Första sidan

Vi är många som gillar jätteverbena, jag tillhör en av dem och jag kan inte få nog av denna graciösa växt som så elegant också bildar vackra ridåer av lila. På 2018 års Hampton Court Flower Show hade några ungdomar skapat en riktig oas av verbena. Varsågod och njut! 35 kvm av verbena, 7 x 5 meter:

ve81850

Designknepet rakt ska möta runt är en viktig del av denna lilla trädgård. Björken till höger är en svartbjörk, Betula nigra vars stam matchar gången.

ve81659

Och olika texturer möts. Trädgården hade fått namnet: A Place to Think. Tanken var att det skulle vara en informell trädgård där ungdomar kan fokusera på sina studier, på att samtala och diskutera.

Gången är byggd av virke från en av Southends eldhärjade pirar.

ve82105

Fruktträd i fonden, det gråa planket är så vackert mot allt det ljust lila.Planket är viktigt, här ska man kunna kännas sig trygg.

ve9712

Hur du lyckas med jätteverbena, läs våra bästa tips, klicka här.

ve81532

ve9702

Våga bryta av med andra färger, som svagt månskensgult och någon enstaka mörkt röd blomma.

Vatten, förstås!

Jätteverbena i sällskap med kransveronika. .

ve0359

Tänk vad en starkt röd blomma kan göra mycket för intrycket:

ve81932

Trädgården var skapad av James Callicott och Tony Wagstaff samt byggd av Southend Young Offender.

Det var gruppens elfte trädgård och de hade hoppats på en guldmedalj, det blev nästan guld, förgyllt silver.

Det handlar om detaljer, grannarna får njuta av exklusiv blomprakt, Afrikas blå lilja, och den en masse!

ve81832

.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Han är nog den största bland de trädgårdsdesigners som var med och skapade den nya perennavågen, Piet Oudolf som bland annat skapat Perennaparken i Enköping som faktiskt blev hans genombrott! Och kanske den anläggning som han gillar bäst, fortfarande. Mycket för att Enköpings stad sköter den så bra.

Han har fått mängder med utmärkelser, och 2018 blev han den första att få det brittiska trädgårdssällskapets RHS nya pris:  Horticultural Hero.

po333

Som ”tack” fick han också äran att skapa en äng av perenner som alla besökare, och det är över 200 000 kunde njuta av. Den vinröda allium ‘Red Moican’ som så fräckt dyker upp lite här och där, som på bilden ovan, är mycket intressant. Läs mer om den i vår artikel,klicka här.(Artikeln öppnas i ny sida/fönster).

po0293

Läs också vår specialartikel om den dansande solhatten, klicka här  och om andra solhattar.

po322.

Sue Briggs från RHS och prisutdelningen:

Efter utställningen så återplanterades alla växter på RHS:s flaggskeppsträdgård Wisley.

Av Kerstin Engstrand

Vatten och fina trampstenar. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns trädgårdar som växer ju oftare man ser dem. Hay-Joung Hwangs trädgård var en sådan. rektangulär, som alla stora trädgårdar, 10 x 22 meter hade hon valt att göra en modern variant på klassiska sunken garden. Och det var trivsamt!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Gula lupiner lyste upp, vatten fanns nästan överallt och så tekniken. Okej, jag kunde vara utan de stora skärmarna men köket och de genomskinliga solcellerna som såg ut som glas skulle jag inte tacka nej till.

Trädgården sedd från huset. Foto: Kerstin Engstrand
Trädgården sedd från huset. Foto: Kerstin Engstrand
Vatten och fina trampstenar. Foto: Kerstin Engstrand
Vatten och fina trampstenar. Foto: Kerstin Engstrand

LG Eco-City Garden hade också ett ”grönt” kök.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Rinnande vatten var tänkt att fungera som ljudfilter mot storstadens intensiva brus.

 

Och fint besök fick Hay-Joung Hwang, ingen mindre än premiärminister Theresa May med make. Här tillsammans med RHS:s chef Sue Briggs. Trädgården fick förgyllt silver.  

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Så var hon tillbaka, Sarah Price. Det var år sedan vi senast fick avnjuta hennes verk, 2012. I år var det på uppdrag av Chelsea:s sponsor M&G Investments. En stor trädgård, förstås. Som alla stora trädgårdar på Main Avenue är ytan 10 x 22 meter. Och det är fantastisk vad mycket 220 kvm kan rymma! Detta är väl det bästa med Chelsea, att man får perspektiv på alla möjligheter ens tomt kan ge.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Monets målning Agapanthus Triptych var inspirationskällan. När Sarah såg den på Royal Accademy fick hon idén till dagens trädgård. Det var 2015/16 och redan då hade hon fått uppdraget att göra årets trädgård.

Aha Monet, det låter som ett säkert kort. Sarah är också ett säkert kort, hon brukar alltid få guldmedalj för sina trädgårdar. Sponsorerna får betala tvåsiffriga miljonbelopp för en trädgård men å andra sidan får de reklam i media som snabbt betalar tillbaka den kostnaden. Å andra sidan är Sarahs trädgårdar inga publikfriare. Hon får guld ja, men troligen kommer hon aldrig bli publikens favorit.Troligen för att hennes trädgårdar är mera en scen, ett stycke konst än för många en verklig trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Brända toner kombinerade med knotiga träd som oliv, förstås och granatäpple.

Granatäpplet tronar i mitten. Foto: Kerstin Engstrand
Granatäpplet tronar i mitten. Foto: Kerstin Engstrand

En och annan vallmo, någon i rosa (Beth Chattos!), en annan i lila och någon enstaka i flammande rött. För Sarah förde oss till Medelhavet. Och på den resan hade hon tagit med en riktigt fin korkek.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I denna torra, heta , brända trädgård ringlade sig lite vatten fram. Vattnet kom från ovansidan av en mur.

Men här fanns också en mindre bassäng, inte för att simma i utan för att samla vatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vackra lerkrus, du vet sådana man suktar efter bildade blickfång. Någon hade fått sällskap av Digitalis isabelliana som växer vilt på Kanarieöarna. Ett blåregn omfamnade den. Suck!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fler lerkrus:

Men här fanns också växtlighet som starkt påminde om James Bassons stenbrott från Malta från 2017. Senapsgul vejde och limegrön törel. Även konstruktionen påminde mångt och mycket om stenbrottet. När jag gick runt i den alldeles mol allena fick jag samma känsla. Båda trädgårdarna hade likheter i planteringen. Bådas var perfekt planterade, allt såg ut som om de alltid hade växt där. Men trädgården började byggas för tre veckor sedan. Det är också en konst, i sig.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men är det en trädgård? Kanske,kanske inte sade många. I alla fall en del av en trädgård sade andra. Här fanns ingen sittplats.

Sara Price är konstnär och det märks. Hon har en fingertoppskänsla när det gäller att framhäva olika toner, som att terrakotta framhäver silver som återfanns i växter och trädens stammar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det finns en anledning till att Chelsea Flower Show är världens främsta trädgårdsutställning, för här har även de kommersiella montrarna mycket hög klass. Som Tom Raffields. Det var förresten första gången en möbeltillverkare fick en plats på Main Avenue. 5 stjärnor fick han och Tom kommer tillbaka 2019.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Med fokus på mellanrum och rörelse skapar han en plats där man instinktivt känner sig hemma i. Samtidigt som man känner att man blir lyft till skyarna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Organiska former skapad av en hand. Naturens kraft i kraftfull rörelse. Det är så vackert!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och behöver jag säga att jobba med varmböjt trä i sådana här former är svårt?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Suck, detta skapar en måste vilja ha känsla. Allt material är från Cornwall.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

En grundläggande regel när det gäller trädgårdsdesign är att rakt ska möte runt samt att olika höjder samt texturer ska mötas. Allt dessa fanns i den lilla, knappt 80 kvm stora trädgården  ”The Silent Pool Gin Garden” som deltog i kategorin ”Space to Grow”. Av domarna fick den förgylld silvermedalj men den vann det bästa priset, den blev publikens favorit. Det ska sägas att domarna har mycket mera att ta ställning till inför deras bedömning än vad publiken har men visst visar det att brittisk tv-publik, det är genom BBC som sänder från Chelsea som publikröstningen sker, har bra koll på detta med trädgård.

Varför heter då trädgården som den gör, varför finns ordet gin med i namnet. Jo, det handlar om vem som sponsrat trädgården, Silent Pool Distillers. Och då blev det ”naturligt” att plocka upp färgtemat från ginflaskans etikett, som lär gå i blått. Därav mängden blå blommor.

Man hade också koncentrerat sig på att allt material i trädgården skulle vara inhemskt producerat.

The Silent Pool Gin Garden. Foto: Kerstin Engstrand
The Silent Pool Gin Garden. Blå växter lär matcha ginetiketternas färg. Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården har en skön avslappnad ton. Jag var inne i den flera gånger och varje gång fick jag en härlig, avslappnad känsla i kroppen.

Låga kallstensmurar som är också sköna att sitta på. Foto: Kerstin Engstrand
Låga kallstensmurar som också är sköna att sitta på. Foto: Kerstin Engstrand

Samma upphöjda rabatt från annan synvinkel. Foto: Kerstin Engstrand

Samma upphöjda rabatt från annan synvinkel. Foto: Kerstin Engstrand

Hörn nummer 2:

Jag säger bara det, kallstensmurar är oerhört vackra! Foto: Kerstin Engstrand
Jag säger bara det, kallstensmurar är oerhört vackra! Foto: Kerstin Engstrand

Moderna material möter klassiska. Strukturer möts. Trädgården är tänkt för ett ungt par som jobbar i City. Stenen är från Dorset och kallas för Pubecksten. Just denna gråa nyans kallas också för Pubeckgrått.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trä möter sten som möter corteenstål som möter trä som möter sten. Raka linjer möter runda.

Foto: Kerstin Engstrand
Som en tavla! Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I mitten finns en fontän gjord i koppar. Koppar är valt för det är det material man använder sig av i själva destilleringsprocessen, alla rör etc. är där gjorda av koppar. Fontänen symboliserar formen av en skalad citrus.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården är designad av David Neale.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Ärtor som gröda är högsta mode och vi är många som älskar att odla mängder med olika sorter. Här kommer lite inspiration för dig som är verklig nörd! En trädgård som kan göra dina grannar gröna av avundsjuka.

Denna trädgård var också tillägnad Dr Calvin Lamborn, växtförädlaren som tack vare en rejäl portion nyfikenhet och envishet fick fram den än idag mycket populära Sugar Snap. 1952 började han utveckla den och 1979 började den säljas kommersiellt.

Sugarsnap lovprisas i frökatalog från 1979.  Foto: Kerstin Engstrand
Sugar Snap lovprisas i frökatalog från 1979. Foto: Kerstin Engstrand

Ärtiga former dominerade, förstås. Överallt såg jag något nytt, och ofta fick man sig ett gott skratt.  Trädgårdsboden gick förstås också i grönt (och nej, smak ska man inte diskutera).

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fåglar kunde också hitta mat, för vad döljer sig bland trampstenarna om inte ärter:

Friggeboden kallades ”The Shrine” eller The Peavillon”och var förstås fylld med intressanta objekt, här en liten bildkavalkad:

Utsikt från boden mot trädgården.  Foto: Kerstin Engstrand

Utsikt från boden mot trädgården. Foto: Kerstin Engstrand

Inne i boden hittade jag denna maskin som jag aldrig sett tidigare men idag finns moderna varianter, elektriska sådana. En peasheller skalar helt enkelt ärtskidorna och ut kommer fina runda hela ärter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vackra mörkt lila lupiner, som är en ärtväxt, prydde en sida av trädgården.

Detalj från The Seedlip Garden. Foto: Kerstin Engstrand
Detalj från The Seedlip Garden. Foto: Kerstin Engstrand

Vattnet ska vara färgat med blåärter. Foto: Kerstin Engstrand

Vattnet ska vara färgat med blåärter. Foto: Kerstin Engstrand

Nog är trädgården en ärtig hyllning. Design av Dr Catherine MacDonald för firman Seedlip. Trädgården fick guldmedalj i kategorin ”Space to Grow”. Catherine fick guld även för en trädgård hon gjorde för samma firma året innan, 2017. Familjen bakom den alkoholfria drycken Seedlip har odlat ärter i generationer. Deras odlingar ligger i Yorkshire och norra Lincolnshire.

Man ville också passa på att hylla munken Gregor Mendel,som bland annat använde ärtväxter i sin forskning. Han korsade olika ärtsorter och genom resultaten från dessa försök  lade han fram en teori om hur egenskaper nedärvs, att anlag slumpmässigt kombineras i avkomman. termer han använda var dominanta och reccessiva anlag, termer som används än idag. Mendel publicerade sina rön 1865 men de fick genomslag i början av 1900-talet och det efter hans död.

Klassiska risstöd och mera påkostade varianter. Foto: Kerstin Engstrand
Klassiska risstöd och mera påkostade varianter. Lägg märke till dekorationen på väggen i fonden. Foto: Kerstin Engstrand

Seedslip är en alkoholfri spridryck skapad för att vara ett bra alternativ till drinkar. Namnet Seedlip kommer efter den typ av skördekorg som användes på 1700-talet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Peas & Love hälsar Tom Harfleet (klicka så öppnas artikel om Tom i ny flik) som tidigare var ansvarig för Chelsea Flower Show och numera jobbar för Seedlip.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

samt en av världens främsta trädgårdsdesigners Giuliano Gubbelei som gillade denna ärtiga trädgård helskarpt. Dock är hans trädgårdsstil ljusår från denna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trädgården 'Urban Flow' blev bästa trädgården i kategorin "Space to Grow". Foto: Kerstin Engstrand

En stadsträdgård där man på fiffigt sätt tar vara på regnvatten knep både guldmedalj och Best in Show i den nya kategorin ”Space to Grow”.  RHS, det brittiska trädgårdssällskapet har i många år lyft upp problemet med att allt fler hårdgör ytor i sina trädgårdar, särskilt på framsidan. Där har ofta den fina välkomnande framsidesträdgården ersatts av asfalt och parkering för två bilar vilket medför stora problem vid intensiva regn. Regnvattnet har då inget naturligt sätt att tränga ner i jorden utan forsar ut på gatan.

Ginkgoträd med skir grönska är snyggt mot rost. Lägg märke till gallret i marken.  Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgoträd med skir grönska är snyggt mot rost. Lägg märke till gallret i marken. Foto: Kerstin Engstrand

Det var Thames Water som sponsrat trädgården. De återfanns på flera platser där de lyfte fokus på att vanligt dricksvatten går utmärkt att dricka. I denna idéträdgård ville de visa på hur snyggt det blir när man låter rabatter och stensättning vara huvuddel i en trädgård istället för asfalt. Designen Tony Woods gjorde det mycket bra, han visade även på att höjd, i form av träd fungerar bra på liten yta (trädgården var ca 70 kvm) och att träd även erbjuder viktig skugga. Nog så viktigt 2018 som även i England blev rekordvarm. En flertstammad ginkgo drog ögonen till sig. Mer om ginkgo kan du läsa i vår specialartikel, klicka här så öppnas artikeln i ett separat fönster. 

Blodfläder och mörkt lila lupiner matchade entréns stålbåge väl:

 

Korteestål möter traditionell brittisk stenbeläggning. Ursnyggt!  Foto: Kerstin Engstrand
Cortenstål möter traditionell brittisk stenbeläggning. Ursnyggt! Foto: Kerstin Engstrand

Detta var Tony Woods debut på Chelsea Flower Show och jag hoppas att han återkommer. Han är en talang vilket bekräftades när han 2013 vann tävlingen RHS Young Designer of the Year.

Till höger om entrén fanns – förstås- när vatten är temat även porlandevatten:

Trädgården hade även en generös uteplats med tillhörande utekök:

191-TONY-ILLO

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Till Chelsea Flower Show nomineras också att antal nya produkter till att bli  ”Årets trädgårdsprodukt”.

Och 2018 vann fröfirman Mr Fothergills med sin nya serie köksväxtsfrön i Optigrowserien. Det är  helt ekologiskt behandlade frön, man kan säga att de torktumlas för att gro snabbare.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det är ingen mindre än Deborah Meaden känd från brittiska Draknästet som tillsammans med Caroline Owen, Peter Seabrook och Chris Harrop utser vinnaren. Optigrow är utvecklat i Lund och drivs av Torsten Nilsson, som fram till hösten 2018 ägde Bröderna Nelson.

Foto: Kerstin Engstrand
Deborah talar med Nelsons i Sverige. De blev lite starstruck när de förstod vem de talat med! Foto: Kerstin Engstrand

Och vad gjorde jag när det var denna Sverigeanknytning? Jo, ringde upp Nelsons så att Deborah fick tala med dem. Och det roliga är att de hade ingen aning om att Optigrow var nominerat. De blev ganska paffa när de fick tala med Deborah. Men två dagar senare var även Torsten på plats på Chelsea.

Om fröerna är bra? Vi har testat och återkommer senare i vår med vårt testresultat men vi kan redan nu säga att vi är mycket nöjda. Testet hade vi startat innan denna utmärkelse och innan vi visste om att det var en svensk uppfinning.

Tyvärr finns inte Optigrowbehandlade frön att köpa i Sverige.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Bladlössangrepp på inomhusodlad sallat. Foto: Kerstin Engstrand

Så har det hänt, jag har fått bladlöss på mina frösådda plantor! Detta är första gången i min odlingshistoria jag drabbats av bladlöss på mina frösådder. Och jag har odlat sedan barnsben vilket betyder nästan sex decennier! Och odlat under en mängd olika förhållanden. Först nu, just i år (2019) så fick jag bladlöss.

En tröst i bedrövelsen är att många med mig är drabbade i år.

Vad beror min invasion av? Ingen aning. När de dök upp hade jag inte tillfört något nytt mer än frösådder gjorda i olika odlingsmedia som pluggar av kokos och mineralull. Ingen ny gjord hade då kommit in i huset, inte heller några nya krukväxter och utomhus var det fortfarande minusgrader. Inomhus var det samma temperatur som vanligt, 22 grader.

Jag upptäckte dem först på mina sallatsplantor som odlades hydroponiskt. Usch, och så synd om de fina plantorna men insåg direkt att bladsallatshuvudens fina veck och skrymslen bjuder på optimala bladlusförhållanden så det blev till att ta bort dem helt.

Bladlöss på kronärtskocksblad. Foto: Kerstin Engstrand
Bladlöss på kronärtskocksblad. Foto: Kerstin Engstrand

Därefter blev det en mera noggrann okulär besiktning. Man känner verkligen att ögonnerven tränas när man är på bladlusspaning. Kletet från bladlössen är ju lätt att hitta men de plantor som bara hade några enstaka löss på sig var ju svårare att granska. Kronärtskockplantorna gillar de, några chiliplantor likaså samt någon enstaka aubergine. Men citrongräset nej. En planta kan vara omgiven av bladlusangripna och stå där helt fri och stolt.

Blad som knottrat sig och har inböjda kanter synar jag först. Bladlössen sitter då i regel på undersidan men kan också påträffas på bladens översida. Bladen är vänliga nog att rulla in kanterna så det bildar ett skydd mot den lilla koloni som slagit fäste där.

De trivs också längs stjälkarna.

 

Vad gör jag då?
Liten bladlusfamilj på en äggplantas blad (översidan). Foto: Kerstin Engstrand
Liten bladlusfamilj på en äggplantas blad (översidan). Foto: Kerstin Engstrand

Jo, jag klämmer ihjäl dem, fingrarna är ett bra vapen, men försiktigt för att inte skada plantorna.

Jag blandar till såpsprit, och sprayar bladen. Bladlöss andas genom huden och såpsprit tar bort dess förmåga att andas.

Såpsprit mot bladlöss: Blanda 10 dl vatten med 20 cl såpa (gul eller grön) och 10 cl T-röd.

Efter ett dygn av bekämpning och petig granskning hade angreppet lugnat ner sig.

Vecka 1: Nu var det också dags att plantera om alla pluggplantor till små krukor med jord. Det blev köpt blomjord. Jag fortsatte min dagliga granskning, morgon, middag, sen kväll, tidig gryning, frukostdags, lunchtid, middagstid och sen kväll, så rullade den okulära besiktningen på. Det var lugnt i en vecka, vilket jag visste det skulle bli. Visserligen föder en bladlushona 4-6 levande ungar per dag men jag hade ju rensat rejält.  Ungarna är vuxna redan efter en vecka!

Vecka 2: Var det ett nytt, men väsentligt mindre utbrott, cirka en tiondel från ursprunget, troligen också för att den goda sallaten nu var borta. Men jag fortsatte med fingrar och såpsprit samt sprayade även såpsprit på jordytorna. Några plantor fick även gammalt nässelpulver som extra jordtäckning. Det lär vara bra sägs det och jag hade en burk hemma.

En bladlushona föder 4- 6 levande ungar per dag! Och efter en vecka är det dags för barnen att föda egna. Här en liten familj på undersidan av en äggplantas blad. Foto: Kerstin Engstrand
En bladlushona föder 4- 6 levande ungar per dag! Och efter en vecka är det dags för barnen att föda egna. Här en liten familj på undersidan av en äggplantas blad. Foto: Kerstin Engstrand

Vecka 3: Antalet var nu minimalt men inte helt borta. Det är fortfarande samma växter som är angripna. Samma sorter och samma växtexemplar. De är snälla de små liven som inte hoppar över till grannen. De växer ju mycket tätt, bara cirka 8 cm mellan varandra så det är lätt för dem att byta bostad. Det sägs att om bladlössen tycker det är för trångt om utrymmet så byter de plats. Uppenbarligen tycker de att jag berett dem lagom med plats då de inte hoppar vidare till de andra, mycket närliggande växterna.eller så är de närliggande mera motståndskraftiga och inte så attraktiva.

Vecka 4: Nu känns det som om de är borta men det är de nog inte. Det räcker med att en är kvar så kommer en ny invasion om jag inte håller efter. Och hålla efter kommer jag att göra. Det är god träning av finmotoriken och närsyntheten! Och jag undrar så varför jag drabbades i år. Det sägs att bladlöss kan transportera sig på jetströmmar och på så sätt lätt ta sig fram hela 100 mil.

Inrullade bladkanter och fläckiga blad är tydliga tecken på bladlusangrepp. Foto: Kerstin Engstrand
Inrullade bladkanter och fläckiga blad är tydliga tecken på bladlusangrepp. Foto: Kerstin Engstrand

Läs också:

Om sorgmygg och bananflugor: Slipp bananflugor och sorgmygg  (länken öppnas i nytt fönster)

Om bladlöss ute i trädgården: Fingrarna bästa vapnet mot trädgårdens vanligaste angrepp (länken öppnas i nytt fönster)

Om sköldlöss: Hjälp, mina krukväxter har fått sköldlöss! (länken öppnas i nytt fönster)

Om ullöss och rotlöss: Ullöss och rotlöss, så bekämpar du dem (länken öppnas i nytt fönster)

Om nyckelpigor:  Nyckelpigor – specialister på bladlöss (länken öppnas i nytt fönster)

Man kan också köpa biologisk bekämpning. Enda nackdelen med dem är att inte sänds när det är minusgrader ute.

Ibland hittar man guldögonsländor inomhus. Var snäll mot dem, larverna äter mer än gärna bladlöss och de äter alla sorter av bladlöss. Foto: Kerstin Engstrand
Ibland hittar man guldögonsländor inomhus. Var snäll mot dem, larverna äter mer än gärna bladlöss och de äter alla sorter av bladlöss samt mjöllöss (vita flygare). Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Här bodde en gång även ett riktigt skatpar tills en sommarstorm slet ner deras fina bo. Grindstolpen pryds av en skata i naturlig storlek...