Så lyckas du: Skörd och torkning av eterneller
I artikeln “Eterneller,sommaren som varar hela vintern” fick du tips om de bästa sorterna att odla. Här kommer våra bästa tips om hur du bäst tar vara på dina evighetsblommor.
Av eterneller kan man göra mycket, kransar, buketter och varför inte som på kungliga slottet i Stockholm, där Claes Carlsson från hovet och Fredrik Larsson från Bloem, skapade vaser av eterneller. Mer om dessa kan du läsa här.
Sådd
De flesta sorter sås direkt på växtplatsen så fort jorden kan bearbetas, dvs. i april−maj. Tidig sådd är viktig för att växterna ska hinna i blom innan frosten slår till. Täck gärna sådden med odlingsväv. Från odlingszon 3−4 och uppåt kan det vara en fördel att förkultivera inomhus för senare utplantering. Det gäller speciellt amarant och risp. Växtplatsen ska vara torr och solig med väldränerad jord. De flesta sorter vill ha mer näring än man tror. På våren, ca tre veckor före sådd, kan man gödsla växtplatsen med kogödsel och gödning med NPK-förhållande (kväve, fosfor, kalium) 7-5-9. Någon mer gödsel behöver inte tillföras. Vattning är bara nödvändig om sommaren blir mycket torr. Om man undviker att så fröna för tätt behövs ingen gallring av sådden. Många sorter skördas också under en längre tid och på så sätt sker gallringen naturligt.
Skörd och torkning
Skörd Just när nattens dagg har torkat upp är rätta tiden för skörd. Det är mycket viktigt att växterna är helt torra när man plockar dem. Grundregeln är att de flesta sorter ska plockas innan de är fullt utslagna. Sprickfärdiga knoppar kommer att slå ut under torkningen. Ta bort överflödiga blad och bunta ihop till buketter som hålls samman med vanliga gummisnoddar.
Torkning Torrt, mörkt och luftigt ska knipporna sedan hänga, och då upp och ner. Solljus får dem att blekna. Några bambukäppar vilande på krokar i taket brukar fungera bra. När eternellerna väl är torra är det bara att frossa i arrangemang. Enklast och bäst är att begränsa antalet sorter till tre eller fem. Välj gärna blommor vars färg och form kontrasterar.
Av Kerstin Engstrand
