Första sidan

Svarthallon 'Jewel'. Foto: Kerstin Engstrand

Bär med udda färger, som svarta hallon, kan det vara intressant att odla? Vi som trädgårderar brukar vara nyfikna av oss och vi har odlat svarthallon nu i ett par år. Vi föll för att de var så vackra, de påminner mycket om björnbär.

Väl inköpta läste vi på och fann att de anses vara särskilt nyttiga, rika på vitamin C och flavonoider. Den svarta färgen beror på att bären innehåller antocyanin som ska vara en kraftig antioxidant.

För det första, svarthallon växer snabbt och kraftigt! Vips så var den nyplanterade busken hög, över 1,5 meter. Jag tog mig friheten att beskära den, klippte av några grenar cirka 20 cm över marken och då förgrenade den sig fint.

Busken ger som vanliga hallon bär på fjolårets skott. Bladen är friskt gröna, ganska stora och har vit-silverskimrande baksida, en ganska fräsch buske helt enkelt.

Svarthallon 'Jewel' Foto: Kerstin Engstrand
Svarthallon ‘Jewel’ Foto: Kerstin Engstrand

I mitten av juli börjar bären bli mogna, oavsett sommar. Först ser bären ut som vanliga hallon och har man flera hallonbuskar så är det bra att särskilja svarthallon så att alla familjemedlemmar vet om att man ska vänta till just dessa blir svarta. Bären är mogna då de släpper när man försiktigt tar i dem.

Hur smakar de då? Efter att ha haft provsmakning av flera sorter och involverat hela vänkretsen har vi kommit fram till att de har först en lätt kryddig smak för att ge en eftersmak av lite viol. Svarthallons smak är alltså ljusår från vanliga så kallade mormorshallon. De är framtagna i USA och lär även vara populära att göra sylt och likör av. Vi föredrar dem i frukostyoghurten men kommer troligen att göra sylt av dem nästa år.

En varning, svarthallon är som sagt snabbväxande och kan faktiskt bli tre meter hög, även fyra meter höga buskar har vi sett och då i vanlig, välgödslad trädgårdsjord odlade i pallkrage. De är taggiga men inte så att vi störs. Våra blir cirka två meter höga. Plantera med ett avstånd av 40 cm mellan plantorna.

Rubus occidentalis är dess vetenskapliga namn och det finns en mängd namnsorter på marknaden, vi har köpt plantor som har benämns ’Jewel’ och ’Black Jewel’ som vi dock tror är samma.

Vi odlar i växtzon 3, men det finns rapporter om att svarthallon trivs bra i zon 4 och zon 5. Läget ska vara soligt och skörden börjar i mitten av juli och fortsätter sedan succesivt i ett par veckor.

Grenar som givit skörd blir på hösten bruna och det syns tydligt vilka som ska tas bort. Vi har valt att ta bort den gamla veden nästföljande säsong och det har fungerat utmärkt. Några rotskott verkar svarthallon inte skjuta utan alla skott kommer från plantans bas.

I och med att skotten kan bli så långa fungerar det bra att odla längs en spaljé.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Ambraträd. Foto: Kerstin Engstrand

I Sydafrika är det ett vanligt alléträd, i Australien växer det numera vilt och där anses det vara ett så pass snabbväxande träd så att det kan vara svårt att bli av med.  Det går också att odla i Sverige, här är det inte lika snabbväxande.

Allt sedan jag första gången blev tipsad om att riva ett ambraträdsblad mitt itu för att känna doften bestämde jag mig för att ett sådant träd ska jag ha. American sweet gum tree är ett av dess många namn. Kådan är bärnstensfärgad. Länge trodde jag det skulle vara en omöjlighet men en dag fick jag tag på ett litet exemplar som var bördig från staten New York och idag växer det sakta men säkert i min trädgård i zon 3. Att trädet du tänker plantera har sin härstamning från New York är viktigt, de från Mexiko är året runt gröna och det fungerar inte i vårt klimat.

Jag gillar även ambraträdet för dess höstfärgers skull. De stjärnformiga bladen går i alla färger och ett och samma träd kan ha blad i allt från månskensgult till lila.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det har ett grunt rotsystem, som syren och granar, och trivs den brukar den föröka sig med rotskott. Dock inte ett problem i vårt land, ännu.

Ambraträdet anses vara snabbväxande men som många andra så brukar det vara ganska stillastående de första åren, då satsar den på att utveckla rotsystemet. Var noga med vattningen de första två åren.

Soligt läge. Vanlig bra trädgårdsjord. Gärna lite extra vindskyddat, rötterna är känsliga för kyla, och för uttorkning. Ambraträdet anses vara härdigt i växtzon 1 men det har även planterats flera stora i Stockholms innerstad.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Man rekommenderas att plantera ett så stort exemplar som möjligt men de är svåra att få tag på.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Dahlia. Foto: Kerstin Engstrand

Vid första lätta frosten brukar dahlians blad bli svarta. Det är ingen fara, knölarna tål en frostnatt, eller flera bara inte kylan har gått ner i jorden.

För att undvika att frosten tar blommorna kan man täcka dem med fiberduk, det fungerar mycket bra om frosten är lätt. Duken är så lätt och luftig att den skyddar utan att knäcka stjälkarna. Den kan också förlänga livet på många andra sommarblommor än bara dahlior.

Dahlior är numera ganska dyra, och kanske har du fått tag på lite ovanliga sorter så det är väl lönt mödan att ta hand om knölarna. Dahlia övervintrar inte i Sverige, kanske någon har lyckats på Gotland eller i Skåne, men för de flesta av oss behövs knölarna tas hand om.

Börja med att markera varje planta med sortnamn. Lättast är att trä en etikett runt stjälkens bas så att etiketten följer med plantan.

Därefter klipper jag bort de blommor som fortfarande är fina. De får pryda så många rum som möjligt, dahlian är en härlig snittblomma!

Gräv upp knölarna med en grep, grep är ett förträffligt redskap och risken minskar betydligt att du skadar de ömtåliga knölarna med grepen än med spade.

Nyuppgrävd dahlia. Foto: Kerstin Engstrand
Nyuppgrävd dahlia. Foto: Kerstin Engstrand

Lyft upp försiktigt, och skaka av det mesta av jorden. Klipp nu av allt som är grönt förutom 10 cm av stjälkarna.

Jag låter dem nu torka inomhus i ett par dagar för att resten av jorden lättare ska gå att få bort. Nu granskas rötterna ordentligt, gamla knölar som är mjuka skär jag bort med en vass kniv.

Allt som är skadat och dåligt ska bort då risken för röta ökar. De tunnaste av rötterna kan man också klippa bort.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt, en dahliaknöl ska vara i ett stycke bestående av 10 cm stjälk, mellandelen som håller ihop de olika knöldelarna och så ett par knöldelar. En knöldel som saknar stjälk och mellandel kommer inte att växa nästa år.

Knölarna ska vinterförvaras mörkt och frostfritt. Ett kylskåps svaldel, dvs där grönsakslådan finns har bra temperatur och kan hållas som ledtråd när du ser över lämpliga vinterförvaringsställen. Tänk dock på att dahliaknölar är mums för möss och råttor! Se till att förvara dem så att inga gnagare kan ta sig dit och kalasa under vintern!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

En låda med träull, spån eller torv fungerar bra. Spån och torven förhindrar uttorkning men tar även bort överflödig fukt.

Man kan även linda in dem i platsfolie.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och så glöm inte att njuta av dina dahlior nu, även i vaser inomhus!

I vår kan du göra som Botan i Göteborg. I mitten på april tar de fram de övervintrade knölarna för kontroll och plantering i kruka. Under sex till åtta veckor får de växa i krukor innan de planteras ut i rabatter i juni. Naturligtvis kan du sätta dina dahliaknölar direkt i din rabatt när frostrisken är över. Du får då räkna med en senare blomning än om du driver dem inomhus först.

Höstbukett på Waldemarsudde. Foto: Kerstin Engstrand
Höstbukett på Waldemarsudde. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Äkta kastanj som växer i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Höst, då dyker kastanjer upp i frukt- och grönsaksdisken. Lite plattare än de hästkastanjer vi plockar upp i parker och trädgårdar.

Äkta kastanj, Castanea sativa växer i stort sett i hela Europa och större skogsbestånd finns även i England. Den är lätt att känna igen, bladen är sågtandade och avlånga, de sitter inte i som i en paraplyform som hästkastanjens. Hästkastanjens nötter är inte ätliga.

Jag har ett, än så länge litet exemplar, som jag för många år sedan köpte i Östersund, uppdraget i en plantskola där. I Bergianska trädgården i Stockholm finns fina exemplar, likaså i Botan i Göteborg.

Är hösten varm och lång får man mogna kastanjer även Sverige.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Som alla träd inom samma släkte blir de med tiden stora, minst 20 meter höga. Hanblommorna sitter på långa smala gula ax och inte i de vackra ljusliknande klasar som hästkastanjens. Honblommorna, som blir kastanjer, är så små att man knappt ser dem. Blomningstiden är maj, början av juni. Höljet runt kastanjerna är också taggigt, extremt taggigt. De ser ut som sjöborrar!

På hösten avnjuts de rostade med salt och smör, eller bara om de är. En klassiker att hålla värmen vintertid är att ha några varma kastanjer i fickan. Kastanjemjöl är populärt ibland annat Italien, av det gör man i Florens bland annat en kaka gjord på kastanjemjöl och rosmarin. Dock har kastanjemjöl kort hållbarhet, det är en färskvara.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett annat plus är att äkta kastanj får vackra höstfärger. Bladen går i orange toner. Äkta kastanj är långsamväxande. Säkrast är att plantera det vindskyddat och i väldränerad jord. Det finns större exemplar att köpa, du får räkna med att betala över tusen kronor för ett träd som är två meter högt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Röd hassel. Foto: Kerstin Engstrand

Rika på nyttigheter som proteiner, mineraler och vitamin E samt så goda rostade eller i bakverk, det finns anledning till varför hasselnötter är så populära.

Har du ett hörn av trädgården som ligger lite i halvskugga vill jag slå ett slag för en egen liten hassellund. För färska hasselnötter smakar bra mycket bättre än de som lagrats en tid. Lejonparten av de vi köper till jul kommer från Turkiet och är av en annan sort än vad som kan odlas här, de importerade har oftare ett hårdare skal.

Det går alldeles utmärkt att odla hasselnötter i Sverige. Jag har hittat stora bestånd av hasselbuskar i skogarna utanför Uppsala. Det finns även buskar i Umeå och i Dalarna som ger frukt. Det sägs att de kom hit strax efter istiden. De trivs i näringsrik jord och i naturen hittar man de oftast i hagmarker och i barrskogar. Halvskuggigt läge ska det vara. Har du en sluttning i halvskuggigt läge så kan den vara ett bra alternativ för din hassellund, bara det inte är för brant. Buskarna klarar branta sluttningar men du ska kunna stå stadigt när du skördar.

Hassel trivs i lundmiljö. Foto: Kerstin Engstrand
Hassel trivs i lundmiljö. Foto: Kerstin Engstrand

Alla former av hassel blommar tidigt på våren, på bar kvist det vill säga innan bladen har sprungit ut. Honblommorna är rubinröda och små, i storlek knappnålshuvud typ de med glashuvud, medan hanblommorna är gula hängen som liknar de som björkar har. Hassel är vindpollinerade och har du exempelvis en ormhassel på tomten hjälper även den till med pollineringen. Dock så blommar honblommorna före hanblommorna, men det brukar bli nötter i alla fall. För säkerhets skull rekommenderar man att ha flera buskar och då blanda flera sorter. Den tidiga blomningen är också viktig för humlor och bin.

Hassel har ett upprätt växtsätt. Hassel, Corylus (Hasselnöt-Gruppen), är lättskötta, behöver ingen direkt skötsel men med tiden bör man glesa ut buskarna och det gör man lättast genom att regelbundet ta bort de äldsta grenarna och då från basen av plantan, men lämna alltid 10 cm kvar. Glesa buskar ger mer skörd.

Härdigt till och med växtzon 4. Kan bli hela fyra meter hög. All hassel blir cirka hälften så bred som hög med smalare bas. Nötterna är skördemogna i oktober-november.

Hasselnötter, fortfarande gröna och omogna. Foto: Kerstin Engstrand
Hasselnötter, fortfarande gröna och omogna. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns minst ett 40-tal namnsorter men idag bruka man rekommendera de storfruktiga. Storfruktig hassel, ger som namnet säger stora nötter Det finns flera sorter som är storfruktiga, bland annat ‘Jättenöt från Halle’ som vi ofta här hemma ser angiven som en dansk sort (’Halleske Kämpe´) medans danskarna anger att den är tysk vilket är det korrekta. Den säljs även under namn som ’Stor Zellernöt’,’ Halls Gigant’ och ’Riesennuss’. ‘Jättenöt från Halle’ ska vara ganska motståndskraftig mot nötviveln.

En annan bra storfruktig sort är ’Cosford’ som har ett mjukare skal än andra sorter och anses i princip vara självbefruktande.

Dessa sorter är lite dyrare än vanlig hasselnöt, runt 3 – 400 kronor, ibland lite mer. En vanlig buskstorlek är 60 till 80 cm hög. Alla storfruktiga sorter är hybrider av Corylus avellana och Corylus maxima.

’Lambert Filbert’ är en annan sort som rekommenderas för vårt klimat. Den har vitt fruktkött och ganska stora, mellan 20 till 30 mm äggformade nötter och oftast fem i varje klase. Ger bra skörd och kan ibland redan vara skördemogen i slutet av september. Rekommenderas tillsammans med ’Cosford’ för att få bra skörd.

Mycket vackra är de rödbladiga där ‘Rote Lambertsnuss’ är den som är lättast att få tag på här i Sverige.

Hur mycket skörd kan man få? Ja det beror på plantans storlek men har man tur får man med tiden upp till 4 kilo, dock skulle jag inte hoppas på så mycket per planta, kanske på halva mängden.

Man kan även äta hasselnötterna när de är gröna, det har blivit lite ”inne”, då skördar man de gröna nötterna när det så kallade svepet fortfarande är grönt. Brukar vara i augusti. Eller så gör man nocino av dem.

  • Tomma hasselnötter, beror antingen på att befruktning inte skett eller så har nötviveln troligen ätit upp innehållet.
  • Ska du skörda stora mängder bruna, mogna nötter så kan du lätt skilja de tomma från de mogna genom att lägga alla nötter i en hink med vatten. De som flyter är tomma.
  • Bruna hasselnötter är mogna då de fyller upp hela skalet. Det bruka inträffa från början mitten av september och framåt. När de släpper när man vrider lätt på dem är de mogna. Ett annat tecken är när man finner några på marken, men ekorrarna vet om när det är dags, de har örnkoll, och där får man vara snabb.
  • Visste du att tryffel, den delikata svamp som växer under mark, trivs Särskilt bra tillsammans med hassel? Det finns hasselplantorn med inympad tryffelmycel att köpa. Dock, får du tryffeln att trivas blir det på bekostnad av hasselnötsskörden, men man kan inte få allt här i livet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sidenört, blomma. Foto: Kerstin Engstrand

Vilken doft, så brukar de flesta utropa när man möts av ett stort bestånd av blommande sidenört. Den doftar verkligen ljuvligt, sött, men sidenört, Asclepia syriacea, vars blommor och doft mångt och mycket påminner om krukväxten porslinsblomma, är en mycket invasiv växt och finns på EU:s lista på förbjudna växter.

Den ska inte förväxlas med den röd sidenört  Asclepia curassavica, eller orange sidenört, Asclepia tuberosa som är färgstarka i orange-rött och vanlig i kommunala sommarblomsplanteringar.

Sidenört är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen. Hur den en gång har kommit till Sverige är inte direkt känt men den härstammar från Nordamerika. Troligen har den kommit hit via införsel av frö, det är lätt att bli förförd av doften och sidenörten attraherar även bin.

En planta blir snabbt flera och bildar täta höga bestånd. Foto: Kerstin Engstrand
En planta blir snabbt flera och bildar täta höga bestånd. Foto: Kerstin Engstrand

Den blir snabbt mycket hög, runt två meter. Bryter man av ett blad eller en stjälk syns den vita växtsaften tydligt, den kan framkalla allergi.

Ett varmare klimat gör att den gynnas. I många länder är den ett problem, snabbetablerande som den är men den är också giftig för bland annat betande djur.

Du får alltså inte längre odla den, och absolut inte sprida den i naturen. Den är även förbjuden att importera, sälja, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen. Bäst bekämpar man den genom att ta upp plantorna, det går att rycka upp dem men se till att alla rötter kommer upp. Den sprider sig även med frö även om det inte är lika vanligt som med rotdelar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Du ska inte kompostera växtdelarna, de ska förbrännas. Ring till din kommuns miljökontor om hur du ska hantera växten. Här finns en bra film: https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Frammande-arter/Invasiva-frammande-arter/Invasiva-frammande-arter-som-omfattas-av-EUs-forordning/Sidenort/

Hittar du sidenört i naturen, rapportera då in fynden till Artdatabanken: https://artfakta.se/rapportera/invasiva-arter/skapa

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

'Firestars Scorchio' är en ny sort från Hardy's 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Denna ”jag vill ha växt” är ingen perenn utan en knölväxt. Har sitt ursprung i Sydafrika och introducerades i England 1966. I England stormtrivs den och har blivit lätt invasiv.

En växt som inte är gjord för vårt klimat men den klarar att övervintra i mycket bra lägen om vintern blir mild.Tricket är att sätta knölarna djupt, 30 cm ner i jorden. Det fungerar för oss. Men markera var du har knölarna för de kommer igång ganska sent på våren. Lättast övervintrar sorten ‘Lucifer’.

'Lucifer' som övervintrat i grönsakslandet. Foto: Kerstin Engstrand
‘Lucifer’ som övervintrat i grönsakslandet. Foto: Kerstin Engstrand

I Sydafrika växer montbretia, Crocosmia x crocosmiiflora, med milda vintrar och fuktiga somrar och så vill den ha det hos oss också. Blommorna är minst sagt spektakulära, den gracila formen förför. Finns i gult, orange och klart rött. Bladen är svärdsliknande. Bra snittblomma och får vackra fröställningar. Perfekt partner till höga gräs.

Blir ca 60–80 cm hög.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Flädersaft som görs av den vanliga äkta flädern, Sambucus nigra, brukar vara champagnefärgad men varför inte satsa på en rosablommande fläder som ger rosa saft?  Som flikbladiga med mörkt purpurröda blad och rosa blommor.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Blodfläder, Sambucus nigra ‘Purpurea’, börjar först med att bjuda på gröna blad som sedan övergår till djupaste purpursvart.  Inte nog med det, på hösten blir dess blad flammande röda. Och självklart bjuder den på de klassiska spetsformade blommorna  i  juni. Blodfläder är härdig upp till växtzon 3. Den blir 2,5 meter hög.

‘Black Lace’ har visat sig klara växtzon 4 utan problem. Den anses vara den mörkaste av alla. Förekommer även under namnet ‘Eva’. Har mycket smala flikiga blad. Får även den svarta ätliga bär.

'Black Beauty'.  Foto: Kerstin Engstrand
‘Black Beauty’. Foto: Kerstin Engstrand

’Black Beauty’ säljs också under namnet Gerda. Låter du den växa som en buske blir den med tiden tre meter hög och lika bred. Och den är snabbväxande. Får på hösten svarta bär som också är ätliga. Bladen är som alla mörkbladiga fläder först gröna innan de antar den mörkt purpurfärgade bladen. Härdig upp till växtzon 3.

'Black Tower'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Black Tower’. Foto: Kerstin Engstrand

Nu finns en ny som heter Black Tower som växer mera upprätt, mera som en pelare. Även denna har de nya skotten grön färg. Svarta bär. Blir cirka två meter hög. Klarar växtzon 4.

Brokbladig fläder.  Foto: Kerstin Engstrand
Brokbladig fläder. Foto: Kerstin Engstrand

Albovariegata’, vitbrokig fläder, har vitbrokiga blad. Blir upp till tre meter hög. Härdig upp till växtzon 4.

‘Aurea’, gulbladig fläder, gula blad och röda bladskaft. Växtzon 4.

Gul-limefägad fläder. Foto: Kerstin Engstrand
Gul-limefägad fläder. Foto: Kerstin Engstrand

‘Golden Tower’ har vita blommor och gulgröna flikiga blad. På hösten svarta bär som är ätliga, Blir cirka tre meter hög och härdig upp till växtzon 4.

‘Marginata’, som även förekommer under namn som  ‘Variegata’ och  ‘Aureavariegata’, brokig fläder,  har gulbrokiga blad. Zon 5.

Allmänt om fläder
  • Vill växa i sol till halvskugga, bäst blir den dock i full sol.
  • Är ingen törstig buske.
  • Växtsätt: Buske eller mindre flerstammigt träd, du kan forma din buske som du vill ha den.
  • Beskärningstid: På senvintern eller tidig vår. Fläder tål hård beskärning. Man brukar också behöva gallra ut äldre grenar, särskilt längst ner.
  • Fläder vill ha näringsrik, mullrik jord och det ska vara väldränerat.
  • Oavsett sort så brukar fläder få bladlöss. Detta undviks om man istället gör saft på bären.
  • OBS! Förväxla inte den äkta flädern med druvfläder, som är giftig. Druvflädern liknar mera rönn.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Ton i ton är ett säkert och raffinerat sätt att skapa minirabatter i din trädgård på. Tänk tre växter som trivs i samma växtförhållanden, tänkt tre färgtoner som matchar varandra, tänk tre som avbyter varandra i blomning så har du en succékombination!

Daggros, ett stycke Pattys Plum och så en stäpplök, det är min favoritkombination i juni. Ton i ton, sammanbundna men ändå solitärer, så har jag skapat en del av min trädgård. Grundidén att en färg ska vara sammanhållande och tas upp av olika växter som avlöser varandra i blomning. Då blir det som om färgen hoppar över till nästa växt.Men just denna har väldigt korta mellanrum i blomningen mellan de olika växterna. Lite senare, när stäpplöken och vallmon har blommat över, men då daggrosen fortfarande blommar, så träder honungslöken in på scenen.

Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand
Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand

Daggrosen är den verkliga dominanta i denna del. Det är en snabbväxande ros!  Daggros, Rosa glauca, är huvudaktören vars vackra rödtonade och gråblådaggigt bladverk är fin från tidig vår till sen höst. I en månad, från början av juni till början av juli, bjuder den på en mycket riklig och svagt doftande blomning och blommorna fylls tidigt på morgonen av humlor och bin som älskar daggrosens enkla blommor.  Blommorna är mörkt ros med vit mitt. På hösten kommer nyponen som matchar bladverket, de är först brunröda för att senare gå över till mera orange. Daggrosen blir upp till tre meter hög och är alla gånger härdig upp till växtzon 6.

'Pattys Plum'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Patty’s Plum’, till höger skymtar daggrosens blad. Foto: Kerstin Engstrand

Jättevallmon Patty’s Plum träder in på scenen i juni. Det räcker med en planta, Patty syns! Sedan Patty’s Plum gjorde entré på trädgårdsvärldens motsvarighet till modeveckorna i Paris och Milano, Chelsea Flower Show i London 1998 så är hon nummer ett. Alla drabbades då och än idag av habegär. Hon blev trend, hon blev mode.  Mer om ’Patty’s Plum’ och historien bakom kan du läsa i vår specialartikel (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster).

 

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand
Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Stäpplöken vars metalliskt ljust lila blombollar gör att man syns titta in i en stjärnhimmel blommar också i juni. Blombollarna kan bli upp till 20 cm stora! Varje blomboll består av ett sjuttiotal lätt silverglänsande, purpurvioletta blommor. Här kan man verkligen tala om blommor i blomman! Den blir ca 50 cm hög. Sin naturliga växtplats har stäpplöken i norra Iran och på Centralasiens sluttningar på en höjd av 1 000−2 200 meter över havet. Därför är den mycket lättodlad bara växtplatsen är väldränerad och solig.

Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand
Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand

Honungslöken, Allium siculum men förekommer i handelns under det vetenskapliga namnet Nectaroscordum siculum, är humlornas favorit och intressant från knopp till fröställning. Den är denna kombinations utropstecken. Färgen som utslagen blomma är mellan beige, puderrosa och grönt! Knopparna ser ut att vara inslagna i papper och efter blomningen bildas fröställningar som ser ut som små raketer! Blir 60-70 cm hög och blommar i slutet av juni.

Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand
Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand

Senare under sommaren inträder en rudbeckia, en solhatt, mer om denna trevliga växt kan du läsa här (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Honungsros. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns blommor och det finns blommor, några bär på en wow-faktor, andra är mera stillsamma. Honungsrosen bjuder på både och.

Honungsrosen, Rosa helenae hybrida, är en starkväxande klätterros som mer än gärna svingar sig upp i ett gammalt äppelträd, fem meter upp är inga problem för den. Näringsrik och fuktighetshållande jord, alltså gärna lite lerrik jord, föredrar den men ett ytterligare plus är att den även klarar av lite sämre förhållanden som exempelvis lite skuggare läge. Jag har flera exemplar, ett i österläge i skuggan av en häck, och andra i söderläge.

Dessutom har den ett mycket friskt bladverk, det är sällan den får några angrepp.

Blomknopparna är mörkt gula och är så vackra att man nästan inte vill att de ska slå ut! Men när blommorna är utslagna så får man ytterligare en rikedom, humlor en masse! På hösten sätter den nypon, små och exklusivt korallfärgade.

Blommorna är stora som gamla femkronor och sitter i klasar. De slår en ”normal” sommar ut i mitten av juli och går i olika toner av gult mot vitt. Har våren och sommaren varit extra varm, som de senaste åren, så blommar den redan i slutet av juni i Stockholmstrakten.

Att den är starkväxande innebär också att den passar att klä in ett staket eller en portal. En enda ros klär lätt in en husgavel. Den klarar även av att flyttas, i sådana fall är det mera den person som ska gräva upp den som får mest stryk, en klätterros har maffiga rötter. Jag flyttade en av mina sensommaren 2006. Första året efter flytten stod den stilla, ingen tillväxt skedde men därefter så växte den på som om inget hade hänt.

Planterar du din honungsros under ett träd så bör du ge den lite extra omvårdnad i form av extra bevattning och lite gödsel. Annars behöver du bara se till att den får lite extra vatten om det skulle bli en längre torrperiod.

Beskärning, behövs i regel inte, enstaka döda grenar tas bort, ibland måste man också begränsa honungsrosens framfart.

Led gärna de långa skotten så att de växer horisontellt, det främjar blombildningen.

Välj rätt sort!
Hybrida som flyttades 2006, det klarade den galant. Foto: Kerstin Engstrand
Hybrida som flyttades 2006, det klarade den galant. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns ingen uppsjö av sorter att välja på, man brukar säga att valet är lätt, det är en som är vackrast och de andra två är de näst vackraste. Det vill säga, har du plats så välj en av varje.

‘Hybrida’ är den som länge har varit vanligast men numera lite svår att få tag på. Hybrida är härdig alla gånger i zon 5. Blomklasarna, som är enorma, de t kan finnas hur många blommor som helst på en klase, kommer på fjolårsskotten. Blommorna är dubbla, gula och har ett starkt gult öga. Blomknopparna är gula. Just denna kombination, gula blomknoppar, ljust gula, månskensgula blommor som blir mera vita när de börjar vissna är en mycket trevlig upplevelse.Hybrida ska ha som ursprung i en fröplanta av Rosa helenae som ska ha upptäckts av Valdemar Petersen.

Honungsrosen 'Lykkefund'.  Foto: Kerstin Engstrand
Honungsrosen ‘Lykkefund’. Foto: Kerstin Engstrand

‘Lykkefund’ är en sort från 1930 och ska ha tagits fram i Danmark av den kände förädlaren Aksel Olsen, därav det danska namnet. Lykkefunds halvfyllda blommor har en lätt rosa ton, liksom knopparna. En nästan taggfri sort! Anges vara härdig upp till zon 3.  Fin doft och älskas av humlor och bin.När den blommar så surrar det så intensivt av humlor att man kan tro att en drönare passerar över den!

’Aksel Olsen’ är den som liknar mest en nyponros, en månskensgul sådan. Har sitt ursprung i en ros som växte i Köpenhamns botaniska trädgård. Är en enkelblommande sort. Är den honungsros som får de största blommorna, och klasarna. Anses vara lika blomvillig som den är taggig!  Härdighet: Växtzon 3.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Linné lär ha skapat ett solur av växter, där varje växt var vald för att den hade egenskapen att slå ut vid en viss...