Pinjenötter har blivit vardagsvara i vår matlagning, särskilt efter det att hemgjord pesto fick sitt genombrott. Men vad är det som egentligen ligger i de små påsarna?

Vi har tittat närmare på pinjenötens härkomst.

Först vetenskapligt. De pinjenötter vi köper i matbutiken är i regel från trädet Pinus pinea och de flesta är importerade från Kina. De små nötterna är inga nötter utan frön. Pinus pinea är en släkting till vanlig tall.

De mest kända pinjeträden är Roms pinjer, förevigade i otaliga konstverk genom århundranden och i Respighis musikstycke, det klassiska mästerverket Pini di Roma. De är en självklar del av Rom, lika självklar som bilar, turister, ruiner, kyrkor, sanpietrini (den svarta lavstenen, Roms kullersten) och cypresser som står som utropstecken förstås också. Det är vad italienarna kallar för parasollpinje man ser, för de ger en välbehövlig skugga.

Pinjekottarna är stora, i regel cirka 10 cm höga och är stenhårda. Tallar kan alltid bli gamla, flera hundra år är inte ovanligt, och det ger en liten vink om när en pinje först ger kottar. Man brukar beräkna att första skörden sker efter ett kvarts sekel, 25 år.

Mellan 20 och 50 pinjenötter brukar en kotte rymma. De sitter rejält fast, inkilade mellan fjällen två och två. Fröskalet är kolsvart. Det skalet är heller inte lätt att knäcka! Lättast tycker jag det går med mortel. Det har dock hänt att mortel av sten fått sprickor efter för ivrigt pinjenötsknäckande.

Men roligt är det att upptäcka en växt! Lika roligt som att skörda potatis.

Ibland hittar man hela pinjekottar i matbutikens frukt- och grönsaksavdelning, vanligen till jul. Oftast är det då pinjenötter från Italien. Köp om du ser och testa! Priset brukar vara runt 70 kronor kilot.

Svår nöt att knäcka

Jag brukar lägga kotten på elementet i köket. Efter några dagar brukar det börja knäppa till, startskottet för öppningen har börjat. Sakta men säker öppnar sig fjällen allt mer och till slut ser man mängder med svarta frön.

Det går också att göra en snabbvariant, i ugnen. Lägg kotten i en ugnsfast form eller ugnsfast gryta och rosta i cirka två timmar i 180 graders ugnsvärme. Ha koll på vad som sker.

När kotten väl har öppnat sig håller den sig öppen så du kan lugnt vänta med att ta ut pinjenötterna tills kotten svalnat.

”Skörden” blir inte stor men rolig. Det är intressant att se hur finurlig pinjekottens konstruktion är. Och när man väl har fått ut fröna från det svarta skalet kan man rosta dem lätt i en torr, helt stekpanna.

Pinjemun talades det mycket om för ett par år sedan. Många rapporterade att de efter att ha ätit något med pinjenötter fick en metallisk smak i munnen som dock brukar försvinna efter ett par dagar som tur är. Det är oklart vad det beror på.

Läs också:

Bästa receptet på pesto gjord på hemmaodla basilika hittar du HÄR.

Om pinjekotten som dekoration i trädgården, klicka HÄR.

Text och foto: Kerstin Engstrand