5 rönnar med sprakande höstfärger

Vill du ha en rönn i din trädgård som bjuder på vackra höstfärger finns det några säkra kort, samtliga är så kallade E-plantor. För den vanliga rönnen, den vi ser växa vild bjuder sällan på vackra höstfärger söder om norra Småland.

E-planta är en kvalitetsmärkning av träd och buskar utvalda för svenskt klimat vilket minskar risken för vinterskador. De är provodlade på flera platser i Sverige vilket ger säkra zonangivelser och korrekta växtbeskrivningar. E-plantor är också svenskproducerade, vägen från producent till konsument blir kortare och i takt med klimatet där de ska planteras.

En klar fördel med rönn är att de är sirliga träd, och ganska små. Rönnar vill växa i soligt läge men kan också utvecklas bra i halvskugga och idag finns det också en mängd olika som dessutom bjuder på bär i nya spännande färger.

 1. ‘Birgitta E’

Commixtarönn Birgitta E, Sorbus (Commixta) ’Birgitta E’ är alla gånger härdig upp till och med växtzon 4. ’Birgitta’ är ett kompakt,smalt och upprätt växande träd som blir 5-6 meter högt. Blommar i maj med vita blommor. Bären blir riktigt gula och brukar sitta kvar länge. Under sommaren är bladen blågröna för att på hösten övergå till gulorange.

Vill som alla rönnar växa i sol till halvskugga, har inga direkta krav på jorden mer än att den inte trivs i våta jordar.

Birgitta har tagits fram med material som erhållits av Karl Evert Flinck i Bjuv. I mitten på 1960-talet fick Flinck frön från en rönn i världens främste botaniska trädgård, Kew i London märkt som Sorbus matsumurana. Av de fröplantor han fick fram i sin trädgård i Bjuv kom en att ha mycket vackra gula bär. Sorten bär drag av japansk rönn (Sorbus commixta) och därför anser man ha skäl att tro att ursprungsplantan i Kew var felmärkt.

2. ‘Carmencita E’

Japansk rönn ’Carmencita E’, Sorbus commixta ’Carmencita E’ är trots sitt spanskklingande namn en mycket härdig rönn, upp till zon 6 klarar den. Den är ympad på vanlig rönn. Vackrast blir ’Carmencita’ om den får växa i jord med god tillgång till fukt och att det är väldränerat. Den trivs också bra på torra marker men bör inte planteras i tät lerjord. Med sin höjd av två till fyra meter kan den mera rubriceras som en kompakt liten buske. Tillväxten är cirka 20 cm per år. Blommorna är vita och slår ut i maj-juni.

Att den fått namnet Carmencita förstår man när man får avnjuta frukterna, de är vackert lysande klarröda, bildar stora klasar men varje enskilt bär är mindre än de hos vanlig rönn. På hösten blir bladen rostbruna och grenarna får stora vinröda glänsande kloformiga vinterknoppar.

Ursprungsplantan växer i Alnarpsparken i Skåne.

3. ‘Astrid E’

Prydnadsrönn Astrid E, Sorbus Astrid E, klarar sig bra i växtzon 4 blir ett mindre träd på fyra till fem meter och får en vacker pyramidal krona med lätt hängande horisontella grenar. Blir dock bredare än andra prydnadsrönnar, vanligen lite över tre meter bred. Blommar i maj, juni och får centimeterstora bär som först är brunröda för att senare över gå till varmt aprikosgult.

Är en anspråkslös rönn när det gäller jord, trivs i både soligt och skuggigt läge. Kommer ursprungligen från frösådd av bär från Uppsala Botaniska Trädgård.

4. ‘Rosmarie E’

Prydnadsrönn, eller rosmarirönn, ’Rosmarie E’, Sorbus ’Rosmari E’ är en mycket härdig rönn, zon 1- 4(5). Blir fem till sex meter högt och får en vacker ovalt rundad och tät krona.

5. ‘Dodong E’

‘Dodong E’ Foto: E-planta

Prydnadsrönn ’Dodong E’ (ullungrönn), Sorbus Dodong E är härdig upp till zon 4 och odlas för dessa fantastiska höstfärgers skull. Blir ganska stor, i regel åtta till tio meter hög. Blommorna är till skillnad mot många andra rönnar gulvita istället för vita. Och bären blir orange och svagt päronformade. Utvecklas bäst i ljusa lägen. Härstammar från material insamlat av Tor Nitzelius i Sydkorea. Det var 1976 som Nitzelius under en expedition till Japan gjorde en avstickare till den sydkoreanska ön Ullung-do som ligger långt ute i havet öster om Sydkorea. Där såg han en mängd rönnar som liknade japansk rönn men var större. I boken “Träd i när och fjärrran” anger han att den kanske är en ny art vilket man numera anger den som, Sorbus ulleungensis.

Av Kerstin Engstrand