Första sidan

Rotfruktspizza! Foto: Kerstin Engstrand

En pizza som väcker smaker till liv. Vi toppar den med rotsaker, potatis, jordärtskocka, palsternacka och svartrot. Och allt kan du odla själv i den egna täppan. Ingredienserna finns också i varje snabbköp. Pricken över i:et är mascarpone som ger en härlig syrlig smak till de rustika rotfrukterna. En ingrediens som till och med imponerat på självaste Jamie Oliver! Pizzan passar som drinktilltugg, förrätt, varmrätt eller som mellanmål. Den är också god dagen efter, uppvärmd i mikron.

Och vill du ha lite kött på så passar pancetta, bacon eller chorizokorv.

Köp färdig pizzabotten, jag gillar färdiga stenungsbakade pizzabottnar eller gör din egen. Man kan också köpa pizzadeg hos den lokala pizzerian. För pizzadeg, se längst ner.

Fyllning:

Om pizzan görs med tre rotsaker behövs 120 gram per rotsak, dvs

1 medelstor potatis ,av fast sort

1 medelstor palsternacka

1 ca 30 cm lång svartrot

2 – 3 jordärtskockor

Väljer du att göra pizzan med fem rotsaker, det vill säga inkluderar även persiljerot, brukar det går åt ca 70 gram per rotsak/pizza. Persiljerot har en pepprigare smak än de andra.

Vill du göra en pizza med två smaker föreslår jag jordärtskocka och potatis. Palsternacka och svartrot har en sötare smak.

0,5 silverlök, finns inte silverlök i din butik kan man ta scharlottenlök

0,5 rödlök

10 körsbärstomater

rosmarin, allra helst färsk

salt

nymald svartpeppar

1/2 burk, ca 125 gram Mascarpone

Om du vill ha lite mustigare smak och äter kött: Pancetta, ½ paket bacon, som jägarbacon klippt i bitar eller 1 chorizokorv.

 

För att pensla rotfrukterna med: vitlöksolja

0,5 dl olivolja

2 större eller 3 mindre vitlöksklyftor. Har du egenodlad vitlök så har den starkare smak än den importerade.

Hacka vitlöksklyftorna och låt dem dra i oljan medan du förbereder pizzan. Ju längre vitlöken får dra i oljan desto godare smak.

Denna pizza är stor som en vanlig långpanna, ca 33 x 42 cm

Börja med degen om du inte köper färdig, degrecept hittar du längst ner. 

Har du köpt färdig pizzabotten, eller deg så är det bara att rulla ut degen direkt på plåten.

Mina favoritkombinationer är:

  • Potatis + silverlök + rosmarin (lägg löken ovanpå potatisen)
  • Jordärtskocka med tomat och bacon/chorizo
  • Jordärtskocka, potatis, silverlök, rosmarin och bacon
  • Palsternacka med tomat och bacon/chorizo och rosmarin
  • Svartrot är som palsternacka mycket mild och passar också ihop med tomat och bacon/korv.
  • Persiljerot är svårare att få tag på och bjuder på en mycket pepprig smak.
Jamie Oliver i pizzaskapartagen. Foto: Kerstin Engstrand
Jamie Oliver i pizzaskapartagen. Mascarpone hade han inte använt på pizza, med det gör vi! Foto: Kerstin Engstrand

 

En plåt pizza brukar räcka till 2-3 personer om den är huvudrätt. Den är lätt att dela in i olika fyllningar.

Alla rotfrukter ska skivas tunt, i maximalt 2 mm tjocka skivor. Om de är förkoka fungerar även 5 mm tjocka skivor. Det räcker med att låta de färdigskurna rotsakerna koka lätt i några minuter innan de läggs på pizzan. Alla rotsaker ska läggas i kallt vatten som får koka upp.

Skölj och ansa rotfrukterna. Den enda rotfrukt som behöver skalas är svartrot och jordärtskocka. Svartroten skärs i tunna stavar medan de andra rotfrukterna i skivor.

Löken kan vara 2–4 mm tjocka skivor eller finhacka den. Men ringar blir snyggare.

Ta ut plåten/ugnspanna från den varma ugnen. Lyft över degen. Botten blir godare om den läggs på en het plåt.

Lägg ut de olika rotfrukts- och lökfyllningarna på pizzabotten men vänta med tomater och bacon/korv rosmarin, salt och peppar.

Pensla alla rotfrukter och all lök med vitlöksoljan. Har du inte gjort vitlöksoljan så pensla med olivolja och sprid ut finhackad vitlök.

Fördela tomater, bacon och korv. Strö över rosmarin, salta lätt och dra några varv med svartpepparkvarnen.

Klicka ut mascarpone. 125 gram räcker gott till en hel pizza, tar du mer blir pizzan för blöt.

Sätt in i 225 graders varm ugn, och grädda i 10 –15 minuter om du har gjort min pizzadeg, annars följ den köpta degens/bottens anvisning.  Placera plåten i den övre delen av ugnen.

Lyft ut, ta fram en sax och klipp upp pizzan i bitar. Smaklig måltid!

 

Pizzadeg

5 dl ciabattamjöl

3 dl vetemjöl

3 dl vatten

25 gram jäst eller 3 tsk torrjäst

1 krm salt

1,5 tsk socker

3 msk olivolja

samt ett bakplåtspapper, 33 x 42 cm.

Denna deg räcker till en långpanna. Man kan göra en större sats och sedan frysa in varje pizzabotten färdigutkavlad.

  1. Lös upp jäst och socker i vattnet som ska vara ljummet.
  2. Blanda ihop mjölsorterna och saltet.
  3. Tillsätt jästblandningen pö om pö till mjölblandningen och varva med att tillsätta olivoljan. Det går utmärkt att göra degen i en matberedare eller med en handvisp med degkrokar.
  4. När degen är fast och smidig så låt den jäsa på ett varmt och dragfritt ställe i 30 minuter. Täck den med en fuktig ren kökshandduk .

(Medan degen jäser förbereder du fyllningen)

  1. Sätt på ugnen på 225 grader. Ha långpannan i ugnen så att den blir het, då blir pizzabottnen knaprigare.
  2. Lägg ut degen på ett bakplåtspapper och kavla ut degen så att den blir 5 mm tjock. Inte tjockare.

Har du köpt färdig pizzabotten, eller deg så är det bara att rulla ut degen direkt på plåten.

Av Kerstin Engstrand

Fikonplantor på friland, bilden är tagen i slutet av maj månad. Plats: Katrinetorps landeri, Malmö. Foto: Kerstin Engstrand

Att få bita i ett varmt, gosigt mjukt fikon, plockat direkt från trädet borde vara en mänsklig rättighet, alla borde minst en gång i livet få unnas denna sköna synd. För det är en sensuell upplevelse, både för gom, öga och känsla. Fikon kallas också för filosofernas frukt och det stämmer, man kommer i en särskild sinnesstämning när man njuter av den smaksensation som solmogna fikon bjuder på. Den sensationen är ljusår från torkade fikons smak.

Är det då värt att odla fikon i Sverige? Ja, absolut. Fikon är vackra som plantor. Och de fikon vi köper i matvarubutiken har skördats omogna och fått mogna under resans gång. Den resan sätter sina spår i smaken. Kan du övervintra trädet inomhus är fikon värt att prova på. Om du nu inte bor I Skåne, på Öland eller Gotland för där kan du odla dem utomhus året om.

Fikon är mycket näringsrika – och sockerhaltiga.

Fikon odlas i hela medelhavsregionen och är mera utbredd än olivträdet. Fikon ÄR Medelhavet i koncentrat.

För lejonparten av oss är det fikonodling i kruka som gäller. Vilket fungerar bra, fikon trivs med att ha det trång om rötterna. Bor du i Skåne, på Öland eller Gotland och har tillgång till en södervägg, där huset är uppvärmt under vintern, kan du odla fikon mot den väggen. Det är snyggt att spaljera upp fikonet mot väggen. Men där klarar sig de flesta sorter också ute i trädgården. Bara fikonet står vindskyddat och i soligt läge.

Med mycket god vintertäckning (fikonbusken blir med tiden ett stort träd) kan man lyckas också med att odla fikon i extrem skyddade lägen i växtzon 2. Från växtzon 2 och uppåt odlas fikonplantan normalt i kruka, ståendes utomhus från maj till höstfrosten. Under vintern måste den stå frostfritt, i ett svalt utrymme. Jag har under flera vintrar haft mitt fikonträd i vardagsrummet, då har det fungerat som ”julgran”.

Fikonen kommer alltid i bladvinklarna. Foto: Kerstin Engstrand
Fikonen kommer alltid i bladvinklarna. Foto: Kerstin Engstrand

Lite fikonspråk: Ett fikon är både blomma som frukt på en och samma gång för fikon är en skenfrukt. Ett fikon består av en uppsvälld blombotten och insidan är beklädd med enkönade blommor, vad vi äter är honblommorna.  Blomman sitter alltså inne i själva frukten. Fikonen växer alltid ut i bladvinklarna, det ser ut som om de växer direkt på grenarna.

Odling
Fikon planterade längs husväggen vid Katrinetorps Landeri, Malmö. Utsökt matchade  med vanliga röda bondpioner! Foto: Kerstin Engstrand
Fikon planterade längs husväggen vid Katrinetorps Landeri, Malmö. Utsökt matchade med vanliga röda bondpioner! Foto: Kerstin Engstrand

Fikon tycker om hett klimat, men inte hög luftfuktighet. Det är ett lövfällande träd vilket gör att de klarar någon enstaka natt med några minusgrader. Detta är fikonets stora fördel, i och med att det fäller bladen klarar det att övervintra såväl ljust som mörkt. Frostfritt ska det vara, men temperaturen bör hålla sig runt 10-15 grader. Det klarar även att stå en hel vinter i runt fem plusgrader. Fikon behöver denna svalare viloperiod. Även Spaniens och Greklands vintrar är svala.

Problemet brukar vara att med tiden blir ditt fikon så stort att det kräver allt större kruka – och du måste hyra gaffeltruck för att orka få in krukan inför vintern. Eller att fikonträdet växer dig över huvudet och att det därmed inte längre kan vinterförvaras inomhus. Men ta det problemet när det kommer. Det kan ju vara roligt att få skänka bort ett fikonträd.

Men vänta med att sätta in ditt fikonträd tills det har fällt sina blad. Det ska vattnas även på vintern, annars torkar grenarna.

Fikonets normala lövsprickning sker i mars-april, ibland redan i februari och då är det för kallt i vårt klimat för att ställa ut det permanent. Är krukan mindre kan du börja med att ställa ut det på dagarna men min erfarenhet är att fikon klarar av att gå direkt från övervintringsstället ut i det fria.

Sorter
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

I vårt nordiska klimat är det fikon tillhörande Adriafikon och San Pedrofikongruppen som kommer att ge frukt. De kommer att bilda fikon utan pollinering. De är så kallade partenokarpa sorter. De är goda, och vackra.

’Précote de Dalmatie’ är ett fikon tillhörandes Adriafikon-gruppen. Det klarar att växa på friland i växtzon 1 liksom de som betecknas som Bornholmsfikon. Bornholmsfikon är dock ingen sort i sig. En annan bra sort är ’King’ (San Pedro). En planta av San Pedrosorterna är emellertid fyra gånger dyrare än ett från Adria-gruppen.

’Brown Turkey’ klarar även några minusgrader. Till och med enstaka kall natt ner mot minus tio.

Smyrnafikon kallar vi dem ännu, de utsöktaste av alla fikonsorter. Det vetenskapliga namnet för fikon är Ficus carica, Carica=Karien, det landskap där Smyrna (idag Izmir) låg. Man har i närheten av Jordanfloden hittat fossil av fikon från 9000-talet för Kristus. Turkiet och Egypten är de länder som idag har de största kommersiella fikonodlingarna. De utsökta Smyrnafikon kan inte ge frukt i Norden. De måste pollineras av fikonsteklar, som inte lever i Norden.

Har du ett fikonträd som inte ger frukt kan det bero på att det är just av en sort som behöver befruktas. De sorter som odlas söderöver befruktas av fikonstekeln, som inte lever i Sverige. Eller så står trädet helt enkelt för bra, det kan kanske ha fått för mycket gödsel. Att blomma och sätta frukt har med en växts överlevnad att göra.

OBS! Fikon är laxerande, de innehåller mycket fiber och kalcium.

Rötterna

Skulle rotsystemet till slut bli för stort att det inte längre går att flytta på krukan kan du nästa vår beskära rotsystemet så att det passar till krukan. Fikon är tåligare än man tror, man blir inte tusenårig för intet. Både beskärning av grenar som rötter kan också medföra att fruktsättningen blir rikare just det året beskärningen genomförs. Så det betyder att du lugnt kan ha ditt fikon i en 40-60 cm kruka och få frukt. Större krukor är visserligen vackra, men då får du väl hyra en gaffeltruck för att ta in dem på hösten.

Vatten och näring

Fikon är, när det väl kommit igång, ganska starkväxande och får en rejäl bladmassa vilket medför att det behöver rikligt med vatten under sommaren. Att då och då under sommaren också få lite flytande näring i vattnet tackar det gärna för. Men du ska inte vattna fikonträdet när frukterna håller på att mogna, då ruttnar frukterna oftast.

Mitt fikonträd på Ibiza gödslades enligt traditionen med åsnegödsel. I brist på tillgång till åsnor så går kogödsel på påse lika bra. Ge trädet ett rejält lager gödsel på våren, 3-5 cm tjockt ska gödsellagret vara.

 

Beskärning
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fikon beskärs på våren, när du ser att det börjar bryta nya skott. Du behöver inte beskära för att få frukt, men en kraftig beskärning kan sätta fart på ett fikons fruktsättning. Vanligen beskär man för att få en vackrare planta. Första åtgärd brukar vara att toppa mittskottet, då får plantan en vackrare, oval form. Då kommer också mer luft och ljus in i plantan och frukten blir av högre kvalitet. En för tät planta bjuder in fukt bland bladen och gör att fikonen lätt ruttnar.

Kommersiella odlare brukar tunna ut plantorna samt beskära alla skott cirka 5 cm in. Ytterbeskärningen gör att skottsättningen uppmuntras. Man bör undvika att ta bort för tjocka grenar. Det bästa är då att se till att inga grenar blir för tjocka. Man kan i november, när bladen har fallit, ta bort alla grenar som är fem år gamla.

Skörd
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Omogna fikon står upp. När fikonen hänger ner, då är de skördemogna. Ett annat kriterium är att skalet ska börja se lite fult ut, de flesta sorter får vita sprickor i skalet när de är perfekt mogna. Mera poetiskt är det gamla uttrycket:

Fikonet ska likna en änkas öga och en tiggares kappa.

När trädet har producerat sin andra skörd för säsongen fäller det sina blad.

Fikon ger frukt både på årets nya skott som gamla. I medelhavsklimat kan man skörda två gånger per år, den första i juni/juli och då är det de övervintrande fruktanlagen som mognar. Nästa skörd, som är de nya årsfrukterna, börjar i augusti och pågår till och med oktober. Här kan vi i regel skörda de första mogna fikonen i juli och sedan successivt in på hösten. De fikon vi brukar kunna skörda är de som övervintrat som anlag på plantan sedan förra hösten. Dessa små anlag är av storleken grön ärta. Skulle ditt träd på hösten ha kvar större omogna fikon än så bör de tas bort, för de brukar ruttna. Är din planta planterad utomhus brukar de större fikonen som är kvar när trädet fäller sina blad heller inte klara vinterns kyla.

Fikon Zacharias

Uttrycket myntades i tidningen Söndags-Nisse. Året var 1862 och det anspelar på Sackeus, tullindrivare i Jeriko som för att se Jesus bättre, klättrade upp i ett mullbärsfikonträd. Jesus uppmanade dock honom att klättra ner.

Vi använder idag uttrycket för någon som blivit lurad på konfekten.

Ta sticklingar
Fikon klarar att växa på de mest oväntade ställen. Det händer även att fikon frösår sig. Foto: Kerstin Engstrand
Fikon klarar att växa på de mest oväntade ställen. Det händer även att fikon frösår sig. Denna planta har slagit rot i en mur på Sicilien. Foto: Kerstin Engstrand

Har du en vän med ett suveränt fikonträd som ger mycket frukt så ska du absolut tigga en bit för att göra om till sticklingar. Vaddå tigga en bit? Jo fikon är som vinbär och vin, oerhört lättrotade. Av en gren kan man lätt göra flera sticklingar, som i sin tur blir egna småplantor.

Ta en kruka, vanlig plastkruka gärna fyrkantig och ca 20 cm hög. Bottna med ett lager om 2 cm lecakulor (fikon hatar att stå med våta fötter) och fyll upp med vanlig krukväxtjord. Blanda gärna in perlit i jorden. Vattna och låt överskottsvattnet rinna av. Jorden ska nu vara rejält fuktig men inte våt.

Nu tar du den färska grenen och klipper den en i bitar om 10-15 cm. Stick ner dem i krukan, längs kanten, och vid krukans hörn. Av någon anledning så rotar sig alltid sticklingar snabbare om de står mot kanten. Trä en plastpåse med lufthål över krukan. Låt stå svalt, och i skuggan. Efter några månader börjar sticklingarna skjuta skott. Fyll då på med mera jord så att sticklingen är täckt ända upp till den nedersta delen av bladet. När rottrådarna börjar sticka ut ur krukans botten är det dags att försiktigt plantera om sticklingarna. Akta de tunna, fina rötterna.

Man kan också ta sensommarsticklingar och ställa i rumstemperatur om 20-22 grader. Efter en månad brukar de rota sig. Dessa skott ska dock övervintra svalt och ljust.

Fikon kan också förökas via avläggare. Det brukar fungera bra under högsommaren.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

Opuntia 'Budapest'. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, du läste rätt. Du kan ha en kaktus i din trädgård, och det kommer att imponera på de flesta. Dessutom är den ytterst lättskött!

Satsa på en opuntia som är ett stort kaktussläkte med närmare 500 arter. Vild växer de i såväl Kanada som Sydamerika och det finns tuffingar som klarar −35 grader.Vanligast i trädgårdsbutikernas sortiment  är krypopuntian, Opuntia humifusa, som är härdig, i alla fall i zon 4, och har hemma hos mig klarat sig bra under mängder av vintrar. Min har gula blommor, men frilandsopuntia kan också ha rosa och röda blommor. Andra tuffingar är sköropuntia, Opuntia fragilis, som har 1−2 cm långa taggar och vanligen gula blommor. Krypopuntian lär klara fukt bättre än sköropuntian och det finns de som odlar den i Dalarna.

Det speciella med krypopuntian är att den skrumpnar ihop under vintern, oftast redan på hösten. Den tömmer sig på vätska, viker sig ner mot marken och blir torr och ful för att på våren sedan sakta resa sig upp och bli grön igen. För att klara sig ska den växa väldränerat, gärna i en sluttning och helst med ett skydd över huvudet.

Den kan planteras överst på en liten grushög eller i grusblandad jord mot husväggen under ett takutsprång, ett litet skärmtak eller liknande. Viktigast är att rötterna och plantans bas är skyddade. Man kan också plantera växten lätt vinklad, så att rötterna och den nedersta delen av plantan kommer under en sten. Sedan är det bara att vattna vid planteringen − och glömma bort den. Du kommer ihåg din opuntia igen när den plötsligt blommar i slutet av juni−början av juli med stora blommor i gult-orange-aprikos.

Bladsticklingar av olika opuntior.  Foto: Kerstin Engstrand
Bladsticklingar av olika opuntior. Foto: Kerstin Engstrand

Skulle en del av opuntian gå av när du planterar den kan den delen också planteras. Det är bara att sticka ner den i sandblandad jord. Det är just så, vid sidan av frö, som opuntian förökar sig i naturen.

Kaktusar klarar sig under en ”normal” svensk sommar utan vattnas. Inte heller behöver de tillföras någon näring. Men hösten, särskilt september månad som ofta för med sig en hel del regn, är farlig. Då passar kaktusar på att dricka så mycket vatten de någonsin kan få − och suger de upp för mycket vatten ruttnar de. Ibland kan de också spricka. ­Därför är det extra viktigt att en kaktus planteras skyddat och väldränerat.

Frö av krypopuntia. Foto: Kerstin Engstrand
Frö av krypopuntia. Foto: Kerstin Engstrand

Opuntia kan också sås. Fröna är ganska stora, och hårda! Många experter filar på fröskalet för att få fröet att gro snabbare. Man kan också bötlägga det ett dygn innan sådd. Det sägs att man ska låta sådden stå kallt i en vecka eller två, i kylskåpskyla men mina har grott i vanlig rumstemperatur.

Det finns också katusmixfröer att köpa, de brukar i regel innehålla kaktusar som ska stå inomhus under vår svenska vinter.

Kaktussådd på tillväxt! Foto: Kerstin Engstrand
Kaktussådd på tillväxt! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Låt drömmen bli verklighet! Foto: Kerstin Engstrand

Kliar det i de gröna fingrarna? Då rekommenderar vi att så pelargoner. Det är enkelt och roligt och de ska sås nu i februari.

Det finns frö till rosa, vita, röda och spräckliga. Fröutbudet är inte jättestort som när det gäller sticklingar men ändå helt okej.

Pelargonfrö. Foto: Kerstin Engstrand
Pelargonfrö. Foto: Kerstin Engstrand

Pelargonen som växt kan man ha som krukväxt inomhus och utomhus på sommaren. Den tål sol och torka bra. I Medelhavsländerna ser man ofta pelargoner på terrasser och trappor. Dessutom får de sällan ohyra. För att de ska hinna börja blomma till sommarens början måste de sås tidigt, redan i februari. Jag har valt att så vanlig pelargon som saluförs av de flesta fröfirmor.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ännu en fördel är att nästa år kan du ta sticklingar av årets frösådda. Vilken glädje att få två till tre gånger fler pelargoner, så många att man kan ge bort några stycken. Att kunna ge bort det man har själv drivit upp är kanske den största glädjen med att odla. Läs vår artikel om hur du tar sticklingar, klicka här.

Pelargonerna låter du övervintra på ett svalt och mörkt ställe, även bakom en gardin går utmärkt. Viktigast är att de får minimalt med vatten under vintern.

Pelargonfrön är lite dyra, ca 40 till 50 kronor brukar en påse kosta. Cirka fem till sex plantor kan du räkna med att få från en påse. I början av juni kan du ställa ut dem. Men de är även vackra inomhus.

Här sår vi i jiffybriketter, gjorda av sammanpressad torv, enkelt och bra och man slipper att få in sorgmygg.

Du behöver:

  • pelargonfrön
  • jiffybriketter, en till varje planta
  • plastburk; glass- eller frysburk t ex
  • blyertzpenna
  • plastpåse
  • sticketikett/glasspinne
  1. Ta fram lika många briketter som plantor som ska odlas.
  2. Lägg briketterna med hålet uppåt i en plastburk. Häll lite ljummet vatten på dem och låt dem svälla upp tills de blir ca 4 cm höga. Till en brikett brukar det gå åt ca 0,5 dl vatten och det brukar ta tre till fem minuter för dem att svälla.
  3. En blyertspennas udd brukar vara ett bra verktyg att peta undan lite torv från brikettens mitt. Ca 1/2 cm djup ska gropen vara.
  4. Då pelargonfrön brukar ha en grobarhet på 90% räcker det i regel med ett frö i varje.
  5. När samtliga briketter har erhållit frön tar du fram plastpåsen. I denna gör du på påsens ena långsida sex hål, lufthål, ungefär så stora att en blyertspenna kan träs igenom hålen.
  6. Märk sådderna med sort och sådatum! Skriv med blyets på en glasspinne eller annan typ av såetikett.
  7. Dra plastpåsen över sådden. Nu är pelargonsådden färdig. Ställ sådden varmt, minst 20 graders rumstemperatur och gärna över ett element.

Nu är det bara att följa denna årets första sådd morgon, eftermiddag och kväll.  Har det hänt något? Jo, efter 5 – 10 dagar har till 90% säkerhet dina pelargonfrön grott. Nu kan man lätta på plasten, kondens är förödande för småplantor.

5 dagar efter sådd har det första fröet grott! Foto: Kerstin Engstrand
6 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand

Låt dina små pelargonplantor stå i ett ljust fönster, västerfönster är bra men undvik söderläge då vårsolen kan vara starkt och bränna sönder de sköra små plantorna.  Har du möjlighet att ge dem extra tillskottsljus så trivs de under lysrör, ledlampa eller lågenergilampa.

14 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand
14 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt är dock att briketterna inte torkar ut. Vattna direkt i plastburken, då kan du lätt se hur snabbt briketterna suger upp vattnet.

När fröplantorna växt till sig och rötterna genomborrar hela briketten är det dags att plantera om i mindre krukor. Använd planteringsjord och öka succesivt krukstorleken, från jiffybrikett till 7 cm kruka, till 9 cm till 11 cm. Med 7, 9 och 11 cm menas för runda krukor dess diagonal, eller sida om du använder fyrkantiga krukor.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Fröpåsar sorterade i fotofickor. Foto: Kerstin Engstrand

När man läser de otal skatter som frökatalogerna då är det lätt att drabbas av habegär och börja beställa för att kanske senare upptäcka att man köpt fröer som man redan har. Känns det igen?  Då är det bra att ha ordning på sina fröpåsar.  Vilka har jag? När ska dem sås?  Just det,  vilka fröer man redan har är ett kapitel för sig. Dels minnet, jag har numera helt enkelt för många, men också att fröpåsar ”försvinner”, eller vad sägs om att de hittas i böcker, som bokmärke?

Under mitt nu över 50-åriga odlingsliv har ordningen varierat rejält. Lättast var det när jag var barn, då var antalet fröpåsar få och lätta att hålla reda på. Men med åren har antalet svällt, och det rejält.

Så här gör jag:

I metallåda och sorterade efter såmånad. Foto: Kerstin Engstrand
I metallåda och sorterade efter såmånad. Foto: Kerstin Engstrand

Årets urval efter såmånader, de sorter jag bestämt mig för att odla i år brukar jag sortera och placera i mina blåa metallådor. Jag har försett lådorna med mellanskivor av papp som är märkta. Där har jag skrivit månaderna februari till och med augusti samt en för året runt. Några månader har fått en extra mellanskiva, som april som är uppdelad i april- förkultivering inomhus och april- utomhus friland.

Underförstått här är att de fröer som sorteras under februari och mars då är det förkultivering inomhus som gäller. Några av dessa fröer är också krukväxtfröer. För april och maj då sådd på friland börjar bli aktuellt finns det två mellanskivor; en för inomhussådd och en för frilandsådd. Under “året runt” ligger fröer som tex smörgåskrasse, mikrogrönt och annat som spenat.

Inom varje månad sorterar jag fröpåsarna efter sorter, typ tomater, basilika etc. De grupper som jag har flera påsar av buntar jag ihop med en gummisnodd. Jag har två lådor, i den mindre har jag sorterat in blomfröer och i den större grönsaksfröer.

På detta sätt är det lätt att planera sina sådder, såväl inom som utomhus. Jag behöver inte oroa mig över att ha glömt någon sort på grund av oreda. Naturligtvis kan man göra finare mellanväggar, kanske slakta en väggkalender med fina blombilder?

Sorter som kan sås under flera omgångar flyttar jag vidare allt eftersom månaderna passerar. Rädisor som först ligger i april-friland flyttas vidare till maj och juni.

Mellanförvaring, fröer som jag redan sått. Foto: Kerstin Engstrand
Mellanförvaring, fröer som jag redan sått. Foto: Kerstin Engstrand

Mellanförvaring, när jag sått så har jag flyttat de sorternas fröpåsarna till en mellanförvaring, särskilt nu på våren då många sådder sker inomhus. Det underlättar när man vill gå tillbaka och läsa på fröpåsens faktatext.

"Lagerförvaring" . Foto: Kerstin Engstrand
”Lagerförvaring” . Foto: Kerstin Engstrand

Lagerförvaring, jag har mängder med bönfröer och ännu fler tomatfröer. Dessa skatter ligger numera i stora genomskinliga förvaringslådor med lock. Tomater ryms i en stor, ärter i en annan mindre och så vidare. Här brukar jag försöka ha dem sorterade efter storlek, körsbärstomater, biff, normalstora och ibland även efter färg. Jag använder då gamla videofilmsfodral. Dock fröpåsar som rymmer stora, bulliga fröer som bönor de får ligga lite huller om buller i sin låda. Jag har åtta lagerlådor frö. Lådorna står i husets svalaste och torraste utrymme. Och mörkt.

Än idag kan man fynda gamla videofilmer för några kronor styck, fodralen är utmärkta att förvara fröer i. Foto: Kerstin Engstrand
Än idag kan man fynda gamla videofilmer för några kronor styck, fodralen är utmärkta att förvara fröer i. Foto: Kerstin Engstrand

Om du vet om att hemmet ibland besöks av små gnagare är det är bra att ha fröpåsarna i metallådor med tättslutande lock.

Har du ett fåtal fröpåsar kan du förvara dem i en burk med tättslutande lock i kylskåpets svaldel. Tar du egna frön så ska de förvaras i bruna papperskuvert eller pappåsar.

Fröpåsar sorterade i fotofickor. Foto: Kerstin Engstrand
Fröpåsar sorterade i fotofickor. Foto: Kerstin Engstrand

När jag hade färre fröpåsar så hade jag dem i pärmar, sorterade i plastfickor för bilder, så kallade fotofickor för stående 10×15 cm bilder. Denna typ av plastfickor finns fortfarande att köpa.

I frysen, rariteterna, ja de förvarar jag i frysen som de gör i genbankerna. Frön klarar det, de går i vila, men de klarar inte att förvaras för varmt, i solen eller i fukt.

Om jag hade plats hade jag haft mina fröer i en separat frö/växtkombinerad kyl och frys!

Och alla fröer ska vara ordentligt torra innan de försvaras. Rätt hantering av dina fröer gör att deras livslängd kan minst fördubblas.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Maskros i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Maskrosen är väl vårt mest kända ogräs, men släktet Taraxacum innehåller faktiskt mer än 900 arter som indelas i 14 sektioner. Det finns ishavsmaskrosor, strandmaskrosor, hornmaskrosor … Den fjortonde och sista sektionen är ogräsmaskrosorna som det lär finnas 500 arter av, och benmaskrosen är den som växer i gräsmattan. Och benmaskrosen är onekligen vanligast, de övriga ca 899 är ovanliga.

Det är i maj som gräsmattor och vägslänter börjar bli självlysande av maskrosor. Även ur asfalten skjuter de upp, deras växtkraft är enorm. Maskrosen har många fantasifulla namn i andra länder. I Frankrike kallas den ”kissa i sängen” och i Italien för ”lejontand” och betraktas som en delikatess. Ingen måltid ska vara utan sallad, säger fransmännen och blandar, liksom italienarna, gärna in späda maskrosblad i den.

Maskrosfrön från 1990-talet, och ja de gror fortfarande! Foto: Kerstin Engstrand
Maskrosfrön från 1990-talet, och ja de gror fortfarande! Foto: Kerstin Engstrand

Där kan man också köpa maskrosfrö i påse, de gror inte så bra i det varma klimatet som de gör hos oss. En enda blomma kan få flera tusen frön. Och alla är de försedda med fallskärm.

Så varför inte göra som fransmän och italienare, dags att ta tillvara på denna så lättodlade skatt?

Rödbladig maskros är idag det absolut senaste, om du vill ha någon enstaka som prydnad.  Eller en rosablommande! Klicka här för att läsa om rosa maskros.

Fröbollar av maskros. Foto: Kerstin Engstrand
Fröbollar av maskros, en verklig fröskatt! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Söpotatisvåfflor som i Kanada. Foto: Kerstin Engstrand

Våfflor hör vintern till. I Edmonton, nästan mitt i Kanada, fick vi dessa matiga våfflor som doftade ljuvligt av kanel, bacon och äpple. Självklart serveras de med lönnsirap. Vi tiggde till oss receptet. Och skulle du inte ha ett våffeljärn så du göra pannkakor av smeten.

1 riktigt stor sötpotatis

200 gram vetemjöl

2,5 tsk bakpulver

Lite salt

0,5 tsk kanel

2 ägg, stora så kallade frukostägg där gulorna ska separeras från vitorna.

3,5 dl mjölk

3 msk smält smör

Samt lite smör eller olja till plättlaggen.

Karamelliserade äpplen, se nedan

Lönnsirap

Bacon, knaperstekt, se nedan

Gör så här:

  1. Börja med att koka sötpotatisen. Sötpotatis kokas som potatis, det vill säga läggs i kallt vatten som får koka upp. Koktiden brukar vara mellan 10-20 minuter.
  2. Låt sötpotatisen svalna, därefter ska den mosas. Det görs lättast med en grov gaffel, vi brukar använda en grillgaffel.
  3. Dags att göra våffelsmeten. Först blandas mjöl, bakpulver, salt (en nypa brukar räcka) och kanel i en bunke.
  4. I en annan bunke blandas äggulor, mjölk och smält smör.
  5. Rör ner ägguleblandningen i den mosade sötpotatisen.
  6. Tillsätt mjölblandningen i äggule-sötpotatisblandningen. Rör om väl.
  7. Nu är det äggvitornas tur. Vispa dem till ett hårt skum. Det görs lättast i en helt ren och helt torr bunke. Ett knep är att först torka ur bunken med lite citron. Börja med att vispa lite långsamt för att sedan öka hastigheten. Vitorna är färdiga när du kan lyfta bunken upp och ner utan att vitorna rinner ut.
  8. Nu ska vitorna försiktigt vändas ner i smeten. I Edmonton lärde vi oss att det går bäst om man använder sig av en metallsked istället för en träslev.
  9. Så är det dags att värma upp ditt våffeljärn. Varje våffla brukar ta cirka fem minuter att grädda.

Servera med lönnsirap, karamelliserade äpplen och knaperstekt bacon. Bacon som steks i smör  på medelvärme blir mycket goda och lagom knapriga. Det går även att göra pannkakor av samma smet.

Karamelliserade äpplen
Karamelliserade äpplen. Foto: Kerstin Engstrand
Karamelliserade äpplen. Foto: Kerstin Engstrand

4 äpplen, för extra goda sorter,se 3 goda vinteräpplen.

1 dl strösocker, eller råsocker

0,25 dl vatten

25 g smör

Skär varje äpple i åtta klyftor. Ta bort kärnorna.

Häll sockret i en stekpanna, låt sockret smälta på medelvärme. Rör inte förrän det mesta har smält.

Så fort sockret har fått färg, man brukar säga att det ska likna bärnsten, då börjar det ryka lite om det och då ska du direkt tillsätta lite kallt vatten.

Rör nu ut smöret i det heta sockret. Tillsätt därefter äppelklyftorna som får koka i cirka fem minuter. Rör om hela tiden.

En enklare variant är att steka äpplena i en stor stekpanna på medelvärme direkt med smör och socker tills äpplena är mjukna.

Man kan även börja steka äpplena i smör, på medelvärme, tills de börjar mjukna för att därefter tillsätta sockret som ska smälta ner och karamelliseras.

Nyfiken på att veta mer om kanel? Läs då vår artikel, klicka här.

Lästips: Tre goda vinteräpplen

 

Kontakten mellan ute och inne är mycket viktig när man har drabbats av demens. Om detta och mycket mera handlar vårt samtal med drottning Silvia om. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har träffat drottning Silvia flera gånger men just detta möte 2007, som handlade om demens, är det som gjort mest intryck på mig. Den 23 december 2018 fyller drottning Silvia 75 år och än idag är denna kunskap om färger och växters betydelse för de som har demens mycket intressant. tänk vad en kaffebuske kan vara betydelsefull och ett rött hjärta på toalettdörren!

Grönt är skönt
Vad vore livet utan humor, och en trädgård utan humor är ingen trädgård. Denna stora muskatpumpa i keramik är gjord av Hans Hedberg och är en födelsedagspresent från drottningen till kungen. I bakgrunden lekstugan, som är ett gammalt torp och för ens tankar till bröderna Grimms sagor. Foto: Kerstin Engstrand
Gräsmattan är viktig för ens upplevelser. Och vad vore livet utan humor, och en trädgård utan humor är ingen trädgård. Denna stora muskatpumpa i keramik är gjord av Hans Hedberg och är en födelsedagspresent från drottningen till kungen. I bakgrunden lekstugan, som är ett gammalt torp och för ens tankar till bröderna Grimms sagor. Foto: Kerstin Engstrand

Trädgård är ett stort intresse som jag delar med drottningen. Förutom att drottningen påverkar den privata växtmiljön på Drottningholm och på Solliden gör hon gärna studiebesök i olika rehabiliteringsträdgårdar, som i Alnarp och Sinnenas trädgård vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Den i Alnarp är ett projekt för rehabilitering av stressrelaterade sjukdomar. Sinnenas trädgård är skapad för demenssjuka.

Sinnenas trädgård i Stockholm den sista mars. Trädgården kan synas vara enkel men varje del är noga uttänkt.  Foto: kerstin Engstrand
Sinnenas trädgård i Stockholm den sista mars. Trädgården kan synas vara enkel men varje del är noga uttänkt. Foto: Kerstin Engstrand

Demens har drottning Silvia upplevt på mycket nära håll. Det är hon mycket öppen om. Hennes mor Alice drabbades efter en stroke. Demens brukar kallas för de anhörigas sjukdom. Drottningen har själv känt och upplevt den enorma vånda som man som närstående känner.

– Att få rätt vård, hjälp och stöd är avgörande för livets fortsatta gång. Till det krävs kunskap, metodik och engagemang – och ju tidigare i processen, desto bättre för alla. Idag finns erfarenhet, vilja och kunskap för att bygga ut demensvården. Den vård som inom kort kommer att vara nödvändig i ett samhälle där en allt större andel människor är äldre. Men klockan går. Och vi har ingen tid att förlora

Demens är en folksjukdom som även i hög grad påverkar närstående. I den tidiga fasen av sjukdomen är det ofta närstående som stöttar. Ca 7 procent, omkring 150 000 personer i Sverige över 65 år, har en demenssjukdom.

Påverkar
Drottningen intervjuas flitigt, här av BBC på Chelsea Flower Show 2007. Foto: Kerstin Engstrand
Drottningen intervjuas flitigt, här av BBC på Chelsea Flower Show 2007. Foto: Kerstin Engstrand

Oron i drottningens ord är inget att ta miste på. Hon har genom satsningen på Silviahemmet kunnat påverka. Här på Silviahemmet, runt hörnet från Drottningholm, ”ses” alla runt den demente. Som anhörig känner man sig först, innan man förstår, oftast frustrerad, sedan, när man förstår, maktlös. Vårdtriangel, där personen med demens är en sida, där personalen är en annan och där närstående är den tredje är ett viktigt synsätt i utbildningen som Silviasyster.

Själv märkte drottningen att något inte var bra när hennes mor inte var lika ”pigg” som vanligt.

– Mamma var mycket duktig och flitig på att brodera och plötsligt broderade hon inte längre. Alla självklara sysslor verkade vara för svåra. Hon var heller inte lika morgonpigg, hade svårt att gå upp, svårt med balansen.

Det var en tung situation att inte förstå vad som hände med modern. Något som alla, som har en när och kär som inte klarar det enklaste längre, känner väl igen. De tyska läkarna som inte upptäckte att hon höll på att utveckla demens, gav drottningen inte så mycket information utan mestadels än fler piller till hennes mor.

Man tror, som vanlig privatperson, att hennes mor som patient skulle få bättre bemötande för att hennes dotter var kunglig. Men inte. Informationsbristen och mängden piller som inte hjälpte gjorde att drottningen kontaktade den svenska professorn Barbro Beck Friis och fick hjälp. Efter en grundlig undersökning kunde man konstatera att modern hade drabbats av demens. Försiktig minskning av medicinerna gjorde att förbättringen blev oerhörd markant.

Nu blir vår drottning dotter med stort D. Hon blir lika upprörd som varje dotter skulle bli. Särskilt över en sak, att den tyska läkaren inte visade mänsklig värme, att de kunde säga de viktiga orden, att det var roligt att höra att hennes mor blivit bättre, piggare, gladare och att hon inte tappade balansen längre.

Jag förstår henne.

Lite senare var det självklart att professor Barbro Beck Friis var med att starta Silviahemmet. Det är beläget i en 70-tals villa och startades på drottningens initiativ. Det var den första längre utbildningen i demensvård för undersköterskor i Sverige. Dagen för invigningen, Alla hjärtans dag den 14.2 1996 var självklar, och vald med kärlek.

I Silviahemmets ljusgård fanns denna enorma palm. Det finns mycket symbolik i dess storlek, som anhörig och medmänniska känner man sig ofta liten när ens kära har fått demens. Foto: Kerstin Engstrand
I Silviahemmets ljusgård fanns denna enorma palm. Det finns mycket symbolik i dess storlek, som anhörig och medmänniska känner man sig ofta liten när ens kära har fått demens. Foto: Kerstin Engstrand

Silviahemmet har en skön ljusgård med de rätta proportionerna och de mest gigantiska växter som var nyplanterade när Silviahemmet invigdes 1996. Det är ljust och luftigt, man känner direkt att här trivs man, det märks på drottningen också. Självklart hälsade hon på patienter och personal innan hon hälsade på mig. Huset, som är modernt i sin form, har skänkts till stiftelsen som bedriver Silviahemmet. Dess proportioner känns som gjorda efter gyllene snittet. Naturen finns precis utanför husknuten. Naturen och dess odlade form, trädgården, läkande verkan är välkänd. I ett senare skede av sjukdomen så sker just den mesta tolkningen av omgivningen genom våra sinnen, syn, hörsel, känsel, rörelse och smak.

Färgstarkt
Skarpa kontraster är viktiga. Orange kejsarkronor, gula  påskliljor och lila backsippa är en bra vårkombination. Foto: Kerstin Engstrand
Skarpa kontraster är viktiga. Orange kejsarkronor, gula påskliljor och lila backsippa är en bra vårkombination. Foto: Kerstin Engstrand

– Dementa har lättare att urskilja nyanser bland färgerna rött-gult än blått-grönt. Gräsmattan, den smaragdgröna mattan som är så skön att gå barfota på upplevs också som mycket positiv. Det gröna går ju mera åt gult inflikar drottningen och gräsmattan upplevs därför inte som något hotfullt. Röda färger ser den dementa bättre än vitt. I trädgården så uppskattas då främst röda och gula blommor. Liksom färgkontraster före vitt.

Intressant, kan färger alltså upplevas som något hotfullt?

– Ja, och drottningen säger med stark emfas: Jag märkte att mamma inte ville gå över en stor, mörk matta. Hon totalvägrade. Jag fick sedan veta att mörka mattor upplevs av den demente som ett mörkt hål, dvs. farligt. När jag lät byta ut mattan mot en röd så var allt normalt igen.

Rödrosa soffgrupp och ljus matta med inslag av rätt är en självklarhet i Silviahemmet. Foto: Kerstin Engstrand
Rödrosa soffgrupp och ljus matta med inslag av rätt är en självklarhet i Silviahemmet. Foto: Kerstin Engstrand

Rött ska man använda sig mycket av inomhus. Silviahemmet har byggt upp en liten demonstrationslägenhet, ett rum med matplats, säng och tillhörande badrum. Där hittar man mängder av fiffiga lösningar som man lätt kan kopiera hemma. Som att stolarnas sittdynor bör vara röda, så de syns, mörka upplevs som svarta hål och i ett hål vill ingen sitta. Och hjärtat på toalettdörren är förstås – rött. Man har också markerat ljuskontakter med röd plasttejp.

Ett rött hjärta är extra viktigt för en demenssjuk. Foto: Kerstin Engstrand
Ett rött hjärta är extra viktigt för en demenssjuk. Foto: Kerstin Engstrand

Rött och gult, de spanska färgerna ska det alltså vara i en trädgård för den demente ska må bra. Efter intervjun berättar jag detta vidare för en bekant vars far är dement. Mycket intressant tyckte han och testade det genast med att ha på sig en röd tröja vid hans nästa besök för det var vinter, och resultatet var markant. Hans far kändes mera alert!

Kontaktskapande
Påfågelsöga på oreganoblommor. Foto: Kerstin Engstrand
Påfågelsöga på oreganoblommor. Foto: Kerstin Engstrand

– Det som händer i trädgården inspirerar till kommunikation. Trädgård är i sin sköna enkelhet enormt kontaktskapande. När man inte längre kan kommunicera med ord så gör man det istället med leende och gester, som händelser i just trädgården sätter igång.

Det fina med en trädgård är att det alltid händer det något: Som gnistrande juvelskrin fladdrar fjärilarna över kryddlandet. Lavendelns lugnande doft sprids i sommarvärmen, rosornas sötma likaså och humlorna surrar intensivt. Fåglarna dricker vatten ur det lilla fågelbadet, fiskarna simmar i dammen och glimrar till som av guld. Plötsligt hör man grusgången knastra när man går. Barndomsminnena dyker upp. Sinnena skärps. Man upplever. Drottningen poängterar:

– Viktigt att veta, att en dement person kan reagera, t ex vara glad fast ansiktet inte visar så. Naturen får oss också att reflektera, den låter hjärnan vila. Den ger oss mycket ”spontan uppmärksamhet” som när vinden spelar upp till en melodi i vindspelet. Och så dofter. Spontan energi är en lätt energi att ta emot, all annan uppmärksamhet kräver energi.

Årstiderna
Häggens doft bjuder på minnen. Foto: Kerstin engstrand
Häggens doft bjuder på minnen och ger framtidstro. Foto: Kerstin Engstrand

Man kan tala hur mycket som helt om växters positiva påverkan på dementa med drottningen. Som vikten av upprepning och rytm som växterna erbjuder. År ut och år in.

– För oss som är friska är växternas rutiner rena självklarheter som vi kanske inte tänker så mycket på, även om vi är ett folk som älskar att tala årstider. För den demente är årstiderna oerhört viktiga.

När man känner häggens doft, ja då förmedlar dess tunga sötma att sommaren står för dörren. Likaså kaprifolens gör att man minns och indirekt ”vet ” att det är sommar. Man känner sig då förankrad i tiden, det ger trygghet. Man känner sig också fri, ja framtidstron är mångt och mycket årstidsbunden. Man vet att den blommande kaprifolen kommer igen, och igen- och nästnästa sommar. Därför bör inte vintergröna växter dominera trädgården om man är dement. För många sådana och det upplevs att tiden står stilla.

Kittlande trygghet

Frid och trygghet när minnet sviker. Samt kittla lite till att våga röra på sig, våga ge sig ut. Barndomsminnena hjälps på så sätt fram och blir en viktig draghjälp. Hjärtat i Silviahemmets verksamhet är den stora ljusgården. Där växer flera monstera som gör att man känner sig liten, man skulle behöva ställa två personer på varandra om man ska nå upp till deras toppar. De är planterade längs kanten av ljusgården och allt känns som djungel. Här möts alla patienter, här trivs man. I ett hörn växer en kaffebuske som drottningen planterat. Mycket rörd berättar hon återigen en berättelse som jag hört henne återge många gånger:

Kaffebuske. Foto: Kerstin Engstrand
Kaffebuske kan väcka minnen och känslor till liv. Foto: Kerstin Engstrand

– En av dagpatienterna, som mestadels satt i rullstol, reste sig plötsligt och ville fram till kaffebusken. Han hade drabbats av stroke och kunde inte i ord förmedla vad han kände. Det var så tydligt att busken frambringade minnen, starka minnen. Senare fick vi reda på att han hade varit biologilärare och det var troligen därför han kände igen den ovanliga busken. För hennes egen mor, Alice, var orkidéer viktiga blommor.

Foto: Kerstin Engstrand Utomhus ska man ha växter som lockar med sin doft, att smaka och återigen andra att beröra. För vem frestas inte att stoppa solvarma smultron i munnen? Eller svarta vinbär, att känna dess smäktande djupa doft och smak. Av vinbärssaft och smak av sommar. Smaken leder till igenkännandets glädje, ett leende på läpparna och barndomens sommarminnen dyker upp–igen.

– Glädje och skratt är här lika viktigt som i våra liv. Musik, sång, roliga upptåg – och allt får rum i en trädgård, säger vår drottning och börjar sjunga ”Vi går över daggstänkta berg, fallera”.

Jag blir lite paff, och ja, faktiskt, vår drottning sjunger riktigt bra! (Hennes bästa ämne i skolan var musik). Sången var ett minne från en ljus stund med en av patienterna på Silviahemmet. För här i Silviahemmet är hon så ofta hon kan.

Kopiera själv

w145510

När vi nu kommer in på ämnet rehabiliteringsträdgårdar och vad man själv kan kopiera till sin egen miljö hemmavid blommar drottningen upp extra mycket.

Det är viktigt att fortsätta att vara aktiv så länge som möjligt när man fått en demenssjukdom. Just att kunna fortsätta med sina vardagliga sysslor samtidigt som de blir allt svårare att genomföra. En trädgård som tränar alla sinnen träder då in som en viktig plats. All form av utevistelse ger bättre koncentrationsförmåga, färre sjukdomssymtom, minskad oro och minskad depression.

Särskilt nämner drottningen en detalj från Sinnenas trädgård vid Sabbatsbergs sjukhus, den slingrande smala och ganska korta stigen med ett lager täckbark som påminner om en barrskogsstig och ger ett stadigt underlag, som fungerar som träningsrunda. Denna stig, som vandrar längs buskar och träd så att man måste huka sig ordentligt, gör att självförtroendet rejält stärks när man vet att man klarar det. ”Skogsstigen” kan alltså vara en slingrande barktäckt stig i en plantering som ser ut som en bred rabatt i din egen trädgård.

Demens påverkar ens minnesförmåga att orientera sig i tid, plats och händelse. Man vet inte var man befinner sig. Sinnena blir då extra viktiga. För när minnet och språket tryter finns sinnena kvar. Doft, smak, syn, hörsel och känsel är lätta att materialisera i växtvärlden.

– Trädgården är så viktig då. Ett ställe att bara vara i men som samtidigt ”indirekt” aktiverar en. Växter inger också hopp.

Gör det själv tips:

Även om man ännu inte kan bota kan mycket göras för att underlätta vardagslivet.

Allt mänskligt beteende har en orsak och en mening. Ett till synes obegripligt handlande hos en demenssjuk person kan vara helt adekvat i förhållande till hur hon uppfattar en situation.

Inomhus

Förslag på dukning. Bilden är tagen på Silviahemmet 2007. Foto: Kerstin Engstrand
Förslag på dukning. Bilden är tagen på Silviahemmet 2007. Foto: Kerstin Engstrand

Vid demenssjukdom är det viktigt att vara konkret både i ord och i handling. Saker i omgivningen måste vara lätta att observera mot bakgrunden liksom att formen måste väcka igenkänning för att inge trygghet. Enkel dukning, med porslin som kontrasterar mot underlaget, för att framhäva maten.

Glöm inte röd saft, gelé, lingon kan fokusera intresset på maten. Medan vit filmjölk i en vit tallrik blir för dåliga kontraster och kan utgöra ett hinder för självständigt ätande.

Lugn och behaglig musik har visat positiva effekter på vikt. Patienterna äter större portioner mat, blir mindre oroliga och rastlösa.

Skarpa färgkontraster vid trösklar och i golv bör undvikas, eftersom detta kan uppfattas som nivåskillnader eller hål.

 

Utomhus

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Entrén bör vara omfamnande. En grind och en pergola omgiven av doftande klängväxter som rosor och kaprifol är ett bra knep. Avgränsningen är viktig, den sätter mjukt stopp. Det händer att en dement person helt enkelt bara går och går tills något sätter stopp.

Staket är inte underhållsfria men ger en trygghetskänsla. Det, liksom en häck, bekräftar känslan av att ha rätt att vistas innanför det. Staketet kan kompletteras med en häck vilket ger skydd under den tiden innan häcken har vuxit till sig och blivit manshög.

Avenbokshäckar är ett bra sätt att snabbt få en högre häck då de finns att köpa ”färdiga” i 1,5 meters höjd. Träd bör komplettera tryggheten, gärna stora träd men det är få villaträdgårdar som har den lyxen. Då kan stenar ersätta.

Grindar som den demente inte ska använda bör kamoufleras med buskar. Däremot grindar som den sjuke ska öppna ska vara välsynliga.

Uteplatser ska det finnas många av. Blir solen för stark skydda med parasoll.

Satsa på röda och gula blommor, men de ska inte ses i motljus för då blir röda nästan svarta och svåra att uppleva så tänk på hur du planterar dem. Likaså blir riktigt mörkt röda som t ex rosor i skymningen svarta. Gula fungerar både i motljus som i skymning. Blåa färger är bra att ha i rabattens bakgrund så att den ser större ut.

Mossbelupna stenar gör att man vill ömt smeka dem. Beröringen av den mjuka mossan väcker barndomsminnen till liv, kanske minns man sin barndoms landskap. De skänker också trygghet, de är stabila och varma, de magasinerar solvärmen. Kontraster stimulerar, som porlande mjukt vatten mot sten.

Välj inga giftiga växter, alla ska vara tillåtna att smaka på. Växterna bör vara de som var populära när den demente var ung. Växter som ger igenkännandets glädje i form av dess utseende, doft och kanske även på ljud, känsel och smak. Tänk bara på lavendelns lätt igenkännbara doft eller ljudet av bambuns rassel i vinden.

Synen ska naturligtvis också ha sin stimulans. Som i form av sten, karg och hård granit mot mjuka bladverk. Fötterna noterar gruset som övergår till slät stenyta. Vissa blad inbjuder till beröring, som silkesmjuka lammöron eller små arrangemang av vackra, släta stenar på ett fat och praktfull lavendel i kruka. Det är detaljerna som gör det.

Hundar, katter, höns, fåglar, djur och trädgård är en av de mest hälsosamma kombinationer man kan uppleva. Höns önskar sig drottningen till Silvahemmet. Man kan hyra höns över sommaren.

I trädgården kan man också lätt följa de olika årstiderna. Årstidernas växlingar är också viktiga att stimulera orientering i tiden. Vårlökarnas starka fägring till höstens gyllene och vinterns kala grenar ger hum om att året går. Häggen som slår ut.

 

Den rödaste kornvallmo kan ge oanade effekter. Foto: Kerstin Engstrand
Den rödaste kornvallmo kan ge oanade effekter. Foto: Kerstin Engstrand

FAKTA
Silviahemmet erbjuder utbildningar i praktisk demensvård och anordnar olika seminarier inom demensområdet. Man utbildar undersköterskor till spetskompetens med särskild kunskap i att utbilda och handleda i demensvård. Det finns också Silviasysterutbildningen som är en tvåårig och nätbaserad specialistutbildning i demensvård för undersköterskor vid Sophiahemmet högskola i samarbete med Stiftelsen Silviahemmet.
På hemmet bedriver man dagvård. Se www.silviahemmet.se

Japan var första land utanför Sverige som satsade på utbildning av Silviasystrar, en specialisering i demensvård för undersköterskor. Idag finns denna utbildning även i Polen, Kina, Finland och Tyskland.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Triss i goda vinteräppelsorter. Foto: Kerstin Engstrand
Smaken, jag säger bara det smaken! Det är något visst med svenskodlade äpplen. Det sägs att det är våra ljusa nätter och att de får tunnare skal än de som odlas i varmare klimat som gör smaken så unik. Lagom stora är de också.  Äpplen är mitt favorittillbehör i matlagningen just nu, det är sensuellt att laga mat med äpplen.

De här sorterna kommer aldrig bli stora kommersiella framgångar, de tunna skalen gör att de inte klarar stötar så bra som de importerade med tjockare skal. Just nu är det suveränt att provsmaka några av våra bästa svenskodlade sorter. Det finns tre som jag gärna gör ett slag för, kanske faller även du för något av dem och blir inspirerad till att plantera ett träd i vår.

Ingrid Marie
Ingrid Marie. Foto: Kerstin Engstrand
Ingrid Marie. Foto: Kerstin Engstrand

Min mors favoritäpple, och mitt. Dessutom ett klassiskt juläpple. De putsar jag alltid med en sträv handduk innan jag lägger upp dem i fruktfatet. Då blir de glänsande. Precis som min mor gjorde. Ingrid Marie är också utmärkta att ge till fåglarna. Lagom stora som de är, fåglarna hinner äta upp dem innan de blir dåliga.

Ingrid Marie är ett välkänt äpple som brukar finnas i varenda matvarubutik. Det har en intensiv mörk vinröd färg. Varje äpple är ganska litet. Smaken är frisk med en lite kryddig arom, jag älskar att ha Ingrid Marie i fruktsallad. Ingrid Marie är också mycket god till brysselkål och till fläsk

Sorten är ursprungligen dansk, från 1910 och bördig från Flemlöse. Namnet har detta utsökta äpple fått från dottern till den som fann denna sort. Anton Nilsson, författaren till bibeln Våra äpplesorter, beskrev Ingrid Maries smak som mört, saftigt, sötsyrligt med behaglig arom.

Ingrid Marie skördas från oktober månad och smakar bäst om man låter lagra frukterna ett tag, till november innan man börjar äta av dem. Sorten blommar sent och pollineras av bland annat ’Discovery’, ’Filippa’ och ’Mio’. En fördel är också att Ingrid Marie brukar ge bra skördar redan som ungt träd.

Härdighet: Upp till växtzon 3. Ingrid Marie finns som E-planta. Ingrid Marie fungerar bra i ekologisk odling.

Rubinola
Rubinola, ett äpple på frammarsch. Foto: Kerstin Engstrand
Rubinola, ett äpple på frammarsch. Foto: Kerstin Engstrand

Är egentligen en tjeckisk sort som på senare år många har upptäckt.  Anges ha hög c-vitaminhalt.

Det är också ett vackert äpple, oftast blir det mycket vackert rött.  Det är rödare upptill än nertill så bildens äpple är lite missvisande. Mognar i oktober och kan lagras till senvintern. Är saftigt, friskt sötsyrligt och mycket aromatiskt. Jag tycker att smaken framträder extra bra som rårivet.

Det är en mycket frisk sort, är resistent mot skorv och motståndskraftig mot mjöldagg. Avkastningen är också att lita på, här är det sällan att man får var annat års körd som är annars ganska vanligt med just äpplen.

Härdigt upp till växtzon 3. Lär pollineras av bland annat Alice, Ingrid Marie och Transparante Blanche.

Aroma
Aroma. Foto: Kerstin Engstrand
Aroma. Foto: Kerstin Engstrand

Aroma är mångas favorit, det betecknas som ett sprött äpple med lite kryddig arom och med bra balans mellan sött och syrligt. Inte undra på det, dess föräldrar är Ingrid Marie och Filippa. Korsningen gjordes redan på slutet av 1940-talet och kom ut på marknaden i början av 1970-talet. En klar fördel med Aroma att det är ett äpple som inte faller sönder så lätt om man använder det i matlagning. Brukar mogna i slutet av oktober, då kan man njuta av det direkt vilket är en annan av Aromas uppskattade fördelar. Går också att lagra. Sorten pollineras av andra sorter som ’Discovery’, ’Filippa’ och ’Mio’. Aroma är en svensk sort som framtagits av Sveriges Lantbruksuniversitet Balsgård och är även känd för att ge bra skördar.

Härdighet: Upp till växtzon 4. Finns som E-planta.  Aroma anses vara mycket bra i ekologisk odling.

Visste du att man kan spruta in råsaft av äpple i fläskkött innan det anrättas?

 Väl svagväxande grundstam om du har liten trädgård

Fruktträd säljs i regel krukodlade och kan därför planteras under hela växtsäsongen. För äpple är grundstammen viktig, dvs den stam som fruktgrenarna är ympade på, för dess härdighet avgör valet. A2 för äppelträd innebär starkväxande och härdigt upp till zon 6 och är därför särskilt lämpligt för träd som ska växa i de norra delarna av landet. Söderöver ska man hellre välja den svagväxande B9 eller MM106. Trädgårdsbutiken vet vilken sorts grundstam trädet är ympat på och det står också på etiketten.

Nyfiken på vårt goda potatis- och äpplemos? Klicka här för att komma till receptet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Publ. Dec18, 2018

Borstaloe. Foto: Kerstin Engstrand

Man faller som en fura, borstaloens bladverk är elegant och nästan gnistrande. Det är en ren njutning att ha ett exemplar vid arbets- eller köksbordet. Den ger mig en känsla av välbehag och förundran över att något så enkelt kan vara så vackert!

Aloe aristata är det vetenskapliga namnet, och sorten ’Magic’ är den vackraste. Det är en suckulent växt som brukar finnas i butikerna från november och framåt våren. Ursprungligen kommer den från Sydafrika där den lär växa på hög höjd vilket gör den mycket tålig. Tyvärr har jag aldrig sett den växa på sin naturliga växtplats men det står på min bucketlist!

Små knottror och lite borst gör att ljuset reflekteras fint. Foto: Kerstin Engstrand
Små knottror och lite borst gör att ljuset reflekteras fint. Foto: Kerstin Engstrand

Vad är det som gör att den ser ut att gnistra? Jo, på de mossgröna bladen sitter små vita ”vårtor” som reflekterar ljuset. Varför heter den då aristata? Aristata är latin för borst och tittar du noga på de sågtandade bladen finns det faktiskt något som liknar borst på dem.

Mycket lättskött
Borstaloe inköpt i början av 2018. Foto: Kerstin Engstrand
Borstaloe som den såg ut när den var nyinköpt i början av 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Ljus vill den ha, jag har mina i ett stort västerfönster och där trivs de året runt.  Under vintern vill de knappt ha något vatten alls, under sommarhalvåret ska den vattnas, och när den vattnas ska det vara ordentligt men den ska inte stå i vatten.  Viktigt är att den får torka upp rejält mellan varje vattning.

Är mycket torktålig,  jag har ett exemplar som jag köpte i början av året som jag inte alls vattnat, och då var sommaren 2018 extremt varm!  Då märks det att de är från Sydafrika där deras sommar, det vill säga vår vinter, lätt kan bjuda på temperaturer om 40 grader medan deras vinter kan erbjuda så låga temperaturer som plus fem grader.

Samma borstaloe som inte fått något vatten alls efter det att den köptes i början av 2018. Nästan ett år utan vatten! Foto: Kerstin Engstrand
Samma borstaloe som inte fått något vatten alls efter det att den köptes i början av 2018. Nästan ett år utan vatten! Foto: Kerstin Engstrand

Jag har inte lyckats få mina att blomma, i alla fall inte ännu, men när borstaloen blommar får den som alla aloeväxter en lång, nästan en halv meter lång stängel med avlånga blommor. Blommornas färg är rödorange.

OBS! Borstaloe påminner mycket om Haworthia som man ibland i butikerna också kan ses säljas som.

Tuvväxande
"Barn" på gång!  Foto: Kerstin Engstrand
”Barn” på gång! Foto: Kerstin Engstrand

Den växer som en lite tuva, som sagt en mycket elegant tuva, och när den fått lite storlek, vanligen en diameter på 20 centimeter, bildar den flera mindre ”barn”, nya bladrosetter.

Vad gör jag då med sidoskotten? Jo de planterar jag om och ger bort! Nu i jul blir det två trevliga presenter, jag tycker borstaloen är en grevlig julblomma!  Försiktigt lossar jag de nya bladrosetterna och innan de planteras o i nya krukor med så-/kaktusjord så har de fått torka ett par dagar.

De nya sidoplantorna lossas försiktigt från huvudplantan. Foto: Kerstin Engstrand
De nya sidoplantorna lossas försiktigt från huvudplantan. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Publicerad Dec 15,  2018

Redaktionens val

Fest betyder ljus även i trädgården. Som gäst är det extra roligt om man nås av feststämning redan vid brevlådan. Och ännu festligare är...