Otaliga verkar de vara som kan berätta om barndomens skräckdagar då de blev utkommenderade att rensa ogräs. Lika många kan berätta att de rensade bort mer än de skulle, för att rensa ogräs är svårt för hur ser ett ogräs ut egentligen? Inte är de så tydliga som på Elsa Beskows teckning ”Ogräsens kraft”. Hon levde mitt i materialet till sina böcker, från vilda blommor som blåsippor till pioner, och de sex barnen tyckte det var mindre jobbigt att rensa ogräs än att stå modell för mor. I sin bok Blomsterfesten i täppan lär hon ha skildrat samhällsdebatten i form av ogräs och rabattblommor.

Barndomens motvilja mot ogräsrensning brukar gå över. Och vi kan ändra inställning till ogräsen när något blir attraktivt, ovanligt eller trendigt. Vissa växter som vi egentligen rubricerar som ogräs är idag populära. Vad sägs om att ha rödbladigt groblad, brokbladig kirskål, rödfibbla, eldfibbla och brokbladig tussilago i rabatten? Allra helst bara ett exemplar av varje, så att de blir något av trädgårdens frimärkssamling.

Igen!

Att ogräs är trendigt dyker upp med jämna mellanrum. Som i maj 2023, på årets Chelsea Flower Show var det – som alltid – flera trädgårdar där ogräs spirade. De var ytterst medvetet planterade där. För det är en konst i sig att plantera maskrosor som just bildat runa maskrosfröbollar.  Men 2023 så spreds det att ogräs är trendigt – som om det vore något nytt! Detta ”missbruk” av ogrästrenden brukar återkomma med jämna mellanrum, som i början av 2000-talet. Ibland är trenden att man ska äta ogräsen, bland handlar det om att medvetet låta dem växa i sin trädgård och ibland handlar det om att hitta så ovanliga varianter som möjligt.

Det kan också vara i varje sann trädgårdsälskares natur att tänja gränser som gör att de ovanliga ogräsen blivit så populära. Eller att de helt enkelt är en kul grej som bryter mot gängse regler. Dock, den brokbladiga kirskålen sprider sig som den vanliga men inte lika snabbt. Den växer till och med i Monets trädgård. Detsamma gäller vallörten, den brokbladiga har minst lika kraftiga rötter som den vanliga. Onekligen är en bukett av kirskål och pioner vacker, men det gäller att inte låta kirskålen gå i frö. Rödfibbla och eldfibbla gränsar till att vara rariteter, eldfibblan är sällsynt medan den röda är mer vanlig i våra marker, men i och med att de tillhör fibblesläktet blir de för många av oss automatiskt ogräs. De är härliga kombinerade med bulliga rosa pioner och alunrot.

Rödbladig maskros är idag det absolut senaste. Den rosa är också “ok”. Maskrosen är väl vårt mest kända ogräs, men släktet Taraxacum innehåller faktiskt mer än 900 arter som indelas i 14 sektioner. Det finns ishavsmaskrosor, strandmaskrosor, hornmaskrosor … Den fjortonde och sista sektionen är ogräsmaskrosorna som det lär finnas 500 arter av, och benmaskrosen är den som växer i gräsmattan. I maj börjar gräsmattor och vägslänter lysa gula av maskrosor. Även ur asfalten skjuter de upp, deras växtkraft är enorm. Maskrosen har många fantasifulla namn i andra länder. I Frankrike kallas den ”kissa i sängen” och i Italien för ”lejontand” och betraktas som en delikatess. Ingen måltid ska vara utan sallad, säger fransmännen och blandar liksom italienarna in späda maskrosblad i den. Där kan man också köpa maskrosfrö i påse, de gror inte så bra i det varma klimatet som de gör hos oss. En enda blomma kan få flera tusen frön. Och alla är de försedda med fallskärm.

Maskrosen tar man lättast upp med ett ogräsjärn och tidigt på våren när knopparna ligger djupt nere i rosetten. Då är roten mjuk och man får lätt upp den hel. Så fort knopparna börjar växa till sig och får en liten stjälk är roten mycket stinnare och bryts lättare av, med påföljd att varje rotdel bildar fler maskrosor.

Ogräs kan väl definieras som en växt som förutom val av fel växtplats är en växt du inte tycker om. Annars är ogräset en kär växt. Som vitsippan och tusenskönan eller den vita tovsippan som blommar så fint tillsammans med liljekonvaljen. Och violerna som dyker upp i gräsmattan. Självsådda plantor ska man vara rädd om för de har själva valt sin växtplats och sitt sällskap, som de alltid brukar passa så bra ihop med.

Tips

Ogräsen stjäl vatten och näring från dina odlade växter. Genom att luckra jorden mellan plantorna med en handkultivator eller skyffeljärn kommer ogräsen att trivas mindre bra.

Tips

Stinktagetes, Tagetes minuta, blir 50–80 cm, ibland nästan en meter, och är utmärkt att hålla kirskålen i schack med. En ettårig växt med djupgående rötter. Förkultivera inomhus så att plantorna hinner växa till sig innan det är dags att plantera ut dem bland kirskålen. Den används också som biologisk bekämpningsväxt vilket uppmärksammats mycket på senare år. Den håller nematoder (trådmask) i jorden på avstånd samt motverkar angrepp av de flesta skadeinsekter. Förutom att odla den på den ogräsangripna platsen kan man gräva ner bladmassan som också verkar motverkande.

Text och foto: Kerstin Engstrand