Det var mycket italienskt på 2014 års Chelsea Flower Show. Tommaso del Buonos trädgård var en modern italiensk där italiensk renässans mötte modernism.

Detta var andra gången som Tommaso del Buono och Paul Gazerwitz designade en trädgård för Chelsea Flower Show. 2008 gjorde de en otrolig organisk köksträdgård som är en av de vackraste jag sett. Den köksträdgården fick förgyllt silver.

Travertin, som bildas när grundvattnet pressas samman och som bryts i stora fyrkantiga block, var deras val av hårt material. Mycket snyggt när det är nytt, men det åldras inte så bra utomhus. Luftföroreningar och fukt gör att stenen blir allt gråare. Det är bara att titta närmare på Petersplatsen i Rom, kolonnerna där är mer gråsvarta än sandfärgade eller vita. Men på Chelsea var travertinen bländade vacker. Och kändisarna flockades framför travertinväggen, bänken erbjöd dem också en stunds vila.

Trädgården innehöll även andra klassiska former. Den var lätt nedsänkt, ett steg till två steg ner beroende på vilken del av trädgården man befann sig i, vilket förstärkte effekten att man gjorde entré i den.

Onekligen var detta en exklusiv trädgård men lite opersonlig. Den var snygg, väldesignad men saknade i mitt tycke något som gjorde att man tappade andan. Samtidigt mycket engelsk, kanske för det välskötta gräsmattan som prydde trädgårdens mitt. Jag fick känsla av ambassadträdgård. Andra tyckte den var maskulin. Kanske det, vad nu en maskulin trädgård är för något. Onekligen var det en trädgård som inbjöd till lugna samtal och eftertanke.

Det fanns även en intention att lära ut några designknep till besökarna. Främst då med placeringen av lindarna som växte längs ena kortsidan. De skapade både en avgränsning och en möjlighet att kika in. De gav trädgården perspektiv.

Det klassiska designknepet att rakt ska möta runt återfanns även här. Lindarna var ett exempel (stammen kontra grenverkets form), det andra buxbomen som ramade in trädgården mot den ena långsidan.

Skugga är viktigt i en italiensk trädgård och att vi vanligen inte designar våra trädgårdar för möjlighet att få skugga har nog många av oss upplevt de senaste heta somrarna. I fonden fanns en pergola med en porlande vägg. Intentionen var att vattnet inte skulle kännas men väl höras. Men London bjöd stundom på riktigt heta dagar och då upplevde man tydligt den sköna svalka som vattenväggen erbjöd. Och där återfanns de obligatoriska citronträden i stora terrakottakrukor.

Färgvalet var grönt, med inslag av ljusblått och lime. Iris, nepeta, violer och gurkört var några av de blå växterna. Här och var dök också starkt ceriserosa sabelilja upp.

Trädgården var designad av Del Buono Gazerwitz Landscape (Tommaso del Buono & Paul Gazerwitz) för dagstidningen The Daily Telegraph och fick guldmedalj.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand