Taggar Inlägg "Uteplats"

Uteplats

Foto: Kerstin Engstrand

Vad är detta? Heliga trädgårdar? Nja, inte riktigt men på denna unika höstversion av Chelsea Flower Show 2021 ville man visa på trädgårdar där naturen och trädgårdens läkande verkan återspeglades.  Plus att man kombinerade tre starka faktorer, en form av lyckotriangel kan man säga: Trädgårdsdesign –  läkande effekt – och naturens styrka. Det blev sex trädgårdar, alla ganska små i formatet som visade upp oanade möjligheter. Allt var kanske inte i allas smak men de väckte onekligen nya frågeställningar och visade på nya möjligheter. En sak återkom i flera trädgårdar och det var trä i fantastiska former.

The Boodles Secret Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Härliga former! Thomas Hoblyn var designer till denna böljande skapelse där grönt och naturfärgat rä gick i symbios. Varje gång jag passerade den växte den i mina ögon. Den kittlade alla sinnen. Namnet Secret Garden är förstås en koppling till den berömda barnboken av Frances Hodgson- Burnett. Mera en hemlig trädgård för vuxna kanske men visst skulle ett par leksaksdinosaurier passa bra här?

Här fanns också den himmelsblå kärrsalvian, Salvia uliginosa, som återkom i många trädgårdar. Den blir cirka 90 cm hög och vajar fint i vinden. den vill växa i soligt läge och i väldränerad samt lätt fuktig jord, därav namnet kärrsalvia. Kan fås att övervintra i Sverige men bör i regel vintertäckas.

Finnish Soul Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Taina Suonio från grannlandet Finland var tillbaka på Chelsea. Denna gång på uppdrag av finska staten för att uppmärksamma det internationella året för växthälsa, International Year of Plant Health (IYPH) som tillkom på just Finlands initiativ. Det hölls 2020 men då Chelsea just det året blev inställt kom trädgården att visas på höst-21versionen istället.

Sauna fanns förstås också. Foto: Kerstin Engstrand
Sauna fanns förstås också. Foto: Kerstin Engstrand

Temat var att visa att vi kan leva i harmoni med naturen även i trädgården, en bastu fanns förstås med. Tanya siktade på guld men i år blev det förgyllt silver. Hon kommer säkerligen tillbaka då Tanya absolut vill ha en guldmedalj.

Finding Our Way: An NHS Tribute Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det rådde fortfarande pandemi även om restriktionerna hade lättat betydligt. NHS, The National Health Service var självklart att de skulle uppmärksammas.

Och här hade man även symboliskt tolkat in den rädsla vi känt under pandemin. Oron, ovissheten, okunskapen om detta virus gavs uttryck i den starka träkonstruktionen.

Planteringarna var fantastiska, dekorativa gräs svepte med vinden och starka kraftfulla färger som aprikos och djupt vinrött, oftast då i form av dahlior lyste upp och gav eld till alla känslor. Det var en effektfull trädgård som dock kändes mera som en officiell trädgård i till exempel sjukhusmiljö. Kanske just för att träkonstruktionen dominerade så, men den var exklusiv.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bland de dekorativa gräsen märktes främst jättefjädergräs, Stipa gigantea som numera heter Celtica gigantea som går utmärkt här I Sverige.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Höstens stora kombination som återfanns i många trädgårdar var blodomrot, Bistorta (tidigare Persicaria) amplexicaulis ‘Firetail’ och förstås minglandes med dekorativa gräs.

Vatten var ett element som också dominerade, allt från stilla vatten till lätt porlande och till kraftfullt forsande. Vattnet symboliserade allt arbete som alla som jobbat inom hälsovården lagt ner.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården fick silvermedalj och var designad av Naomi Ferrett-Cohen med bland annat University of Oxford & Oxford University Hospitals NHS Foundation Trust som sponsor. Konstruktion: Burnham Landscaping Ltd.

The Calm of Bangkok
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tawatchai Sakdikul och Ploytabtim Suksang var namnen bakom denna storstadsträdgård. Här möttes två världar, Bangkoks stimmiga trafik- och nöjestäta med den lugna runt templen.

Dock känds den lite stel, något saknades men den fick ändå näst högsta medaljvalören, förgyllt silver.

The Psalm 23 Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Självklart fanns Sarah Eberle med! Denna supertalang till designer som bemästrar alla de stilar och storlekar på trädgårdar.2021 skapade hon ”enbart” en liten trädgård och hon vann flest utmärkelser – som vanligt. Det blev guldmedalj, Best Sanctuary Garden och Best Construction Award (Artisan/Sanctuary Garden).

Den var självklar och elegant, naturligt elegant och naturligt självklar. Dartmoor och dessa hedlandskap var inspirationskällan – ett landskap som Sarah känner sedan barnsben. Stenar innebär också trygghet samt de avger på natten värme, den värme de magasinerat under dagens soliga timmar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fler trädgårdar av Sarah hittar du här på siten, skriv in hennes namn så får du många träffar.

Detta var fem av sex trädgårdar i denna kategori. Den sjätte, The Parsley Box Garden, som hade danska restaurangen Norma som förebild kan du läsa om i en separat artikel, klicka här. Den blev också publikens favorit.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det dök upp en del nordiska inslag på 2021 års Chelsea Flower Show – höstversionen. Denna lilla trädgård som blev publikens favorit bland de mindre trädgårdarna och hade inte minde än den världsberömda danska restaurangen Norma som förebild!

Norma har “bara” vunnit “Best Restaurant in the World” och det “bara” fyra gånger.

Här var det inläggningar I focus. Skörden, grönsakslandets överflöd togs tillvara och särskilt var det fokus på konservering och fermentering.

Samt focus på att minimera matsvinn förstås.

Spaljerat päronträd i trädgårdens ena kortsida. Foto: Kerstin Engstrand
Spaljerat päronträd i trädgårdens ena kortsida. Fikon skymtar till höger. Den blå blomman är kärrsalvia, Salvia uliginosa. Foto: Kerstin Engstrand

Det var en trevlig trädgård, jag trivdes i den. Inramningen med de höga växtbäddarna samt vackra träd skapade en härlig avskildhet och trygghet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bland träden märktes särskilt smultronträd, Arbutus unedo, spaljerade fruktträd som päron och koreansk blomsterkornell, Cornus kousa.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Självklart väckte köksdelen stort intresse. Där fanns förstås vackert danskt porslin. Att rakt ska möta runt, eller i alla fall mjuka former fanns även här och då särskilt i form av det ovala matbordet.

Designern Alan Williams i sin trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Designern Alan Williams i sin trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Höstfärger var ett självklart val. Designer var Alan Williams, www.formplants.com, som jag inte har något minne av har varit med tidigare på Chelsea.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Han hade dessutom ännu en tanke bakom trädgården, att utmana alla över 60 år, att stärka dem och visa att ålder är bara en siffra.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården var – förstås på grund av trädgårdens namn –  sponsrad av Parsley Box www.parsleybox.com som är specialiserat på färdigmat och det hela var uppbyggt av Landform Consultants www.landformconsultants.co.uk .

Plyfa, plywood användes också:

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

För länge sedan fans det på Chelsea en idéutställning med balkonglådor. De försvann till sommarutställningen på Hampton Court och därifrån har jag för mig att de också försvann.

Men på den unika höstupplagan av Chelsea Flower Show 2021, den första som gått på hösten, hade man satsat på just balkonger och det var ett välbehövligt inslag. Självklart hade pandemin påverkat, trädgårdsintresset ökade rejält när så många var tvungna att hålla sig hemma. Enligt uppgift så var detta första gången på 108 år som balkonger visades upp!

Fem nykomlingar på Chelsea fick möjligheten att skapa balkonger som alla hade storleken 2 x 5 meter. Fyra gillade jag, den femte tyckte jag inte hade den allra bästa kvaliteten på växterna.

Arcadia
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Martha Krempels balkong drog till sig mångas intresse. Dels för de mustiga färgernas skull men också för att hon var på plats så gott som varje dag. Det uppskattar publiken! Och som hon trivdes på sin balkong. Det gjorde även många gäster. För självklart var den konstruerad för att hålla, jag tänker på hammocken.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Detta var en balkong som gav en känsla av att vara någon annanstans. På semester Kanske. Dels på grund av den vackra dörren och väggmålningen vars motiv faktiskt var ett engelskt landskap men också för den rika växtlighetens skull. Väggmålningen, ja trots att förebilden var ett engelskt landskap upplevde många den som ”utländsk”. Kanske var det dörrarna som gjorde att man fick det intrycket.

Dörrarna hade hon funnit på ett dammigt lager i grevskapet Surrey året innan. Ursprungligen lär de ha suttit på ett indiskt palats. I 20 år hade de legat glömda på lagret innan de fick komma ut på Chelsea. Det var många som avundades henne dessa!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Färgvalet var elegant mustigt med brända hösttoner där dahlior och salvian ‘Amistad’ drog till sig ögonen. Amistad förekom på många ställen, det är verkligen en showstopper.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett vildvin, ett så kallat engelsmannsvin, brann i sina höstfärger i mörkt rubinrött, vinrött och nästans svart.  Här fanns också ett granatäppelträd. Samt en vacker aralia och en stor Yuccapalm.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

The Landform Balcony Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nicola Hale visade upp en balkong med stort biintresse! Förutsatt att balkongen inte ligger för högt upp, eller för blåsigt och definitivt inte i ett hörn så går det alldeles utmärkt att få bibesök.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nicola valde klassiska biväxter som isop och praktfulla salvias. Självklart var bordsduk och porslin bidekorerade!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Två mindre träd fick också plats. Bland annat ett jasmintry, Heptacodium miconioides, vars blommor lär dofta något alldeles extra.

Det var en trevlig balkong, färgvalet var lugnande och fräscht. Företaget Landform leds av Mark Gregory som vunnit mängder med medlaljer och blivit publikens favorit åtskilliga gånger. Han har bland annat gjord landskapets Yorkshires trädgårdar.  Nicola Hale jobbar åt Landform.

Balcony of Blooms
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Eller ska vi kalla den hundens favoritbalkong? För hunden på bilden är den enda icke arbetshund som får komma in på Chelsea. The Corgi har nämligen eget Instagramkonto och att han är av samma ras som drottningens favorithundar gör nog också sitt till. Drottning Elizabeth är det brittiska trädgårdssällskapets högsta beskyddare och kommer i regel på varje Chelsea, dock inte denna höstChelsea, 2021. Pandemin rådde fortfarande.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Alexandra Noble var designern bakom denna fridfulla balkong där gräs spelade huvudrollen.

Hon använde sig av knepet att rama in balkongen med två mindre träd. Liknande kan du göra på din egen balkong med exempelvis uppstammade vinbär eller krusbär.  Hon hade dock valt körbärsbenved, Euonymus planipes, som även fungerar utmärkt i Sverige. Lägg märke till dess vackra bär, de är korallröda.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Hunden sitter på en bänk som är en fiffig konstruktion, under sätet finns förvaring.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Green Sky Pocket Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Att odling påverkar en på ett positivt sätt har många upptäckt under pandemin. En av dem är James Smith som skapade en grönskande balkong där det fanns flera ätbara växter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Här fanns smultronträd (se vår artikel om just detta unika träd här) samt klassisk lavendel som lugnar. Smultronträden, ett på vardera kortsidan hade även han använt sig av för att rama in balkongen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

James hade också valt att ha en skulptur vilket gav en extra dimension. Kultur på flera sätt! Kultiverat på flera sätt. Inte dumt alls men något fattades, det kändes lite stelt.

 

Sky Sanctuary Balcony Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Michael Coley hade valt en trendig sittplats, en hängande äggformad rottingfåtölj. Till det en himmelsblå mosaikvägg och detta kallade han för ett enkelt utrymme… odlingslådan var bara för stor och dörren för liten, denna balkong gjorde ont att se på och det kändes i odlingshjärtat.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Här vill man visa att man kan skapa en trädgårdsyta på en mycket liten yta och att det inte behöver vara en trädgård på marken. Fem nya och relativt unga designers var inbjudna.

Pop Street Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pop Street Garden – en onekligen färgstark sådan skapades av för att symbolisera steget från lockdown till att kunna gå runt på stan. Storbritannien har haft hårdare Covid-restriktion än oss och många av mina utländska vänner har i långa perioder enbart fått röra sig runt 500 meter från hemmet och då för att gå till apoteket eller att köpa mat.

Detta är en plats för att hänga med kompisarna.  Och onekligen en snackis. Vem vill inte plantera en växt i en burk tomatsoppa? Och kanske spåna lite om vad Andy Warhol skulle ha sagt om det.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Denna lilla “containergarden” skapades av John McPherson som på bilden syns bli intervjuad av BBC Gardeners Worlds Mark Lane.  John är från Kanada, i botten dansare till yrket men för tre år sedan sadlade han om till att studera design och hortikultur. Att 1980-talets Pop Art var förebild var ju ingen tvekan om. Just Warhol var en av hans favoriter vid sidan av bland annat Keith Haring.

Han tipsade om att många behållare kan man få gratis då de är emballage för exempelvis tvättmedel.

Hans val av växter var enkelt, helt enkelt samma sorter som han har hemma i Brighton.

Gruset som syntes täcka jorden var samma sort man köper till akvarier. Eller som han uttryckte det: det gruset dödar inte mina fiskar så då borde det även fungera för mina växter. Huruvida det gruset är billigare att köpa än trädgårdsgrus eller annan typ av dekorativt smågrus är oklart.

Hans lösning för att få två plantor som egentligen villa ha olika jordtyper för att trivas är enkel, man planterar dem helt enkelt i olika krukor och sätter dem sedan tillsammans i en större. Om jorden sedan täcks med dekorativa stenar syns inte krukorna.

The Hot Tin Roof Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett liv på stranden men inne i City? Går det? Ja, tyckte Ellie Edkins som tillsammans med Big Fish Landscapes och Topoforma Landscape skapade denna takterrass. Korrigerad plåt med matchande växter är valda för att ge ett coolt intryck samtidigt som man även ska få en känsla av het sand. Enligt Ellie var svängda former ett viktigt designelement, kanske hade hon inspirerats av de vågformade mönster som bildas på sanden?  Jag upplevde denna som lite väl sval.

Nåväl, inte riktigt my cup of tea.

A Tranquil Space in the City
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vilken harmoni!

Mika Misawa fångade elegansen i ett nötskal, här stod jag ofta och bara njöt och fångade hur dagsljusets skiftningar ändrade trädgårdens intryck.

Som vanligt när man ser japanska trädgårdar på utställning så var växtmaterialet sparsmakat. Ytterst sparsmakat. Bara fem växter, japansk lönn, Acer palmatum, bergtall,Pinus mugo, glansmiskantus Miscanthus sinensis, benved, Euonymus microphyllus – alla gröna som lyfte fram den brandröda blommande krukväxten nerine elegant placerad i en hålighet i stenen.

Den blommande nerinen symboliserade att vara här, i nuet.

Det var den. Och just den känslan fick man när man var i trädgården.

 

The IBC Pocket Forest
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tänk stort när du har liten yta var Sara Edwards budskap. Hon hade Milanos världsberömda höghus, Bosco Verticale, som förebild tillsammans med de allra minsta små skogsdungar. Med hjälp av IBC-tankar, vattentankar skulle denna trädgård vara ett eldorado för småkryp. Dessutom hade hon fyllt det lilla utrymmet med flera träd och buskar.

Varför då IBC-tankar? Jo, de är billiga och lätta att få tag på. Samt lätta att anpassa.

Men vackra? Nja…

Denna trädgård föll mig inte i smaken. Den var rörig och saknade harmoni, blev faktiskt stressad av den.

The Stolen Soul Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Detta var nog den mest exklusiva av alla i gruppen containergardens. Anna Dabrowska-Jaudi valde att fokusera på osynlig mental ohälsa där rädsla, tomhet och andra känslor ersätts med hopp när man planterar växter.

Minidammen till höger med sitt svarta vatten symboliserar livet och vatten är det element som sammanbinder alla element samt att de reflekteras just vattnet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Varför var den då den mest exklusiva? Jo, i fonden, på väggens mitt var en stor rå ametist placerad.

Nu är de inte så dyra som man kan tro men det gav en härlig effekt! Så oväntat! Dock bör nog denna trädgård vara väl sluten så att inte vem som helst kan gå in i den.

Denna var också sinnebilden av hur effektfullt det blir när man låter runt möta rakt och olika strukturer får möta varandra. Se bara på trä(d)krukorna, av ek, det kliar  fingrarna- sådana vill man ha!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ametist lär vara symbol för att skydda mot stress.

Ett knep att ta till om man vill ha svart vatten är att använda sig av svart hushållsfärg.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Mustiga höstfärger tog Chelsea med storm. Foto: Kerstin Engstrand

Med famnen full av blommor, varje morgon, och då var det verkligen morgon, nästan gryning kommer Arthur Parkinson in till London – med tåg. Blommorna var nyskördade, de fräschaste av snittblommor från Perch Hill där Sarah Raven odlat dem.

Det är fortfarande mycket varmt, det doftar mera högsommar vid medelhavet än mjuk höst.

Det är mitten av september och nu, 2021, ska äntligen Chelsea Flower Show hållas. Utställningarna 2020 och våren 2021 blev inställda – på grund av pandemin. Dessutom är det den allra första gången i Chelsea Flower Shows historia som Chelsea hålls på hösten. Men platsen är densamma.

Tillsammans med Sarah Raven skulle Arthur ansvara för snittblommorna i en av de kommersiella utställningsmontrarna. Sarah drivet ett fröföretag med hennes namn och är välkänd i trädgårdsvärlden, även utanför Storbritannien. Under senare tid har hon och Arthur, som är ett ungt stjärnskott, arbetat alltmer tillsammans.

Det är ett samarbete som det slår gnistrar om. Gnistor i form av blomblad, fröställningar och de vackraste av dukningar.

Senast Sarah gjorde något på Chelsea var 2017 då hennes snittblomsträdgård skapad tillsammans med färgernas mästarinna Tricia Guild gjorde stor succé. Läs om den här: Färgstarkt, fräckt och fräscht, skapa ditt snittblomparadis!

Kommersiell monter!
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Kommersiell monter, inget intressant kanske du tänker. Nu är det så att allt bedöms på Chelsea, även kommersiella montrar.

Det är möbeltillverkaren Gaze Burvills monter som ska drabbas av Flower Power. De hade satsat stort, först med att anlita trädgårdsdesignern Ann Marie Powell –  också hon en verklig nestor som bäddade in hela montern, som är en utomhusmonter, med buskar, träd och perenner. Med elegans placerade hon ut möblerna och fyllde mellanrummet med de elegantaste perenna planteringar. Hon valde två teman för planteringarna, ‘Hampshire Wild’ och ‘Rural Refined’.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

16 x 11 meters yta som även ska tillåta att tusentals besökare lätt ska kunna gå runt och även provsitta. Så kom Arthur in med Sarahs snittblommor, vaser, glas och tallrikar. Det blev pricken över i:et! På Main Avenue- på bästa plats.

Som en kollega sa: Ett sista hurra för sommaren!

Vad tog besökarna för idéer med sig hem?
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Många upptäckte hur vackert det är med björnbärskvistar i buketter – även om just dessa hade taggar.

Solrosor! Att solrosor är sofistikerade och de får gärna vara halvvissna, i alla fall falnande och det är bara vackrare om de saknar några kronblad.

 

Kompletterande mindre buketter i små vaser runt den maffig stor bukett förstärker känslan av generositet, livsglädje och gästfrihet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Samt att man kan få underbara arrangemang bara genom att välja växter som är bivänliga!

Mer än full pott!
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Montern blev rejält belönad, fem stjärnor, Best Trade Stand och Director General’s Award – det kunde inte gå bättre! Full pott för denna förebild! Director General heter Sue Biggs som kommer att gå i pension den 1 juli 2022.  Och montern fick faktiskt mer än full pott för det var första gången en kommersiell monter fick Director General’s Award sedan 1913.

Well done som man säger på Chelsea.

 

Perenner, buskar och träd levererades av Hortus Loci, Tendercare samt Creepers Nurseries.

Konstruktion: Landform/ Mark Gregory.

Text och foto: Kerstin Engstrand

https://www.ann-mariepowell.com/

https://www.sarahraven.com/

vv135340

Rosa bägarranka. Foto: Kerstin Engstrand

Sommaren 2021 fick vi in mängder med frågor om hur man bäst får sin fantastiska bägarranka att klara vintern. Härligt tycker vi att så många har upptäckt denna eleganta och tuffa växt. Kanske var det längtan efter sköna dagar vid Medelhavet som gjorde att så många investerat i en bägarranka för den är mycket vanlig runt Medelhavet.

Planterad i en stor, hög lerkruka ger den direkt medelhavskänsla. Från maj till september brukar den blomma, och då rikligt. Oftast är plantan redan i blom, eller full av knoppar när man köper den i april – maj.

Ursnygg även i balkonglåda! Foto: Kerstin Engstrand
Ursnygg även i balkonglåda! Foto: Kerstin Engstrand

Bägarrankan är en glad växt, de stora färgstarka trattformade blommor slingrar sig fram och de blommar länge. Den är också en elegant växt, passar både i exklusiv terrakottakruka och i balkonglåda av plast.

Den är lättskött men behöver en del vatten. Varmt och hög luftfuktighet, precis som en sommar i Italien vill den ha.  En månad efter omplantering är det dags att ge den extra näring, bästa tycker jag det blir när man ger en liten dos näring för varje vattning. Det brukar stå angivet på förpackningen hur mycket näring man ska tillsätta per liter vatten beroende på om man näringsvattnar vid varje vattning eller en gång per vecka.

Som nyköpt brukar den säljas ”på pyramid”, tre kortare bambupinnar sammanknuta som stöd. Efter någon månad eller två behöver de ersättas med högra stöd.  Men du kan välja vilken form av stöd som du tycker passar in, bägarrankan anpassar sig snabbt.

Den gula är lite svårare att få tag på. Foto: Kerstin Engstrand
Den gula är lite svårare att få tag på. Foto: Kerstin Engstrand

Bägarrankan planteras om på våren och då i vanlig blomjord som även brukar kallas för krukväxtjord. Även jord anpassad för utekrukor trivs den i.  Den vill inte torka ut men heller inte stå vattendränkt. Krukan ska vara kraftig då bägarrankan snabbt blir hög och står den öppet kan den annars lätt välta. En hög kruka är viktig då bägarrankan i regel brukar få klättra uppför ett stöd. Tre bambupinnar brukar fungera bra som klätterstöd. Växten får långa rankor och behöver stöd men den är snäll mot underlaget den klättrar emot.

Ett annat trick är att plantera den i en stor plastkruka som får stå i en ytterkruka. Bägarrankan behöver tyngden, annars välter den.

Under sommaren trivs den allra bäst utomhus, i gassande sol men även i halvskugga men som sagt, gärna vindskyddat.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Svårast är att välja färg, man vill ha alla!  Vitt, starkt rosa, svagt rosa, gult och rött och de trumpetformade blommorna har alla markerat svalg, i regel i gult men ibland kan man finna sorter där svalget har en mörkare ton av blomfärgen.

Skulle ditt exemplar vara för stort när det är dags för intagning så klarar bägarrankan att bli ganska hårt beskuren.

På sensommaren, tidig höst, i slutet av augusti, början av september brukar jag succesivt flytta min bägarranka mot mera skyddad miljö. Först från trädgården mitt där den stått i vandrande skugga till mera solig plats för att i mitten av september placeras i soligt läge mot husväggen. Skulle det komma någon frostvarning innan mitten av september får den komma till skyddat läge vid husväggen redan då, vid frostvarningen, och även få nattliga täcken som en gammal jacka eller en dubbelvikt tjock frottéhandduk som extra skydd.

När nattemperaturen börjar gå ner mot 10 till 5 grader tar jag in den. Bägarrankan vill under vår svenska vinter stå ljust och svalt. Jag övervintrar min i ett rum med stora fönster som vetter mot sydväst. Från höstdagjämning till vårdagsjämning står den under extra belysning. Det klarar den bra trots att temperaturen är runt 20 grader. Nu är det viktigare att fokusera på ljus före temperatur. Bättre ljust och 22 grader än mörkt och 15 grader.

Skulle du ha tillgång till ett inglasat uterum där temperaturen aldrig går under 15 grader så är det ett mycket bra övervintringsalternativ.

Bägarrankan tillhör samma växtfamlj som oleander. Vild lär originalarten växa i Sydamerika, i länder som Bolivia och Brasilien. Mandevilla och Dipladenia är två andra namn som bägarranka säljs under. Det vetenskapliga namnet har den fått efter Henry John Mandeville som var brittisk diplomat stationerad i Buenos Aires och även erkänd duktig botaniker. Det lär vars han som sände hem det första exemplaret till Europa, till London. Till Europa kom den för drygt 100 år sedan. Det sägs att den då framför allt återfanns i de mer välbeställda hemmen, i slott och herresäten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Får bärgarrankan inget att klättra på blir den i stället en hängväxt, då fin i ampel eller balkonglåda.

På våren, innan den börjar bilda blomknoppar är en bra tid att ta topp- eller stamsticklingar. Stick ner sticklingar i en lätt jord, typ så/kaktusjord och sätt över en plastpåse. Det tar lite tid för sticklingarna att bilda rötter men det gör den. Men var beredd på att det kan ta ett par månader. När rötterna sticker ut ur krukan är det dags att plantera om. Detta nöje, att ta sticklingar är lönande då en planta på våren, som visserligen är ganska stor, kan kosta ett par hundra kronor.

En annan fördel med bärgarranka är att när den inte blommar så njuter man av de vackra gröna blanka bladen.

Se upp! Bladens växtsaft är lätt giftig och kan orsaka hudirritation.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Verbena officinalis var. grandiflora 'Bampton' .Foto: Kerstin Engstrand

Skyar av rosa som med tiden blir allt mera lila och med stjälkar av mörkaste vinrött, järnörten ’Bampton’ har tagit världens blomälskare med storm.

Bampton har fått sitt namn efter orten Bampton som ligger i Devon, Storbritannien. Där ”upptäcktes” den då den växte lite var stans i byn, även längs järnvägen. Efter kontakt med det brittiska trädgårdssällskapet, The Royal Horticutural Society (RHS), fick man svaret att byns växt måste vara en variant av den sydeuropeiska järnörten,Verbena officinalis var. grandiflora.

Verbena officinalis var. grandiflora 'Bampton' Foto: Kerstin Engstrand
Verbena officinalis var. grandiflora ‘Bampton’ Foto: Kerstin Engstrand

Så fick den namnet Verbena officinalis var. grandiflora ‘Bampton’.

Detta är en mingelväxt, Bampton är suverän där du vill ha en ridå av något lätt och lite fulsnyggt. Det är de pyttesmå rosa blommorna och de sträva, mörkt vinröda nästan svartbruna stjälkarna man lägger märke till. Några blad syns knappt och särskilt fröuppdragna plantor får mindre bladverk än de som sticklingsförökas.

Bampton 1 september 2018, efter en mycket lång och het sommar. Foto: Kerstin Engstrand
Bampton 1 september 2018, efter en mycket lång och het sommar. Foto: Kerstin Engstrand

Bampton vill växa soligt och torrt och passar utmärkt i en stor kruka. Den växer som en liten buske, länge är den cirka 45 x 45 cm men i slutet av sommaren, början av hösten har den plötsligt växt till sig, särskilt en torr het sommar som den 2018 och blir då cirka 60 cm bred och 90 cm hög. Den är inte kräsen när det gäller jordmån, väldränerat och soligt är viktigast men sandblandad jord gör den extra vacker.

Blommar från juli till september. Men blomningen avtar med tiden, i september är det främst stjälkarnas struktur man lägger märke till. Då är Bampton rufsig som på bilderna hör där den växer i kruka. Bampton passar fint i sluttningar, gärna tillsammans med dekorativa gräs, den passar mycket bra i en så kallad präriestil.

Vanligast förökas Bampton via sticklingar eller delning men frösådda exemplar blir enligt mitt tycke vackrast.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag har odlat den i ett par år nu. Det var 2015 den kom ut på marknaden. I zon 3 i norra Stockholm har den inte övervintrat, inte heller frösått sig men i södra Sverige, i Skåne känner jag till att den lyckats fröså sig. Även i sitt hemland Storbritannien vissnar den ner under vintern och även där måste den på de flesta platser få vinterskydd, då kommer den att skjuta skott på våren. Klipp inte ner den på hösten utan sköt om den som dekorativa gräs, klipp ner plantan när den på våren börjar skjuta nya skott.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Alla trädgårdar på världens mest ansedda trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, är inte iögonfallande. Det finns trädgårdar som man knappt hittar och ”Family Monsters Garden” var en sådan. Den låg väl inbäddad i en skogsdunge och valet av plats var perfekt!

Foto: Kerstin Engstrand

Detta var en trädgård som växte ju mer man var i den. I mitt tycke den bästa trädgården för här kunde man hitta många bra idéer att kopiera. För vem vill inte ha en lugn grön oas?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Grus, cortenstål, trä, växter där bladverket var i fokus och stora stenar, allt man mår bra av fanns här plus en rejäl vattenspegel.Vita fingerborgsblommor lyste upp och matchade björkna perfekt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vattenspegeln var vid fototillfället inte den vackraste, stora mängder av pollen från främst platanträden gjorde sitt. Inte så barnvänlig heller, ett nät under vattenytan skulle behövas. Samt troligen en bra plats för mygg också.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bänkarna var både vackra att beskåda och att sitta på.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett ”pilmonster” fanns också. De rosa blommorna som växer vid björknas bas är mycket intressanta mer om dem i en egen artikel, klicka här.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Två olika björkar dominerade, svartbjörk, Betula niga och vårtbjörk, Betula pendula, Trädgården var skapad av Alistair Bayford och fick guldmedalj. Den blev dessutom utsedd till Best in Show i kategorin ”Artisans Gardens”.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Tänk vad lite färg, en sittgrupp och matchande rosor kan göra underverk!
I flera år har den brittiska porslinsfirman Wedgwood låtit Jo Thompson skapa deras idéträdgård på Chelsea Flower show. 2019 var det dags igen. Nu med ett mycket speciellt tema. Etruria.

Här berättar Jo för oss om sina tankar om trädgården:

 

Etruria var en by som Josiah Wedgwood lät uppföra 1769 för sina fabriksarbetare. 2019 var det alltså 260 år sedan. Han uppförde den tio år efter det att fabriken hade startat. Byn fick smeknamnet ”the factory on the garden” då man hade fokuserat på så mycket växtlighet som möjligt. Att den dessutom låg längs en kanal gjorde inte saken sämre. Jo valde att skapa en modern variant där klassiska linjer mötte modern form. Här är det Jos intryck från sin tid i Rom som påverkat henne.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

2019 var det mycket vatten i trädgårdarna och även i denna är det just vatten som sammanbinder de olika delarna. Här hade vattnet även en symbolisk närvaro, vatten är en viktig råvara i tillverkningsprocessen av porslin. Lägg också märke till hur trädgården ser ut at vara en del av en skog.

Detaljer är viktiga, se den rundade rabatten. Foto: Kerstin Engstrand
Detaljer är viktiga, se den rundade rabatten. Foto: Kerstin Engstrand

När jag först såg planteringen längs trädgården ytterkant förstod jag direkt att det var Jo som även denna gång hade varit designer. Det är just hennes sätt att använda sig av rosor som är så typiskt för henne. Här är det två vanliga rosor, ’Bonica’ samt ’Buff Beauty’. Att blanda rosa med aprikos är ”typiskt” Jo. Så elegant och så modernt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Rosorna fick samsas med jättestinkfloka, Ferula communis, pyreneisk vänderot, Valeriana pyrenaica samt med stora träd som kinesisk sekvoja, Metasequoia glyptostroboides. Också det typiskt Jo, att våga bryta av annars blir det för sockersött.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Här kan du se hur trädgården såg ut utan de aprikosfärgade möblerna. Det är en enorm skillnad! Filmen är tagen tidig morgon när endast jag och rengöringsmaskinerna fanns där. Maskinernas framfart hörs.

Trädgården är 10 x 15 meter stor. Den fick förgyllt silvermedalj.
Text och foto: Kerstin Engstrand

Fikonkaktus. Foto: Kerstin Engstrand

Fikonkaktusens frukter ligger där i fruktdisken och lockar men ändå inte. Är de goda?  Både ja och nej, glass gjord av fikonkaktus är mycket läskande. Detta är en intressant växt som fler av oss har kommit i bekantskap med på ett och annat sätt!

Glass gjord på fikonkaktus till vänster, den till höger är gjord av granatäpple. Foto: Kerstin Engstrand
Glass gjord på fikonkaktus till vänster, den till höger är gjord av granatäpple. Fikonkaktusglassen är godast!  Foto: Kerstin Engstrand

Fikonkaktus,Opuntia ficus-indica, har troligen sitt ursprung i Mexiko men växer numera i stort sett överallt där klimatet så tillåter. Den används bland annat som staket och är även på många håll förvildad. Som staket är det synnerligen effektivt. Opuntiasläktet är tåligare än man tror, de behöver knappt något vatten alls. Du kan även odla vissa opuntior i din egen trädgård, läs vår artikel om opuntior (klicka på länken).

Till vänster nästan fullvuxna exemplar, till höger nyplanterade.  Foto: Kerstin Engstrand
Till vänster nästan fullvuxna exemplar, till höger nyplanterade i Babylonstoren, Sydafrika. Foto: Kerstin Engstrand

Det är lätt att föröka en fikonkaktus, och det görs med bladsticklingar som sticks ner i jorden. Här hemma kan man fynda sådana plantor under sommaren då de säljs som krukväxter. De är som gjorda att stå på en solig balkong eller terrass.

Ett blad med frukt passar utmärkt i balkonglådan. Blad med frukt säljs även under sommaren i Sverige.   Foto: Kerstin Engstrand
Ett blad med frukt passar utmärkt i balkonglådan. Blad med frukt säljs även under sommaren i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand

Just fikonkaktusen kan bilda träd, vanligen blir de då cirka tre meter höga och har man tur kan man få uppleva ett som är hela sex meter högt. Då har det också en rejäl stam. Bladen är rejäla som allt annat på denna växt, på ett träd oftast över 50 cm långa och hälften så breda.

Stora exemplar av fikonkaktus.  Foto: Kerstin Engstrand
Stora exemplar av fikonkaktus. Foto: Kerstin Engstrand

På de äldre bladen brukar taggar saknas men finns i regel på de nya, mindre bladen. Blommorna kommer i regel längs bladens kanter och är i regel starkt citrongula.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Så kommer då frukten, kaktusfikonet. Det är ett stort avlångt lite rundat bär vars färg lyser i gult, orange, rött och lite lila. På hösten, i oktober, är kaktusfikonets storhetstid, då firar man i flera byar på Sicilien. Kaktusfikonet kom till Sicilien på 1400-talet och idag stormtrivs det, särskilt längs Etnas sluttningar. Sedan 2003 har de sicilianska sorterna Etna och San Cono fått särskilda utmärkelser. Ja, det finns flera sorter, Sulfarina är den vanligaste och i regel den som man ser växta vilt. Den anses inte vara den godaste, fruktköttet är för mjöligt i konsistensen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Är du på en fruktmarknad så fråga efter Muscaredda som är lite krispig i smaken eller allra helst Sanguigna (den blodige) som har ett mycket rött fruktkött och är bara så saftig och söt. Och glöm för all del inte att skala kaktusfikonet ordentligt, och ha handskar på, innan du avnjuter det, taggar i munnen är inte kul. Godast tycker jag kaktusfikon är gjord som glass eller en bit färskt frukt till ost. Man kan även göra marmelad. Frukten lär vara bra för att sänka kolesterolhalten i blodet.

Höstskörd på Sicilien, närodlade kastanjer, kaktusfikon och pumpa på en bädd av kaktusfikonblad.
Höstskörd på Sicilien, närodlade kastanjer, kaktusfikon och pumpa på en bädd av kaktusfikonblad.

Det sägs också att man kan lägga in unga bladskott men det har jag aldrig träffat på. Vore onekligen trevligt att smaka. Kanske ska jag försöka lägga in några skott om min egen tänker skjuta många nya skott.

Då fikonkaktusens ursprung sägs vara Mexiko är det naturligt att den finns avbildad på Mexikanska statens flagga:

wwkak7512

 

Läs mer: Odla opuntiakaktus i din egen trädgård (artikeln öppnas i en ny flik).

Läs mer: Vad har E120 för samband med kaktusfikon? (artikeln öppnas i en ny flik).

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Man brukar säga att det finns tre huvudarter av kaffe, arabica, robusta och liberica där arabica är den vanligaste, därefter robusta. Arabica har en...