Pioner har en tendens att bli yviga och när de tunga blommorna slår ut faller de framåt och de vackra blommorna bryts. I handeln finns många bra pionstöd av metall och plast men inget är så vackert som ett enkelt gjort av pil. Sätter man stödet över känsliga växter som behöver extra vinterskydd kan man lätt fylla det med löv och granris och vintertäckningen ligger kvar, skyddat för starka vindar. Pionstödet är en uppskattad ge-bort-present till trädgårdsägaren som har allt, för perennastöd kan man aldrig få för många av.

Material

11 stycken 1.5-2 cm tjocka pilkäppar 50 cm långa till ben

5-8 stycken 200-250 cm långa torkade pilslanor till flätning

Lättast är att göra stödet i en kruka som har en innerkant som man kan fästa början mot. Pionstödet ska vara 40 cm i diameter för att fungera bra varför krukan bör ha detta innermått. Krukan på bilden är gjord av plast.

Sätt ner pinnarna i en cirkel. Använder du en kruka som mall är cirkeln given. Annars sätt först ner fyra och fyll sedan ut med de resterande. Justera så att avståndet blir lika ca 11 cm eller en utspärrad hand.

Börja fläta 12 cm upp på pinnarnas längd. Ta hänsyn till hur långt de är nerstuckna. De första två är svårast. Har krukan en innerkant kan man använda den som stöd och sticka ner början på den första pilkäppen där så hålls den fast. Annars kan man böja den första slanan vikt på mitten runt första käppen. Fläta till ett 20 cm brett bälte. Tryck ner flätningen med jäma mellanrum.

Avsluta flätningen med att sticka ner änden i flätningen. Lossa försiktigt från underlaget och pionstödet är klart.

Idé: Rune Carlsson.

En stor kruka med kant fungerar bra som arbetsbord när pionstödet ska göras. Sandlådan är också ett bra ställe.

Varianter

Stödet fungerar också till andra yviga perenner som riddarsporrar och lupiner. Det kan göras som en igloo där längre käppar används som binds samman upptill över sammanflätningen.

Den kan också göras meterhögt som stöd för höga riddarsporrar eller höstrudbeckior med två eller tre smala band av sammanhållande flätning.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Med samma teknik som kantstaketet kan man göra en bra trädgårdskompost där ena sidan är öppen. Skulle inte tillräckligt med pil finnas hemma kan man lätt bygga på höjden en annan säsong.

Trädgårdskomposten görs bäst i tre fack men kan sedan lätt utökas efter behov. Varje fack med djup 130 cm och bredd 120 cm men naturligtvis kan man göra vilket format man vill. Slå ner granstörar, långa störar går utmärkt att dela på mitten. 

Lättast görs den om man ser komposten i fyra längder, fyra fristående sidor som blir en enhet:

2 yttersidor med 4 störar

1 mellansida med 3 störar

1 lång baksida med 6 störar

Material

Till en kompost med två fack med måtten 130 x120/fack behövs::

17 störar, granstörar eller liknande. De ska vara minst 50 cm högre än kompostens slutliga höjd.

Pilslanor:

5-7 st per dm höjd till kortsidorna 150-160 cm långa

5-7 st per dm höjd till mittdelen 140-150 cm långa

4-5 st per dm höjd till baksidan 270-300 cm långa

Samt 17 extra långa färska pilslanor som extra stöd till störarna

Banka ner stöttorna cirka 30 cm djupt. Doppa dem först i tjära. De som möter kortsida mot långsida kan ställas lite snett så går det lättare att fläta respektive sida.

Man kan fläta kortsidorna och mittdelen först och avsluta med baksidan. De ska inte flätas ihop utan bara tätt mot varandra.

Lättast är att fläta med 5 pilslanor åt gången. Färsk pil går utmärkt att använda. Skulle flätningen bli lite gles på något ställe gör det inget. Dessutom brukar det finnas tillräckligt med fukt i komposten för att pilen inte ska torka ut i första taget.

Fläta sidorna varannan gång med rotsidan ,varannan gång med spetsen från kortsidornas ytterkant.

Stick ner långa, färska pilslanor bredvid varje granstör. De kommer slå rot och bilda ett bra komplement till granstören som brukar ruttna med tiden. 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vi ser det överallt, det fina låga staketet som passar så bra som kant mot grönsakslandet eller som bara ett vackert lågt staket. När man börjar med torkad pil är ett flätat kantstaket det bästa att börja med. Snart flyter tekniken och man känner sig mogen att börja med svårare pilarbeten.

Material

Tjocka störar eller pinnar som ska vara 50 cm längre än staketets höjd. Granstörar, som finns att köpa i trädgårdsbutiker eller jämntjocka grenar av annat trädslag som lönn, björk eller rönn. För låga, korta staket fungerar tjocka pilslanor också bra.

Långa pilslanor av torkad pil, 150 -300 cm långa. Färsk pil går också att använda, slanorna slår inte rot när det ligger horisontellt även om de ibland kan skjuta enstaka skott. Beräkna att det går åt cirka 10-15 pilslanor per decimeter stakethöjd.

Sätt ut störarna på jämna mellanrum och förankra dem ordentligt i jorden, 20-40 cm ner. Om staketet böjer runt ett hörn bör pinnarna sättas tätare i böjen. Tunnare störar sätts tätare än tjockare.

Fläta slanorna mellan pinnarna, en åt gången, varannan framför, varannan bakom. Börja alltid bakom den första stören. Det är enkelt även om de första fem varven kan kännas lite bångstyriga och lösa så får staketet snart stadga och flätningen flyter snabbt och lätt. Tryck ner dem ordentligt för tätare flätning.

Högre staket får extra stadga och finare kant om man, när önskad höjd är uppnådd sticker 2-4 långa men späda slanor invid varje pinne, 1-2  på varje sida. Böj varje slana och fläta in den i kanten.

Snygga till så att inga slanor sticker ut, lättast är att knipsa av med en sekatör.

Kantstaketet håller i minst fem år, oftast mycket längre.

Varianter

Kant runt runda bäddar, i rabatten, trädgårdslandet, kryddlandet eller runt ett träd. Platsen avgör höjden. Ju lägre flätad kant, desto finare flätpil, tätare mellan störarna och tunnare störar.

Halvcirkelformad flätad kant blir fin skuggning för dina klematisplantor. den kan också göras lös och kan tas in på vintern.

Rund korg med handtag som blir fin upphöjd rabatt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Om färsk pil kräver sin planering i form av förberedelse av växtplatsen så behöver den torkade sin tid för att mjukas upp. Innan torkad pil kan användas så måste den läggas i blöt. Bäst är att låta de långa slanorna ligga nersänkta i vattnet i strandkanten av en sjö då det tar tid att få dem mjuka, uppåt en vecka. Nu är vi inte många som har tillgång till egen sjö. På villatomten eller kolonilotten kan man göra ett dike av en stor presenning där man lägger den torkade pilen. Har du ingen möjlighet att gräva ett dike kan du lägga presenningen på marken och bygga upp kanter med jordsäckar eller annat tungt som stöd. Fyll på med vatten, lägg på några stenar som håller pilen under vattnet och låt pilen ligga och dra. Använd inte badkaret om du inte hade tänkt köpa ett nytt, de starka färgämnena i pilens bark missfärgar badkarsemaljen effektivt.

Blötläggningen är viktig, för pil är i högsta grad levande material. Krympmånen när den flätade pilen torkar kan vara så mycket som 20% och det är inte roligt när skarvarna går upp.

Ju längre pil desto längre tid tar den att mjukas upp. Meterlånga tunna slanor tar 3-6 dagar, 2-3 meter långa 6, ibland upp till hela 14 dagar. Pilens tjocklek och vattnets temperatur avgör hur lång tid det tar. Vill man påskynda processen kan man lägga pilen i varmt vatten. När den torkade pilen väl är mjuk kan den ligga i vattnet i ytterligare 4-5 dagar, inte längre då den annars blir förstörd. Upp till 14 dagar kan den förvaras inpackad i fuktigt tyg, omsvept med plast. Torka av den innan den packas in. av. Pil som börjar släppa barken har legat för länge i vatten och bör inte användas.

Uppblött torkad pil som har torkat bör inte blötas upp igen. Däremot kan man frysa in uppblött pil och plocka fram efter behov. Så snart pilen har tinat, vilket går snabbt, på några timmar, kan den flätas. Men det kräver förstås en stor frysbox eller tillgång till frysrum.

Testa om den torkade pilen är tillräckligt mjuk: Böj en slana som ett upp och ner vänt V. Bryts den är den inte tillräckligt mjuk:

Mjuka alltid upp varje flätslana innan flätningen. Mot knät och med händerna. Bänd slanan åt båda hållen.

När man böjt en slana i en vinkel blir den där, en böjd slana är en förbrukad slana. Försök därför alltid böja slanan på rätt ställe från början.

Till stag för torkade pilarbeten kan man använda färsk pil. Skulle stagen skjuta skott kan man rycka dem lite upp och ner några gånger så försvinner rötterna. De nya fina rötterna är mycket känsliga och blir lätt skadade och lossnar.

Flätar man mycket blir händerna lätt torra. Tunna plasthandskar, diskhandskar är bättre än vanliga trädgårdshandskar. De låter en behålla känslan samtidigt som de ger ett fullgott skydd.  

Vinterförvaring

Torkade pilarbeten kan lämnas ute över vintern men de som går att ta in mår bäst av att stå torrt och svalt.

Behandling

Torkad pil antar med tiden en silvergrå färgton.

James Hector på The English Hurdle är nu fjärde generationens pilflätare som behandlar sina produkter medkokt linolja blandad med lika delar terpentin. Stryk på med bred pensel. Behandlingen görs på våren, i april -maj.

Träimpregneringsmedel kan strykas på pilarbeten om man vill ha en mörkare, jämnare färgton. De som använt träimpregnering under många år säger att livslängden fördubblas på vindskydd, pergolor och staket.

Ingen behandlingen kan göras direkt efter flätningen. Pilen har fortfarande mycket fukt sedan uppblötningen kvar i sig. Därför ska man vänta att behandla torkade pilarbeten i minst ett par veckor, gärna ett par månader.

Vill man bevara pilens färg kan en linoljeblandning eller träimpregneringsmedel strykas på. Med färgad träolja kan man också helt förändra pilens utseende.

Flättekniker

Grundprincipen för flätning av torkad pil är förvånansvärt enkel.

Varannan framför, varannan bakom och vänster har företräde. Det är alltid den slana som sticker ut till vänster som är på tur att flätas.

Skarvning görs spets mot spets, rotända mot rotända.

När man skarvar spets mot spets gör man skarven längre, d.v.s. man låter spetsarna flätas parallellt tillsammans

Enkel flätning

Man börjar antingen med tjockändan eller spetsen och alltid bakom den första stagen. Varannan framför, varannan bakom är principen. När en slana börjar ta slut skarvas nästa in, spets mot spets, tjockända mot tjockända för en mjuk övergång. Bäst blir det om man låter den gamla och den nya slanan överlappa varandra över två till tre stag. Klipp av den gamla, bakom ett stag på insidan av flätningen.

Dubbel kryssflätning

Till tätare flätning av runda föremål används dubbel kryssflätning.

Man jobbar med två flätslanor åt gången som ska vara lika långa och lika tjocka. Man börjar med att sticka in kortändarna mellan var sin vertikal käpp. Man kan också börja med spetsarna.

Sedan för man den vänstra av de två framför nästa pilkäpp och över flätslana nummer två och bakom nästa käpp. Samma sak görs sedan med flätslana nummer två som nu har blivit den vänstra. 

När två flätslanor ska skarvas sticks den nya in mot den gamla och så fortsätter man hela tiden. De två slanorna skarvas alltid samtidigt och alltid spets mot spets, rotända  mot rotända.

Avslut sker alltid med den tunnare delen, spetsarna. Antingen att de flätast hårt in och kan klippas av direkt mot flätningen eller, om flätningen  är glesare, sticks spetsarna in i tidigare flätvarv.

Saxflätning

Saxflätning används främst till öppna flätningar där pilkäpparna står på långt mellanrum, som exempelvis avlånga bönstöd.

Långa, ordentligt mjuka torkade pilslanor eller helt färska kan användas.

1.Pilslanan läggs runt den första vertikala käppen som ett liggande U. Böjningen ska göras på flätslanans mitt. Båda sidor av den böjda slanan ska ligga utåt, dvs om den första vertikala käppen men utanför käpp nummer två.

2. Sedan korsas, saxas flätslanan

3. Käpp nummer två förs in i saxen.

4. Den saxas igen och så fortsätter man hela tiden.

Om det är långt mellan käpparna saxar man flera gånger, två till tre mellan varje käpp.

Grundprincipen är korsning och att man jobbar utifrån och in.

Skarvning görs alltid tunn mot tunn sida, tjock mot tjock sida av slanorna. Då blir övergången mjukare och snyggare. Lägg skarven så att den ligger stadigt mot en stompinne.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Levande pil är oerhört lätt att jobba med och det absoluta bästa materialet att börja med. Det är segt och villigt, dessutom ganska lätt att bära jämfört med bräder. Förutom vattning och viss ansning också i princip underhållsfritt. Ett staket, ett läskydd eller en berså är gjorda på ett par timmar. Står en koja högt upp på barnens önskelista gör ni lätt på en eftermiddag en tillsammans. Vad som tar tid är underarbetet, förberedelsen av växtplatsen.

Bästa tid: Från slutet av mars till början av juni beroende på var man bor. Börja så tidigt på våren som möjligt, så snart tjälen har gått ur jorden. Det brukar vara när tussilagon blommar. Fördelen med att plantera levande pil tidigt på våren är mindre behov av bevattning än om man börjar i slutet av maj, början av juni. 

Hållbarhet: Levande pil klarar alla gånger zon 5. Enda faran brukar vara stora, våta tunga snömassor på vintern som kan knäcka stora, höga konstruktioner och dålig bevattning första sommaren. Ett levande pilstaket eller koja kan leva 20-30 år. 

Placering: Soligt eller halvskugga, gärna i en vrå av trädgården. Inte nära törstiga träd som björk som kan dricka 300-400 liter vatten per dag. Fem till sex meter bör avståndet vara till stora lövträd. 

Varning: Pilrötter är kända för att orsaka skador på dräneringsrör och vattenledningar. För säkerhets skull bör därför all levande pil som blir stora träd eller buskar placeras minst tre meter från boningshus. Annars kan pilens rötter tränga in i dräneringsrören och ställa till skada. Rötterna kan också orsaka sättningar i husgrund och spräcka ytbeläggningar på gångvägar och uteplatser. I Sverige är det bara ett fåtal arter som blir stora träd, exempelvis sälg och vitpil. Ett staket eller en koja som hela tiden klipps på höjden brukar inte få så djupa rötter, runt 60 -100 centimeter och innebär inte något större hot mot vattenledningsrören än vanliga buskar och träd. Viktigt är att se till att rotsystemet har tillgång till stor jordvolym och bra med vatten så att rötterna tränger rakt ner och inte växer längs med marken.

Jord: Allra helst lerjord som binder fukten bra vilket gör att pilen snabbare kommer igång. Gräv ordentliga diken och ta bort allt ogräs och vanligt gräs. Har du inte lerjord fyll på med kompost eller köpejord med hög humushalt.

Lagring: Pilen ska allra helst vara rykande färsk, bäst är om man kan gå på “självplock” i en energiskogsodling. Upp till två veckor, ibland lite längre kan den färska pilen ligga innan den planteras bara den ligger i skugga och hålls lite fuktig.

Förberedelser: Om pilen inte är nyplockad har ändarna torkat under lagringen och fungerar som en kork om man inte gör en ny, fräsch snittyta. Klipp av 2-3 cm i rotändan på varje käpp. Sätt skotten i en hink med vatten eller i vattentunnan några dagar före planteringen. Det stimulerar rotbildningen och fina rotknölar bildas. Låt dem inte stå för länge, bildas långa rottrådar kommer de att brytas av vid planteringen. Under den tiden kan du i lugn och ro förbereda platsen, gräva upp diket och fylla på med jord.

Toppa all levande pil, minst 5 cm, allra helst 20-30 cm. Blomknoppar upp i toppen ska tas bort innan planteringen. Detta för att minska bladytan och minska risken för uttorkning innan rötterna bildats.

• Ju längre pil desto större planteringsdjup:
• Minst 30 cm för 200 cm långa skott  
• Minst 40 cm för 300 cm långa skott

Väl tilltaget planteringsdjup förankrar sticklingen bättre i marken och minskar också risken för uttorkning.

Vattning avgörande: Vattna all levande pil ofta, under den första månaden dagligen och lita inte på att regn ger tillräckligt. Känsligaste perioden är fram till midsommar.

Innan du startar

En grensax, en sekatör och bindbast behövs för lyckat resultat.

Förutom råmaterialet, pil, är det inte så mycket redskap du behöver. Troligen har du redan det mesta.

• Grensaxen är bra att klippa av pil med om du går på självplock. Den är också användbar när tjockare slanor ska kortas eller få nya snittytor.
• En rejäl sekatör för ansning av slanor som sticker ut och trimning av levande häckar och pilhyddor.
• Bindbast för en första, preliminär hopbindning.

Kan vara bra att ha:

• Tumstock eller mätband för avstånd, kontroll av längder.
• Vass kniv, typ morakniv om man vill ha spetsiga avslut.
• Syl kan ibland vara bra när man, för att fläta in ett fint avslut, behöver lyfta upp en slana
• Ståltråd eller floristtråd
• Spade, grep och skottkärra för att förbereda växtplatsen för levande pil.

Såpa, färsk pil som man inte vill ska skjuta skott kan man låta dra i såpa ett par dagar.

Grundregler

När du väl börjar märker du snart vad lätt det är. Det är samma grunder som går igen hela tiden och dem behärskar man snart.

• Behandla pil försiktigt men bestämt.
• Proportionerna avgör
• Tjockaste pilen, tvåårsskott till de kraftigaste arbetena.
• Tunnare, ettårsskott till flätning och allt som ska böjas skarpt.

Text och foto: Kerstin Engstrand