Tre systrar

Har du hört talas om att odla grönsaker som ”tre systrar”?  Här i Sverige anges det ofta att majs, pumpa eller zucchini och bönor odlas samtidigt och tillsammans på en liten yta, vi talar om 3 x 3 meter. Det är pumporna som kräver lite mer utrymme. Väljer du zucchini/squash i stället för pumpa så går det att odla tre systrar på mindre yta. Fördelen med pumpa är dock att pumpor är mycket lagringståliga. 

Ofta anges detta vara ett nordamerikanskt odlingssätt, att ursprunget kommer från inkaindianerna. Då beskrivs odlingen att höga bönorna ska växa upp runt majsen som verkar som bönornas klätterstöd och att zucchinin ska växa längs marken mellan dem. Finessen med att odla zucchini mellan majsen är att zucchinins blad skuggar jorden och på så sätt behålls fukten lättare. Samtidigt så håller de stora tjocka bladen undan ogräset. Zucchinin kommer att växa bra och rymmer inte i väg som pumpor. Men bönor runt majs brukar knappt fungera i vårt klimat. Antingen slingrar sig bönorna runt majsen så att majsen kvävs, eller så växer majsen så långsamt så att bönorna inte får något att växa mot.

”La triada mesoamericana”

De odlare i Mexiko jag talat med kallar denna teknik för ”la triada mesoamericana” och har angett att man där börjar med att direktså majsen. När majsplantorna nått en höjd av 15 cm sår man bönor runt majsplantorna samt även pumpor. De har ett lite bättre odlingsklimat än oss, vi brukar i regel behöva förkultivera både majs och pumpa. 

Men oavsett Sverige eller Mexiko, det blir ett litet och komplett ”ecosystem” där behovet av ljus, vatten och näring används på bästa sätt.

Odlingsbädden brukar vara upphöjd, en välgödslad bädd som är minst 30 cm hög. För varje plantgrupp räknar man en längd om en meter. På denna meter odlar man enligt mina källor i Mexiko:

1. Man sår minst fem, eller om man vet om att majsen har dålig grobarhet, sju majsfrön i en ring uppe på denna jordkulle. Såavstånd mellan varje majskorn 15 cm. Så djup 3 – 4 cm. När majsen grott och vuxit till sig, till runt 10 cm höjd, rensas de svagaste bort. Man behåller tre starka plantor. Siffran tre är denna odlings magiska siffra.  
2. Runt varje majsplanta sås nu fyra högväxande bönor. Det kan vara brytbönor, blomsterböna eller kokbönor, det spelar ingen roll men de ska vara högväxande. Självklart kan du även så låga brytbönor men då blir skörden väsentligt mindre och du får ingen nytta av majsplantorna som stöd. Bönorna ska sättas i en ring runt majsen på cirka 20 cm avstånd från majsplantan. För tittar man riktigt nära ser man att majsen bildar luftrötter som tar plats, därav avståndet till bönorna.
3. När bönorna grott och bildat småplantor med två karaktärsblad är det dags att så pumpa/zucchini. Avståndet från bönorna ska var en fot långt, dvs ca 30 cm och det i riktning från kullen, dvs där jorden är plan. 

Det var den mexikanska varianten. Nu till den bästa varianten jag någonsin sett, Bergianska trädgårdens plantering sommaren 2019.

Bergianskas version av tre systrar

Bergianska är en av Sveriges botaniska trädgårdar och ligger i Stockholms utkant.  Där innanför granhäcken växte det bra. Och det är den absolut bästa tre systrar jag någonsin sett!

Majsen växte i klungor. Och solrosor bjöd på färg växandes längst bak medan gul zucchini fyllde upp mellanrummen. Men var hade man då planterat bönorna? Jo, de växte i samma rad som majsen och de var väl stöttade av rejäla bambupinnar som de fick växa upp längs. Man hade även kompletterat med en horisontell bambukäpp så att de högväxande bönorna lätt kunde växa vidare.

Längst fram längst framkanten fick blomsterkrasse slingra sig fram. Denna version var alltså en vackrare version då både solrosor och blomsterkrasse hade lagts till. Men solrosor ger frön till fåglar och blomsterkrassens blad kan användas i sallad så allt kan användas.

På kortsidorna växte zucchini och blomsterkrasse så att hela planteringen blev balanserad. Den liksom växte fram! Att zucchini/squashen är gigantisk beror på att som botanisk trädgård skördar man inte för att äta.

Majsen hade också stöd av rejäla bambupinnar. Visserligen låg köksträdgården 2019 innanför den skyddande granhäcken men stöd är ändå nödvändigt. Titta också riktigt noga så ser du att majsen även fått extra stöd av snören som band ihop stammarna.

Alla bilder är tagna den 16 augusti 2019.   

Även gurka

I en del länder är bönorna utbytta mot gurka. Det i länder där man kan få upp till tre skördar per år, där det är vanligt att man har majs som första gröda. När majskolvarna är skördade låter man stockarna stå kvar och fungera som klätterstöd till bönor. Även då har man en planta zucchini mellan dem. Ofta kan man då se planteringen på en liten yta i anslutning till boningshuset, oftast i formen av en triangel. Talet tre är genomgående i denna plantering.

Rätt väderstreck

Platsen ska vara solig, minst sex timmars full sol per dag. Viktigt är att tänka på att majsen planteras i rätt väderstreck så att de inte skuggar den övriga odlingen. Majs ska växa tätt tillsammans så att pollineringen fungerar.

Att just solrosor får komplettera odlingen, för runt dem slingrar sig gärna både bönor och ärter, är ganska vanligt. Finessen med solrosor är att blommorna drar till sig humlor och bin. Man kan även se att även amarant och andra blommande växter planteras i ytterkanten, oftast för att de anses hålla skadedjur borta. 

Både bönor och ärter binder kväve till jorden – förutsatt att man låter rotsystemet vara kvar och förmultna. När skörden är färdig så grävs allt grönt ner i jorden. 

Fiskmjöl lär vara ett vanligt förekommande gödselmedel i odlingar i Central- och Sydamerika. Men hela odlingen kräver en hel del vatten.

Väljer du pumpa så gäller det att hålla koll på åt vilket håll den växer. Pumpan måste ledas från majsen.

Och även om vi känner detta odlingssätt som tre systrar, tres hermanas, så anges det i regel i Mexiko som El sistema Milpa. Det är helt enkelt ett odlingssätt där flera olika grödor kombineras. Majsen är huvudgrödan, sedan kombineras den med bönor, pumpa, tomat eller paprika/peppar.

Och självklart finns det en saga om dessa tre systrar, en berättelse som anses var flera tusen år gammal!

Text och foto: Kerstin Engstrand