Skapa med torkad pil: Pionstöd
Pioner har en tendens att bli yviga och när de tunga blommorna slår ut faller de framåt och de vackra blommorna bryts. I handeln finns många bra pionstöd av metall och plast men inget är så vackert som ett enkelt gjort av pil. Sätter man stödet över känsliga växter som behöver extra vinterskydd kan man lätt fylla det med löv och granris och vintertäckningen ligger kvar, skyddat för starka vindar. Pionstödet är en uppskattad ge-bort-present till trädgårdsägaren som har allt, för perennastöd kan man aldrig få för många av.
Material
11 stycken 1.5-2 cm tjocka pilkäppar 50 cm långa till ben
5-8 stycken 200-250 cm långa torkade pilslanor till flätning
Lättast är att göra stödet i en kruka som har en innerkant som man kan fästa början mot. Pionstödet ska vara 40 cm i diameter för att fungera bra varför krukan bör ha detta innermått. Krukan på bilden är gjord av plast.
Sätt ner pinnarna i en cirkel. Använder du en kruka som mall är cirkeln given. Annars sätt först ner fyra och fyll sedan ut med de resterande. Justera så att avståndet blir lika ca 11 cm eller en utspärrad hand.
Börja fläta 12 cm upp på pinnarnas längd. Ta hänsyn till hur långt de är nerstuckna. De första två är svårast. Har krukan en innerkant kan man använda den som stöd och sticka ner början på den första pilkäppen där så hålls den fast. Annars kan man böja den första slanan vikt på mitten runt första käppen. Fläta till ett 20 cm brett bälte. Tryck ner flätningen med jäma mellanrum.
Avsluta flätningen med att sticka ner änden i flätningen. Lossa försiktigt från underlaget och pionstödet är klart.
Idé: Rune Carlsson.
En stor kruka med kant fungerar bra som arbetsbord när pionstödet ska göras. Sandlådan är också ett bra ställe.
Varianter
Stödet fungerar också till andra yviga perenner som riddarsporrar och lupiner. Det kan göras som en igloo där längre käppar används som binds samman upptill över sammanflätningen.
Den kan också göras meterhögt som stöd för höga riddarsporrar eller höstrudbeckior med två eller tre smala band av sammanhållande flätning.
Text och foto: Kerstin Engstrand
