Så dök den upp, dagliljegallmyggan. den har funnits i granntrakterna länge men jag har hittills sluppit. Hur vet jag det? Jo plötsligt nu i juli är många av mina dagliljors knoppar märkligt korta och bulliga i formen. Inte alls långa och slanka som det ska vara. När jag öppnar dem så är de fulla av pyttesmå vita larver som badar i en klar vätska. Larverna är bara cirka två millimeter långa.

Dagliljegallmyggan (Contarinia quinquenotata) är en mycket liten mygga, bara två millimeter lång så den har jag aldrig lyckats se. Den övervintrar som puppa i jorden.  En generation per år utvecklas, äggen läggs  i regel från mitten till slutet av maj månad till början av juli så det är vanligen enbart de tidigt blommande sorterna som drabbats. Sällan läggs ägg i alla knoppar utan vanligen enbart i en eller två per blomstjälk. Så sena sorter brukar slippa angrepp.

Larverna är först genomskinliga för att senare bli vita till gulvita i färgen. Det är då man brukar upptäcka angreppet för då har det bildats så mycket vätska i knoppen att den svullnar upp. En angripen knopp slår aldrig ut. Larverna ligger i vätskan och en knopp kan rymma bara ett par larver till otaliga att man slutar räkna dem vid 50, ja i sådana fall så kryllar det verkligen av larver i knoppen.

Plocka bort alla angripna knoppar, lägg dem i en plastpåse, tillslut väl och låt dem ligga en vecka i frysen innan du slänger påsen i soporna. Eller bränn upp knopparna. Annars kommer larverna att förpuppas i jorden där de övervintrar. Det första dagliljegallmyggan är på våren är att para sig. Nästa vår lägger de nya ägg i nya dagliljeknoppar

Man brukar säga att det finns två verkliga fiender till dagliljan, dagliljegallmyggan och rådjur. Vi föredrar dagliljegallmyggan för den kan vi lättare hålla i schack samt den brukar skona några knoppar så vi få se några blommor varje år. Rådjuren äter upp samtliga knoppar.

Text och foto: Kerstin Engstrand