Första sidan

Foto: Kerstin Engstrand

Klockrankan gäckar många, den är starkväxande och bildar snabbt en fin bladridå som först går i vinrött för att senare gå över allt mer i härligt mörkgrönt. Den fungerar som ett utmärkt insynsskydd både i trädgården och på balkongen. Och kronan på verket är blommorna!

Första gången jag odlade klockranka var jag fattig student. Fröna grodde bra, plantorna växte ännu bättre men några blommor såg jag inte skymten av innan frosten tog bladverket. Jag hade sått fröna för sent, vad jag minns i slutet av maj. Men plantan fungerade alldeles utmärkt som insynsskydd på min lilla balkong.

Denna blåa färg är den vanligaste på klockrankan. Foto: Kerstin Engstrand
Denna blåa färg är den vanligaste på klockrankan. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns tre färger av klockranka, mellanblå (vanligast), mörkare blålila, nästan violblå samt vit. Cobaea scandens är dess vetenskapliga namn, scandens betyder just klättrande. I Mexiko eller ”tropiska Amerika” där den växer vild hittar man den som en buske som klättrar. Cobaea är en hyllning till Bernabé Cobo, en spansk missionär som på 1600-talet just utforskade växtlivet i Mexiko. Jag har varit i Mexiko men har aldrig fått äran att se den växa i det vilda, tyvärr.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Att den heter klockranka på svenska är helt naturligt, blommorna är klockformade och den bildar snabbt långa rankor. På engelska heter den Cathedral Bells, ett namn som man ibland även hittar i Sverige som sortnamn på den vita varianten men jag har inte funnit några belägg på att det verkligen finns några namnsorter. Själv tycker jag den ser ut som en kopp på fat, Cup and Saucer Vine är också ett av dess engelska namn. Kärt barn har många namn, Mexican Ivy (mexikansk murgröna) och Monastery Bells (klosterklockor) är ytterligare andra.

Inomhus kan den blomma året runt om den på vintern får stå ljust och svalt (8 till 15 grader).

Det är en gammal växt i odling, att man gärna sått klockranka finns dokumenterat i frökataloger. I början av 1800-talet var det den blå medan den vita först dök upp i 1800-talets andra del. Vad få vet är att klockrankan tillhör samma växtfamilj som flox, Polemoniaceae, också den en gammal populär trädgårdsväxt.

En bra tumstock är att klockrankan blommar ungefär 20 veckor efter sådd, om du har tur med bra frön kanske redan efter 16 veckor. Men bli nu inte stressad, när den väl börjar blomma så blommar den länge, här i Stockholm långt in i november. I mars 2019 sådde jag till exempel en omgång vita den 3 mars och blommorna slog ut den 5 augusti!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den blir lätt 2,5 meter hög, eller rentav 4 meter, även högre men den är lätt att beskära och den är en lätt klättrare, rankorna är inte särskilt tunga.  Soligt läge vill den ha. Trots höjden går den utmärkt att odla i stor kruka, dels begränsar jordvolymen tillväxten, dels är det bara att beskära den om den skulle bli för yvig. De avklippta rankorna är fina i buketter.

Man får räkna med att den börjar blomma på sensommaren, i augusti men när den väl kommit igång så fortsätter den att blomma. Dessutom är blomknopparna mycket spännande att följa utvecklingen av!

Blomknopp! jag tycker den ser ut som ett ormhuvud. Foto: Kerstin Engstrand
Blomknopp! jag tycker den ser ut som ett ormhuvud. Foto: Kerstin Engstrand

Det sägs att klockrankan doftar, en doft jag missat men doften ska locka till sig insekter. I Mexiko lär den locka till sig fladdermöss.

Frö av klockranka. Foto: Kerstin Engstrand
Frö av klockranka. Foto: Kerstin Engstrand

Vissa säger att de blå gror snabbare än de vita, mina vita gror snabbare än de blå. Det beror troligen på fröernas kvalitet.

Om du förkultiverar klockrankan tidigt, t ex den 15 februari så kommer den att blomma som tidigast 14 juli- på Frankrikes nationaldag men mera troligt att du får en riklig blomning som startar i augusti. Om man sår 1 april så blommar den med stor säkerhet den 1 september. Därefter kommer den blomma villigt och intensivt tills frosten tar den.  Men det händer att den blommar redan fyra månader efter sådd.

Det är främst den blåblommande klockrankan som får nya skott i vinrött.  Foto: Kerstin Engstrand
Det är främst den blåblommande klockrankan som får nya skott i vinrött. Foto: Kerstin Engstrand

Att förkultivera betyder att odla innan, det vill säga så fröna i en kruka inomhus. Några anger att man måste lägga fröna i blöt innan de sås, exempelvis i två timmar. Det behövs inte. Det sägs också att fröna, som är stora men tunna och lite pappersliknande, ja de är inga vackra frön, måste sås på högkant för att de annars ruttnar men det spelar ingen roll om du lägger fröna ner eller om de står upp. Det viktigaste är att jorden är fuktig men inte våt och definitivt inte plaskvåt. Däremot lyckas du bättre om sådden står på en värmematta.

Fröplanta med sina första blad, hjärtbladen. Foto: Kerstin Engstrand
Fröplanta med sina första blad, hjärtbladen. Foto: Kerstin Engstrand

Sådjup: Fröet sås på ett djup av 1 cm.

Jord: Jorden du sår i bör vara lätt, såjord eller krukväxtjord uppblandat med perlit alternativt kokosjord.

Så i 7 cm krukor och plantera om så fort det första bladparet efter hjärtbladen kommit till 11 cm krukor. När omplanteringen till 11 cm kruka sker är det dags för vanlig krukväxtjord.

Skulle din planta bli för yvig kan du toppa den. Toppen som du klippt av kan du rota, sätt den i ett glas vatten eller stick ner den i fuktig såjord så kommer snart rötter att bildas.

Plantera ut plantan när risken för nattfrost är över. Som ett riktmärke brukar man ange att i zon 3, t ex i Stockholm är det i början av juni, i slutet av maj om du bor i zon 1 och troligen vid midsommar om du bor högre upp i landet.

Jag samplanterar klockrankan med tomater. Tomatbladen skymtar på bilden. Foto: Kerstin Engstrand
Jag samplanterar klockrankan med tomater. Tomatbladen skymtar på bilden, Nere till höger ser du en grön tomat. Den orangefärgade pricken är en orange tomat. Foto: Kerstin Engstrand

Utplanteringsläget ska vara soligt, jorden fuktighetshållande men väldränerad. Tre veckor efter utplantering kan du börja näringsvattna, hellre en svag giva vid varje vattning än ett fåtal och starka. En fullt vuxen klockranka är törstig men inte överdrivet törstig.

Klockrankan klarar lätt höstfrost bra. Du kan övervintra den inomhus om du har tillgång till ett ljust och svalt utrymme som en inglasad veranda vars temperatur inte går under sju grader.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Lejongap. Foto: Kerstin Engstrand

Snittblommor har återigen blivit populära att odla i den egna täppan. Lejongap är en som man lätt drabbas av habegär av. Rakryggad står den där och liksom tittar på en, utbudet av färger är stort och kombinationen färg och elegans gör att den är rolig att använda i buketter. Det är en hållbar snittblomma, en vecka i vas står den sig fint.

Lejongap, Antirrhinum majus, är blomman som önskar sig en sval sommar! Den blommar dessutom länge. Det är vanligt att den i exempelvis stockholmstrakten fortfarande är i blom när julen gör sitt antåg. Jag har även haft plantor i full blom i januari, men då var vintern mera brittisk än svensk. Den verkar tycka om att frosten biter blommorna lätt i kinden.

Lejongap. Foto: Kerstin Engstrand
Lejongap. Foto: Kerstin Engstrand

Att lejongap heter just lejongap på svenska beror på det utseende den får om man trycker till blomman. När tunga insekter, som humlor, sätter sig på blommans underläpp så vips öppnar sig blomman, den gapar, och humlan klättrar in. På engelska heter lejongap snapdragon, på tyska lövemund. Britterna föredrar drakars mun, vi och tyskarna ett lejons.

Fröna är pyttesmå och svarta, som gjorde att inte synas på jord! Tänk att dessa kan ge plantor som kan bli hela 120 cm höga! Lejongap finns nämligen i alla de höjder, även låga, så låga som 20 cm. Intresset för snittblommor har medfört att det återigen är ganska lätt att få tag på frön till de höga sorterna.

Frö av lejongap. Finare sorter säljs i små rör. Foto: Kerstin Engstrand
Frö av lejongap. Finare sorter säljs i små rör. Foto: Kerstin Engstrand

Den är lättodlad men man måste så inomhus i god tid. För att lyckas med lejongap måste man förkultivera, så fröna inomhus. En mall är att man senast ska så dem 12 veckor innan tidpunkten för sista nattfrosten vilket till exempel i Stockholm brukar vara runt 10 juni. Det betyder att i så fall ska man så lejongap senast den 18 mars. Men det går att så dem i april också. Likaså går det att så dem i januari och februari, om du har extraljus som är på 16 timmar per dag.

15 dagar efter sådd är småplantorna mindre än ett knappnålshuvud. Det röda i bildens nederkant är just en knappnåls huvud. Foto: Kerstin Engstrand
15 dagar efter sådd är småplantorna mindre än ett knappnålshuvud. Det röda i bildens nederkant är just en knappnåls huvud. Foto: Kerstin Engstrand

Det är svårt att så fröna ett och ett varför bredsådd, det vill säga att fröna strös ut på ytan är vanligast sättet att så lejongap på. OBS! Fröna ska ligga på ytan, de är ljusgroende och ska inte täckas med jord. Jorden ska vara porös och fuktig men inte våt. Jag brukar fylla tomma vindruvsaskar med jord. De understa 2-3 centimetrarna fyller jag med krukväxtjord och därefter fyller jag på med såjord.

Groningstiden är 7-15 dagar i vanlig rumstemperatur om 20-22 grader. Se till att sådden är fuktig, man kan spraya lätt med vatten om ytan verkar torr. Vanligtvis behövs det inte om man har locket på, vindruvsaskens lock är perfekt då det har lufthål. Om du inte har möjligheten att ha denna rumstemperatur kan du ställa sådden på värmematta men så fort fröna har grott ska de tas bort från värmemattan och ställas så ljust som möjligt. Sår du i januari till mars behövs extraljus. Har du inte så mycket extraljus så måste temperaturen sänkas. Lejongapen trivs bra i 15 grader. Svalt och mycket ljus ger knubbiga plantor. Varmt och för lite ljus ger rangliga plantor.

35 dagar efter sådd, 5 veckor är fröplantorna betydligt kraftigare och det är tid att skola om dem, dvs plantera om dem.  EfterFoto: Kerstin Engstrand
35 dagar efter sådd, 5 veckor, är fröplantorna betydligt kraftigare och det är tid att skola om dem, dvs plantera om dem. Foto: Kerstin Engstrand

Efter 4- 5 veckor börjar det bli lite studs i plantorna, de ser då inte längre så sköra ut. Dessförinnan har de sett ut som små plättar på en tunn skör tråd.

När de nu går att hantera är det dags att plantera om till krukor, en och en i 7 cm stora krukor (7 cm är här en fyrkantig kruka och det är krukans sida som är 7 cm.) När du tar upp småplantorna, lyft i ett blad, inte i stjälken! Nu kan du plantera om i krukväxtjord. När sedan rötterna börjar tränga ut ur krukans botten är det dags för ny omplantering, i regel till en 9 cm-kruka. Och därefter till en 11 cm-kruka.

Innan blommorna slår ut kan de se så här roliga ut. Att barn gillar lejongap är lätt att förstå! Foto: Kerstin Engstrand
Innan blommorna slår ut kan de se så här roliga ut. Att barn gillar lejongap är lätt att förstå! Foto: Kerstin Engstrand

Innan plantorna sätts ut i rabatten ska de vänjas vid utelivets omväxlande temperatur och vindar. Man brukar avhärda plantorna. Gör det under en till två veckor, börja med en timme utomhus, frostfritt förstås och öka tiden successivt.

Trädgårdsbutikens plantor är kraftiga, här har en planta förgrenat sig i tre. Foto: Kerstin Engstrand
Trädgårdsbutikens plantor är kraftiga, här har en planta förgrenat sig i tre. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligt är att man toppar plantorna när de blivit 7,5 till 10 cm höga eller efter att sex bladpar har bildats. Det går utmärkt att toppa dem just innan de ska planteras ut. Då får du stadigare plantor som förgrenar sig fint. Om lejongapen får växa utan toppning blir de höga och smala vilket gör dem bångstyriga.

Därefter brukar det vara dags att plantera ut i trädgården vilket sker när risken för sista nattfrost är över. Ska du använda dem som snittblomma är det bra att trä över ett nät med rutor om 1 dm. Plantavståndet brukar vara 50 cm.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ansa, knipsa bort vissna blommor så blommar dina plantor längre. Plocka in som snitt får samma effekt.

De senaste vintrarna har många upptäckt att lejongapen har övervintrat, i alla fall upp till zon 3, vissa har även lyckats få dem att övervintra i zon 4.  OM du skulle få uppleva att dina lejongap övervintrar kan du i början av maj beskära plantorna. En måttstock är att man då beskär dem 1/3 så att 2/3 av plantan är kvar.

Stökigt och risigt? Nej, förra årets lejongapsplantor har klarat vintern bra. Bilden är tagen i slutet av februari. Foto: Kerstin Engstrand
Stökigt och risigt? Nej, förra årets lejongapsplantor har klarat vintern bra. Bilden är tagen i slutet av februari. Foto: Kerstin Engstrand

Vårvintern 2021 var mina plantor fina till och med februari, snötäcket på 20 cm isolerade bra men mars månads kalla nätter utan snö verkar lejongapen inte ha trivts med. Men som tur var så tog jag sticklingar i slutet av januari. De satte jag i vatten och efter 10 dagar hade de börjat bilda rötter. Sticklingarna är nu omplanterade en och en i små krukor med kokosjord och de mår prima.

En annan fördel med lejongap är att de klarar sommartorka bra. Soligt läge trivs den i, och väldränerat. Går utmärkt i både kruka och i rabatt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

vvlejongapoldgold

Odla bomull, en rolig kunskapsresa! Foto: Kerstin Engstrand

Bomull känner vi väl alla till, bomullstussarna i badrummet, underkläder gjorda av bomull och handdukar med mera. Men har du odlat bomull? Om inte, dags att göra det i vår. Bara för att det är roligt, det är alltid roligt att lära sig något nytt!

Man vet att bomull odlades redan för 7000 år sedan. Bomullsfibern är lätt att spinna, bomullstyg ”andas” och suger lätt upp vätska, egenskaper som gör att bomullkläder är sköna att ha på sig när det är varmt. Bomullstyg klarar även höga temperaturer, utan problem kan de tvättas i 60 grader och uppåt.

Blomma, texasbomull. Foto: Kerstin Engstrand
Blomma, Texasbomull. Foto: Kerstin Engstrand

Bomull tillhör malvasläktet och det syns tydligt på blommorna, de liknar hibiskusblommor. Västindisk bomull har till exempel vackra ljusgula blommor medan den indiska har mera starkt gula blommor.

Frökapsel bomull. Foto: Kerstin Engstrand
Frökapsel bomull. Foto: Kerstin Engstrand

Frökapslarna blir först gröna, de ser ut som en liten omogen citrusväxt. Bomull är som citrusfrukter, plantorna kan både blomma och bära frukt samtidigt. När frökapslarna är mogna spricker de upp och ut kommer – just det en bomullstuss, vars storlek är som ett ägg. Nåväl nästan, denna tuss döljer en mängd frön, ett 30-tal frön är vanligt i en tuss.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fröna ser ut som videkissar. Fröet är luddigt, det ser ut att ha päls och denna päls kan bestå av runt 20 000 små korta ”hår”. De är till för att hjälpa fröna att spridas för vinden. Av fröna görs även vegetabilisk olja.

Bomullsfrö. Foto: Kerstin Engstrand
Bomullsfrö. Foto: Kerstin Engstrand

Bomull tillhör släktet Gossypium som omfattar ett 40-tal arter. I kommersiell odling är det främst följande arter som dominerar:

Texasbomull, Gossypium hirsutum, från Florida och Centralamerika som är den som odlas mest och kallas ibland även för mexikansk bomull. Det är den vi i regel kan köpa i blomsterbutikerna. Finns även att köpa frön till under namnet ’Upland Cotton Plant’.

Indisk bomull, Gossypium herbaceum härstammar från tropiska S Afrika och Sydafrika

Västindisk bomull. Gossypium barbadense, från Ecuador och Peru och anses vara den mest svårodlade men också finast, kallas också för ”black seed”.

Kommersiell odling av bomull sker på stora öppna fält och är en odling som är mycket vattenkrävande. I yrkesodling hålls plantorna låga men en planta kan bli upp till 1,5 meter hög.

En bomullsblomma är i regel utslagen i tre dagar, när den vissnar skiftar den färg, svagt rosa är då vanligt. Bomull är självpollinerande så man kan lyckas även med få plantor.

Köp en kvist och leta fram frön!
Bomullskvistar finns att köpa som snittblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Bomullskvistar finns att köpa som snittblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Bomull har bra grobarhet, i alla fall de som man köper som kvistar i blomsterbutiken. Jag har skattat frö från en sådan kvist i flera år. De gror lika bra varje år! Det är roligt att leta fram fröna, de ligger väl inbäddade i tussarna.

Nu är bomull en tropisk växt, den trivs inte under 15 grader varför förkultivering inomhus är ett måste.

Proffsen rekommenderar höga, smala krukor, gärna krukor där man lätt kan klippa upp botten. Detta för att skydda rötterna vid utplanteringen. Man planterar då ut plantan i krukan med den uppklippta botten. Mjölk- eller juicekartongen på 1,5 eller allra helst 2 liter är suveräna.

Du kan odla bomull antingen inomhus eller i växthus, oftast fungerar det även på en skyddad solig plats i trädgården eller i en stor kruka på balkongen. Jordtemperaturen ska vara minst 15 grader när plantorna planteras ut.

Så lyckas du med att odla bomull
Frön från en bomullsblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Frön från en bomullsblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Från sådd till skörd tar det minst fem månader. Var därför beredd på att du kan behöva ta in dina plantor när hösttemperaturen går ner mot 15 grader.

  1. Låt fröna dra i vatten i 24 timmar. Det fungerar även med blötläggning i 48 timmar men längre blötläggning påverkar inte groningen. 24 timmar i vatten gör att fröna gror cirka 2- 3 dagar snabbare.

    Blötlägga fröna i ett dygn. Foto: Kerstin Engstrand
    Blötlägga fröna i ett dygn. Foto: Kerstin Engstrand
  2. Så fröna i väldränerad jord, kokosjord fungerar mycket bra. Täck fröna med ett 2,5 cm tjockt lager av jord. Så dem antingen som bredsådd för att senare omplantera plantorna eller så två frön i en kruka, typ 2-liters juicekartong. Ställ sådden varmt, med undervärme, typ värmematta eller på golv med golvvärme.
  3. Fröna gror snabbt, de första brukar visa sina hjärtblad redan fyra dagar efter att de blötlades.
    Bomullsfrön gror snabbt! Foto: Kerstin Engstrand
    Bomullsfrön gror snabbt! Foto: Kerstin Engstrand

    De till vänster är frön som inte dragit i vatten, till höger plantor från frön som dragit vatten i 24 timmar. Foto: Kerstin Engstrand
    De till vänster är frön som inte dragit i vatten, till höger plantor från frön som dragit vatten i 24 timmar. Foto: Kerstin Engstrand
  4. Håll odlingen väl vattnad och ge tillskottsljus.
  5. Första karaktärsbladet brukar visa sig efter 21 dagar. Då är det dags att plantera om plantorna en och en till större krukor, juice- eller mjölkkartonger på 1,5 eller 2 liter är utmärkta.

    Snart dags att plantera om! Foto: Kerstin Engstrand
    Snart dags att plantera om! Foto: Kerstin Engstrand
  6. Fyra till sex veckor efter omplanteringen brukar plantan förgrena sig.

    Foto: Kerstin Engstrand
    Foto: Kerstin Engstrand
  7. Blomknoppar brukar visa sig efter åtta veckor. De är fyrkantiga. Glöm inte att vattna och ge näring, vanlig tomatnäring fungerar utmärkt.

    Foto: Kerstin Engstrand
    Foto: Kerstin Engstrand
  8. När fruktkapseln bildas behöver plantan extra mycket vatten.

    En omogen frökapsel och en som är på väg att mogna. Foto: Kerstin Engstrand
    En omogen frökapsel och en som är på väg att mogna. Foto: Kerstin Engstrand
  9. Fem månader tar det i regel från sådd till färdig bomullstuss eller en månad efter det att blomman vissnat. När frökapseln spricker upp börjar plantan visa tecken på att vissna ner.

    Bomullskvist. Foto: Kerstin Engstrand
    Bomullskvist. Foto: Kerstin Engstrand

Stort tack till Bergianska trädgården i Stockholm och Göteborgs botaniska trädgård för inspiration, era bomullsplantor väckte min nyfikenhet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Fröer av jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand

Tänk att så små fröer kan bli en sådan hög och livskraftig växt!

Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att fröet grott, så den måste sås tidigt på året. den har fått ett rykte om sig at  vara svårsådd men det håller jag inte med om! Det går utmärkt att förkultivera inomhus i januari till mars. När väl fröet grott är jätteverbenan först lite långsam i tillväxten innan den sätter fart. Och då talar vi verkligen om fart, i augusti är den lätt nästan två meter hög!

Sår du tidigt på året har du även möjlighet att ta sticklingar av dina frösådda plantor. Ett utmärkt sätt att få fler plantor för en och samma arbetsinsats.

Länge var det regel att jätteverbenafrö skulle kylbehandlas, stratifieras, det vill säga sådden skulle antingen stå i kylskåp eller utomhus ett par veckor innan den togs in i värmen. Idag finns det preparerade jätteverbenafrön som inte behöver kylbehandlas. Läs på fröpåsen om just de frön du köpt är preparerade. Men även om de inte är förpreparerade går de att så utan extra kylperiod.

Test

Jag har testat att så inomhus frön som både var angivna som behandlade och de som inte varit det. Och det går utmärkt att så inomhus. Bland annat har jag testat frön från Nelsons och Impecta. Impectas frön angavs vara preparerade, om Nelsons fanns det ingen uppgift om eventuell behandling. Jag sådde dem på ytan, jorden var vanlig krukväxtjord. Båda grodde utan problem. Jag har jag gjort om testet och kompletterat med frön från Lindbloms, även de grodde inomhus utan problem. Noteras ska att även 2021 har jag sått igen, fröerna 2021 var från samma fröpåsar som de som såddes tidigare år. Och de har alla grott mycket bra. Lindbloms fröer grodde till och med lite snabbare än de övriga.

OBS! Jätteverbenafrön har i regel dålig grobarhet, titta på fröpåsen vad som anges. En grobarhet på 60% eller 70% är inte ovanligt. Så vill du ha sju plantor måste du i regel så tio frön.

Foto: Kerstin Engstrand
Små frön blir pyttesmå plantor, i alla fall i början. Ser du de små gröna plantorna? Det guldfärgade materialet som ligger på jorden är vermikulit. Foto: Kerstin Engstrand

Sådjup: Täck fröet med ytterst lite jord, jag föredrar att täcka dem lätt med vermikulit. Fröna är mycket små så bäst är att bredså, dvs strö ut fröna över hela jordytan. Här på bilden är de sådda i en tomatask fylld med vanlig blomjord.

Både Impectas och Nelsons fröer grodde på tio dagar. Fröna är små, och de första fröplantorna är pyttesmå så de är lätta att missa. Det betyder också att de är känsliga, vattna underifrån och skydda småplantorna från stark sol.

Men de växer snart till sig och blir riktigt tuffa små plantor, tre veckor efter sådd:

En månad efter sådd:

Och 50 dagar efter sådd:

När småplantorna har blivit några centimeter ska de stå ljust och svalt, allra helst i 10–15 grader. Där är det många av oss som stöter på problem, vi har inget svalt rum att tillgå. Jag brukar ställa ut plantorna på balkongen, i en plastlåda där plantorna får ett skyddande lager av fiberduk, ett dubbelt lager av fiberduk. Där får de stå på dagarna och lådan tas in över natten.

Plantorna får stå svalt utomhus under dagen, då täckta med ett dubbelt lager av fiberduk. Foto: Kerstin Engstrand
Plantorna får stå svalt utomhus under dagen, då täckta med ett dubbelt lager av fiberduk. Foto: Kerstin Engstrand
Ta sticklingar
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det går utmärkt att ta sticklingar av de plantor som är rejält höga. Klipp av toppskotten, sätt dem direkt i jord och de kommer snabbt att rota sig.

 

Stratifiera, låt sådden stå kallt

53 dagar efter sådd, dessa har stått ute, fröerna har stratifieras. Foto: Kerstin Engstrand

53 dagar efter sådd, dessa har stått ute. De är efter 53 dagar ungefär lika stora som de inomhussådda var 30 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand

Det traditionella sättet att så jätteverbena har varit att låta sådden stå en till två dagar i vanlig rumstemperatur så att fröna sväller upp, för att därefter flyttas till ett ställe som håller betydligt kyligare temperatur, exempelvis kylskåpet i två veckor. Eller låt stå utomhus, jätteverbenans frön tål några minusgrader men låt sådden inte stå ute om det blir minus tre grader eller kallare. Därefter är det återigen dags att låta sådden stå i rumstemperatur, gärna på en värmematta. Då brukar de gro utan problem. Allt som allt så tar det för denna variant 3–6 veckor innan fröerna har grott.

Man kan också ”kallså”, vinterså fröerna, då blir plantorna knubbigare.

Läs också:

Skapa en oas av jätteverbena

Jätteverbena, stjärna och trogen minglare i augustirabatten

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Taggtaklök, rolig att så själv! Foto: Kerstin Engstrand

Tänk att så små frön kan bli något så härdigt och välformat!  Taggtaklöken är en trevlig växt att så och den sås med stor fördel i januari eller i februari.

Sempervivum heuffelii är dess vetenskapliga namn. Semper för att den är långvarig, den tål en rejäl svenska vinter!

Sötast är småplantorna som bara är någon centimeter i diameter medan de fullvuxna plantorna har en annan mera grafisk skönhet.

Taggtaglök heter den för att i bladspetsarna sitter små taggar, inte vassa men de lyser som silver.

Efter ett par år så bildar plantan nya plantor, mellan bladen!

Bjuder sommaren på riktig torka kommer den med tiden att blomma. Då med blommor som sitter på höga stjälkar, ett vanligt sätt för fetbladsväxter att blomma på. Blommorna i sig är ljust gula.

Taggtaglöken är ytterst torktålig och trivs i en mur eller i en torr slänt.

 

Frön av taggtaklök. Foto: Kerstin Engstrand
Frön av taggtaklök. Foto: Kerstin Engstrand

Fröna sås på ytan, de ska inte täckas. Använd så/kaktusjord ( är samma jord, det brukar stå så/kaktusjord på förpackningen).

Efter nästan en månad är plantorna så här små. Foto: Kerstin Engstrand
Efter nästan en månad är plantorna så här små. Foto: Kerstin Engstrand

Grobarheten är inte den bästa men efter 14 dagar brukar ett antal frön ha grott. Då syns knappt de små plantorna, de ser ut som pyttesmå gröna sandkorn.

Efter ytterligare två månader börjar de få karaktär. Foto: Kerstin Engstrand
Efter ytterligare två månader börjar de få karaktär. Foto: Kerstin Engstrand

Men det är tuffa små plantor. De växer på sakta men säkert. Sådda i januari kan de planteras ut i juni:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I september har de vuxit till sig ännu mer och ytterbladen har nu fått en lätt chokladbrun ton:

Utplantering i juni! Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och efter ytterligare ett år, efter en vinter och två somrar har den lilla fröplantan blivit så här stor och fin:

Taggtaklök, rolig att så själv!  Foto: Kerstin Engstrand
Taggtaklök, rolig att så själv! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Beesia. Foto: Kerstin Engstrand

Lundens diskreta skönhet. De blanka bladen, det diskreta dagsljuset som söker sig ner bland trädens grönska får bladen att skimra.

De vita blommorna inbjuder en att lägga sig på alla fyra för att njuta av dem så där lite extra. De har en märklig förmåga att få en att känna att världen står stilla. Har man tur så blommar de länge, från slutet av juli till en bra bit in på hösten. Bildens blommor är fotograferade just en höstdag, i slutet av september.

Bladen ser fuktiga ut utan att vara det, de ser även lite läderaktiga ut. De är onekligen viktiga för växtens uttryck, tittar man riktigt nära ser man att bladen har som små taggar längs kanten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Beesia calthifolia är det vetenskapliga namnet, beesia kallar vi den helt enkelt på svenska.

Beesia blir när den trivs som högst cirka 30 cm hög. Den vill växa fuktigt men inte vått, det ska vara väldränerat. Halvskugga är bäst.

Den härstammar från södra Kina och norra Burma, för säkerhets skull bör den vintertäckas, särskilt om dina plantor är nyplanterade. Våra vintrar skiftar ju ganska bra numera. Mina brittiska vänner säger att den kan luras, att den kan vissna ner men komma tillbaka igen på våren så räkna inte ut den i första taget! Det finns även Beesia som härstammar från Sapporo, Japan och kan du få tag i några av dessa är det en bra investering då de är härdigare än andra.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

På hösten kan man finna att den bildat frökapslar, som också de är hjärtformade!

Beesia planteras bäst på våren. Skulle du få ett rejält bestånd så är även våren en bra tid att dela på plantorna.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Plötsligt så blev jag stående, helt hänförd. Platsen var ett varmt utställningstält på anrika trädgårdsutställningen Hampton Court Palace Garden Show. Det var mycket varmt men nejlikorna som hänförde mig var eleganta och svala.

Jag har alltid tyckt om nejlikor, särskilt bukettvarianterna och de vilda. Men just dessa hade jag aldrig sett förut. Var det nya sorter var min första tanke. Nya sorter brukar introduceras på mässor.

Men se de var inte nya, de var gamla. Och unika.

De flesta sorter som idag finns i gruppen Malmaison är från 1800-talet – och förstås från Frankrike.

Härstamning är från så kallade tree carnations, enorma exemplar som framför allt odlades i välbärgade gods växthus. Dessa var de första riktiga snittblomsnejlikorna kända för sina enorma blommor och fantastiska doft.

bedårande nejlikor på Hampton Court. Foto: Kerstin Engstrand
Bedårande nejlikor på Hampton Court.

Idag lär det bara finnas färre än tio sorter kvar i odling. De är inte de mest lättodlade! Men de vackraste bland de odlade.

De odlas idag i växthus, framför allt i England och i USA.

Framför allt sticklingsförökas de. Sticklingarna måste vara väl rotade i juni månad för att blomma nästa år. Så det är ingen snabb produktion!

[REDC-1835-088] Redouté Choix 1835, Pl. 88, Clove- Pink Carnation (Oeillet panache-Dianthus..

Att man i Frankrike odlade fram stora nejlikor finns att se på Redoutés målningar som än idag flitigt reproduceras. Pierre Joseph Redouté (1759-1840) målade framför allt rosor och frukter! Hans uppdragsgivare var nämligen Napoleons maka, kejsarinnan Josephine och uppdraget han hade var just att dokumentera allt som växte i hennes trädgård vid slottet Malmaison.

Nejlikorna Malmaison, de vackraste som finns? Foto: Kerstin Engstrand
Nejlikorna Malmaison, de vackraste som finns? Foto: Kerstin Engstrand

Troligen skapades dessa nejlikor i mitten av 1800-talet, runt 1850 och framåt så Redouté har inte målat av dem. De har heller inte skapats i slottets Malmaisons odlingar, var exakt de härstammar vet man inte, men att de fick namnet Malmaisonnejlikor beror helt enkelt på att man tyckte att både dess form och doft påminde om den mycket populära rosen ’Souvenir de la Malmaison’.

Bedårande doft innebär också att parfymer har uppkallats efter denna vackra nejlika:

 

Visst vore det härligt om fler odlade fram dessa underbara nejlikor?

Text och foto: Kerstin Engstrand

Mistelsådd i äppelträd, ett riktigt pussträd! Foto: Kerstin Engstrand

Kärlekens växt, misteln, hur kommer det sig att den växer i träd?

Förklaringen ligger dels i dess naturliga växtsätt, misteln är en halvparastit med egen fotosyntes och behöver en annan växt för att leva. Den är Sveriges enda trädlevande parasit!

För att klara det är fröet extra klibbigt. Och med extra klibbigt menar jag verkligen klibbigt. Som extra starkt klister.

Det är på våren misteln bäst sås. I mars månad om den är varm. Inte tidigare.

Misteln föredrar att växa på lind och lönn, i trädgården trivs den framför allt på äppelträd. Den har skilda han- och honexemplar, de vita bären finns enbart på honplantorna men det behövs även hanplantor för att få bär.

Mistelbär är minst sagt kletiga. Foto: Kerstin Engstrand
Mistelbär är minst sagt kletiga. Foto: Kerstin Engstrand

Ett bär innehåller ett frö. Det kan man se om man håller bäret mot ljuset, då skymtar ett litet svart frö. Tryck bäret mot den gren där du vill att den ska fästa. Gärna på grenens undersida, där kommer det att leva mera ostört än på ovansidan. Min erfarenhet är att fröerna trivs bättre på grenar i sydvästläge än de på samma träd som ligger mot norr eller öster. Har du problem med snäckor i träd kan jag säga att de ödelägger mycket effektivt mistelfröer.

Då grobarheten inte är den bästa kan man utan problem så flera frön på en och samma gren. Markera platserna med en bit färgat garn och häng gärna upp en färgad såpinne också, detta för att lätt hitta platserna när trädets bladverk skymmer sikten.

Markera var på grenen du sått dina mistelfröer. Foto: Kerstin Engstrand
Markera var på grenen du sått dina mistelfröer. Foto: Kerstin Engstrand

Ganska snart efter det att bäret har kletats fast på grenen blir allt grönt, ser ut som en grön knapp.

Därefter blir det hela vitt igen, och ser närmast ut som fågelskit.

Om fröet gror syns det ganska snart, du ser som små öglor på grenen.

En liten krok, eller ögla, här har fröet grott! Foto: Kerstin Engstrand
En liten krok, eller ögla, här har fröet grott! Foto: Kerstin Engstrand

Om ett år så kommer första bladparet. Tillväxten kommer att gå långsamt även om tillväxttakten är 100% per år. Efter ett par år kommer dock misteln bli rejält stor.

Segt! Det klibbiga fruktköttet bildar lätt långa strängar. Att man för gjorde  lim av bären känns helt naturligt när man får detta klet på fingrarna. Tyvärr användes limmet för att fånga fåglar med något som Carl von Linné omnämnde i Flora Svecica 1755.

Den växer långsamt, sakta men säkert. Foto: Kerstin Engstrand
Den växer långsamt, sakta men säkert. Foto: Kerstin Engstrand

Mistel är fridlyst men inte rödlistad. Den anses vara livskraftig och trivs framför allt i Mälardalen. Markägare och den som har nyttjanderätt till marken får plocka bär om det sker för att vårda värdträdet, och den berörda populationens fortbestånd inte påverkas negativt. De mistlar som i juletid säljs i Sverige är importerade.

Mer om mistel kan du läsa här: Misteln, parasiten som ger oss habegär

Text och foto: Kerstin Engstrand

Årets nya vinplantor! Foto: Kerstin Engstrand

Vad gör man av allt som blir över när man beskurit vinrankorna? Jo, nya plantor – förstås!

Att själv föröka vin är roligt och enkelt. I princip så rotar de sig bara de får stå varmt och i fuktig jord, eller i vatten. Att får pyssla med vinsticklingar mitt i vintern gör att den mörka årstiden går fortare!

En fördel är att sticklingarna, de avklippta grenarna från beskärningen är smala och därmed föga utrymmeskrävande. En hög smal vas, gärna mörk eller en hög smal kruka med jord räcker för att börja rotningen av tio sticklingar. En stickling blir en ny planta.

Vilka sticklingar ska man då välja?
Årets vinterbeskärning av Zilga. Foto: Kerstin Engstrand
Årets vinterbeskärning av Zilga. Foto: Kerstin Engstrand

De korta, de mellanlånga eller de riktigt långa? Vid första anblicken känns det omöjligt att välja ut.

Först ska du välja de som är penntjocka, de smala, tunna kommer inte att fungera. De kan du istället spara för att använda som kransmaterial eller annat stöd.

Är du osäker på om det är liv i sticklingarna kan du skrapa lite lätt med tumnageln på barken, skymtar du grönt under den bruna barken lever sticklingen.

Några av de bästa sticklingar får man från riktigt långa rankor, de som är över 150 cm långa. De delar man upp i flera. En sekatör är ett bra hjälpmedel när dessa långa rankor ska delas upp. Man vill ha rena snitt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Klipp så att varje stickling har minst två knoppar (noder), allra helst fyra. Proffsen anger att fyra är ett måste, jag har fått fram fina plantor av sticklingar med färre än fyra knoppar.

Klipp så att du vet vilken del som är upp! Många väljer att markera den översta delen med ett rakt snitt.

Har du flera olika sorter så märk dem, det går annars inte att se skillnad på dem.

Ha en vas med vatten i närheten så att du direkt kan sätta de nyklippta sticklingar i vatten.

2 metoder

Därefter finns det två alternativ:

  1. Fortsätt att låta sticklingar stå i vatten.
  2. Sätta sticklingar i en kruka med jord.

Oavsett metod så kommer rötter att bildas. Allmänt anses rötter bildade i jord är bättre, de är mindre sköra det vill säga livskraftigare.

Rötter bildade på sticklingar som stått i vatten. Foto: Kerstin Engstrand
Rötter bildade på sticklingar som stått i vatten. Foto: Kerstin Engstrand

Många anser att man ska beskära precis under en nod, att sticklingen då bildar rötter fortare, särskilt om man rispar upp barken lite. Det sistnämnda, att barken luckras upp lite sker med tiden när sticklingen står i jord eller i vatten men att man rispar upp barken i förväg underlättar rotbildandet.

Sticklingarna trivs förträffligt i vanlig rumstemperatur, runt 22 grader.  Har du svalare kan undervärme från element eller en värmematta vara bra.

Plastpåsar att trä över är också bra, då torkar sticklingar inte så lätt.

Mörka, täta vaser fungerar bäst om sticklingarna ska stå i vatten. Foto: Kerstin Engstrand
Mörka, täta vaser fungerar bäst om sticklingarna ska stå i vatten. Foto: Kerstin Engstrand

I vatten: Ställ sticklingarna i en hög, mörk vas fylld med rumstempererat vatten. Det kommer även att bildas rötter om vasen är genomskinlig men det tar lite längre tid.

Sticklingar i jord. Stick ner dem så djupt det går, det räcker med att ett par bladknoppar är ovan jord. Foto: Kerstin Engstrand
Sticklingar i jord. Stick ner dem så djupt det går, det räcker med att ett par bladknoppar är ovan jord. Foto: Kerstin Engstrand

I jord: Även här bör krukan vara hög och smal, och av plast. Jorden kan vara såjord eller en lätt porös krukväxtjord. Stick ner sticklingarna längs krukans kant, där utvecklar de rötter snabbare. Proffsen sticker ner sticklingen så att bara en noder(knopp) är över jord. Jorden ska hela tiden hållas fuktig men inte våt.

Bladknopparna sväller innan rötter bildas. Foto: Kerstin Engstrand
Bladknopparna sväller innan rötter bildas. Foto: Kerstin Engstrand

Först kommer bladknopparna att svälla. Det går ganska fort. Ibland redan efter en vecka, ibland efter två. Efter ytterligare cirka 10 dagar kan det hända att även blomknoppar skymtar! Efter en månad brukar bladen ha vecklat ut sig.

Det går att få vindruvor inomhus på en stickling. Vin är självfertila. Det är roligt men inget du ska sukta efter. Det är bättre att ta bort blomknopparna. Sticklingen ska använda sin kraft att rota sig.

Dags att plantera om
När rötter har bildats är det dags att plantera om. Foto: Kerstin Engstrand
När rötter har bildats är det dags att plantera om. Foto: Kerstin Engstrand

Hur vet man att sticklingarna har bildat rötter? Det brukar synas när man lyfter upp krukan, de små tunna rötterna börjar sticka ut ur krukans bottenhål. Vanligen sker det cirka två månader efter sticklingarna sattes, ibland går det lite snabbare, typ sex eller sju veckor.

I vatten syns de bra, snabbt har de bildat avlånga vita rötter om cirka 2,5 cm.

Här har sticklingen som blommade och satte bär fått rötter och ska nu planteras om i en egen kruka. En druva sitter kvar!  Foto: Kerstin Engstrand
Här har sticklingen som blommade och satte bär fått rötter och ska nu planteras om i en egen kruka. En druva sitter kvar! Foto: Kerstin Engstrand

När rötterna har bildats är det dags att plantera om. Sätt sticklingarna en och en i en hög plastkruka. Plast för att plast håller fukten bättre. Låt odlingen stå ljust, och över 10 grader, jag har mina i vanlig rumstemperatur tills det är dags att avhärda dem i maj7juni. Det vill säga vänja dem vid att stå ute.

Låt aldrig sticklingarna torka ut.

Årets nya vinplantor! Foto: Kerstin Engstrand
Årets nya vinplantor! Foto: Kerstin Engstrand

Under sommaren får de växa vidare i sina krukor. De står då ute på en halvskuggig plats. I augusti planterar jag ut dem på den tilltänkta växtplatsen. Markera de spröda plantorna, särskilt om du har katt eller hund i närheten då dessa unga plantor inte klarar en katts tyngd, än mindre en hunds. Jag brukar sätta metallbur, typ gammal klädback över dem som skydd.

Därefter ä det bara att se till att de får vatten, rötterna ska nu växa rakt neråt. Vin har en förmåga att gå djupt ner i backen, sex eller sju meter ner går rötterna lätt. På följande år, år två får de fortsätta växa i lugna och ro och år 3 kan du börja beskära dem.

Sticklingarna på bilderna är av sorten Zilga, mer om den och hur du lyckas odla vin på friland kan du läsa HÄR.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Dahlia 'Christopher Taylor' torkad , här med guldsprayat gräs. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa snittblomman under vintern, det är mina torkade dahlior! Jag har några i en låg vas på köksbordet, en annan tittar mig ögat vid skrivbordets dator och i sovrummet har en flera låga vaser på rad, alla fyllda med höstens dahlior. Ja, nu i januari är mitt hem fyllt med de färgstarkaste av alla blommor, dahlior.

Dahlian är numera en riktig modeblomma, det säljs mer än någonsin och trenden verkar öka allt eftersom det tas fram allt fler sorter. Det finns dahlior i nästan alla de färger och former. Det är så lätt att drabbas av habegär! För att förlänga säsongen och ge oss lite nytt vackert att titta på har jag torkat ett antal av mina dahlior. Det går alldeles utmärkt och de skänker nu en härlig stor dos av extra välbehag inomhus när vintern och mörkret härjar utanför.

Hösten 2020 var ovanligt varm, den rådande pandemin gav också lite extra tid hemmavid och det blev startskottet för att testa flera olika sätt att torka dahlior på än vad jag gjort tidigare. Jag hade också, som så många andra, med åren samlat på mig ovanligt många olika dahliasorter. Antalet har blir lite för många, jag får skylla på att de har klarat övervintringen ovanligt bra. Därför dövas nu minst inköpssamvete lite när jag kan njuta av dahlior året runt och även kan ge bort några unika när vintern är som mörkast.

Dagens utvalda för torkning.  Foto: Kerstin Engstrand
Dagens utvalda för torkning. Foto: Kerstin Engstrand

Det här är slowflower, torkade blommor utan några tillsatser, inga hårsprayer, inga bekämpningsmedel.

Jag har testat att:

  • Torka i sand.
  • Ståendes i en vas med vatten.
  • Torka upp och ner, hängandes, både med och utan blad och med både långa och korta stjälkar.
  • Ståendes, i glipan mellan fönsterkarmen och fönsterbrädan.
På väg att vissna är ok
I novembermörkret lyser några torkade dahlior upp. Foto: Kerstin Engstrand
I novembermörkret lyser några torkade dahlior upp. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har lärt mig att det går alldeles utmärkt att torka dahlior ganska sent på säsongen, strax innan risken för frost började närma sig. Även att torka blommor så just är på väg att vissna fungerar suveränt bra. På så sätt får man dubbel glädje, att njuta av dem länge medan de ännu är fräscha och få en andra omgång buketter, som torkade.

I vanliga fall är rådet att man ska plocka blommor för torkning tidigt på morgonen men efter det att morgondaggen har torkat. Jag har plockat mina mitt på dagen och det gick mycket bra men det var som sagt sen höst.

Du behöver bara spara cirka 10 centimeter av stjälken, det är en bra längd om du vill göra kransar, men torkar du dem hängandes upp och ner är det lättare med att ha långa och avbladade stjälkar. Stjälkarna håller sig fasta och fina efter torkningen.

Ett annat klassiskt basråd är att man ska välja blommor som ännu inte har slagit ut fullt ut. De flesta blommor brukar nämligen öppna sig allt mer när de torkar. Det rådet följde jag inte heller. Det gick i regel bra att plocka de blommor som jag helt enkelt tyckte om och ville torka. Dock, de riktigt stora, de som var stora som en handflata hade säkerligen klarat sig bättre om jag hade plockat dem innan de var fullt utslagna. Samt att de riktigt stora håller bättre om man torkar dem hängandes upp och ner. De blir då visserligen mera rufsiga men de blir vackra med sin bångstyriga charm!

Det sägs att blommor ska torkas där det är svalt och mörkt. Mörkt för att blommorna inte ska blekna men jag har torkat mina i vanlig inomhustemperatur och i västerfönster. Det har gått utmärkt. Dahlior har så mycket färg i sina kronblad så jag har inte märkt någon skillnad jämfört med om de torkat i mörker. Däremot har det hänt att de jag torkat på ett svalt ställe har gjort att blommorna lättare har möglat. Ofta håller svala ställen högre luftfuktighet än varmare.

Alla de olika dahliasorter jag torkat har blivit mörkare torra än som färska.

I de flesta fall blir de yttersta kronbladen lite fula men de kan lätt klippas bort.

Ingen av de dahlior jag torkade, oavsett färg, har blekts av att på hösten torka i ett fönster.

 

Hängandes
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Torka upp och ner i buntar, hängandes, både med och utan blad och med både långa och korta stjälkar, är onekligen både enkelt och lite svårt. Det var lite svårt att hålla ihop buntarna, stjälkarna krymper när de torkar. Vanligen använder man gummisnoddar och bäst blir det om man tar bort alla gröna blad , stjälkarna blir bäst om de är kala.

Bäst fungerade det med pompondahlior som har en mera sammanhållen blomma. Dahlior som är mera spretiga håller inte formen, kronbladen faller ju neråt när de hängs upp och ner och då blir det inte lika snyggt. Jag tyckte heller inte det blev snyggt med bladen kvar på stjälkarna, de tog bort intrycket av de vackra blommorna. Bladen bidrog mera att det hela såg skräpigt ut.

Pompondahlia. Foto: Kerstin Engstrand
Pompondahlia. Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt när man torkar dahlior hängandes upp och ner är att de hänger på en plats där det är god luftväxling och att det finns mellanrum mellan varje knippe. Ha heller inte för många blommor i varje knippe, tre fungerar alltid och fem är maximalt. Det ska vara luft mellan varje blomma i knippet och mellan varje knippe.

Dahlia torkad hängandes.Foto: Kerstin Engstrand
Dahlia torkad hängandes.Foto: Kerstin Engstrand

Hur hänga upp dem? Torkställningar för inomhusbruk fungerar bra, har du många dahlior att torka så häng upp ett nät, typ tunt metallnät där det är lätt att fäste knippena i och kanske kan du hänga nätet i taket. Har du inte så många går det utmärkt att hänga dem i gardinstången eller spänna en metalltråd ovanför fönstret.

Att torka hängandes upp och ner är den mest effektiva metoden, du kan enkelt få plats med många.

Torka i sand
Torka dahlior i fin sand. Foto: Kerstin Engstrand
Torka dahlior i fin sand. Den ljust lila blomman längst ner är en tidlösa. Foto: Kerstin Engstrand

Förr torkade jag blommor i en orange grynig massa som ser ut som pyttesmå pärlor, silica gel. Den är numera lite svår att få tag på och lite smådyr. Det är samma porösa material som finns i de små kuddar med torkmedel som ibland ligger i förpackningar. Silica gel går dock att återanvända nästan hur många gånger som helst.

Nu hade jag tillgång till verklig fin sand, samma sand som exempelvis används till vattenfilter, 0,4-0,8mm, så det använde jag. Det blev tungt! För att kunna få med lite stjälk behövdes mycket sand och sand väger. Denna mycket fina sand finns att köpa i säckar om  25 kilo till ett pris kostar runt 150 – 200 kronor per säck.

Jag fyllde sanden i låga, breda hinkar av typ murarhink. Det var lätt att lägga ner blommorna på sanden. Att sedan täcka blommorna med ett rejält lager sand krävde försiktighet, man fick sakta strö över sanden så att kronbladen inte blev ödelagda. Det här är en utrymmeskrävande och tung metod!

De fick sedan stå undanskymda i rumstemperatur och ljust. Efter lite mer än en månad så krafsades blommorna försiktigt fram. Sandtorkning gör blommorna sköra! De riktigt stora tappade lätt bladen, blommorna föll helt enkelt i bitar, i kronbladsbitar. De mindre klarade sig bättre och blev fantastiskt vackra men som sagt sköra. Det var också svårt att få bort sanden i blommornas mitt även om en liten pensel underlättade. Jag upplevde också att stjälkarna som torkade i sand inte blev lika starka som de dahliors stjälkar som lufttorkades.

Kronbladen på dahlior som torkats i sand blir mera papperslika och mera transparanta än de som torkas i luft.

Nytorkad gul dahlia, nu ska sanden som ligger i blommans mitt försiktigt borstas bort. Foto: Kerstin Engstrand
Nytorkad gul dahlia, nu ska sanden som ligger i blommans mitt försiktigt borstas bort. Foto: Kerstin Engstrand

När du torkar i sand ska kronbladen ligga uppåt. Är blommans form platt går det också att lägga den med huvudet nedåt.

Det lär även gå att torka dahlior i ris, vanligt matris men det tar mig emot, jag vill inte använda mat till detta då det går så bra att torka i luft eller i sand.

Stora blommor, de som är större än en handflata blir inte bra i sand. När den vita här nedan skulle tas upp ur sanden ramlade alla kronblad isär.

Långsamt, mycket långsamt, i en vas med vatten

 

Torkad 'Christopher Taylor'. Foto: Kerstin Engstrand
Torkad ‘Christopher Taylor’. Foto: Kerstin Engstrand

En av mina verkliga favoriter, den nästan självlysande dahlian ‘Christopher Taylor’, en färgstark, nästan lysande mörkt fuchsiarosa näckrosdahlia som blir vinröd torkad. Att torka blommor ståendes i vatten är ett sätt att torka mycket långsamt. En annan blomma som alltid ska torka långsamt är hortensia.

Denna metod är enkel, låt helt enkelt blommorna stå som snittblommor i en vas. Se till att inga blad finns kvar på stjälkarna, bara blomman ska vara kvar. Bäst fungerar metoden med näckros- och pompondahlior.

Ståendes, i glipan mellan fönsterkarmen och fönsterbrädan
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett enkelt sätt att torka, särskilt om du inte har så många att torka. Dessutom är det lätt att hålla koll på blommorna. Nåväl, de var inte ståendes utan liksom hängde rakt ner med stöd av fönsterbräda och fönsterkarm. Egentligen gick det nästan lika bra som att hänga dahliorna upp och ner men finessen med att torka dem i glipan är att blommorna torkas mera utslagna. Hänger de upp och ner blir blommorna mera rufsiga.

 

 

Lycka till med dina dahlioodlingar. Odlar du för att sälja är torkade dahlior ett bra sätt att få avsättning av överskottet. När blommorna väl är torkade, efter cirka en månad, kan de lätt förvaras liggandes i kartonger sorterade efter sort och färg. Behåll då stjälkarna långa.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Tänk att så små fröer kan bli en sådan hög och livskraftig växt! Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att...