Vitas bord av blommande klematis

Vitas bord av blommande klematis

Ville de Lyon är en praktfull röd storblommig klematis som gjord för att klä in ett klematisbord. Den är så starkväxande att blommorna nästan klättrar på varandra. Foto: Kerstin Engstrand

Vita Sackville-West,skaparen av Englands idag mest besökta och omskrivna trädgård, Sissinghurst, hade många egna och fräscha idéer. En av nycklarna till hennes framgångsrika planteringar var att hon föredrog att titta in i blommorna. Mångt och mycket hade hon samma iakttagande öga som en botanist eller blomillustratör. Hon observerade varje form, färg och struktur av en blomma och planterade varje växt så att just dess förtjusande egenskaper skulle bäst komma till sin rätt.

Därför lät hon många växter växa så att de hamnade i ögonnivå. Hon älskade blommor i kruka, urnor och andra kärl och på hennes älskade Sissinghurst ser man därför oftast småblommiga sorter eller växter med klock- eller trumpetformade blommor planterade i krukor.

Men hon prövade också andra sätt att betrakta växterna på nära håll. Just klematis, som vi oftast brukar se klättrandes uppför höga murar, lät hon växa horisontellt över ett rutmönstrat specialgjort “bord” så att hon kunde som hon uttryckte det “titta rakt in i klematisens uppåtvända ansikte istället för att vrida nacken av sig varje gång man ville observera varje skiftning i färg, kanske 3-6 meter över ens huvud.”

Bordet fungerar bra på alla storblommiga klematissorter, varför inte pröva själv med att kombinera två olika eller klematis med en inte alltför starkväxande ros? En vacker skuggälskande martäckare under bordet som hasselört, murreva, penningblad, vintergröna eller revande smultron eller rentav luktviol förhöjer intrycket.  Kanske skulle ett klematis­bord vara något i barnens hörna?

 

Bambukäpparna bildar ett enkelt rutmönster och vanlig bindbast matchar bambuns färg.  Det tar sin lilla tid men redan de första blommorna vilar behagfullt på bordets rutmönster. Foto: Kerstin Engstrand
Bambukäpparna bildar ett enkelt rutmönster och vanlig bindbast matchar bambuns färg.
Det tar sin lilla tid men redan de första blommorna vilar behagfullt på bordets rutmönster.
Foto: Kerstin Engstrand

Vill du göra Vitas klematisbord behöver du:

22 bambukäppar, en meter långa vardera, som ska bilda “bordsskivan”

4 kraftigare pinnar, stolpar, ca 75 cm höga som ska fungera som “bordsben”.

Bindbast

Spik

“Bordskivan” görs som en smårutig spaljé av bambukäppar. Rutorna bör inte vara större än 10 cm i sida. Gör inte skivan för stor, som längst bör den vara en meter. Bordets form, rektangulärt eller kvadratiskt bestämmer du själv.

Innan du börjar, tänk på att klematis vill ha huvudet i solen under större delen av dagen.

Plantera klematisplantan under bordets tänka mitt. Gräv en ordentlig grop, ca 60 cm djup och lika vid. Klematis växer extra bra om den planteras i väl vattnad torvmull. Lite sand runt rothalsen, som ska vara minst 10 cm under jordytan, vill den också ha

Gräv sedan ner bordsbenen, ca 10-15 cm ner i backen bör de gå så att de står stadigt.

Kapa alla bambukäppar till önskad längd. Gör därefter bordskivans ram och fäst den mot benen. Bambukäpparna fästes lättast mot benen om man slår en spik i varje bordshörn och binder fast ramen mot dessa.

Nu kommer det lite svårare momentet, att fläta bordsskivan. Fäst först alla käppar i den ena riktningen, sedan den andra. Bind ihop alla kryss som bildas. Tycker man att flätningen är för jobbig kan man kapa en bit färdig spaljé, inte så vackert den första tiden, men den skyms snart av blomsterprakten.

Till en början kan några stödkäppar behövas för att leda klematisen upp till bordskivan. Allt eftersom klematisen växer får man ibland hjälpa den på traven så att den kommer rätt. Sedan är det bara att som Vita njuta av klematisblommornas vackra, utrycksfulla ansikten.

Några klematisbord finner man tyvärr inte idag på Sissinghurst men väl nog klematis, som här vid ingången till hennes  berömda vita trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Några klematisbord finner man tyvärr inte idag på Sissinghurst men väl nog klematis, som här vid ingången till hennes berömda vita trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand