Första sidan

Foto: Kerstin Engstrand

Flädersaft som görs av den vanliga äkta flädern, Sambucus nigra, brukar vara champagnefärgad men varför inte satsa på en rosablommande fläder som ger rosa saft?  Som flikbladiga med mörkt purpurröda blad och rosa blommor.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Blodfläder, Sambucus nigra ‘Purpurea’, börjar först med att bjuda på gröna blad som sedan övergår till djupaste purpursvart.  Inte nog med det, på hösten blir dess blad flammande röda. Och självklart bjuder den på de klassiska spetsformade blommorna  i  juni. Blodfläder är härdig upp till växtzon 3. Den blir 2,5 meter hög.

‘Black Lace’ har visat sig klara växtzon 4 utan problem. Den anses vara den mörkaste av alla. Förekommer även under namnet ‘Eva’. Har mycket smala flikiga blad. Får även den svarta ätliga bär.

'Black Beauty'.  Foto: Kerstin Engstrand
‘Black Beauty’. Foto: Kerstin Engstrand

’Black Beauty’ säljs också under namnet Gerda. Låter du den växa som en buske blir den med tiden tre meter hög och lika bred. Och den är snabbväxande. Får på hösten svarta bär som också är ätliga. Bladen är som alla mörkbladiga fläder först gröna innan de antar den mörkt purpurfärgade bladen. Härdig upp till växtzon 3.

'Black Tower'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Black Tower’. Foto: Kerstin Engstrand

Nu finns en ny som heter Black Tower som växer mera upprätt, mera som en pelare. Även denna har de nya skotten grön färg. Svarta bär. Blir cirka två meter hög. Klarar växtzon 4.

Brokbladig fläder.  Foto: Kerstin Engstrand
Brokbladig fläder. Foto: Kerstin Engstrand

Albovariegata’, vitbrokig fläder, har vitbrokiga blad. Blir upp till tre meter hög. Härdig upp till växtzon 4.

‘Aurea’, gulbladig fläder, gula blad och röda bladskaft. Växtzon 4.

Gul-limefägad fläder. Foto: Kerstin Engstrand
Gul-limefägad fläder. Foto: Kerstin Engstrand

‘Golden Tower’ har vita blommor och gulgröna flikiga blad. På hösten svarta bär som är ätliga, Blir cirka tre meter hög och härdig upp till växtzon 4.

‘Marginata’, som även förekommer under namn som  ‘Variegata’ och  ‘Aureavariegata’, brokig fläder,  har gulbrokiga blad. Zon 5.

Allmänt om fläder
  • Vill växa i sol till halvskugga, bäst blir den dock i full sol.
  • Är ingen törstig buske.
  • Växtsätt: Buske eller mindre flerstammigt träd, du kan forma din buske som du vill ha den.
  • Beskärningstid: På senvintern eller tidig vår. Fläder tål hård beskärning. Man brukar också behöva gallra ut äldre grenar, särskilt längst ner.
  • Fläder vill ha näringsrik, mullrik jord och det ska vara väldränerat.
  • Oavsett sort så brukar fläder få bladlöss. Detta undviks om man istället gör saft på bären.
  • OBS! Förväxla inte den äkta flädern med druvfläder, som är giftig. Druvflädern liknar mera rönn.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Ton i ton är ett säkert och raffinerat sätt att skapa minirabatter i din trädgård på. Tänk tre växter som trivs i samma växtförhållanden, tänkt tre färgtoner som matchar varandra, tänk tre som avbyter varandra i blomning så har du en succékombination!

Daggros, ett stycke Pattys Plum och så en stäpplök, det är min favoritkombination i juni. Ton i ton, sammanbundna men ändå solitärer, så har jag skapat en del av min trädgård. Grundidén att en färg ska vara sammanhållande och tas upp av olika växter som avlöser varandra i blomning. Då blir det som om färgen hoppar över till nästa växt.Men just denna har väldigt korta mellanrum i blomningen mellan de olika växterna. Lite senare, när stäpplöken och vallmon har blommat över, men då daggrosen fortfarande blommar, så träder honungslöken in på scenen.

Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand
Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand

Daggrosen är den verkliga dominanta i denna del. Det är en snabbväxande ros!  Daggros, Rosa glauca, är huvudaktören vars vackra rödtonade och gråblådaggigt bladverk är fin från tidig vår till sen höst. I en månad, från början av juni till början av juli, bjuder den på en mycket riklig och svagt doftande blomning och blommorna fylls tidigt på morgonen av humlor och bin som älskar daggrosens enkla blommor.  Blommorna är mörkt ros med vit mitt. På hösten kommer nyponen som matchar bladverket, de är först brunröda för att senare gå över till mera orange. Daggrosen blir upp till tre meter hög och är alla gånger härdig upp till växtzon 6.

'Pattys Plum'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Patty’s Plum’, till höger skymtar daggrosens blad. Foto: Kerstin Engstrand

Jättevallmon Patty’s Plum träder in på scenen i juni. Det räcker med en planta, Patty syns! Sedan Patty’s Plum gjorde entré på trädgårdsvärldens motsvarighet till modeveckorna i Paris och Milano, Chelsea Flower Show i London 1998 så är hon nummer ett. Alla drabbades då och än idag av habegär. Hon blev trend, hon blev mode.  Mer om ’Patty’s Plum’ och historien bakom kan du läsa i vår specialartikel (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster).

 

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand
Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Stäpplöken vars metalliskt ljust lila blombollar gör att man syns titta in i en stjärnhimmel blommar också i juni. Blombollarna kan bli upp till 20 cm stora! Varje blomboll består av ett sjuttiotal lätt silverglänsande, purpurvioletta blommor. Här kan man verkligen tala om blommor i blomman! Den blir ca 50 cm hög. Sin naturliga växtplats har stäpplöken i norra Iran och på Centralasiens sluttningar på en höjd av 1 000−2 200 meter över havet. Därför är den mycket lättodlad bara växtplatsen är väldränerad och solig.

Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand
Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand

Honungslöken, Allium siculum men förekommer i handelns under det vetenskapliga namnet Nectaroscordum siculum, är humlornas favorit och intressant från knopp till fröställning. Den är denna kombinations utropstecken. Färgen som utslagen blomma är mellan beige, puderrosa och grönt! Knopparna ser ut att vara inslagna i papper och efter blomningen bildas fröställningar som ser ut som små raketer! Blir 60-70 cm hög och blommar i slutet av juni.

Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand
Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand

Senare under sommaren inträder en rudbeckia, en solhatt, mer om denna trevliga växt kan du läsa här (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Honungsros. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns blommor och det finns blommor, några bär på en wow-faktor, andra är mera stillsamma. Honungsrosen bjuder på både och.

Honungsrosen, Rosa helenae hybrida, är en starkväxande klätterros som mer än gärna svingar sig upp i ett gammalt äppelträd, fem meter upp är inga problem för den. Näringsrik och fuktighetshållande jord, alltså gärna lite lerrik jord, föredrar den men ett ytterligare plus är att den även klarar av lite sämre förhållanden som exempelvis lite skuggare läge. Jag har flera exemplar, ett i österläge i skuggan av en häck, och andra i söderläge.

Dessutom har den ett mycket friskt bladverk, det är sällan den får några angrepp.

Blomknopparna är mörkt gula och är så vackra att man nästan inte vill att de ska slå ut! Men när blommorna är utslagna så får man ytterligare en rikedom, humlor en masse! På hösten sätter den nypon, små och exklusivt korallfärgade.

Blommorna är stora som gamla femkronor och sitter i klasar. De slår en ”normal” sommar ut i mitten av juli och går i olika toner av gult mot vitt. Har våren och sommaren varit extra varm, som de senaste åren, så blommar den redan i slutet av juni i Stockholmstrakten.

Att den är starkväxande innebär också att den passar att klä in ett staket eller en portal. En enda ros klär lätt in en husgavel. Den klarar även av att flyttas, i sådana fall är det mera den person som ska gräva upp den som får mest stryk, en klätterros har maffiga rötter. Jag flyttade en av mina sensommaren 2006. Första året efter flytten stod den stilla, ingen tillväxt skedde men därefter så växte den på som om inget hade hänt.

Planterar du din honungsros under ett träd så bör du ge den lite extra omvårdnad i form av extra bevattning och lite gödsel. Annars behöver du bara se till att den får lite extra vatten om det skulle bli en längre torrperiod.

Beskärning, behövs i regel inte, enstaka döda grenar tas bort, ibland måste man också begränsa honungsrosens framfart.

Led gärna de långa skotten så att de växer horisontellt, det främjar blombildningen.

Välj rätt sort!
Hybrida som flyttades 2006, det klarade den galant. Foto: Kerstin Engstrand
Hybrida som flyttades 2006, det klarade den galant. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns ingen uppsjö av sorter att välja på, man brukar säga att valet är lätt, det är en som är vackrast och de andra två är de näst vackraste. Det vill säga, har du plats så välj en av varje.

‘Hybrida’ är den som länge har varit vanligast men numera lite svår att få tag på. Hybrida är härdig alla gånger i zon 5. Blomklasarna, som är enorma, de t kan finnas hur många blommor som helst på en klase, kommer på fjolårsskotten. Blommorna är dubbla, gula och har ett starkt gult öga. Blomknopparna är gula. Just denna kombination, gula blomknoppar, ljust gula, månskensgula blommor som blir mera vita när de börjar vissna är en mycket trevlig upplevelse.Hybrida ska ha som ursprung i en fröplanta av Rosa helenae som ska ha upptäckts av Valdemar Petersen.

Honungsrosen 'Lykkefund'.  Foto: Kerstin Engstrand
Honungsrosen ‘Lykkefund’. Foto: Kerstin Engstrand

‘Lykkefund’ är en sort från 1930 och ska ha tagits fram i Danmark av den kände förädlaren Aksel Olsen, därav det danska namnet. Lykkefunds halvfyllda blommor har en lätt rosa ton, liksom knopparna. En nästan taggfri sort! Anges vara härdig upp till zon 3.  Fin doft och älskas av humlor och bin.När den blommar så surrar det så intensivt av humlor att man kan tro att en drönare passerar över den!

’Aksel Olsen’ är den som liknar mest en nyponros, en månskensgul sådan. Har sitt ursprung i en ros som växte i Köpenhamns botaniska trädgård. Är en enkelblommande sort. Är den honungsros som får de största blommorna, och klasarna. Anses vara lika blomvillig som den är taggig!  Härdighet: Växtzon 3.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Som ett rufsigt stekt ägg! Foto: Kerstin Engstrand

Gillar du en liten rufsig trädgård? Eller söker du en växt som bryter av? En växt som väcker uppmärksamhet? Då är säkerligen en liten annorlunda prästkrage något att satsa på. Och kanske har prästkragen äntligen fått ge skäl för begreppet älskar, älskar inte för det är många som anser att en prästkrage ska vara lika med den klassiska vilda.

Sorten ’Beauté Nivelloise’ ser ut som ett misslyckat stekt ägg där vitan blivit fransig. Jag älskar den lika mycket som jag älskar den klassiskt enkla vilda prästkragen men just denna är också en härlig spektakulär blomma som lyfter en bukett. Du kan även finna den i handelns under sortnamnet ’Old Court’.  Är du en i en växtbutik som sorterar växterna efter det vetenskapliga namnet så ska du titta efter Leucanthemum x superbum.

Den matchar blommande jättedaggkåpa fint. Foto: Kerstin Engstrand
Den matchar blommande jättedaggkåpa fint. Foto: Kerstin Engstrand

Bli inte orolig om plantan du fyndat ser lite tanig ut, den tillhör den grupp av växter som brukar vara lite tröga i starten, men därefter kommer den att bli en härlig ovanlig juvel i din rabatt.

Kan bli hela en meter hög men den brukar oftast vilja växa parallellt med andra växter. En enda blomma kan bli hela 12 cm i diameter.

Önskar du fler plantor kan du dela en planta som växt till sig.

Behöver ingen extra omvårdnad, klipp bara ned det fjolårsvissna på våren.

Här tittar den fram bland rosors bladverk. Foto: Kerstin Engstrand
Här tittar den fram bland rosors bladverk. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Omogna vinbär är suveräna att lägga in! Foto: Kerstin Engstrand

Förra sommarens favorit bland inläggningar blev: Gröna, omogna vinbär i 1-2-3 lag!

Och inte nog med det, det var glömska som gjorde denna inläggning till succé!

Att jag poängterar att de ska vara omogna beror på att det finns vinbär som är gröna som mogna. Det finns även rosa, vita, röda och svarta vinbär. Just förra året var det röda vinbär som jag lade in.

Får helt enkelt för många röda vinbär så därför föll valet på dem. Det går precis lika bra med vilken sorts vinbär som helst, bara de är omogna, det är finessen.

1-2-3 lag är 1 del ättika, 2 delar socker och 3 delar vatten, en klassisk snabbinläggningslag för bland annat sommargurka.

Skölj vinbären och lägg dem i en glasburk eller en ugnsfast form. Fyll inte ändå upp, det måste finnas plats för lagen.

Koka upp lagen, den ska koka tills sockret lösts upp sig. Låt lagen svalna lite innan den hälls över de omogna vinbären.

Sommarsuccé, inlagda omogna vinbär. Foto: Kerstin Engstrand
Sommarsuccé, inlagda omogna vinbär. Foto: Kerstin Engstrand

Nu kommer skillnaden mot vanliga picklade inläggningar, som man bara brukar låta dra i ett par timmar, för jag lät inläggningen stå utan lock i kylskåpet i över en vecka, och se det blev fantastiskt goda vinbär! Vänkretsens ungdomar gillade dem särskilt på hamburgare.

Jag frös även in dessa misslyckade men superlyckade gröna vinbär och det fungerar också. Det var roligt att ta fram dem i julas. I år ska jag även lägga in några som kapris, det ser ut att bli ett bra vinbärsår i år!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vacker, väldoftande och frisk, rosen Louise Bugnet är en verklig stjärna. Foto: Kerstin Engstrand

En ros vars blomma ser ut som en konstnär gått förbi och skvätt lite akvarellfärg på den, kan det vara något? En ros vars knoppar är polkagrisrandiga? En ros vars doft är precis lagom stark? En ros som blommar redan i början av juni i zon 3, i zon 1 oftast i slutet av maj, och bjuder på en andra omgång blommor i augusti?  En ros som får vackra orange bulliga nypon på hösten och är härdig upp till zon 6, i gynnsamma lägen även zon 7? Som dessutom är mycket frisk?

En mer än femstjärnig ros alltså. Jag talar om Louise Bugnet.

Louise Bugnet är en av många kanadensiska rosor som finns att köpa i Sverige. Mina exemplar är bland de första som kom till Sverige och jag tror att det var Cedergrens plantskola som tog in dem men mitt minne kan svika mig där. Hur som helst så stänger förresten denna anrika plantskola för gott nu i juni 2019. Synd då tack vare dem har jag fått tag på många fina och ovanliga växter.

Knopp. Foto: Kerstin Engstrand
Knopp. Foto: Kerstin Engstrand

Louise Bugnet blir vanligen cirka 120 cm hög, tät och fin men en brasklapp här, mina exemplar som är drygt 30 år gamla är nu runt två meter höga och runt 120 cm breda. De har aldrig fått extra gödsel, bara sol och vatten. De växer i västerläge i växtzon 3. Louise Bugnet är en skuggtålig ros! Och nästan taggfri, den har inga långa vassa taggar.

OBS! Länge såldes Louise Bugnet i Sverige under namnet Louis Bugnet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Buskar är billiga rabatter på ”höjden”. Utmärkta som bas i de breda rabatterna då de förutom att snabbt ge både vacker blomning och spännande former ger välbehövlig höjd till din trädgård. Buskar säljs numera nästan alltid krukodlade vilket gör att de kan planteras hela sommaren.

Ett absolut måste för försommarträdgården är liten pärlbuske, Exochorda ’The Bride’ (zon 4), som beroende på hur varm våren har varit slår ut som tidigast i andra halvdelen  av maj men oftast i början‒mitten av juni. När man ser de vackert formade vita knopparna förstår man hur den har fått sitt namn.

Dessutom får den vackra stjärnformade fröställningar som blir extra vackra vintertid när frost och snö klär dem.

‘The Bride’ väcker uppmärksamhet och alla som ser den i blom får ett habegär!

Med åren blir ‘The Bride’ upp till två meter hög men det det är en gracil buske. Den behöver inte beskäras!

Ibland kan man se uppgift om att den vill växa i lätt sur jord men det stämmer inte. den trivs utmärkt i helt vanlig trädgårdsjord. men läget bör vara soligt till halvskuggigt. Mitt exemplar växter i västerläge.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

Blått är längtans färg, denna luktärt heter 'Adorabel'. Foto: Kerstin Engstrand

Luktärter hittar man sällan i blombutikerna. Och gör man det är det oftast bara vid skolavslutningstider, och då är de ganska dyra och i regel importerade från Italien. Men senare, i juli, ja då får man hoppas att någon säljer små rara buketter på torget av egenodlade. Hos oss lyser sådana försäljare med sin frånvaro. Så vi odlar våra egna! Här kommer några praktiska råd för lyckosam luktärtsodling.

Jag har lärt mig odla luktärter av två blomsterdrottningar, brittiska Sarah Raven och svenska Cecilia Wingård. Cecilia har gett ut boken ”Luktärt”.

Sarah Ravens tips lärde jag mig för länge sedan så de är mera beprövade, Cecilias lärde jag mig för ett par år sedan. Båda fungerar och numera gör jag en egen kombination av deras råd och mina egna erfarenheter.

Förkultivera inomhus
Luktärtsfrön som just grott. Foto: Kerstin Engstrand
Luktärtsfrön som just grott. Foto: Kerstin Engstrand

Man kan börja förkultivera redan i slutet av mars men det fungerar i mitten av maj också. Sarah Raven lärde mig att luktärter vill sås i par, växa som par och dö som par! Det vill säga du ska alltid så två frön bredvid varandra.

Sår du dina luktärter i så kallade roottrainers eller i toalettpappersrullar så blir det jättebra med två frön i varje fack. Toalettpappersrullarna ska placeras tätt tillsammans i en plastburk så står de stadigt och risken för uttorkning minskar.

Man kan även så i vanliga krukor, runda eller fyrkantiga spelar ingen roll bara de är ganska höga. De smala höga krukorna som köpekryddor som basilika kommer i är mycket bra för luktärter.

Man behöver inte blötlägga fröna innan!

Sarah Raven:  Sow as many sweet peas as you can. You won’t regret it.

They will fill your life with colour and scent.

Fyll krukan med vanlig planteringsjord eller krukväxtjord. Packa jorden ganska väl och vattna tills vattnet rinner ut underifrån.  Pressa ihop jorden ännu en gång. Nu har jorden sjunkit ner i krukan och då har utrymme att så. Det ska vara cirka tre centimeter kvar till kanten.

Har du större krukor kan du så fröna ganska tätt över ytan, ofta kan man få plats med 15 frön, ibland fler. Sådjupet ska vara 2,5 till 3 cm, bra mått som jag lärde mig av legendariska Beth Chatto är att det motsvarar ett finger djup ner till första fingerleden.

Så kallade roottrainers är särskilt bra  att så luktärter, vanliga ärter  eller bönor i.  Varje fack kan lätt öppnas vilket gör att  plantornas rötter inte skadas. Foto: Kerstin Engstrand
Så kallade roottrainers är särskilt bra att så luktärter, vanliga ärter eller bönor i. Varje fack kan lätt öppnas vilket gör att plantornas rötter inte skadas. Foto: Kerstin Engstrand

Fyll på med mera jord så att jorden når upp till krukkanten. Platta till igen. Och vattna lätt det översta jordlagret.

Glöm inte att märka dina sådder, särskilt om du sår flera olika sorter.

Ställ nu sådden på ett fat eller i en sålåda. Sätt över en plasthuv som brukar höra till sålådorna eller placera varje kruka i en plastpåse. Använder du plastpåse så ska öppningen vara uppåt.

Luktärter i sin "kuvös", en plastpåse. Foto: Kerstin Engstrand
Luktärter i sin ”kuvös”, en plastpåse. Foto: Kerstin Engstrand

Nu ska dina sådder stå i ett ljust fönster, sydväst eller västerfönster fungerar bäst, och i rumstemperatur, gärna runt 22 grader. Har du färska bra frön så gror de inom fem dagar, i värsta fall kan det ta betydligt längre tid, upp till 15 dagar.

Vattna vid behov, sådden ska inte torka ut.

Låt dem sedan stå utomhus. När plantorna blivit 10 cm höga är det hög tid att sätta ut sådderna. Detta för att de inte ska ränna iväg på höjden och bli som långa och trådsmala. Svalare temperatur gör att plantorna blir kompaktare. Cecilia Wingård har testat luktärter i många år och kommit fram till att de oftast klarar ner till minus fem grader utan problem! Jag ställer mina sådder utomhus längs husväggen.

Toppa plantorna: Man kan toppa varje planta när den nått en höjd av 10 cm, klipp då av plantan precis över andra eller tredje bladparet så förgrenar den sig fint. De avklippta kan du lätt rota i jord eller i vatten, på så sätt får du fler plantor. Men plantorna kommer även att förgrena sig utan din hjälp. Det är på sidoskotten flest blommor kommer.

Man kan plantera om plantorna två och två i 7 cm stora krukor (det är krukans bredd som ska vara 7 cm). Det är ganska lätt att dela på plantorna om du sått flera i en större kruka.

Har du sått i slutet av mars brukar plantorna vara lagom stora att plantera ut i mitten slutet av maj. Viktigast är att risken för nattfrost ska vara över.

Förbered växtplatsen
Luktärter i världens mest berömda trädgård, Sissinghurst.  Foto: Kerstin Engstrand
Luktärter i världens mest berömda trädgård, Sissinghurst. Foto: Kerstin Engstrand

Höga luktärter behöver stöd, vackrast är de mot en enkel spaljé, staket eller ett knotigt träd. Man kan också odla luktärter i ring runt en stör med exempelvis hönsnät eller i långa rader i nordsydlig riktning med ett radavstånd av 40 cm. Platsen ska vara solig och skyddad från kalla vindar.

Luktärter är krävande, de är hungriga och vill ha lucker och näringsrik jord. Gräv ett 50 cm djupt dike i två steg, först 25 cm djupt och lägg upp jorden på marken bredvid. Luckra upp resterande 25 cm och blanda ner ett lager om 3 cm väl brunnen kogödsel. Lägg tillbaka jorden och blanda den med 1 dl benmjöl per löpmeter så klarar luktärterna sig utan extra gödsel under hela växtsäsongen. Ett annat mått för näring är att det ska gå åt 50 liter kogödsel (löpt i påse) per kvadratmeter.

Utplantering:  Sätt alltid två plantor i par och plantera dem alltid lite djupare än de stått i krukan. Beräkna 10 – 15 cm cm mellan varje plantpar och låt toalettpappersrullen vara kvar så störs inte rötterna. De späda plantorna blir lätt föremål för sniglarnas glupska aptit, skydda dem med små miniväxthus gjorda av Pet-flaskor med avskuren botten.

Skötsel
Luktärter ska plockas ofta, varje dag. Det blir många buketter!  Foto: Kerstin Engstrand
Luktärter ska plockas ofta, varje dag. Det blir många buketter! Foto: Kerstin Engstrand

Vattning: Luktärter är känsliga för torka, ge dem en ordentlig rotblöta när du vattnar och luckra jorden regelbundet.

Löpande gödsling: Om du inte har gödslat jorden innan utplantering kan du göra som Cecilia Wingård, ge en dos hönsgödsel varje vecka efter det att de har planterats ut. Lättare är kanske att gödsla med flytande näring i samband med bevattning. Hellre lite näring vid varje vattning eller sällan och mycket.

Jag har prövat med att trycka ner tomatgödselpinnar vid varje planta, då avges näring varje gång vattning sker och det har fungerat fint.

Blomning: Det bästa med luktärter, vid sidan av deras skönhet och doft, är att de blommar desto mer som du plockar blommorna! Ta bort alla fröställningar som bildas, de hämnar blomningen. En växt sätter frö för att överleva, och när fröna bildas slutar växten att blomma.

Oftast går det att plocka buketter långt in på hösten!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Anemonella ‘Schoaf's Double’ . Foto: Kerstin Engstrand

Sippruta, Anemonella thalictroides, med de vackra vetenskapliga släktnamnet Anemonella som många föredrar före sippruta, trivs i samma miljö som vitsippor, den vill på sommaren växa där den får skugga av träd. Har du ett woodland med fuktighetshållande jord så kommer den att trivas där. Nackdelen kan vara att du kanske då inte ser den så ofta som du vill! Kanske har du en buske som du passerar ofta på våren och du då kan ha i alla fall en planta växandes just där. För sipprutan blommar i maj månad, bor du längre norrut så blommar den i juni.

Anemonella härstammar från Nordamerika och anemonella betyder liten anemon och bättre släktnamn kan den knappast ha fått. Thalictroides har den fått för att bladen liknar rutornas blad. Både blad och blomma bildar en elegant enhet. Anemonella är ljuvlig!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Efter blomningen vissnar den ner, helt. Då gäller det att komma ihåg var man har planterat den! Eller märka ut den noggrant. Jag har glömt bort en ljuvlig limegrön anemonella som jag tyvärr rensade bort! Det grämer mig än. Nere i jorden ligger små knölar, som under sommaren växer till sig och bildar nya sidoknölar. Du behöver inte oroa dig för att sipprutan ska bli invasiv, tyvärr säger nog många för den är så underbar. Den sprider sig mycket långsamt, det är därför en planta av en namnsort i regel kostar runt 120 till 150 kronor.

Har du en perfekt växtplats så kommer den att vara mycket lättodlad. Är härdig, jag vet flera som odlar den i exempelvis Östersund. Blir cirka 15 cm hög.

Blommande exemplar i trädgårdsbutiken och man faller som en fura! Foto: Kerstin Engstrand
Blommande exemplar i trädgårdsbutiken och man faller som en fura! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Blå presidentsippa. Foto: Kerstin Engstrand

Ljuv och elegant, mysig, spännande, så kan man beskriva presidentsippan. I Stockholmsområdet blommar den som regel i början till mitten av maj. Om april är riktigt varm redan i slutet av april.

Och den ger en små problem! Vilken är vackrast?  Den lavendelblå eller den vita?

Jag har svårt att bestämma mig. Båda är vackra, bådas blommor bildar fin kontrast mot bladen men jag tror nog att den lavendelblå ändå är min favorit.

Men mest gillar nog det kuddformade växtsättet. Och knopparna, att följa en blommas utveckling från knopp till utslagen blomma är balsam för själen.

Vit presidentsippa fotograferad i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Vit presidentsippa fotograferad i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Dess vetenskapliga släktnamn är Jeffersonia, den blå heter Jeffersonia dubia och den vita Jeffersonia diphylla. Varför då presidentsippa på svenska? Jo, presidentsippan har fått sitt namn efter den amerikanske presidenten Thomas Jefferson ( 1743–1826) som lär ha varit mycket intresserad av botanik. Dessutom, den vita växer vilt främst i östra Nordamerika medan den blå främst härstammar från östra Asien, norra Kina och Nordkorea.

Blir cirka 20 cm hög. Växer som i små kuddar. Trivs bäst i halvskuggigt till skuggigt läge där det är väldränerat och jorden näringsrik. Trivs också bra under buskar och i lundpartier.

Presidentsippan kan också fröförökas. Vanligtvis ser den till det själv, oftast hittar man små fröplantor i dess närhet. Vill du har mer kontroll över frösådden så ska fröna sås färska. Låt inte frösådden torka ut och vänta med att flytta de små fröplantorna tills de har växt till sig rejält.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Det finns blommor och det finns blommor, några bär på en wow-faktor, andra är mera stillsamma. Honungsrosen bjuder på både och. Honungsrosen, Rosa helenae hybrida,...