den inte flyttas utan den ska sås på växtplatsen. Sådd kan ske antingen i april eller på hösten. Nyp bort fröställningarna om du vill att plantan ska blomma länge. Och låt fröställningarna mogna och spricka upp om du vill att den ska självså sig, då får du flera Beth’s vallmo i din trädgård och som själva väljer sin växtplats. Och det brukar den göra bra!.

Thulbagia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård. Foto: Kerstin Engstrand

Tulbaghia var den andra, och också den rosa. Flest i antal fanns i den sydafrikanska trädgården ”The Trailfinders South African Wine Estate” designed av Jonathan Snow, men den återfanns även i Sarah Price:s och flera andra, samt bland plantskolorna i det stora tältet. Den är utsökt och har en sällsynt förmåga att lysa upp de växter som finns i dess närhet.

I Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dess engelska namn är ’Society garlic’, society därför den är sällskaplig, den bildar stora ruggar. Och det är i grupp den blir vackrast. I rabatten eller i kruka. Man kan även se den kallas för pink agapanthus Det var med just agapanthus som den växte i den sydafrikanska trädgården. Vi har en stor artikel om Tulbaghia här på Rabarber.

Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.  Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma, Cerinthe major, som går i blått nu var ”tillbaka”.  Första gången den var en trendblomma var runt år 1995, sedan ”vilade” den lite till år 2010 och så nu, 2018, är den tillbaka igen! Men runt Medelhavet fortsätter både den stora och den lilla vaxblomman helt oberörda av trender att växa på ängarna och dikesslänterna. Den lilla går i mörkt gult och brunsvart.

Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma blir som vildväxande vanligen 50 cm hög, i sin odlade form i en trädgård kan den ibland bli meterhög och faktiskt hela 150 cm bred! Vaxblomma gör sig bäst i grupp. Den sås i början av april direkt på växtplatsen och blommar då i juli−augusti. Räkna alltså med 90 dagar från sådd till blomning. Blommorna nickar blygt ner mot marken. Bladverket är gråblått. Är ettårig, trivs i alla jordar och är mycket omtyckta av bin. Flest stor vaxblomma fanns i ”The Lemon Tree Trust Garden” och i  ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.

Stor vaxblomma i "The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma i ”The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Här bodde en gång även ett riktigt skatpar tills en sommarstorm slet ner deras fina bo. Grindstolpen pryds av en skata i naturlig storlek...