Skatan är en suverän bobyggare
Här bodde en gång även ett riktigt skatpar tills en sommarstorm slet ner deras fina bo. Grindstolpen pryds av en skata i naturlig storlek – och när den var nymålad kraxade mängder av skator runt den.
Bygger skatorna högt blir sommaren fin, säger somliga, medan andra påstår att det är tvärtom. Förhoppningsvis stämmer talesättet ”Bygger en skata sitt bo på gården ger den lycka till dem som bor där”. Ungefär samma innebörd har väl ”Där skatan bygger bo, får bonden ro”.
Fågelsång tar vi för given, den hör ihop med trädgårdens värld. Till en trädgård hör självklart, vare sig man vill det eller ej, också skator – av många ansedda som riktiga trädgårdsdemoner. Men stackars fågel, att användas i uttryck som ”Du ser ut som ett riktigt skatbo!”, ”Vilken skata!” Å andra sidan har Gioacchino Rossini skapat en hel opera om den tjuvaktiga skatan, ”La gazza ladra”, som har en av de pampigaste ouvertyrer som någonsin skrivits, och i Pompeji finns skator avbildade på frescomålningarna.
Det är i mars som skatorna flyger lågt, då är det hög tid för dem att förbättra bostaden eller rentav bygga en ny. Samma skatpar kan leva tillsammans hela sitt skatliv som kan bli upp till femton år och de är fantastiska bobyggare. Det gamla boet används oftast som grund till årets påbyggnad och boet kan bli över en meter högt.
Under cirka en månad brukar de bygga, bättre gratisunderhållning kan man knappast få. Stora pinnar balanserar de galant i luften. De börjar med grövre pinnar och tar sedan vekare, tunnare. Men i detta bo som ser ut som en rishög kan honan inte lägga sina ägg. Därför finputsas det med naturens eget murbruk, lera. I botten av boet bildas nu en fin skål som bäddas med torrt gräs. I slutet av april eller i början av maj är det dags för honan att lägga sina blågröna ägg.
Nog är de vackra, i full segelflykt syns deras skönhet bäst. Svart och vit med svartblå metallic på vingarna, en riktig högtidsdräkt. En skata är inklusive den långa stjärten cirka 47 cm lång. Dess mest karakteristiska läte är ett lätt kraxande skratt som man ofta kan höra på våren då de håller ”skatriksdag” och ett tjugotal skator samlas högt uppe i ett träd. Ibland verkar de ha bestämt sig för att reta katten, de nästan drar den i svansen. Men är de tjuvaktiga? Inte, en pytteliten blänkande silversked och ännu mer glänsande godispapper ute på gräsmattan tittar de inte ens åt. Och naturen har sin gång. Skator äter mask, sniglar, insekter och möss men också andra fåglars ägg och ungar.
Text och foto: Kerstin Engstrand
