Taggar Inlägg "Uteplats"

Uteplats

Verbena officinalis var. grandiflora 'Bampton' .Foto: Kerstin Engstrand

Skyar av rosa som med tiden blir allt mera lila och med stjälkar av mörkaste vinrött, järnörten ’Bampton’ har tagit världens blomälskare med storm.

Bampton har fått sitt namn efter orten Bampton som ligger i Devon, Storbritannien. Där ”upptäcktes” den då den växte lite var stans i byn, även längs järnvägen. Efter kontakt med det brittiska trädgårdssällskapet, The Royal Horticutural Society (RHS), fick man svaret att byns växt måste vara en variant av den sydeuropeiska järnörten,Verbena officinalis var. grandiflora.

Verbena officinalis var. grandiflora 'Bampton' Foto: Kerstin Engstrand
Verbena officinalis var. grandiflora ‘Bampton’ Foto: Kerstin Engstrand

Så fick den namnet Verbena officinalis var. grandiflora ‘Bampton’.

Detta är en mingelväxt, Bampton är suverän där du vill ha en ridå av något lätt och lite fulsnyggt. Det är de pyttesmå rosa blommorna och de sträva, mörkt vinröda nästan svartbruna stjälkarna man lägger märke till. Några blad syns knappt och särskilt fröuppdragna plantor får mindre bladverk än de som sticklingsförökas.

Bampton 1 september 2018, efter en mycket lång och het sommar. Foto: Kerstin Engstrand
Bampton 1 september 2018, efter en mycket lång och het sommar. Foto: Kerstin Engstrand

Bampton vill växa soligt och torrt och passar utmärkt i en stor kruka. Den växer som en liten buske, länge är den cirka 45 x 45 cm men i slutet av sommaren, början av hösten har den plötsligt växt till sig, särskilt en torr het sommar som den 2018 och blir då cirka 60 cm bred och 90 cm hög. Den är inte kräsen när det gäller jordmån, väldränerat och soligt är viktigast men sandblandad jord gör den extra vacker.

Blommar från juli till september. Men blomningen avtar med tiden, i september är det främst stjälkarnas struktur man lägger märke till. Då är Bampton rufsig som på bilderna hör där den växer i kruka. Bampton passar fint i sluttningar, gärna tillsammans med dekorativa gräs, den passar mycket bra i en så kallad präriestil.

Vanligast förökas Bampton via sticklingar eller delning men frösådda exemplar blir enligt mitt tycke vackrast.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag har odlat den i ett par år nu. Det var 2015 den kom ut på marknaden. I zon 3 i norra Stockholm har den inte övervintrat, inte heller frösått sig men i södra Sverige, i Skåne känner jag till att den lyckats fröså sig. Även i sitt hemland Storbritannien vissnar den ner under vintern och även där måste den på de flesta platser få vinterskydd, då kommer den att skjuta skott på våren. Klipp inte ner den på hösten utan sköt om den som dekorativa gräs, klipp ner plantan när den på våren börjar skjuta nya skott.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Alla trädgårdar på världens mest ansedda trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, är inte iögonfallande. Det finns trädgårdar som man knappt hittar och ”Family Monsters Garden” var en sådan. Den låg väl inbäddad i en skogsdunge och valet av plats var perfekt!

Foto: Kerstin Engstrand

Detta var en trädgård som växte ju mer man var i den. I mitt tycke den bästa trädgården för här kunde man hitta många bra idéer att kopiera. För vem vill inte ha en lugn grön oas?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Grus, cortenstål, trä, växter där bladverket var i fokus och stora stenar, allt man mår bra av fanns här plus en rejäl vattenspegel.Vita fingerborgsblommor lyste upp och matchade björkna perfekt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vattenspegeln var vid fototillfället inte den vackraste, stora mängder av pollen från främst platanträden gjorde sitt. Inte så barnvänlig heller, ett nät under vattenytan skulle behövas. Samt troligen en bra plats för mygg också.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bänkarna var både vackra att beskåda och att sitta på.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett ”pilmonster” fanns också. De rosa blommorna som växer vid björknas bas är mycket intressanta mer om dem i en egen artikel, klicka här.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Två olika björkar dominerade, svartbjörk, Betula niga och vårtbjörk, Betula pendula, Trädgården var skapad av Alistair Bayford och fick guldmedalj. Den blev dessutom utsedd till Best in Show i kategorin ”Artisans Gardens”.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Tänk vad lite färg, en sittgrupp och matchande rosor kan göra underverk!
I flera år har den brittiska porslinsfirman Wedgwood låtit Jo Thompson skapa deras idéträdgård på Chelsea Flower show. 2019 var det dags igen. Nu med ett mycket speciellt tema. Etruria.

Här berättar Jo för oss om sina tankar om trädgården:

 

Etruria var en by som Josiah Wedgwood lät uppföra 1769 för sina fabriksarbetare. 2019 var det alltså 260 år sedan. Han uppförde den tio år efter det att fabriken hade startat. Byn fick smeknamnet ”the factory on the garden” då man hade fokuserat på så mycket växtlighet som möjligt. Att den dessutom låg längs en kanal gjorde inte saken sämre. Jo valde att skapa en modern variant där klassiska linjer mötte modern form. Här är det Jos intryck från sin tid i Rom som påverkat henne.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

2019 var det mycket vatten i trädgårdarna och även i denna är det just vatten som sammanbinder de olika delarna. Här hade vattnet även en symbolisk närvaro, vatten är en viktig råvara i tillverkningsprocessen av porslin. Lägg också märke till hur trädgården ser ut at vara en del av en skog.

Detaljer är viktiga, se den rundade rabatten. Foto: Kerstin Engstrand
Detaljer är viktiga, se den rundade rabatten. Foto: Kerstin Engstrand

När jag först såg planteringen längs trädgården ytterkant förstod jag direkt att det var Jo som även denna gång hade varit designer. Det är just hennes sätt att använda sig av rosor som är så typiskt för henne. Här är det två vanliga rosor, ’Bonica’ samt ’Buff Beauty’. Att blanda rosa med aprikos är ”typiskt” Jo. Så elegant och så modernt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Rosorna fick samsas med jättestinkfloka, Ferula communis, pyreneisk vänderot, Valeriana pyrenaica samt med stora träd som kinesisk sekvoja, Metasequoia glyptostroboides. Också det typiskt Jo, att våga bryta av annars blir det för sockersött.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Här kan du se hur trädgården såg ut utan de aprikosfärgade möblerna. Det är en enorm skillnad! Filmen är tagen tidig morgon när endast jag och rengöringsmaskinerna fanns där. Maskinernas framfart hörs.

Trädgården är 10 x 15 meter stor. Den fick förgyllt silvermedalj.
Text och foto: Kerstin Engstrand

Fikonkaktus. Foto: Kerstin Engstrand

Fikonkaktusens frukter ligger där i fruktdisken och lockar men ändå inte. Är de goda?  Både ja och nej, glass gjord av fikonkaktus är mycket läskande. Detta är en intressant växt som fler av oss har kommit i bekantskap med på ett och annat sätt!

Glass gjord på fikonkaktus till vänster, den till höger är gjord av granatäpple. Foto: Kerstin Engstrand
Glass gjord på fikonkaktus till vänster, den till höger är gjord av granatäpple. Fikonkaktusglassen är godast!  Foto: Kerstin Engstrand

Fikonkaktus,Opuntia ficus-indica, har troligen sitt ursprung i Mexiko men växer numera i stort sett överallt där klimatet så tillåter. Den används bland annat som staket och är även på många håll förvildad. Som staket är det synnerligen effektivt. Opuntiasläktet är tåligare än man tror, de behöver knappt något vatten alls. Du kan även odla vissa opuntior i din egen trädgård, läs vår artikel om opuntior (klicka på länken).

Till vänster nästan fullvuxna exemplar, till höger nyplanterade.  Foto: Kerstin Engstrand
Till vänster nästan fullvuxna exemplar, till höger nyplanterade i Babylonstoren, Sydafrika. Foto: Kerstin Engstrand

Det är lätt att föröka en fikonkaktus, och det görs med bladsticklingar som sticks ner i jorden. Här hemma kan man fynda sådana plantor under sommaren då de säljs som krukväxter. De är som gjorda att stå på en solig balkong eller terrass.

Ett blad med frukt passar utmärkt i balkonglådan. Blad med frukt säljs även under sommaren i Sverige.   Foto: Kerstin Engstrand
Ett blad med frukt passar utmärkt i balkonglådan. Blad med frukt säljs även under sommaren i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand

Just fikonkaktusen kan bilda träd, vanligen blir de då cirka tre meter höga och har man tur kan man få uppleva ett som är hela sex meter högt. Då har det också en rejäl stam. Bladen är rejäla som allt annat på denna växt, på ett träd oftast över 50 cm långa och hälften så breda.

Stora exemplar av fikonkaktus.  Foto: Kerstin Engstrand
Stora exemplar av fikonkaktus. Foto: Kerstin Engstrand

På de äldre bladen brukar taggar saknas men finns i regel på de nya, mindre bladen. Blommorna kommer i regel längs bladens kanter och är i regel starkt citrongula.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Så kommer då frukten, kaktusfikonet. Det är ett stort avlångt lite rundat bär vars färg lyser i gult, orange, rött och lite lila. På hösten, i oktober, är kaktusfikonets storhetstid, då firar man i flera byar på Sicilien. Kaktusfikonet kom till Sicilien på 1400-talet och idag stormtrivs det, särskilt längs Etnas sluttningar. Sedan 2003 har de sicilianska sorterna Etna och San Cono fått särskilda utmärkelser. Ja, det finns flera sorter, Sulfarina är den vanligaste och i regel den som man ser växta vilt. Den anses inte vara den godaste, fruktköttet är för mjöligt i konsistensen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Är du på en fruktmarknad så fråga efter Muscaredda som är lite krispig i smaken eller allra helst Sanguigna (den blodige) som har ett mycket rött fruktkött och är bara så saftig och söt. Och glöm för all del inte att skala kaktusfikonet ordentligt, och ha handskar på, innan du avnjuter det, taggar i munnen är inte kul. Godast tycker jag kaktusfikon är gjord som glass eller en bit färskt frukt till ost. Man kan även göra marmelad. Frukten lär vara bra för att sänka kolesterolhalten i blodet.

Höstskörd på Sicilien, närodlade kastanjer, kaktusfikon och pumpa på en bädd av kaktusfikonblad.
Höstskörd på Sicilien, närodlade kastanjer, kaktusfikon och pumpa på en bädd av kaktusfikonblad.

Det sägs också att man kan lägga in unga bladskott men det har jag aldrig träffat på. Vore onekligen trevligt att smaka. Kanske ska jag försöka lägga in några skott om min egen tänker skjuta många nya skott.

Då fikonkaktusens ursprung sägs vara Mexiko är det naturligt att den finns avbildad på Mexikanska statens flagga:

wwkak7512

 

Läs mer: Odla opuntiakaktus i din egen trädgård (artikeln öppnas i en ny flik).

Läs mer: Vad har E120 för samband med kaktusfikon? (artikeln öppnas i en ny flik).

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vi är många som gillar jätteverbena, jag tillhör en av dem och jag kan inte få nog av denna graciösa växt som så elegant också bildar vackra ridåer av lila. På 2018 års Hampton Court Flower Show hade några ungdomar skapat en riktig oas av verbena. Varsågod och njut! 35 kvm av verbena, 7 x 5 meter:

ve81850

Designknepet rakt ska möta runt är en viktig del av denna lilla trädgård. Björken till höger är en svartbjörk, Betula nigra vars stam matchar gången.

ve81659

Och olika texturer möts. Trädgården hade fått namnet: A Place to Think. Tanken var att det skulle vara en informell trädgård där ungdomar kan fokusera på sina studier, på att samtala och diskutera.

Gången är byggd av virke från en av Southends eldhärjade pirar.

ve82105

Fruktträd i fonden, det gråa planket är så vackert mot allt det ljust lila.Planket är viktigt, här ska man kunna kännas sig trygg.

ve9712

Hur du lyckas med jätteverbena, läs våra bästa tips, klicka här.

ve81532

ve9702

Våga bryta av med andra färger, som svagt månskensgult och någon enstaka mörkt röd blomma.

Vatten, förstås!

Jätteverbena i sällskap med kransveronika. .

ve0359

Tänk vad en starkt röd blomma kan göra mycket för intrycket:

ve81932

Trädgården var skapad av James Callicott och Tony Wagstaff samt byggd av Southend Young Offender.

Det var gruppens elfte trädgård och de hade hoppats på en guldmedalj, det blev nästan guld, förgyllt silver.

Det handlar om detaljer, grannarna får njuta av exklusiv blomprakt, Afrikas blå lilja, och den en masse!

ve81832

.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

En grundläggande regel när det gäller trädgårdsdesign är att rakt ska möte runt samt att olika höjder samt texturer ska mötas. Allt dessa fanns i den lilla, knappt 80 kvm stora trädgården  ”The Silent Pool Gin Garden” som deltog i kategorin ”Space to Grow”. Av domarna fick den förgylld silvermedalj men den vann det bästa priset, den blev publikens favorit. Det ska sägas att domarna har mycket mera att ta ställning till inför deras bedömning än vad publiken har men visst visar det att brittisk tv-publik, det är genom BBC som sänder från Chelsea som publikröstningen sker, har bra koll på detta med trädgård.

Varför heter då trädgården som den gör, varför finns ordet gin med i namnet. Jo, det handlar om vem som sponsrat trädgården, Silent Pool Distillers. Och då blev det ”naturligt” att plocka upp färgtemat från ginflaskans etikett, som lär gå i blått. Därav mängden blå blommor.

Man hade också koncentrerat sig på att allt material i trädgården skulle vara inhemskt producerat.

The Silent Pool Gin Garden. Foto: Kerstin Engstrand
The Silent Pool Gin Garden. Blå växter lär matcha ginetiketternas färg. Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården har en skön avslappnad ton. Jag var inne i den flera gånger och varje gång fick jag en härlig, avslappnad känsla i kroppen.

Låga kallstensmurar som är också sköna att sitta på. Foto: Kerstin Engstrand
Låga kallstensmurar som också är sköna att sitta på. Foto: Kerstin Engstrand

Samma upphöjda rabatt från annan synvinkel. Foto: Kerstin Engstrand

Samma upphöjda rabatt från annan synvinkel. Foto: Kerstin Engstrand

Hörn nummer 2:

Jag säger bara det, kallstensmurar är oerhört vackra! Foto: Kerstin Engstrand
Jag säger bara det, kallstensmurar är oerhört vackra! Foto: Kerstin Engstrand

Moderna material möter klassiska. Strukturer möts. Trädgården är tänkt för ett ungt par som jobbar i City. Stenen är från Dorset och kallas för Pubecksten. Just denna gråa nyans kallas också för Pubeckgrått.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trä möter sten som möter corteenstål som möter trä som möter sten. Raka linjer möter runda.

Foto: Kerstin Engstrand
Som en tavla! Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I mitten finns en fontän gjord i koppar. Koppar är valt för det är det material man använder sig av i själva destilleringsprocessen, alla rör etc. är där gjorda av koppar. Fontänen symboliserar formen av en skalad citrus.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården är designad av David Neale.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

När blåregnet kom från Kina via Amerika till Europa blev det direkt en succé. Blåregn fascinerar oss och det med rätta. Det är inte ett stilla sommarregn, det är ett vattenfall av blommor. Och det slingrar sig motsols.

April är blåregnets månad vid Medelhavet. Hos oss är slutet av maj−början av juni, vissa år slutet av juni, blåregnets blomningstid. Om du ser ett blommande blåregn i juli är det oftast ett amerikanskt blåregn. Det finns också blåregn som har vita eller rosa blommor. Blomklasarna kan vara 15−25 cm långa. De doftar svagt.

Vitblommande blåregn. Foto: Kerstin Engstrand
Vitblommande blåregn. Foto: Kerstin Engstrand

Längsta blomklasarna har det japanska blåregnet av sorten ’Longissima Alba’, vars vitblommande klasar kan bli hela 60 cm långa. Det vitblommande blåregnets doft överträffar alla andras. Om ett vitblommande blommar intensivt, ja då kan faktiskt doften ge dig en lätt konjakseffekt!

Blåregn är en klättrande buske och mycket trögt i starten, å andra sidan kan det bli flera hundra år gammalt och fortfarande blomma. Det finns flera fina exemplar i Europa som är från 1700-talet! Bladverket är vackert flikigt och blankt, vilket gör att blåregn är en tillgång under hela växtsäsongen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Det kinesiska blåregnet, Wisteria sinensis, är det klassiska och kallas vanligen enbart för blåregn. Det har sin intensiva blomning på våren och återkommer senare under sommaren med en andra, betydligt sparsammare omgång. Blomklasarnas längd är 15−35 cm.

Det japanska blåregnet, Wisteria floridbunda,  passar bäst i en pergola. Det blommar på bar kvist och blomklasarna är längre än hos det kinesiska. Båda klarar sig i zon 2 och i skyddade lägen i zon 3.

Det amerikanska blåregnet Wisteria frutescens, kom redan 1724 till Europa och är det lättaste att odla. Det amerikanska är härdigt i zon 3, i skyddade lägen klarar sig Kentyckyblåregnet ’Blue Moon’ (Wisteria frutescens var. macrostachya ‘Blue Moon’)  till och med i zon 4. En klar fördel med det amerikanska är att det bjuder på flera blomningar, två och ibland tre per sommar.

 

Tala om växtkraft, så här ser ett av Kew Gardens blåregn ut på vintern. Detta är från 1761!  Foto: Kerstin Engstrand
Tala om växtkraft, så här ser ett av Kew Gardens blåregn ut på vintern. Detta är från 1761! Foto: Kerstin Engstrand

En fördel med vårt klimat är att vi inte behöver bekymra oss om att blåregnet ska bli för stort och att det krävs starka stöd. Det problemet har man såväl i Storbritannien som i medelhavsländerna. Snörika vintrar är bra för ditt blåregn, snö är den bästa vintertäckningen. Bäst trivs blåregn i vårt klimat om det får växa mot en vägg, gärna en stenvägg.

 

Skötsel. Tålamod, beskärning och vattning den första tiden är vad som gäller. Och soligt läge, rent söderläge till sydvästläge, är ett måste för att det ska blomma. Blåregn föredrar att växa i väldränerad och näringsrik jord men klarar även stenig och mager mark. Det tycker dock inte om kalk.

Motsols gäller och det har det gjort för detta exemplar i över 350 år! Foto: Kerstin Engstrand
Motsols gäller och det har det gjort för detta exemplar i över 350 år! Foto: Kerstin Engstrand

Köp så stort exemplar som du kan finna, det lönar sig. Minst 1 meter hög bör plantan vara. Kan du få tag på ännu större så slå till. Det kan vara svårt att få igång tillväxten vid plantering, men om man vattnar riktigt ordentligt brukar det lyckas. Vattningen är mycket viktig första våren−sommaren. Plantans rötter måste söka sig djupt ner i jorden och om den skvättvattnas söker sig rötterna istället längs med marken. Fuktighetshållande jord och skyddat läge är en förutsättning.

Fröställningarna är ludna! Foto: Kerstin Engstrand
Fröställningarna är ludna! Foto: Kerstin Engstrand

En månad efter plantering, när plantan etablerat sig på växtplatsen, kan man börja ge flytande gödning en gång i veckan fram till början av juli. Vattna plantan rejält innan du häller på gödselvattnet. Detta gäller enbart första året, därefter ska du bara vattna vid extrem torka och inte gödsla blåregnet om det inte visar någon form av näringsbrist. Det som avgör om blåregnet kommer att blomma är dess ålder, och sommarens väder. Ett blåregn blommar i regel första gången när det är 3−5 år gammalt och sommaren ska bjuda på sol och värme.

Blåregn ska beskäras hårt! Foto: Kerstin Engstrand
Blåregn ska beskäras hårt! Foto: Kerstin Engstrand

Beskärning. Man brukar leda blåregnets grenar så att de växer så horisontellt som möjligt, detta för att blomklasarna ska synas väl och inte skyla varandra. Två gånger per år brukar man beskära. På hösten, i oktober, skär man tillbaka sidoskotten till 25−30 cm längd för att plantan sedan ska förgrena sig. Alla rotskott ska också tas bort. Bor du i zon 3 eller 4 är det bättre att vänta med beskärningen till april. Då ser du hur illa blåregnet har farit under vintern. Efter blomningen kortas de grenar in som man inte vill ska bli längre. Man kan korta ner dem till en längd av 1 meter. Eventuella rotskott tas bort också under sommaren.

Blåregn tål hård beskärning. Foto: Kerstin Engstrand
Blåregn tål hård beskärning. Foto: Kerstin Engstrand

Av Kerstin Engstrand

Djungelgurka från Mexiko! Foto: Kerstin Engstrand

Minimelon eller minigurka, pepquiño eller numera djungelgurka på svenska kan man äta hur många som helst av och mycket roligare att servera som tilltugg än klassiska chips. Smakar gurka och rolig att blanda in i en sallad men också fritera!

Den är liten och knaprig, blir 3–5 cm lång och odlas som gurka i växthus men ger även mycket bra skörd odlad i en stor kruka på balkong eller annat skyddat och soligt läge. Att den kallas för djungelgurka förstår man när man odlar den, den skapar snabbt en snårig liten minidjungel. Är en klättrare så den behöver stöd men är inte så skör som den ser ut, den är tuffare än man tror. Och mycket lättodlad.

Blir en nätt planta som ger rikligt med frukt. Foto: Kerstin Engstrand
Blir en nätt planta som ger rikligt med frukt. Foto: Kerstin Engstrand

Melothria scabra heter den egentligen. Har sitt ursprung i Sydamerika och Mexiko, man kan ibland se att den kallas för Sydamerikansk vattenmelon eller Mexican Sour Ghurkin. Sandiita är det spanska namnet. Det finns de som tycker den har en lätt sötsur smak. Jag tycker den är knaprig och frisk. Troligen beror smakskillnaden på hur den har odlats.

Vi odlar den som ettåring men i Mexiko är den flerårig. Rötterna liknar dahliarötter och de kan övervintras på samma sätt som dahlia och jätteverbena (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Den trivs också i en kruka samodlad med parakrasse (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den), då får du en riktig partykruka!

Från sådd till skördeklara minigurkor tar det 70 dagar. Dra upp plantorna inomhus innan utplantering.

Småplanta av djungelgurka. Foto: Kerstin Engstrand
Småplanta av djungelgurka. Foto: Kerstin Engstrand

Grobarheten är god, så i mars eller i början av april, även förkultivering i maj brukar ge bra resultat. Använd såjord. Det kan ta upp till 14 dagar innan fröna gror men vanligen gror de inom 5 till 7 dagar. Fröna behöver inte blötläggas innan sådd. Viktigt är att hålla sådden vid en temperatur av ca 22–25°C, efter groning bör plantorna stå svalare, ca 20°C.

Växtsättet liknar gurkor.  Foto: Kerstin Engstrand
Växtsättet liknar gurkor. Foto: Kerstin Engstrand

Den växer snabbt och behöver stöd. Bästa skörd får man om man toppar plantan efter två blad, då bildas sidoskott. Ta därefter bort andra sidoskott som bildas. Vill du inte bli dränkt av pyttesmå minimelongurkor så låter du bli att toppa plantan.

Första djungelgurkan på G. Foto: Kerstin Engstrand
Första djungelgurkan på G. Foto: Kerstin Engstrand

Utplanteras när risken för nattfrost är över. Brukar bli ca 150 cm hög, vill den växa sig högre är det bättre att toppa den. Jag brukar plantera den i 30-liters krukor fyllda med Hasselfors U-jord. och som sagt, den går att övervintra.

Och ja, det är denna som Marie Mandelmann brukar lägga in. Deras recept hittar du här (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Text och foto: Kerstin Engstrand

Fingerborgsblomma 'Suttons Apricot' tillsammans med rosen 'Rapsody in Blue' . I förgrunden syns Thalictrum 'Black Stockings. Foto: Kerstin Engstrand

Tänkt att flera gånger i veckan börja dagen med att i morgonrock gå ut i sin alldeles egen snittblomträdgård och skapa nya, fräscha buketter. Och det från sen vår, tidig försommar till långt in på hösten. En dröm som enbart kommer att förbli en dröm? Nej, inte alls, Sarah Raven och Tricia Guild lär dig knepen!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trädgården“The Colour Cutting Garden” på årets RHS Chelsea Flower Show 2017 var skapad för Anneka Rice som länge, varje lördag från 2012 fram till februari 2017, var programledare för BBC 2 Radio Saturday Morning Breakfast Show. Idag har hon en ny show, The Happening. Anneka är också konstnär. Färg är hennes signatur och trädgården var en av fem som skapades för att fira BBC ” Radios 50 års jubileum.

 

Sarah är läkaren som för lite över 25 år sedan började hon intressera sig för växter och färgstarka sådana. Hon sadlade om. Hennes färgval väckte uppmärksamhet för då var det lugna pasteller som gällde. Sarah blev direkt omtyckt för hennes livfulla kombinationer, en kärlek som hennes kunder fortfarande håller kär, liksom hon själv. Idag är hennes företag mycket tongivande och framgångsrikt. Hon är även skicklig skribent och har gett ut flera böcker med färg som tema. Dessutom medverkar hon regelbundet i den ansedda trädgårdstidningen Gardens Illustrated och hon är sedan något år tillbaka även medlem i det brittiska trädgårdssällskapet RHS:s styrelse.

Sarah är känd för sina fantastiska färgkombinationer, ”bold och brillant”, och trots att hon om någon borde klara av att skapa trädgården helt själv så tog hon hjälp av en annan färgernas mästarinna, Tricia Guild. Tricias Designer’s Guild säljer tapeter och tyger över hela världen och hon är mångas färgguru. Vilken trio! Vad blev det?

Blommor, blommor och åter blommor
Visst bli man glad över denna lyskraft! Ringblommor, stäppsalvia, vallmo och allium i en typisk Sarah Raven kombination.  Foto: Kerstin Engstrand
Visst bli man glad över denna lyskraft! Ringblommor, stäppsalvia, vallmo och allium i en typisk Sarah Raven kombination. Foto: Kerstin Engstrand

Varje kvadratcentimeter upplevs vara fylld av blommor i sin skönhet. Men det finns faktiskt både gångar, en sittplats och ett mycket trevligt trädgårdsskjul, allt på 10 x 10 meter, det vill säga hälften så stort som de stora trädgårdarna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Design: Sarah Raven
Design: Sarah Raven

Gå gärna ut i morgonrock!

Foto: Kerstin Engstrand

Åtta bäddar består trädgården av, var och en 2,5 meter i sida. Varje säng har en egen färgton. Varma färger i framkant, därefter mera fyllda toner till lysande längst bak. Foto: Kerstin Engstrand

Detta är ingen artig trädgård. Det är en intensiv, livfull trädgård.

Fokus har varit på växter som återkommer, “cut and come out again” växter som Sarah kallar dem för. Finessen är att du ska kunna klippa dig en bukett på måndagen för att senare i veckan, på torsdagen, kunna skapa nästan samma bukett igen.

− Gå gärna ut i morgonrock!, säger Sarah med ett skratt, bättre start på dagen finns inte än att just njuta av trädgården och samtidigt få skörda och skapa något vackert.

En av Tricia Guilds favoritkombinationer är blåaste riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa.

Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer  Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar  med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Släpp in en partyförstörare!

Hur skapar man då en trädgård som denna, hur tränar man lättast upp sin färgförmåga?

− Lättast är att börja smått, sätt ihop några olika färger I en bukett, prova i en kruka och sedan kan du lätt skapa dem i trädgården. På så sätt lär man sig vad som fungerar ihop och inte. Och de här knepen använder jag än idag, de inspirerar till experiment, öppnar ens ögon.

Men så tillägger hon: Att skapa en bra kombination är som att bjuda in gäster till en fest eller middag. Det ska vara några som harmonierar ihop och en som skapar något oväntat, en ”party chrusher”.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Purpurlysing är en populär växt på Chelsea. Lägg märke till elegansen och tempot i planteringen.

Två som harmonierar och en som bryter av.  Foto: Kerstin Engstrand
Två som harmonierar och en som bryter av. Foto: Kerstin Engstrand

Linnévallmo, Papaver nudicaule, är försommarens bästa snittblomma. Doppa stjälkarnas snittytor 10 sekunder i kokande vatten och de håller länge. Särskilt rekommenderar Sarah sorten ‘Champagne Bubbles’ som är den av alla de hon provodlat som har de största blommorna och som dessutom varar längst som snittblomma.

Rosenskära och Purpurlysning, Lysimachia 'Beaujolais' är ett samspelt par och så kommer då 'Champagne Bubbles' och stör ordningen.  Foto: Kerstin Engstrand
Rosenskära och purpurlysning, Lysimachia ‘Beaujolais’ är ett samspelt par och så kommer då ‘Champagne Bubbles’ och stör ordningen. Foto: Kerstin Engstrand

Rosenskära är också ett måste i en snittblomträdgård. Den kan ge ett femtiotal blommor per kvadratmeter. Och idag finns det ett stort utbud av olika sorter, dessutom lätt att själv dra upp från frö. Mörkt sammetsröda ‘Rubenza’ är en av hennes favoriter, så också min. Sarah tipsar också om ‘Click Cranberries’ som dock kan vara svår att få tag på.

Triss i blomning
w075756
Stjärnflocka, silverax och Linnévallmo i ett av kvarterens hörn. Så här, i hörnen, skapade även legendariska Rosemary Verey sina rabatter. Foto: Kerstin Engstrand

Växterna är de som Sarah vet fungerar, växter som hon själv i decennier odlat i sin egen snittblomsträdgård Perch Hill i Sussex. De är valda för att de ger maximalt antal stjälkar per meter, ja här är det löpmeter som räknas. Hon är generös när det gäller färg och mängden växter men det ska även vara ekonomiskt nyttigt. Samt att de ska vara de vackraste och lättaste att odla! Triss i blomning helt enkelt. Det är växter som blommor från sen vår genom hela sommaren och långt in på hösten. Samt nog så viktigt, de ska vara rika på nektar. Och det märktes, hennes trädgård var full av humlor och bin.

Färgpalletten är fylld av varma toner, från varmt aprikos, persikofärg till djupt burgunderrött och portvinsrött samt kardinalrött. Till det några intensivt ljusgröna toner och en uns vitt.

Aprikos fingersborgblomma och orangeröda lupiner, kanske inte en kombination som man skapar så där direkt men ack vad vackert det blev!"  Foto: Kerstin Engstrand
Aprikos fingersborgblomma och orangeröda lupiner ‘Terracotta’, kanske inte en kombination som man skapar så där direkt men ack vad vackert det blev!” Foto: Kerstin Engstrand

En person som förlöste hennes färgtänkande var legendariska Christopher Lloyd som hon praktiserade hos en sommar. Han hade redan chockat de brittiska trädgårdsentusiasterna med sin tropiska trädgård, som han skapade efter att tagit bort sin klassiska rosträdgård. Bara det, att gräva bort rosor var på den tiden mycket chockerande. Roligt, öppet med att tänja på gränserna, där hade de något gemensamt. Fast enligt mitt tycke är Sarah mera kvinnlig i sina kombinationer än Christo, Christopher Lloyd. En annan inspirationskälla just inför denna trädgård på Chelsea Flower show var Monets trädgård.

Och Chelseaträdgården skulle förstås vara färgstark, generös, självsäker och stark.

Och Sarah understryker: − Gör din snittblomsträdgård stor, yvig, stark och full av växter och du kommer helt enkelt att skapa något mycket vackert. Det går då bara inte att misslyckas.

Spontant tänker jag på många av våra koloniområden där växtprakten också kännetecknas av samma mantra. Och vackert blir det.

Sarah älskar de vad hon kallar för de venezianska färgtonerna, biskopslila, rödorange och djupt rosa. Men hon är numera också intresserad av starkt blå och gröna toner. De sistnämnda är Tricia Guilds signaturfärger. Det blev förstås en mycket lyckad kombination. Ett plus ett blev inte två, utan tre, eller fem. På Chelsea blev publiken hänförda av denna synergieffekt.

Även Anneka blev hänförd och fick upp ögonen för andra färgkombinationen än vad hon var van vid.

− Tänk att man kan kombinera aprikos, kaffelatte och persika med ett stänk av djupt crimsonrött, det är faktiskt helt enkelt underbart!

w080904
Purpur, orange, starkt rosa med en rejäl dos limegrönt samt lite kaffe med mjölk. Foto: Kerstin Engstrand

 

Smyrnium, numera vingloka på svenska, Smyrnium perfoliatum, som syns på bilden ovan längst till höger, var en av Christopher Lloyds favoriter och den brukar självså sig flitigt och den trivs mycket bra även i skugga. Dess ljusgröna färg är verkligen vårens färg. den är vacker länge, oftast från sen vår och flera månader framåt samt dessutom –förstås- en suverän snittblomma. Håller oftast hela tre veckor i vas! För ljusgröna inslag föredrar Sarah smyrnium före daggkåpa och törel.

Och ett kryddmått vitt
Adam Nicholson, Sarahs make vattnar Chelseaträdgården. Adam är författare och sonson till Harold Nicholson som var gift med Vita Sackville-West. Foto Kerstin Engstrand
Adam Nicholson, Sarahs make vattnar Chelseaträdgården. Adam är författare och sonson till Harold Nicholson som var gift med Vita Sackville-West. Foto Kerstin Engstrand

Trädgården har fått en lätt pudring av vitt. Några enstaka mörkt rödbladiga hundkäx, Anthriscus sylvestris ’Ravenspring’, en likörrot som inte är så vanlig i Sverige, Athamanta vestina, det är allt. För vitt är helt enkelt för dominerande, säger Sarah som faktiskt är gift med en sonson till Vita Sackville West, hon med sin berömda vita trädgård på Sissinghurst. När jag undrar om denna krock med släkthistorian  skrattar hon och säger: Vitt är underbart med vitt men inte annars!

Att skapa denna trädgård för Chelsea var inte lätt. Det var med kort varsel de fick förfrågan, i mars och det tar tid att få fram växter. Perennerna skulle drivas fram i blom fyra veckor tidigare än deras normala blomning. Andra, som ettåringarna hela tio veckor tidigare.

Det är ganska nytt för Sarah att använda sig av perenner. Mycket för att ettåringar kräver sol, och det är då perenner kommer in i bilden. Det finns en hel del perenner som är vackra i skugga. Bland hennes perennfavoriter finns flera skuggälskare som anagrambräcka, Tellima grandiflora och alunrot, Heuchera.

Limegrön törel och kungsblå iris. Foto: Kerstin Engstrand
Limegrön törel och kungsblå strandiris och lika kungsblå Lupinus pelosus. Foto: Kerstin Engstrand

 

Törelsläktet har alltid varit populärt I engelska trädgårdar. Sarah använder sig främst av två som inte är vanliga i Sverige, Euphorbia oblongata och Euphorbia ceratocarpa. Den sistnämnda blommor i England nästan hela året. Den förökas med sticklingar medan den förstnämnda förökas med frö.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Dahlior, i England har klimatet ändrats så mycket att hemma hos Sarah i Sussex så övervintrar numera dahliorna. Dahlior är som luktärter, de producerar fler blommor allt eftersom du plockar dem.

Naturliga växtstöd är ett måste i en trädgård, Sarah har använd sig av hassel, pil, kastanj och silverbjörk. Foto: Kerstin Engstrand
Naturliga växtstöd är ett måste i en trädgård, Sarah har använd sig av hassel, pil, kastanj och silverbjörk. Foto: Kerstin Engstrand

 

Guldbröllopsfärger

Stänk av guld, ett måste i en trädgård som firar ett jubileum, guld är färgen för 50 års äktenskap, guldbröllop. BBC Radio 2 firade i år 50 år.

Foto: Kerstin Engstrand
Jätteslok, Melica altissima ’Alba’ lyser upp många kombinationer och fångar fint upp både ljuset som de orangefärgare rosorna. Foto: Kerstin Engstrand
Stäppsalavia, Salvia nemorosa 'Caradonna' med guldorange nejlikrot.  Foto: Kerstin Engstrand
Stäppsalavia, Salvia nemorosa ‘Caradonna’ med guldorange nejlikrot. Foto: Kerstin Engstrand

 

Uteplatsen
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer  Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar  med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Sarahs bästa tips för att få snibblommorna att hålla länge: Doppa stjälkarnas nya snittytor 5 – 10 sekunder i kokhett vatten och de kommer stå fint i en vecka. Foto: Kerstin Engstrand

 

Och till sist, vi kikar in i skjulet

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

 

Och det är förstås fyllt av färgstarka vaser från Sarahs webbshop.

 

 

Det är bra att låta blommorna vila över natten i en stor hink i ett svalt utrymme. För det har man förstås en vask i sitt trädgårdskjul!

En vask är ett måste i skjulet. Och här finns också en vattenkokare, för te och för att koka vatten för att behandla blomstjälkarna för bästa hållbarhets skull.  Foto: Kerstin Engstrand
En vask är ett måste i skjulet. Och här finns också en vattenkokare, för te och för att koka vatten för att behandla blomstjälkarna för bästa hållbarhets skull. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

'Sensation' Foto: Kerstin Engstrand

Mmm, det doftar syren, skolavslutning, försommar och sköna stunder. När hela trädgården är insvept i förförisk syrendoft, vems hjärta klappar inte lite extra då? Syren är dessutom användbar på många sätt − den kan växa som häck, buske eller träd och sorterna är fler än man anar.

En härlig sommarkombination, syrenen blommar samtidigt som de tidiga kaprilfolsorterna. Foto: Kerstin Engstrand
En härlig sommarkombination, syrenen blommar samtidigt som den äkta kaprifolen. Foto: Kerstin Engstrand

I välsorterade trädgårdsbutiker finns minst ett tiotal olika färgvarianter av den gamla bondsyrenen. Rent bländande vita, nästan crèmevita, rosa, äppelblomsrosa, rosaröda, purpurfärgade … och så kanske den mest sofistikerade av dem alla, ’Sensation’, vars purpurvioletta blommor med sin vita kant verkligen gör skäl för namnet. Den klassiska, blekt lila syrenen finns förstås kvar. de blommar samtidigt som den Äkta kaprifolen som har gräddvita blommor.

Det finns flera fördelar med syrener. De är lätta att föryngra med rotskott, de tål hård beskärning och de flesta sorter har vackra, lite blanka, spänstiga blad. Efter blomningen kommer frökapslarna som inte alls behöver tas bort. De ger småfåglarna mat under vintern.

Syren finns att köpa som buskar eller häckplantor. Som vanligt när det gäller växter beror priset på storlek och ovanlighet. Buskar ger snabbare effekt och säljs antingen med jordklump eller i kruka. Syren har en tendens att stå stilla de första tre åren efter plantering och därför vinner du tid om du köper buskplantor istället för de mindre häckplantorna. Häckplantor brukar säljas i storleken 30/50 cm höga. Syren finns också som stamträd.

Syrensläktet omfattar ett 20-tal arter samt ett antal underarter. Det finns idag över 2 000 sorter. Favoriten är förstås den klassiska bondsyrenen som idag finns att få i en mängd färger. Den är också mycket härdig och inte ett dugg bonnig, snarare elegant! Här följer ett urval bondsyrensorter som vanligen kallas ädelsyrener:

'Andenken an Ludwig Späth' Foto: Kerstin Engstrand
‘Andenken an Ludwig Späth’ Foto: Kerstin Engstrand

‘Andenken an Ludwig Späth’, fortfarande en av de mest populära sorterna. Den lanserades 1883 av plantskolan Späth i Berlin. Purpurlila blommor, zon 5.

'Beauty of Moscow' Foto: Kerstin Engstrand
‘Beauty of Moscow’ Foto: Kerstin Engstrand

’Beauty of Moscow’ (’Krasavitsa Moskvy’), fyllda, lätt rosakantade blommor, zon 5−6. Blomman är enormt vacker men busken har ett lite trist växtsätt.

wgeorge-bellair
’George Bellair’ Foto: Kerstin Engstrand

 

’’George Bellair’, dubbel lila, framtagen i Frankrike 1900, zon 4.

'Michel Buchner' Foto: Kerstin Engstrand
‘Michel Buchner’ Foto: Kerstin Engstrand

‘Michel Buchner’, dubbel ljust lilarosa, blir renare rosa i motljus, zon 3.

'Madame/Mme Lemoine' Foto: Kerstin Engstrand
‘Madame/Mme Lemoine’ Foto: Kerstin Engstrand

‘Madame/Mme Lemoine’, fylld crèmevit−vit, en sort förädlad av Victor Lemoine 1896, zon 4−5.

’President Viger’ Foto: Kerstin Engstrand
’President Viger’ Foto: Kerstin Engstrand

’President Viger’, dubbel lila, framtagen i Frankrike 1900, zon 4.

’Reaumur’ Foto: Kerstin Engstrand
’Reaumur’ Foto: Kerstin Engstrand

’Reaumur’, stora rödlila blommor, fransk sort från 1904, zon 3−4.

'Sensation' Foto: Kerstin Engstrand
‘Sensation’ Foto: Kerstin Engstrand

‘Sensation’, purpurviolett med vit kant, zon 4.

Bland de vita rekommenderar vi särskilt ‘Veberöd E’, vit, E-planta = särskilt odlingsvärd i vårt klimat, zon 6 och ‘Alba’, vit, zon 5−6.

 

Syrenen tillhör växtfamiljen Oleaceae där även olivträdet, forsythia och jasmin ingår. 

 

Att syrenen är släkt med olivträd märks en het sommardag, särskilt om syrenen växer som litet träd. Foto: Kerstin Engstrand
Att syrenen är släkt med olivträd märks en het sommardag, särskilt om syrenen växer som litet träd. Foto: Kerstin Engstrand
Skötsel

Efter tio år brukar syrenen ha växt till 2−3 meters höjd och den kan bli lika bred som hög. Soligt läge ger bäst blomning, men halvskugga tolererar den också. Syrenen är inte det minsta kinkig och klarar de flesta jordar, men jorden får gärna vara lätt fuktig och näringsrik lerjord.

Nyplanterade plantor ska vattnas ordentligt den första säsongen. Håll jorden runt plantorna fri från gräs och ogräs de första två somrarna. Om man efter fem år börjar skära av en av de äldsta grenarna per buske och fortsätter så vart tredje år blir bersån fin och spänstig och behöver sällan någon drastisk föryngringskur.

Lite gödsel på våren när tillväxten börjar ta fart uppskattar den, men det är inte nödvändigt. Trivs dina syrener skjuter en mängd rotskott upp alldeles intill plantan. De kan behöva hållas efter, i all synnerhet om de växer i en syrenberså.

Föryngring, skulle din häck eller berså ändå bli vildvuxen och träig är syren mästare på föryngring. Den tål att skäras ner till knappa decimetern och skjuter sedan snabbt nya skott. Men vill du behålla insynsskyddet är bästa beskärningstipset att ta halva bredden åt gången. Om det är en häck så beskär du på din sida först, och låter grannen ta sin sida efter ett par år. Det vill säga, efter ett par år, när den beskurna delen har vuxit upp till insynskyddshöjd, skär du ner den andra halvan.

 

Syrenhistoria

Denna sort heter just Hyasinthenflierd. Foto: Kerstin Engstrand
Denna sort heter just Hyasinthenflierd. Foto: Kerstin Engstrand

Ursvensk anses syrenen vara, men så vidare svensk är den faktiskt inte utan en gäst fjärran ifrån. Den härstammar från Persien och kom till Europa på 1500-talet, först till Wien via Konstantinopel. Här i Sverige har vi odlat den sedan 1600-talet. Det lär ha varit Olof Rudbeck som förde den till Uppsala 1635. Förr i tiden använde man syrenträ till krattor.

Vårt svenska namn syren kommer från dess latinska namn Syringa, som Linné en gång gav den. För länge sedan gjorde man små flöjter av grenarna och det lär ha varit inspirationen för Linné − syrinx är ett latinskt ord för flöjt. Turkarna kallade den populära busken för lilak, men det gillade inte wienarna som döpte den till turkisk fläder och det namnet lever kvar i tyskans Flieder. Men engelsmän och fransmän höll fast vid dess turkiska namn, så än idag heter syren lilac på engelska och lilas på franska.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Ja, då drabbades man av habegär. Det sker ibland när man tittar en växt djupt i ögonen. Eller var det växten som tittade på...