Tips & idéer

Roligt med en allldeles egen pumpa! Foto: Kerstin Engstrand

Av en äldre fransk gentleman lärde jag mig detta knep. Att skriva sitt namn på sin pumpa är onekligen en kul idé. Och varför inte också rista in namnen på hela familjen eller de som du tänkt ge bort en pumpa till?

Cirka två månader före skördedags ristas namnet in med vass kniv, cirka 0,5 cm djupt, i skalet. Och resultatet blir en upphöjd skrift.

Eller varför inte göra ett vackert mönster i pumpan på samma sätt?

Av Kerstin Engstrand

Den starkt karminröda ’Excelsa’ ser man mycket av i Skåne, Danmark och Frankrike, men den trivs bra upp till zon 3. Det är en gammal sort från 1909, oerhört starkväxande och rikblommig med stora klasar. Foto: Kerstin Engstrand

Säg stamros och många får något drömskt i blicken. Visst finns de att köpa, men de flesta är okulerade, ympade på en annan stam och därmed mycket känsliga för kyla. De måste vintertäckas, kläs in med halm till exempel, eller tas in för vintern. Och finner man härdiga stamrosor i butiken så kostar de. Gör därför din egen så får du en både billig och dessutom härdig stamros. Till priset av en köpt får du minst fyra, kanske fem egna. Och stamrosor passar in överallt, på den lilla uteplatsen likaväl som i den större trädgården och i kökslandet. De drar alltid ögat till sig. Stamrosor ger också en extra dimension av höjd till trädgårdsrummet. Som tur är är det lätt att göra egna stamrosor. Men du får vänta något år innan den är färdig, fast det kanske det är värt.

I gamla trädgårdsböcker kallas stamrosor oftast för hängrosor, trädrosor eller till och med rosenträd, och de två sista namnen är väl en bättre och vackrare benämning än de uppstammade rosor vi talar om idag. En stamros kan vara så hög eller låg som du önskar – en minivariant med bonsaikänsla där stammen är så låg som 40–50 cm eller ett blommande träd på två meter. Effekten beror på vilken typ av ros du väljer som grundmaterial.

Sorter
’Blush Rambler’ är romantiskt rosa med lite inslag av gult. Blommorna skiftar också i färgton, från nästan rosavitt till mörkare rosa. En vacker ros med karaktär som borde ses oftare i våra trädgårdar. Oerhört rikblommande, 40 blommor per klase är vanligt. Foto: Kerstin Engstrand
’Blush Rambler’ är romantiskt rosa med lite inslag av gult. Blommorna skiftar också i färgton, från nästan rosavitt till mörkare rosa. En vacker ros med karaktär som borde ses oftare i våra trädgårdar. Oerhört rikblommande, 40 blommor per klase är vanligt. Foto: Kerstin Engstrand

Alla rosor kan bli en uppstammad ros, alltså stamrosor som växer på egen rot, det vill säga inte är okulerade. Välj en sort som anges vara starkväxande och sorter som har långa, tunna grenar. De blir de vackraste stamrosorna med grenar som hänger lätt böjda i en svag båge.

 

Till höga stamrosor, över 1,2 meter
  • ’Thalia’, även kallad ’White Rambler’, zon 2, krämvit
  • ’Excelsa’, zon 3, mörkt karminröd, små klasblommiga blommor
  • ’American Pillar’, zon 3, karminröd-rosa med vitt öga
  • ’Dorothy Perkins’, zon 3, mörkt rosa, små, klasblommiga blommor
  • ’White Dorothy’, zon 3, en krämvit variant av ’Dorothy Perkins’
  • ’Blush Rambler’, zon 3, ljust rosa
  • ’Hiawatha’, zon 3, mörkt karminröd
  • ’Helenae’ (honungsros), gulvita blommor med vackra gula knoppar och orangeröda nypon på hösten, zon 3, ev zon 4
  • ’New Dawn’, zon 5, ljust rosa till nästan vit, stora blommor
  • ’Flammentanz’, zon 6, karminröd, stora blommor
  • Alla utom ’Flammentanz’ och honungsrosen kan angripas av mjöldagg. ’New Dawn’ kan också få svartfläcksjuka.

 

’Thalia’ är vacker, vit som utslagen medan knopparna går i en lätt rosa ton. Kallas också för ’White Rambler’. Foto: Kerstin Engstrand
’Thalia’ är vacker, vit som utslagen medan knopparna går i en lätt rosa ton. Kallas också för ’White Rambler’. Foto: Kerstin Engstrand

Låga, 80 cm

  • ’Swany’, zon 4, krämvit
  • ’The Fairy’, zon 4, rosa, små klasblommiga blommor
  • ’Bonica 82’, zon 5, rosa

 

’The Fairy’ som stamros är en dröm för många, den är väl den sort som blir mest romantisk. Bladverket är friskt grönt och de fint formade, fyllda blommorna sitter i stora klasar. Foto: Kerstin Engstrand
’The Fairy’ som stamros är en dröm för många, den är väl den sort som blir mest romantisk. Bladverket är friskt grönt och de fint formade, fyllda blommorna sitter i stora klasar. Foto: Kerstin Engstrand

Steg för steg

År 1, våren

Den nyköpta rosplantan planteras, uppstamningen börjar först nästa vår. Välj en frisk planta som har tre kraftiga skott.

Gräv en rejäl grop, minst 50 cm djup, gärna 60 cm. Viktigt är att det är väldränerat och att jorden är lucker. Trädgårdsjord uppblandad med kompost och lite naturgödsel är bättre än så kallad rosjord som innehåller lera. I zon 4 och uppåt gör leran att jorden blir för kall varvid rosen får svårare att övervintra. De flesta rosor är ympade på en annan rossort som bildar rötterna, oftast vildros, Rosa canina, vilket gör rosen vinterhärdigare. Se till att ympstället hamnar minst 10 cm, gärna 15 cm, under jordytan.

 År 2, på försommaren när häggen blommar

Välj den kraftigaste, rakaste och längsta grenen på den uppvuxna plantan. Det är den grenen som ska bli rosens stam. Slå ner en kraftig pinne som stöd och fäst grenen mot denna. Klipp sedan, med sekatör, bort alla andra grenar, allra helst under marknivå annars börjar rosen snart sända ut nya skott. Om grenen har nått lite mer än den höjd som du önskar att din stamros ska ha kan du nu toppa den på önskad höjd. Om tillväxten mot alla odds skulle vara dålig kan du vänta med att toppa plantan till slutet av juni. Har den då inte nått önskad höjd får du göra det nästa säsong.

År 2, sommaren

Under sommaren kommer sidoskott att skjuta ut från toppen. De ska bilda kronan på stamrosen. Låt fem upp till sju av de bästa och kraftigaste skotten växa vidare. Skulle antalet skott inte vara tillräckligt kan du fortsätta att bygga upp kronan under ännu en sommar. Alla skott som växer ut vid marken och längs stammen ska tas bort. Skulle någon gren hellre vilja växa uppåt kan du rikta den nedåt genom att böja den lätt och fästa toppen i ett snöre som förankras i marken eller sätta en liten tyngd typ för bordsduk i den.

År 3 och därefter

Följande vårar behöver du bara ansa vid behov. Ta bort döda grenspetsar om vintern har varit tuff eller glesa ut försiktigt

Av Kerstin Engstrand

Njut av våren! Foto: Kerstin Engstrand

Kan man sätta potatis nu? När ska man börja räfsa? Det är några av de vanligaste frågorna på våren. Våren och trädgårdslusten slår ut samtidigt och de flesta börjar för tidigt. Undrar ibland varför man inte kan ge sig till tåls. Mossan måste tydligen bort samtidigt som vårsolen gör entré. Njut istället av solen och vänta på naturens egna vårtecken – de är de bästa vägledarna när det gäller vårarbetet i trädgården. De vårliga bestyren blir så mycket enklare och risken för bakslag betydligt mindre. Du vinner inget på att stressa naturen! Följ Kerstin Engstrands Latmanstips:

De här vårtecknen lärde jag mig av min mormor och min far. Och jag har sedan jag började odla alltid följt dem så jag kan garantera att de fungerar.

Tussilago. Foto: K Engstrand
Tussilago. Foto: Kerstin Engstrand

När tussilagon, ett av våra käraste ogräs, blommar har tjälen gått ur jorden. Då kan man börja plantera buskar och träd. Skugga gärna de nyplanterade mot den starka vårsolen med juteväv, fiberduk eller kanske med en läskedrycksback.

När myrorna vaknat till liv och gräset börjar växa, då håller temperaturen 8-10 grader och då vaknar också mördarsnigeln. Dags att börja bekämpa den.

Vitsippa   Foto: K Engstrand
Vitsippa Foto: Kerstin Engstrand

Vitsippan kallas också fagningsblomma. Är man för ivrig och börjar räfsa innan vitsippan slår ut möts man av våt, klibbig jord. Så vänta på vitsippan, det lönar sig. Hon visar att jorden har torkat upp alldeles lagom och att det är dags att räfsa bort höstens sista gamla löv från rabatterna och gräsmattan samt klippa ner perennernas vissna fröställningar. Och inte nog med det, när vitsippan blommar så brukar mördarsniglarna vara uppe och visa sig. Dags att gå på spaning!

När björkens löv är stora som musöron är det dags att skära ner rabattrosor  och perenner kan planteras ut.

Körsbärsblom. Foto: K Engstrand
Körsbärsblom. Foto: Kerstin Engstrand

Körsbärsträden slår ut samtidigt med darwintulpanerna och de klär verkligen varandra. Nu är det en bra tid att så sallat och ärter som inte är alltför värmekänsliga. Potatisen sätts i jorden. Jorden klibbar inte längre fast vid redskapen.

Darwintulpan. Foto: K Engstrand
Darwintulpan. Foto: Kerstin Engstrand

Häggens underbara doft signalerar att nu är det dags att så bönor och zucchini samt att plocka fram näckrosen och väcka den till liv.

Hägg   Foto: K Engstrand
Hägg Foto: Kerstin Engstrand

Efter mitten av juli ska du inte längre gödsla dina växter med gödsel som innehåller kväve (N), då avmognar de sämre inför vintern, med vinterskador som följd. Två undantag dock: gräsmattan och jordgubbarna .

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Det är något visst med ljus, det står för hopp och för glädje. Så varför inte ljussätta trädgården? Du kommer inte att ångra dig. Ljus är magi, får dig att upptäcka nya dimensioner, och nya detaljer helt olika än hur de ter sig under dygnets ljusa timmar. Och plötsligt har du inte längre en trädgård, utan två, – och det året runt!

I början av hösten, när det börjar bli härligt mörkt tidigt på kvällen och det fortfarande är hyfsat varmt för att gräva, är det perfekt att planera ljussättningen av din trädgård.

 

Billigare än man tror, och börja med ljusslingor
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Utbudet av utomhusbelysningar är stort, och de har blivit både smidigare, snyggare och billigare. Se bara på de klassiska ljusslingorna som vi köper inför julen. De är suveräna att börja med, som gjorda att leka med inför fester.

Ljusslingor med ljusdioder, som är pyttesmå lampor som knappt märks, har en mycket lång hållbarhet. De är som gjorda att få klättra i spaljén tillsammans med dina klätterväxter. Undvik att sätta dem som en rockring runt ett träd, vilket brukar ske när man sätter upp dem när kylan har kommit. Stela fingrar och ljusslingor är ingen bra kombination. Sätt upp dem så tidigt som möjligt på hösten, men trädet bör ha tappat bladen först. Oftast blir det snyggare att välja att sätta ljusslingan runt en eller par grenar istället för att klä in hela trädet. Gult ljus, stearingult, är snyggast när trädgården inte har någon snö medan isblått blir vackrast när det isblåa ljuset reflekteras av kritvit snö.

Ljusslingor säljs i princip enbart till första advent så hamstra några stycken i vinter för användning nästa sommar!

Lågvolt, 12V, kan dras med kabel för utomhusbruk ovan jord, likaså ljusslingor. Installera alltid en jordfelsbrytare. Armaturerna är idag mycket smäckra och sladdarna kan lätt döljas av perenner och buskar.  Man kan få mycket effekt med litet wattal bara spridningen, vinkeln av ljuset är den rätta. Allt annat ska installeras av behörig elektriker. En spotlight ska vara tät, alltför många billiga är inte det. En bra på spett kostar ca 600 kr.

Att anlita en ljuskonsult för en första kort konsultation kostar ca 1250 kronor.

Lusten ökar
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nackdelen med julbelysningarna är att de snart blir tröttsamma. De är helt enkelt för pockande. Efter ett tag kommer lusten att prova på något mera sofistikerat, med längre livslängd och lägre driftskostnad, som man trivs med året runt. Ljus smittar, så snart man börjat vill man pröva mer! Det är nu man börjar upptäcka sin ”andra ” trädgård.  För det som är snyggt i dagsljus är inte alltid värt att belysa, oftast är det helt andra objekt som man under dagen knappt tänker på, som de nyplanterade buskarna.

Vill du se det belysta inifrån, enbart när du är ute eller rentav både och? Från vilket rum, om det finns fler möjligheter? Kanske är det från en speciell plats inomhus som effekten ska upplevas? Oftast har vi relativt små trädgårdar där kanske hela uteplatsen syns från vardagsrummets fönster − allt kan överblickas från en och samma punkt.

Ibland räcker det med att tända belysningen i friggeboden eller i andra byggnader med fönster. Eller att belysa dem. Då slår man två flugor i en smäll, praktisk belysning för att se bättre med en allmän, trevlig belysning av trädgården. För ljus i trädgården spelar också en viktig funktion om man känner obehag för mörker, den mörkaste vrå kan bli ljus. Och belyser du ett träd i trädgårdens fond, kanske med blått ljus, kommer trädgården att se större ut.

”Fickla”
  • Använd ficklampor, minst tre, det är det effektivaste sättet att förstå att det inte är styrkan som avgör, utan ljusets riktning som avgör effekten.
  • Tänd också upp inomhus, för då vet man hur mycket ströljus trädgården fylls med.
  • En person inne, och en ute. Personen ute i trädgården leker ljussättare med en vanlig ficklampa, prövar olika vinklar, går närmare, längre ifrån, prövar nerifrån och uppifrån medan den andra står inomhus. Mobiltelefonen fungerar här som sambandscentral, den inomhus berättar hur det ser ut från dennes håll.

 

Uteplatsen
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När uteplatsen ligger en bit bort från husväggen kan det vara svårt att få ljuset från fasadens armaturer att nå fram. Men det finns lösningar. Här har det vita parasollet fått fungera som reflektor. En spotlight med kalljus 35 W/38°, försedd med bikakeraster, är placerad på marken vid parasollets fot. Lampan har också fått en ”keps” så att man inte bländas även om man sitter i stolen bredvid. Resultatet blir ett finstämt ljus då det reflekterar parasollets ljusa färg. Ljuset blir varmt, det mjukar upp kontraster och skuggor från mer riktat ljus som finns runt om bordet. Uteplatsen ovan är ljussatt av Eric Desmeules, Brightside i en av Slottsträdgården Ulriksdals idéträdgårdar, Solna

Uteplatsens ljus ska skapa en lyxig atmosfär, ja rentav lite romantisk samtidigt som den ska vara tillräckligt belyst så att den inte blir potentiella inbrottstjuvars favorittillhåll. Vanligast är att vi har en armatur fästad ganska högt upp på väggen, över manshöjd, som sprider ljuset horisontellt utåt, alternativt en lampa som hänger i taket. Men bara genom att sänka placeringen blir effekten desto bättre.

På de uteplatser som används för måltider bör ljuspunkterna befinna sig maximalt i huvudhöjd, allra helst lägre. Bra höjd är 150 cm upp på väggen och ljuset ska riktas nedåt. Vanligtvis används här lampor på 20 W eller 35 W. För den riktigt stora terrassen räcker det i regel med 100 W, då monterad så att ljuset träffar området i 60° vinkel. Eller ännu bättre är två stycken 50-wattslampor med vid stråle som riktas nedåt. Det sistnämnda ger både bra säkerhetsljus och fin allmänbelysning till närliggande planteringar.

Prydnadsgräs, spaljéer och storbladiga gröna växter

wjapgrass

Det japanska gräsets silvertonade vippor är som gjorda för att reflektera ljus, såväl solens strålar som kvällens spotlight. Liksom solljuset på dagen är elefantgräset på kvällen ljussatt uppifrån. Armaturen är monterad i spaljéns överkant och har en monteringsbygel som gör att den lätt kan skruvas fast och sedan låsas. En annan ljuskälla ger ljus i vattentunnans bakkant för att den och vassen ska få lite mer volym än med enbart ljus uppifrån.

wspalje
Här syns spaljén från andra hållet, det japanska gräset och vattentunnan står bakom spaljén. Från denna sida är spaljén belyst med två stycken markspottar. Foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand
Två stycken spotlighter på jordspett, riktade snett uppåt, har placerats framför de nyplanterade parasollbladen. Hade ljuset kommit uppifrån skulle bladen ha blivit platta och förlorat sin karaktär. I bakgrunden växer bambu. Plats: Slottsträdgården Ulriksdal, Solna. Foto: Kerstin Engstrand
Entrén viktig

Entrégången är den del vi använder året runt och under dygnets alla timmar så den är väl värd att lägga lite energi på. Är den längre än 20 meter behövs flera ljuspunkter än entrélampan och det gatljus som finns. Bra är då att belysa buskar eller ett träd i närheten, då får man en indirekt ljussättning som upplevs mycket lyxig.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Även en liten, tanig, nyplanterad rododendronbuske, dem minsta bambu eller andra buskar med vackert bladverk blir stora om de belyses underifrån, till skillnad från om de skulle belysas ovanifrån, då blir de små och platta!

Foto: Kerstin Engstrand
Formklippt buxbom på uteplatsen belyst underifrån.  Foto: Kerstin Engstrand

Lågt placerade lampor som strålar upp i en formklippt buske eller ett träd underifrån ger en känsla av dagsljus. Armaturen ska allra helst placeras så att den inte syns och det är inga problem, dagens lågvoltsarmaturer är så små så det räcker med några perenner eller lägre buskar att dölja dem med. Spotlights monterade på spett är lätta att placera ut och kan t.o.m. gå ner i springan mellan uteplatsens stenplattor.

Och de större träden
Foto: Kerstin Engstrand
Att belysa den knotiga tallen blev extra intressant då den inte enbart ses från ytterdörren utan också från husets övervåning. Två stycken markspottar, med kalljus 20w/60° som är riktade underifrån. Foto: Kerstin Engstrand

Träd bjuder på oanade effekter beroende på vad för sorts träd du har, löv- eller barrträd, men också på viken årstid det är. Eller formen. För det behöver inte vara en gammal knotig ek utan vilket träd som helst duger.

Har du turen att ha ett högre träd så passa på att placera ljuspunkten uppe i trädet. Det ger ett månskensliknande ljus där trädets blad- och grenverk bildar ett vackert mönster på gången.

Tallens rostbruna bark är särskilt effektfull att ljussätta. Foto: Kerstin Engstrand

Tallens rostbruna bark är särskilt effektfull att ljussätta. Foto: Kerstin Engstrand

Ljumma sommarkvällar, ruskgrått dis eller gnistrande snö spelar ingen roll, för lika vackert blir det och du har fått en ny trädgård på köpet. Och med en lagom, rätt ljussatt trädgård så ökar värdet av din fastighet.

Av Kerstin Engstrand

Ville de Lyon är en praktfull röd storblommig klematis som gjord för att klä in ett klematisbord. Den är så starkväxande att blommorna nästan klättrar på varandra. Foto: Kerstin Engstrand

Vita Sackville-West,skaparen av Englands idag mest besökta och omskrivna trädgård, Sissinghurst, hade många egna och fräscha idéer. En av nycklarna till hennes framgångsrika planteringar var att hon föredrog att titta in i blommorna. Mångt och mycket hade hon samma iakttagande öga som en botanist eller blomillustratör. Hon observerade varje form, färg och struktur av en blomma och planterade varje växt så att just dess förtjusande egenskaper skulle bäst komma till sin rätt.

Därför lät hon många växter växa så att de hamnade i ögonnivå. Hon älskade blommor i kruka, urnor och andra kärl och på hennes älskade Sissinghurst ser man därför oftast småblommiga sorter eller växter med klock- eller trumpetformade blommor planterade i krukor.

Men hon prövade också andra sätt att betrakta växterna på nära håll. Just klematis, som vi oftast brukar se klättrandes uppför höga murar, lät hon växa horisontellt över ett rutmönstrat specialgjort ”bord” så att hon kunde som hon uttryckte det ”titta rakt in i klematisens uppåtvända ansikte istället för att vrida nacken av sig varje gång man ville observera varje skiftning i färg, kanske 3-6 meter över ens huvud.”

Bordet fungerar bra på alla storblommiga klematissorter, varför inte pröva själv med att kombinera två olika eller klematis med en inte alltför starkväxande ros? En vacker skuggälskande martäckare under bordet som hasselört, murreva, penningblad, vintergröna eller revande smultron eller rentav luktviol förhöjer intrycket.  Kanske skulle ett klematis­bord vara något i barnens hörna?

 

Bambukäpparna bildar ett enkelt rutmönster och vanlig bindbast matchar bambuns färg.  Det tar sin lilla tid men redan de första blommorna vilar behagfullt på bordets rutmönster. Foto: Kerstin Engstrand
Bambukäpparna bildar ett enkelt rutmönster och vanlig bindbast matchar bambuns färg.
Det tar sin lilla tid men redan de första blommorna vilar behagfullt på bordets rutmönster.
Foto: Kerstin Engstrand

Vill du göra Vitas klematisbord behöver du:

22 bambukäppar, en meter långa vardera, som ska bilda ”bordsskivan”

4 kraftigare pinnar, stolpar, ca 75 cm höga som ska fungera som ”bordsben”.

Bindbast

Spik

”Bordskivan” görs som en smårutig spaljé av bambukäppar. Rutorna bör inte vara större än 10 cm i sida. Gör inte skivan för stor, som längst bör den vara en meter. Bordets form, rektangulärt eller kvadratiskt bestämmer du själv.

Innan du börjar, tänk på att klematis vill ha huvudet i solen under större delen av dagen.

Plantera klematisplantan under bordets tänka mitt. Gräv en ordentlig grop, ca 60 cm djup och lika vid. Klematis växer extra bra om den planteras i väl vattnad torvmull. Lite sand runt rothalsen, som ska vara minst 10 cm under jordytan, vill den också ha

Gräv sedan ner bordsbenen, ca 10-15 cm ner i backen bör de gå så att de står stadigt.

Kapa alla bambukäppar till önskad längd. Gör därefter bordskivans ram och fäst den mot benen. Bambukäpparna fästes lättast mot benen om man slår en spik i varje bordshörn och binder fast ramen mot dessa.

Nu kommer det lite svårare momentet, att fläta bordsskivan. Fäst först alla käppar i den ena riktningen, sedan den andra. Bind ihop alla kryss som bildas. Tycker man att flätningen är för jobbig kan man kapa en bit färdig spaljé, inte så vackert den första tiden, men den skyms snart av blomsterprakten.

Till en början kan några stödkäppar behövas för att leda klematisen upp till bordskivan. Allt eftersom klematisen växer får man ibland hjälpa den på traven så att den kommer rätt. Sedan är det bara att som Vita njuta av klematisblommornas vackra, utrycksfulla ansikten.

Några klematisbord finner man tyvärr inte idag på Sissinghurst men väl nog klematis, som här vid ingången till hennes  berömda vita trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Några klematisbord finner man tyvärr inte idag på Sissinghurst men väl nog klematis, som här vid ingången till hennes berömda vita trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Det handlar om tålamod, och stor tillgång till sten för att bygga en kallmur. Foto: Kerstin Engstrand

Kallmuren var förr den vanligaste formen av stenmur, eller stengärdsgård som den också kallas för. Man tog det man hade, oftast den sten som kom upp när man plöjde åkrarna. Denna typ av stenmurar är vittnesbörd om ett gediget och träget arbete. Och de är hållbara och inte minst, vackra. De är förhållandevis billiga att bygga men har en begränsning höjdmässigt.

 ”Det jag vill förmedla är att inget blir gjort utan lite vilja. Man ska inte ge upp. Jag är relativt kort (162 cm) men man kan förflytta mycket mera än man tror men det tar tid. Man blir seg. Och man får tänka på hur man rör sig. Ann-Lis , 66 år”

Detta är den första kallmuren man möts av när man kommer hem till Ann-Lis  Foto: Kerstin Engstrand
Detta är den första kallmuren man möts av när man kommer hem till Ann-Lis Foto: Kerstin Engstrand

En fristående kallmur består av lösa stenar som helt enkelt är staplade på varandra. Nåväl, helt enkelt är det inte. Varje sten är unik, har en unik  form och måste placeras där just den passar bäst. Det betyder att den ska samsas med andra stenar. Så det behövs ett tränat öga och en stor portion tålamod för att lägga kallmurar. Men eftersom stenen är oregelbunden får varje mur ett unikt utseende.

En av de stora fördelarna med kallmurar är att de har en större rörelsemån än andra murar och är därför i stort sett helt underhållsfri. Detta beror på att muren byggs utan fogar som kan spricka och gå sönder i och med markens rörelser.

Kallmurar kan byggas både som fristående murar och som stödmurar men bör inte göras högre än 50 cm om du är nybörjare. Är man som Ann-Lis riktigt skicklig, och har tillgång till större stenar, kan en kallmur göras upp till 120 cm hög, men måste då noga förankras bakåt.

Jordtrycket måste man ta hänsyn till. Massornas tryck får inte pressa muren utåt, framåt. Trycket ska ledas uppåt. Lutningen ska vara inåt. Annars riskerar trycket från massorna att muren trycks ut och rasar.

Varje lager ska ha lika tjocka stenar, men de olika lagren kan ha olika tjocka stenar. Då ser muren mera levande ut. Och läggningen underlättas väsentligt.

OBS! Underlaget för en kallmur kräver inte lika mycket som en betongmur. Man lägger det första, det nedersta stenlagret, strax under markytan. Första lagret sten som läggs anger tonen för de kommande stenlagren. Minsta lilla fel i det understa lagret märks i de övre, och accentueras. Gör du muren högre än 50 cm behöver muren även förankras bakåt.

Bra att veta:

  • Sortera stenarna efter storlek, det underlättar läggningen. Gör som Ann-Lis, lägg ut dem på ett stort område så är det lättare att hitta rätt sten.
  •  En böjd stödmur behöver mindre förstärkning än en rak. Trycket mot muren blir mindre.
  •  Tittar man på en hög mur och tycker sig se att den lutar utåt- då är den lodrät.
  • Om den däremot synes vara rak, då lutar den inåt.

    Foto: Kerstin Engstrand
    Foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Ljung är en växt som många har fördomar om, gammal skrock säger också att om man tar in ljung för den olycka med sig....