Träd

Blommande aprikos av sorten Hargrand. Foto: Kerstin Engstrand

För många år sedan blev mitt habegär efter egna, solmogna aprikoser för stort så jag köpte ett litet träd. Det var då i storleken liten buske! Och man skrattade åt mig i kassan, det skulle aldrig klara sig, inte utan växthus.

Men man får inte dö nyfiken och skam den som ger sig.

Jag bor i växtzon 3.

Trädet, nåväl den lilla buskliknande trädet som var cirka 50 cm högt planterades i sydvästläge och lutat mot husfasaden. Med rötterna utanför takutsprånget så att de skulle få gott om nederbörd. Grenarna lutades mot husfasaden så att de skulle få så gosigt och skyddat som möjligt. Fasaden är av trä och grenarna fick luta sig mot fasaden för att skydda blommorna för frost.

Platsen var kryddrabatten. Där är det väldränerat. Och fick några stora stenar runt stammen. Sten lagrar värme.

Det sägs att aprikos föredrar kalkrik jord. Har ingen aning om hur kalkrik min jord är men trädet trivs.

I kryddrabatten har jag också gott om vårblommande växter, som krokus och även ett uppstammat krusbär som blommar tidigt. Allt för att locka till sig så många pollinerare som möjligt.

Därefter började väntan. Redan första våren kom det blommor! Då långt ner vid stammens bas. Jag såg dem knappt men i och med att aprikos blommar rejält före persikoträden så fångade mitt öga de små vita blommorna.  Jag trodde först det var skräp. Men nej, det var blommor på bar kvist!

Runt mitten av april, en ganska kall och sen vår blommade mitt lilla träd. Den 4 augusti kunde jag skörda gyllengula aprikoser!

Aprikoser mogna i början av augusti, sort Nancy.  Foto: Kerstin Engstrand
Aprikoser mogna i början av augusti, sort Nancy. Foto: Kerstin Engstrand

Man tackar!

Och det utan växthus. I zon 3, norra Stockholm. Sorten heter Nancy. Prunus armeniaca ’ Nancy’.

Aprikosträdets blomning är stort i Kina, landet denna underbara frukt ursprungligen kommer ifrån. Från blomning till skörd tar det på friland i zon 3 cirka fyra månader, i regel tre månader och tre veckor.

Andra år blommar det ännu tidigare, i slutet av mars, början av april. Sådana vårar är lite mera nervösa. Då får man stå stand by med gamla filtar för att skydda trädet för kalla nätter.

Pollinering av  aprikos. Foto: Kerstin Engstrand
Pollinering av aprikos. Foto: Kerstin Engstrand

Blommorna behöver pollineras, börjar ditt träd blomma och inga bin eller humlor är ute så kan du leka humla själv. Ta då en pensel och för över pollen från blomma till blomma. Eller skaka trädet. Aprikoser är vanligen självfertila, dvs du behöver inte odla två olika sorter för att få frukt som är vanligt för äpple och päron.

Efter pollineringen tål inte blommorna kyla, gränsen går vid 4 grader. Blir de utsatta för lägre temperatur kommer de inte ge frukt även om de hann bli pollinerade.

Kart av aprikoser. Foto: Kerstin Engstrand
Kart av aprikoser. Foto: Kerstin Engstrand

Efter cirka fem år började mitt aprikosträd likna i alla fall ett mindre träd. Det är lätt att böja grenarna horisontellt vilket medför att de lättare bildar blomanlag. Det är på de yngre skotten, vanligen de som är maximalt tre år gamla som blommorna kommer.

Det är vanligt att aprikos är ympad på annan, härdigare grundstam som plommon.

Vanligen är aprikosträdet självfertilt, så man behöver inte ha flera träd. Det blir nätta träd som har ett litet kantigt växtsätt. Trivs också i stora krukor.

Vill du beskära din aprikos ska du bara gör det lätt, som att ta bort korsande grenar. Beskärning görs efter skörden, och då i augusti och september, längst ner i södra Sverige kan du även beskära i början av oktober.

Sorten 'Hargrand'  i Bergianska trädgården, Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Sorten ‘Hargrand’ i Bergianska trädgården, Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Aprikoser kan drabbas av grentorka, oftast då det fått monilia under blomningen. Moniliadrabbade blommor kommer inte ge frukt. Det finns en kanadensisk sort, Hargrand, som ska vara motståndskraftig mot monilia. Hargrand ger ganska stora frukter, och ska vara härdigt upp till zon 3 till 4.

Orangered och Goldrich är två andra sorter som även de ska klara zon 3 till 4.

Förutom att blommorna är känsliga för frost så är aprikos annars ett härdigt träd, de flesta sorter klarar så långa temperaturer som minus 35 grader! Men då måste de blomma sent för att hinna ge frukt hos oss. Och just den kombinationen, härdiga sorter som blommar sent på våren när frostrisken är över finns det vad jag vet än så länge inga namnsorter av.

Blomknopp i mitten av april. Foto: Kerstin Engstrand
Blomknopp i mitten av april. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Dame Judi Dench på Chelsea Flower Show 2019. Foto: Kerstin Engstrand

Hon är världsberömd skådespelerska och har en stark passion för träd. På Chelsea Flower Show 2019 presenterades en kampanj för att plantera en ny alm som är motståndskraftig mot almsjukan, sorten Ulmus ‘New Horizon’. Den har varit i odling sedan 1990-talet men den förökas vegetativt, allt för att säkerställa dess egenskaper, vilket medför att det tar år, det tar decennier att bygga upp ett rejält lager av träd. Först nu, efter nästan 30 år, har man tillräckligt många stora träd att man kan sälja sorten i större antal.

I Storbritannien finns även en kampanj att få alla som äger ett stycke mark att plantera ett nytt almträd, ”Re-Elming the British Countryside”. För 50 år sedan fanns det över 30 miljoner skogsalmar i Storbritannien, det var innan almsjukan slog till. Idag lär det bara finnas 100 kvar.

‘New Horizon’ är en korsning, Ulmus davidiana var. japonica x pumila, alltså mellan Ulmus japonica och Ulmus pumila. Den är alltså inte av brittisk ursprung, som skogsalmen Ulmus glabra. ‘New Horizon’  är en härdig sort för Storbritannien och klarar även översvämningar bra, vilket sorten blev utsatt för redan under sitt andra levnadsår!

Och så här berättade Dame Judi Dench själv. Inte lätt att tala när mängder av fotografer smattrar med kamerorna! Men som tur var satt jag på första parkett. De smattrande fotograferna fick stå längre bort.

 

I Sverige anges den klara sig till och med växtzon 4 och är ett stort träd, över 18 meter. Dock Hilliers anger att det blir lite över 12 meter. Först om 20 år vet vi mera exakt hur stort Ulmus ‘New Horizon’ blir! Bara det perspektivet kan göra en andlös. Det har under de här 30 åren planteras på en mängd platser runt om i Europa, allt för att testa om det verkligen är motståndskraftigt mot almsjukan och det har det visats sig vara.

Dame Judi Dench nämnde även problematiken med att även hästkastanj och ask har angrepp av sjukdomar.

Och ett dött träd kan påverka mycket. Adam Dunnett från plantskolan Hilliers berättade att han har själv personliga minnen av just skogsalmen, från sin pappas trädgård. Och även den skogsalmen dog av almsjukan, det var just det döda trädet som fick honom att satsa på en karriär inom hortikultur.

Adam Dunnett , Dame Judi Dench  och Robert Hiller vid almträdet 'New Horizon'. Foto: Kerstin Engstrand
Adam Dunnett , Dame Judi Dench och Robert Hiller vid almträdet ‘New Horizon’. Foto: Kerstin Engstrand

Förutom Ulmus ‘New Horizon’PBR Resista® finns även  Ulmus ‘Rebona’PBR Resista® som också är resistent mot almsjukan men är dock mindre härdigt, det klarar sig upp till och med växtzon 3.

Fram till den 30 mars 2020 kan du se det underbara programmet om Dame Judis passion för träd på URPLAY: https://urplay.se/program/205167-judi-denchs-passion-for-trad

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Mannaask. Foto: Kerstin Engstrand

Det regnar manna från himlen är ett uttryck som många av oss känner igen. Det återfinns i Bibeln, manna var mat som regnade ned från himlen under israeliternas uttåg ur Egypten.

Men vad är egentligen manna?  Var det frö eller pollen som regnade ner? Finns det något som heter manna?

Mannagrynsgröt finns, liksom mannapudding och soppa, någon gång har jag smakat på pudding och gröt som jag minns inte smakade så mycket, det smakade mest av den sylt som man hade till. Gröten görs av mannagryn som görs av sädesslag som hirs och vete och ska vara en delprodukt vid framställning av mjöl. Semolina är ett annat namn för mannagryn. Det finns även källor som anger att mannagryn ska beredas av frön från mannagräset, Glyceria fluitans.

Idag säger man att manna avsöndras av mannaasken. Avsöndras, då är det inte frön man syftar på.  Mannaaskens frö är roliga att titta på, de bildar små moln. Blommorna doftar sött.

Mannaask, detalj blomställning. Foto: Kerstin Engstrand
Mannaask, detalj blomställning. Foto: Kerstin Engstrand

Mannaask (Fraxinus ornus) tillhör asksläktet och trivs även i Sverige. Det finns ett stort fint exemplar vid italienska terrassen i Bergianska trädgården, Stockholm. Blommar beroende på var det växer i april, maj eller i början av juni. Blir vanligen 20 meter högt.

Men det är på Sicilien manna utvinns kommersiellt. Där, särskilt norr om Palermo görs en kräm, crema di manna, som man brer på en bit panettone. Det är saven som man använder, och den tappas på traditionellt sätt med att skära en v-formad skåra i barken. Tappningen sker i augusti och september och påbörjas när trädet nått en ålder av sju år. Under fem år beräknar man att ett träd klarar att tappas. Sav från äldre träd får inte samma fina smak samt blir också mera brun i färgen. På Sicilien säger man också att manna ska fungera som milt laxerande, något som jag inte märkt av! Dock ska dess laxerande effekt vara dokumenterad sedan 1239. Men det kan bero på att jag frossar i mannakräm på en bit panettone.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ambraträd. Foto: Kerstin Engstrand

I Sydafrika är det ett vanligt alléträd, i Australien växer det numera vilt och där anses det vara ett så pass snabbväxande träd så att det kan vara svårt att bli av med.  Det går också att odla i Sverige, här är det inte lika snabbväxande.

Allt sedan jag första gången blev tipsad om att riva ett ambraträdsblad mitt itu för att känna doften bestämde jag mig för att ett sådant träd ska jag ha. American sweet gum tree är ett av dess många namn. Kådan är bärnstensfärgad. Länge trodde jag det skulle vara en omöjlighet men en dag fick jag tag på ett litet exemplar som var bördig från staten New York och idag växer det sakta men säkert i min trädgård i zon 3. Att trädet du tänker plantera har sin härstamning från New York är viktigt, de från Mexiko är året runt gröna och det fungerar inte i vårt klimat.

Jag gillar även ambraträdet för dess höstfärgers skull. De stjärnformiga bladen går i alla färger och ett och samma träd kan ha blad i allt från månskensgult till lila.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det har ett grunt rotsystem, som syren och granar, och trivs den brukar den föröka sig med rotskott. Dock inte ett problem i vårt land, ännu.

Ambraträdet anses vara snabbväxande men som många andra så brukar det vara ganska stillastående de första åren, då satsar den på att utveckla rotsystemet. Var noga med vattningen de första två åren.

Soligt läge. Vanlig bra trädgårdsjord. Gärna lite extra vindskyddat, rötterna är känsliga för kyla, och för uttorkning. Ambraträdet anses vara härdigt i växtzon 1 men det har även planterats flera stora i Stockholms innerstad.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Man rekommenderas att plantera ett så stort exemplar som möjligt men de är svåra att få tag på.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Röda knottror, eller som utstående prickar på grenar? Färgen kan ibland vara korallröd. Vad är det?

Du har säkerligen sett det på döda grenar. Det är rödvårtsjuka, av svampen Nectria cinnabarina. Cinnabarina anger den röda färgen, cinnoberrött.  Denna svamp trivs på grenar som redan är skadade och det är när grenen är död som man i regel ser ”vårtorna”. 

Tag bort de angripna grenarna och se till att växten får bra skötsel i form av vatten och näring. Den brukar sällan sprida sig till de friska delarna av trädet/busken.

Av Kerstin Engstrand

Smultronträdets frukter skördade i Atlasbergen. Foto: Kerstin Engstrand

Lyckas du får du härlig röd frukt!  I Marocko kan vid juletid köpa små fina handgjorda korgar fyllda med de vackraste bärliknande frukter. Marockanerna älskar dessa bär och de växer särskilt i Atlasbergen. Smultronträdet växer runt hela medelhavet, vanligen i bergstrakterna, men är också på Irland och i södra England, bland annat på Isle of Wight. Här i Sverige är det många som försöker sig på den och än så länge vet jag några som har lyckats i södra Skåne. Utomhus alltså. Har du ett uterum så kan du odla det högre upp i landet.

Frukter på g den torra och heta sommaren 2018. Bilden är tagen i juli. Foto: Kerstin Engstramd
Frukter på g den torra och heta sommaren 2018. Bilden är tagen i juli. Foto: Kerstin Engstramd

En fördel med smultronträdet är att det blir ganska litet, vanligen runt 1,5 meter högt vilket gör att man kan odla det i stora krukor. Trivs det och får de bästa växtförhållandena kan det bli runt sju meter men då måste du i Sverige troligen ha ett rejält vinteruppvärmt växthus. Det är ett vackert lite träd på vintern då det är vintergrönt. Försöker du odla det ute i trädgården behöver det skyddas mot tjäle och mot stark vintersol.

Smultronträdets blommor.  Foto: Kerstin Engstrand
Smultronträdets blommor. Foto: Kerstin Engstrand

Oftast både blommar det och bär frukt på en och samma gång! Blommorna är vita och liknar ett mellanting mellan lingonblomma och liljekonvalj. Den tillhör familjen ljungväxter.

Smultronträdets bär blir först gula sedan orange för att till slut bli moget knallröda.  Foto: Kerstin Engstrand
Smultronträdets bär blir först gula sedan orange för att till slut bli moget knallröda. Foto: Kerstin Engstrand

Hur smaker då bären? Smultron som våra svenska smultron? Nej, smaken är mild, lite fadd men saftig. Men smaken blir bättre om man gör sylt eller marmelad på bären. Sedan är de roliga att äta, de är ju knottriga så tungan får en ny upplevelse.

Bären hänger länge kvar på trädet och där gör de kanske mest nytta som ögonfröjd.

I Madrids stadsvapen

Smultronträd är också vanligt i Spanien, på Kanarieöarna och som kuriosa, det återfinns i Madrids stadsvapen! Du har säkerligen sett det, en björn som står och mumsar på något uppe i ett träd. Det är madroño som björnen äter. En staty som föreställer detta finns på det vackra torget Puerta del Sol men symbolen återfinns även på flera fontäner. Smultronträdet har varit del av stadsvapnet sedan början av 1200-talet, varför anses vara oklart men smultronträd är därför vanligt i trädgårdar i Madrid. Även romarna hyllade smultronträdet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

I minst 125 miljoner år lär magnolians blommor bevarat sin inre struktur och därmed överlevt dinosaurierna. Vad kan då inte vara en mera lämplig växt för Sir David Attenborough att plantera när han den 6 september 2018 besökte Göteborgs botaniska trädgård. Han har nämligen givit namn till Attenboroughsaurus conybeari, en utdöd fisködla som man kan beskåda en modell av på Natural History Museum i London. Den levde för cirka 200 miljoner år sedan.

w151142

Det blev en sprengermagnolia som du kan läsa mer om här.  Och så här gick det till när Sir David Attenborough tillsammans med botanist Henrik Sjöman planterade denna unika växt. De var ett samspelt par! Och Sir David, som i år fyllde 92 år, var lika vig som Henrik.

Henrik Sjöman förbereder:

 

Sir David har planterat träd förut, det märks.

 

Och tydligen ska man slå klackarna i jorden, vilket Sir David snabbt gjorde.

 

Vill du också ha en magnolia i din trädgård? Läs gärna vår artikel: Förförd av magnolia. eller Så lyckas du med magnolia”.

Senare i höst kommer en artikel om vad jag pratade med sir David om!  Som enda trädgårdsjournalist fick jag glädjen att språka med honom. Och ämnet vi talade om tror jag kommer att förvåna många!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Persikoträd av sorten 'Frost'. Foto: Kerstin Engstrand

Årets fruktträdsblomning var minst sagt magnifik. Men nu frågar många oss varför tappar fruktträden en del av sina kart? Kommer det att bli något kvar att skörda?

Jo, det kommer det. Vad som nu sker är vad som på engelska kallas för ”June drop”. Det är en form av självsanering, träden släpper de kart som inte är ordentligt pollinerade samt de rensar bort överskottet som inte utvecklats så bra. Även överskott som trädet vet om att det inte kan klara av att hantera kan det släppa. Efter en lång period av torka som de flesta av oss har upplevt i år blir det fler kart som släpps av träden. Dagar med stark blåst underlättar denna rensning.

Päronträdet 'Esperens herre' kastar av sig angripna och icke pollinerade kart. Foto: Kerstin Engstrand
Päronträdet ‘Esperens herre’ kastar av sig angripna och icke pollinerade kart. Foto: Kerstin Engstrand

Normala somrar brukar denna självrensning ske i början av juli, i år har den på många håll börjat tidigare. Detta troligen på grund av torkan.

Skönt, nu ser trädet betydligt bättre ut. Glesare mellan karten, detta kommer att bli ett bra päronår! Foto: Kerstin Engstrand
Skönt, nu ser trädet betydligt bättre ut. Glesare mellan karten, detta kommer att bli ett bra päronår! Foto: Kerstin Engstrand

Processen är inget att oroa sig för. Den är bra, för då blir det mindre att kartgallra senare i sommar. Senare i sommar, från slutet av juli – i regel. Och kartgallring är inget kul. Kartgallring gör man dels för att hjälpa trädet att orka bära upp sin frukt, för mycket frukt kan göra att grenarna knäcks. Man kartgallrar också för att få frukt av bättre kvalitet.

De kart som är små, de som är rödmarkerade, kommer persikoträdet att snart tappa. De stora kommer att utvecklas till fina persikor. Bra att komma ihåg att vattna trädet lite extra. Foto: Kerstin Engstrand
De kart som är små, de som är rödmarkerade, kommer persikoträdet att snart tappa. De stora kommer att utvecklas till fina persikor. Bra att komma ihåg att vattna trädet lite extra. Foto: Kerstin Engstrand

Körsbär, plommon, päron, äpplen och persikor, alla fruktträd som bär för mycket kommer du att få uppleva detta på.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Skolan börjar och varje morgon skördar vi rejält med persikor. Foto: Kerstin Engstrand

I augusti säger alla som kommer till min trädgård: Vad är det du har där, ute i trädgården, det kan väl inte vara persikor? Jo, säger jag. Går det? blir nästa fråga. Ja, räkna och smaka, blir svaret.

Och de är goda samt enormt saftiga de persikor som skördas i Stockholmsområdet. Inte nog med det,  innan skörden har de på våren, i april eller i början av maj beroende på vårens framfört, bjudit på ett sky av rosa blommor som bara det är väl värt att ha ett persikoträd för.

Lutad mot husväggen, i bästa sydvästläge och med ett hav av kryddor runt fötterna frodas persikoträdet. Foto: Kerstin Engstrand
Lutad mot husväggen, i bästa sydvästläge och med ett hav av kryddor runt fötterna frodas persikoträdet. Foto: Kerstin Engstrand

Växtplats: Söderläge, allra helst mot en vägg blir  bästa resultatet i växtzon 3 eller 4. Humusrik jord och väldränerat, inte lerjord som blir för kall. Man kan även ha persika i växthus men jag ser ingen vits med det om man bor upp till växtzon 4.

Sorter: Det finns persikosorter som klarar sig gott och väl upp till växtzon 4, t ex ’Riga’ och ’Frost’. Jag odlar sorten ’Frost’ som får vackert rödorange frukt i augusti månad, i växtzon 3 mognar de när skolorna börjar. Jag tycker ”Frost” smakar bättre än ”Riga” men det är nog en ren smaksak. Sorten ”Anna Helena” anges ofta att den inte ska hinna ge mogna frukter i Stockholmsområdet vilket är märkligt då den är  faktiskt bördig från Vällingby och går utmärkt att odla i zon III. Dessutom är den riktigt god. Den ger som alla persikor bäst med frukt om våren är kall, med sen blomning, som 2018, annars tas blommorna lätt av frosten.

Höjd: Ca 2 meter.

Söta, rosa och knubbiga är persikans blommor. Foto: Kerstin Engstrand
Söta, rosa och knubbiga är persikans blommor. Foto: Kerstin Engstrand

Blomning: Nu kommer vi till grädden på moset, den rosa blomningen tidigt på våren. Persika blommar tidigt, redan i april månad, eller om våren är sen i början av maj. De rosa blommorna kommer på bar kvist och skulle man inte få någon frukt så gör det oftast inget, för persikan är värd att odla enbart för dess rosa flors skull.

Blomman har blivit pollinerad och fruktämnet växer till sig. Foto: Kerstin Engstrand
Blomman har blivit pollinerad och fruktämnet växer till sig. Foto: Kerstin Engstrand

Är det en kall vår, om kylan kommer åter när blomningen börjat, som exempelvis april 2017, brukar det vara dåligt med insekter ute vilket kommer att påverka skörden. Jag brukar låta naturen ha sin gång, insekterna och vinden får sköta pollineringen. Men naturligtvis kan man vid kalla vårar med risk för nattfrost dels skydda blommorna mot frosten (häng över en billig fleecefilt), samt kanske också själv leka humla, d v s pollinera blommorna med hjälp av en pensel. Persika blommar på fjolårets skott och de skotten brukar ha en rödrosa färgton.

Så eller köpa planta? Köp ett träd, de säljs krukodlade och det finns även plantor som är beskurna för spaljéodling. Spaljéformade träd är extra snygga och ger frukt tidigare.

Plantera persikoträdet lika djupt som det stod i krukan. Trädet ska vara väl vattnat innan du planterar. Strö i ett par nävar benmjöl i planteringsgropen. Luta trädet mot husväggen, det skyddar blommorna på våren, men själva rötterna ska planteras så att de kommer utanför takutsprånget. Kommer rötterna för nära huset blir det för torrt. Regn måste kunna komma åt rötterna.

Vattning: Vattna rejält och ofta så fort fruktämnena visar sig.

Gödsling: Behövs vanligen inte.

För bästa kvalitet bör man kartgallra.  Foto: Kerstin Engstrand
För bästa kvalitet bör man kartgallra. Foto: Kerstin Engstrand

Gallring: Gallra rejält bland karten, minst en knytnäve ska det vara emellan.

Ansning/beskärning: För att främja skottillväxten kan persika beskäras efter något år. Frukten kommer på förra årets skott. Ju mer fjolårsved, desto mer frukt.

Närmast husväggen brukar skörden bli som störst.  De solmogna persikorna lyser som guld!  Foto: Kerstin Engstrand
Närmast husväggen brukar skörden bli som störst. De solmogna persikorna lyser som guld! Foto: Kerstin Engstrand

Skörd: Frukten mognar i augusti och det är först tredje året skörden blir något att tala om. Grenar som hänger ned brukar ge mer frukt. Persikorna blir inte lika söta som de från Medelhavet men mycket saftiga. De måste ätas direkt, är de väl mogna så mognar oftast alla på en enda gång! Och då har man många persikor att ta hand om, och kan ge bort.

Persikor tenderar att mogna alla på en enda gång, i alla fall känns det så. Här har skörden säkrats med ett madrasskydd, de är lätta att sätta upp då de har resårhörn.  Kostar heller inte så mycket.  Foto: Kerstin Engstrand
Persikor tenderar att mogna alla på en enda gång, i alla fall känns det så. Här har skörden säkrats med ett madrasskydd, de är lätta att sätta upp då de har resårhörn. Kostar heller inte så mycket. Foto: Kerstin Engstrand

Skadedjur och sjukdomar: Krussjuka är mycket vanligt och yttrar sig som röda och gröna bubblor på bladen. Krussjuka är en svamp som övervintrar i jorden. Även sorten ’Frost’, som ska vara motståndskraftig, får lite angrepp men det brukar inte påverka skörden. Plocka bort angripna blad och släng dem i soporna – inte på komposten. I regel är det blad på grenar som inte växer under takutsprånget som får angrepp av krussjuka, de som växer ”torrare” mot husväggen brukar inte få angrepp.

Partners: Rosablommande växter är snyggt till persikofrukterna. Jag har rosablommande oregano, rosa malva och rosa solvända vid foten av mitt träd.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Träd och trädgård hör ihop, det hörs ju på namnet men kanske associerar vi stora träd, de riktiga giganterna, trädens träd mest till naturen, till skogen. Som liten fick man lära sig att krama ett träd om man gick vilse och forskning har bekräftat att riktigt stora och gamla träd och mossbelupna stora stenar skänker oss trygghet och ro. De finns där, vakar över oss, lever sitt ganska stillsamma liv. De rubbas inte i första taget. Och man kan krama dem hur mycket som helst.

Träd har något magiskt över sig. Men de ses också som individer vilket otaliga sagor har inspirerats av. Vi planterar vårdträd och minnesträd. Vårdträdet ska vara ett stort  träd, nåväl det var väl litet och ungt när det en gång planterades, eller så har man valt ut ett stort träd, ett lövträd ska det vara, som tomtens vårdträd. Det ska finnas kvar oavsett vad som än händer. Ett vårdträd hugger man inte ner! Och man skyddar det med vatten om fastigheten skulle drabbas av brand. Seden med vårdträd lär ha börjat i slutet av 1800-talet. Trädet ska ha en koppling mellan fastigheten och de som bor där, släktens vårdträd. Det är ett träd som ska ge lycka.

Barken tillhör en ädelcypress som växt sig ståtlig i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Barken tillhör en ädelcypress som växt sig ståtlig i Bergianska trädgården i Stockholm. den planterades 1922. Foto: Kerstin Engstrand

Vi planterar även minnesträd, oftast för en kär vän eller släkting som gått bort. Men idag är det också populärt att ge bort ett fruktträd som gåva till ett nyfött barn. Och många par önskar sig ett bröllopsträd. De två senare är fantastiska i tanken men kanske inte alltid så praktiska, vad gör man när man flyttar? För flyttar gör ju dagens unga.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Har man plats kan man bygga upp en skog, eller i alla fall en skogsdunge, där varje träd symboliserar en person i släkten, eller i alla fall närmaste familjen. Där står morfar, och där borta farfar, gammelmorfar finns också långt där borta och familjens senaste barnbarn växer inte långt ifrån. En sådan stamträdsdunge har jag sett i England, på håll ser den ut som vilken skogsdunge som helst men när man kommer nära så möts man av en bronsskylt som anger trädslag och vem trädet symboliserar. Oerhört vackert och starkt. Valet föll på ekar, med två rödekar, Quercus rubra i mitten föreställande mamma och pappa som skapade denna ”family copse” år 1988. Inga årtal för personerna, bara när dungen skapades. Här är det personernas namn och trädslagen som är de viktiga. Och helheten, stillheten, historien, livskraften, evigheten, framtiden. Att dungen tillhör en av världens rikaste familjer, som har allt materiellt man kan önska sig, gör trädens kraft ännu starkare. Och vackrare än de pampigaste sarkofager.

Alla vill fotografera henne, Judi Dench är oerhört populär. Hennes passion är träd, och ekorrar! Foto: Kerstin Engstrand
Alla vill fotografera henne, Judi Dench är oerhört populär. Hennes passion är träd, och ekorrar! Foto: Kerstin Engstrand

Man kan även plantera sina vänner som inte längre finns i livet. Eller låta några redan existerande träd symbolisera sina närmaste. Det har skådespelaren Judi Dench gjort. För oss svenskar är hon väl kanske mest känd för sin medverkan i James Bondfilmerna. För över 30 år sedan började hon samla sina vänner som träd. Hon drivs även för en passion för den rödbruna vanliga ekorren som har minskat starkt i antal i England, oftast blir den utkonkurrerad av den importerade gråa från Nordamerika. Träd och ekorrar hör ihop. Människor och träd hör ihop. Heter man Judi Dench så får man även möjligheter, som att få en film om sitt intresse, det är en oerhört givande film, My passion for trees är den engelska titeln och den visas fram till 31 mars 2020 även på Kunskapskanalen. Se den, njut av den och se om den! Det är en unik film som skapar visioner.

 Detta är ett lejon, ett riktigt gammalt lejon, lejonträd kallas de riktigt gamla träden i Kew botaniska trädgård i Londons utkant. Och gammalt är det, detta pagodträd är från 1760-talet då det importerades från Kina till Kew. Med lite stöd står den där än idag. Behöver jag säga att besökarna flockas runt det? Det väcker beundran. Vilken kraft! Foto: Kerstin Engstrand

Detta är ett lejon, ett riktigt gammalt lejon, lejonträd kallas de riktigt gamla träden i Kew botaniska trädgård i Londons utkant. Och gammalt är det, detta pagodträd är från 1760-talet då det importerades från Kina till Kew. Med lite stöd står den där än idag. Behöver jag säga att besökarna flockas runt det? Det väcker beundran. Vilken kraft! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Ja, då drabbades man av habegär. Det sker ibland när man tittar en växt djupt i ögonen. Eller var det växten som tittade på...