Taggar Inlägg "Ogräs"

Ogräs

Vildtulpan, Tulipa sylvestris i sällskap med maskros. Bilden är tagen vid Långbro Värdshus för cirka 25 år sedan. Foto: Kerstin Engstrand

Otaliga verkar de vara som kan berätta om barndomens skräckdagar då de blev utkommenderade att rensa ogräs. Lika många kan berätta att de rensade bort mer än de skulle, för att rensa ogräs är svårt för hur ser ett ogräs ut egentligen? Inte är de så tydliga som på Elsa Beskows teckning ”Ogräsens kraft”. Hon levde mitt i materialet till sina böcker, från vilda blommor som blåsippor till pioner, och de sex barnen tyckte det var mindre jobbigt att rensa ogräs än att stå modell för mor. I sin bok Blomsterfesten i täppan lär hon ha skildrat samhällsdebatten i form av ogräs och rabattblommor.

Rödfibbla. Foto: Kerstin Engstrand

Barndomens motvilja mot ogräsrensning brukar gå över. Och vi kan ändra inställning till ogräsen när något blir attraktivt, ovanligt eller trendigt. Vissa växter som vi egentligen rubricerar som ogräs är idag populära. Vad sägs om att ha rödbladigt groblad, brokbladig kirskål, rödfibbla, eldfibbla och brokbladig tussilago i rabatten? Allra helst bara ett exemplar av varje, så att de blir något av trädgårdens frimärkssamling.

Igen!

Rödbladigt groblad med fjärilslavendel återfanns i en trädgård på Chelsea Flower Show 2002. Foto: Kerstin Engstrand

Att ogräs är trendigt dyker upp med jämna mellanrum. Som i maj 2023, på årets Chelsea Flower Show var det – som alltid – flera trädgårdar där ogräs spirade. De var ytterst medvetet planterade där. För det är en konst i sig att plantera maskrosor som just bildat runa maskrosfröbollar.  Men 2023 så spreds det att ogräs är trendigt – som om det vore något nytt! Detta ”missbruk” av ogrästrenden brukar återkomma med jämna mellanrum, som i början av 2000-talet. Ibland är trenden att man ska äta ogräsen, bland handlar det om att medvetet låta dem växa i sin trädgård och ibland handlar det om att hitta så ovanliga varianter som möjligt.

Brokbladig vallört. Foto: Kerstin Engstrand

Det kan också vara i varje sann trädgårdsälskares natur att tänja gränser som gör att de ovanliga ogräsen blivit så populära. Eller att de helt enkelt är en kul grej som bryter mot gängse regler. Dock, den brokbladiga kirskålen sprider sig som den vanliga men inte lika snabbt. Den växer till och med i Monets trädgård. Detsamma gäller vallörten, den brokbladiga har minst lika kraftiga rötter som den vanliga. Onekligen är en bukett av kirskål och pioner vacker, men det gäller att inte låta kirskålen gå i frö. Rödfibbla och eldfibbla gränsar till att vara rariteter, eldfibblan är sällsynt medan den röda är mer vanlig i våra marker, men i och med att de tillhör fibblesläktet blir de för många av oss automatiskt ogräs. De är härliga kombinerade med bulliga rosa pioner och alunrot.

Rosa maskros. Foto: Kerstin Engstrand

Rödbladig maskros är idag det absolut senaste. Den rosa är också “ok”. Maskrosen är väl vårt mest kända ogräs, men släktet Taraxacum innehåller faktiskt mer än 900 arter som indelas i 14 sektioner. Det finns ishavsmaskrosor, strandmaskrosor, hornmaskrosor … Den fjortonde och sista sektionen är ogräsmaskrosorna som det lär finnas 500 arter av, och benmaskrosen är den som växer i gräsmattan. I maj börjar gräsmattor och vägslänter lysa gula av maskrosor. Även ur asfalten skjuter de upp, deras växtkraft är enorm. Maskrosen har många fantasifulla namn i andra länder. I Frankrike kallas den ”kissa i sängen” och i Italien för ”lejontand” och betraktas som en delikatess. Ingen måltid ska vara utan sallad, säger fransmännen och blandar liksom italienarna in späda maskrosblad i den. Där kan man också köpa maskrosfrö i påse, de gror inte så bra i det varma klimatet som de gör hos oss. En enda blomma kan få flera tusen frön. Och alla är de försedda med fallskärm.

Maskrosfrön från 1990-talet, och ja de gror fortfarande! Foto: Kerstin Engstrand

Maskrosen tar man lättast upp med ett ogräsjärn och tidigt på våren när knopparna ligger djupt nere i rosetten. Då är roten mjuk och man får lätt upp den hel. Så fort knopparna börjar växa till sig och får en liten stjälk är roten mycket stinnare och bryts lättare av, med påföljd att varje rotdel bildar fler maskrosor.

Fröbollar i motljus, maskros förstås! Foto: Kerstin Engstrand

Ogräs kan väl definieras som en växt som förutom val av fel växtplats är en växt du inte tycker om. Annars är ogräset en kär växt. Som vitsippan och tusenskönan eller den vita tovsippan som blommar så fint tillsammans med liljekonvaljen. Och violerna som dyker upp i gräsmattan. Självsådda plantor ska man vara rädd om för de har själva valt sin växtplats och sitt sällskap, som de alltid brukar passa så bra ihop med.

Tovsippa, förtjusande i kombination med liljekonvalj. Foto: Kerstin Engstrand

Tips

Ogräsen stjäl vatten och näring från dina odlade växter. Genom att luckra jorden mellan plantorna med en handkultivator eller skyffeljärn kommer ogräsen att trivas mindre bra.

Överblommad kirskål. Foto: Kerstin Engstrand

Tips

Stinktagetes, Tagetes minuta, blir 50–80 cm, ibland nästan en meter, och är utmärkt att hålla kirskålen i schack med. En ettårig växt med djupgående rötter. Förkultivera inomhus så att plantorna hinner växa till sig innan det är dags att plantera ut dem bland kirskålen. Den används också som biologisk bekämpningsväxt vilket uppmärksammats mycket på senare år. Den håller nematoder (trådmask) i jorden på avstånd samt motverkar angrepp av de flesta skadeinsekter. Förutom att odla den på den ogräsangripna platsen kan man gräva ner bladmassan som också verkar motverkande.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Den sträcker sig emot dig men sina blålila blommor och ser oskyldig ut, men parksalladen är ett invasivt ogräs. Foto: Kerstin Engstrand

Saftigt gröna blad och därtill en vacker ljust blålila blomma, ja den ser onekligen fräsch ut, parksallaten. Och det är många, för många som sparar den och låter den föröka sig. Det finns även många som tigger en planta av den i tron att det är en cikoria. Parksalladen är en riktigt lurig växt och det är många som ångrar sig. Nu har man även på Artdatabanken fått belagt att den också börjat invadera åkermark. De har i sitt senaste arbete givit den en 4:a av 4 möjliga i sin riskbedömning och med slutbedömning HI, dvs den är högriskväxt när det gäller att vara invasiv.

Den trivs i hela vårt avlånga land. Den stormtrivs. Det ska vi dock sätta p för.

Lactuca macrophylla, bladen liknar fräsch grön sallat. Latuca visar på att den är en sallatsväxt. Macrophylla anger att den har stora blad. Helt korrekt, bladen kan bli 30 cm långa.

Parksallatens otäcka förmåga att sprida sig beror på att den har ett tätt rotverk och bildar långa rotulöpare. Den kryper snabbt fram och sprider sig även med frö. Samt, som många har märkt, det behövs bara en pytteliten rotbit för att den ska få nytt fäste. Så vad du än gör, kör inte jordfräs där du har parksallat.

fräscha gröna blad, parksallden förför lätt och ser oskyldig ut där den växer, som här tillsammans med ett annat hemskt ogräs, åkerfräken. Foto: Kerstin Engstrand
Fräscha gröna blad, parksallaten förför lätt och ser oskyldig ut där den växer, som här tillsammans med ett annat hemskt ogräs, åkerfräken. Foto: Kerstin Engstrand

Vi har hittat fina bestånd av parksallat i offentliga parker och på kyrkogårdar men även precis utanför staket vid trädgårdsbutiker. Oftast växer den tillsammans med två andra ogräs, kvickrot och åkerfräken som populärt brukar kallas för rävsvans.

Den blommar i regel från juli fram till september, varma försomrar som 2018 började den blomma redan i mitten av juni.

Det är en ståtlig växt och troligen var det någon som förälskade sig i den en gång i tiden, den kommer från Ryssland, och tog med den till Sverige. Första officiella fynduppgiften om parksallad i vilt tillstånd är från Vaxholm i början av 1920-talet. Kanske trodde den som tog med den att det var en torta som växer vild i våra svenska fjäll. Det berättas även att den en gång ska ha importerats för att ätas, måste nog då varit de salladsliknande bladen. Om hur den smakar vet jag inte, och jag tänker heller inte prova.

Hur få bort den?

Parksallad längs en gångväg. Här samsas den med ett annat ogräs, kvickroten (de långa gräsliknande stråna).  Foto: Kerstin Engstrand
Parksallat längs en gångväg. Här samsas den med ett annat ogräs, kvickroten (de långa gräsliknande stråna). Lägg märke till att gångvägen är asfalterad. Foto: Kerstin Engstrand

Kvävningen under duk har många rapporterat inte fungerar om man inte kan täcka hela området och lite till, annars sprider den sig vidare då delarna som är utan täckning även håller de täckta vid liv. Att svälta ihjäl den genom att klippa ner bladen fungerar bäst om man börjar på våren och kräver att man aldrig låter en planta bilda fler än några blad. Låt den aldrig blomma, och därmed inte kunna sätta frö samt gräv, med grep för att komma mellan rötterna, och att forsla bort allt till förbränning har visat sig vara det bästa. Sålla även all jord så att inga rotbitar blir kvar. Samt plantera inget i dess närhet.

Gränsar din trädgård till annans mark med parksallad så kontakta markägaren och påtala problemet. Det finns märkbart liten kunskap även inom offentlig förvaltning om denna odåga till växt. Så var beredd att få upprepa din påtalan!  Trägen vinner när det gäller bekämpning av parksallad.

Så här ser det ut på andra sidan av den asfalterade gångvägen. Ännu mera parksallad.  Foto: Kerstin Engstrand
Så här ser det ut på andra sidan av den asfalterade gångvägen. Ännu mera parksallad. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Rosa maskros. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns över 500 olika maskrosor i vårt land, i Norden över 900 arter.Ett tiotal är rödlistade i vårt land. Det är en som dominerar, det är den du har i din gräsmatta. Men en odlar jag mer än gärna, och den är rosa!

Fick för många år sedan tag i frön från England och Göteborg och sedan dess har den en särskild plats i mitt hjärta. Den lär ursprungligen komma från de centrala delarna av Asien och mina engelska trädgårdsvänner säger att den dök upp i frölistor någon gång i mitten av 1960-talet.Jag föll direkt, man blir lite av samlare när man gillar växter. Måste ha är en känsla som lätt uppkommer.

Jag har ett problem med den, och det är att någon välvillig trädgårdsvän så gott som varje år glatt utropar att hen har tagit bort en maskros i min rabatt.  Då vet jag vilken, min rosa! Då blir jag inte glad. Min granne odlar också maskrosor, dock den vanliga gula, och då är jag heller inte glad.

Men när den rosa får vara ifred och bjuder på sin unika blomning i mitten av maj då älskar jag maskrosor.

Dess vetenskapliga namn lär vara Taraxacum pseudoroseum  men den återfinns inte i SKUD.

Vågar jag då ha en rosa maskros i min trädgård? Jo,men visst, största problemet är som sagt välvilliga ogräsrensande vänner. Jag låter dem aldrig sprida sina frön, för de samlar jag in.

Första året gav den en blomma, nästa tre och numera kan den ge upp till 20 per planta.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...