Taggar Inlägg "Träd"

Träd

Foto: Kerstin Engstrand

Alla trädgårdar på världens mest ansedda trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, är inte iögonfallande. Det finns trädgårdar som man knappt hittar och ”Family Monsters Garden” var en sådan. Den låg väl inbäddad i en skogsdunge och valet av plats var perfekt!

Foto: Kerstin Engstrand

Detta var en trädgård som växte ju mer man var i den. I mitt tycke den bästa trädgården för här kunde man hitta många bra idéer att kopiera. För vem vill inte ha en lugn grön oas?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Grus, cortenstål, trä, växter där bladverket var i fokus och stora stenar, allt man mår bra av fanns här plus en rejäl vattenspegel.Vita fingerborgsblommor lyste upp och matchade björkna perfekt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vattenspegeln var vid fototillfället inte den vackraste, stora mängder av pollen från främst platanträden gjorde sitt. Inte så barnvänlig heller, ett nät under vattenytan skulle behövas. Samt troligen en bra plats för mygg också.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bänkarna var både vackra att beskåda och att sitta på.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett ”pilmonster” fanns också. De rosa blommorna som växer vid björknas bas är mycket intressanta mer om dem i en egen artikel, klicka här.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Två olika björkar dominerade, svartbjörk, Betula niga och vårtbjörk, Betula pendula, Trädgården var skapad av Alistair Bayford och fick guldmedalj. Den blev dessutom utsedd till Best in Show i kategorin ”Artisans Gardens”.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Hur skapar man en liten trädgård där Finlands över 188 000 sjöar ska finnas med på ett hörn – om än symboliskt – samtidigt som trädgården ska passa in i stadsmiljö? I Helsingfors eller I London?  Ingen lätt uppgift men med trädgården ”The Roots in Finland Kyrö Garden” lyckades Taina Suonio över förväntan. hennes trädgård fick förgylld silvermedalj, så nära guld man kan komma! Här berättar Taina för oss hur hon skapat sin trädgård. Hennes berättelse är i tre delar och Taina berättar på engelska. Inspelningen är gjord medan Chelsea Flower Show 2019 fortfarande var en byggarbetsplats, därav ljudet av stora maskiner i bakgrunden.

 

 

Finlands vita ros brukar den kallas på svenska. Den är en mycket vanlig ros på svenska kolonilotter.  Foto: Kerstin Engstrand
Finlands vita ros brukar den kallas på svenska. Här i Tainas trädgård på Chelsea, humlorna fann den direkt! Den är en mycket vanlig ros på svenska kolonilotter. Foto: Kerstin Engstrand

Även träden är viktiga, och planket i trädgårdens fond. Taina Suonio berättar vidare för oss om sin trädgård:

 

Sist, men inte minst, här finns även Finlands nationalträd och nationalblomma samt noga utvalda attribut i form av konstverk och nyttoföremål. Kanelbullar likaså!

 

Det var en glad Taina som fick en förgylld silvermedalj för sin trädgård. Nu siktar hon högre, på guld. Taina har även medverkat tidigare på Chelsea, i en trädgård skapad av det brittiska trädgårdssällskapet RHS.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården lever vidare, efter Chelsea Flower Show återfinns den i den finska ambassadens trädgård i London.

Finland har ett nationalträd, vårtbjörken och en nationalblomma, liljekonvalj men Sverige verkar inte ha något av detta. Vi har sedan lite mer än hundra år tillbaka landskapsblommor och 1985 utnämndes ornäsbjörken till Sveriges nationalträd och det är därför man har planterat  en ornäsbjörk i varje kommun. Koltrasten ska vara får nationalfågel.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Tillbaka till naturen. Foto: Kerstin Engstrand

Med ögon känsliga för grönt, ja så kan man nog summera 2019 års Chelsea Flower Show. Mest känslig för denna trend var det brittiska trädgårdssällskapet själva, RHS, med sin trädgård utom tävlan: Back to Nature.

Deras skogsträdgård var främst avsedd för barn. Ja, man önskade att man var barn igen för detta var så härligt gjort. Det kändes självklart och – naturligt. En porlande bäck, en koja och inte nog med det, dessutom en trädkoja.

 

Trädkojan var nog den vackraste jag sett, formad som ett gigantiskt fågelbo. Trädgård är läkande men naturen är mera kravfri. Här kan man gömma sig eller leka mera öppet, här kan man leka och lära samt inte minst upptäcka. En plats för hela familjen att skapa minnen på.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Här finns möjlighet att klättra uppför stegen upp i trädkojan eller varför inte svinga sig fram en liten stund?

Eller krypa genom det ihåliga trädet?

Back to Nature Garden var skapad tillsammans med NHS England för att lyfta fram vikten av både fysisk och psykisk hälsa. Delar av trädgården har också återanvänts i ett av deras områden.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården var gjord i samarbete med prins Willams hustru, hertiginnan av Cambridge (eller Kate Middleton som hon ofta anges som), Andree Davies och Adam White. Prinsparet besökte den även med sina barn.

gfx05375

Foto: Brittiska kungahuset/ https://www.royal.uk/duchess-Cambridge-rhs-back-nature-garden

Här kan du höra hertiginnan tala om trädgården:

https://twitter.com/i/status/1130337604925366272

Av Kerstin Engstrand

The Trailfinders Garden, Chelsea Flower Show 2019. Foto: Kerstin Engstrand

Tempererad regnskog mitt i London? Går det? Och går det att bygga en sådan på tre veckor?

Ja, har man kunskap och pengar samt deltar på världens mest ansedda trädgårdsutställning. 2019 var Sydamerika inspirationskällan för Jonathan Snow som Rabarbers läsare lärde känna under Chelsea Flower Show 2018 där han särskilt för oss berättade om den sydafrikanska trädgård han då hade skapat. Även i år berättar han för oss hur han hade tänkt om sin trädgård:

 

Svalt, till och med kylslaget, brant natur, mycket nederbörd samt ganska fuktig undervegetation skulle han skapa. Inte lätt! För att skapa dramatik och ge känsla av höjd hade han byggt upp en trägång målad i starkaste rött. Och ja, när man gick på den, jag var en av de få som fick den möjligheten, så kändes det verkligen att man var mycket högt uppe! Det var en svindlande känsla.

Vattenfall fanns där också.

Varför då detta tema? Regnskogarna är hotade och Jonathan ville att besökarna ska påminnas om vilket skört ekosystem de utgör. Han återskapade en bit chilensk natur.

Bland träden märktes särskilt det träd som på engelska kallas för Monkey Puzzel Tree. I Sverige populärt kallat för apträd, eller apskräck, Araucaria araucana men heter brödgran på svenska. Brödgran kan man se ibland i svenska trädgårdar, särskilt i Skåne och på Gotland. Jonathan hade även valt sydbok.

Hälften av växterna var växter som är ursprungliga från Chile, som Gunnera och brödgranen, 40% växter som en gång har planterats i landet medan de resterande 10% var växter som liknar växter som förekommer vildväxande i Chile.

Trädgården storlek var 10 x 20 meter. Den fick silvermedalj på grund av att Jonathan inte hade följt de ritningar han hade lämnat in.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Dame Judi Dench på Chelsea Flower Show 2019. Foto: Kerstin Engstrand

Hon är världsberömd skådespelerska och har en stark passion för träd. På Chelsea Flower Show 2019 presenterades en kampanj för att plantera en ny alm som är motståndskraftig mot almsjukan, sorten Ulmus ‘New Horizon’. Den har varit i odling sedan 1990-talet men den förökas vegetativt, allt för att säkerställa dess egenskaper, vilket medför att det tar år, det tar decennier att bygga upp ett rejält lager av träd. Först nu, efter nästan 30 år, har man tillräckligt många stora träd att man kan sälja sorten i större antal.

I Storbritannien finns även en kampanj att få alla som äger ett stycke mark att plantera ett nytt almträd, ”Re-Elming the British Countryside”. För 50 år sedan fanns det över 30 miljoner skogsalmar i Storbritannien, det var innan almsjukan slog till. Idag lär det bara finnas 100 kvar.

‘New Horizon’ är en korsning, Ulmus davidiana var. japonica x pumila, alltså mellan Ulmus japonica och Ulmus pumila. Den är alltså inte av brittisk ursprung, som skogsalmen Ulmus glabra. ‘New Horizon’  är en härdig sort för Storbritannien och klarar även översvämningar bra, vilket sorten blev utsatt för redan under sitt andra levnadsår!

Och så här berättade Dame Judi Dench själv. Inte lätt att tala när mängder av fotografer smattrar med kamerorna! Men som tur var satt jag på första parkett. De smattrande fotograferna fick stå längre bort.

 

I Sverige anges den klara sig till och med växtzon 4 och är ett stort träd, över 18 meter. Dock Hilliers anger att det blir lite över 12 meter. Först om 20 år vet vi mera exakt hur stort Ulmus ‘New Horizon’ blir! Bara det perspektivet kan göra en andlös. Det har under de här 30 åren planteras på en mängd platser runt om i Europa, allt för att testa om det verkligen är motståndskraftigt mot almsjukan och det har det visats sig vara.

Dame Judi Dench nämnde även problematiken med att även hästkastanj och ask har angrepp av sjukdomar.

Och ett dött träd kan påverka mycket. Adam Dunnett från plantskolan Hilliers berättade att han har själv personliga minnen av just skogsalmen, från sin pappas trädgård. Och även den skogsalmen dog av almsjukan, det var just det döda trädet som fick honom att satsa på en karriär inom hortikultur.

Adam Dunnett , Dame Judi Dench  och Robert Hiller vid almträdet 'New Horizon'. Foto: Kerstin Engstrand
Adam Dunnett , Dame Judi Dench och Robert Hiller vid almträdet ‘New Horizon’. Foto: Kerstin Engstrand

Förutom Ulmus ‘New Horizon’PBR Resista® finns även  Ulmus ‘Rebona’PBR Resista® som också är resistent mot almsjukan men är dock mindre härdigt, det klarar sig upp till och med växtzon 3.

Fram till den 30 mars 2020 kan du se det underbara programmet om Dame Judis passion för träd på URPLAY: https://urplay.se/program/205167-judi-denchs-passion-for-trad

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Mannaask. Foto: Kerstin Engstrand

Det regnar manna från himlen är ett uttryck som många av oss känner igen. Det återfinns i Bibeln, manna var mat som regnade ned från himlen under israeliternas uttåg ur Egypten.

Men vad är egentligen manna?  Var det frö eller pollen som regnade ner? Finns det något som heter manna?

Mannagrynsgröt finns, liksom mannapudding och soppa, någon gång har jag smakat på pudding och gröt som jag minns inte smakade så mycket, det smakade mest av den sylt som man hade till. Gröten görs av mannagryn som görs av sädesslag som hirs och vete och ska vara en delprodukt vid framställning av mjöl. Semolina är ett annat namn för mannagryn. Det finns även källor som anger att mannagryn ska beredas av frön från mannagräset, Glyceria fluitans.

Idag säger man att manna avsöndras av mannaasken. Avsöndras, då är det inte frön man syftar på.  Mannaaskens frö är roliga att titta på, de bildar små moln. Blommorna doftar sött.

Mannaask, detalj blomställning. Foto: Kerstin Engstrand
Mannaask, detalj blomställning. Foto: Kerstin Engstrand

Mannaask (Fraxinus ornus) tillhör asksläktet och trivs även i Sverige. Det finns ett stort fint exemplar vid italienska terrassen i Bergianska trädgården, Stockholm. Blommar beroende på var det växer i april, maj eller i början av juni. Blir vanligen 20 meter högt.

Men det är på Sicilien manna utvinns kommersiellt. Där, särskilt norr om Palermo görs en kräm, crema di manna, som man brer på en bit panettone. Det är saven som man använder, och den tappas på traditionellt sätt med att skära en v-formad skåra i barken. Tappningen sker i augusti och september och påbörjas när trädet nått en ålder av sju år. Under fem år beräknar man att ett träd klarar att tappas. Sav från äldre träd får inte samma fina smak samt blir också mera brun i färgen. På Sicilien säger man också att manna ska fungera som milt laxerande, något som jag inte märkt av! Dock ska dess laxerande effekt vara dokumenterad sedan 1239. Men det kan bero på att jag frossar i mannakräm på en bit panettone.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ambraträd. Foto: Kerstin Engstrand

I Sydafrika är det ett vanligt alléträd, i Australien växer det numera vilt och där anses det vara ett så pass snabbväxande träd så att det kan vara svårt att bli av med.  Det går också att odla i Sverige, här är det inte lika snabbväxande.

Allt sedan jag första gången blev tipsad om att riva ett ambraträdsblad mitt itu för att känna doften bestämde jag mig för att ett sådant träd ska jag ha. American sweet gum tree är ett av dess många namn. Kådan är bärnstensfärgad. Länge trodde jag det skulle vara en omöjlighet men en dag fick jag tag på ett litet exemplar som var bördig från staten New York och idag växer det sakta men säkert i min trädgård i zon 3. Att trädet du tänker plantera har sin härstamning från New York är viktigt, de från Mexiko är året runt gröna och det fungerar inte i vårt klimat.

Jag gillar även ambraträdet för dess höstfärgers skull. De stjärnformiga bladen går i alla färger och ett och samma träd kan ha blad i allt från månskensgult till lila.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det har ett grunt rotsystem, som syren och granar, och trivs den brukar den föröka sig med rotskott. Dock inte ett problem i vårt land, ännu.

Ambraträdet anses vara snabbväxande men som många andra så brukar det vara ganska stillastående de första åren, då satsar den på att utveckla rotsystemet. Var noga med vattningen de första två åren.

Soligt läge. Vanlig bra trädgårdsjord. Gärna lite extra vindskyddat, rötterna är känsliga för kyla, och för uttorkning. Ambraträdet anses vara härdigt i växtzon 1 men det har även planterats flera stora i Stockholms innerstad.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Man rekommenderas att plantera ett så stort exemplar som möjligt men de är svåra att få tag på.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Äkta kastanj som växer i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Höst, då dyker kastanjer upp i frukt- och grönsaksdisken. Lite plattare än de hästkastanjer vi plockar upp i parker och trädgårdar.

Äkta kastanj, Castanea sativa växer i stort sett i hela Europa och större skogsbestånd finns även i England. Den är lätt att känna igen, bladen är sågtandade och avlånga, de sitter inte i som i en paraplyform som hästkastanjens. Hästkastanjens nötter är inte ätliga.

Jag har ett, än så länge litet exemplar, som jag för många år sedan köpte i Östersund, uppdraget i en plantskola där. I Bergianska trädgården i Stockholm finns fina exemplar, likaså i Botan i Göteborg.

Är hösten varm och lång får man mogna kastanjer även Sverige.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Som alla träd inom samma släkte blir de med tiden stora, minst 20 meter höga. Hanblommorna sitter på långa smala gula ax och inte i de vackra ljusliknande klasar som hästkastanjens. Honblommorna, som blir kastanjer, är så små att man knappt ser dem. Blomningstiden är maj, början av juni. Höljet runt kastanjerna är också taggigt, extremt taggigt. De ser ut som sjöborrar!

På hösten avnjuts de rostade med salt och smör, eller bara om de är. En klassiker att hålla värmen vintertid är att ha några varma kastanjer i fickan. I varenda gathörn brukar rostade kastanjer säljas.

Försäljning av rostade kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand
Försäljning av rostade kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand

Kastanjemjöl är populärt ibland annat Italien, av det gör man i Florens bland annat en kaka gjord på kastanjemjöl och rosmarin. Dock har kastanjemjöl kort hållbarhet, det är en färskvara.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett annat plus är att äkta kastanj får vackra höstfärger. Bladen går i orange toner. Äkta kastanj är långsamväxande. Säkrast är att plantera det vindskyddat och i väldränerad jord. Det finns större exemplar att köpa, du får räkna med att betala över tusen kronor för ett träd som är två meter högt.

Ärbar kastanj. Foto: Kerstin Engstrand
Nyskördade ätbara kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig.

Träd ger intryck. Den knotiga och samtidigt ståtliga eken är väl ett träd som de flesta av oss många gånger har stannat upp vid. Som barn har man samlat på vackra färgsprakande lönnlöv och enorma kastanjeblad.

Träd ger liv, fåglar bygger bo, fjärilar har vissa trädsorter som sina värdväxter, många andra insekter söker sig till träd. Hackspetten kommer när en gren har murknat.

Jag har fascinerats av träd ändå sedan jag var liten. Jag har sett vackra skogar. Jag har sett illa skötta slyskogar. Jag har sett kalhyggen och brandhärjade skogar. Jag har kramat träd och kämpat för almarna i Kungsträdgården. Det sistnämnda var på 1970-talet och almarna, som då skulle tas ner, står kvar än idag.

Förra året fick jag komma till en skog som gjorde starkt intryck på mig. Jag kom till en by, Fleury, som finns men ändå inte finns. Fleury har en borgmästare. Men inga innevånare.

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

För där, bland kullarna utan Verdun, några timmars resa med snabbtåg från Paris, utspelades under första världskriget hemska strider och det i ett starkt kuperat område som var oerhört bördigt. Där förstördes jorden av ammunition, blod, granater och andra explosiva pjäser, pjäser som än idag fortfarande hittas och exploderar. Pjäser som än idag tar liv.

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

När man går runt i Fleury finnar man markeringar av sten som anger vad som en gång funnits. Bagarens bod. Bondgården. Det berör men det finns också något som berör ändå mer. Efter krigets slut beslöt man att plantera träd på den obrukbara jorden. usentals träd växer på platsen där den en gång så bördiga jorden för hundra år sedan blev kontaminerad. Årtionden har gått, årtionden har kommit. Träden har fällt sina löv, löven har bildat mylla, träden har växt, fått nya blad, fällt sina blad igen, år ut och år in.

Träden har envist, med en naturlig regelbundenhet, arbetat för att läka jorden. De arbetar i tysthet men ändå inte, bladen susar och liksom viskar, vi kämpar på.

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

Fortfarande, 100 år senare, har träden ännu inte helt hunnit läka jorden. Lövmyllan har höjt marknivån men fortfarande syns spåren av kratrarna som krigets explosiva verktyg skapade. Solens strålar banar sin väg genom trädkronorna. Fåglarna prasslar bland löven. Träden fortsätter att idogt läka jorden. Jag undrar hur det kommer att se ut om ytterligare hundra år. Det kommer jag inte få uppleva. Men jag hoppas att träden då står kvar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ginkgoträd i Tokyo. Foto: Kerstin Engstrand

På väg in till Tokyo med tåget från flygplatsen så blinkar det plötsligt till i skärmen i taket. Guldgula blad mot blå himmel visas och så kommer texten:

Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag.  Foto: Kerstin Engstrand
Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag. Foto: Kerstin Engstrand

Det ni alla lokaltrafikbolag Sverige runt, när uppmärksammade ni att exempelvis magnoliaträden blommar i en park eller att påskliljorna har slagit ut? Vad säger exempelvis SL, det finns ju mängder av ginkgoträd på söder. Hela Hornsgatan är full. Över 250 träd som lyser som guld på hösten. Har ni uppmärksammat stockholmarna när träden fick gula blad? Det vore väl trevligt om vi kunde kopiera japanerna, vi sägs ju alla ha en liten bit av Linné inom oss. Carl von Linné, blomsterkungen är faktiskt mera känd utomlands än här hemma.

Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo brukar vi idag säga efter det vetenskapliga namnet Ginkgo biloba men ldet förekommer även som kinesiskt tempelträd.

Det är ett särdeles unikt träd. Dess närmaste släktingar lär vara barrträd och kotteplamer! Men det är ett lövfällande träd.

Kinesisk visdom:

Ha alltid ett ginkgoblad i plånboken,

för då blir du aldrig fattig.

Ovanstående lärde vi oss av Henrik Sjöman från Göteborgs Botaniska trädgård, Henrik är Sveriges Mr Träd.

Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Det lär härstamma från träd som växte för över 100 miljoner år sedan och kan ha funnits på vår jord långt innan vanliga blommande växter fanns.

Dinosaurier år dem. Trädet är ett unikum, det finns inget annat träd som liknar ginkgon.

Inte dumt, eller?

Och du kan ha ett ginkgoträd i din trädgård. Det klarar till och med att planteras när det är snö ute, förutsatt att trädet är i vila. Det gjorde man i Stockholm 2010, i december planterades träden på Hornsgatan. De står där än. Det är inte lätt att plantera träd längs Hornsgatan. Det finns mycket som konkurrerar under mark, en infrastruktur i sig finns därunder. Man fick bredda trottoarerna för att kunna plantera. 250 träd pryder nu gaturummet.

Ginkgo trivs i stadsmiljö, du har säkerligen sett det kanta gatorna i trafiktäta New York. Även på Skansen har man planterat en ginkgo. De första träden lär ha planterats i Sverige på mitten av 1940-talet, kanske till och med tidigare. Det ryktas att det ska finnas ett mycket gammal, ja i alla fall närmare 100 år gammalt på en innergård i Stockholm.

Det är ett elegant träd som kan bli mycket gammalt, det finns uppgifter att man kommit fram till att det finns träd i Kina som är över 1200 år gamla. I Hiroshima, Japan berättas det att några ginkgoträd som växte ett par kilometer från platsen där atombomben detonerade 1945 klarade sig. Jag har bara fått det berättas för mig, jag har inte sett dem och vet heller inte om de finns kvar.

Okej, en varning, det kan bli över 25 – 30 meter högt men risken att du ska få uppleva det är nog ganska liten. Det klarar bra att växa i vårt klimat men det växer inte lika fort som i exempelvis Japan. Här brukar det bli maximalt 15 meter högt. Börjar du drabbas av habegär?

De utsöktaste blad

Det är för de utsökt vackert formade bladen man främst odlar en ginkgo. Samt för dess svindlande historia förstås. Bladen är solfjäderformade och kan bli upp till 10 cm långa. Andra kanske skulle säga att de liknar en hjärna, biloba som återfinns i det vetenskapliga namnet, betyder just två lober.

Ginkgon färgar också marken med guld. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgon färgar också marken med bladguld. Foto: Kerstin Engstrand

1691 lär vara första gången en västerlänning fick se ett ginkgoträd. Det var Engelbert Kaempfer som såg dem planterade vid tempel i Japan. Trots sin ålder och härstamning finns bara en enda art, och den växer vilt i spridda delar av de kinesiska bergen. Den hittades på nytt 1989 av Peter Del Tredici från Harvard. Det är avkommor från dessa träd som kinesiska och japanska munkar i århundraden spritt ginkgon vidare. Därav att det oftast kallas för tempelträd.

Se upp för honträd
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo lär betyda silveraprikos och det passar ju bra när man ser frukterna. Fröet ser ut som en rund honungsgul kula med en diameter på cirka 2 cm.

Våra kommuner planterar hanträd. Det är också hanträd som säljs i plantskolorna. Varför det? Jo, man vill inte ha honträd, För fröet stinker. Och ett honträd släpper mängder av frö. Om du någon gång känt doften av härsket smör så vet du hur det luktar. Stanken beror på att fröet innehåller smörsyra. Fröet går att äta, i många asiatiska länder avnjuts de skalade fröerna kokta. Inget man ska äta många av. Just för att undvika honträd så sticklingsförökas ginkgo. Är du intresserad av att få tag på frö så finns chansen i Trelleborg. På 1950-talet planterade man ett 70-tal träd längs Nygatan Och bland dem finns några honträd.

Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand

 

Satsa på ett så stort exemplar som möjligt
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tänk på att välja så stort träd som möjligt. Unga träd klarar inte kyla. Unga träd har också extra spröda grenar och gör att de lätt bryts av snömassor. Det kan i och för sig vara en fördel att grenarna just bryts av istället att fläkas av då fläkskador är svåra att läka.

Växtplats: Sol eller halvskugga, säkrast i skyddat läge.

Jorden ska vara näringsrik och fuktighetshållande.

Man anger att ginkgo är härdig i växtzon 1–2 men det finns exemplar i privata trädgårdar i växtzon 4 som växer ganska öppet och i förbättrad lerjord. Väl etablerat klarar det torrare förhållanden. Det finns även rapporter om ginkgoträd som klarat sig i zon 5-6, i ytterst väldränerad växtplats.

Idag finns det flera namnsorter, ‘Mariken’ är vanlig i Sverige och är svagväxande. Många träd importeras från Tyskland och Holland. Det finns också en miniatyrsort ’Troll’ som ser ut som en bonsai.

Ginkgo står stilla de första åren innan den sätter fart. Man kan täcka den med säckväv för att underlätta övervintringen. Ett rejält lager löv uppskattar den också.

Tål att beskäras

Att ginkgo tål beskärning och formklippning märks då det är ett populärt träd att skapa bonsaier av.

Denna bonsai av sorten 'Chi-Chi' är 45 år gammalt.  Den finns i Montreals botaniska trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Denna bonsai av sorten ‘Chi-Chi’ är 45 år gammalt. Den finns i Montreals botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Har du ginkgoträd som är för tätt planterade så klarar större exemplar hårdbeskärning, ja de klarar att mejas ända ner till marken. Som här i Nyckelviken. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.

Har du ginkgoträd som  är för tätt planterade så klarar större exemplar hård beskärning. Som här i Nyckelviken, Nacka. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.  Foto: Kerstin Engstrand
.
Foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Ja, då drabbades man av habegär. Det sker ibland när man tittar en växt djupt i ögonen. Eller var det växten som tittade på...