För många år sedan blev mitt habegär efter egna, solmogna aprikoser för stort så jag köpte ett litet träd. Det var då i storleken liten buske! Och man skrattade åt mig i kassan, det skulle aldrig klara sig, inte utan växthus.

Men man får inte dö nyfiken och skam den som ger sig.

Jag bor i växtzon 3.

Trädet, nåväl den lilla buskliknande trädet som var cirka 50 cm högt planterades i sydvästläge och lutat mot husfasaden. Med rötterna utanför takutsprånget så att de skulle få gott om nederbörd. Grenarna lutades mot husfasaden så att de skulle få så gosigt och skyddat som möjligt. Fasaden är av trä och grenarna fick luta sig mot fasaden för att skydda blommorna för frost.

Platsen var kryddrabatten. Där är det väldränerat. Och fick några stora stenar runt stammen. Sten lagrar värme.

Det sägs att aprikos föredrar kalkrik jord. Har ingen aning om hur kalkrik min jord är men trädet trivs.

I kryddrabatten har jag också gott om vårblommande växter, som krokus och även ett uppstammat krusbär som blommar tidigt. Allt för att locka till sig så många pollinerare som möjligt.

Därefter började väntan. Redan första våren kom det blommor! Då långt ner vid stammens bas. Jag såg dem knappt men i och med att aprikos blommar rejält före persikoträden så fångade mitt öga de små vita blommorna.  Jag trodde först det var skräp. Men nej, det var blommor på bar kvist!

Runt mitten av april, en ganska kall och sen vår blommade mitt lilla träd. Den 4 augusti kunde jag skörda gyllengula aprikoser!

Man tackar!

Och det utan växthus. I zon 3, norra Stockholm. Sorten heter Nancy. Prunus armeniaca ’ Nancy’.

Aprikosträdets blomning är stort i Kina, landet denna underbara frukt ursprungligen kommer ifrån. Från blomning till skörd tar det på friland i zon 3 cirka fyra månader, i regel tre månader och tre veckor.

Andra år blommar det ännu tidigare, i slutet av mars, början av april. Sådana vårar är lite mera nervösa. Då får man stå stand by med gamla filtar för att skydda trädet för kalla nätter.

Blommorna behöver pollineras, börjar ditt träd blomma och inga bin eller humlor är ute så kan du leka humla själv. Ta då en pensel och för över pollen från blomma till blomma. Eller skaka trädet. Aprikoser är vanligen självfertila, dvs du behöver inte odla två olika sorter för att få frukt som är vanligt för äpple och päron.

Efter pollineringen tål inte blommorna kyla, gränsen går vid 4 grader. Blir de utsatta för lägre temperatur kommer de inte ge frukt även om de hann bli pollinerade.

Efter cirka fem år började mitt aprikosträd likna i alla fall ett mindre träd. Det är lätt att böja grenarna horisontellt vilket medför att de lättare bildar blomanlag. Det är på de yngre skotten, vanligen de som är maximalt tre år gamla som blommorna kommer.

Det är vanligt att aprikos är ympad på annan, härdigare grundstam som plommon.

Vanligen är aprikosträdet självfertilt, så man behöver inte ha flera träd. Det blir nätta träd som har ett litet kantigt växtsätt. Trivs också i stora krukor.

Vill du beskära din aprikos ska du bara gör det lätt, som att ta bort korsande grenar. Beskärning görs efter skörden, och då i augusti och september, längst ner i södra Sverige kan du även beskära i början av oktober.

Aprikoser kan drabbas av grentorka, oftast då det fått monilia under blomningen. Moniliadrabbade blommor kommer inte ge frukt. Det finns en kanadensisk sort, Hargrand, som ska vara motståndskraftig mot monilia. Hargrand ger ganska stora frukter, och ska vara härdigt upp till zon 3 till 4.

Orangered och Goldrich är två andra sorter som även de ska klara zon 3 till 4.

Förutom att blommorna är känsliga för frost så är aprikos annars ett härdigt träd, de flesta sorter klarar så långa temperaturer som minus 35 grader! Men då måste de blomma sent för att hinna ge frukt hos oss. Och just den kombinationen, härdiga sorter som blommar sent på våren när frostrisken är över finns det vad jag vet än så länge inga namnsorter av.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Lyckas du får du härlig röd frukt!  I Marocko kan vid juletid köpa små fina handgjorda korgar fyllda med de vackraste bärliknande frukter. Marockanerna älskar dessa bär och de växer särskilt i Atlasbergen. Smultronträdet växer runt hela medelhavet, vanligen i bergstrakterna, men är också på Irland och i södra England, bland annat på Isle of Wight. Här i Sverige är det många som försöker sig på den och än så länge vet jag några som har lyckats i södra Skåne. Utomhus alltså. Har du ett uterum så kan du odla det högre upp i landet.

En fördel med smultronträdet är att det blir ganska litet, vanligen runt 1,5 meter högt vilket gör att man kan odla det i stora krukor. Trivs det och får de bästa växtförhållandena kan det bli runt sju meter men då måste du i Sverige troligen ha ett rejält vinteruppvärmt växthus. Det är ett vackert lite träd på vintern då det är vintergrönt. Försöker du odla det ute i trädgården behöver det skyddas mot tjäle och mot stark vintersol.

Oftast både blommar det och bär frukt på en och samma gång! Blommorna är vita och liknar ett mellanting mellan lingonblomma och liljekonvalj. Den tillhör familjen ljungväxter.

Hur smaker då bären? Smultron som våra svenska smultron? Nej, smaken är mild, lite fadd men saftig. Men smaken blir bättre om man gör sylt eller marmelad på bären. Sedan är de roliga att äta, de är ju knottriga så tungan får en ny upplevelse.

Bären hänger länge kvar på trädet och där gör de kanske mest nytta som ögonfröjd.

I Madrids stadsvapen

1 of 2

Smultronträd är också vanligt i Spanien, på Kanarieöarna och som kuriosa, det återfinns i Madrids stadsvapen! Du har säkerligen sett det, en björn som står och mumsar på något uppe i ett träd. Det är madroño som björnen äter. En staty som föreställer detta finns på det vackra torget Puerta del Sol men symbolen återfinns även på flera fontäner. Smultronträdet har varit del av stadsvapnet sedan början av 1200-talet, varför anses vara oklart men smultronträd är därför vanligt i trädgårdar i Madrid. Även romarna hyllade smultronträdet.

Text och foto: Kerstin Engstrand