Hem Författare Inlägg avKerstin Engstrand

Kerstin Engstrand

570 Inlägg 0 kommentarer

Noga urvalt: Hans Kramers superväxter

okt 11, 2017

wHES0885 Salvia nutans_ — Nicksalvia. Foto: Hans Kramer

Odlingsvärda perenner, växter som troget blommar år efter år, gärna utan att kräva allt för stora insatser, ja det är drömmen för många. Superväxter kallar den holländska plantskolisten Hans Kramer dem för. Han är känd för vara en av flera som ligger bakom de vad vi kallar för moderna perenner. Bland hans mest kända kunder finns trädgården Great Dixter. Vi har valt ut nio av hans bästa perenner som vi har svenska erfarenheter av.

Noga urvalt är filosofin

Hans Kramer är en av många unika plantskoleägare . Foto: Hans Kramer

Hans Kramer är ovanlig. I 35 år har han drivit sin plantskola, ja han började redan som 20-åring. I liten skala, och liten är den fortfarande, plantskolan växer långsamt men säkert. Två hektar och 6000 plantor, inte ens postorder, han är ljusår från de holländska giganterna. Liten men naggande god är hans koncept. Och i framkant. Men han har en hemsida, www.hessenhof.nl .

Plantskolan är helt ekologisk. 98 % är eget material, resterande licensväxter. Att få fram nya odlingsvärda sorter är hans drivkraft. Varje år odlar han fram ett stort antal nya men bara 20% av dem passerar hans första nålsöga. Av dessa kommer i sin tur enbart 15 % med i katalogen. Så av 100 provodlade kommer i regel maximalt tre med i katalogen. Och provodlingen tar tid, först tre år i hans testbäddar där de planteras i bra jord men sedan får de klara sig själva. Inget daltande här inte. Tredje året granskas de, är de då bra, ja då behåller han dem.

Det finns även en visningsträdgård med bl. a. ett woodland och en skuggträdgård. Och de växter han vill besökarna ska få upp ögonen för, ja de planterar han några exemplar av – inte vid kassan – utan vid toaletterna! Det tricket fungerar.

Förökningskoncept

Hans Kramers plantskola. Foto: Hans Kramer

Moderbäddarna är hans hjärta, 50 % av hans växter är sticklingsförökade, 20 % förökade genom delning och 30 % uppdragna från frö. Och det är i moderbäddarna som en hel del spontan hybridisering sker, och just så har han fått fram flera nya spännande sorter, eller ”hittat” som han själv säger:

Jag har en dröm, att inte längre behöva odla Brunnera macrophylla ‘Jack Frost’, jag vill vara helt fri från licensodlade växter.

Om två år hoppas han det inträffar och ser mycket lycklig ut. Och säger vidare: ”Jag anser att licensväxterna skapar problem för alla unga som vill starta plantskola.”

9 ”superväxter” för svenska förhållanden

MISSOURI-RUDBECKIA

Rudbeckia missouriensis är Hans Kramer rekommendation som alternativ till gula solhattar, Echinacea, som han tycker för är artificiella i sitt utseende och mestadels för kortlivade. Missouri-rudbeckian växer vild i USA, i Missouritrakten där den också kallas för ”Missouri Black-eyed Susan”.

Blir cirka 50 cm hög och sprider sig inte. Blommar från juli till en bit in på hösten. Trivs i torrt, väldränerat soligt läge, gärna bland kalksten som i det vilda men fungerar lika bra i vanlig trädgårdsjord. Omtyckt av fjärilar, däremot lär rådjur inte vara attraherad av den. Fick sitt svenska namn 2007. Missouri–rudbeckian används också flitigt av prärieekologen Neil Diboll och i slutet av 2000-talet anlade i Alnarp framlidne Peter Gaunitz en prärieäng med missouri-rudbeckia och rosenstav, Liatris spicata.

Missouri-rudbeckian är också ett bra lägre alternativ till strålrudbeckian, Rudbeckia fulgida var. sullivantii ‘Goldsturm’ som den för övrigt liknar.

STOR RIDDARSPORRE

Delphinium elatum (ex GORK 043), trädgårdsriddarsporrar, eller som Hans uttrycker det “de gamla förädlade namnsorterna” (Elatum-hybriderna) är mycket omtyckta men han anser att de nu efter för lång tid av förökning “tappat figuren”. Så det var dags att tänka i nya banor, hur såg den stora riddarsporren egentligen ut? Resultatet blev att han började odla fram stor riddarsporre från frön insamlade i Ukraina. De gav upp till 225 cm höga plantor, och kan bli hela 300 cm, en höjd som de flesta moderna odlare inte vill ha då den storleken helt enkelt är för kostsamt att hantera. Inte undra på att den har fått artnamnet elatum, från latinets elatus (=hög).

Dess naturliga utbredningsområde är bland annat i Öst-Karelen och den europeiska delen av Ryssland (den västra delen av landet). Stor riddarsporre har i jämförelse med hybriderna små blommor men angrips inte av mjöldagg, något som man annars alltid får räkna med. Den behöver heller inte skäras ner, den fortsätter att blomma samtidigt som den sätter frö. Växer bra i humusrik, normal fuktigt jord på en väldränerad växtplats och gärna i full sol. Är också mycket långlivad, även i mager sandjord .

Ett av Hans Kramers exemplar har nu växt bra på samma plats i 10–12 år. Stor riddarsporre är nu en av hans mest sålda riddarsporrar, och ofta får han kommentarer som varför visste vi inte om denna tidigare? Inte undra på det, när den blommar fylld med jämt fördelade ljusblå blommor på en daggblå stadig stjälk, och man ser dess prakt mot en blå molnfri sommarhimmel, ja då är man fast. Blir vanligen 180 cm hög och blommar med sina himmelsblå blommor i juli–augusti.

SKÄGGSOLÖRT

Silphium mohrii har i och med denna artikel nu fått sitt officiella svenska namn i SKUD (Svensk Kulturväxtdatabas), för övrigt samma namn som Albrunna perenner redan angivet i sin katalog. Den kallas i USA för ”shaggy rosinweed” och har långa vita hår så det svenska namnet var ganska självklart. Är en gigant, blir 140–160 cm hög och bjuder i juli till oktober på en sky av ljusgula till krämgula blommor på mörka stjälkar. Trots de håriga bladen ger skäggsolörten ett gracilt intryck. Vild växer den i sydöstra USA där den återträffas i steniga kalkstensområden. Även fröställningarna är mycket vackra, de liknar gröna rosor och de sitter kvar länge, något som fåglarna också uppskattar.

Skäggsolörten är också enligt många ett vackrare och lägre alternativ till skålörten, Silphium perfoliatum. Jeliitto säljer frö till skäggsolört.

ELBRUSNEPETA

Nepeta cyanea är en fylligare och högre nepeta än de vi är vana vid, cirka 80 till 100 cm hög, och en utmärkt kantväxt. Färgen är djupt blåviolett och som överblommad övergår den till en mörkt lila ton, en färg som den behåller även när den börjar vissna. Mycket trevlig men kan sprida sig. Delas lämpligen på våren och föredrar torrt och soligt läge. Slår vanligen ut i juni och fortsätter så till långt in på hösten.

Även elbrusnepeta fick i och med denna artikel sitt svenska namn. Den förekommer i svenska plantskolors sortiment som Nepetea kubanica, kaukasisk nepeta och ängsnepeta. Enligt Björn Aldén ( Göteborgs botaniska trädgård), Mats Hjertson (Evolutionsmuseet, Uppsala universitet) och Svengunnar Ryman (Evolutionsmuseet, Uppsala universitet) kommer synonymen N. kubanicas namn från att elbrusnepetan växer i Kuban i S Ryssland – en del av västra Kaukasus. Där, vid Kubanflodens övre delar som rinner upp i Elbrusbergen, det högsta berget i Ryssland och en del av V Kaukasus, växer den och därför blev det svenska namnet elbrusnepeta mycket bättre, det ger oss ett helt nytt prefix inom kulturväxterna. Vi slipper på så vis använda det ganska nötta kaukasisk som prefix.

Hans Kramers elbrusnepeta är uppdragen från frö insamlat i Krimområdet.

SKOGSFROSSÖRT

Scutellaria serrata, frossörterna är trevliga blåa utfyllare men används förvånansvärt lite här i Sverige, detta trots att Piet Oudolf är en av dess främsta förespråkare av både skogsfrossörten och grå frossört, Scutellaria incana. Den sistnämnde återfinns i hans parker både i Enköping och i Skärholmen, Stockholm.

Skogsfrossörten beskrevs 1807 av den engelska botanisten Henry Charles Andrews. Den börjar oftast blomma i juni och fortsätter fram till och med augusti. Blir 30 – 40 cm hög. Och färgen är vackert blå, nästan Cambridgeblå, andra säger lavendelblå, ja detta med färger är svårt. Vild växer den i östra USA, fram till Illinois. Det svenska namnet tillkom i och med denna artikel, skogsfrossört då den så uppenbart är en skogsart.

Och Hans Kramer säger, en växt som man planterar och sedan växer den troget där. Min står kvar på samma ställe, nu i 15 år.

Idag är det sällan man ser frossörter i svenska trädgårdsbutiker , vi på Rabarber hoppas nu på en förbättring och att svenskodlade exemplar tas fram.

NICKSALVIA

Salvia nutans, växten som ger den rumänska pustan färg och höjd. Och som får besökarna i Kramers plantskola att uttrycka: Men vad är det! Och många oh! blev det också när Hans visade den hösten 2016 på ett lök-och knölseminarium i Uppsala, arrangerat av lokalkretsen av Sveriges Trädgårdsamatörer. Den skapar habegär!

Men redan Linné beskrev nicksalvian. Hans tror att droppsalvian kommer att bli en utmärkt växt att korsa med andra. Får stora bladrosetter, därefter en långa kal stjälk innan de droppformade axen slår ut. Blir 100–120 cm hög. Blommorna går i violett och blommar från juni till en bit in i september.

Jelitto har frö.

JÄTTEPATRINIA

Patrinia monandra (punctiflora), dvs. P. punctiflora indraget under monandra är en av de absolut mest högvuxna arterna och ännu en växt som i och med denna artikel fått sitt svenska namn. Hans Kramers exemplar kommer från frön ursprungligen insamlade av hehehe, dvs. Henrik Sjöman (Alnarp), Henning Pettersson (GBT) och Henrik Zetterlund (GBT). Idag är den en mycket populär växt som bland annat väcker stor uppmärksamt i en av världens främsta trädgårdar, engelska Great Dixter. Blir minst 70 cm hög.

Blommorna är ljusgula men oftast är det de stora fröställningarna som gör att man lägger märke till den. På hösten är den Great Dixters stjärna, just när fröställningarna har utvecklat sig och de kontrasterar effektfullt mot en mörkgrön idegranshäck. Det känns som om den aldrig slutar att blomma, den är även en bland florister populär snittblomma och som pricken på i:et får den de vackra fröställningarna. Blomningstid: juli-augusti.

BERGVERBENA

De flesta härdiga verbenor har sitt ursprung i USA, som den populära prärieverbenan, Verbena stricta, ca 50 cm hög. De är typiska s.k. prärieväxter och så också bergverbenan, Verbena macdougalii ‘Lavender Spires’ som blir 120–200 cm hög och även har verkligen mycket långa blomspiror. Inte nog med det, den blommar hela sommaren och när de sista äntligen når toppen, ja då vet man att sommaren är över och vintern på g. En utmärkt växt för att tillföra höjd i en plantering.

PRAKTVIOLRUTA

Thalictrum delavayi var.decorum blir 120 cm hög och de lila blommorna upplevs som intensivare än många andra växters, de synes rusa omkring och vara precis överallt, andra anser att den bildar moln av små violetta blommor. Växtplats: lätt skugga eller i full sol. Låt den gärna växa upp bland buskar som stöd, som rododendron, Rhododendron, eller rödbladig smällspirea, Physocarpus opulifolius ’Red baron’ eller ’Diabolo. Det lär vara Bledwyn Wynn-Jones/ Crug Farm Plants som först fick ett antal från Kina. Violrutan växer i Yunnan längs sluttningar och i skogarnas utkanter. Att praktviolrutan är en ”superväxt” är ingen tvekan, den har en längre och intensivare blomning än den vanliga och den får allt bättre egenskaper för varje år.

Text: Kerstin Engstrand

Foto: Hans Kramer

Skadedjur: Slipp vildsvin i trädgården

Praktiskt

sep 11, 2017

Många har i år vaknat och upptäckt att trädgårdens gräsmatta plötsligt ser ut som någon under natten har plöjt upp den. Vildsvin är nu på många håll i landet i våra trädgårdar. De var borta i 200 år, nu har de fått nytt och rejält fäste, över 300 000 tros härja i våra skogar. De som idag är vilda lär vara ättlingar efter rymningar under 1970-talen i trakterna runt sörmländska Trosa och Björkvik. Och när de varit i ens trädgård finns det ingen tvekan, till skillnad mot andra djur behöver man inte leta efter spillning för att förstå vad som röjt runt i trädgården.

Ligger trädgården i närheten av en större allmänning eller ett skogsområde är risken större att man får oväntat besök i sin trädgård. Några som en sommar råkade ut för vildsvin var Åkersberga trädgårdssällskaps visningsträdgård. Över en natt var barnens odlingar i vackert faluröda pallkragar ett minne blott. Pallkragarna hade vildsvinen snabbt fått bort, allt för att komma åt potatisen.

1 of 4

Som små pansarvagnar

En sugga kan väga 100 kilo, en galt oftast runt 255 kilo. De är kompakta, de som råkat krocka med ett vildsvin brukar likna det som att krocka med en betongsugga eller pansarvagn.

Ett bra ekollonår som 2016, och de senaste årens milda vintrar, hjälper dem. Och de lär sig snabbt om människan är farlig för dem eller inte. De är aktiva från skymning till gryning. Under dagen vilar de, oftast i små klungor under träd.

Vad gör de då under natten? Jo, de bökar runt. De har mycket bra luktsinne och hörsel men dålig syn. Det är i regel deras ivriga och idoga bökande som skadar mest. På några minuter har de förstört en fin gräsmatta. Eller potatislandet. Ett vuxet vildsvin behöver äta ca fyra kilo per dag. Det sägs att de har svårt att behärska sig, finns det gott om mat på ett ställe så äter de tills de knappt kan röra sig.

Även under vintern letar de mat. Här syns det tydligt hur de bökat runt i marken utanför Trosa. Foto: Kerstin Engstrand

De kan lätt böka upp stora stenar i storlek banankartong. Det är med de stora hörntänderna, som sticker fram ur underkäken, de letar fram godsaker som potatis och mask samt andra växtdelar.

Detalj vildsvinshuvud, gap. Från Naturhistoriska museet, Bergamo. Foto: Kerstin Engstrand

Hörntänderna, de liknar mera betar än tänder, växer under vildsvinets hela livstid. De hålls knivskarpa, de vässas naturligt mot överkäkens tänder.

Allätare

Vildsvinsskinka är populärt i Italien och många andra länder i södra Europa. Här driver de även med att vildsvin har dålig syn. Foto: Kerstin Engstrand

Vildsvin föredrar växter men är faktiskt allätare. Under hösten är det fallfrukt och nötter som hasselnötter och ekollon de gärna äter. När vintern kommer söker de efter rötter. Bland några favoriter kan nämnas vitsippa och rams men även kabbeleka lär vara en favorit.

Under sommaren är det gröna blad och tistlar som de föredrar samt havre, raps och potatis. I våra gräsmattor och i våra öppna komposter hittar de feta daggmaskar och insektslarver. De kan även äta mindre djur som fågelungar och smågnagare.

Att ta bort fallfrukt och använd slutna komposter är ett måste om du har problem med vildsvin.

Skrubbar sig

Som alla svin gillar de att ligga i lera och skrubba sig mot träd. På träden syns det tydligt, oftast blir barken på trädets nedre del helt avskrubbat. Ja, vildsvinspäls är strävt och slitstarkt. Och ett vuxet vildsvin har tyngd att jobba med.

Parningstiden är augusti till november, i februari till maj brukar de flesta kultingar födas. När kultingarna är lite mer än en månad börjar de äta fast föda. Kultingarna har randig päls, faktiskt har de liknande färgteckning som mördarsnigelungar!

Staket skyddar

Vildsvin är inga viga djur. De hoppar inte så gärna och gör de det så ska hindret vara lågt för att de ska kunna ta sig över. Det räcker oftast med ett 90 cm högt stängsel. Bäst är starka stängsel, som Gunnebo. Elstängsel säger de som är mest drabbade är ett måste.Dock får man i regel inte sätta upp elstängsel i tätbebyggda områden, hör med din kommun vad sim gäller där du bor. Trästaket kan de, om de verkligen vill fram, lätt med hjälp av sin kraftfulla kroppshydda trycka undan, ja ett enklare sådant kan de till och med trycka undan med hjälp av nosen!

Golfbanor använder sig av elstängsel och färist, vildsvin är klövdjur och en klar fördel med färist är att risten inte behöver spärras med grind eller bom. Klövdjur går ogärna går på risten. Elstängsel är ingen lösning som kommunerna brukar rekommendera i tätbebyggda områden där barn och tamdjur rör sig.

Har du upptäckt vildsvin i eller nära din trädgård, anmäl direkt till kommunen. Många kommuner börjar nu med nolltolerans mot vildsvin i tätbebyggda områden. Har du drabbats så kräv av kommunen att de inför nolltolerans.

Det finns populära vildsvin, som il porcellino i Florens. Taccos bronsskulptur är från början av 1600-talet och traditionen säger att man ska klappa dess nos för att vara säker på att återse Florens. Foto: Kerstin Engstrand

Har du problem med rådjur? Läs då våra tips om hur du håller din trädgård rådjursfri.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Slipp bananflugor och sorgmygg

sep 4, 2017

Blomflugor, bananflugor och sorgmygg. Hjälp, jag har mängder med blom- och vattenflugor inomhus, vad ska jag göra? är en fråga vi ofta får. Vi har förstås testat olika knep men vi börjar med att reda ut vilka insekter du har inomhus.

Blomflugor har vi sällan problem med inomhus, inte heller utomhus. De lever utomhus och ser ut som en snällare variant av geting och är nyttodjur. Deras föda är bladlöss och de är mycket aktiva pollinerare. Och är du rädd för getingar så är denna tumregel lätt att komma ihåg: En blomfluga har två vingar, en geting fyra. Och jämfört med bananfluga och sorgmygg är den gigantiskt så den har du med stor säkerhet inte inomhus.

1 of 3

Bananflugan, som även kallas för ättiksfluga (den dras till sura ämnen) eller fruktfluga (från engelskans fruit fly), är den pyttelilla 2,5 mm ”stora” flugan som plötsligt surrar runt frukten i köket, runt kvarglömda vinslattar, runt soppåsen eller i vasken. Och den återfinns i matbutikernas frukt- och grönsaksdiskar. Den skadar inte växterna utan är mest bara irriterande och dess förekomst har inget med dålig städning att göra. Dess livslängd är ca 30 dagar. På 12 dagar utvecklas den från ägg till fluga. Och efter ett dygn som nykläckt fluga är den könsmogen. Den trivs i frukt och i matrester så enklast att undvika den är att inte ha någon frukt liggandes framme. Bananflugan lär ha varit det första djuret i rymden, 1946 ska amerikanarna skjutit upp dem i raketer. Dock är den inte så lätt att få inomhus i mängd när man som vi ville ha den för att testa har vi märkt.

Aha, en mogen mango! Bananflugan är liten men har en viss tendens att märkas. Foto: Kerstin Engstrand

Vattenflugans larver lever av alger i stillastående vatten. Det är mycket ovanligt att få in den, och om den skulle komma in så skadar den inte dina växter. Den liknar sorgmyggan men har korta antenner.

Sorgmygg dyker ofta upp på våren. Foto: Kerstin Engstrand

Sorgmygg är vanligen de lite större flugorna som surrar runt jorden i växterna. Den känns lätt igen på sitt lite ryckiga sätt att flyga. Den flyger liksom i zick zack. I förstoring ser man att de långa antennerna ser ut som små pärlband. Sticks inte men som alla andra mygg gillar den fukt. Larverna kan skada växternas rötter, som de äter på, särskilt småplantor och frösådder som nyligen grott.

Larver av sorgmygg är oftast genomskinliga, de syns i de inringade områdena. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligen märker vi av dem på våren när nya plantor dras upp eller om vi planterat om några krukväxter. Eller när krukväxter som stått ute under sommaren tas in. Sorgmyggor trivs i färsk fuktig jord där de lägger sina ägg. Vi har noterat att många, som håller sina sådder mycket blöta och har mycket svalt inomhus, verkar få större angrepp än de som har 20-22 grader inomhus och låter jorden torka upp mellan vattningarna. Under sin levnadsperiod av upp till fem veckor lägger en sorgmygga 100 ägg.Låt jorden torka upp mellan vattningarna, vattna alltid underifrån och strö gärna över ett lager av vermikulit. Det tricket fungerar dock inte för frön som ska ytsås. Vermikulit är ett guldskimrande mineral som finns att köpa i trädgårdsbutiker och som gör det svårare för sorgmyggan att lägga sina ägg i jorden. Mycket fin sand kan också fylla samma funktion.

Älskar gult!

Både bananflugor och sorgmygg dras till gult. Bananflugor älskar också sötsura vätskor.

Det vanligaste rådet är att sätta fram en låg, vid gul eller vit skål i vilken en blandning av lite vinäger (balsamvinäger fungerar även utmärkt) eller vin, fin whisky gillar de också, lite vatten och något sött som lite honung eller sirap hälls i. Samt en droppe diskmedel för att minska ytspänningen så att de små liven drunknar. Vi tycker dessa fällor fungerar ganska bra, de behöver dock viss passning, efter ett par dagar måste ny vätskeblandning tillsättas.

Gula klisterskivor är oerhört effektiva och har i våra tester alltid varit klara vinnare. De är gula för att de små flugorna och myggen älskar gult. Vi har testat flera olika klisterskivor och bäst är de som är avsedda för växthus. Vi klipper av små remsor som vi lägger på krukorna. Dock är klistret mycket starkt, man fastnar lätt själv med fingrarna!

Det finns även transparenta klisterremsor som man kan sätta på fönstret. De är bra men inte lika effektiva som de gula klisterremsorna. Vi saknar dock de klisterskivor som fanns för ett par år sedan som var avsedda att sättas på en liten pinne. Just pinnen, att klisterskivan lätt kunde sättas ner i en kruka, den modellen skulle vi gärna se igen.

Även så kallade flugtejp fungerar. Och en stark lampa:

En starklampa fungerar också som "fångare". Foto: Kerstin Engstrand — En starklampa fungerar också som “fångare”. Foto: Kerstin Engstrand

Trevligare med köttätande växter

En fördel med att ha köttätande växter som fällor är att de inte behöver tömmas. Det fixar växten själv, de enzymer som växten utsöndrar bryter helt enkelt ner insekten.

Alla växter som fångar insekter vill växa i hög luftfuktighet och soligt. Vi brukar ställa dem i en ytterkruka som är bottnad med lecakulor och vatten.

Absolut bäst på att fånga olika insekter är droseraväxter som tyvärr kan vara lite svåra att få tag på. De har långa, smala och mycket håriga blad som liknar bläckfiskarmar som de fångar sitt byte med.

Flugtrumpeter, Sarracenia, är en grupp ”köttätare” som är mycket effektiva. Dock kan de, om en trumpet får för många insekter i sig, få som om de har satt i halsen och just den trumpeten kan då dö.

1 of 2

Tätört, Pinguicula, är en liten elegant växt vars skålformade och mycket kletiga blad den ivrigt fångar både bananflugor och sorgmygg med. Kan ses blomma med ljust lila blommor. Placeras i soligt läge. Tätört är lättodlade och finner du en sådan i butiken så köp!

Venus flugfälla. Foto: Kerstin Engstrand

Venus flugfälla, Dionaea muscipula, är den klassiska köttätaren som nog de flesta har köt någon gång. I våra tester har vi funnit att den är mycket bra på att fånga spindlar men varken sorgmyggor eller bananflugor har vi lyckats få den att fånga. Detta beror på att Venus flugfälla är så konstruerad att insekten måste träffa växten två gånger på de strån som kantar gapet. Vid första gången får växten en signal att det är nog dags att få ett skrovmål och vid andra träffen slår gapet igen.

Säkraste sättet att undvika sorgmygg

Ställ dina nyinköpta växter separat med en klisterskiva och du vet mycket snart om det finns oinbjudna gäster i jorden.

Man kan även sterilisera såjord eller plantjord. Då steriliserar du den jord du ska använda just nu. Alltså inte hela säckar. Enklast är att hälla kokande hett vatten i jorden, det vill säga den jord man lagt i krukor som man tänkt plantera/så i. Krukorna klarar värmen, i alla fall de plastkrukor och frukt- och tomatförpackningar vi använder oss av. När jorden svalnat kan du så/plantera som vanligt. Det kokheta vattnet dödar ägg, larver och flugor. Sorgmygg verkar dock överleva i fryst jord som tinas. det förekommer tips på Internet att “baka” jorden i ugn, i en gammal långpanna och i 30 minuter i en temperatur av 100 grader, men det är inget vi rekommenderar. Jord och matugnar hör inte ihop. Hettvattenmetoden är bättre. Dessutom blir jorden mycket torr om den bakas och måste återfuktas rejält. Med hettvattenmetoden så får du både en steriliserad jord och en fuktig jord som du kan så direkt i när den svalnat.

Vi använder oss ofta för sådder av så kallad kokosjord som köps i briketter, man tillsätter vatten och får då “jord”. De har alltid fungerat mycket bra, inga påhälsningar alls.

Pluggar av kokos, samt jiffybriketter är också bra att så i.

Vid omplantering av fröplantor till krukor är det bra att behandla orden med hettvattenmetoden innan småplantorna får ny kruka.

Jord som “värmebehandlats” måste i regel få näring tidigare än icke behandlad jord.

Man kan även behandla krukade växter med nematoder, biologisk bekämpning. Nackdelen är att produkten inte levereras per post när det är minusgrader ute. Välsorterade trädgårdsbutiker brukar ha produkten i lager ståendes i svalskåp i butiken. Nemablom som produkten heter håller länge i kylskåp även när förpackningen en gång har öppnats så det kan löna sig att köpa hem en på hösten så att den finns hemma när eventuell attack kommer!

Och glöm inte att låta jorden torka upp mellan vattningarna, om det inte är en växt som gillar blöt jord förstås.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Drömväxten: Afrikas härliga lilja

Växter

aug 20, 2017

w115610d — I Sydafrika blommar afrikas blå lilja samtidigt som hortensia. Foto: Kerstin Engstrand

Blå, blåare, blåast, den väcker habegär, Afrikas blå lilja, Agapanthus praecox, som också kallas för kärlekslilja. I England kallas den också för Nilens lilja. Varför väcker den ens habegär? Är det för den har de vackraste av blåa färger? Eller är det för att den blir så hög, och ser så obekymrad ut? Eller rent av för att den är så elegant? Eller för att den är dyr och svår att få i blom? Oavsett vad ditt svar är så är den en dröm som går att förverkliga.

Ju större planta desto bättre

Det finns en mängd namnsorter, de smalbladiga är härdigare och lättare att övervintra än de bredbladiga. För namnsorter,se längst ner i denna artikel.

'Enigma' är en av många spännande namnsorter. Foto: Kerstin Engstrand — ‘Enigma’ är en av många spännande namnsorter. Foto: Kerstin Engstrand

Köp allra helst plantor som är odlade i 2,5 liters krukor, de kommer i regel blomma samma år eller året efter. De är självfallet dyrare i inköp, upp till dubbla priset gentemot 9 cm krukor men när det gäller agapanthus så lönar det sig. Plantor som vid köpetillfället är odlade i mindre krukor, 9 cm, ska direkt omplanteras till en större kruka och ska få växa i denna över minst ett år, en sommar och en vinter.

Blomningstid: Blommar i juli–augusti och oftast en bra bit in i september. Det finns även sorter som börjar blomma redan i juni.

Köp stora plantor med stora kraftiga rötter om du önskar snabb blomning.

Färger: Finns i blått, vitt, blå-vitt och olika blålila toner.

Foto: Kerstin Engstrand

De vitblommande gör sig bra mot en mörk bakgrund, som mörkbladig perukbuske eller en mörk mur och varför inte svarta konstrottingmöbler.

Vill du ha många planterade på lite avstånd, för att skapa en känsla av en blå hägring, passar de mellanblå bäst:

Höjd: Beroende på sort, 45–120 cm.

En bra tumregel är att en planta brukar med åren bli lika bred som hög och att det tar två till fem år innan plantan når sin maxhöjd.

Växtplats

Agapanthus i Sydafrika. Foto: Kerstin Engstrand

Det allra bästa soligaste läget, söder eller sydväst. Lättast är att odla dem i kruka, då är de lätta att lyfta fram när de blommar och lätta att flytta undan för vintern. För när de inte blommar är de lite tråkiga.

Experterna rekommenderar en jordblandning bestående av 1/3 smågrus och 2/3 jord. PH-värdet spelar ingen roll. Plantorna ska stå så trångt som möjligt, och inte omplanteras varje år. Ställ ut krukorna när risken för nattfrost är över.

Vanligen blommar plantan bra tre år i följd, därefter brukar det bli dags att plantera om.

Härdighet

Småbladiga sorter är härdigare än de bredbladiga. Foto: Kerstin Engstrand — Smalbladiga är härdigare än de bredbladiga. Foto: Kerstin Engstrand

De smalbladiga sorterna går att övervintra i rabatten de sydligare delarna av Sverige om platsen är väldränerad samt att ett rejält (minst 30 cm, gärna mer) lager vintertäckning av torra löv och ris läggs på. ”Kronan” ska vara 5 cm under jord.

Annars får man övervintra plantorna frostfritt, svalt (ca 5 till 10 grader) och ljust.

1 of 2

I Sydafrika, där den sprider sig som ett ogräs, växer den i sydsluttningarna längs vägarna. Där blommar den som bäst under vår vinter, dvs. deras sommar, runt jul. Då är temperaturen runt 25 till 30 dagar på dagen och runt 18 grader på natten. Under denna tid är det mycket torrt. Viloperioden inträffar under vår sommar, så vintertemperatur innebär mellan 5 och 10 grader på natten och 23 grader i skuggan på dagen.

Väl etablerade plantor tål fuktigare odlingsvillkor än nya.

Skötsel

Agapanthus gillar liksom rosor rosgödsel. Foto: Kerstin Engstrand

Ge näring, gärna flytande, vid varje vattning tills knopparna börjar visa färg. Rosgödsel gillar de.

Ge rikligt med vatten särskilt efter det att de har blommat fram till hösten men låt jorden torka upp mellan vattningarna.

Omplantering och delning

Görs antingen i maj eller på hösten efter avslutad blomning. När rötterna tränger ut ur krukans botten och ingen jord finns kvar i krukans ovandel, dvs. när du ser rötterna som nästan försöker klättra ut ur krukan, då är det dags att plantera om till en kruka som bara är en storlek större än den gamla. Testa storleken genom att sätta den gamla krukan i den nya, ett finger ska du kunna få mellan krukorna, inte mera.

1 of 2

De klarar även med att delas, men det ska man inte göra oftare än vart fjärde till sjätte år. Enklast är att dela den med en vass spade, eller kniv, mitt i plantan. Ja, rötterna klarar det.

Hösten och vintern

Ta in krukorna så fort nattfrosten närmar sig. De klarar enstaka natt med minus fem grader, det finns även de som anger att de klarat enstaka ännu kallare nätter men det är inget man ska räkna med. Minusgrader påverkar nästa års blomning.

De smalbladiga sorterna vissnar ner helt under vintervilan. Bäst är om de får stå svalt, under 10 grader under vintern. Står de för varmt under vintern kommer inga nya blommor nästa sommar.

På våren får de smalbladiga fart när det är dags att vattna igen.

Eller gräv ner krukorna i rabatten, täck med ett lager ris, som björkris så att det blir luftigt över plantorna. Täck därefter över med löv. Och glöm inte att sätta ner en skylt med uppgift om vad du har grävt ner.

De bredbladiga sorterna behåller sina blad över vintern, och ska också övervintras svalt, i 5-10 grader men de vill också stå ljust under hela vintern.

Fröförökning

Frökapslar som ännu är omogna. Foto: Kerstin Engstrand

Fröplantor av namnsorter kommer inte att bli identiska med originalet. Det tar i regel minst tre år för en fröplanta att komma i blom. Samla in frökapslarna när de blivit bruna.

Agapanthusfrön är ganska små så det är bäst att kapslarna får spricka upp inomhus. Fröna förvaras i kylskåpet tills de sås på våren. Groningstemperaturen är 15 grader.

Fröplantor på tillväxt. Foto: Kerstin Engstrand

De flesta plantor vi köper är mikroförökade. Så här ser en mikroförökad babyplanta ut:

Namnsorter

’Double Diamond’ Foto: Kerstin Engstrand

Peter Pan är en lägre sort, blir ca 40 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand — ‘Peter Pan’ är en lägre sort, blir ca 40 cm hög.
Foto: Kerstin Engstrand

Indigo Dreams är den som har de djupaste lila blommor, och blommorna är mera klockformade än andra sorter. Foto: Kerstin Engstrand — ‘Indigo Dreams’ är den som har de djupaste lila blommor, och blommorna är mera klockformade än andra sorter. Foto: Kerstin Engstrand

Twister, Foto: Kerstin Engstrand — ‘Twister’, Foto: Kerstin Engstrand

Flower of Love, ny. Foto: Kerstin Engstrand — ‘Flower of Love’, ny. Foto: Kerstin Engstrand

Megan’s Mauve, är en riktigt iögonfallande, blommor i lila och vitt. Vintergröna blad. Foto: Kerstin Engstrand — ‘Megan’s Mauve’, är en riktigt iögonfallande, blommor i lila och vitt. Vintergröna blad. Foto: Kerstin Engstrand

Gold Drops är ny, brokbladig och behåller sina blad hela vintern. Blir ca 40 cm hög och en planta kan med tiden få en omkrets av ca 45 cm. Foto: Kerstin Engstrand — ‘Gold Drops’ är ny, brokbladig och behåller sina blad hela vintern. Blir ca 40 cm hög och en planta kan med tiden få en omkrets av ca 45 cm. Foto: Kerstin Engstrand

Enigma var troligen den allra första vita med blå bas. Senblommande, från juli och framåt. 50 till 75 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand — ‘Enigma’ var troligen den allra första vita med blå bas. Senblommande, från juli och framåt. 50 till 75 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand

Jacaranda är en tidigblommande sort, blommar i regel redan i slutet av juni. Foto: Kerstin Engstrand — ‘Jacaranda’ är en tidigblommande sort, blommar i regel redan i slutet av juni. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Skapa en fjärilsrik trädgård

Praktiskt

aug 17, 2017

001pafagel — Påfågelsögat uppskattar tistelväxter. Foto: Kerstin Engstrand

Augusti är den verkliga fjärilsmånaden. Varma, soliga och vindstilla dagar, då trängs fjärilarna i perennrabatterna som står i sitt högflor. De besöker flitigt ängsvädd och klippstånds liksom rudbeckia, rosenstav, kärleksört, rosenflockel och bolltistel. En månad tidigare svärmade de över kryddrabattens lavendel, oregano och myntor. Och i våras flockades de över nektarrika växter som den låga, kuddblommande aubretian, krokusar med olika blomningstid och jordvivan och andra primulor som tittar upp lite blygt är på våren lika oumbärliga som tussilagon i dikesrenarna.

Så tycker du att du saknar fjärilsfladder i din trädgård så kan det bero på att trädgården behöver fler nektarrika växter som de ovan nämnda. De nektarautomater som finns att köpa fungerar dock mindre bra, bättre är att lägga ut lite färsk frukt i skivor på ett fat. Ett plommonträd som ger frukt redan i augusti, som ‘Czar’, är ett måste för alla fjärilsvänner, för högst upp i trädet, där ivriga händer inte nått att plocka, sitter stinna plommon som de ståtliga amiralerna mer än gärna dricker sig otörstiga på. Amiralerna brukar faktiskt kallas för trädgårdens fyllkajor. Fallfrukten får gärna ligga kvar, även den besöks av fjärilar, bin och fåglar.

En amiral skymtar uppe i äppelträdet. Foto: Kerstin Engstrand

När dagarna blir kyligare avtar fjärilarnas aktivitet. Varma septemberdagar brukar fortfarande bjuda på någon enstaka fjäril, men när hösten på allvar drar in över landet söker sig några arter söderut medan andra letar upp en övervintringsplats i närheten av dig, på vinden, i källaren eller i fönsterkarmen, eller också dör de.

Påfågelöga i kryddrabatten, bland blommande oregano har den landat på en kantlök som gått i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Fjärilar trivs i en doftande, blommande miljö där det är vindstilla och soligt. Så har du inte gjort det förut, är det nu dags att skapa en fjärilsvänlig hörna. Sedan är det bara att njuta av deras skönhet och som det tycks obekymrade sätt att flyga omkring, för bättre avstressningsmedel finns knappast.

Fjärilens livscykel går från ägg, larv och puppa till färdig fjäril. Fjärilarna har olika matväxter, nektarväxter, och värdväxter, de växter de lägger sina ägg på och som sedan blir larvernas födokälla. De fjärilar som är lättast att få att trivas är nässelfjäril, påfågelöga och den kanske inte allra populäraste, kålfjärilen. Nässelfjäril och påfågelöga har vanliga nässlor som sin värdväxt och kålfjärilen har som namnet säger kål. Tursamt är det lätt att få nässlor att trivas.

En vanlig trädgårdskompost i ett lugnt och inte för soligt hörn räcker och efter en säsong kommer nässlor att växa i den feta jorden som omger komposten. Har nässelbladen stora hål är det troligen nässelfjäril eller påfågelsöga som lagt sina ägg där och vars larver nu ivrigt tuggar i sig de färska bladen.

Nässelfjärilens larver växer snabbt till sig. Äggen är så små så de brukar man sällan se. De här larverna är ganska nykläckta och bara 5 mm långa. Foto: Kerstin Engstrand

Skulle det vara ont om fjärilar där du bor kan du försiktigt transportera några larver från ett annat nässelställe i en burk med några nässlor i. Att några försvinner får man räkna med för de kryper förvånansvärt raskt fram. Även i naturen sker ett visst svinn, många larver blir till fågelföda.

På några veckor kommer larverna att utvecklas från knappt 5 mm stora larver till färdig fjäril. Nässlorna går åt i rask takt, tio larver äter upp minst lika många nässlor innan de har växt till sig tillräckligt stora för att inträda i puppstadiet.

Nässelfjärilslarven har gått in i puppstadiet. Guldglänsande hänger den under bladet och snart kommer skalet att brytas sönder och en fullt utvecklad nässelfjäril kommer fram. Foto: Kerstin Engstrand

Under nässelblad och längs stjälkar kan man sedan se de vackra guldgrönglänsande pupporna hänga. Bara vetskapen att de finns där gör nässelbeståndet riktigt vackert. Från slutet av juni och sedan i omgångar fram till mitten av augusti kan man försiktigt föryngra nässelbeståndet genom att klippa ner delar av det. Då kan fler generationer födas upp.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Det enkla är det sköna

jul 25, 2017

Det är de små detaljerna som gör det! I juli matchas det vita mörka kungsljusets rosa öga av rosa näva i bakgrunden. Detta är bara ett av otaliga exempel på hur kungsljus kan matchas.

Men pass på när du köper det mörka kungsljuset, det ska ha ’Alba’ i sortnamnet annars får du det vanliga gula. Verbascum nigrum ‘Alba’ ska det stå på etiketten.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Starkdoftande elegans

jul 24, 2017

ww3301d — Kombination skapad av Ulf Nordfjell/Hedens Lustgård i Göteborg. Foto: Kerstin Engstrand

Dagens växt är kungsliljan och vi har valt ut två kombinationer skapade av Ulf Nordfjell. Kungsliljan, Lillium regale, intar scenen oavsett vem den sällskapar med. Doften är så stark att en enda blomma fyller ett helt hus, men utomhus ska man ha flera av den. I mitten av juli reser sig dess meterhöga stängel mitt i rabatten med sina stora trumpetformade blommor, som inuti är bländande vita med ett intensivt gult öga men utanpå är ytterst sofistikerat randiga i brunrött. Man kan tänka sig vilken känsla som fyllde den brittiske växtjägaren Ernest Wilson år 1903 när han fann tiotusentals kungsliljor blommande i Kina. Kungsliljan klarar såväl hetta som sträng kyla för så är dess naturliga växtförhållanden. Den är härdig gott och väl upp till zon 4 och finns även i gult och mörkt rosa. Sätts lökarna på 25 cm djup så störs de inte när man rensar ogräs. Den trivs med huvudet i solen och fötterna i skuggan och passar fint bland rododendron. Kungsliljan är rabattens primadonna även om man klär in henne i en slöja av svansfjädergräs, Nassella tenuissima ‘Ponytails’ ett halvhärdigt prydnadsgräs som är lättsått.

Kombination skapad av Ulf Nordfjell/Rosendals trädgårdar/Kulturhuvudstadsåret 1998. Foto: Kerstin Engstrand

En annan härligt doftande kombination blir det om man låter ettårig sommarlövkoja,Matthiola incana var. annua, ta upp kungsliljans ytterfärger. Lövkojan blommar länge och doftar sött − och mycket. Köp plantor på våren eller dra upp egna som frösås inomhus i april.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Gracil och väldoftande, tulbaghia

Ätbart

jul 21, 2017

Den har fått ett uppsving under senare år, växten som ser ut som ett mellanting mellan prydnadsallium och en mini agapanthus. Ibland dyker den upp i butiker under beteckningen ”vild vitlök”. Men det svenska namnet är tulbaghia. Dess vetenskapliga namn,Tulbaghia violacea, har den fått efter Ryk Tulbagh som var verksam som guvernör i Sydafrika på slutet av 1700-talet. För det är där, i Sydafrika den växer vild.

Har du turen att finna den i en välsorterad plantskola så slå till! Vanligen finner man den ”vanliga” med grågröna blad och ljust lila blommor. I år har ’Silver Lace’ med vitkantade blad blivit vanligare och om man har riktigt tur så fyndar man ’Tricolor’ vars blad går i vitt, grönt samt får svagt rosa ton på våren.

I Sydafrika återfinns den i de flesta trädgårdar. Foto: Kerstin Engstrand

I Sydafrika och i England är den vintergrön. Hos oss i Stockholmsområdet vissnar den ner under vintern men kommer snällt tillbaka varje vår.

Och glöm det där med att den kallas för vild vitlök. Visserligen går bladen och blommorna att äta, de smakar lätt av vitlök, men man har den främst för att den är vacker. Den bildar definitivt inga vitlökar. Liknande vitlökar bildar däremot Tulbaghia alliacea. Dess engelska namn är ’Society garlic’, society därför den är sällskaplig, den bildar stora ruggar. Och det är i grupp den blir vackrast. I rabatten eller i kruka. Man kan även se den kallas för pink agapanthus och då skulle vi vilja lägga att det i så fall borde vara mini pink agapanthus.

Blommorna liknar enklare, pyttesmå amaryllis, och då oftast rosa eller rosa-lila. Andra året efter en delning brukar en planta blomma. De slår ut i juni, ibland redan i maj, och blommar sedan ända in i september om man håller efter de vissna. Och de doftar ljuvligt, särskilt tidigt på morgonen och sena kvällen då de använder doften att locka till sig nattfjärilar.

Väldränerad, solig växtplats och en bra humusrik jord gillar tulbaghian men även sandjord. Och den trivs bäst om den slipper stå alltför torrt under när den blommar, dock när den på hösten ska gå i vila så vill den stå torrt och väldränerat. Det rekommenderas att man inför vintern klipper ner bladen till cirka tre cm och ger en extra giva torv men det har vi aldrig gjort och de har klarat flera högst varierade vintrar i zon 3.

Vackrast blir den i kryddrabatten eller mot en fond av mörkt rödsvarta blad. Foto: Kerstin Engstrand — Vackrast blir den i kryddrabatten eller mot en fond av mörkt rödsvarta blad. Här sorten ‘Silver Lace’. Foto: Kerstin Engstrand

Vi har hört att många britter har sluppit mullvadar när de planterat tulbaghia. Ett rykte som kan vara värt att testa om du bor i våra sydligare delar där mullvadar finns.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ovälkommet besök på dagliljor

Praktiskt

jul 21, 2017

wwd3632 — Varningstecken: Knubbiga knoppar på dagliljor. Foto: Kerstin Engstrand

Så dök den upp, dagliljegallmyggan. den har funnits i granntrakterna länge men jag har hittills sluppit. Hur vet jag det? Jo plötsligt nu i juli är många av mina dagliljors knoppar märkligt korta och bulliga i formen. Inte alls långa och slanka som det ska vara. När jag öppnar dem så är de fulla av pyttesmå vita larver som badar i en klar vätska. Larverna är bara cirka två millimeter långa.

Dagliljegallmyggan (Contarinia quinquenotata) är en mycket liten mygga, bara två millimeter lång så den har jag aldrig lyckats se. Den övervintrar som puppa i jorden. En generation per år utvecklas, äggen läggs i regel från mitten till slutet av maj månad till början av juli så det är vanligen enbart de tidigt blommande sorterna som drabbats. Sällan läggs ägg i alla knoppar utan vanligen enbart i en eller två per blomstjälk. Så sena sorter brukar slippa angrepp.

Oskyldig till förödelsen är denna ängsskinnbagge,Closterotomus biclavatus. Det är dagliljegallmyggan som varit i farten. Foto: Kerstin Engstrand

Larverna är först genomskinliga för att senare bli vita till gulvita i färgen. Det är då man brukar upptäcka angreppet för då har det bildats så mycket vätska i knoppen att den svullnar upp. En angripen knopp slår aldrig ut. Larverna ligger i vätskan och en knopp kan rymma bara ett par larver till otaliga att man slutar räkna dem vid 50, ja i sådana fall så kryllar det verkligen av larver i knoppen.

En guldögonslända eller florsländas larv, de brukar kallas för bladluslejon, låter sig väl smaka av dagliljegallmyggans larver. Foto: Kerstin Engstrand

Plocka bort alla angripna knoppar, lägg dem i en plastpåse, tillslut väl och låt dem ligga en vecka i frysen innan du slänger påsen i soporna. Eller bränn upp knopparna. Annars kommer larverna att förpuppas i jorden där de övervintrar. Det första dagliljegallmyggan är på våren är att para sig. Nästa vår lägger de nya ägg i nya dagliljeknoppar

Man brukar säga att det finns två verkliga fiender till dagliljan, dagliljegallmyggan och rådjur. Vi föredrar dagliljegallmyggan för den kan vi lättare hålla i schack samt den brukar skona några knoppar så vi få se några blommor varje år. Rådjuren äter upp samtliga knoppar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Underligheter i rabatten

Praktiskt

jul 21, 2017

I år har många kontaktat oss om ”fynd” i rabatten. Har vi en unik växt i vår trädgård är oftast frågan. Särskilt krolliljor har många hittat nya varianter av. Vad har då hänt? Är det en ny unik sort på g eller?

Mitt i ett hav av kransveronikaväxer en som avviker från de andra. Blomaxet är inte smalt och spetsformat utan brett, liknar mera en slickepott. Eller som ett brett band.

Där, mitt bland alla "normala" kransveronikor skymtar en som avviker från alla andra. Foto: Kerstin Engstrand — Där, mitt bland alla “normala” kransveronikor skymtar en som avviker från alla andra. Foto: Kerstin Engstrand

Just ordet band är nyckelordet här. Detta fenomen som många i år har upptäckt heter på svenska förbandning eller cristation. Tittar man riktigt noga ser det ut som någon har plattat till växten, eller som om flera stjälkar vuxit sig samman samtidigt som någon har suttit på den. I själva verket är det en skada, växtens tillväxtpunkt har skadats på något sätt, av bakterier eller virus, kanske av insektsangrepp men det finns även växter som exempelvis tuppkam som har denna förändring genetiskt. På våren kan man i blombutikerna köpa drakvidekvistar som visar på samma förändring. Och kaktusar, vilka oftast som tuppkam har ”cristata” i namnet. Celosia cristata är det vetenskapliga namnet för tuppkam.

1 of 3

I år är det många som har just hittat krolliljor som påvisar förbandning. Föränddringen påverkar inte blomvilligheten, den påverkade krolliljans alla knoppar kommer att slå ut.

På engelska säger man fasciation, av det latinska ordet fascia som just betyder band. Denna ovanliga celldelning brukar inte återkomma, nästa år kommer växten se helt vanlig och normal ut igen.

Av Kerstin Engstrand

Föregående 1...505152...57 Nästa

Sida 51 av 57