Svarthuvad snigel, ännu en snigel att hålla koll på
Just huvudet är mycket karakteristiskt, dess översida och tentaklerna är svarta till blåsvarta på ett mycket karakteristiskt sätt. Den är inte ny, redan 1851 beskrevs den första gången av en rysk botaniker men den är ”ny” i Sverige. Och den är kategoriserad som invasiv främmande art.
Från 2019 finns den i stor mängd här i Sverige. Det första officiella svenska fyndet gjordes i en helt vanlig trädgård i Västmanland, närmare bestämt i orten Virsbo. Där dök en snygg, elegant och ovanlig snigel upp på en farstubro. Och inte nog med det, efter första fyndet hittade man hundratals i samma trädgård och i närliggande trädgårdar vilket medförde att man antog att den måste ha funnits ett tag i vårt land. På grund av den stora mängd sniglar som då hittades tror experter att den kan ha funnits i Sverige sedan några år vilket senare bekräftades när man hittade ett foto av den från 2015.
Den 28 oktober 2019 fastställdes fyndets vetenskapligt namn till Krynickillus melanocephalus Kaleniczenko, 1851 och fick ett nytt rekommenderat svenskt namn: svarthuvad snigel. Det var en ovanligt snabb hantering, den svenska namnsättningen gjordes på knappt en vecka. Det svenska namnet är en översättning av det vetenskapliga. Melanocephalus betyder “den som har svart huvud”. Just huvudet är mycket karakteristiskt, dess översida och tentaklerna är svarta till blåsvarta på ett mycket karakteristiskt sätt.
Enligt Artdatabanken har svarthuvad snigel (Krynickillus melanocephalus) sitt ursprung i Kaukasus, Krim och Turkiet. Man vet att den är etablerad i Ukraina och Baltikum. 2024 anger Artdatabanken att den med människans hjälp spridits till Tyskland, Ungern, Ukraina, Ryssland, Vitryssland, Baltstaterna, Finland och Sverige där det första fyndet utanför ursprungsområdet var i Erfurt, Tyskland år 1994. De anger även att den har spridit sig mycket snabbt i både Lettland och Ungern. I Sverige hittades den ganska snart från södra Hälsingland, genom Gästrikland, Uppland, Södermanland, Östergötland och Västmanland till Närke samt på flera platser i sydvästra Småland och angränsande del av Halland. 2021 påträffades den även vid Buttle på Gotland.
Just nu, augusti 2024 när denna artikel uppdateras, finns den inrapporterad på Artportalen i totalt 516 fynd varav lite mer än 150 är från 2024, främst från augusti. Men det är i september till november man vanligtvis hittar den. Årets noteringar har knappt börjat. Notera att denna art är sensommar- och höstlevande. Den hittas nästan aldrig före mitten av juli. Sniglar med svart huvud som hittas tidigare än juli är nästan alltid varianter av andra arter.
Svarthuvad snigel är 4–7 cm lång med grå kropp, svart huvud och ljus ring kring andningsöppningen som ligger i bakre delen av mantelns högra sida. Till skillnad mot mördarsnigelns och andra skogssniglars som ligger långt fram. Unga exemplar av arten liknar de vuxna men den svarta färgen på huvudet är ofta inte lika stark.
Det är en mycket snygg och elegant snigel.
En viss förväxlingsrisk finns då den svarthuvade snigeln kan påminna om åkersnigel, Deroceras reticulatum men åkersnigeln är dels betydligt mindre och har inte den mörka färgen på huvudets översida och tentaklerna som den svarthuvade har. Åkersnigeln är heller inte lika bred och heller inte lika elegant.
Varför upptäcker man den då så pass sent på säsongen?
Enligt Artdataportalen lever den i sitt ursprungliga utbredningsområde i skogar och subalpina områden där man finner den i markskiktet, i murkna stubbar samt under stenar och fallna trädstammar. Inte direkt i grönsakslandet eller i rabatten alltså samt de vuxna sniglarna dyker upp först på sensommaren och hösten. Dessa vuxna individer dör i oktober MEN arten övervintrar enbart som ägg. Där har vi en stor skillnad gentemot mördarsnigeln vars ägg inte klarar svensk vinter och det är vuxna mördarsniglarna sniglar som övervintrar. Det finns flera sniglar vars ägg övervintrar i Sverige, bland annat ängssnigeln. Så den egenskapen är inte ny. Att den vuxna svarthuvade snigeln dör på senhösten, i oktober, november beror troligen att den är ”programmerad” att så göra.
Äggen är ganska små och svagt vitblåskimrande. De är svåra att hitta, den svarthuvade snigeln gräver nämligen ner dem. Detta betyder att man i första hand ska fokusera på att hitta de levande sniglarna och avliva dem. Allt för att de inte ska hinna lägga ägg. Handplockning och avlivning, fällor och snigelgift är det som gäller. Hittar du ägg kan du mosa sönder dem eller lägg dem i en hink och häll kokande vatten över dem.
De som hittat svarthuvad snigel i sina trädgårdar har bland annat noterat att den gärna äter på rabarberblad men även noteringar om pepparotsblad verkar finnas på dess meny. Så du ska även leta i de grönsaksland, rabatter och skogsområden du har på din fastighet.
Varför den svarthuvades ägg klarar vinterkyla vet man inte, men även i dess ursprungsplatsers bergsområden råder stränga vintrar.
Och det är från augusti och framåt man i regel hittar vuxna sniglar och de ska avlivas så fort som möjligt så att de inte hinner lägga ägg.
Vad kan vi göra?
Leta, fotografera, avliva och rapportera. Varsko dina grannar om du hittar svarhuvad snigel. Det är Naturvårdsverket som är ansvarig myndighet för invasiva främmande arter och information, kartläggning och bekämpning av snigeln är igång. Länsstyrelserna arbetar med bekämpning men många har 2024 drabbats av mindre budget. Ett flertal inriktar sig därför på att bekämpa äggen och anlitar bland annat specialtränade sökhundar..
Har du hittat den svarthuvade snigeln så ta en bild på den och rapportera in fyndigheten, kan göras via mobilen, till www.invasivaarter.nu eller via www.artfakta.se. Ta också gärna några exemplar i en burk och sänd in dem för säker artbestämning till Göteborgs Naturhistoriska Museum, www.gnm.se.
Detta är viktigt, mer kunskap om hur den beter sig i Sverige behövs. När kläcks äggen på våren? Vad den äter den och hur mycket? När blir den könsmogen? Det är frågor som vi måste få bättre svar på.
Var en falköga!
Förebyggande åtgärder och bekämpningsåtgärder är de samma som för mördarsnigeln. Det gäller att kontrollera växter, jord och emballage som du får hem. Och självklart samma kontroller om du ger bort eller säljer växter.
Och inget trädgårdsmaterial får dumpas i naturen, det är absolut förbjudet.
Av Kerstin Engstrand
Foton från Artfakta och Naturvårdsverket, samtliga Jonas Roth.
