Taggar Inlägg "Matrecept"

Matrecept

Foto: Kerstin Engstrand

Bondbönor är medelhavskost! En viktig del för italienarnas grönsaker är att man lever efter årstiderna. Att importera grönsaker från andra länder och på så sätt alltid få allt året runt är fortfarande mycket ovanligt. Därför blir också grönsakernas fräschör och säsong extra intressanta. Man kan verkligen tala om att älska primörer. På första plats, med oftast mycket kort säsong, ibland bara en till två veckor, kommer bönorna.

Särskilt bondbönan har italienarna ett särskilt förhållande till som vi har mycket att lära av. När de mjälla färska första bondbönorna är skördeklara är det fest! Förr var bondbönan, serverad som mos, en fattigmansrätt som slavar och gladiatorer utspisades med. Nu är bondbönan chick och serveras på riktigt fina restauranger.

Foto: Kerstin Engstrand

Bönans ytterhölje skalas av så att bara kärnan blir kvar. Lättast går de att skala efter ett snabbt uppkok. De fräses sedan lätt i olivolja och lite vitlök och avnjutes med ett gott färskt bröd och ett glas rödvin. Eller som en enkel sallad med rucola, som i Rom benämns rughetta, pecorino (fårost) och späda bondbönor. Då kommer smaken till sin rätt och de som hatade barndomens bondbönsvälling känner knappt igen bondbönan.

Och det finns väl ingen böna som är så vackert förpackad som just bondbönan, öppnar man den finner man bönorna väl förpackade i mjukaste hölje, så mjuka att det känns som skumgummi.

I Grekland sitter man utomhus och spritar bönor. De allra färskaste brukar man sätta direkt på bordet, i en korg för att var och får sprita dem själva. Serveras med ett gott, grovt nybakat färskt bröd.

Går inte att misslyckas med

Bondbönor kan ha olika färger. Foto: Kerstin Engstrand

Jo, det skulle vara om man ett år skulle totalt glömma bort att så bondbönor…

Men det gör man bara inte.

För färska bondbönor är svåra att få tag i, svenska matbutiker har helt enkelt dem inte i sitt sortiment. I bästa fall hittar man dem i det lokala torgets grönsaksstånd.

Bondbönan är en av de första grödor vi kan så på friland, så den är den gröda som därmed också ger oss störst Medehavskänsla. För i Provence sådde man redan i februari.

Redan när jordtemperaturen är runt 5 grader är det dags och dessutom är bondbönan en utmärkt samgröda med potatis, varannan potatis, varannan bondböna är en gammal beprövad såmetod. Du kan vinna lite tid genom att förkultivera bönorna inomhus med hjälp av pappersmetoden, se bild här ovan. mer om pappersmetoden kan du läsa här.

Flera färger

Chokladbrunblommande bondböna är en raritet Foto: Kerstin Engstrand

Bondbönan klarar de flesta jordar men om den får välja så utvecklas den bäst i väl luckrad jord. Den vill inte ha välgödslad jord, bondbönan gödslar ju sig själv. Den tar upp kväve ur luften, och kvävegödslar du så blir resultatet bara en massa blad, och inga blommor, och därmed ej heller några bönor.

Så på ett djup av tre cm och 20 cm plantorna och minst 40 cm mellan plantorna. Så två bönor i varje hål. Täck gärna med fiberduk, annars händer det att fåglarna kalasar på sådden. Vanligtvis behöver inte bondbönorna vattnas. Men är våren mycket torr och blåsig så vattna, liksom om sommaren skulle blir extremt torr och blåsig. För tidigare skörd kan man toppa plantorna när de börjar blomma. Blommorna kan man även ha i en sallad.

Bondbönan behöver någon form av stöd, lite björkris brukar fungera bra.

Skörden blir ca ett kilo bönor per löpmeter när de på italienskt vis skördas när skåran fortfarande är vitgrön eller grön och innan den har blivit svartgrön. När skidorna pekar nedåt är de skördeklara.

Om man vill ha en andra skörd, kan man testa att efter den första klippa ner plantorna till en höjd av 10 – 15 cm. Då kommer de att förgrena sig och kan ge en andra skörd. Om de inte hinner blomma och bilda baljor kan man äta skotten som just bönskott. Läs mer om bondbönsskott här.

Foto: Kerstin Engstrand

Bönor sådda på våren brukar angripas av löss, både svarta som gråa. I Italien säger man att lössen hjälper till att blommorna kommer. Blommorna är en överlevnadsgrej och det stämmer. Blir de för många brukar jag toppa plantan, för där sitter de flesta.

Visste du att sorten som säljs som bondbönsskott, micro leaf, heter Oscar och är en mycket god sort även som utvecklad mogen böna.

Rödblommande bondbönor till höger. Till höger, mot staketet, växer bondbönor av sorten ’Crimson flowered’, den enda bondbönesort som har rubinröda blommor, alla andra har vita och någon enstaka sort brunsvarta blommor. Foto: Kerstin Engstrand

Odla bondböna – snabbfakta

Var? I mager, men lucker jord, soligt–halvskuggigt läge.

När? Sås när körsbärsträden står i blom.

Hur? Så bondböna två och två, på ett djup av 3 cm och 20 cm mellan plantorna.

Vattna: Enbart vid torka.

Gödsla: Nej, bönorna avger istället näring till jorden.

Viktigt! För tidigare skörd och mindre med löss, nyp av den översta delen av plantan när den börjar blomma. Bönorna kräver stöd, några enkla grenar räcker som växtstöd.

Skörda: Från mitten av juli, när skidan pekar nedåt.

Läs om Lycksele stads odling av bondbönor här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Kärleksört. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, kärleksört går att äta, särskilt bladen, allra helst innan växten börjat blomma. Beroende på sort kan bladen bli mycket stora och feta. Rika på C-vitamin och vatten, smaken går åt ärthållet, särskilt som ärtskidor. Torkade smakar de fränt. Så de passar utmärkt i en blandad sallad. Lär även vara goda stekta och i alla källor anges att man ska då steka bladen i fett. Då ska de vara särskilda goda till fisk! Kärleksörten kan därför också vara en bra ört vid matbrist. På nätet finns en lista över de viktigaste mer eller mindre vildväxande örterna som är bra att ha kunskap om i en överlevnadssituation. Där kommer kärleksörten på sista plats, nr 14. Maskrosen är på plats nr 13, annars är mjölkört, björk. tall, vass och kaveldun de fem i topp. Den vilda finns ända upp till längs Norrlandskusten. Där hittar du den på torra växtplatser, ofta bland sten för detta är en mycket torktålig växt.

Vanlig kärleksört i blom i september månad. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns uppgifter om att även rötterna går att använda som föda. När det anges “går att använda” brukar jag bli lite misstänksam. Det brukar betyda att man inte dör av den och att den inte smakar något särskilt även om det finns de som anger att de smakar lätt av nöt. Dock, rötter har jag än så länge inte smakat. Men en fördel är att rötterna kan användas året runt.

Barnens farfar, som var örtintresserad gotlänning, kallade kärleksörten för dunderlök. Det är tydligen en vanlig gotländsk benämning då den, enligt folktron skyddade mot blixtnedslag. Därför ska man ha kärleksört växandes på taket.

Liten kärleksört blev utnämnd till Årets perenn 2016. Foto: Kerstin Engstrand

Danskarna kallar kärleksörten för Sankt Hansört. Sankt Hans är lika med vår midsommarafton. Och danskarna vet hur den ska använda denna ört. För de har koll på varför den kallas för just kärleksört. För den kan spå! vad då spå? Jo, kärlekens öden kan den spå. Vi sover ju med en bukett blommor under huvudkudden. Men i Danmark plockar de två hela plantor och hänger upp i taket. Varför två plantor? Jo den ena är för kvinnan, den andra för mannen. Nu ska man se hur de två plantorna reagerar. Böjer de sig mot varandra blir det snart bröllop, vänder de sig ifrån varandra blir det ingen kärlek och är man redan gift kanske det blir skilsmässa. Det sägs att man kan utläsa mängder av olika händelser allt eftersom plantorna böjer sig. Just under midsommar, dvs Sankt Hans, ska kärleksörtens kraft vara extra stark. Under Sankt Hans tänder man i Danmark även eldar, ungefär som vi gör på Valborg.

Kärleksörtsplantor i Danmark, i mitten av juli månad. Foto: Kerstin Engstrand

Att kärleksörten har blivit symbol för just kärlek beror nog främst för att den är så tålig och livskraftig. Vilket gjorde att brandmännen i New York valde just att plantera kärleksört efter katastrofen den 11 september 2001.

Den har ansetts vara antiseptisk, mot brännsår samt blodstillande men även verksam mot liktornar och vårtor!

Kuriosa: Stora färska blad är utmärkta att putsa skor med!

Undrar om armén tipsar soldaterna om det. Annars är nylonstrumpor suveräna att få upp verklig glans på läderskor, det är i alla fall ett tips som fallskärmsjägarna lär ut. Och så ska man spotta på lädret innan.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det bästa med Chelsea Flower Show är att man varje år lär sig något nytt. Som att du kan odla svamp på dina gamla jeans eller böcker. Odlingar som inte enbart är en snackis på Chelsea utan även i ditt kök. Det är roligt att odla!

Svampodlarna Caley Bros, Bros står för brothers, väckte stor uppmärksamhet på 2023 års Chelsea Flower Show. Nu hade de äntligen satsat på en egen utställning i det stora tältet. Tidigare har de deltagit på flera utställningar, men då som samarbetspartner eller lånat ut svampodlingar som rekvisita till olika showträdgårdar t ex, på Chelsea hösten 2021 och våren 2022. Men som sagt, 2023 trädde de fram med en fantastisk utställning. Självklart fanns deras produkter som rekvisita i även årets idéträdgårdar som i Mark Gregorys. 

Caleys drivs idag av systrarna Lorraine och Jodie. Brothers står för den tid när deras farfar och farbror Bill drev grönsaksodling. Verksamheten bedriver de i grevskapet West Sussex och idag säljer de också svampodlingsset på internet samt håller kurser. De vill visa så många som möjligt hur enkelt och roligt det är att odla svamp.

Ostronskivling odlade på böcker. Foto: Kerstin Engstrand

I princip allt går att odla på, som halm och även kaffesump. Kaffesump utblandat i halm och med tillsatt vatten är det substrat de själva använder i sin kommersiella odling. Böcker får inte vara för gamla, inte äldre än tio år.  Åldern på dina jeans verkar inte spela någon roll. Det viktiga är att du använder ett helt naturligt substrat. För mycel kommer att konsumera upp substratet.

Foto: Kerstin Engstrand

Det är dock viktigt att man börjar med att sterilisera underlaget. Det görs lämpligen med hett vatten, kokande förstås, där substratet, din bok eller dina jeans, sänks ner i.

Själva svampen är en fruktkropp. Länge hörde svampar till grönsaker men de har numera en egen grupp. Systrarna Caley brukar likna en svamp vid ett äpple. Resterande del av äppelträdet, blad, grenar stam och rötterna motsvaras av svampens rotsystem, mycelet som omfattar stort område under jord. Mycelet kommer att konsumera dina jeans eller bladen i din bok allt eftersom fruktkropparna växer till sig.

3 bra startsvampar

Grå ostronskivling. Foto: Kerstin Engstrand

Grå ostronskivling, Pleurotus ostreatus, är lättast att odla. Ostronskivling finns i flera färger, grå, gul och rosa men även vit. Här i Sverige finns den gråa och gula att hitta odlingsset till, ibland även i svenska mataffärer. Detta är verkligen en torvfri odling! Fördelen med grå ostronskivling är att de inte behöver odlas i mörker utan fungerar utmärkt på en ljus och luftig plats, som i köket där du kommer ihåg att vattna odlingen varje dag (spraya går bra) och får följa den spännande tillväxten på nära håll.

När man får hem svampsporerna så är det viktigt att man förvarar dem i kylskåp, i 5 grader, tills det är dags att använda dem. Dessutom ska de användas inom 2 – 4 veckor. Inkubationstiden brukar vara tre veckor. En skörd brukar alltid vara garanterad men ofta lyckats man få även en andra och kanske till och med fler än så. En sats brukar ge 250 gram av färsk svamp.

Till vänster och överst till höger: Gul ostronskivling odlade i vaser. Foto: Kerstin Engstrand

Gul ostronskivling, Pleurotus citrinopileatus, är den ostronskivling som föredrar lite varmare förhållande och brukar därför vara bättre att odla under sommaren. Den är däremot som svamp transportkänslig och därför svår att hitta i matbutikernas grönsaksdiskar och med det extra rolig att odla.

Gul ostronskivling till vänster, grå framtill. Foto: Kerstin Engstrand

Den gula är så vacker! Den har en lenare och mera nötig smak än den grå.

Rosa ostronskivling. Foto: Kerstin Engstrand

Den rosa är den svåraste att odla. Och den vackraste. Som måste odlas direkt när du får substratet. Rosa ostronskivling kan inte kylas ner för att fördröja tillväxten.

Hur vet man att svampen är på väg att bli övermogen? Enligt systrarna är det när det börjar bildas vita fläckar undertill, då börjar de utsöndra sporer.

Odlingsbehållare

Odlingsbehållare. Foto: Caley Bros.

De säljer även set för att skapa små odlingsbehållare av svampmycel. Det är svamparnas rottrådar som binds samman med ett substrat av bland annat ullpellets och mjöl. Som form använder man muffinsformar eller bivaxpapper för att ”gjuta” dessa små odlingsbehållare i. Dina fröuppdragna växter planteras ut i denna rotbehållare som vill förmultna. Systrarna är noga med att påtala att de är inte först med denna produkt utan den används av många liknande producenter. Under processen ska de i sju till tio dagar stå mörkt, i en vanlig kartong eller i ett skåp men temperaturen ska hålla sig runt 18 grader. Därefter bakas de i ugn i cirka 45 minuter, allt för att de ska torka.

De är väl medvetna om att svamp väcker känslor. Antingen älskar man äta svamp eller inte. Och systrarnas uppmaning är:

Give it a grow!

Lackticka. Foto: Kerstin Engstrand

Lacktickan väckte stort intresse. Inte den lättaste att odla. Redan vid jul förberedes odlingen som skulle visas upp i slutet av maj. Lackticka, Ganoderma lucidum, växer i vanliga fall på hårda lövträd. Den används främst i kosttillskott (reishi) och är en stor produkt i Asien.

Foto: Kerstin Engstrand

Cordyseps, Ophiocordyceps sinensis, är en av de minsta. Den lär leva på insektslarver. Även den är stor inom kinesisk medicin. Påträffas vild på runt 3500 meters höjd i Himalaya.

Foto: Kerstin Engstrand

Mycelium odlar de på hampa. Det går snabbare än på exempelvis sågspån.

Lion’s mane heter Igelkottssvamp på svenska. Igelkottssvamp är en rolig favorit. Dessutom enkel att odla även utomhus på gamla trädstockar. Foto: Kerstin Engstrand

Caley Bros fick guldmedalj och New Design Award.

Och också här syntes deras svampar:

Svamparna rockar loss i dicsotakt: Denna blev Best in Show i avdelningen Plant Studios 2022:

Och på höstshowen 2021 fanns de också, om än lite mera i skymundan:

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

I takt med att spanska tapas blivit allt populärare här hemmavid så är det många som vill odla egna padrones. Men så upptäcker man att det oftast är svårt att få fröna att gro, och om de gror, så blir frukterna mycket heta! Kan det vara för att de odlas utomhus i kruka som de blir så starka? De utvecklas ju långsammare än de som odlas i växthus. Andra säger att man måste skörda dem där de är mycket späda för annars blir de för heta. Men de som finns att köpa i matbutiken är ju både stora och inte så heta. Det finns även uppgifter om att cirka var tionde frukt blir superhet och att de därför även kallas för rysk roulette!

Foto: Kerstin Engstrand

Så lösningen är att slå två flugor i en smäll, odla spetspaprika och skörda dem när de är små och gröna. De fungerar som bra substitut till att göra Pimiento de Padron, dvs maträtten. Stekta i olivolja och smaksatta flingsalt, andra piffar upp dem lite extra med lime, paprikapulver och nyriven parmesanost. Eller grillade, så grillade att ytan nästan är svart.

Foto: Kerstin Engstrand

Satsa på flera plantor så du även kan skörda röda spetspaprikor. De är goda att fylla med mjukost.

Foto: Kerstin Engstrand

Vissa år blir mina spetspaprikor stora, som sommaren 2014. Andra år mera ”normala”. Kombinationen vädrets makter, jordkvalitet och näringstillförsel gör sitt. Jag odlar alltid i kruka. 

Och du kommer väl ihåg att fröna – det är där styrkan finns  – sitter närmast skaftet? Stjälkfäste är perfekt att hålla i – man ska ju äta frukterna hela, fröna också men man kan förstås undvika dem genom att sluta äta någon centimeter eller två från stjälkfästet.

Foto: Kerstin Engstrand

De padronpaprikor som säljs i matbutikerna är av särskild sort där man förädlat bort det starka. Men många tycker att de är visserligen milda men samtidigt lite bittra i smaken. Så hemmaodlade är att föredra – trots den ryska rouletten! Då kan det vara idé att odla den japanska sorten Shishito istället – den är ett säkrare kort.

Hur du odlar paprika: Lättodlad söt liten paprika

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

De bästa apelsinerna säljs från januari och framåt. Då finns även blodapelsiner, som handlarna numera kallar för röda apelsiner då de tror att vi konsumenter tycker att ordet blod är för otäckt.

Jag styckfryser först delarna innan jag packar in dem i fryspåsar eller burkar.  

Att frysa in hela, skalade apelsiner är ett bra knep. Ok, de går även att frysa in i halvor eller fjärdedelar. Vad gör jag med dem? Jo, jag tar fram dem och river apelsin över frukostyoghurten eller någon dessert eller bakverk. Apelsinen hinner inte tina så den läggs tillbaka i frysen igen.

Visste du att man i Turkiet och andra länder runt Medelhavet gärna river färsk aubergine i sin frukostyoghurt?  Eller äter färska dadlar med yoghurt, en bra frukost man håller sig länge på.

Och i klyftor

Även klyftor med skal fryser jag in. Ekologiskt odlade blodapelsiner sparas för att göra apelsinpotatis eller att ha i grytor.  Läs mer om hur du gör den godaste apelsinpotatisen här.  

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Ätbara blommor köper de trendiga restaurangerna in för dyra pengar – i alla fall om man tittar på kilopriset. För några år sedan nämnde vi på Instagram att olika sorters bönors blommor både är vackra och ätbara. Sedan dess kommer det titt som tätt frågor om detta.

Det finns till exempel trendigt svarta bondbönsblommor som kan vara lite svåra att få tag på men om du hittar dem så köp! De är roligare att odla för blommornas skull än för bondbönorna. Och de väcker uppmärksamhet, både i trädgården och på tallriken!

Foto: Kerstin Engstrand

Lättare är det att få tag på vanliga vitblommande men även de starkt rödrosa finns.

Rosenbönor/blomsterbönor

Bönor av rosenböna. De gror snabbt och växer sedan ännu snabbare. Blir ett par meter höga! Foto: Kerstin Engstrand

Rosenbönor har lite dåligt rykte om sig, att de ska vara giftiga. Blommorna går utmärkt att äta, likaså kan man anrätta bönskidorna när de är små och mjälla på samma sätt som vanliga brytbönor. De är mycket snabbväxande.

Foto: Kerstin Engstrand

En favorit är sorten ‘Sunset Runner’ som älskas av humlor och bin! Den ska förstås planteras så att du kan njuta av den i motljus vid solnedgången.

En annan mycket odlingsvärd sort för både bönskidor och blommor är ‘White Lady’:

Foto: Kerstin Engstrand

Två andra rosenbörnor är ‘Hestia’ och ‘Painted Lady vars blommor går i vitt och korallrött. ‘Hestia’ är lågväxande och därmed tidig medans ‘Painted Lady’ är högväxande.

Foto: Kerstin Engstrand

Brytbönor

Bland brytbönorna finns det många sorter men leta särskilt efter de som är lilablommande.

Foto: Kerstin Engstrand

Läs mer om bondbönor: Att odla som mikroskott eller hur du lyckas med bondbönor.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Doft av Sicilien, blir bäst med blodapelsiner! Potatis med doft och smak av apelsin! Enkelt att tillaga och perfekt till kyckling eller ankbröst och kanske även till falukorv?

Och jag säger bara, doften! Med doft av apelsin och rosmarin som sprider sig – det mår man bra av!

Detta är ugnpotatis som görs med apelsin. Det ska allra helst vara blodapelsiner men går också bra med väl mogna saftiga vanliga apelsiner men inte med klementiner.

Smaken är – gudomlig!

Du behöver:

1 kilo fast potatis, sorten Melody är en bra sort men även mandelpotatis.

2 större eller 4 mindre blodapelsiner, sorten Tarocco passar särskilt bra

1 silverlök ( rödlök går också att använda)

Olivolja, salt och papper

Rosmarin

 

Desto kyligare nätter, desto rödare blodapelsiner. Foto: Kerstin Engstrand
Desto kyligare nätter, desto rödare blodapelsiner. Foto: Kerstin Engstrand

Gör så här:

Dela potatisen, större i åtta delar, mindre i fyra.

Lägg klyftorna i en smord form, jag brukar pensla formen med lite olivolja.

Pressa apelsinerna och blanda saften med potatisklyftorna. Spara skalen av 1-2 blodapelsiner!

Finhacka silverlöken och blanda ner hacket bland potatisklyftorna.

Lägg i skalet från 1-2 blodapelsiner.

Salta, peppra och strö över i lite rosmarin.

Sätt i ugn, 200 grader i cirka 40-45 minuter. Potatisklyftorna ska vara mjuka, då är de färdiga.

Blir det sky över när potatisen är uppäten så frys in den till kommande rätter!

Ännu godare är potatisen efter en eller två dagar, särskilt om de legat och gottat sig med ankbröst eller kyckling.

Och blodapelsiner går utmärkt att frysa. I klyftor eller hela skalade. Frysta, hela, skalade blodapelsiner går lätt att riva.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Skär apelsinen rakt av uppifrån om du vill ha klyftor vilket är bra för att frysa in. För att pressa är det bättre att dela apelsinen vid midjan. Foto: Kerstin Engstrand
Skär apelsinen rakt av uppifrån om du vill ha klyftor vilket är bra för att frysa in. För att pressa är det bättre att dela apelsinen vid midjan. Foto: Kerstin Engstrand

I Frankrike gör man många olika inläggningar av maskrosblommor! Foto: Kerstin Engstrand

Söt, lite nötaktig i smaken, maskrossirap är enkelt och roligt att göra. Bin älskar maskrosor, barn likaså medan vi vuxna har kanske ett litet annorlunda förhållande till denna älskade och oälskade blomma. Har du gott om den så varför inte göra en sats maskrossirap? Det är enkelt, du behöver bara tre ingredienser, maskrosblommor, vatten och socker.

Det ska vara lika mycket maskrosblommor som vatten, sockermängden ska vara det dubbla, allt räknat i deciliter. 5 dl blommor, 5 dl vatten och 10 dl socker.

OBS! Ta inte hela blommor, utan bara blombladen, de gula. Tar du hela blommor blir sirapen besk. Att dra bort blombladen, som är många och små tar lite tid. Skölj dem väl så slipper du få med småflugor och andra små insekter.

En maskrosblomma består av mängder av kronblad. Foto: Kerstin Engstrand
En maskrosblomma består av mängder av kronblad. Foto: Kerstin Engstrand

Lägg de avdragna kronbladen i en kastrull, fyll på med vatten och låt koka i cirka 20 minuter.

Därefter ska du sila av. En omgång kokta maskrosblomblad ger en mild sirap. Vill du ha en starkare kokar du den avsilade vätskan på nytt, nu med en ny omgång färska kronblad och nu är vattnet ersatt av den avsilade vätskan.

Nu är det sedan dags att tillsätta socker. Det ska vara dubbelt så mycket socker som vätska. Mät hur många deciliter maskosblomavkok du har, om du har 5 dl så ska du tillsätta 10 dl socker.

Häll vätskan i kastrullen och tillsätt sockret. Nu ska sockret sakta smälta, rör försiktigt och låt den inte koka! Om den kokar kommer allt kristalliseras och bli en stel massa.

När sockret har smält hälls den gyllengula sirapen på burk. Häll gärna i mindre burkar än i en stor.

Vill du förfina smaken kan du tillsätta lite citrinzest (finrivet citronskal) eller lite rabarber när du kokar kronbladen. Citronskal, apelsin och russin är en annan mera vuxen kombination som då ger en sirap som blir en bra bas till att skapa en aperitif på.

I Frankrike är det mycket populärt att använda maskrosor till inläggningar. Pissenlit heter maskros på franska, vilket betyder kissa i sängen… I  Frankrike och i Italien säljs maskrosfrön i påse,

Maskrossirap är en klassiker till pannkakor. Det är solsken på burk!

Förvara sirapen i kylskåpets svaldel.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Pinjenöt underifrån. Foto: Kerstin Engstrand

Pinjenötter har blivit vardagsvara i vår matlagning, särskilt efter det att hemgjord pesto fick sitt genombrott. Men vad är det som egentligen ligger i de små påsarna?

Vi har tittat närmare på pinjenötens härkomst.

Parasollformade pinjeträd och cypresser, utsikt från Castel  San Angelo mot Vatikanen och Piazza Adriana. i Rom.  Foto: Kerstin Engstrand
Parasollformade pinjeträd och cypresser, utsikt från Castel San Angelo mot Vatikanen och Piazza Adriana. i Rom. Foto: Kerstin Engstrand

Först vetenskapligt. De pinjenötter vi köper i matbutiken är i regel från trädet Pinus pinea och de flesta är importerade från Kina. De små nötterna är inga nötter utan frön. Pinus pinea är en släkting till vanlig tall.

wpi4720De mest kända pinjeträden är Roms pinjer, förevigade i otaliga konstverk genom århundranden och i Respighis musikstycke, det klassiska mästerverket Pini di Roma. De är en självklar del av Rom, lika självklar som bilar, turister, ruiner, kyrkor, sanpietrini (den svarta lavstenen, Roms kullersten) och cypresser som står som utropstecken förstås också. Det är vad italienarna kallar för parasollpinje man ser, för de ger en välbehövlig skugga.

Pinjekottar från Italien. Foto: Kerstin Engstrand
Pinjekottar från Italien. De är cirka 10 cm höga. Foto: Kerstin Engstrand

Pinjekottarna är stora, i regel cirka 10 cm höga och är stenhårda. Tallar kan alltid bli gamla, flera hundra år är inte ovanligt, och det ger en liten vink om när en pinje först ger kottar. Man brukar beräkna att första skörden sker efter ett kvarts sekel, 25 år.

Mellan 20 och 50 pinjenötter brukar en kotte rymma. De sitter rejält fast, inkilade mellan fjällen två och två. Fröskalet är kolsvart. Det skalet är heller inte lätt att knäcka! Lättast tycker jag det går med mortel. Det har dock hänt att mortel av sten fått sprickor efter för ivrigt pinjenötsknäckande.

Men roligt är det att upptäcka en växt! Lika roligt som att skörda potatis.

Ibland hittar man hela pinjekottar i matbutikens frukt- och grönsaksavdelning, vanligen till jul. Oftast är det då pinjenötter från Italien. Köp om du ser och testa! Priset brukar vara runt 70 kronor kilot.

Svår nöt att knäcka

Efter några dagar vid elementets värme börjar pinjekotten att spricka upp.  Foto: Kerstin Engstrand
Efter några dagar vid elementets värme börjar pinjekotten att spricka upp. Foto: Kerstin Engstrand

Jag brukar lägga kotten på elementet i köket. Efter några dagar brukar det börja knäppa till, startskottet för öppningen har börjat. Sakta men säker öppnar sig fjällen allt mer och till slut ser man mängder med svarta frön.

Nu börjar fröna synas. Foto: Kerstin Engstrand
Nu börjar fröna synas. Foto: Kerstin Engstrand

Det går också att göra en snabbvariant, i ugnen. Lägg kotten i en ugnsfast form eller ugnsfast gryta och rosta i cirka två timmar i 180 graders ugnsvärme. Ha koll på vad som sker.

När kotten väl har öppnat sig håller den sig öppen så du kan lugnt vänta med att ta ut pinjenötterna tills kotten svalnat.

”Skörden” blir inte stor men rolig. Det är intressant att se hur finurlig pinjekottens konstruktion är. Och när man väl har fått ut fröna från det svarta skalet kan man rosta dem lätt i en torr, helt stekpanna.

Pinjemun talades det mycket om för ett par år sedan. Många rapporterade att de efter att ha ätit något med pinjenötter fick en metallisk smak i munnen som dock brukar försvinna efter ett par dagar som tur är. Det är oklart vad det beror på.

Fröskalet som omger "pinjenöten" är kolsvart. fröna, de som säljs som pinjenötter, är beigevita.  Foto: Kerstin Engstrand
Fröskalet som omger “pinjenöten” är kolsvart. fröna, de som säljs som pinjenötter, är beigevita. Foto: Kerstin Engstrand

 

Läs också:

Bästa receptet på pesto gjord på hemmaodla basilika hittar du HÄR.

Om pinjekotten som dekoration i trädgården, klicka HÄR.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vi gillar paket, särskilt matpaket. Nu när fikonbladen är på väg att falla så brukar vi offra ett par stycken. Fikonträd övervintrar utan blad, det är ett bladfällande träd så man skadar inte trädet. Ibland till och med använder vi några som just fallit. Till vad då? Jo, att göra lax i ugnen med.

Första gången jag fick fisk i fikonblad var på Ibiza. En stormig höst för flera decennier sedan. För cirka 40 år sedan. Då hade jag även ett helt fantastiskt fikonträd vars frukter jag kunde äta hur mycket som helst av. Då var det pinfärsk fisk som tillagades över öppen eld och fisken var just inslagen i färska fikonblad.

Att använda blad som matpaket är vanligt, kåldolmar, vinbladsdolmar, bananblad, ja listan kan bli lång. Otaliga blad är ätliga.

Det har blivit en hösttradition, ett sätt att överbrygga sommaren och hösten och kanske även vintern. Snabbt och roligt, fryst lax i portionsbitar, några enkla ingredienser och några fikonblad.

Det går åt en till två fikonblad per laxbit. Är bladen mycket stora räcker det med ett. Det finns även färska fikonblad att köpa i välsorterade webbutiker.

Allra helst ska bladen vara helt nyplockade men de klarar bra att förvaras i kylskåpet ett par dagar, då förvarade i en plastpåse. När du plockar bladen, se upp med den vitaktiga feta saften som skaftet släpper, den vill man varken ha på kläder eller i munnen.

Vad smakar då ett varmt, tillagat fikonblad? Jo lite åt pinjenötter. När laxen är i ugnen så sprids en doft som påminner om just nyrostade pinjenötter eller kanske till och med som nyrostade kastanjer. Andra säger kokos. Men är din mage känslig för färska fikon kommer du även att märka det om du äter fikonblad. I så fall kan du välja att inte äta upp bladen, laxen har ändå fått en lätt nötig arom av bladen så de behöver man inte äta upp.

Vad behöver du?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

1 till 2 fikonblad per laxbit

Olivolja

Salt, peppar

Samt gärna fänkålsblast, citronzest eller pestosås.

Så här gör jag:

  1. Penslar en ugnsfast form med olivolja samt saltar och pepprar lätt.
  2. Därefter lägger jag på fikonbladen så de täcker formens hela yta.
  3. Penslar igen, nu fikonbladen med olivolja och strör på lite salt och peppar.
  4. Laxbitar läggs ut på bladen. Även laxbitarna penslas med olivolja och saltas och peppras lätt.
  5. Nu brukar jag piffa upp några bitar för extra smak. Färsk fänkål är gott och allra helst tar jag av det gröna, det som ser ut som dill. Men det blir lika gott med enbart salt och peppar, särskilt om du äter av fikonbladen.
  6. Lägg över eller vik upp fikonblad över varje laxbit. Pensla igen med olivolja samt salta och peppra lätt.
  7. Därefter in i ugnen, i 190 grader, i cirka 20 till 25 minuter förutsatt att laxen är tinad.Mycket snart känner du en exotisk doft strömma från ugnen.

Om du googlar fikonblad hittar du mängder av recept, bland annat på glass gjord på just fikonblad (fig leaves ice cream). Fikonblad har länge använts som ersättning för ostlöpe och att smaksätta grädde och mjölk med.  Senast det var en hype om just fikonblad i matlagning var runt 2002 och 2003 och nu i år, när många haft extra tid distansjobbandes hemma, har intresset kommit åter. Det finns även torkade fikonblad att köpa.

Och ett måste, en fikonboll!

En italiensk klassiker är torkade fikon inlindade i fikonblad. Dessa bollar är små konstverk i sig. Inuti ligger lagrade fikon, svarta, ja de ser inte aptitliga ut, jag ska inte skriva vad de liknar men smaken, jag säger bara smaken! det är vad man kallar för dottatofikon från Kalabrien. de är både kokta och bakade, de kokas först och efter det att fikonbladen har svepts runt dem bakas hela härligheten. Mycket gott till en bit ost, som pecorino eller gorgonzola. Även ricotta passar fint till. En öppnad boll håller i 14 dagar i kylskåp. Priset brukar var runt 75 till 100 kronor styck.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...