Växtkombinationer

Foto: Kerstin Engstrand

Oh, men så vacker!  Så brukar det låta när någon ser eldkrassen för första gången. Den är en juvel i din trädgård, rubinröd som den är. Den slänger sig vigt upp i tujor och andra barrväxter, den är nästan självlysande, pockar på uppmärksamhet samtidigt som den inte är vulgär, den är riktigt elegant. Dessutom är den en ”snäll” klättrare och stormtrivs i din rododendron. Eldkrassen är värd att satsa på.

En fin varm sommar kan den utan problem bli fyra meter hög, och det utan att skada växten den klättrar fram på. För det är eldkrassens första plus, liksom klematis behöver den inget artificiellt stöd, den klättrar bäst på andra växter utan att skada dem.

Som ett halsband klättrar den lätt upp i gärna vintergröna växter. Foto: Kerstin Engstrand
Som ett halsband klättrar den lätt upp i gärna vintergröna växter. Foto: Kerstin Engstrand

Ett andra plus är att den blommar länge, från juli ända in i oktober.

Det tredje , även bladen är vackra.

Rötterna är tjocka, liknar mera knölar än rötter, och den sprider sig med hjälp av sin långa jordstam. Det betyder att det plötsligt, om den trivs, kan dyka upp fler plantor en bit ifrån. Inget man tycker är ett problem, snarare tvärtom för har man upplevt en sommar med eldkrasse , där det ser ut som om vintergröna buskar ha fått sommarhalsband, så vill man ha mer av den.

Men har den inga minus? Jodå, det har den. Den brukar vara trög i starten. Och den kräver ett lite speciellt sätt att planteras på.

Plantera på våren, förbered växtplatsen väl. Gräv en minst 60 cm djup, gärna hela 80 cm djup och minst 40 cm bred grop. Bäst lyckas du om du placerar eldkrassen då djupt i gropen att den översta delen av plantan är 40 cm från gropens topp. Allt efter som plantan växer till sig fyller på med grovt grus och lucker jord längs med plantan tills markytan är nådd. Jorden ska vara bästa tänkbara, lövkompost exempelvis.  Den trivs också vi foten av rododendron. En fördel med att samplantera den vid en rododendron är att rododendron har liten rotklump så det går lätt att plantera eldkrassen i dess närhet utan att riskera skada rododendronbusken.

På hösten vissnar den ner för att åter komma till liv nästa vår. Den kan ta tid på sig på våren så krafsa inte i onödan runt din planta.

Eldkrassen, Tropaeolum speciosum, bör täckas första vintern, ett rejält lager löv brukar räcka om du planterat den så djupt som jag rekommenderar. Jag har sett fina exemplar som klarat även barmarksvintrar i zon 4. Snörika vintrar har exemplar klarat sig bra i zon 5.

Eldkrassen är som gjord att växa tillsammans med rododendron. Foto: Kerstin Engstrand
Eldkrassen är som gjord att växa tillsammans med rododendron. Foto: Kerstin Engstrand

Har du tålamod kan du så frön. Eldkrassens frö tar tid på sig att gro, och de brukar gro lite ojämnt. Du kan så fröna redan under vintern, så i krukor som du helt enkelt ställer ut. Bästa stället utomhus är en plats där den tidiga vårsolen inte når fram till. Ett lager grovt grus på sådden är bra. Ha du tur gror några frön redan samma vår, men i regel får man vänta ett år eller två. Det går även att så på hösten i krukor som ställs ut för att stå kvar över vintern. Groning sker på våren samma år eller året därpå.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Beth's vallmo i RHS:s "Fell Good" trädgård . Foto: Kerstin Engstrand

Varje år är det några växter som plötsligt får en mer framträdande roll än andra i idéträdgårdarna. På årets Chelsea Flower Show 2018 var det tre som tog ”ledningen”. Med ledningen menar jag inte i antal, de flesta växter i trädgårdarna är sådana som är lätta att få fram i fina blommande exemplar till andra häften av maj. Som lupiner och iris. De finns alltid, även om de i år var ovanligt många, då gärna i en kombination med varandra och då skulle det vara mörkt lila toner. Färre var det däremot av stora prydnadsallium som vissa år syns i varje trädgård.

Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand
Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand

I år var det tre mindre växter som gjorde storslagen entré. Två rosa och en mörkt blålila.

Beth’s vallmo, strax innan Chelsea Flower Show lämnade Beth Chatto jordelivet vid en ålder av 94 år. Hon var en av trädgårdsvärldens absolut främsta och om hennes spännande experiment med grusträdgården som inte vattnas kan du läsa om här på Rabarber. Du kan även lyssna till Beth Chatto och höra hennes underbara språk. Det var därför extra glädjande att i många trädgårdar, som RHS:s och  Matt Keightley:s  ”Feel Good Garden”, Sarah Price och M&G Investments ”A romanticised Mediterranean haven”, i Tom Massey:s ”The Lemon Tree Trust Garden” samt några till fanns hennes väna och nästan självlysande lilla vallmo, Beth’s vallmo,  Papaver dubium ssp lecoqii. Det var Crocus som hade levererat plantorna. De hade planerat och dragit upp dem långt före Beth’s bortgång.

Beth's vallmo i RHS:s  "Fell Good" trädgård .  Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i RHS:s ”Fell Good” trädgård, här med salvia och hästsvansgräs. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo är också känd för att växa i Great Dixter, som en gång fick just denna vallmo av just Beth Chatto. På Great Dixter visar den sig oftast med mörka fält i botten men här på Chelsea hade den vita fält. Åsa Gregers Warg, som är första trädgårdsmästare i Beth Chatto Gardens, anger att de har den i båda varianterna, den odlas ju från frö och därmed en viss variation. Vissa får vita fält, andra för mörkt rubinröda till lila fält i botten.

Beth's vallmo i Sara Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo blir ca 50 cm hög och blommar i Sverige vanligen i juni. Vill växa i väldränerad jord i full sol. Som all vallmon vill den inte flyttas utan den ska sås på växtplatsen. Sådd kan ske antingen i april eller på hösten. Nyp bort fröställningarna om du vill att plantan ska blomma länge. Och låt fröställningarna mogna och spricka upp om du vill att den ska självså sig, då får du flera Beth’s vallmo i din trädgård och som själva väljer sin växtplats. Och det brukar den göra bra!.

Thulbagia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård. Foto: Kerstin Engstrand

Tulbaghia var den andra, och också den rosa. Flest i antal fanns i den sydafrikanska trädgården ”The Trailfinders South African Wine Estate” designed av Jonathan Snow, men den återfanns även i Sarah Price:s och flera andra, samt bland plantskolorna i det stora tältet. Den är utsökt och har en sällsynt förmåga att lysa upp de växter som finns i dess närhet.

I Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dess engelska namn är ’Society garlic’, society därför den är sällskaplig, den bildar stora ruggar. Och det är i grupp den blir vackrast. I rabatten eller i kruka. Man kan även se den kallas för pink agapanthus Det var med just agapanthus som den växte i den sydafrikanska trädgården. Vi har en stor artikel om Tulbaghia här på Rabarber.

Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.  Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma, Cerinthe major, som går i blått nu var ”tillbaka”.  Första gången den var en trendblomma var runt år 1995, sedan ”vilade” den lite till år 2010 och så nu, 2018, är den tillbaka igen! Men runt Medelhavet fortsätter både den stora och den lilla vaxblomman helt oberörda av trender att växa på ängarna och dikesslänterna. Den lilla går i mörkt gult och brunsvart.

Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma blir som vildväxande vanligen 50 cm hög, i sin odlade form i en trädgård kan den ibland bli meterhög och faktiskt hela 150 cm bred! Vaxblomma gör sig bäst i grupp. Den sås i början av april direkt på växtplatsen och blommar då i juli−augusti. Räkna alltså med 90 dagar från sådd till blomning. Blommorna nickar blygt ner mot marken. Bladverket är gråblått. Är ettårig, trivs i alla jordar och är mycket omtyckta av bin. Flest stor vaxblomma fanns i ”The Lemon Tree Trust Garden” och i  ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.

Stor vaxblomma i "The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma i ”The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Som en tårta! Flocktulpan i gräsmattan. Foto: Kerstin Engstrand

Man måste ha lite roligt i trädgården, och något vackert att se på. I Bergianska trädgården i Stockholm har trädgårdens vänförening, Bergianska Trädgårdens Vänner, sponsrat fruktträdsallén vid parkeringen med lökväxter. Och vi föll för planteringen med flocktulpan, Tulipa tarda, en låg, 15 cm, väldoftande tulpan som gärna självsår sig. Dessutom är den flerblommig, minst tre upp till sju blommor på varje stjälk. Färgen är gul och vit, som stekta ägg. Och som alla tulpaner slår den enbart ut när solen lyser.

Blommande gräsmatta. Foto: Kerstin Engstrand
Blommande gräsmatta. Foto: Kerstin Engstrand

Flocktulpanen blommar tidigt, i början av april är bilderna tagna. Den är mycket långlivad och sprider sig, om den trivs, både med frö och med utlöpare.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Stäpplöken, Allium cristophii, blommar i juni/juli med stjärnbeströdda bollar upp till 20 cm i diameter. Varje blomboll består av ett sjuttiotal lätt silverglänsande violetta blommor. Man kan verkligen tala om blommor i blomman! Blir ca 50 cm hög. Sin naturliga växtplats har den i norra Iran och på Centralasiens sluttningar upp till 2 200 meter över havet och är därför lättodlad på soliga platser med kraftig och väldränerad jord. Fin också i kryddlandet. Fröställningen är magnifik och står länge. Här samsas den med stjärnflocka, Astrantia major, som har många goda egenskaper, är ett pålitligt sällskap i rabatten och lättplacerad men även fin som snittblomma. Den är en utmärkt s k vävarväxt, då den är lätt att blanda med andra växter, ettåringar, perenner eller dekorativa gräs. Pröva den exempelvis med det ettåriga sirliga svansfjädergräset. Eller kombinera den med rosor. Den ser nästan ut som tårtpapper, när man kommer riktigt nära ser man hur utsökt den är. Varje blomstjälk är förgrenad och bär flera blomflockar. Stjärnflockan finns i vitt, gräddfärgat, rosa och vinrött och vitgrönt. ’Claret’, ’Lars’ och ’Hadspen Blood’ är mörkt röda med mörka stjälkar och blad. ’Roma’, som är trädgårdsdesignern Piet Oudolfs favorit, har starkt rosafärgade blommor. Den rika huvudblomningen infaller i juli. Sedan kan man få några enstaka blommor ända in i september. Klipp bort vissna blomstjälkar efterhand, det lockar plantan att bilda nya blommor. Beroende på sort blir stjärnflockan 40−70 cm hög. Bladen är flikiga och i de flesta fall friskt gröna och glänsande. Brokbladig stjärnflocka förekommer också. Vackrast blir den om den får växa i soligt eller halvskuggigt läge. Den trivs i de flesta mullrika jordar, särskilt om de är näringsrika och fuktighetshållande.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det är de små detaljerna som gör det! I juli matchas det vita mörka kungsljusets rosa öga av rosa näva i bakgrunden. Detta är bara ett av otaliga exempel på hur kungsljus kan matchas.

Men pass på när du köper det mörka kungsljuset, det ska ha ’Alba’ i sortnamnet annars får du det vanliga gula. Verbascum nigrum ‘Alba’ ska det stå på etiketten.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Kombination skapad av Ulf Nordfjell/Hedens Lustgård i Göteborg. Foto: Kerstin Engstrand

Dagens växt är kungsliljan och vi har valt ut två kombinationer skapade av Ulf Nordfjell. Kungsliljan, Lillium regale, intar scenen oavsett vem den sällskapar med. Doften är så stark att en enda blomma fyller ett helt hus, men utomhus ska man ha flera av den. I mitten av juli reser sig dess meterhöga stängel mitt i rabatten med sina stora trumpetformade blommor, som inuti är bländande vita med ett intensivt gult öga men utanpå är ytterst sofistikerat randiga i brunrött. Man kan tänka sig vilken känsla som fyllde den brittiske växtjägaren Ernest Wilson år 1903 när han fann tiotusentals kungsliljor blommande i Kina. Kungsliljan klarar såväl hetta som sträng kyla för så är dess naturliga växtförhållanden. Den är härdig gott och väl upp till zon 4 och finns även i gult och mörkt rosa. Sätts lökarna på 25 cm djup så störs de inte när man rensar ogräs. Den trivs med huvudet i solen och fötterna i skuggan och passar fint bland rododendron. Kungsliljan är rabattens primadonna även om man klär in henne i en slöja av svansfjädergräs, Nassella tenuissima ‘Ponytails’ ett halvhärdigt prydnadsgräs som är lättsått.

Kombination skapad av Ulf Nordfjell/Rosendals trädgårdar/Kulturhuvudstadsåret 1998. Foto: Kerstin Engstrand
Kombination skapad av Ulf Nordfjell/Rosendals trädgårdar/Kulturhuvudstadsåret 1998. Foto: Kerstin Engstrand

En annan härligt doftande kombination blir det om man låter ettårig sommarlövkoja,Matthiola incana var. annua, ta upp kungsliljans ytterfärger. Lövkojan blommar länge och doftar sött − och mycket. Köp plantor på våren eller dra upp egna som frösås inomhus i april.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Gult i gult men i mildare toner. Mot stäppsalvians blåa fond reser sig den grekiska fingerborgsblomman upp ur ett hav av blekgul pastellröllika. Den grekiska fingerborgsblomman görs sig bäst en och en, till skillnad mot den vanliga som gör sig bäst i täta grupper. Med sin gulbrunbeige färgton och lite luddiga utseende signalerar den ”jag är intressant”. Blir ca 80 cm och blommar i juli–augusti. Den är ganska anspråkslös men känslig för väta. Vill övervintra torrt och blir därför sällan långlivad. Räknas mer som tvåårig än som perenn men brukar fröså sig.

 

Foto: Kerstin Engstrand

Vad är det som blommar?” blir alltid reaktionen när buskkålen står i blom. Buskkålen kan nästan sägas vara Nordens agave, för plötsligt skjuter flera enorma stänglar upp. Länge står de nästan två meter höga stänglarna där med en mängd blågröna knoppar. Så plötsligt slår alla knoppar ut och ett fantastiskt flor av stjärnformade små vita blommor pryder dem. Man stannar automatiskt upp inför den, en verklig ”full stop plant” som växtexperten Beth Chatto kallar den. Som vita skyar skymtar trädgårdsirisen och vid foten står låga vita aklejor.

Plantera buskkålen en bit in i rabatten, för när blomningen väl är över är den knappast någon vacker syn. Vill ha soligt läge och kraftig jord. Den har en tendens att blomma vartannat år, men detsamma gäller många lökväxter som den är så vacker tillsammans med. Blommar i juni/juli. Buskkålen är också en härlig syn mot orange brandlilja. En ljuslila sensommarvariant på samma tema: kransveronika och aklejruta.

En lägre ettårig vit utfyllare är blomsterkörvel, som ser ut som en spetsnäsduk. Sås den direkt på växtplatsen i maj kommer den att blomma från juli och hela hösten. Ca 90 cm hög. Utmärkt snittblomma. Fröställningarna kan torkas.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Stormhatt och riddarsporrar har blommat över och bildar en blek gråblå fond. Till höger har ulltisteln precis slagit ut. I mitten en fanfar av orange och laxrosa guldalströmeria. Särskilt efter regn, när ljuset är transparent, blir alströmerian självlysande. Vi är vana att köpa den som snittblomma men den passar utmärkt i trädgården. Fin också tillsammans med röllika. Bör betraktas som ettårig men kan övervintra i skyddade lägen. Blir 60–100 cm hög och kan gärna titta fram mellan rododendron. Blommar juli–september. Planteringen är skapad av Patricia Marrow vars vallmo Patty’s Plum är mycket känd.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Ängens vilda blommor är något som vi alltid vurmar för. Här är ängen i modern tappning med främst nävor, italiensk oxtunga, fingerborgsblomma, trädgårdskungsljus och gullstake. De höga fingerborgsblommorna, ’Excelsior Group’, är viktiga, då de stora öppna ytorna gör att de vajar behagfullt i vinden. I den här trädgården finns också en massiv sittplats av kalksten i svagt rosarött som de kontrasterar fint emot. Design Tom Stuart Smith.

Redaktionens val

Oh, men så vacker!  Så brukar det låta när någon ser eldkrassen för första gången. Den är en juvel i din trädgård, rubinröd som...