Jätteverbena, Verbena bonariensis, sträcker upp sina ljust violetta blommor mot himlen, de sirliga stjälkarna syns knappt. Satsa på många eller på enbart en enda planta, oavsett antalet så kommer du att bli nöjd. Blommorna sitter som i en liten flock högt upp på de höga stänglarna och är blålila. Blir hösten mild kommer den att blomma långt in i november. Jätteverbenan har tagit oss med storm och är för många av oss ett måste i trädgården. Känner du att dina rabatter saknar det lilla extra nu när du kommit hem från semestern så är jätteverbenan ett säkert kort. Den piffar upp vilken rabatt som helst, och stortrivs även i kruka. Och den finns att köpa i stora, blommande exemplar. Och en varm sommarkväll kan man även känna att den doftar svagt.
Den är rikgrenig, vilket gör att man upplever en planta som fler än en. Och att blomningen synes öka i intensitet. I kruka är den ursnygg samplanterad med låga växter som mörkt lila, småblommiga petunior, silvernjurvinda eller mörkbladig revsuga. Läget ska vara soligt.
Jätteverbenan blir 150 cm hög och är lite gänglig, vajar graciöst vid minsta vindil men är ändå stadig. Den välter inte ens en regnig sommar som 2015. Trivs i sol−halvskugga och börjar blomma i juli–augusti och fortsätter därefter tills frosten har nupit den rejält. Milda höstar kan den blomma långt in i november. Dessutom är den en fjärilsmagnet av stora mått.
Foto: Kerstin Engstrand
Hos oss är den ettårig, och den är svårsådd, så det är bättre att köpa några plantor. Köp då rejäla plantor och ta sticklingar av dem. Sticklingarna rotar sig snabbt och på så sätt kan en planta snabbt bli tre eller fyra. Oftast hittar man plantor i slutet av maj, början av juni, när butikerna börjar sälja sommarblommor. Då ser den ganska oansenlig ut men den växer snabbt till sig, blir hög och frodig och plötsligt så lyser de blålila blommorna som stjärnor i rabatten. Och när den väl satt igång fortsätter den att blomma, och blomma och blomma, utan att du behöver göra någonting utöver att vattna om det är torrt.
I rabatten klarar sig jätteverbena – när den är etablerad – oftast med det regn som kommer. Däremot är det viktigt att ha koll på den när den är nyplanterad, men den visar tydligt när den vill ha vatten, hela plantan slokar då betydligt. Jätteverbenans blommor dansar högt över rabatten på sina smala men stadiga stjälkar, vilket ger känslan av att blommorna svävar.
Jätteverbenan självsår sig gärna. De självsådda plantorna blommar visserligen lite senare, just när frosten brukar komma men det är bara att tacka och ta emot. Om vintern blir mild händer det att den övervintrar i de södra delarna av Sverige.
Som en ridå, jätteverbenan minglar med rosa dahlior och mörkblå stormhattar i Helen Dillons trädgård i Dublin. Foto: Kerstin Engstrand
Ha många, och låt dem växa som luftiga draperier. Stilsäkra Helen Dillon i Dublin anser att jätteverbenan är så utsökt att den tävlar med stjärnorna på himlen. Hon låter den väva en lätt gardin framför rosa dahlior.
Övervintra: Stora plantor är dyra i inköp så de är väl värda att övervintra. Odlar du dem i kruka så ställ in krukan som den är i ett svalt men frostfritt utrymme. Kylskåpets svaldel fungerar också utmärkt för att övervintra knölarna i, där kan du förvarar dem som dahlior. Innan du gräver upp plantan ska du skära ner stjälkarna så att bara någon decimeter är kvar. Övervintra i torrt och svalt, frostfritt utrymme och lägg lite torr, fin sand kring rötterna.
Sticklingar: Köp en planta och klipp av toppskotten, sätt dem direkt i jord och de kommer snabbt att rota sig.
Sådd: Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att fröet grott, så den måste sås tidigt på året. Mer om hur du lättast lyckas med sådd av jätteverbena kan du läsa i artikeln Fröså jätteverbena.
Ännu mer inspiration om hur du kan skapa med får du i artikeln Skapa en oas av jätteverbena (klicka på länken så öppnas artikeln i ny flik).
Av Kerstin Engstrand
