Taggar Inlägg "Pyssel"

Pyssel

Foto: Kerstin Engstrand

Den lilla ljuvliga snödroppen är som gjord att älskas, vårens första budbärare som den är. Vi låter den sväva fram.

Kokedama är en japansk blomsterkonst. Ordet lär betyda mossboll och kommer från en stil där man svepte in trädens rotsystem i just mossa. På japanska blomsterutställningar kan man se orkidéer planterade uppe på en liten mossboll, då oftast vitmossa.

En kokedama kan även ställas på ett bord, se bara till att bordsskivan tål fukt.  Foto: Kerstin Engstrand
En kokedama kan även ställas på ett bord, se bara till att bordsskivan tål fukt. Foto: Kerstin Engstrand

Sedan några år tillbaka är kokedamas populära även i våra hem. Och vad passar inte bättre än att låta en späd snödroppe lyftas fram i svävande mossa? Eller en krokus, eller rentav en späd tulpan?

Vad behöver du?

En växt med rotsystem, eller lök. I trädgårds- och blombutiker finns vårlökar i kruka, snödroppar, våriris, späda botaniska tulpaner.

Mossa, vitmossa (spagnum, inte fönsterlav). Vitmossa kan vara både grön och vitgul.

Snöre eller s.k. myrtentråd, en tunn ståltråd som florister använder. Myrtentråd finns i flera färger, välj en som antingen matchar mossan eller välj en som bryter av, allt efter din smak.

  1. Lyft växten ur krukan. Försök att låta så mycket av jorden vara kvar runt växtens rotsystem.
  2. Ta mossan och klä in rotjordklumpen i mossa. Det ska göras så tätt som möjligt, inga lufthål får finnas. Mossan hålls på plats med myrtentråd, snurra tråden runt mossbollen. Kom ihåg att spara en bit tråd till upphängningen!
  3. För att undvika att mossan torkar ut är det lättast att duscha mossan med vatten. Man kan också lyfta ner kokedaman och doppa mossbollen snabbt i vatten. Viktigt är då att vattnet verkligen får rinna av innan kokedaman hängs upp igen.

 

 

 

På bilden svävar snödroppen utomhus, bilden är tagen i Chelsea Physic Garden i London men här, just nu när det råder isdygn i hela Sverige får den hänga inomhus.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Roligt med en allldeles egen pumpa! Foto: Kerstin Engstrand

Av en äldre fransk gentleman lärde jag mig detta knep. Att skriva sitt namn på sin pumpa är onekligen en kul idé. Och varför inte också rista in namnen på hela familjen eller de som du tänkt ge bort en pumpa till?

Cirka två månader före skördedags ristas namnet in med vass kniv, cirka 0,5 cm djupt, i skalet. Och resultatet blir en upphöjd skrift.

Eller varför inte göra ett vackert mönster i pumpan på samma sätt?

Av Kerstin Engstrand

Blommor kan användas till mycket! Här är det pionen 'White Cap' som skattas på några kronblad. Foto: Kerstin Engstrand

Vissa saker går i arv, i vår familj är det att varje sommar göra floreller. Det är den sköna konsten att måla med blommor, inte i rabatten utan på papper. Min mor, som lärde det sig av sin mor, lärde mig och jag har fört det vidare till mina barn som i sin tur lär ut florellkonsten till sina vänner. Det är härligt att se dem springa runt och upptäcka de skatter som trädgården erbjuder.

Färgprov, naturliga färger! Foto: Kerstin Engstrand
Färgprov, naturliga färger! Foto: Kerstin Engstrand

Blåklockor har den absolut rätta blå himmelsfärgen, maskrosorna är perfekta att måla de gulaste solar med och favoritpionen, den liljekonvaljdoftande ’White Cap’:s röda till vinröda kronblad blir vinrött på det vitaste, finaste akvarellpapper. Gräsmattans gröna saftiga gräs blir lika fint när man gnuggar det mot pappret. Men alla blommor ger inte samma färg som de har.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Blodnävans rosaröda ton blir blå och johannesörtens starkt gula små knoppar ger en intensiv röd färg. Och brunt får man genom att ta lite fuktig jord. Att måla floreller blir alltid en succé.

En fjäder från en skata hittades på gräsmatten och den blir en utmärkt penna. Foto: Kerstin Engstrand
En fjäder från en skata hittades på gräsmatten och den blir en utmärkt penna. Foto: Kerstin Engstrand

Och på hösten kan man använda sig av bläcksvampen som dyker upp i välgödslade gräsmattor. Plocka några stycken och lägg dem i en skål. Efter ett tag börjar svampen bli blöt och riktigt svart, bläckig. En fjäder, kanske från en skata, passar bra att rita med.

Bläcksvamp bläckar snabbt. Foto: Kerstin Engstrand
Bläcksvamp bläckar snabbt. Foto: Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Smörgåskrasse har väl de flesta av oss sått inomhus. Men den går utmärkt också att så ute redan från mitten av maj. Den blir betydligt högre än när man odlar den inomhus, där den blir cirka 4 cm hög. Ute kan den bli 40 cm. Den skördas innan den gått i blom.

Gör en enkel mall av stadig kartong. Foto: Kerstin Engstrand
Gör en enkel mall av stadig kartong. Foto: Kerstin Engstrand

Och så det verkligt roliga med att så krasse utomhus, det går så enkelt att skapa en extra rolig odling! Så krassen i form av ditt namn, en tulpan eller andra roliga motiv, antingen genom att med ljus sand rita upp konturerna eller klippa ut en schablon i kartong som läggs på jorden. Bredså tätt och lägg bara ett litet lager jord ovan fröna, knappt 0,5 cm. Du kan fortsätta att så till mitten eller slutet av augusti om sådden täcks med fiberduk. Vattna regelbundet, slokar de är det hög tid att vattna.

Av Kerstin Engstrand

Foto: K Engstrand

Det är dags för Halloween och barnen får skrämma oss vuxna med hemska monster, fräsande katter och spöken, i pumpaformat.

Det är den 30 oktober som färgglada pumpalyktor med de mest skäck­injagande motiv lyser upp många trädgårdar. Seden att dekorera sina hem med utskurna pumpor kommer från USA. Pumporna ska vara så skäckinjagande som möjligt då de ska hålla onda andar borta. Där skapar oftast hela familjen, ibland till och med hela släkten, pumporna tillsammans. Hemmen dekoreras också med majskolvar vilket påminner om att man egentligen firar en skördefest. I Skåne gjorde man förr lyktor av betor.

Lyktornas egentliga namn är Jack O’ Lanternlyktor efter legenden om den irländske smeden Jack som hade varit så snål att han inte blev insläppt i himlen. Han lär också ha lurat så många att inte ens Djävulen ville veta av honom. I väntan på Domedagen fick han därför vandra runt för att finna en plats att få vila på. För att se vägen bättre gjorda han lyktor av de kålrötter han åt. Lyktorna fyllde han med glödande kol.

Just att tillsammans göra ruskiga lyktor av de vackra, trinda pumporna är något alldeles speciellt. Bara att gå till torget eller matvarubutiken och köpa pumpor är en höjdpunkt. Dessförinnan är det bra att först ha valt ut motiven så att man vet vilken form pumporna ska ha. För pumpor är inte lika, vissa är runda, andra plattare och återigen andra mera avlånga till formen.

Pumpamotivset med verktyg. Foto: K.Engstrand
Pumpamotivset med verktyg. Foto: K.Engstrand

Pumpalyktorna kan vara allt från de enklaste glada gubbar till de läskigaste skelett. Succén är given, oavsett vilket motiv man väljer. Nu behöver man inte ha högsta betyg i teckning. På internet finns många hemsidor där man kan hämta hem motiv. Det finns också färdiga set med mallar och verktyg att köpa i välsorterade leksaks- och skämtbutiker. Numera hittar man verktyg även i matvarubutiker.

Fina lyktor tar lite tid att göra. Först ska de gröpas ur innan motivet ska mejslas fram. En god idé är att gröpa ur dem en dag och göra motiven nästa dag. De färdiga pumporna faller ganska snabbt ihop. Räkna med att de håller 2–7 dagar, allt beroende på hur kalla nätterna blir. Sedan får de pryda komposten.

 

Pumpor förgyller Hötorget i Stockholm. Foto: K Engstrand
Pumpor förgyller Hötorget i Stockholm. Foto: K Engstrand
Vad behövs?
  • jättepumpor
  • kulspetspenna
  • matsked, grapefruktsked eller särskild skopa för just pumpor
  • färdiga mallar eller smörpapper och vattenfast tuschpenna
  • provsticka och lagom vass, smal tandad kniv eller färdiga pumpasetknivar
  • värmeljus till mindre pumpor, blockljus till större
  • långa tändstickor
Så här gör du:
Motivet uppritat på smörpapper tejpas fast på pumpan. Därefter "prickas"  motivet fram. Foto: K. Engstrand
Motivet uppritat på smörpapper tejpas fast på pumpan. Därefter ”prickas” motivet fram. Foto: K. Engstrand

1. Först ska pumpan gröpas ur och detta är det moment som brukar ta mest tid och som barn tycker är tråkigast, klart vuxengöra alltså.

2. Rita upp ett sexkantigt lock runt pumpans skaft. Kulspetspenna fungerar bäst. Det ska inte vara för stort, då släcker vinden ut ljuset.

3. Gröp ur nästan allt fruktkött och alla kärnor. Pumporna brukar vara ganska tunnväggiga så det brukar inte vara alltför svårt. En vanlig matsked eller en grapefruktsked fungerar bra. Kärnor kan man rosta eller spara några för att så pumpor av nästa år. Av pumpaköttet kan man baka kakor.

4. Dags för det skräckinjagande motivet. Mallar görs av smörpapper som passar mot pumpans framsida. Tänk på att lämna 2 cm marginal mellan lockkanten och motivet. Rita motivet och färglägg de delar som ska skäras ut. De utskurna delarna kommer att bli upplysta av ljuset inuti pumpan. Använd vattenfast tuschpenna, annars smetar färgen lätt.

5.Tejpa fast mallen på pumpan.

6. Nu är det dags att punktera kanterna längs de delar av motivet som ska sågas/skäras bort. Detta är ett moment som de flesta barn brukar klara bra, även treåringar, bara inte motivet är för komplicerat. Punktera med en provsticka. Ganska tätt, tre– fyra punkter per centimeter brukar fungera bra.

Efter punktering sågas motiver ut. Foto: K Engstrand
Efter punktering sågas motiver ut. Foto: K Engstrand

7. Såga med en lätt tandad kniv loss de delar som ska bort. Lättast går det om man tar en liten bit i taget.  Fyra– fem åringar brukar vilja försöka såga ut en liten bit, sedan brukar orken tryta medan. Ett vakande öga behövs så att inte alltför mycket av motivet sågas bort för då brukar tårarna lätt falla!

 

Foto: K Engstrand
Foto: K Engstrand

 

 

Partyt kan börja!

Visst blev de fina! I pumporna har vi satt blockljus och stora värmeljus som lyser längre än vanliga, små värmeljus som det också brukar behövas tre per pumpa av. Långa tändstickor är lättast att tända ljusen med.

Traditionell gubbe, fladdermus och en söt katt. Foto: K Engstrand
Traditionell gubbe, fladdermus och en söt katt. Foto: K Engstrand

Tänk på brandrisken, ställ alltid pumporna på ett säkert ställe utomhus

 

 

Sätt i ett glas med vatten och låt rosen välkomna dina gäster. Vår ros står på bordet vid entrén.

Hösten börjar ta form, och trädens blad börjar flamma stolta i rött, orange och gult. Oavsett ålder så lockar de vackra löven. Vi plockar i mängd  och gör rosor av dem. Till buketter som pryder bordet precis vid ytterdörren. Och våra gäster blir glada.

SÅ GÖR DU:

1.Plocka rejält med lönnlöv i olika färger och gärna i olika storlekar. Löven ska vara spänstiga, torra löv kommer bara att gå av.

 

Ville de Lyon är en praktfull röd storblommig klematis som gjord för att klä in ett klematisbord. Den är så starkväxande att blommorna nästan klättrar på varandra. Foto: Kerstin Engstrand

Vita Sackville-West,skaparen av Englands idag mest besökta och omskrivna trädgård, Sissinghurst, hade många egna och fräscha idéer. En av nycklarna till hennes framgångsrika planteringar var att hon föredrog att titta in i blommorna. Mångt och mycket hade hon samma iakttagande öga som en botanist eller blomillustratör. Hon observerade varje form, färg och struktur av en blomma och planterade varje växt så att just dess förtjusande egenskaper skulle bäst komma till sin rätt.

Därför lät hon många växter växa så att de hamnade i ögonnivå. Hon älskade blommor i kruka, urnor och andra kärl och på hennes älskade Sissinghurst ser man därför oftast småblommiga sorter eller växter med klock- eller trumpetformade blommor planterade i krukor.

Men hon prövade också andra sätt att betrakta växterna på nära håll. Just klematis, som vi oftast brukar se klättrandes uppför höga murar, lät hon växa horisontellt över ett rutmönstrat specialgjort ”bord” så att hon kunde som hon uttryckte det ”titta rakt in i klematisens uppåtvända ansikte istället för att vrida nacken av sig varje gång man ville observera varje skiftning i färg, kanske 3-6 meter över ens huvud.”

Bordet fungerar bra på alla storblommiga klematissorter, varför inte pröva själv med att kombinera två olika eller klematis med en inte alltför starkväxande ros? En vacker skuggälskande martäckare under bordet som hasselört, murreva, penningblad, vintergröna eller revande smultron eller rentav luktviol förhöjer intrycket.  Kanske skulle ett klematis­bord vara något i barnens hörna?

 

Bambukäpparna bildar ett enkelt rutmönster och vanlig bindbast matchar bambuns färg.  Det tar sin lilla tid men redan de första blommorna vilar behagfullt på bordets rutmönster. Foto: Kerstin Engstrand
Bambukäpparna bildar ett enkelt rutmönster och vanlig bindbast matchar bambuns färg.
Det tar sin lilla tid men redan de första blommorna vilar behagfullt på bordets rutmönster.
Foto: Kerstin Engstrand

Vill du göra Vitas klematisbord behöver du:

22 bambukäppar, en meter långa vardera, som ska bilda ”bordsskivan”

4 kraftigare pinnar, stolpar, ca 75 cm höga som ska fungera som ”bordsben”.

Bindbast

Spik

”Bordskivan” görs som en smårutig spaljé av bambukäppar. Rutorna bör inte vara större än 10 cm i sida. Gör inte skivan för stor, som längst bör den vara en meter. Bordets form, rektangulärt eller kvadratiskt bestämmer du själv.

Innan du börjar, tänk på att klematis vill ha huvudet i solen under större delen av dagen.

Plantera klematisplantan under bordets tänka mitt. Gräv en ordentlig grop, ca 60 cm djup och lika vid. Klematis växer extra bra om den planteras i väl vattnad torvmull. Lite sand runt rothalsen, som ska vara minst 10 cm under jordytan, vill den också ha

Gräv sedan ner bordsbenen, ca 10-15 cm ner i backen bör de gå så att de står stadigt.

Kapa alla bambukäppar till önskad längd. Gör därefter bordskivans ram och fäst den mot benen. Bambukäpparna fästes lättast mot benen om man slår en spik i varje bordshörn och binder fast ramen mot dessa.

Nu kommer det lite svårare momentet, att fläta bordsskivan. Fäst först alla käppar i den ena riktningen, sedan den andra. Bind ihop alla kryss som bildas. Tycker man att flätningen är för jobbig kan man kapa en bit färdig spaljé, inte så vackert den första tiden, men den skyms snart av blomsterprakten.

Till en början kan några stödkäppar behövas för att leda klematisen upp till bordskivan. Allt eftersom klematisen växer får man ibland hjälpa den på traven så att den kommer rätt. Sedan är det bara att som Vita njuta av klematisblommornas vackra, utrycksfulla ansikten.

Några klematisbord finner man tyvärr inte idag på Sissinghurst men väl nog klematis, som här vid ingången till hennes  berömda vita trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Några klematisbord finner man tyvärr inte idag på Sissinghurst men väl nog klematis, som här vid ingången till hennes berömda vita trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Urvuxna gummistövlar

Har du en gammal lastpall skräpandes på tomten? Och är lite händig? I Danmark är denna typ av minitayrlandskap mycket populära. De ska allra helst stå vid husets entré.

 

 

Redaktionens val

Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig. Träd ger intryck. Den...