Första sidan

Odla ärtskott, snabbt och billigt! Foto: Kerstin Engstrand

Gröna ärtskott dök upp på fina restaurangers mattallrikar någon gång i början av 2000-talet, eller var det ännu tidigare? Nåväl, där låg de, ofta två i kors. Där ligger de fortfarande, dock idag i större mängd men numera även på lunchmatsalens rätter. Vackra, fräscht vårgröna. De finns även i matbutikens sortiment och oftast då under rubriken gourmetgrönsaker. 100 gram för 25 kronor.

Att svenskodlade ärtskott finns att köpa hela året visar på att de är mycket lättodlade. Men efterfrågan verkar var stor för det importeras även ärtskott från Thailand, Tyskland, Peru, Ungern, Italien, Grekland, Holland, Frankrike, Spanien, Danmark, Kina och Brasilien.

Lätt som en plätt, på köksbordet odlar vi!

Det är lätt att odla ärtskotten själv, även på vintern. De blir fina utan växtljus. Våra här på bilderna i denna artikel har grott och vuxit under köksbordets armatur, försedd med en helt vanlig LED-lampa.

Du behöver inte köpa särskilda ärter från trädgårdsbutiken, vanliga från matbutiken går helt suveränt bra. Vanliga gula eller gråärter spelar ingen större roll även om jag tycker gråärtens skott smakar lite bättre.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Då har du råvaran, ärter att gro. Till det behöver du lite jord eller hushållspapper att odla på. Kärl att odla i kan vara precis vad som helst, en plastbunke, en plastlåda eller en vacker skål eller varför inte en vacker gammal sopptallrik. Eller en soppterrin? Kärlet behöver inte ha hål i botten.

Fukta jorden/ hushållspappret väl, det ska vara fuktigt men inte blött. Bred därefter ut ärterna tätt tätt.

 

Därefter täcks de över med plast. Jag tar alltid en plastpåse och lägger löst över. Då får odlingen luft och möglar inte. Så får den stå där mitt på köksbordet under taklampans sken. Snart, mycket snart börjar de gro. Detta är ett roligt nöje att följa!

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Kom ihåg lista:

  1. Ärter
  2. Jord/hushållspapper/bomull
  3. Ljus, från taklampan som hänger över köksbordet eller från diskbänkens belysning eller från fönstret.
  4. En bunke av något slag.
  5. En plastpåse, oanvänd
  6. Vatten

Efter åtta dagar: 

De ljusa raka skotten med ett par bladbar i toppen brukar odlare kallar salladsärtskott.

Foto: Kerstin Engstrand

Dag 8: Nu kan man tjuva några skott. Bryt av dem precis över ett blad så kommer de fortsätta att växa fint. Foto: Kerstin Engstrand

Nu går det fort: Efter ytterligare en dag, dag 9:

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Skott som är runt sju centimeter höga tycker de flesta smakar bäst, tio centimeter är också helt okej. Blir de högre utvecklar de ganska många klängen.

Nu får vi äta rejält med skott. Nu har de ändrat karaktär. Låter man skotten växa vidare blir de kraftigare och får många klängen. Nu kittlar klängena i halsen om man äter dem och  då förstår man varför branschen kallar dem för just dekorationsärtskott. Men ärtsmaken är det inget fel på.

Foto: Kerstin Engstrand

    Foto: Kerstin Engstrand

 

I regel kan man utan problem klippa av skotten två gånger. Glöm inte att vattna, när skotten växer till sig ökar också rotmängden. Skotten är goda råa eller lätt frästa i lite smör, kanske med lite egenodlad vitlök som extra krydda.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Så här ser rotsystemet ut efter 45 dagar i en liten skål! Denna sådd påbörjades den 10 februari och bilden nedan togs den 26 mars. Tre gånger hade skotten klippts av. Är det plusgrader ute kan de nu planteras ut i trädgårdslandet, de kommer att fortsätta växa där men inte ge någon större skörd av ärter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Wasabiplanta i april månad. Foto: Kerstin Engstrand

Älskar du wasabi? Har du hört att den är svårodlad? Får vi då bjuda på några härliga odlingsfakta som du säkert kommer att gilla.

Det är svårt att hitta äkta wasabi i matbutiken. På tub säljs wasabi men de riktiga gourmeterna anser att det inte är äkta vara, att den smakar mera vanlig pepparrot än äkta wasabi.

Sedan ett antal år tillbaka finns wasabiplantor, Wasabia japonica, att köpa, flera välsorterade trädgårdsbutiker brukar ha den i sitt sortiment och oftast är de svenskodlade! Hela växten kan ätas, inte bara roten men även blommorna och bladen smakar pepprigt av just- wasabi. Dessutom är det en vacker. fräsch växt.

Blomning den 26 mars 2020! Foto: Kerstin Engstrand
Blomning den 26 mars 2020! Foto: Kerstin Engstrand

Så köp en planta på våren. Plantera den i halvskuggigt läge och i jord som håller fuktigheten. Wasabi är en perenn som officiellt ska klara ner till tio minusgrader. Den behöver inte växa i rinnande vatten! Det är bara ett knep för att få fram en extra fin kvalitet, japanerna har många knep för att få fram extra fina frukt och grönsaker. Just knepet att låta wasabi växa i rinnande vatten, till exempel längs en åkant, gör att roten får en mycket fin smak och den säljs då under namnet sawa.

Lejonparten av den japanska odlade wasabin odlas på fält.

Wasabiplanta den 2 januari. Foto: Kerstin Engstrand
Wasabiplanta den 2 januari. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har odlat wasabi i flera år och hittills har den överlevt varje vinter. Den blommar på våren, ibland i redan i slutet av mars! Ibland i april. Blommorna är vackert vita och smakar även de wasabi.

Bladen går utmärkt att använda, de är vintergröna. Ingressbilden till denna artikel är tagen den 30 april.

Vill du skörda rötter så får du vänta. Rötternas tillväxttakt är långsam. Mycket långsam.

En planta blir cirka 25 till 50 cm bred och ungefär 50 cm hög när den blommar.

Blommande wasabi i Bergianska trädgården i Stockholm.  Bilden är tagen den 27 april 2019. Foto: Kerstin Engstrand
Blommande wasabi i Bergianska trädgården i Stockholm. Bilden är tagen den 27 april 2019. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Två klyftor av en elefantvitlök! Man förstår varför denna lökväxt har fått sitt namn. Foto: Kerstin Engstrand

Imponerande stor och väcker habegär, elefantvitlök blir vanligen mer än en handfull stor! En enda klyfta kan väga mer än 50 gram!

Men vad? En vitlök som inte är en vitlök?

Jo, du läste rätt. Nu är den populär, på sociala media kryllar det av frågor om hur man får tag i denna numera mycket attraktiva växt. Vilket medfört att från och med hösten 2020 är det lättare att få tag på den

Första gången jag såg den var i Turkiet på 1970-talet. Där, på en marknad låg de och lyste, vita gigantiska ”vitlökar”. De var populära även på 1980-talet och man kunde då även hitta dem i välsorterade grönsaksbutiker. Dess ursprung lär vara just det östra medelhavsområdet.

En klyfta kan lätt väga 30 till 60 gram. Vanligen har en färdigutvecklad lök fyra till sex klyftor vilket gör att en hel lök kan väga 120 gram, ja rentav upp till 300 gram. Jämför då med en stor vitlök som brukar väga runt 80 till 100 gram.

Men den är ju ingen vitlök!

Men den smakar lätt av vitlök. Bästa smaken får den om man har varit noggrann med vattningen. Står den för torrt blir den faddare i smaken och kan även bli lite besk.

Elefantvitlökens vetenskapliga namn är Allium ampeloprasum ’Elephant’ eller ’Elephant Garlic’  Vanlig vitlök heter Allium sativum.

Till Allium ampeloprasum hör även purjolök, Allium ampeloprasum (Porrumgruppen). Så egentligen är elefantvitlök närmare purjolök än vitlök men till utseendet ser den mera ut som en vitlök. För att förvirra lite mer så finns det även en purjolök med sortnamnet ’Elephant’. Plus att ibland benämns den även som en perenn vitlök.

utsäde av elefantvitlök säljs sällan som hela lökar utan i klyftor.  Foto: Kerstin Engstrand
Utsäde av elefantvitlök säljs sällan som hela lökar utan i klyftor. Foto: Kerstin Engstrand

Elefantvitlök odlas på samma sätt som vitlök. Klyftor sätt på hösten vid samma tidpunkt som du sätter vanliga vitlöksklyftor. Då klyftorna är stora ska de sättas lite djupare, beräkna att en klyfta ska sättas på ett djup så att klyftan har två gånger sin höjd med jord över sig.

Elefantvitlökens blommor är mycket vackra och de blommar länge.  Foto: Kerstin Engstrand
Elefantvitlökens blommor är mycket vackra och de blommar länge. Foto: Kerstin Engstrand

Nästa sommar är det skördetid. Det är dags att skörda när elefantvitlöken är på väg att blomma. Det gör den med vackra ljuslila, syrenlila blombollar. Och de blommar länge! Till skillnad mot vitlök gör det inget direkt att den blommar. Humlor och bin älskar blommorna! Blommorna är lätta att torka men de är sterila, du får inga frön av dem. Och blommorna syns, blomstänglarna blir i regel runt en meter höga! Så det är värt att odla elefantvitlök som blomma!

Foto: Kerstin Engstrand
Elefantvitlök med groddlökar (markerade med rött). Foto: Kerstin Engstrand

Om vissa vitlökssorter sätter groddar upp i toppen så sätter istället elefantvitlöken små groddlökar på löken, dvs under jord. Ibland sitter de fast på en klyfta, ibland hänger de ner från löken. Dessa groddlökar är små, fasta och guldbruna. De går utmärkt att sätta men det tar förstås några år innan de bildar rejält stora elefantvitlökar. Och gå igenom jorden ordentligt när du skördar, det är lätt att missa de små groddlökarna, vilket du inom ett år eller två kommer att märka om du har gjort. Efter ett år brukar de ha bildat en sololök, dvs en stor klyfta.

På våren ser man tydligt att elefantvitlöken inte är en vitlök. De första vårskotten är kraftigare, mera kompakta och liknar mera de dekorativa alliumlökarna än vitlök.  Foto: Kerstin Engstrand
På våren ser man tydligt att elefantvitlöken inte är en vitlök. De första vårskotten är kraftigare, mera kompakta och liknar mera de dekorativa alliumlökarna än vitlök. Foto: Kerstin Engstrand

Om du inte skördar elefantvitlöken kommer allt ovan jord att vissna ner och det sker i augusti eller i början av september. Därefter kommer de kvarvarande elefantvitlökarna att spira nästa vår igen. Man kan alltså odla elefantvitlök som en vacker perenn. Samma teknik kan du använda med lökar som inte hunnit växa till sig ordentligt. Lökarna kan också vara kvar i jorden för skörd i vår. Bor du i södra Sverige kan du även få bra skörd om du sätter elefantvitlöken på senvintern.

Insekter älskar elefantvitlökens vackra och långa blomning. Foto: Kerstin Engstrand
Insekter älskar elefantvitlökens vackra och långa blomning. Foto: Kerstin Engstrand

Odlingsplatsen: Pallkragar fungerar utmärkt, då allra helst i pallkragar som är två våningar höga. Det ger varmare jord. Upphöjd bädd och väldränerat i soligt läge vill elefantvitlöken ha.

Soligt läge, gärna i direkt söderläge eller i sydväst.

Sättdjup: För mindre klyftor 5 till 7 cm djupt, för större något djupare om du bor i zon 4 och uppåt. Tumregeln är att klyftan ska ha minst dess höjd x 2 av jord över sig.

Två klyftor av en elefantvitlök! Man förstår varför denna lökväxt har fått sitt namn. Foto: Kerstin Engstrand
Två klyftor av en elefantvitlök! Man förstår varför denna lökväxt har fått sitt namn. Foto: Kerstin Engstrand

Det är den platta sidan man sätter ner i jorden.

Sättning: Det är klyftor man sätter, en och en och det görs innan frosten kommit på allvar vilket betyder att du i zon 1 i regel kan sätta elefantvitlök så sent som i november, början av december. I zon tre vanligen i slutet av oktober och så vidare allt tidigare desto längre norrut i landet. Att man väntar tills jordtemperaturen är låg är helt enkelt för att man ska undvika att lökarnas klyftor börjar skjuta gröna skott innan vinterkylan. De ska hinna rota sig men inte börja växa.

redan tidigt på våren är bladen riktigt kraftiga och går utmärkt att skörda lita av som bladgrönt. Här mellan lökarna  syns också vårsådd spenat som börjar gro.  Foto: Kerstin Engstrand
Redan tidigt på våren är bladen riktigt kraftiga och går utmärkt att skörda lita av som bladgrönt. Här mellan lökarna syns också vårsådd spenat som börjar gro. På våren får odlingen extra skydd av fiberduk, inte för att elefantvitlöken behöver det utan fiberduken är skydd mot fåglar som gärna vill ta av spenatfröna. Foto: Kerstin Engstrand

I en pallkrage bör du ha 20 cm mellan klyftorna, då får du lätt plats med 24 klyftor i en stor pallkrage på 80 x 120 cm. Vill du samodla med annan gröda, som exempelvis spenat på våren kan du hålla 20 cm mellan klyftorna i raden och sätta nästa rad på ett avstånd av 30 cm, då får du plats med 16 klyftor. Sätt klyftorna inte så nära ytterkanterna i pallkragen, minst 10 cm från ytterkanten ska det vara, detta då ytterkanten är kallare än längre in i pallkragen.

Dra upp fårorna, vattna i fårorna och sätt klyftorna. Tryck ner klyftorna så att de får kontakt med jorden, att de sitter stadigt, innan du täcker dem med jord.

Jord: Elefantvitlök odlas i samma typ av jord som vitlök. Den ska vara en väldränerad, porös, mullrik trädgårdsjord. Tillsätt gärna lite benmjöl i samband med sättningen, benmjölet kan du strö i sättfåran.

Näring: Under våren och fram till början av juni behöver elefantvitlöken vattnas regelbundet och det är effektivt att vattna med flytande näring eller ”guldvatten”, dvs utspädd urin, en liter urin till nio liter vatten i en 10-liters vattenkanna. Man kan även gödsla med höns- eller kogödsel som då myllas försiktigt ner mellan lökarna. Observera att kogödsel på påse i regel inte är ren kogödsel utan oftast har extra näring tillsatt, i regel i form av hönsgödsel.

Att några gånger täcka jorden mellan lökarna med färskt, alldeles nyklippt gräsklipp är också bra. Lägg ut gräsklippet när jorden är fuktig, det är särskilt bra om det är en torr vår. Gräsklippet hjälper då till att hålla fukten kvar i jorden.

Vattning: Elefantvitlök behöver jämn tillgång på vatten för att utvecklas till fina och goda lökar. De vill ha vatten men inte hela tiden växa i fuktig jord. Växer de för torrt blir de, förutom mindre, även lätt lite beska i smaken.

Skörd: Man kan skörda några redan i juni, då för omgående konsumtion. För lagring är skördeförfarandet lika som för vitlök, skörda lökarna försiktigt, oftast kan man dra upp dem utan att använda spade eller grep.

Skörden sker lite beroende på vilken del av landet du bor i men man brukar börja skörda från mitten, slutet av juli i södra delen av Sverige. Skaka av jorden och låt lökarna torka hängandes på en varm, torr och luftig plats. Har du en torr och solig plats utomhus kan det fungera, annars är inomhus bra. Efter ett par veckor är de torra för förvaring. Lökarna brukar gå utmärkt att lagra till följande vår.

Som en del andra alliumväxter får elefantvitlökens blommor en liten mössa när de slår ut. Foto: Kerstin Engstrand
Som en del andra alliumväxter får elefantvitlökens blommor en liten mössa när de slår ut. Foto: Kerstin Engstrand

För utsäde till sättning samma år tar du de största klyftorna. Desto större klyftor desto bättre skörd. Gör som med alla andra grödor, välj en ny växtplats där det inte har odlats lökväxter de senaste tre åren.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vitlök av sorten Ivan. Foto: Kerstin Engstrand

Vitlök är lättodlat och oerhört bra för ens odlarsjälvförtroende. Odlingsåret 2019/2020 testade jag att odla 12 olika sorters vitlök under tre olika förhållanden, olika jorddjup, olika väderstreck/ljusförhållande och olika utsatthet för regn.

Samma sorter odlades i pallkragar på fyra olika platser i en och samma trädgård:

  1. Pallkrage en våning hög, vanlig trädgårdsjord och odlingen låg i halvskugga.
  2. Pallkrage en våning hög med vanlig trädgårdsjord i soligt läge.
  3. Pallkrage två våningar hög med vanlig trädgårdsjord i soligt läge.
  4. Pallkrage två våningar hög med vanlig trädgårdsjord och odlingen låg i halvskugga samt skyddades från regn av ett träds bladverk.

Vitlökarna sattes som vanligt, som klyftor en tid innan vinterkylan beräknades inträda, i zon 3, och det blev den 3 november 2019. Klyftorna höll samma storlek inom sorten. Avstånd mellan sättlökarna var också detsamma oberoende av växtplats. Några sorter odlades även med utsäde från olika leverantörer. Jorden förbereddes på sedvanligt sätt, se artikeln Vitlök, superenkel att odla! Juli 2020 bjöd på lite kylslagna nätter så skörden började lite senare än normalt, den 28 juli. All vitlök skördes under två dagar.

Vintern 19/20 hade varit ovanligt mild. Redan under januari började några tidiga sorter skjuta skott. Det är i sig inget farligt och har, vad jag noterat, inte påverkat odlingsresultatet. Mer om hur vitlök och vinterförhållanden påverkar skörden kan du läsa i artikeln Vitlöken gror, är det farligt?

Alltså, det var ingen tvekan, den vitlök som odlades i pallkragar som var två våningar höga i soligt läge blev tveklöst störst. Som nummer två den odling som var två våningar hög och låg i halvskugga under sommarmånaderna. Rejält upphöjda bäddar ger bättre odlingsklimat, jorden värms upp snabbare och det blir också mera väldränerat.

De vitlökar som odlades i en pallkrage högt jorddjup blev väsentligt mindre.

12 sorter testades
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Totalt testodlade jag 12 sorter från klyftor.  Det var:

  1. Chrystal
  2. Cledor
  3. Ivan
  4. Ljubacha
  5. Northern White
  6. Polish White
  7. Primor
  8. Sprint
  9. Thermidrome
  10. Vaclav
  11. Vigor
  12. Vladivostok 1

Av dessa är några extra tidiga, som Primor och Sprint. De var ganska lika oavsett var de hade odlats och skördades också tidigare än de andra.

4 bättre än andra
Vitlök av sorten Vigor.  Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Vigor. Foto: Kerstin Engstrand

Av de övriga var det fyra sorter som stack ut där odlingsresultatet blev extra bra.

VIGOR, är känd för att ge stora klyftor på en stor lök. Är så kallad softneck, det vill säga kan lätt flätas. Får sällan halslök men några fick det i år. Är medeltidig.

Vitlök av sorten Thermidrome. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Thermidrome. Foto: Kerstin Engstrand

THERMIDROME, anses sedan länge vara ett så kallat säkert kort! Thermidrome är en medeltidig sort, känd för att ge stora vitlökar och vara köldtålig. Vanligen består en vitlök av 15 klyftor, ibland 20. Är en så kallad softneck, det vill säga lätt att fläta. Kan få så kallade halslökar, en liten lök på stjälken. Varför tvistar man om, det finns de som anser att halslökar utvecklas när våren bjuder på stora temperaturväxlingar. Alla våra Thermidrome fick halslökar. Någon skillnad på lökarnas tillväxt gick inte att se, men det finns de som anser att halslök påverkar tillväxten. I så fall hade nog våra exemplar blivit ännu större om de inte hade utvecklat halslökar.

Vitlök av sorten Ivan. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Ivan. Foto: Kerstin Engstrand

IVAN, känd som den kraftiga ryssen men det finns uppgifter om att dess ursprung är Tjeckien, jag vågar inte uttala om vilket som är rätt. Brukar ge lökar om 100 gram (vanligen anges 80 till 120 gram). Ger få men stora klyftor! Ivan är med sina purpurfärgade strimmor en vacker sort.

'Polish White' . Foto: Kerstin Engstrand
‘Polish White’ . Foto: Kerstin Engstrand

POLISH WHITE var en överraskning som visserligen inte gav några stora lökar men ack så fina! Och det är en tidig sort. Den anses vara en gourmetsort, en kockarnas favorit. Det sägs att den kom från Polen till USA i början av 1900-talet och är av softnecktyp.

En softnecksort går lätt att fläta medan en hardneck har en mera förvedad mittstjälken vilket gör att hardneck är lättare att skörda vilket är bra när man har stora fält att skörda. Du får då lättare upp hela löken när du drar i den. Hardnecksorter anses även ha bättre förmåga att klara kalla vintrar. Jag har inte under alla de årtionden jag odlat vitlök märkt någon skillnad där. Även hardnecksorter går att fläta bara man pillar bort det hårda i mitten av stjälken.

Två till som är bra
Vitlök av sorten Ljubacha. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Ljubacha. Foto: Kerstin Engstrand

Ljubacha och Vaclav var också bra. LJUBACHA är en Marbled Purple Stripedsort som ger stora lökar och därmed stora klyftor. Brukar få topplökar, det är ett kluster av små pyttesmå lökar i toppen av stängeln. Benämns även som bulbiller eller groddknoppar. Mycket bra sort.

Vitlök av sorten Vaclav. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Vaclav. Foto: Kerstin Engstrand

VACLAV är en rysk sort som brukar bestå av åtta till tio klyftor. Är av hardnecktyp.

Nu sparar jag de största exemplaren för att ha eget utsäde i höst. Det är en gyllene regel, man ska alltid ta de bästa till utsäde, stora klyftor ger stora lökar. Under tiden förvarar jag dem luftigt och torrt i vanlig rumstemperatur. Vitlök ska aldrig förvaras i kylskåp! De mindre används till matlagning.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Sensommarens godaste pastasås är på gång! Foto: Kerstin Engstrand

Gli spaghetti con stracciatella e pomodorini, smaka på det! Det är en lika len pastasås som det låter. Och eftersmaken är gudomlig!

Stracciatella är för många en vaniljglass med krossad mörk choklad i. Glöm det, nu ska du laga en pastarätt som också heter stracciatella.

Stracciatella betyder något som är utdraget och det är en mozarellaost, en finare variant av burrata. Den brukar vara svår att få tag i Sverige men det går lika bra, ja i alla fall nästan lika bra, med burrata. I mitt tycke är Galbanis burrata den bästa som finns att få tag i, Zetas är också bra, men Galbanis har en bättre eftersmak, den är smörigare, och större.

Grunden är en tomatsås gjord på färska körsbärstomater.

500 gram färska körsbärstomater (i nödfall kan du ta större tomater, men dela dem då i fyra bitar istället för två).

Färsk basilika, vanliga genovese, 16 blad, gärna så stora som möjligt.

Vitlöksklyftor, 8 stycken, skalade

Burrataost, 2 stycken

Salt, peppar

Olivolja

Gör så här:

Bäst bakas tomaterna med snittytan nedåt. Foto: Kerstin Engstrand
Bäst bakas tomaterna med snittytan nedåt. Foto: Kerstin Engstrand
  1. Körsbärstomaterna ska först bakas i ugnen. Halvera tomaterna och bred ut dem på en plåt, lägg i vitlöksklyftorna och häll på lite olivolja. Salta och peppra lätt.
  2. Sätt ugnen på 190 grader. Låt tomaterna svettas tillsammans med vitlöken i 20 till 30 minuter. Detta är ett viktigt moment, nu får tomaterna en särskild sötma. Om du väljer att istället koka tomaterna i en kastrull blir smaken inte densamma.
  3. Häll över tomatblandningen i en stekpanna. Krossa vitlöksklyftorna med en gaffel, lägg i 8 basilikablad som du river sönder i bitar och låt allt koka upp.
  4. Just innan det är dags att servera, lägg i burrataostarna. Varje ost ska du snitta upp i fyra delar och dra ut det smöriga innehållet. Lägg ostarna över pastasåsen och vänd ner dem lite lätt i tomatsåsen.Man kan också låta varje person ta en del ost och lägga överst på sin portion.
  5. Salta och peppra lätt och lägg över 8 hela färska basilikablad, gärna så stora som möjligt.
Foto: Kerstin Engstrand
Tryck till vitlöken och tomaterna samt smula ner f’ärsk basilika innan det är dags för burratan att göra entré! Foto: Kerstin Engstrand

Denna sås får även de som i vanliga fall inte gillar tomatsås att efterfråga mer! Den är även god uppvärmd, om det nu mot förmodan skulle bli lite rester kvar.

Kan serveras med både rörpasta som penne och med spaghetti.

Gör gärna också vår andra goda tomatsås: Min italienska tomatsåsen sås som när den äts, ingen frågar efter ketchup!

Foto: Kerstin Engstrand
Burrata och färsk basilika på klassiskt syditalienskt porslin.  Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Nyskördat, nygräddat och klart! Foto: Kerstin Engstrand

Det är alltså ett vanligt focacciabröd som innan det gräddas i ugnen dekoreras med färska grönsaker. Att grönsakerna och kryddorna är färska är viktigt.

Ta vad du har och låt sedan din skapandeådra blomma ut. Ordet focaccia betyder av hjärtat. En utförlig artikel om hur denna underbara trend började och hur mästarinnan Teri själv skapar kan du läsa i artikeln Teris härliga skördebröd (klicka på länken så öppnas artikeln i ett nytt fönster).

Innan gräddning. Foto: Kerstin Engstrand
Innan gräddning. Gurkörtsblommor, basilikablad, gräslöksstrån och tomater. Basilikan glänser, inte av olja utan för att de är doppade i citronvatten. Foto: Kerstin Engstrand

Små tomater eller stora, spelar ingen roll men små tomater blir bäst i halvor, stora ska däremot skäras i tunna skivor. Effekten blir olika, en stor tomatskiva kan lätt föreställa en stor vallmo, komplettera med en svart urkärnad oliv i dess mitt och blomeffekten blir ett snäpp bättre. Tomater blir också väldigt gott när man äter brödet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Är tomaterna mycket saftiga är det bra att låta dem torka lite på en bit papper.

Stjälkar passar gräslöksstrån bra till, även slätbladig persilja med blad blir suverän grönska.

Basilikablad bli snygga och smakrika men alla tunna bladkryddor ska först få dra en stund i kallt vatten med lite citron tillsatt så klarar de bättre tiden i ugnen.

Gurkörtsblommor och gurkblommor är vackert himmelsblå respektive gula innan bakningen men tiden i ugnen förändrar dem, de ändrar färg och etsar sig in i degskorpan. De liknar sedan små blomfossiler!

Tillhöger skymtar en gurkblomma. de mindre runda är blommor från elefantvitlök. Foto: Kerstin Engstrand
Tillhöger skymtar en gurkblomma. de mindre runda är blommor från elefantvitlök. Foto: Kerstin Engstrand

Lök, särskilt röd lök är lätt att forma till blommor och annat.

Paprika, särskilt små snackspaprikor skärs bäst i ringar och blir då automatiskt som en blomma.

Leta inspiration
Googla, och du hittar mängder av vackra bröd att inspireras av.
Googla, och du hittar mängder av vackra bröd att inspireras av.

Du behöver inta ha Instagram för att hitta inspirationsbilder, googla focacciaart så kommer mängder med bilder upp, det ena brödet vackrare än det andra.

På Instagram kan man hitta mycket, vad sägs om en påfågel?

wfocacciagardeninsta

Har du redan ett bra focacciarecept så använd det eller den franska motsvarigheten fougasse, den spanska hogaza eller den grekiska Ladenia.

Recept
Degen jäser, gärna under en fuktad bakduk. Foto: Kerstin Engstrand
Degen jäser, gärna under en fuktad bakduk. Foto: Kerstin Engstrand

På nätet finns det flera focacciarecept men ett bra grundrecept är ett från Zetas som finns i flera variationer. Det finns på matproducenten Zetas hemsida. Det går utmärkt att göra två parallella satser, alltså två satser, en i var sin bunke. Detta då det görs lätt utan maskiner, bara en bunke och en slev behövs.

En sats deg täcker en långpanna av formatet 32 x 40 cm. Bunken behöver vara 2-liters.

Jag har modifierat Zetas recept lite för att passa till focacciaart.

Deg:

25 g jäst

5 dl vatten, ljummet, ska vara cirka 36 grader (en glassked med inbyggd termometer är en bra investering). Ett alternativ är 3,5 dl vatten och 1,5 dl torrt vitt vin. Om du ersätter delar av vattnet med torrt vitt vin så lös först upp jästen i det ljumna vattnet innan du tillsätter vinet.

1 dl olivolja

1 msk salt, vanligt salt, finmalet

1 msk honung, fast eller flytande spelar ingen roll. Fast honung blir snabbt flytande när det blandas ner i det ljumna vattnet.

900 g (ca 15 dl) vetemjöl, allra helst Tipo 00 som Manitoba Cream eller Specialvetemjöl men  vanligt vetemjöl fungerar också.

Till smörjning av plåten behövs olivolja, grovsalt och gärna någon torkad krydda som basilika, rosmarin eller oregano. Använder du bakplåtspapper smörjer du det med olivolja, detta för smakens skull.Man behöver inte ha kryddor på brödets undersida men de ger en extra touch till smaken.

Saltet som finns i degen, liksom honungen kommer inte att kännas, de behövs för att få jästen att jobba bra.

Du behöver också rejält med flingsalt som ska strös över konstverket när du har dekorerat klart med grönsakerna samt extra olivolja, minst 1 dl.

Degen går utmärkt att göra i en bunke som rymmer 2 liter.

Gör så här:

  1. Blanda alla ingredienser till degen, förutom vetemjölet, direkt i en bunke. Rör ordentligt så att jästen löser sig ordentligt. Har du fast honung se även till att den har löst sig.
  2. Rör ner vetemjölet pö om pö. När degen börjar bli som en klump knådar du den till en jämn deg. Degen ska få formen som en boll. Knåda rejält, gärna i15 minuter.
  3. Jag låter alltid degen nu jäsa till dubbel storlek, brukar ta 45 till 60 minuter beroende på rumstemperatur. I Italien brukar man lägga över en fuktad bakduk men en ren, fuktad kökshandduk går lika bra. Ännu bättre fungerar plastfolie.
  4. Under jäsningen förbereds långpannan, smörj rikligt med olivolja. Det går även utmärkt att använda bakplåtspapper men smörj även det med olivolja, för smakens skull.
  5. För extra smak, strö över lite flingsalt och någon krydda som matchar toppingen över plåten så att dessa smaker kommer på brödets undersida. Går bra med torkad basilika, rosmarin eller oregano, salvia eller annan lämplig krydda.
  6. Nu under jäsningen ska konstverket förberedas. Klyfta tomater, lägg färska örter i vatten med lite citron i, skiva paprikor, lök etc.
  7. Sätt ugnen på 225 grader.
  8. Häll upp den färdigjästa degen direkt i långpannan. Tryck ut degen så att den täcker så gott som hela långpannan. Det går att dra lite lätt i degen. Trycker gör du med tre fingrar á la Italianstyle, pekfinger, långfinger och ringfinger. Det går att använda kavel förstås men resultatet blir inte detsamma.
  9. Pensla hela brödytan, det brukar gå åt cirka 1 dl olivolja men pensla inte där du har tänkt ha färska kryddor. Lättast fungerar det att hälla ut olivoljan över brödet för att därefter använda en brödpensel.
  10. Om det hade varit en normal focaccia hade vi låtit degen jäsa på plåten helt orörd i cirka 30 minuter men nu används denna jästid med att först dekorera degen. Man måste trycka till grönsakerna ner i degen.
  11. Under dekoreringstiden kommer degen att börja jäsa, det kommer att bildas små bubblor och det är helt normalt. När du är klar med ditt ätbara trädgårdskonstverk så strör du över flingsalt och låter degen jäsa lite till innan du sätter in plåten i ugnen.
  12. Grädda i 225 grader, först 15 minuter i den nedersta delen av ugnen, därefter cirka 15 minuter i den översta delen. Skulle du göra tvärtom, alltså börja med att grädda i den översta delen så fungerar det också.
  13. Låt svalna, allra helst på galler. Njut av de första bitarna direkt när focaccian är ljummen, gärna då med lite olivolja. Känn hur härligt den smakar av dina solmogna tomater, paprika och annat gott du skördat. Och njut av det vackra bröd du skapat!

Foccacia är mycket god med en bit ost, vällagrad svensk herrgårdost, lagrad minst 18 veckor, en ost som då har smak av nöt, av mandel och en torrhet som börjar påminna om parmesan, passar utmärkt.

Jag gör alltid två satser parallellt, det fungerar bra men då gör jag inga superkonstverk. Om du ska göra en riktigt väldekorerad focaccia så tar det tid. Då är det bra att ha en plan, en skiss och ha förberett grönsakerna innan degen påbörjas.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Basilika, salladslök, vattenipomea, tomater och gurka, det mesta går att odla i en mjölkkartong! Foto: Kerstin Engstrand

Att odla är roligt och särskilt kul är det när man odlar på lite annorlunda sätt. När man tar vad man haver och utmanar möjligheterna.Som att odla sallat, rucola, basilika och salladslök i en juice- eller mjölkkartong. Och i vatten.

Hur är det möjligt?

Tekniken är samma som i en Harvy, man odlar i en sluten behållare som inte släpper in ljus, och man håller en luftspalt på ett par centimeter mellan vattenytan och behållarens tak.Till vattnet tillsätter man flytande näring. Allt eftersom det du odlar växer till sig fyller du på vatten utblandat med lite näring.

Jag har testat olika varianter, behållare på höjden och på bredden och även olika plastburkar. Mjölk- juicekartonger har en klar fördel, de har lock som gör att de är lätta att fylla på vatten.

Vad behövs?
Nätkorg, det finns måmnga olika varianter att köpa och en odlingsplugg, denna är gjord av kokosfiber. Foto: Kerstin Engstrand
Nätkorg, det finns många olika varianter att köpa och en odlingsplugg, denna är gjord av kokosfiber. Foto: Kerstin Engstrand
  • Odlingsplugg
  • Korg till pluggen
  • Kniv/sax för att skära ut ett hål
  • Frön
  • Flytande näring, allra helst anpassad för hydroponisk odling
  • Mjölk- eller juicekartonger, väl ursköljda, 1,5 liters eller 2-liters
  • Odlar du i perioden höstdagjämning till vårdagjämning så behövs tillskottsljus. Under sommarhalvåret räcker det bra med ljuset i ett söder eller sydvästfönster.

Allt finns att köpa på nätet och i välsorterade trädgårdsbutiker. Har du tillgång till 3-D skrivare kan du hitta mallar till odlingskorgar för egen utprintning. Väljer du en mall där korgen har sex stag istället för tre så kan du fylla korgen med kokosfiber och behöver då ingen särskild odlingsplugg. Kokosfiberjord finns att köpa på bland annat Clas Ohlson, Ikea och Plantagen. Säljs komprimerade, du tillsätter vatten och jorden sväller upp.man kan även använda sig av små nätkorgar i plast som vattenväxter säljs i. De är tätare än korgen på bilden vilket gör att de lätt går att fylla med kokosjord.

Foto: Kerstin Engstrand
Längst fram basilika i en liggande 1,5 liters kartong. Till höger skymtar samma storlek, 1,5 liter fast liggande på kortsidan.Odlingen sker mitt i vintern och står under tillskottsljus, Ikeas Växer. Foto: Kerstin Engstrand

Man förbereder pluggarna separat innan man för över dem till odlingskartongen. Det vill säga, låt fröna gro i pluggarna innan du låter dem växa vidare i vatten.

Det går lätt att låta fröna gro direkt i pluggen. bara att flytta över till den hydroponiska odlingen när fröna har grott.  Foto: Kerstin Engstrand
Det går lätt att låta fröna gro direkt i pluggen. bara att flytta över till den hydroponiska odlingen när fröna har grott.På bilden är det sallatsipomea som börjar gro.  Foto: Kerstin Engstrand

Hur du lyckas med sallatsipomea kan du läsa om här.

Att odla i en kartong som står på högkant tar mindre yta, och är också lättare att fylla på vatten och näring i, men den kan också bli lite ostadig om du odlar exempelvis tomat i den. Men en klar fördel med att odla i kartonger på högkant är att vattenvolymen blir större.

En kartong som är liggande på kortsidan ger en större mängd vatten än om den ligger på bredsidan. Dock är det svårt att fylla på vatten om kartongen ligger på kortsidan. Liggande på bredsidan är då att föredra.

Det är lätt att göra hål för plugghållaren i kartongen. Ha hållaren som mall, rita gärna med vattenfast tusch och klipp upp eller skär upp hålet. Se bildspelet högre upp i denna artikel.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När det är dags att flytta över pluggarna till odlingskärlet så ska vatten fyllas på. I början, när pluggen sätts i, ska vattnet gå upp till pluggens nedre del. Men bara till den nedre delen. Näring ska även vara tillsatt enligt just din valda närings anvisning. vanligen tillsätter man 2 ml flytande hydroponisk näring per liter vatten.

Fina rötter har utvecklats. Foto: Kerstin Engstrand
Fina rötter har utvecklats. Foto: Kerstin Engstrand

När det därefter blir dags att fylla på mera vatten och näring, varje gång du fyller på vatten tillsätter du flytande näring, så ska du inte fylla upp lika högt som du gjorde vid start. När rötterna har utvecklats fyller du upp till en bit under pluggen men rötterna ska vara i vattnet men vattnet ska inte nå pluggen. På det sättet får du en viktig luftspalt som behövs för att odlingen ska fungera.

 

Odla basilika
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Basilika är bra för självförtroendet! Den växer så det knakar, doftar gott och oerhörd god. Kom bara ihåg att så basilikafrön på ytan, de ska inte täckas med jord. Läs om hur du lyckas med basilika i hydroponisk odling i artikeln om året-om odling av basilika inomhus. (Klicka på länken så öppnas artikeln i ny flik/fönster, artikeln är helt gratis att läsa). Det går också bra att odla med två pluggar i en 1,5 till 2-literskartong.

Salladslök

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Salladslök, här sorten Bajkal,gror snabbt. Den blir 40 cm hög och går lika bra att odla i stående kartong. På bilden ovan odlas den i kartong liggandes på smalaste långsidan. Dock är det formatet lite svårt när man ska fylla på vatten, det är då lätt att vattnet rinner ut via pluggarna.

Rucola och sallat
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Rucola och sallat stormtrivs i hydroponisk odling. Allt bladgrönt trivs. det går utmärkt att odla två plantor i en liggande 1,5 liters kartong. Här ser du så kallad vild rucola och sallaten Red Little Gem.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tre veckor från sådden är plantorna så här fina:

whymjsal84747

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Verbena officinalis var. grandiflora 'Bampton' .Foto: Kerstin Engstrand

Skyar av rosa som med tiden blir allt mera lila och med stjälkar av mörkaste vinrött, järnörten ’Bampton’ har tagit världens blomälskare med storm.

Bampton har fått sitt namn efter orten Bampton som ligger i Devon, Storbritannien. Där ”upptäcktes” den då den växte lite var stans i byn, även längs järnvägen. Efter kontakt med det brittiska trädgårdssällskapet, The Royal Horticutural Society (RHS), fick man svaret att byns växt måste vara en variant av den sydeuropeiska järnörten,Verbena officinalis var. grandiflora.

Verbena officinalis var. grandiflora 'Bampton' Foto: Kerstin Engstrand
Verbena officinalis var. grandiflora ‘Bampton’ Foto: Kerstin Engstrand

Så fick den namnet Verbena officinalis var. grandiflora ‘Bampton’.

Detta är en mingelväxt, Bampton är suverän där du vill ha en ridå av något lätt och lite fulsnyggt. Det är de pyttesmå rosa blommorna och de sträva, mörkt vinröda nästan svartbruna stjälkarna man lägger märke till. Några blad syns knappt och särskilt fröuppdragna plantor får mindre bladverk än de som sticklingsförökas.

Bampton 1 september 2018, efter en mycket lång och het sommar. Foto: Kerstin Engstrand
Bampton 1 september 2018, efter en mycket lång och het sommar. Foto: Kerstin Engstrand

Bampton vill växa soligt och torrt och passar utmärkt i en stor kruka. Den växer som en liten buske, länge är den cirka 45 x 45 cm men i slutet av sommaren, början av hösten har den plötsligt växt till sig, särskilt en torr het sommar som den 2018 och blir då cirka 60 cm bred och 90 cm hög. Den är inte kräsen när det gäller jordmån, väldränerat och soligt är viktigast men sandblandad jord gör den extra vacker.

Blommar från juli till september. Men blomningen avtar med tiden, i september är det främst stjälkarnas struktur man lägger märke till. Då är Bampton rufsig som på bilderna hör där den växer i kruka. Bampton passar fint i sluttningar, gärna tillsammans med dekorativa gräs, den passar mycket bra i en så kallad präriestil.

Vanligast förökas Bampton via sticklingar eller delning men frösådda exemplar blir enligt mitt tycke vackrast.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag har odlat den i ett par år nu. Det var 2015 den kom ut på marknaden. I zon 3 i norra Stockholm har den inte övervintrat, inte heller frösått sig men i södra Sverige, i Skåne känner jag till att den lyckats fröså sig. Även i sitt hemland Storbritannien vissnar den ner under vintern och även där måste den på de flesta platser få vinterskydd, då kommer den att skjuta skott på våren. Klipp inte ner den på hösten utan sköt om den som dekorativa gräs, klipp ner plantan när den på våren börjar skjuta nya skott.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vallmon Lauren's Grape. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, då drabbades man av habegär. Det sker ibland när man tittar en växt djupt i ögonen. Eller var det växten som tittade på mig med en blick som sade du kommer inte glömma mig?

Det var nog både och, vi blev ett par där när jag såg den vaja lätt för vinden i Christ Beardshow trädgård The Morgan Stanley Garden på 2019 års Chelsea Flower Show.

Elegant vinröd med en gnutta svart. Det finns de som tycker att de svarta fläckarna ser ut som ögon och det stämmer nog! Samma färg som mina älskade vinröda extremt högklackade skor i sammet och lack som jag en gång trippade fram på Paris gator i. Nåväl, så elegant var nog inte min framfart , skorna var urläckra men ont gjorde de. Då är det bättre med en vallmo. Lauren’s elegans förstärks av det klassiska för opievallmo svagt olivgröna bladverket.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Lauren’s Grape ger mig bara välbehag. Och ger mig en längtan efter henne, måtte det snart bli sommar så du slår ut! Och att jag är hemma när Lauren blommar. Annars får jag väl sätta en webbkamera på henne.

Vem var då Lauren? Det sägs att hon är uppkallad efter den amerikanska trädgårdsskribent Lauren Springer och ursprunget, hör och häpna, ska vara några vallmofrön från ett bröd, en klassisk bagel, som hon ska ha strött ut i sin trädgård i Colorado, USA. Och de ska ha grott! Bland alla plantor ska denna unika färgkombination och utsökta blomma dykt upp. Nåväl, kanske tog hon frön som hon köpt, som kryddor, för inte kan de vara från en bagel som gräddats i ugnen, de fröna gror nog inte efter att ha varit i 225 graders ugnsvärme. Jag det var vallmofrön från en kryddburk, de brukar gro och det har jag själv testat. Dock fick jag inga världsunika blommor sorgligt nog. I sex år höll hon på att odla dem innan hon blev nöjd, innan hon fick fram den vallmo vi idag åtrar så djupt, Lauren’s Grape.

Kryddfröer sägs vara ursprunget till Lauren's Grape.  Foto: Kerstin Engstrand
Kryddfröer sägs vara ursprunget till Lauren’s Grape. Foto: Kerstin Engstrand

Lauren’s Grape är en opievallmo, Papaver somniferum. Räknas som ettårig men frösår sig mer än gärna. Frösår man den själv brukar det ta 14 veckor från sådd till blomning. Vallmo vill i regel inte flyttas så det är bäst att så henne där du vill att den ska växa. Man brukar säga att vallmo ska man så och sedan glömma för att plötsligt få en chock när de blommar. Läget ska vara soligt, jorden ska vara mullrik. Hon blir tanig i mager jord och matig.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sår du 1 april kommer plantorna att blomma i mitten, slutet av juli. Blir ca 90 cm hög.

Man kan förkultivera, så då i februari – mars men så då i stora krukor, minst 11 cm breda då vallmo är en växt som inte tycker om att planteras om. Fröna är mycket små och är ljusgroende, det vill säga de ska sås på jordytan och inte täckas med jord. Ett bra knep är att strö ut vermikulit på ytan och strö fröerna på det. Man brukar då låta krukan stå tolv timmar i kylskåpet för att sedan tas ut i rumstemperatur i 12 timmar och så tillbaka till kylskåpet i12 timmar igen, tillbaka till rumstemperatur och så fortsätter man tills fröna gror. Bli inte orolig, vanligen tar det 14 till 30 dagar innan fröerna gror. Du kan förstås även ställa krukan utomhus.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men vanligen brukar man så vallmo direkt på växtplatsen, i april – maj, eller redan i mars om du bor i södra Sverige då fröna behöver lite svalt väder för att väckas till liv. De behöver inga minusgrader men svalt, som kylskåpstemperatur. Strö ut där du önskar dem växa. Ett bra knep är att markera området med fin sand och så på den ytan. Då opievallmo mer än gärna självsår sig innebär det att man även kan så på hösten. Vid höstsådd så kommer Lauren’s Grape att blomma tidigare än vid direktsådd på våren. Men var noga med att växtplatsen är helt fri från ogräs.

Gallra först till ett plantavstånd på 20 cm för riktigt unga plantor, sedan gallra igen till ett avstånd på 30 till 35 cm. Låt bara de kraftigaste plantorna vara kvar. OBS! Sniglar och snäckor älskar dessa småplantor. Fröställningarna är vackra att torka.

Blommar vanligen i slutet av juni, mitten av juli eller till och med i början av augusti beroende på var du bord. Hon är vacker helt ensam och lika vacker om hon får växa i mängder och bilda vågor av elegans.

Opievallmo brukar rådjuren rata.

Nyfiken att veta mer om vallmo?

Fler härliga vallmosorter kan du läsa om i artikeln: Får det lov att vara en vallmo?

Samt i: Så lyckas du med jättevallmo

En annan unik vallmo, Patty’s Plum fick också sitt genombrott på Chelsea Flower Show, mer om denna unika vallmo kan du läsa i artikeln Vem är Patty?

Om Beth Chattos vallmo: Tre väna växter som stack ut på Chelsea Flower Show 2018

En annan åtråvärd växt beskrivs i artikeln:  Buskvallmo, som ett stekt ägg i rabatten

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Giallo Da Serbo Del Vesuvio, Yellow di Serbia eller Vesuvio giallo , tre namn på samma sort. Foto: Kerstin Engstrand

Januari och jag väljer och vrakar bland mina tomater. Aha, hon ska så tänker du säkerligen. Nej, jag väljer bland färska tomater som jag odlade i somras. I flera lådor, typ öppna kartonger ligger de och mår bra. Kartonger ligger mörkt och i det svalaste utrymmet jag har, runt 18 grader.

Det är sorter som brukar kallas för vintertomater. De är extra hållbara, de mognar sent på sommaren eller tidig höst och kan plockas in gröna. De jag har just nu plockade jag in i mitten av oktober.  Och de är alla odlade på friland, i pallkragar i växtzon 3, i norra Stockholmsområdet.

Det är bara så underbart. Det är lyx! Jag mår bra när jag väljer några att steka ihop med hemmaodlade bönor och vitlök i olivolja. Bönorna tar jag fram från frysen, vitlöken förvaras i rumstemperatur på samma ställe som tomaterna. Tillsammans med några ägg eller lite fetaost blir detta en härlig lunch som man står sig länge på. Eller prov att steka några vintertomater med fisk eller finhacka med vitlök och lägg på rostat bröd, bruschetta.

Vintertomater är tomater som man använder i såser eller som jag gör, stekta. De är inte direkt tomater man äter direkt. Skalet är lite tjockare och smaken lite syrligare än vanliga tomater.

Här är sorter som jag brukar samodla i en pallkrage om 80 x 120 cm, en pallkrage som är en våning hög. Fyra plantor fungerar mycket bra i en pall. Jag planterar dem i kragens hörn. Vintertomater klarar torka bättre än vanliga tomater. Självklart går det bra att odla i högre pallkragar eller stora minst 20-liters krukor också. Det gör jag också.

Fyra vintertomatplantor i en pallkrage. När det blir riktigt varmt ute, som sommaren 2019 sätter jag på detta vita fiberduksskydd mot solen. Allt för att slippa vattna så mycket.  Foto: Kerstin Engstrand
Fyra vintertomatplantor i en pallkrage. När det blir riktigt varmt ute, som sommaren 2019 sätter jag på detta vita fiberduksskydd mot solen. Allt för att slippa vattna så mycket. Foto: Kerstin Engstrand

Jag tjuvar aldrig mina tomater, det fungerar suveränt utan att tjuva. Det blir visserligen lite trångt men fungerar bra ändå.

Dessa sorter brukar jag förkultivera, det vill säga jag sår inomhus för senare utplantering. Jag så r dem i början av mars för utplantering i slutet av maj, början av juni, allt beroende på hur våren och försommaren blir.

Ponderosa är de gula, de rödare är Mallorquin.  Foto: Kerstin Engstrand
Ponderosa är de gula, de rödare är Mallorqui. Tomaterna togs in mer eller mindre gröna i oktober och bilden är tagen i mitten av januari. Foto: Kerstin Engstrand

Ponderosa är runda som varierar i färg från gult till gulorange. Sorten saknar den karakteristiska spetsen som brukar känneteckna en vintertomat. Varifrån sorten härstammar varierar, några anger Serbien, andra Syditalien men oavsett så är den mycket vanlig i odling i Syditalien. Den anses vara den allra mest hållbara man kan finna. Det finns en berättelse att det ska ha varit munkar som främst ska ha odlat Ponderosa. På italienska heter tomat pomodoro, av pomo= äpple och oro=guld och som små guldäpplen ser de ut där de ligger i sin kartong. I stekpannan när jag steker dem tillsammans med ägg är det oftast svårt att se skillnad på vad som är äggula och tomat!

Ponderosa blir 150 till 175 cm hög och blir lite yvig, går utmärkt att odla i en pallkrage som är en pallkrage hög eller i en 20-liters kruka. En stödpinne behövs.

Ponderosa kan under vintern även förvaras hängandes i klasar men jag tycker det blir bättre att lägga dem i kartonger. Jag har helt enkelt inte ett utrymme som är svalt nog under hela vintern. Hänger klasarna för varmt ruttnar tomaterna lätt då de i en klase ligger tätare tillsammans än i en kartong. Ligger tomaterna utspridda utan större kontakt med varandra håller de bättre.

Och så är det så skönt att inte ha hela frysen full av tomater!

Plantavstånd 50 cm.

Giallo Da Serbo Del Vesuvio, Yellow di Serbia eller Vesuvio giallo , tre namn på samma sort. Foto: Kerstin Engstrand
Giallo Da Serbo Del Vesuvio, Yellow di Serbia eller Vesuvio giallo, tre namn på samma sort. Foto: Kerstin Engstrand

Vesuvio giallo är den vintertomat som dessutom är en av de första att mogna på friland! Detta oavsett hur varm sommaren är. Den går bra i en pallkrage som bara är en etage hög och lika bra i en som har två etage i höjd. Detta är en av fördelarna med vintertomaterna, de är mycket torktåliga.Vesucvio giallo är en klar vinnare, och god!

Den enda tomat jag förlorat när jag odlat i en pallkrage var en icke vintertomat.

Vesuvio giallo är god färskt och vinterlagrad. Den håller dock inte att lagras lika länge som ponderosa men i mitten av januari är de fortfarande fina. Att den har fått sitt namn efter vulkanen Vesuvio beror helt enkelt att den odlas på dess sluttningar.

Varje tomat har en pizzo, en spets, och väger runt 25 gram. Sorten är mycket rikgivande och räknas som en högväxande sort. Ska egentligen ”tjuvas”, det vill säga sidoskotten ska tas bort men det gör jag aldrig.

Det finns en annan gul vintertomat, Yellow di Serbia som troligen är samma som Vesuvio giallo. Har odlat båda och kan inte hitta någon skillnad. Liksom ponderosa anses även Vesuvio giallo ursprungligen komma från just Serbien. Jag har träffat italienska odlare som kallar dessa gula tomater för Giallo Da Serbo Del Vesuvio, ett namn som kombinerar de två vilket säger mig att det är samma sort. Plantavstånd 70 cm.

Nu är det inte bara Italien som har vintertomater, de finns även i Portugal och Spanien. Två spanska är i mitten av januari fortfarande fina. Den ena är lite sträv i ytan, den andra helt vanlig slät och blank.

Mala cara är en vintertomat som ska se ut så här!  lite skrovlig yta och persikofärgad som mogen. Foto: Kerstin Engstrand
Mala cara är en vintertomat som ska se ut så här! lite skrovlig yta och persikofärgad som mogen. Foto: Kerstin Engstrand

Mala cara är den som är lite sträv. Först när man ser den på håll liknar den en persika, en liten sådan. Mala cara kan närmast översättas till blekt ansikte, dåligt ansikte och det stämmer bra. När jag första gången såg den mogen trodde jag att den hade fått någon sorts angrepp men som tur var ska den se ut så här. Denna sort tillhör de potatisbladiga, bladen liknar alltså potatisblad och inte tomatblad. Den har aldrig mognat utomhus, jag odlar den i en envånings pallkrage, men eftermognar finfint inomhus. Jag tar in den innan första frosten, vanligen i oktober och då är de gröna. Ett problem dock, den ger stora skördar!  Plantavstånd 70 cm.

Det händer att Mallorqui får en liten pizzo, en spets men inte alltid.  Foto: Kerstin Engstrand
Det händer att Mallorqui får en liten pizzo, en spets men inte alltid. Foto: Kerstin Engstrand

Mallorqui liknar mera en traditionell vintertomat, den får oftast en liten spets, men inte alltid. Färgen är röd med lite gult på toppen vid bladfästet, ja den har de spanska färgerna! Är inte lika vigorös som Mala cara och Vesuvio giallo. Mallorqui ger runda och vad som handeln kallar för normalstora tomater på 100 gram, ibland hela 120 gram. Smakar bra och har som alla vintertomater en lätt syrlig smak. Ska egentligen tjuvas. Plantavstånd 50 cm. Behöver växtstöd.

Vad är detta? Jo, till vänster en spetspaprika och till höger en hållbar tomat. Banantchik. Foto: Kerstin Engstrand
Vad är detta? Jo, till vänster en spetspaprika och till höger en hållbar tomat. Banantchik. Foto: Kerstin Engstrand

Banantchik odlade jag för första gången sommaren 2019. Den rubriceras inte som en vintertomat utan anges i regel som en tomat med lång hållbarhet och det kan instämma med. Den är en avlång smal gul tomat som är förvillande lik en snackpaprika! Dess ursprung lär vara Ryssland men finns i europeiska fröfirmors sortiment. Varje tomat väger mellan 75 gram till hela 120 gram, de större blir 15 cm långa.  Är fortfarande finfin i mitten av januari. Växer i klasar om fem till tio tomater per klase,  jag odlade den i en 20-liters kruka.  Blir en hög planta på cirka 180 cm. Ska ha en utvecklingstid på 75 – 80 dagar.

Sugen på att läsa mer om vintertomater, piennolo?

Kerstins vintertomat

Så här gör du en piennolo

Piennolo, söderns hälsosamma guld

Recept på den godaste tomatpajen gjord just på piennolotomater: Starka sommarsmaker Tarte Tartin Tomate

Klickar du på en länk öppnas artikeln i nytt fönster.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Gröna ärtskott dök upp på fina restaurangers mattallrikar någon gång i början av 2000-talet, eller var det ännu tidigare? Nåväl, där låg de, ofta...