Drömmen om Toscana
Hon kom för att finna ett hus att renovera. Det var lusten att göra något nytt efter det att ett tjugo år långt äktenskap gick i krasch som gjorde att den amerikanska poeten och författarinnan Frances Mayes sökte sig till Italien. När hon 1990 köpte Bramasole utanför Cortona i Toscanas sydöstra hörn hade det stått obebott i över trettio år och var inte bara mycket förfallet, utan också bostad för tusentals skorpioner. Trädgården var minst lika förfallen.
Livet, med att renovera huset och skapa trädgården har Frances beskrivit i två av 1990-talets främsta livsstilsböcker, “Under Toscanas sol” och “Bella Toscana”. Här fann Frances Mayes funnit sitt andra liv. Och fick en ny kärlek, trädgårdsodling. Innan hon köpte huset var Frances trädgårdsintresserad, hon uppskattade vackra trädgårdar, men var inte särskilt intresserad av odlandet. Nu har det gått över 35 år sedan hon köpte huset med det vackra namnet, Bramasole. Kärleken har utökats, idag äger hon två hus.
Att det blev Italien beror på att det är landet hon känner hon sig mera hemma än någon annanstans. Det kände hon redan när hon efter college besökte landet för första gången. Kulturen, språket, maten, landskapet gjorde att hon kände sig som hemma. Hon blev faktiskt arg på sina föräldrar att de hade undanhållit henne vetskapen att allt detta, att Italien, fanns.
Toscana, som är lika stort som Småland, är ett rikt landskap, det rymmer allt. Hennes Bramasole är ”bara” 200 år. I Italien brukar man säga att ett hus ska vara minst tusen år för att räknas som gammalt.
Det blev kärlek vid första ögonkastet.
Hennes första bok, ”Under Toscanas sol”, som främst handlade om renoveringen av huset, sålde direkt i över två miljoner exemplar. Otaliga är de turister som kommer till staden. Och otaliga är de som tar taxi för att se hennes hus. De hörs, beundrarna. Som tur är ligger huset och därmed trädgården uppe på en hög mur. Så när vi sitter och äter lunch ute i trädgården hör vi bara att bildörrar slår igen. Vi hör dem prata, men ser dem inte. Och ingen ser vad vi äter, jo förutom de rika som hyr en helikopter och beskådar hennes trädgård uppifrån. Varför nämner jag då måltider? Jo, Frances kommer från en matroad familj där främst efterrätterna lär vara svåröverträffade. Och i Italien är måltiden nästan en ritual. Den komponeras ihop med stor kärlek, enkla och bra råvaror och efter säsongens skiftningar. I Italien njuter hon av överflödet. Små blåvioletta kronärtskockor, den vilda sparrisen, bönorna, jordgubbarna, persikorna, Karl Johansvampen, nötterna, allt har sin tid på året. Frances och maken Edward är medlemmar i Cortonas avdelning av Slow Food och Slow City, som bekämpar allt vad snabbmat m.m. heter.
Trädgården är terrasserad —förstås. Att terrassera en brant backe är i Italien samma självklarhet som om man odlar i Tunisien eller Spanien. Terrasserna fanns redan sedan tidigare, de behövde enbart restaureras. Ett jobb stort nog i sig. En vinter ödelade ett oväder dem och de fick göras om. Två av dem har blivit orto, köksträdgård. Fårgödsel brukas ner i jorden, och det ska sägas att Frances har trädgårdshjälp. Halva året tillbringar hon i USA.
Men redan ett av de första åren så odlade man ett tjugotal kronärtskocksplantor, över 80 bondbönsplantor och mängder av morötter, sallat, lök, vitlök och potatis. Och tomater, hinkvis av tomater.
En del av det toskanska köket är de vilda örterna. Marken som tillhör Bramasole är enorm. På de angränsade ägorna jagas i september månad vildsvin. Och på våren är kullarna gula, täckta av blommande narcisser, i april kläs de i lavendelblått –det är silveririsen som sprider sin färg och form och doft. Då doftar det violpastill i hela Toscana. Sedan kommer sabelliljan, en vild lilarosa gladiolus. Och även i Toscana så finns det nässlor. Ju högre upp över havet man är, desto regnigare, och desto fler nässlor. Det är mycket vanligt att man använder sig av nässelvatten som flytande gödselmedel. Fast man kallar det för nässelte! De är lika svåra att få bort som hos oss. Men i pastalandet nummer ett gör man förstås ingen nässelsoppa, utan en pastasås som liknar pesto. Att plocka vilda örter är mycket vanligt i Toscana. Samt vild sparris och fänkål. Även violblad används! Och stenkyndel, nepitella. Vilda örter är viktiga i en misticanza.
En gul krokus på hösten? Krokuslilja, Stenbergia lutea, blommar i Italien i september. Under samma tid, och långt in i oktober färgas också östra Toscanas kullar återigen blålila. Inte av glansiris, inte av lavendel men väl av saffranskrokus. Höstkrokus och oktoberkrokus är två släktingar till saffranskrokus som går utmärkt att odla i Sverige. Köp lökarna i augusti, så fort de börjar säljas i butikerna, ska de inhandlas. Sätt dem direkt på växtplatsen, eller i en kruka. Lökarna ska sättas på ett djup motsvarandet lökens höjd x tre. I oktober kommer oktoberkrokus en att blomma. Höstkrokusen blommar inte förrän det börjar bli kyligare, temperaturen måste gå ner till fem grader, då slår den ut! Hemma hos mig i zon 3 innebär det oftast i början av november!
Text och foto: Kerstin Engstrand
