Sommaren 2021 fick vi in mängder med frågor om hur man bäst får sin fantastiska bägarranka att klara vintern. Härligt tycker vi att så många har upptäckt denna eleganta och tuffa växt. Kanske var det längtan efter sköna dagar vid Medelhavet som gjorde att så många investerat i en bägarranka för den är mycket vanlig runt Medelhavet.

Planterad i en stor, hög lerkruka ger den direkt medelhavskänsla. Från maj till september brukar den blomma, och då rikligt. Oftast är plantan redan i blom, eller full av knoppar när man köper den i april – maj.

Bägarrankan är en glad växt, de stora färgstarka trattformade blommor slingrar sig fram och de blommar länge. Den är också en elegant växt, passar både i exklusiv terrakottakruka och i balkonglåda av plast.

Den är lättskött men behöver en del vatten. Varmt och hög luftfuktighet, precis som en sommar i Italien vill den ha.  En månad efter omplantering är det dags att ge den extra näring, bästa tycker jag det blir när man ger en liten dos näring för varje vattning. Det brukar stå angivet på förpackningen hur mycket näring man ska tillsätta per liter vatten beroende på om man näringsvattnar vid varje vattning eller en gång per vecka.

Som nyköpt brukar den säljas ”på pyramid”, tre kortare bambupinnar sammanknuta som stöd. Efter någon månad eller två behöver de ersättas med högra stöd.  Men du kan välja vilken form av stöd som du tycker passar in, bägarrankan anpassar sig snabbt.

Bägarrankan planteras om på våren och då i vanlig blomjord som även brukar kallas för krukväxtjord. Även jord anpassad för utekrukor trivs den i.  Den vill inte torka ut men heller inte stå vattendränkt. Krukan ska vara kraftig då bägarrankan snabbt blir hög och står den öppet kan den annars lätt välta. En hög kruka är viktig då bägarrankan i regel brukar få klättra uppför ett stöd. Tre bambupinnar brukar fungera bra som klätterstöd. Växten får långa rankor och behöver stöd men den är snäll mot underlaget den klättrar emot.

Ett annat trick är att plantera den i en stor plastkruka som får stå i en ytterkruka. Bägarrankan behöver tyngden, annars välter den.

Under sommaren trivs den allra bäst utomhus, i gassande sol men även i halvskugga men som sagt, gärna vindskyddat.

Svårast är att välja färg, man vill ha alla!  Vitt, starkt rosa, svagt rosa, gult och rött och de trumpetformade blommorna har alla markerat svalg, i regel i gult men ibland kan man finna sorter där svalget har en mörkare ton av blomfärgen.

Skulle ditt exemplar vara för stort när det är dags för intagning så klarar bägarrankan att bli ganska hårt beskuren.

På sensommaren, tidig höst, i slutet av augusti, början av september brukar jag succesivt flytta min bägarranka mot mera skyddad miljö. Först från trädgården mitt där den stått i vandrande skugga till mera solig plats för att i mitten av september placeras i soligt läge mot husväggen. Skulle det komma någon frostvarning innan mitten av september får den komma till skyddat läge vid husväggen redan då, vid frostvarningen, och även få nattliga täcken som en gammal jacka eller en dubbelvikt tjock frottéhandduk som extra skydd.

När nattemperaturen börjar gå ner mot 10 till 5 grader tar jag in den. Bägarrankan vill under vår svenska vinter stå ljust och svalt. Jag övervintrar min i ett rum med stora fönster som vetter mot sydväst. Från höstdagjämning till vårdagsjämning står den under extra belysning. Det klarar den bra trots att temperaturen är runt 20 grader. Nu är det viktigare att fokusera på ljus före temperatur. Bättre ljust och 22 grader än mörkt och 15 grader.

Skulle du ha tillgång till ett inglasat uterum där temperaturen aldrig går under 15 grader så är det ett mycket bra övervintringsalternativ.

Bägarrankan tillhör samma växtfamlj som oleander. Vild lär originalarten växa i Sydamerika, i länder som Bolivia och Brasilien. Mandevilla och Dipladenia är två andra namn som bägarranka säljs under. Det vetenskapliga namnet har den fått efter Henry John Mandeville som var brittisk diplomat stationerad i Buenos Aires och även erkänd duktig botaniker. Det lär vars han som sände hem det första exemplaret till Europa, till London. Till Europa kom den för drygt 100 år sedan. Det sägs att den då framför allt återfanns i de mer välbeställda hemmen, i slott och herresäten.

Får bärgarrankan inget att klättra på blir den i stället en hängväxt, då fin i ampel eller balkonglåda.

På våren, innan den börjar bilda blomknoppar är en bra tid att ta topp- eller stamsticklingar. Stick ner sticklingar i en lätt jord, typ så/kaktusjord och sätt över en plastpåse. Det tar lite tid för sticklingarna att bilda rötter men det gör den. Men var beredd på att det kan ta ett par månader. När rötterna sticker ut ur krukan är det dags att plantera om. Detta nöje, att ta sticklingar är lönande då en planta på våren, som visserligen är ganska stor, kan kosta ett par hundra kronor.

En annan fördel med bärgarranka är att när den inte blommar så njuter man av de vackra gröna blanka bladen.

Se upp! Bladens växtsaft är lätt giftig och kan orsaka hudirritation.

Text och foto: Kerstin Engstrand