Taggar Inlägg "Ohyra"

Ohyra

Rostangreppen syns bäst på bladens undersida. Foto: Kerstin Engstrand

I år har många rapporter kommit in om märkliga fläckar på aklejornas blad. De ser ut som om bladen fått rostfläckar liknandes man kan finna på gamla bilar.

Och det stämmer, det är rost. fast denna rost är orsakad av en rostsvamp.Allra bäst syns svampangreppen på bladens undersida.

Bäst syns de som är orange, orangebruna eller klart gula men det finns även rost som är vitt. Angreppen sprider sig sällan till andra växter, det finns flera olika slag rost och varje är vanligen specifik för just ett växtslag.

Rost syns på ovansidan på bladen. Foto: Kerstin Engstrand
Rost syns på ovansidan på bladen. Foto: Kerstin Engstrand

Päronrost är en sådan, som lever via värdväxling, den behöver två olika växtslag för att utvecklas. I fallet päronrost är det enar.

Rost utvecklas bäst när luftfuktigheten är hög.

Andra vanliga rost är rosrost och stockrosrost.

Ta bort alla angripna blad, släng dem inte på komposten utan låt den gå med hushållssoporna till förbränningen eller bränn upp dem, lättast är att lägga dem på grillen. Man kan också gräva ner bladen djupt ner i jorden.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Bladlusliv! Det vita på bladen är rester av de ömsade skinnen. Foto: Kerstin Engstrand

Vad är det som är grönt, eller svart, eller gråblå, har päronformad kropp och har sex ben? Jo, det är några små varelser som är en del av trädgårdslivet att på nära håll få uppleva. Bladlöss, på dina kära växter. De flesta är ganska harmlösa, de utger i regel inget dödligt hot mot växten men ibland vill man ha bort dem, särskilt om de är på en växt i ens närhet, kanske på terrassen eller balkongen.

Det lär finnas över 500 arter av bladlöss i Sverige. Vissa kommer när det är fuktigt ute, andra när det är torrt. I regel sitter de på toppskotten av plantan, där tillväxten är starkast och kanske godast delen av växten?

Flest angrepp brukar växter som står för torrt få. Växter i stark tillväxt brukar också få bladlöss, då just på de nya skotten. Åter andra får alltid angrepp, som bondbönan. Min aklejruta får också alltid angrepp oavsett om den står torrt eller ej. Och plötsligt en dag är de borta, om jag inte dessförinnan tagit till fingrarna och klämt ihjäl dem. Det är aklejrutan som syns på bilden ovan

 

Nyckelpiga i en rosbuske, då finns det säkerligen bladlöss! Foto: Kerstin Engstrand
Nyckelpiga i en rosbuske, då finns det säkerligen bladlöss! Foto: Kerstin Engstrand

Vilka äter då bladlöss? Fåglar ja, nyckelpigor och bladluslejon är några. Bladluslejon är guldögonsländans larv. Dock brukar mängden löss vara betydligt fler än vad som dessa hinner äta upp. För en bladlus är också synnerligen produktiv. Ser du inga bladlöss men däremot mängder av nyckelpigor eller myror på växten, ja då finns det bladlöss där

Bladlöss lägger ägg men det är sällan man ser dem. I regel läggs äggen på hösten men kläcks först på våren. En bladlus kan också föda levande ungar. Efter äggstadiet lever den en tid som nymf, och under denna tid ömsar den skinn flera gånger. Det är därför du kan se som vita spån på växtens blad. Tittar man noga så ser man att dessa spån liknar små insekter, det är alltså bladlössens gamla skinn.

Bladlusliv! Det vita på bladen är rester av de ömsade skinnen. Foto: Kerstin Engstrand
Bladlusliv! Det vita på bladen är rester av de ömsade skinnen. Foto: Kerstin Engstrand

Blir det ont om mat på ett ställe lär bladlössen födas med vingar! Allt för att kunna förflytta sig till nytt matställe. Beundransvärt, eller hur? En flygande bladlus har jag ännu inte sett, det står på min bucketlist över upplevelser! Bladlössen på bilden ovan gottar sig på en dahlias nytillväxt.

 

Honunsgdagg ser ut som små sockerkristaller. Bladlöss på aklejruta. Foto: Kerstin Engstrand
Honunsgdagg ser ut som små sockerkristaller. Bladlöss på aklejruta. Foto: Kerstin Engstrand

En bladlus små ”rör” och ur dem kan den utsöndras en söt vätska. Det är det som oftast anges som honungsdagg, något som myror älskar. Vissa myror ”mjölkar” bladlössen för att få tag på denna vätska! Vätskan lär vara matöverskottet, en bladlus äter hela tiden och äter mer än vad den behöver. Resten blir honungsdaggen som också skyddar den från vissa fiender. Oftast ser man honungsdaggen som små kristalliknande pärlor på bladen.

Buckliga eller nerböjda och ihoprullade blad
Buckliga blad på vinbär. Foto: Kerstin Engstrand
Buckliga blad på vinbär. Foto: Kerstin Engstrand

Betyder oftast bladlöss, då sitter de på bladens undersida. Schersmin, vinbär, äpplen och körsbär brukar oftast bli angripna. På de här växterna brukar jag bladlössen vara, de skadar varken växterna eller mig. Bladlössen brukar försvinna efter någon månad.  Men vill du inte ha dem så ta direkt bort det första buckliga bladet.

Nytt skott på körsbär. Foto: Kerstin Engstrand
Nytt skott på körsbär. Foto: Kerstin Engstrand

Den svarta körsbärsbladlusen kommer alltid på körsbärsträden. Dess värdväxt är måresläktet, som gulmåra och myskmadra, och veronikor. Man ser oftast angreppen när bladen plötsligt rullar ihop sig och böjer sig neråt. Det är ingen idé att bekämpa bladlöss på ett annars välmående körsbärsträd. Är trädet nyplanterat och illa åtgånget av bladlöss kan såplösningen användas. Bäst är att behandla innan körsbärsträdet blommar, det brukar fungera för unga och därmed små nyplanterade träd där man lätt kan ha överblick. Om du hellre vill ta bort de angripna bladen, så nyp enbart bort bladen, inte skotten. Detta gäller om enstaka blad är angripna, är alla blad angripna är såplösning bättre. Eller spola med vatten.

Buckliga blad på persika är i regel krussjuka, här kan du läsa mer om persika.

Nektarrika växter och fingrarna bästa vapnet
Honungsfacelia gillas av humlor och många andra nyttoinsekter.  Foto: Kerstin Engstrand
Honungsfacelia gillas av humlor och många andra nyttoinsekter. Foto: Kerstin Engstrand

Bra för dina växter är att ha många nektarproducerande växter i trädgården. Honungsfacelia, som man ibland ses nämnas som honungsört, är en sådan. Nektarproducerande växter drar till sig parasitsteklar som mer än gärna äter bladlöss. Även blomflugor och tvestjärtar äter bladlöss.

Du kan också spruta bort dem med hjälp av vattenslangen. Men observera att många växter reagerar hårdare på det iskalla vattnet och trycket än på lössen! Och ja, de kan klättra upp igen.

Bladlöss andas genom huden. Det är därför såplösning dödar dem. Duscha de angripna växterna med såplösning eller så kallad såpsprit. Görs på kvällen. Upprepa behandlingen två till tre gånger med en veckas mellanrum. Se till att blandningen når bladens undersida och bladveck.

Såpsprit: Denna sats blir en liter och ryms i de flesta sprayflaskor. Blanda 9 dl vatten med 0,5 dl deciliter grön eller gul såpa. Tillsätt därefter 1 msk T-rödsprit och blanda igen. Du behöver inte ha T-sprit i blandningen, den fungerar även utan. Observera ta inte mera såpa, då dör växten.

Såplösning är som ovan men utan T-röd.

Spraya inte i direkt solljus, då blir det i regel brännmärken på bladen.

Ja, man vänjer sig.  Foto: Kerstin Engstrand
Ja, man vänjer sig. Foto: Kerstin Engstrand

Fingrarna är bästa vapnet mot löss. Kläm ihjäl dem helt enkel om du tycker att de blir för många. Och nyp bort angripna buckliga blad, släng dem sedan i soporna.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

Många har i år vaknat och upptäckt att trädgårdens gräsmatta plötsligt ser ut som någon under natten har plöjt upp den. Vildsvin är nu på många håll i landet i våra trädgårdar. De var borta i 200 år, nu har de fått nytt och rejält fäste, över 300 000 tros härja i våra skogar. De som idag är vilda lär vara ättlingar efter rymningar under 1970-talen i trakterna runt sörmländska Trosa och Björkvik. Och när de varit i ens trädgård finns det ingen tvekan, till skillnad mot andra djur behöver man inte leta efter spillning för att förstå vad som röjt runt i trädgården.

w1693d

Ligger trädgården i närheten av en större allmänning eller ett skogsområde är risken större att man får oväntat besök i sin trädgård. Några som i somras råkade ut för vildsvin var Åkersberga trädgårdssällskaps visningsträdgård. Över en natt var barnens odlingar i vackert faluröda pallkragar ett minne blott. Pallkragarna hade vildsvinen snabbt fått bort, allt för att komma åt potatisen.

Som små pansarvagnar
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

En sugga kan väga 100 kilo, en galt oftast runt 255 kilo. De är kompakta, de som råkat krocka med ett vildsvin brukar likna det som att krocka med en betongsugga eller pansarvagn.

Ett bra ekollonår som 2016, och de senaste årens milda vintrar, hjälper dem. Och de lär sig snabbt om människan är farlig för dem eller inte. De är aktiva från skymning till gryning. Under dagen vilar de, oftast i små klungar under träd.

Vad gör de då under natten? Jo, de bökar runt. De har mycket bra luktsinne och hörsel men dålig syn. Det är i regel deras ivriga och idoga bökande som skadar mest. På några minuter har de förstört en fin gräsmatta. Eller potatislandet. Ett vuxet vildsvin behöver äta ca fyra kilo per dag. Det sägs att de har svårt att behärska sig, finns det gott om mat på ett ställe så äter de tills de knappt kan röra sig.

Även under vintern letar de mat. Här syns det tydligt hur de bökat runt i marken utanför Trosa. Foto: Kerstin Engstrand
Även under vintern letar de mat. Här syns det tydligt hur de bökat runt i marken utanför Trosa. Foto: Kerstin Engstrand

De kan lätt böka upp stora stenar i storlek banankartong. Det är med de stora hörntänderna, som sticker fram ur underkäken, de letar fram godsaker som potatis och mask samt andra växtdelar. Hörntänderna, de liknar mera betar än tänder, växer under vildsvinets hela livstid. De hålls knivskarpa, de vässas naturligt mot överkäkens tänder.

Allätare
Vildsvinsskinka är populärt i Italien och många andra länder i södra Europa. Här driver de även med att vildsvin har dålig syn. Foto: Kerstin Engstrand
Vildsvinsskinka är populärt i Italien och många andra länder i södra Europa. Här driver de även med att vildsvin har dålig syn. Foto: Kerstin Engstrand

Vildsvin föredrar växter men är faktiskt allätare. Under hösten är det fallfrukt och nötter som hasselnötter och ekollon de gärna äter. När vintern kommer söker de efter rötter. Bland några favoriter kan nämnas vitsippans och rams men även kabbeleka lär vara en favorit.

Under sommaren är det gröna blad och tistlar som de föredrar samt havre, raps och potatis. I våra gräsmattor och i våra öppna komposter hittar de feta daggmaskar och insektslarver. De kan även äta mindre djur som fågelungar och smågnagare.

Att ta bort fallfrukt och använd slutna komposter är ett måste om du har problem med vildsvin.

Skrubbar sig
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Som alla svin gillar de att ligga i lera och skrubba sig mot träd. På träden syns det tydligt, oftast blir barken på trädets nedre del helt avskrubbat. Ja, vildsvinspäls är strävt och slitstarkt. Och ett vuxet vildsvin har tyngd att jobba med.

Parningstiden är augusti till november, i februari till maj brukar de flesta kultingar födas. När kultingarna är lite mer än en månad börjar de äta fast föda. Kultingarna har randig päls, faktiskt har de liknande färgteckning som mördarsnigelungar!

Staket skyddar
Ett lågt staket skyddar markerna. Staket som syns till vänster i bild skyddade grannens ägor. Foto: Kerstin Engstrand
Ett lågt staket skyddar markerna. Staket som syns till vänster i bild skyddade grannens ägor. Foto: Kerstin Engstrand

Vildsvin är inga viga djur. De hoppar inte så gärna och gör de det så ska hindret vara lågt för att de ska kunna ta sig över. Det räcker med ett 90 cm högt stängsel. Bäst är starka stängsel, som Gunnebo. Trästaket kan de, om de verkligen vill fram, lätt med hjälp av sin kraftfulla kroppshydda trycka undan, ja ett enklare sådant kan de till och med trycka undan med hjälp av nosen!

Färist. Foto: Kerstin Engstrand
Färist. Foto: Kerstin Engstrand

Golfbanor använder sig av elstängsel och färist, vildsvin är klövdjur och en klar fördel med färist är att risten inte behöver spärras med grind eller bom. Klövdjur går ogärna går på risten. Elstängsel är ingen lösning som kommunerna brukar rekommendera i tätbebyggda områden där barn och tamdjur rör sig.

Har du upptäckt vildsvin i  eller nära din trädgård, anmäl direkt till kommunen. Många kommuner börjar nu med nolltolerans mot vildsvin i tätbebyggda områden. Har du drabbats så kräv av kommunen att de inför nolltolerans.

 

Det finns populära vildsvin, som il porcellino i Florens. Taccos bronsskulptur är från början av 1600-talet och traditionen säger att man ska klappa dess nos för att vara säker på att återse Florens. Foto: Kerstin Engstrand
Det finns populära vildsvin, som il porcellino i Florens. Taccos bronsskulptur är från början av 1600-talet och traditionen säger att man ska klappa dess nos för att vara säker på att återse Florens. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

Drosera Foto: Kerstin Engstrand

Blomflugor, bananflugor och sorgmygg. Hjälp, jag har mängder med blom- och vattenflugor inomhus, vad ska jag göra? är en fråga vi ofta får. Vi har förstås testat olika knep men vi börjar med att reda ut vilka insekter du har inomhus.

Blomflugor har vi sällan problem med inomhus, inte heller utomhus. De lever utomhus och ser ut som en snällare variant av geting och är nyttodjur. Deras föda är bladlöss och de är mycket aktiva pollinerare. Och är du rädd för getingar så är denna tumregel lätt att komma ihåg: En blomfluga har två vingar, en geting fyra. Och jämfört med bananfluga och sorgmygg är den gigantiskt så den har du med stor säkerhet inte inomhus.

Bananflugan som även kallas för ättiksfluga (den dras till sura ämnen) eller fruktfluga (från engelskans fruit fly), är den pyttelilla 2,5 mm ”stora” flugan som plötsligt surrar runt frukten i köket, runt kvarglömda vinslattar, runt soppåsen eller i vasken. Och den återfinns i matbutikernas frukt- och grönsaksdiskar. Den skadar inte växterna utan är mest bara irriterande och dess förekomst har inget med dålig städning att göra. Dess livslängd är ca 30 dagar. På 12 dagar utvecklas den från ägg till fluga. Och efter ett dygn som nykläckt fluga är den könsmogen. Den trivs i frukt och i matrester så enklast att undvika den är att inte ha någon frukt liggandes framme. Bananflugan lär ha varit det första djuret i rymden, 1946 ska amerikanarna skjutit upp dem i raketer. Dock är den inte så lätt att få inomhus i mängd när man som vi ville ha den för att testa har vi märkt.

Aha, en mogen mango! Bananflugan är liten men har en viss tendens att märkas. Foto: Kerstin Engstrand
Aha, en mogen mango! Bananflugan är liten men har en viss tendens att märkas. Foto: Kerstin Engstrand

Vattenflugans larver lever av alger i stillastående vatten. Det är mycket ovanligt att få in den, och om den skulle komma in så skadar den inte dina växter.  Den liknar sorgmyggan men har korta antenner.

Sorgmygg dyker ofta upp på våren. Foto: Kerstin Engstrand
Sorgmygg dyker ofta upp på våren. Foto: Kerstin Engstrand

Sorgmygg är vanligen de lite större flugorna som surrar runt jorden i växterna. Den känns lätt igen på sitt lite ryckiga sätt att flyga. I förstoring ser man att de långa antennerna ser ut som små pärlband. Sticks inte men som alla andra mygg gillar den fukt. Larverna kan skada växternas rötter, särskilt småplantor och frösådder som nyligen grott. Vanligen märker vi av dem på våren när nya plantor dras upp eller om vi planterat om några krukväxter. Eller när krukväxter som stått ute under sommaren tas in. Sorgmyggor trivs i färsk fuktig jord där de lägger sina ägg. Under sin levnadsperiod av upp till fem veckor lägger en sorgmygga 100 ägg. Låt jorden torka upp mellan vattningarna och strö gärna över ett lager av vermikulit. Det tricket fungerar dock inte för frön som ska ytsås. Vermikulit är ett guldskimrande mineral som finns att köpa i trädgårdsbutiker och som gör det svårare för sorgmyggan att lägga sina ägg i jorden. Mycket fin sand kan också fylla samma funktion.

Älskar gult!
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Både bananflugor och sorgmygg dras till gult. De gillar också sötsura vätskor.

Foto: Kerstin Engstrand
Klassisk ”drunkningsfälla”. Foto: Kerstin Engstrand

Det vanligaste rådet är att sätta fram en låg, vid gul eller vit skål i vilken en blandning av lite vinäger (balsamvinäger fungerar även utmärkt) eller vin, fin whisky gillar de också, lite vatten och något sött som lite honung eller sirap hälls i. Samt en droppe diskmedel för att minska ytspänningen så att de små liven drunknar. Vi tycker dessa fällor fungerar ganska bra, de behöver dock viss passning, efter ett par dagar måste ny vätskeblandning tillsättas.

Foto: Kerstin Engstrand
Klisterskivor, denna heter ”Catch-it” och gör verkligen namnet rättvisa. Foto: Kerstin Engstrand

Gula klisterskivor är oerhört effektiva och har i våra tester alltid varit klara vinnare. De är gula för att de små flugorna och myggen älskar gult. Vi har testat flera olika klisterskivor och bäst är de som är avsedda för växthus. Vi klipper av små remsor som vi lägger på krukorna. Dock är klistret mycket starkt, man fastnar lätt själv med fingrarna!

Det finns även transparenta klisterremsor som man kan sätta på fönstret. De är bra men inte lika effektiva som de gula klisterremsorna. Vi saknar dock de klisterskivor som fanns för ett par år sedan som var avsedda att sättas på en liten pinne. Just pinnen, att klisterskivan lätt kunde sättas ner i en kruka, den modellen skulle vi gärna se igen.

Trevligare med köttätande växter

En fördel med att ha köttätande växter som fällor är att de inte behöver tömmas. Det fixar växten själv, de enzymer som växten utsöndrar bryter helt enkelt ner insekten.

Alla växter som fångar insekter vill växa i hög luftfuktighet och soligt. Vi brukar ställa dem i en ytterkruka som är bottnad med lecakulor och vatten.

Drosera Foto: Kerstin Engstrand
Drosera Foto: Kerstin Engstrand

Absolut bäst på att fånga olika insekter är droseraväxter som tyvärr kan vara lite svåra att få tag på. De har långa, smala och mycket håriga blad som liknar bläckfiskarmar som de fångar sitt byte med.

Flugtrumpeter, Sarracenia, är en grupp ”köttätare” som är mycket effektiva. Dock kan de, om en trumpet får för många insekter i sig, få som om de har satt i halsen och just den trumpeten kan då dö.

Tätört, Pinguicula, är en liten elegant växt vars skålformade och mycket kletiga blad den ivrigt fångar både bananflugor och sorgmygg med. Kan ses blomma med ljust lila blommor. Placeras i soligt läge.

Tätört. Foto: Kerstin Engstrand
Tätört. Foto: Kerstin Engstrand

 

Venus flugfälla. Foto: Kerstin Engstrand
Venus flugfälla. Foto: Kerstin Engstrand

Venus flugfälla, Dionaea muscipula, är den klassiska köttätaren som nog de flesta har köt någon gång. I våra tester har vi funnit att den är mycket bra på att fånga spindlar men varken sorgmyggor eller bananflugor har vi lyckats få den att fånga. Detta beror på att Venus flugfälla är så konstruerad att insekten måste träffa växten två gånger på de strån som kantar gapet. Vid första gången får växten en signal att det är nog dags att få ett skrovmål och vid andra träffen slår gapet igen.

Säkraste sättet att undvika sorgmygg

Ställ dina nyinköpta växter separat med en klisterskiva och du vet mycket snart om det finns oinbjudna gäster i jorden.

Man kan även sterilisera såjorden i ugnen. Häll jorden i en gammal långpanna och låt den ”bakas” i 30 minuter i en temperatur av 100 grader.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Varningstecken: Knubbiga knoppar på dagliljor. Foto: Kerstin Engstrand

Så dök den upp, dagliljegallmyggan. den har funnits i granntrakterna länge men jag har hittills sluppit. Hur vet jag det? Jo plötsligt nu i juli är många av mina dagliljors knoppar märkligt korta och bulliga i formen. Inte alls långa och slanka som det ska vara. När jag öppnar dem så är de fulla av pyttesmå vita larver som badar i en klar vätska. Larverna är bara cirka två millimeter långa.

Dagliljegallmyggan (Contarinia quinquenotata) är en mycket liten mygga, bara två millimeter lång så den har jag aldrig lyckats se. Den övervintrar som puppa i jorden.  En generation per år utvecklas, äggen läggs  i regel från mitten till slutet av maj månad till början av juli så det är vanligen enbart de tidigt blommande sorterna som drabbats. Sällan läggs ägg i alla knoppar utan vanligen enbart i en eller två per blomstjälk. Så sena sorter brukar slippa angrepp.

Oskyldig till förödelsen är denna ängsskinnbagge,Closterotomus biclavatus. Det är dagliljegallmyggan som varit i farten. Foto: Kerstin Engstrand
Oskyldig till förödelsen är denna ängsskinnbagge,Closterotomus biclavatus. Det är dagliljegallmyggan som varit i farten. Foto: Kerstin Engstrand

Larverna är först genomskinliga för att senare bli vita till gulvita i färgen. Det är då man brukar upptäcka angreppet för då har det bildats så mycket vätska i knoppen att den svullnar upp. En angripen knopp slår aldrig ut. Larverna ligger i vätskan och en knopp kan rymma bara ett par larver till otaliga att man slutar räkna dem vid 50, ja i sådana fall så kryllar det verkligen av larver i knoppen.

 

En guldögonslända eller florsländas larv, de brukar kallas för bladluslejon, låter sig väl smaka av dagliljegallmyggans larver. Foto: Kerstin Engstrand
En guldögonslända eller florsländas larv, de brukar kallas för bladluslejon, låter sig väl smaka av dagliljegallmyggans larver. Foto: Kerstin Engstrand

Plocka bort alla angripna knoppar, lägg dem i en plastpåse, tillslut väl och låt dem ligga en vecka i frysen innan du slänger påsen i soporna. Eller bränn upp knopparna. Annars kommer larverna att förpuppas i jorden där de övervintrar. Det första dagliljegallmyggan är på våren är att para sig. Nästa vår lägger de nya ägg i nya dagliljeknoppar

Man brukar säga att det finns två verkliga fiender till dagliljan, dagliljegallmyggan och rådjur. Vi föredrar dagliljegallmyggan för den kan vi lättare hålla i schack samt den brukar skona några knoppar så vi få se några blommor varje år. Rådjuren äter upp samtliga knoppar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig. Träd ger intryck. Den...