Aktuellt just nu

En snygg kruka och mängder av låga växter är en bra idé till din framsida. Denna är från Hestercombe Gardens och är skapad av Gertrude Jekyll. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du ha en elegant framsida? Om man föredrar något mindre färgglatt och har en större framsida kanske en sofistikerad plantering i blått och grått kan vara något? Grått, gråblått och svagt lila är vänligt för ögat och ger ingalunda ett strikt och stelt intryck. Med en bra bas ser dessutom planteringen fin ut året om.

En annan fördel, du kan säga till dina grannar att du har en entré inspirerad av den brittiska trädgårdsgurun Gertrude Jekyll. I början av 1900-talet började hon med förkärlek använda sig av grå och silverfärgade växter och hennes planteringsideal är lika moderna nu som då. Jekyll föddes 1843 i London och än idag, 175 är efter hennes födelse är hennes sätt att använda växter mycket modernt!

Entrén är ditt hus och trädgårds ansikte utåt, den skvallrar effektivt om hur ordentlig man är och basunerar ljudligt ut om man inte hinner med eller rentav är bortrest lång tid under sommaren. Då är de gråbladiga växterna ett utmärkt alternativ. De har oftast en grådaggig hinna på bladen eller ett vaxliknande överdrag som skydd för att kunna överleva på varma, torra, heta växtplatser. Färgen gör att solens strålar reflekteras bort och behovet av vatten blir mindre. Många trivs faktiskt förvånansvärt bra även i skuggiga lägen, och på köpet får man en känsla av sol – i skuggan! En del gråbladiga växter går också i en vacker gråblå färgton.

Finessen med Jekylls favoritväxter är att man kan skapa såväl strama effekter som mjuka och böljande. Striktare former kräver regelbunden ansning och kan ganska snabbt avslöja att här är ingen hemma och ser efter växternas form. Därför är det att föredra att från början acceptera mer lösa konturer. Vackert kan det bli med en rundel som omges av singel eller sten, och en rak kant planterad med lavendel blir aldrig riktigt rak. Det ser lavendeln effektivt till genom att växa i mjuka, bulliga former. Tänk dock på att vinden spelar en viktig roll i växternas utveckling. Är delar av framsidan utsatta för starka vindar kommer växterna där att bli lägre än de som växter i lä.

Höstkrokus är släkt med saffranskrokus. Foto: Kerstin Engstrand
Höstkrokus är släkt med saffranskrokus. Foto: Kerstin Engstrand

När det gäller små trädgårdar bakom huset ska man använda stora växter för att skapa en känsla av storlek, men det är vanligt att man inte vågar det utan automatiskt väljer lågväxande sorter. För framsidan gäller oftast tvärtom. Här ska inte blicken skymmas och därför passar lammöron, lavendel och nepeta särskilt bra. Och på våren kan de tidigt blommande låga lökväxterna få lysa emot en när man kommer hem. Snödroppar, snökrokus och allium som bollök och kirgislök passar särskilt bra. På hösten kan man glädjas åt höstkrokus. Sätts höstkrokuslökarna redan i augusti blommar de samma höst.

Dessutom, från husets insida, kanske köket eller vardagsrummet, vill man gärna se om och när någon kommer. En lägre plantering skapar överblick och ger också ett generösare, vänligare intryck, framför allt om inget knussel har fått råda vid planeringen. En annan viktig aspekt är att en öppen entré är mindre intressant för objudna besökare, upptäcktsrisken är för stor.

Växter i grått och blått
Lammöron och stjärnklocka. Foto: Kerstin Engstrand
Lammöron och stjärnklocka. Foto: Kerstin Engstrand

Lammöron, Stachys byzantina, har gosigt lena blad och se det barn som inte nyper av ett blad och stryker mot kinden. Mjukt låter den sina silvergrå blad, ibland går de mer i olivgröntgrått, ligga mot marken, så lammöron är som gjord att vara kantväxt mot gången. Snabbt växer den också, sprider sig med rotutlöpare och behöver inte mycket till jord för att trivas. Blir vackrast om den får växa i sol till halvskugga. De håriga bladen bjuder också på lekfulla effekter när regndropparna fastnar på dem. Känner du någon som har den i sin trädgård kan du säkert få några plantor, för den växer så fort att delning är ett måste vartannat till vart tredje år. Då är det bara att ta spaden, gräva upp och dela ganska bryskt. Det klarar den utmärkt. Man kan också ta toppsticklingar och sätta dem i ett glas vatten så kommer rottrådarna snabbt. Den blommar med höga, raka, silvergrå stänglar som har ljust rosa blommor. Efter blomningen brukar plantan bli risig, men man har den ju främst för bladens skull och om man klipper bort blomstänglarna innan de går i blom behåller plantorna sin fina, fasta karaktär. ’Silver Carpet’ är en sort som inte blommar. Tyvärr är den svår att få tag på men väl värd att fråga efter. Lammöron blommar i juni–juli och blir då cirka 40 cm hög. Mycket härdig.

wlavendel

Lavendel, Lavandula angustifolia, finns i mängder av varianter men alla är inte härdiga. Den ursprungliga klassiska står sig väl i konkurrensen. Lavendeln behöver ansas varje vår för att inte bli hög och träig. Gör det på våren, men inte förrän de nya gröna skotten börjar bryta fram. Allteftersom sommaren går blir bladen gråare. Vintrar som bjuder på ömsom kyla, ömsom plusgrader är förödande för lavendeln oavsett växtplats, då blir svinnet stort. Doften är ljuvlig och sägs vara lugnande och sömngivande. Och citronfjärilarna flockas runt blommorna. Kan bli 60 cm hög och blommar i juli–augusti. Halvhärdig.

Martorn. Foto: Kerstin Engstrand
Martorn. Foto: Kerstin Engstrand

Martorn drar till sig både fjärilar och humlor. Med sitt kantiga utseende är den också ett vackert komplement till växter med mjukare former.

Redan en planta av rysk martorn, Eryngium planum, blir så rikt förgrenad att den snabbt bildar ett litet hav av små tistelformade blommor som tycks dansa fram över rabatten. Med sina nästan runda blomställningar känns denna taggiga växt ändå vänlig. Både stjälkar och blommor går i blått, stålblått. Blir cirka 80 cm hög. En aning lägre och mer skulptural i sin form är alpmartorn, Eryngium alpinum, som har en flera centimeter stor blomkolv.

Silvermartorn. Foto: Kerstin Engstrand
Silvermartorn. Foto: Kerstin Engstrand

Ingen trädgård borde vara utan en silvermartorn, Eryngium giganteum, i England kallad Miss Willmotts spöke då denna dam var känd för att älska den så mycket att hon spred dess frön i alla trädgårdar hon besökte och det utan ägarnas vetskap. Men varning, den frösår sig med vindens hastighet och klipper man inte av frökolvarna innan de är mogna så har man snart en skog av martorn. Den är egentligen tvåårig men tack vare dess flitighet att sprida sig märker man inte av det, den finns där ständigt på nya växtplatser. Å andra sidan lockar blommorna till sig mängder av humlor som ibland fyller nästan hela plantan. Den blir en meter hög.

Martornsväxter har alla en kraftig pålrot som gör att de inte så gärna vill flyttas. Full sol, väldränerad och torr växtplats – då tackar de med att bli ännu intensivare blå respektive ännu silvrigare. Alla tre blommar i juli–augusti och är härdiga.

Iris pallida. Foto: Kerstin Engstrand
Iris pallida. Foto: Kerstin Engstrand

Silveriris, Iris pallida, vars svagt lila blommor sänder ut en mäktig doft av viol, har svärdsliknande blad som också ger karaktär till planteringen och effektfullt bryter av en matta av lammöron. Blir 70 cm hög och blommar i juni med en blomma åt gången. Å andra sidan är knopparna många så blomningstiden blir lång. Den växer bra även vid torka och behöver oftast varken gödslas eller vattnas. Bästa planteringstid är augusti. Iris har en jordstam, rhizom, som ska planteras precis i jordytan, gärna på en liten jordkulle så att vattnet lättare rinner av. Bred ut rötterna ordentligt i förväg, så djupt in som möjligt utan att de bryts av. I mycket sandig jord kan de dock planteras 2–3 cm under jordytan, vilket kan vara bra om läget är mycket blåsigt. Bästa effekten får man om iris planteras tre och tre tillsammans i triangelformade grupper med ett plantavstånd inom gruppen på 20–30 cm. Mellan grupperna ska det vara 30–50 cm. När det är dags att dela grupperna är det då lätt att se vilka som hör ihop. Vattna väl varannan till var tredje dag de första tio dagarna efter planteringen och sedan en gång i veckan tills plantorna är väl etablerade. Härdig.

Stjärnklocka, Campanula poscharskyana, som syns på bilden med lammöron, brukar säljas som ampel- eller krukväxt i alla butiker. Ute i trädgården blir den långlivad och bildar snart långa rankor som flätas ihop till täta blå mattor eller skyar. En ypperlig marktäckare, dessutom vintergrön, som vi borde se mera av. Den är mycket vacker tillsammans med lammöron. Blir 15–20 cm hög, börjar i regel blomma i juni och fortsätter sedan med en andra blomning på sensommaren om man river bort de vissna blomrankorna, vilket är lätt att göra utan att plantan skadas. Finns i flera varianter. ’Stella’ med sina blålila klockor med ljusare öga är populärast. Soligt läge, trivs i stora delar av Sverige bara växtplatsen är väldränerad. Härdig.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Som en grön oas året om har Palmhuset med sina exotiska växter lockat miljontals besökare sedan invigningen den 25 november 1878!

Vad passar inte bättre i en sjöfartsstad som Göteborg än att anlända med båt? Palmhuset skeppades från Skottland i maj 1878. Leverantörens personal monterade det och ett halvår senare var det klart för invigning.

Det är ca 1000 kvadratmeter stort. Inspirationen kom från världsberömda Crystal Palace som hade uppförts i London inför världsutställningen 1851. Ett kristallpalats var det modernaste man kunde erbjuda besökarna.

Hela 150 000 kr var kostnaden, vilket var en hiskelig summa pengar 1878, och det fick till en början heta ’Den nya vinterträdgården’. Det blev succé direkt. Här kunde man njuta av både tropisk värme och medelhavsklimat på en och samma gång.

Sval och ändå varm, det eleganta växthuset som ligger mitt i Göteborgs hjärta, inne på Trädgårdsföreningens område, utstrålar självklarhet. Foto: Kerstin Engstrand
Sval och ändå varm, det eleganta växthuset som ligger mitt i Göteborgs hjärta, inne på Trädgårdsföreningens område, utstrålar självklarhet. Foto: Kerstin Engstrand

Stilen är viktoriansk och Palmhuset är byggt av järn och glas. Det är fyllt av gröna skatter, unika träd och andra växter som botaniker har tagit hem till Göteborg.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Crystal Palace ödelades vid en brand på 1930-talet. Det har varit nära att även Göteborgs variant skulle ödeläggas. När Göteborg stad övertog förvaltningen på 1970-talet var huset i princip fallfärdigt och det talades om att jämna det med marken. Men som tur var beslutades det att rädda huset och renovera det.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Samtidigt bestämde man att det återigen skulle rymma samma sorts växter som fanns i originalhuset. Sedan 1976 är Palmhuset klassificerat som byggnadsminne. I samband med detta blev det renoverat och i dagens skick är det i stort sig likt originalet från 1878.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I mitten ligger själva palmdelen och runt detta finner man medelhavshuset, kameliahuset, tropikhuset och vattenhuset. Varje del är anpassat efter just det klimat som ska återspeglas. Överallt finner man termometrar som bland annat anger luftfuktigheten. Fuktigast är det i vatten- och tropikhuset, den torraste luften upplever man i medelhavsdelen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det var direktören och tillika trädgårdsmästaren för Trädgårdsföreningen Georg Löwegren som drev igenom sin vilja att få anlägga ett växthus enligt tidens mode.

1878 var Inträdesavgiften var 50 öre onsdagar och lördagar, 25 öre övriga dagar. Det var en mycket hög avgift men ändå vallfärdade man hit.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Idag passerar över 300 000 besökare  varje år genom den solfjäderprydda entrén. Palmhuset är öppet året runt med enbart några enstaka stängda dagar. Samt idag är det sympatiskt nog helt gratis att träda in i denna oas.

I mittskeppet, det som kallas för palmhuset, finner man palmer och trädormbunkar. Takhöjden är hela 15 meter men ändå slår flera palmer nästan i glastaket. Här är temperaturen som lägst 15 grader.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I tropikhuset ligger temperaturen på runt 20 grader och här är luftfuktigheten också betydligt högre. Här hittar man som undervegetation många växter som vi idag har som krukväxter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I vattenhuset är det varmast och även som fuktigast. Här finns bland annat jättenäckrosen Victoria cruziana som i sin vilda miljö växer i södra Brasilien och norra Argentina samt köttätande växter.

Att det finns ett kameliahus beror på att kamelian var mycket i mode när växthuset anlades. Här finns även en teplanta som blommar i oktober. Kameliorna blommar som bäst i februari. I denna del är temperatur runt 10 grader.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

När jag kontrollerar vad 150 000 kronor år 1878 skulle motsvara i dagens penningvärde blir det ca 8,8 miljoner. Ingen summa som idag skulle räcka till att bygga ett motsvarande växthus! Räknar man om beloppet till att motsvara arbetstid skulle det däremot idag motsvara nästan 172 miljoner kronor.

Läs mer om Trädgårdsföreningen i Göteborg på deras hemsida: www.tradgardsforeningen.se

Text och foto: Kerstin Engstrand

’Victoria’ är nog den elegantaste. Foto: Kerstin Engstrand

En klar fördel med hösten är att man kan frossa i krukväxter! För nu är man ju mera inomhus och behöver något extra vackert att vila ögonen på. Frukostbordet, soffbordet, arbetsbordet, i sovrummet, ja alla platser där man spenderar lite tid, där behövs ögongodis.

Måste ses underifrån!  Foto: Kerstin Engstrand
Måste ses underifrån! Foto: Kerstin Engstrand

Just nu är min favoritkrukväxt cyklamen. Jag får nästan lägga band på mig att inte köpa alla jag ser för det finns så många vackra sorter att välja bland. De är så underbart fint formade, som små fjärilar dansar de fram över de sirligt formade bladen. Det är ännu en fördel med cyklamen, bladverket är vackert även när de inte blommar! Och visst blir man lätt kär i denna växt, särskilt när bladen är hjärtformade.  Dessutom kostar de inte så mycket, de ovanligare sorterna kostar som mest under 40 kronor. Vad många inte vet är att du kan spara din cyklamen, se tips längre ner i artikeln. Den behöver alltså inte vara en slit och släng växt.

´Origami´. Foto: Kerstin Engstrand
´Origami´. Foto: Kerstin Engstrand

´Origami´ har mycket små blommor, cirka 1,5 centimeter stora och som namnet antyder så ser de ut som om de vore vikta. ´Origami´ har tvåfärgade blommor som går ceriserosa och vitt.

Faktiskt går cyklamen även att ha utomhus i kruka, den klarar en och annan natt med lätt frost.

Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand
Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand

Inomhus vill de inte stå varmt, ju svalare desto längre blommar den. Står den i fönstret över ett varmt element brukar bladen snabbt sloka. För alla inomhuscyklamen gäller att aldrig vattna uppifrån! Vattna på fatet, cyklamen är en knölväxt och vattnar du uppifrån är risken stor att knölarna ruttnar. Har du samplanterat din cyklamen med andra växter som gör det svårt att vattna underifrån kan du välja att vattna en bit ifrån plantan.

Jag klipper bort vissna blommor men odlarna säger att man ska rycka bort dem! Det ska jag försöka med i år.

Överraska dina vänner
Cyklamen är en spännande växt, och kan med stor fördel få växa i ett hyacintglas. Foto: Kerstin Engstrand
Cyklamen är en spännande växt, och kan med stor fördel få växa i ett hyacintglas. Foto: Kerstin Engstrand

Som snittblomma: Cyklamen har långa stjälkar vilket gör den suverän som snittblomma.

I vatten: Man kan även plantera hela växten i ett hyacintglas. Viktigt då att knölen placeras i de övre delen av hyacintglaset.

Spara din cyklamen! Efter vinterns blomning, låt plantan vila under sommaren, och då helt torrt. I slutet av augusti börjar du vattna lite försiktigt och den kommer att blomma igen i november.

Så lyckas du:
Och knopparna är små underverk. Foto: Kerstin Engstrand
Och knopparna är små underverk. Foto: Kerstin Engstrand
  • Köps i blom, välj ett exemplar som också har många knoppar. Stänglarna ska vara stolta, raka och bladverket kompakt.
  • Plats: Ljust, och klarar även ganska svalt, även temperatur som går mot noll! Men den övervintrar inte utomhus. Cyklamen trivs inte i sol men det är knappast ett problem under vår svenska höst och vinter.
  • Klarar också att växa utan jord! Istället för att ha den i kruka kan man ha den i ett hyacintglas. Bara knölarna inte får kontakt med vattnet så står den sig fin i många fler veckor än i traditionell kruka med jord.
  • Ta bort vissna blommor. Odlarna tipsar om att man kan även rycka bort blommorna.
  • Vattning: Vattnas underifrån, på fatet. Cyklamen vill inte torka ut men heller inte få för mycket vatten. Ett knep är att plantera om till en lerkruka, jorden torkar snabbare upp i en lerkruka än i en av plast.

Nyfiken på andra cyklamen som du kan odla din trädgård året runt? I min trädgård: Rosa oktoberfest

Text och foto: Kerstin Engstrand

Björklöv lyser som guld innan de faller. Foto: Kerstin Engstrand

Hösten börjar närma sig sitt slut, träd och buskar fäller sina löv. Först ut är alltid asken, den är som fint folk, går först och kommer sist, ja på våren får den sina blad sist av alla träd.

I regel går det sakta, några blad singlar ner per dag men när den första rejäla frostknäppen kommit, då faller det ner drivor. Det är härligt att vada runt i löv men många av oss tänker nog mest på vilket jobb det är att räfsa upp allt.

Ta hand om denna skatt! den kommer att ge dig den finaste mylla som finns, lövmylla.

Häckar, buskar och träd mår bra av lite löv. Foto: Kerstin Engstrand
Häckar, buskar och träd mår bra av lite löv. Foto: Kerstin Engstrand

Löv som faller ner i rabatter ligger bäst kvar. Man kan också räfsa in lite extra löv under buskar och häckar. Lägg också ett lager löv runt nyplanterade buskar och träd. Och toppa grönsakslanden med löv och lägg lite jord ovanpå.

Gräsmattan

I naturen är det ingen som räfsar. Å andra sidan finns det inga paradgräsmattor där heller. Löv på gräsmattan kan du klippa sönder med hjälp av gräsklipparen, då behöver de inte räfsas upp.

Gräsklipparen är ett bra hjälpmedel. Foto: Kerstin Engstrand
Gräsklipparen är ett bra hjälpmedel. Foto: Kerstin Engstrand

Har du enorma mängder löv, och tillgång till hårdjord yta som asfalt eller stenbelagd gång är ett bra knep att bre ut de löven på denna hårda yta och sedan finfördela den genom att köra över dem med gräsklipparen. Dessa finhackade löv kan sedan antingen snabbkomposteras i svarta sopsäckar eller strös ut över rabatter och trädgårdsland, samt förstås läggas i komposten.

En lövmatta har jag haft mycket bra användning av.

”Snabbkompost”

Löv kan också räfsas samman och komposteras i svarta sopsäckar, välj sådana som kommunerna godkänner. Fyll säckarna, blanda i lite jord, det vill säga blanda in fuktig jord bland löven. Jag brukar varva jord och löv med lite ko-eller hönsgödsel. Bokashiströ fungerar också. Knyt ihop och gör några lufthål med grepen. Förvara säckarna i en skuggig del av trädgården och där de inte stör utsikten, varken för dig eller grannarna. Det är bra att vända på säckarna några gånger när det är plusgrader. Någon gång nu i höst och därefter i vår. Du får ingen jord över en vinter, processen stannar upp när de är minusgrader men efter två år brukar de flesta av löven ha förmultnat. Man kan packa löven ganska hårt och ett bra trick är att placera en gren i mitten av påsen, då fungerar grenen som ”luftrör”. Luft och fukt är två viktiga komponenter för att löven ska förmultna.

Ekblad håller sig torra och är extra bra att isolera känsliga växter med. Foto: Kerstin Engstrand
Ekblad håller sig torra och är extra bra att isolera känsliga växter med. Foto: Kerstin Engstrand

Ekblad är kraftiga, och har en fördel, de håller sig torra lättare än andra blad, varför de passar som extra vinterskydd för ömtåliga växter.

Askens blad faller först av alla på hösten. De är lätta att känna igen, de är flikiga som ett k. Foto: Kerstin Engstrand

Askens blad faller först av alla på hösten. De är lätta att känna igen, de är flikiga som ett k. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa löven bland de icke traditionella trädgårdsträden är ask, asp och al, därefter kommer björk och lönn. Särskilt asp förmultnar mycket snabbt.

Asp förmultnar snabbt. Har du svårt att skilja mellan ask och asp så är ett knep att tänka på att aspens plan är lika runda som ett p. Foto: Kerstin Engstrand
Asp förmultnar snabbt. Har du svårt att skilja mellan ask och asp så är ett knep att tänka på att aspens plan är lika runda som ett p. Foto: Kerstin Engstrand

Och glöm inte handskar när du räfsar, samt säkra tummarna med plåster. Skavsår får man annars alltför lätt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Gröna, omogna tomater. Foto: Kerstin Engstrand

Är gröna tomater giftiga är det många som undrar då man hört att man inte ska äta grön potatis.  I USA är det vanligt att äta stekta gröna omogna tomater, gärna till frukost. Och det är fantastiskt gott. I Nordamerika gör man även inläggningar på gröna, omogna tomater. 2018 har givit stora skördar av tomater, såväl mogna som omogna och många undrar om inläggningar på gröna tomater är farliga att äta. man vill ju gärna ta hand om sina tomater. Vi har därför ställt frågan till både Livsmedelsverket och Giftinformationscentralen.

Peter Hultén, Leg. Apotekare på Giftinformationscentralen anger:

– Vi på Giftinformationscentralen kan svara på frågor om akuta förgiftningar, det vill säga om man vid enstaka tillfällen blir exponerad. Enstaka intag av gröna tomater innebär inte någon risk för förgiftning. Även små barn som ätit gröna, omogna tomater har inte fått några besvär. Eventuellt skulle många omogna, gröna tomater kunna leda till magbesvär i form av kräkningar och ont i magen.

Ulla Beckman Sund är toxikolog på Livsmedelsverket anger att tomater innehåller glykoalkaloiden tomatin (samma typ av ämne som solanin som kan finnas i potatis). Mogna tomater innehåller relativt små mängder tomatin, medan omogna innehåller mer, mängden minskar med mognadsgraden av tomaterna, det vill säga omogna gröna tomater innehåller större mängder tomatin än vad mogna röda tomater gör. (Nu finns tomater av alla färgsättningar, men det är mognadsgraden som är det viktiga.) Bladen innehåller mer tomatin än frukten.

Liksom solanin i potatis, så kan tomatin i tomat ge effekter på hälsan om det blir stora intag, akut kan det handla om illamående, kräkningar, diarré etc. Man vet dock inte så mycket om hur väl tomatin tas upp i människans mag-tarmsystem, såvitt jag känner till.

Vad gäller inlagda gröna tomater, så innehåller de mer tomatin är mogna tomater, men å andra sidan äter man dem i mindre mängder – de är ju mer som en krydda, svarar Ulla Beckman.

Vi passade även på att fråga Peter Hultén om grön potatis:

– Om potatis så gäller enstaka grön/skadad/groddad potatis till ett litet barn (ca 1 år, 10 kg) innebär ej risk för akut förgiftning och upp till ca 4 gröna/skadade/groddade potatisar för en vuxen.

Grönt ljus att äta inlagda gröna, omogna tomater som tillbehör, som ”krydda” alltså.

Av Kerstin Engstrand

Granatäpple. Foto: Kerstin Engstrand

Länge har vi hört att vulkanen Vesuvius ödelade staden Pompeji och några till i augusti månad år 79 e.kr. Tidpunkten baserades på vad Plinius den yngre hade angivet, en anteckning som han skrev ner cirka 25 år efter händelsen. En anteckning som anger att det skulle ha skett den 24 augusti.

Vesuvius sedd från Pompeji. Foto: Kerstin Engstrand
Vesuvius sedd från Pompeji. Foto: Kerstin Engstrand

I årtionden har arkeologer varit förbryllade över mängden granatäppelkärnor man funnit under utgrävningarna. Om ödeläggelsen hade hänt i augusti borde inte mängden kärnor vara så stor. För det är inte förrän i oktober som granatäpplena brukar explodera och slunga ut sina kärnor.

Och se, deras bryderier har nu fått ett svar.

I nya utgrävningar har man på ett hus hittat graffiti daterad just till oktober år 79. Eller mera exakt den 17 oktober 79. Så troligen var det den 24 oktober år 79 som Pompeji ödelades.

Granatäpple just vid entrén till Pompeji, fotograferad i slutet av oktober. Foto: Kerstin Engstrand
Granatäpple just vid entrén till Pompeji, fotograferad i slutet av oktober. Foto: Kerstin Engstrand

Och granatäpplet på bilden, det uppsprängda, är fotograferat just i slutet av oktober, just vid entrén till Pompeji. Så nu kommer det trädet få extra uppmärksamhet av guider och besökare!

Dessa nya fynd är även viktiga för de yrkesgrupper som forskar om människan och dess sjukdomar. För dem är förflyttningen i tiden, från sensommar till höst, en viktig aspekt. Det finns vissa sjukdomar som oftare än andra börjar härja på hösten. Influensa är en sådan. Även forskning om växtlighet och mathållning påverkas.

Iscrizione 1

Den nyligen funna inskriptionen. Foto: PARCO ARCHEOLOGICO DI POMPEI

Av Kerstin Engstrand

Krans av eterneller med bland annat bolltistel, inköpt i New York. Foto: Kerstin Engstrand

Hösten 2018 är evighetsblommornas och gräsen tid. De är supertrendiga i all inredning och vi har naturligtvis redan skrivit om dem. Här få du en samlad bild av alla våra artiklar, de är sex i antalet. Om hur du torkar dem, hur du odlar dem och hur du bäst använder dem! Klicka på länkarna så kan du läsa respektive artikel. Och som vanligt är det helt gratis att läsa.

Om pampasgräs

Pampasgräs Foto: Kerstin Engstrand
Pampasgräs Foto: Kerstin Engstrand

Glansmiskantus

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Eterneller, sommaren som varar hela vintern

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Slottet blommar upp, och sätter en trend

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Så lyckas du, skörd och torkning av eterneller

Klotamarant.  Foto: Kerstin Engstrand
Klotamarant. Foto: Kerstin Engstrand

Life in Death, en stark upplevelse (om utställning i Kew gardens vintern 2017/2018 där 300 000 evighetsblommor användes.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Allium amethystinum ’Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Den är en av världens främsta växtkännares favoriter, en av Piet Oudolfs favoriter. Den syns! Blir 90 cm hög och kan nog rubriceras som fulsnygg. Första gången man ser den så tittar man till, ska den vara rund eller avlång? Har den en tofs på huvudet? Den är som gjord att få sticka upp lite vart stans i en större plantering. Den fungerar då både som utropstecken och något att vila blicken på, den bidrar till helheten på ett mycket effektfullt sätt.

Så här använder Piet Oudolf  'Red Moican'. Foto: Kerstin Engstrand
Så här använder Piet Oudolf ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Färgen då? Ett mellanting mellan rost och vinrött, kanske lite åt kastanjebrunt, eller rentav bordeaux. Ja, den är ursnygg mot rost och mot blått!

Här skymtar 'red Mohican' bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand
Här skymtar ‘Red Mohican’ bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand

Det är på hösten den sätts på ett djup motsvarande tre gånger lökens höjd. Allium amethystinum ’Red Mohican’ är en lökväxt och kommer att blomma nästa sommar, vanligen i slutet av juni, början av juli.

Lökar.  Foto: Kerstin Engstrand
Lökar av ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Läget ska vara soligt och jorden ska vara bra trädgårdsjord. Sätt lökarna på ett avstånd av 70 cm mellan varandra.

Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand
Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand

Och bästa av allt, den är en allium, tillhör samma familj som matlökar, och rådjur äter den inte.

Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin Engstrand
Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin Engstrand
För att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand
För att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

10 augusti gick mitt startskott för att avrunda årets tomatsäsong.

Avbladning, ska man blada av eller inte har varit en stor fråga på nätet i år. Tidigare under odlingssäsongen har jag tagit bort de lägst tre till fyra sittande bladen, de som växte precis framför den första fruktklasen. De bladen brukar också ganska snabbt bli gula. Växer plantan dock långsamt så är jag mycket försiktig med att ta bort de nedersta bladen. Varför? Jo, de nedersta bladen försörjer toppen av plantan. De övre bladen försörjer rötterna och frukterna.

Jag bladar alltid av på förmiddagen en dag som bjuder på torrt och fint väder. Allt för att undvika att få ingångsmöjligheter för angrepp. Av en yrkesodlare lärde jag mig att efter klockan 14 ska man inte blada av. Men han odlade i växthus. Jag odlar på friland och har min egen regel, inte efter klockan 11. Jag klipper även bort resterna av de skördade fruktklasarna. De är nämligen en bra grogrund till gråmögel.

Resterna från skördade fruktklasar klipps bort. Foto: Kerstin Engstrand
Resterna från skördade fruktklasar klipps bort. Foto: Kerstin Engstrand

Men ska man då blada av ännu mer? Proffsodlare har en regel att en högväxande tomatplanta ska ha 18 stora fina blad kvar fram till första skörd, därefter några fler, runt 20. Men de är proffs, de har i regel koll på hur många blad plantan hade innan de började blada av. Dessutom odlar de mängder av plantor av samma sort, de kan sina sorter. De brukar efter första avbladningen ta tre blad per vecka och planta. Det är via bladen som sockret bildas.

Blad som skyler frukterna tar jag i augusti bort.   Foto: Kerstin Engstrand
Blad som skyler frukterna tar jag i augusti bort. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, jag bladar av successivt, när det blir för tätt. Täta bladverk är i regel ett perfekt sätt att få angrepp, särskilt i augusti då nätterna blir kyligare och morgonen bjuder på dagg. Ett tomatblad är i regel minst 20 cm långt, och de riktigt välutvecklade kan ha över 40 cm långa blad. Jag tar oftast av halva bladen, de klipps helt enkelt av på mitten.

Men i början av augusti så tar jag betydligt fler blad per gång, då talar jag om tre eller fler per planta, och mina plantor klarar det bra. I snitt låter jag 15-20 blad vara kvar. Och jag är alltid noga med att det finns blad kvar i toppen.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Toppar, den 10 augusti börjar jag varje år toppa mina plantor som inte är av minityp. Minitomater behöver ingen toppning. Men alla busk- och högväxande tomater börjar jag då toppa. Varför? Jo, för det brukar, vid optimala förhållande, ta åtta veckor för en blomma att bilda mogen frukt. De blommor som finns på plantorna den 10 augusti skulle då – vid optimala förhållanden – ge frukt runt den 10 oktober,  I september är även mina tomatplantor mycket trötta. Troligen har heller inte augusti och september bjudit på medelhavsvärme, men vem vet, väder kan man inte sia om. De blomklasar som ännu inte bildat frukt får nu lämna sitt jobb. De klipps helt sonika av. Och särskilt noga är jag med att toppblomman klipps av. Det sägs att toppningen gör att plantan kan fokusera på de frukter den redan har bildat och hittills har jag inte funnit några belägg för motsatsen, det fungerar. Det är för mina tomater på friland. I växthus kan man toppa plantan över en blommande klase och då ska två till tre blad vara kvar över den blommande klasen.

Pincering. Foto: Kerstin Engstrand
Pincering. Foto: Kerstin Engstrand

Det händer att jag också pincerar några klasar. Jag klipper helt enkelt bort några blommor och/eller pyttesmå nybildade fruktämnen på klasar av sorter som ger stora tomater. Det brukar resultera i att frukterna som är kvar blir större.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Men det är tidskrävande att sköta om tomaterna! Mycket tidskrävande!

Jag har också testat att ta bort betydligt fler blad, och då verkligen i slutet av säsongen, strippat plantan helt. Det fungerar om tomaterna har utvecklats ganska långt men jag rekommenderar att i alla fall behålla de tre översta toppbladen.Kom ihåg att frukterna mognar även om du klipper av hela plantan och hänger den upp och ner!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Läs också: Rabarber har testat: Bästa sättet att eftermogna gröna tomater

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Varje dag tittar några nya just utslagna blommor på mig, och ja jag blir bara mer förälskad för varje dag. Sedan slutet av juli blommar den för fullt, växten som ser ut som en graciös hibiskus, Hibiscus trionum av sorten ’ Simple Love’. Den som givit den detta sortnamn visste vad den gjorde!

På svenska heter den inget alls med hibiskus, utan timvisare! Varför detta svenska namn? Det sägs att det kommer från att blommorna bara är utslagna ett fåtal timmar, upp till tre. Det är under dessa timmar man blir så förförd. Blommorna liknar hibiskus. ’Simple Love’ har cremevita blommor med en svag ljust lila ring. Men innan dess har man fått skåda tuffa blomknoppar som liknar lite kantiga ballonger. Då är det svårt att förstå att det snart ur dem ska födas en så ljuvlig blomma.

Timvisare är en ettårig växt som är lätt att få tag på frön till. Och den är lätt att dra fram egna plantor av. Den trivs utmärkt i kruka!

Fröna förkultiveras inomhus, i mars eller i april, eller redan i februari om du har möjlighet att ge tillskottsljus. Redan efter två dagar brukar de ha grott. Dock brukar fröfirmorna ta det säkra före det osäkra och ange att det kan ta hela 40 dagar innan de gror. Jag täcker inte fröna med någon jord, jag sår fröna på ytan. Dvs. jag ytsår dem. Efter fyra veckor brukar det vara dags att omplantera plantorna, ibland hinner man med ännu en omplantering innan det är dags att sätta ut dem när risken för nattfrost är över. Det går även att så dem på friland men det har jag ännu inte prövat.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

’Simple Love’ blir 50 cm hög. Blommar från juli till långt in i september om inte frosten kommer tidigare. Den tillhör de blommor som enbart slår ut i sol. Mulna dagar sluter den sig.

På engelska kallas den för ”Flower-of-an-Hour” som syftar på den dagliga korta blomningstiden men den kallas även för ”Bladder hibiscus”, då med tanke på frökapslarnas utseende.

Humlor och bin älskar timvisaren.

Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand

Och du kan lätt samla in dina egna frön. Lär mer om september månads skatter i vår artikel om frö, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Italienska så kallade evighetstomater, tomater som har mera fruktkött än andra och särskilt odlas på mark där jorden är vulkanisk, har fått stort genomslag...