Tips & idéer

Foto: K Engstrand

 

Trenden är skogen, sagoskogen, den spännande men också vänliga skogen. Och ingen trend passar väl bättre till jul än denna. Med julblommor och mossa som bas kan du lätt skapa denna trendriktiga juldekorationer. Och en fördel efter november och decembers stormar är att det är lätt att hitta kottar som är en viktig detalj i julens julgrupper.  

Om du kombinerar med något närodlat och ätbart slår du två flugor i en smäll, och du får även stadsodlingstrenden med i ditt julpyssel. Kan ju vara skönt att vara effektiv så här års när julstressen sätter sina spår.Kanske har du några hela rödbetor liggandes, plantera dem i en lerkruka och de sätter snart nya blad.

wjul
Foto: K Engstrand

 

 

Julkransar är populärt, köp färdiga halmstommar och dekorera dem med vad du har i din egen trädgård. Här får du tre fina exempel gjorda av Bergianska trädgården i Stockholm:

Hyacinter är lätta att leka med, Lerkrukor som har fått patina får pryda trappan. Kottar av alla de slag är enkla att skapa stämning med.

 

 

Även julstjärnan blir jordnära med tall- och grankottar. Komplettera gärna med några småstubbar av björk, ved och kanske krukväxten plättar i luften.

Foto: K Engstrand

Det är dags för Halloween och barnen får skrämma oss vuxna med hemska monster, fräsande katter och spöken, i pumpaformat.

Det är den 30 oktober som färgglada pumpalyktor med de mest skäck­injagande motiv lyser upp många trädgårdar. Seden att dekorera sina hem med utskurna pumpor kommer från USA. Pumporna ska vara så skäckinjagande som möjligt då de ska hålla onda andar borta. Där skapar oftast hela familjen, ibland till och med hela släkten, pumporna tillsammans. Hemmen dekoreras också med majskolvar vilket påminner om att man egentligen firar en skördefest. I Skåne gjorde man förr lyktor av betor.

Lyktornas egentliga namn är Jack O’ Lanternlyktor efter legenden om den irländske smeden Jack som hade varit så snål att han inte blev insläppt i himlen. Han lär också ha lurat så många att inte ens Djävulen ville veta av honom. I väntan på Domedagen fick han därför vandra runt för att finna en plats att få vila på. För att se vägen bättre gjorda han lyktor av de kålrötter han åt. Lyktorna fyllde han med glödande kol.

Just att tillsammans göra ruskiga lyktor av de vackra, trinda pumporna är något alldeles speciellt. Bara att gå till torget eller matvarubutiken och köpa pumpor är en höjdpunkt. Dessförinnan är det bra att först ha valt ut motiven så att man vet vilken form pumporna ska ha. För pumpor är inte lika, vissa är runda, andra plattare och återigen andra mera avlånga till formen.

Pumpamotivset med verktyg. Foto: K.Engstrand
Pumpamotivset med verktyg. Foto: K.Engstrand

Pumpalyktorna kan vara allt från de enklaste glada gubbar till de läskigaste skelett. Succén är given, oavsett vilket motiv man väljer. Nu behöver man inte ha högsta betyg i teckning. På internet finns många hemsidor där man kan hämta hem motiv. Det finns också färdiga set med mallar och verktyg att köpa i välsorterade leksaks- och skämtbutiker. Numera hittar man verktyg även i matvarubutiker.

Fina lyktor tar lite tid att göra. Först ska de gröpas ur innan motivet ska mejslas fram. En god idé är att gröpa ur dem en dag och göra motiven nästa dag. De färdiga pumporna faller ganska snabbt ihop. Räkna med att de håller 2–7 dagar, allt beroende på hur kalla nätterna blir. Sedan får de pryda komposten.

 

Pumpor förgyller Hötorget i Stockholm. Foto: K Engstrand
Pumpor förgyller Hötorget i Stockholm. Foto: K Engstrand
Vad behövs?
  • jättepumpor
  • kulspetspenna
  • matsked, grapefruktsked eller särskild skopa för just pumpor
  • färdiga mallar eller smörpapper och vattenfast tuschpenna
  • provsticka och lagom vass, smal tandad kniv eller färdiga pumpasetknivar
  • värmeljus till mindre pumpor, blockljus till större
  • långa tändstickor
Så här gör du:
Motivet uppritat på smörpapper tejpas fast på pumpan. Därefter "prickas"  motivet fram. Foto: K. Engstrand
Motivet uppritat på smörpapper tejpas fast på pumpan. Därefter ”prickas” motivet fram. Foto: K. Engstrand

1. Först ska pumpan gröpas ur och detta är det moment som brukar ta mest tid och som barn tycker är tråkigast, klart vuxengöra alltså.

2. Rita upp ett sexkantigt lock runt pumpans skaft. Kulspetspenna fungerar bäst. Det ska inte vara för stort, då släcker vinden ut ljuset.

3. Gröp ur nästan allt fruktkött och alla kärnor. Pumporna brukar vara ganska tunnväggiga så det brukar inte vara alltför svårt. En vanlig matsked eller en grapefruktsked fungerar bra. Kärnor kan man rosta eller spara några för att så pumpor av nästa år. Av pumpaköttet kan man baka kakor.

4. Dags för det skräckinjagande motivet. Mallar görs av smörpapper som passar mot pumpans framsida. Tänk på att lämna 2 cm marginal mellan lockkanten och motivet. Rita motivet och färglägg de delar som ska skäras ut. De utskurna delarna kommer att bli upplysta av ljuset inuti pumpan. Använd vattenfast tuschpenna, annars smetar färgen lätt.

5.Tejpa fast mallen på pumpan.

6. Nu är det dags att punktera kanterna längs de delar av motivet som ska sågas/skäras bort. Detta är ett moment som de flesta barn brukar klara bra, även treåringar, bara inte motivet är för komplicerat. Punktera med en provsticka. Ganska tätt, tre– fyra punkter per centimeter brukar fungera bra.

Efter punktering sågas motiver ut. Foto: K Engstrand
Efter punktering sågas motiver ut. Foto: K Engstrand

7. Såga med en lätt tandad kniv loss de delar som ska bort. Lättast går det om man tar en liten bit i taget.  Fyra– fem åringar brukar vilja försöka såga ut en liten bit, sedan brukar orken tryta medan. Ett vakande öga behövs så att inte alltför mycket av motivet sågas bort för då brukar tårarna lätt falla!

 

Foto: K Engstrand
Foto: K Engstrand

 

 

Partyt kan börja!

Visst blev de fina! I pumporna har vi satt blockljus och stora värmeljus som lyser längre än vanliga, små värmeljus som det också brukar behövas tre per pumpa av. Långa tändstickor är lättast att tända ljusen med.

Traditionell gubbe, fladdermus och en söt katt. Foto: K Engstrand
Traditionell gubbe, fladdermus och en söt katt. Foto: K Engstrand

Tänk på brandrisken, ställ alltid pumporna på ett säkert ställe utomhus

 

 

Sätt i ett glas med vatten och låt rosen välkomna dina gäster. Vår ros står på bordet vid entrén.

Hösten börjar ta form, och trädens blad börjar flamma stolta i rött, orange och gult. Oavsett ålder så lockar de vackra löven. Vi plockar i mängd  och gör rosor av dem. Till buketter som pryder bordet precis vid ytterdörren. Och våra gäster blir glada.

SÅ GÖR DU:

1.Plocka rejält med lönnlöv i olika färger och gärna i olika storlekar. Löven ska vara spänstiga, torra löv kommer bara att gå av.

 

Ville de Lyon är en praktfull röd storblommig klematis som gjord för att klä in ett klematisbord. Den är så starkväxande att blommorna nästan klättrar på varandra. Foto: Kerstin Engstrand

Vita Sackville-West,skaparen av Englands idag mest besökta och omskrivna trädgård, Sissinghurst, hade många egna och fräscha idéer. En av nycklarna till hennes framgångsrika planteringar var att hon föredrog att titta in i blommorna. Mångt och mycket hade hon samma iakttagande öga som en botanist eller blomillustratör. Hon observerade varje form, färg och struktur av en blomma och planterade varje växt så att just dess förtjusande egenskaper skulle bäst komma till sin rätt.

Därför lät hon många växter växa så att de hamnade i ögonnivå. Hon älskade blommor i kruka, urnor och andra kärl och på hennes älskade Sissinghurst ser man därför oftast småblommiga sorter eller växter med klock- eller trumpetformade blommor planterade i krukor.

Men hon prövade också andra sätt att betrakta växterna på nära håll. Just klematis, som vi oftast brukar se klättrandes uppför höga murar, lät hon växa horisontellt över ett rutmönstrat specialgjort ”bord” så att hon kunde som hon uttryckte det ”titta rakt in i klematisens uppåtvända ansikte istället för att vrida nacken av sig varje gång man ville observera varje skiftning i färg, kanske 3-6 meter över ens huvud.”

Bordet fungerar bra på alla storblommiga klematissorter, varför inte pröva själv med att kombinera två olika eller klematis med en inte alltför starkväxande ros? En vacker skuggälskande martäckare under bordet som hasselört, murreva, penningblad, vintergröna eller revande smultron eller rentav luktviol förhöjer intrycket.  Kanske skulle ett klematis­bord vara något i barnens hörna?

 

Bambukäpparna bildar ett enkelt rutmönster och vanlig bindbast matchar bambuns färg.  Det tar sin lilla tid men redan de första blommorna vilar behagfullt på bordets rutmönster. Foto: Kerstin Engstrand
Bambukäpparna bildar ett enkelt rutmönster och vanlig bindbast matchar bambuns färg.
Det tar sin lilla tid men redan de första blommorna vilar behagfullt på bordets rutmönster.
Foto: Kerstin Engstrand

Vill du göra Vitas klematisbord behöver du:

22 bambukäppar, en meter långa vardera, som ska bilda ”bordsskivan”

4 kraftigare pinnar, stolpar, ca 75 cm höga som ska fungera som ”bordsben”.

Bindbast

Spik

”Bordskivan” görs som en smårutig spaljé av bambukäppar. Rutorna bör inte vara större än 10 cm i sida. Gör inte skivan för stor, som längst bör den vara en meter. Bordets form, rektangulärt eller kvadratiskt bestämmer du själv.

Innan du börjar, tänk på att klematis vill ha huvudet i solen under större delen av dagen.

Plantera klematisplantan under bordets tänka mitt. Gräv en ordentlig grop, ca 60 cm djup och lika vid. Klematis växer extra bra om den planteras i väl vattnad torvmull. Lite sand runt rothalsen, som ska vara minst 10 cm under jordytan, vill den också ha

Gräv sedan ner bordsbenen, ca 10-15 cm ner i backen bör de gå så att de står stadigt.

Kapa alla bambukäppar till önskad längd. Gör därefter bordskivans ram och fäst den mot benen. Bambukäpparna fästes lättast mot benen om man slår en spik i varje bordshörn och binder fast ramen mot dessa.

Nu kommer det lite svårare momentet, att fläta bordsskivan. Fäst först alla käppar i den ena riktningen, sedan den andra. Bind ihop alla kryss som bildas. Tycker man att flätningen är för jobbig kan man kapa en bit färdig spaljé, inte så vackert den första tiden, men den skyms snart av blomsterprakten.

Till en början kan några stödkäppar behövas för att leda klematisen upp till bordskivan. Allt eftersom klematisen växer får man ibland hjälpa den på traven så att den kommer rätt. Sedan är det bara att som Vita njuta av klematisblommornas vackra, utrycksfulla ansikten.

Några klematisbord finner man tyvärr inte idag på Sissinghurst men väl nog klematis, som här vid ingången till hennes  berömda vita trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Några klematisbord finner man tyvärr inte idag på Sissinghurst men väl nog klematis, som här vid ingången till hennes berömda vita trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Urvuxna gummistövlar

Har du en gammal lastpall skräpandes på tomten? Och är lite händig? I Danmark är denna typ av minitayrlandskap mycket populära. De ska allra helst stå vid husets entré.

 

 

På Hovdala odlar man tomatplantor i pimpsten.Foto: Kerstin Engstrand

Vilka rötter är de bästa, är det många som frågar oss. Enkelt är att komma ihåg att bra rötter ska vara som spindelväv. Det är de fina rottrådarna som står för 90 % av växternas näringsupptagningsförmåga. Det är genom rötterna växterna tar upp mineraler och transporterar ut dem i blad och frukter. Ungefär som vår tunntarm, som också är fin, och tar upp näringen ur den mat vi äter.  Därför är de fina rottrådarna viktiga.

Ett extra livskraftigt rotsystem får man om man blandar in pimpsten i jorden. Samt vattnar alla plantor som man förkultiverar underifrån.  Resultatet blir extra fina livskraftiga plantor med ytterst fina rötter. Samt plantor som är lätta att lyfta upp när det är dags för omplantering. En annan fördel är att pimpstenen går att återanvända i många år, och skulle man mot förmodan inte vilja det, kan det läggas ut i rabatterna.

Kan du inte vattna dina förkultiverade plantor underifrån är alternativet med odling i pimpsten att vattna lite och ofta.

Pimpsten är ett poröst mineral med en mycket hög andel porer. Den suger lätt vatten till sig och transporterar det snabbt över större avstånd tack vare kapillärkraften. Pimpsten är ett extra bra odlingssubstrat om du har så kallad i lättviktsjord.

Pimpsten brukar hämtas från vulkaner, där vegetation saknas vilket medför att pimpstenen är fri från ogräsfrön och nematoder. Den bästa kvaliteten anses komma från vulkanen Hekla på Island.

Av Kerstin Engstrand

Det handlar om tålamod, och stor tillgång till sten för att bygga en kallmur. Foto: Kerstin Engstrand

Kallmuren var förr den vanligaste formen av stenmur, eller stengärdsgård som den också kallas för. Man tog det man hade, oftast den sten som kom upp när man plöjde åkrarna. Denna typ av stenmurar är vittnesbörd om ett gediget och träget arbete. Och de är hållbara och inte minst, vackra. De är förhållandevis billiga att bygga men har en begränsning höjdmässigt.

 ”Det jag vill förmedla är att inget blir gjort utan lite vilja. Man ska inte ge upp. Jag är relativt kort (162 cm) men man kan förflytta mycket mera än man tror men det tar tid. Man blir seg. Och man får tänka på hur man rör sig. Ann-Lis , 66 år”

Detta är den första kallmuren man möts av när man kommer hem till Ann-Lis  Foto: Kerstin Engstrand
Detta är den första kallmuren man möts av när man kommer hem till Ann-Lis Foto: Kerstin Engstrand

En fristående kallmur består av lösa stenar som helt enkelt är staplade på varandra. Nåväl, helt enkelt är det inte. Varje sten är unik, har en unik  form och måste placeras där just den passar bäst. Det betyder att den ska samsas med andra stenar. Så det behövs ett tränat öga och en stor portion tålamod för att lägga kallmurar. Men eftersom stenen är oregelbunden får varje mur ett unikt utseende.

En av de stora fördelarna med kallmurar är att de har en större rörelsemån än andra murar och är därför i stort sett helt underhållsfri. Detta beror på att muren byggs utan fogar som kan spricka och gå sönder i och med markens rörelser.

Kallmurar kan byggas både som fristående murar och som stödmurar men bör inte göras högre än 50 cm om du är nybörjare. Är man som Ann-Lis riktigt skicklig, och har tillgång till större stenar, kan en kallmur göras upp till 120 cm hög, men måste då noga förankras bakåt.

Jordtrycket måste man ta hänsyn till. Massornas tryck får inte pressa muren utåt, framåt. Trycket ska ledas uppåt. Lutningen ska vara inåt. Annars riskerar trycket från massorna att muren trycks ut och rasar.

Varje lager ska ha lika tjocka stenar, men de olika lagren kan ha olika tjocka stenar. Då ser muren mera levande ut. Och läggningen underlättas väsentligt.

OBS! Underlaget för en kallmur kräver inte lika mycket som en betongmur. Man lägger det första, det nedersta stenlagret, strax under markytan. Första lagret sten som läggs anger tonen för de kommande stenlagren. Minsta lilla fel i det understa lagret märks i de övre, och accentueras. Gör du muren högre än 50 cm behöver muren även förankras bakåt.

Bra att veta:

  • Sortera stenarna efter storlek, det underlättar läggningen. Gör som Ann-Lis, lägg ut dem på ett stort område så är det lättare att hitta rätt sten.
  •  En böjd stödmur behöver mindre förstärkning än en rak. Trycket mot muren blir mindre.
  •  Tittar man på en hög mur och tycker sig se att den lutar utåt- då är den lodrät.
  • Om den däremot synes vara rak, då lutar den inåt.

    Foto: Kerstin Engstrand
    Foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

I minst 125 miljoner år lär magnolians blommor bevarat sin inre struktur och därmed överlevt dinosaurierna. Vad kan då inte vara en mera lämplig...