Blå, blåare, blåast

Tänk blått, tänk trädgård. Kanske får du då minnesbilder av Majorelleträdgården i Marrakech? Eller kanske för blått dina tankar till Lissabons azulejos, det blåa kaklet? Många av oss tycker om dessa blåa färgtoner och undrat hur det skulle te sig om de kombineras. Rabarber har besökt trädgården där Majorelleträdgårdens intensive blåa färg möter klassiskt portugisiskt blått kakel.

Vi befinner oss i stadsdelen Benfica. Och nej, här är det inte tal om fotboll. I utkanten av Lissabon, med en spektakulär utsikt över staden, ligger ett palats med det ståtliga namnet Frontiera.

Palatset används fortfarande, husets herre är Dom Fernando Mascarenhas, och hans blod är riktigt blåblodigt, eller vad sägs om att han är de trettonde hetigen av Torre, tolfte markisen av Fronteira och tionde markisen av Alorna, samt hertig av Assumar och Coculim. Idag drivs palatset av en stiftelse, Fundação das Casas de Fronteira e Alorna. Från gatan ser huset inget särskilt ut. Fast jag noterar att det växer gott om svartvinbärssalvia, här stora som buskar. Kan inte låta bli att nypa lite på bladen, och doften av svensk sommar strömmar emot mig. Därefter kommer jag in i en blå dröm.

 

Ursprungligen låg här ett litet jaktslott, innan palatset byggdes i mitten av 1600-talet. Hertigen av Wellington bodde här när han kämpade för Portugal mot Napoleon. Inuti är palatset spektakulärt, särskilt en av salarna vars väggar är rikligt dekorerade med kakelplattor som bildar motiv föreställande åtta krigsslag skapade 1640-1668. Och salen brukar omnämnas som kakelkonstens motsvarighet till Sixtinska kapellet.

I trädgården hittar vi en unik samling blåa kakelplattor. Tillsammans med de som finns inomhus har palatset de främsta kakelplattorna vid sidan om kakelmuseet. Lejonparten av plattorna är gjorda i Nederländerna, några tror man även är spanska.

Den formella trädgården sträcker sig 67 meter i nord-sydlig riktning och 58 meter i öst-väst.

 

De fyra elementen, gudarna / planeterna som var kända på 1600-talet. Samt  stjärntecken och årets månader.

 

Från terrassen till kapellet passerar man en täckt gång vars väggar är klädda med kakel, förstås. Och här är motivet kameliablommor.

 

 

Det finns totalt sexton rabatter och fem fontäner.

 

När man ser fasaden pyntad med snäckor, stenar och färgat glas kan man knappt tro att detta är ett kapell, egendomens äldsta byggnad, från slutet av 1500–talet.

 

Det är runt kapellet som den nuvarande hertigen valt att måla några väggar Majorellblåa.

Trädgården är enorm, hela 5,5 hektar. Kaklet är en av Portugals absolut finaste, många så gamla som 300 år. Jaktmotiv, fältslag, scener och figurer från mytologin och en och annan religiös scen. Samt byster av portugisiska kungar, och här och var skymtar en hund och en katt.

 

I trädgården finns några av Lissabons äldsta kakelplattor, och de är inte enbart blåa, här finns också toner av terrakotta, indigoblått, turkosblått, citrongult. Samt några svarta svanar.

 

 

Men här bor man också, vilket märks på den privata terrassen. Här är det blått i mera modern tappning.

 

Av Kerstin Engstrand