Taggar Inlägg "Träd"

Träd

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig.

Träd ger intryck. Den knotiga och samtidigt ståtliga eken är väl ett träd som de flesta av oss många gånger har stannat upp vid. Som barn har man samlat på vackra färgsprakande lönnlöv och enorma kastanjeblad.

Träd ger liv, fåglar bygger bo, fjärilar har vissa trädsorter som sina värdväxter, många andra insekter söker sig till träd. Hackspetten kommer när en gren har murknat.

Jag har fascinerats av träd ändå sedan jag var liten. Jag har sett vackra skogar. Jag har sett illa skötta slyskogar. Jag har sett kalhyggen och brandhärjade skogar. Jag har kramat träd och kämpat för almarna i Kungsträdgården. Det sistnämnda var på 1970-talet och almarna, som då skulle tas ner, står kvar än idag.

Förra året fick jag komma till en skog som gjorde starkt intryck på mig. Jag kom till en by, Fleury, som finns men ändå inte finns. Fleury har en borgmästare. Men inga innevånare.

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

För där, bland kullarna utan Verdun, några timmars resa med snabbtåg från Paris, utspelades under första världskriget hemska strider och det i ett starkt kuperat område som var oerhört bördigt. Där förstördes jorden av ammunition, blod, granater och andra explosiva pjäser, pjäser som än idag fortfarande hittas och exploderar. Pjäser som än idag tar liv.

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

När man går runt i Fleury finnar man markeringar av sten som anger vad som en gång funnits. Bagarens bod. Bondgården. Det berör men det finns också något som berör ändå mer. Efter krigets slut beslöt man att plantera träd på den obrukbara jorden. usentals träd växer på platsen där den en gång så bördiga jorden för hundra år sedan blev kontaminerad. Årtionden har gått, årtionden har kommit. Träden har fällt sina löv, löven har bildat mylla, träden har växt, fått nya blad, fällt sina blad igen, år ut och år in.

Träden har envist, med en naturlig regelbundenhet, arbetat för att läka jorden. De arbetar i tysthet men ändå inte, bladen susar och liksom viskar, vi kämpar på.

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

Fortfarande, 100 år senare, har träden ännu inte helt hunnit läka jorden. Lövmyllan har höjt marknivån men fortfarande syns spåren av kratrarna som krigets explosiva verktyg skapade. Solens strålar banar sin väg genom trädkronorna. Fåglarna prasslar bland löven. Träden fortsätter att idogt läka jorden. Jag undrar hur det kommer att se ut om ytterligare hundra år. Det kommer jag inte få uppleva. Men jag hoppas att träden då står kvar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ginkgoträd i Tokyo. Foto: Kerstin Engstrand

På väg in till Tokyo med tåget från flygplatsen så blinkar det plötsligt till i skärmen i taket. Guldgula blad mot blå himmel visas och så kommer texten:

Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag.  Foto: Kerstin Engstrand
Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag. Foto: Kerstin Engstrand

Det ni alla lokaltrafikbolag Sverige runt, när uppmärksammade ni att exempelvis magnoliaträden blommar i en park eller att påskliljorna har slagit ut? Vad säger exempelvis SL, det finns ju mängder av ginkgoträd på söder. Hela Hornsgatan är full. Över 250 träd som lyser som guld på hösten. Har ni uppmärksammat stockholmarna när träden fick gula blad? Det vore väl trevligt om vi kunde kopiera japanerna, vi sägs ju alla ha en liten bit av Linné inom oss. Carl von Linné, blomsterkungen är faktiskt mera känd utomlands än här hemma.

Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo brukar vi idag säga efter det vetenskapliga namnet Ginkgo biloba men ldet förekommer även som kinesiskt tempelträd.

Det är ett särdeles unikt träd. Dess närmaste släktingar lär vara barrträd och kotteplamer! Men det är ett lövfällande träd.

Kinesisk visdom:

Ha alltid ett ginkgoblad i plånboken,

för då blir du aldrig fattig.

Ovanstående lärde vi oss av Henrik Sjöman från Göteborgs Botaniska trädgård, Henrik är Sveriges Mr Träd.

Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Det lär härstamma från träd som växte för över 100 miljoner år sedan och kan ha funnits på vår jord långt innan vanliga blommande växter fanns.

Dinosaurier år dem. Trädet är ett unikum, det finns inget annat träd som liknar ginkgon.

Inte dumt, eller?

Och du kan ha ett ginkgoträd i din trädgård. Det klarar till och med att planteras när det är snö ute, förutsatt att trädet är i vila. Det gjorde man i Stockholm 2010, i december planterades träden på Hornsgatan. De står där än. Det är inte lätt att plantera träd längs Hornsgatan. Det finns mycket som konkurrerar under mark, en infrastruktur i sig finns därunder. Man fick bredda trottoarerna för att kunna plantera. 250 träd pryder nu gaturummet.

Ginkgo trivs i stadsmiljö, du har säkerligen sett det kanta gatorna i trafiktäta New York. Även på Skansen har man planterat en ginkgo. De första träden lär ha planterats i Sverige på mitten av 1940-talet, kanske till och med tidigare. Det ryktas att det ska finnas ett mycket gammal, ja i alla fall närmare 100 år gammalt på en innergård i Stockholm.

Det är ett elegant träd som kan bli mycket gammalt, det finns uppgifter att man kommit fram till att det finns träd i Kina som är över 1200 år gamla. I Hiroshima, Japan berättas det att några ginkgoträd som växte ett par kilometer från platsen där atombomben detonerade 1945 klarade sig. Jag har bara fått det berättas för mig, jag har inte sett dem och vet heller inte om de finns kvar.

Okej, en varning, det kan bli över 25 – 30 meter högt men risken att du ska få uppleva det är nog ganska liten. Det klarar bra att växa i vårt klimat men det växer inte lika fort som i exempelvis Japan. Här brukar det bli maximalt 15 meter högt. Börjar du drabbas av habegär?

De utsöktaste blad

Det är för de utsökt vackert formade bladen man främst odlar en ginkgo. Samt för dess svindlande historia förstås. Bladen är solfjäderformade och kan bli upp till 10 cm långa. Andra kanske skulle säga att de liknar en hjärna, biloba som återfinns i det vetenskapliga namnet, betyder just två lober.

Ginkgon färgar också marken med guld. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgon färgar också marken med bladguld. Foto: Kerstin Engstrand

1691 lär vara första gången en västerlänning fick se ett ginkgoträd. Det var Engelbert Kaempfer som såg dem planterade vid tempel i Japan. Trots sin ålder och härstamning finns bara en enda art, och den växer vilt i spridda delar av de kinesiska bergen. Den hittades på nytt 1989 av Peter Del Tredici från Harvard. Det är avkommor från dessa träd som kinesiska och japanska munkar i århundraden spritt ginkgon vidare. Därav att det oftast kallas för tempelträd.

Se upp för honträd
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo lär betyda silveraprikos och det passar ju bra när man ser frukterna. Fröet ser ut som en rund honungsgul kula med en diameter på cirka 2 cm.

Våra kommuner planterar hanträd. Det är också hanträd som säljs i plantskolorna. Varför det? Jo, man vill inte ha honträd, För fröet stinker. Och ett honträd släpper mängder av frö. Om du någon gång känt doften av härsket smör så vet du hur det luktar. Stanken beror på att fröet innehåller smörsyra. Fröet går att äta, i många asiatiska länder avnjuts de skalade fröerna kokta. Inget man ska äta många av. Just för att undvika honträd så sticklingsförökas ginkgo. Är du intresserad av att få tag på frö så finns chansen i Trelleborg. På 1950-talet planterade man ett 70-tal träd längs Nygatan Och bland dem finns några honträd.

Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand

 

Satsa på ett så stort exemplar som möjligt
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tänk på att välja så stort träd som möjligt. Unga träd klarar inte kyla. Unga träd har också extra spröda grenar och gör att de lätt bryts av snömassor. Det kan i och för sig vara en fördel att grenarna just bryts av istället att fläkas av då fläkskador är svåra att läka.

Växtplats: Sol eller halvskugga, säkrast i skyddat läge.

Jorden ska vara näringsrik och fuktighetshållande.

Man anger att ginkgo är härdig i växtzon 1–2 men det finns exemplar i privata trädgårdar i växtzon 4 som växer ganska öppet och i förbättrad lerjord. Väl etablerat klarar det torrare förhållanden. Det finns även rapporter om ginkgoträd som klarat sig i zon 5-6, i ytterst väldränerad växtplats.

Idag finns det flera namnsorter, ‘Mariken’ är vanlig i Sverige och är svagväxande. Många träd importeras från Tyskland och Holland. Det finns också en miniatyrsort ’Troll’ som ser ut som en bonsai.

Ginkgo står stilla de första åren innan den sätter fart. Man kan täcka den med säckväv för att underlätta övervintringen. Ett rejält lager löv uppskattar den också.

Tål att beskäras

Att ginkgo tål beskärning och formklippning märks då det är ett populärt träd att skapa bonsaier av.

Denna bonsai av sorten 'Chi-Chi' är 45 år gammalt.  Den finns i Montreals botaniska trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Denna bonsai av sorten ‘Chi-Chi’ är 45 år gammalt. Den finns i Montreals botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Har du ginkgoträd som är för tätt planterade så klarar större exemplar hårdbeskärning, ja de klarar att mejas ända ner till marken. Som här i Nyckelviken. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.

Har du ginkgoträd som  är för tätt planterade så klarar större exemplar hård beskärning. Som här i Nyckelviken, Nacka. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.  Foto: Kerstin Engstrand
.
Foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Björklöv lyser som guld innan de faller. Foto: Kerstin Engstrand

Hösten börjar närma sig sitt slut, träd och buskar fäller sina löv. Först ut är alltid asken, den är som fint folk, går först och kommer sist, ja på våren får den sina blad sist av alla träd.

I regel går det sakta, några blad singlar ner per dag men när den första rejäla frostknäppen kommit, då faller det ner drivor. Det är härligt att vada runt i löv men många av oss tänker nog mest på vilket jobb det är att räfsa upp allt.

Ta hand om denna skatt! den kommer att ge dig den finaste mylla som finns, lövmylla.

Häckar, buskar och träd mår bra av lite löv. Foto: Kerstin Engstrand
Häckar, buskar och träd mår bra av lite löv. Foto: Kerstin Engstrand

Löv som faller ner i rabatter ligger bäst kvar. Man kan också räfsa in lite extra löv under buskar och häckar. Lägg också ett lager löv runt nyplanterade buskar och träd. Och toppa grönsakslanden med löv och lägg lite jord ovanpå.

Gräsmattan

I naturen är det ingen som räfsar. Å andra sidan finns det inga paradgräsmattor där heller. Löv på gräsmattan kan du klippa sönder med hjälp av gräsklipparen, då behöver de inte räfsas upp.

Gräsklipparen är ett bra hjälpmedel. Foto: Kerstin Engstrand
Gräsklipparen är ett bra hjälpmedel. Foto: Kerstin Engstrand

Har du enorma mängder löv, och tillgång till hårdjord yta som asfalt eller stenbelagd gång är ett bra knep att bre ut de löven på denna hårda yta och sedan finfördela den genom att köra över dem med gräsklipparen. Dessa finhackade löv kan sedan antingen snabbkomposteras i svarta sopsäckar eller strös ut över rabatter och trädgårdsland, samt förstås läggas i komposten.

En lövmatta har jag haft mycket bra användning av.

”Snabbkompost”

Löv kan också räfsas samman och komposteras i svarta sopsäckar, välj sådana som kommunerna godkänner. Fyll säckarna, blanda i lite jord, det vill säga blanda in fuktig jord bland löven. Jag brukar varva jord och löv med lite ko-eller hönsgödsel. Bokashiströ fungerar också. Knyt ihop och gör några lufthål med grepen. Förvara säckarna i en skuggig del av trädgården och där de inte stör utsikten, varken för dig eller grannarna. Det är bra att vända på säckarna några gånger när det är plusgrader. Någon gång nu i höst och därefter i vår. Du får ingen jord över en vinter, processen stannar upp när de är minusgrader men efter två år brukar de flesta av löven ha förmultnat. Man kan packa löven ganska hårt och ett bra trick är att placera en gren i mitten av påsen, då fungerar grenen som ”luftrör”. Luft och fukt är två viktiga komponenter för att löven ska förmultna.

Ekblad håller sig torra och är extra bra att isolera känsliga växter med. Foto: Kerstin Engstrand
Ekblad håller sig torra och är extra bra att isolera känsliga växter med. Foto: Kerstin Engstrand

Ekblad är kraftiga, och har en fördel, de håller sig torra lättare än andra blad, varför de passar som extra vinterskydd för ömtåliga växter.

Askens blad faller först av alla på hösten. De är lätta att känna igen, de är flikiga som ett k. Foto: Kerstin Engstrand

Askens blad faller först av alla på hösten. De är lätta att känna igen, de är flikiga som ett k. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa löven bland de icke traditionella trädgårdsträden är ask, asp och al, därefter kommer björk och lönn. Särskilt asp förmultnar mycket snabbt.

Asp förmultnar snabbt. Har du svårt att skilja mellan ask och asp så är ett knep att tänka på att aspens plan är lika runda som ett p. Foto: Kerstin Engstrand
Asp förmultnar snabbt. Har du svårt att skilja mellan ask och asp så är ett knep att tänka på att aspens plan är lika runda som ett p. Foto: Kerstin Engstrand

Och glöm inte handskar när du räfsar, samt säkra tummarna med plåster. Skavsår får man annars alltför lätt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sprengermagnolia. Foto: Göteborgs Botaniska trädgård

Vad var det för träd som Sir David Attenborough planterade i Göteborgs Botaniska trädgård? Jo , det var en magnolia, en mycket röd sådan. Här kommer Göteborgs Botaniska trädgårds berättelse om varför just denna magnolia blev planterad:

Den hittades första gången av engelsmannen Ernest Henry Wilson,  en av världens mest kända växsamlare. Han reste mycket i Kina och därav hans smeknamn, ’Chinese Wilson’.

Under sina resor skrev Wilson dagbok. En anteckning handlar om just den dagen som han i en kinesisk dalgång stod inför åsynen av flera vackert rosaröda och vita magnolior. från dessa träd kom han senare att samla in frön. De sändes per post till plantskolan Veitch Nursery i sydvästra England.

Dock, skrev han aldrig dalgångens position. Dessutom blandades fröna ihop.

Sprengermagnolia. Foto: Göteborgs Botaniska trädgård
Sprengermagnolia. Foto: Göteborgs Botaniska trädgård

När Veitch stängde sin plantskola blev det en mycket världsberömd utförsäljning där många av Wilsons insamlingar fanns med. En av dessa plantor var från Wilsons magnoliainsamling och det visade sig vara en fantastiskt vacker rosaröd.  Det unika med just denna purpurrosa magnolia är att den är rosa både i knopp och blom, inte som andra där endast knoppen är helt rosa men blomman är betydligt ljusare vilket gör att de tappar i sin blomfärgning.

Botanist Henrik Sjöman och hans kollega Erland Ejder (Sveriges Magnoliagrupp) kunde inte släppa tanken på dalgången med de röda magnoliorna. 2007 drog de igång ett forskningssamarbete med bland andra Sveriges lantbruksuniversitet och kinesiska forskare. De kinesiska forskarna började letandet  som underlättades med att de spred ett rykte, ett rykte om en belöning till den som kunde berätta var dalgången låg. 2008 anslöt de svenska kollegerna till expeditionen och en dag fann man en röd magnolia, men en odlad. Efter en lång resa upp i bergen i närheten öppnade sig en dag en dalgång skimrande i rött. Man hade hittat den!

Idag, sex år sedan, finns denna sprengermagnolia, Magnolia sprengeri med exceptionellt vackert rosaröda blommor i odling i Sverige och det är just en sådan purpurröd skönhet planterades den 6 september 2018 av David Attenborough och Henrik Sjöman i Botaniska trädgården i Göteborg. Hur det gick till kan du se här.

Senare i höst kommer en specialartikel om Kerstin Engstrands samtal med Sir David Attenborough.

 

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

I minst 125 miljoner år lär magnolians blommor bevarat sin inre struktur och därmed överlevt dinosaurierna. Vad kan då inte vara en mera lämplig växt för Sir David Attenborough att plantera när han den 6 september 2018 besökte Göteborgs botaniska trädgård. Han har nämligen givit namn till Attenboroughsaurus conybeari, en utdöd fisködla som man kan beskåda en modell av på Natural History Museum i London. Den levde för cirka 200 miljoner år sedan.

w151142

Det blev en sprengermagnolia som du kan läsa mer om här.  Och så här gick det till när Sir David Attenborough tillsammans med botanist Henrik Sjöman planterade denna unika växt. De var ett samspelt par! Och Sir David, som i år fyllde 92 år, var lika vig som Henrik.

Henrik Sjöman förbereder:

 

Sir David har planterat träd förut, det märks.

 

Och tydligen ska man slå klackarna i jorden, vilket Sir David snabbt gjorde.

 

Vill du också ha en magnolia i din trädgård? Läs gärna vår artikel: Förförd av magnolia. eller Så lyckas du med magnolia”.

Senare i höst kommer en artikel om vad jag pratade med sir David om!  Som enda trädgårdsjournalist fick jag glädjen att språka med honom. Och ämnet vi talade om tror jag kommer att förvåna många!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Papegojbuske. Foto: Kerstin Engstrand

Flammar stolt gör den, papegojbusken. Så här vacker är den i början av november månad. Blir inte så hög, är riktigt nätt och fin, mera litet träd än en buske. Har du möjlighet så ska du ha en papegojbuske i din trädgård!

Vad kräver den? Skyddat läge, gärna växtzon 1, eller 2. I växtzon 3 kan den trivas om den får växa i skydd av huset, eller på en innergård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Parrotia persica är dess vetenskapliga namn. Det finns en mängd olika med sortnamn som ’Bella’ ’Burgundy’. ’ Vanessa’ säljs även som häckväxt och som växtkub. Blir 4 – 6 meter hög, växer vild i norra Iran. Papegojbusken växer långsamt så den fungerar även att odla i stor kruka. Den är lite tråkig innan den får sina höstfärger, därför kan det vara en bra idé att odla den just i kruka så man kan lyfta fram den när den klär sig i gult, orange och rött.

Papegojbusken på bilderna i denna artikel växer i Göteborgs Botaniska trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och tycker du att bladen liknar trollhasselns så stämmer det, de tillhör samma familj.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Det är slutet av juni i Stockholmsområdet, eller mitten av juli i Ockelbo och Wij trädgårdar. Det doftar sött, mycket sött och alla ser sig omkring, vad är det som doftar! Är det schersmin? Nej, något annat. Och man upptäcker små nätta träd som på håll ser ut som ett mellanting mellan syrener och fläder. Ligustersyrenen har slagit ut!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Blomklasarna är stora och upprätta, de är gräddvita (gulvita) och hopplösa att göra rättvisa på bild. Detta är ett träd som måste upplevas! Och det är ett träd som blommar när inga andra träd bjuder på blomning.

Ligustersyrenens vetenskaplig a namn är Syringa reticulata. Dess ursprung är Nordostasien och är också ett mycket populärt litet träd i Kanada där det återfinns flitigt i både villaträdgårdar och parker. På engelska kallas den för Japansese Silk. Här i Sverige finns det en sort som är extra fin, ’Enskede’, som säljs som E-planta. ’Enskede’ är framtagen av en frökälla från just Enskede och anses vara frökonstant.

Fått sitt namn efter liguster

Att den på svenska heter ligustersyren beror på att blomklasarna mångt och mycket påminner om busken ligusters blommor. Liguster ser man oftast som häckväxt och den blommar vanligen i början till mitten av juni medan ligustersyrenen vanligen börjar blomma efter midsommar, då med 30 cm höga blomklasar.

 

Ligustersyren blir 4 – 6 meter hög. ’Enskede’  är härdig alla gånger upp till växtzon 5, troligen även upp till växtzon 6. Är anspråkslös men trivs inte i kompakta jordar. Plantera i soligt eller halvskuggigt läge. Fjärilar och humlor älskar blommorna!

På hösten går bladen i gult, ibland till och med i purpur.

Icke skyddare sorter kan sticklingsförökas.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Träd och trädgård hör ihop, det hörs ju på namnet men kanske associerar vi stora träd, de riktiga giganterna, trädens träd mest till naturen, till skogen. Som liten fick man lära sig att krama ett träd om man gick vilse och forskning har bekräftat att riktigt stora och gamla träd och mossbelupna stora stenar skänker oss trygghet och ro. De finns där, vakar över oss, lever sitt ganska stillsamma liv. De rubbas inte i första taget. Och man kan krama dem hur mycket som helst.

Träd har något magiskt över sig. Men de ses också som individer vilket otaliga sagor har inspirerats av. Vi planterar vårdträd och minnesträd. Vårdträdet ska vara ett stort  träd, nåväl det var väl litet och ungt när det en gång planterades, eller så har man valt ut ett stort träd, ett lövträd ska det vara, som tomtens vårdträd. Det ska finnas kvar oavsett vad som än händer. Ett vårdträd hugger man inte ner! Och man skyddar det med vatten om fastigheten skulle drabbas av brand. Seden med vårdträd lär ha börjat i slutet av 1800-talet. Trädet ska ha en koppling mellan fastigheten och de som bor där, släktens vårdträd. Det är ett träd som ska ge lycka.

Barken tillhör en ädelcypress som växt sig ståtlig i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Barken tillhör en ädelcypress som växt sig ståtlig i Bergianska trädgården i Stockholm. den planterades 1922. Foto: Kerstin Engstrand

Vi planterar även minnesträd, oftast för en kär vän eller släkting som gått bort. Men idag är det också populärt att ge bort ett fruktträd som gåva till ett nyfött barn. Och många par önskar sig ett bröllopsträd. De två senare är fantastiska i tanken men kanske inte alltid så praktiska, vad gör man när man flyttar? För flyttar gör ju dagens unga.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Har man plats kan man bygga upp en skog, eller i alla fall en skogsdunge, där varje träd symboliserar en person i släkten, eller i alla fall närmaste familjen. Där står morfar, och där borta farfar, gammelmorfar finns också långt där borta och familjens senaste barnbarn växer inte långt ifrån. En sådan stamträdsdunge har jag sett i England, på håll ser den ut som vilken skogsdunge som helst men när man kommer nära så möts man av en bronsskylt som anger trädslag och vem trädet symboliserar. Oerhört vackert och starkt. Valet föll på ekar, med två rödekar, Quercus rubra i mitten föreställande mamma och pappa som skapade denna ”family copse” år 1988. Inga årtal för personerna, bara när dungen skapades. Här är det personernas namn och trädslagen som är de viktiga. Och helheten, stillheten, historien, livskraften, evigheten, framtiden. Att dungen tillhör en av världens rikaste familjer, som har allt materiellt man kan önska sig, gör trädens kraft ännu starkare. Och vackrare än de pampigaste sarkofager.

Alla vill fotografera henne, Judi Dench är oerhört populär. Hennes passion är träd, och ekorrar! Foto: Kerstin Engstrand
Alla vill fotografera henne, Judi Dench är oerhört populär. Hennes passion är träd, och ekorrar! Foto: Kerstin Engstrand

Man kan även plantera sina vänner som inte längre finns i livet. Eller låta några redan existerande träd symbolisera sina närmaste. Det har skådespelaren Judi Dench gjort. För oss svenskar är hon väl kanske mest känd för sin medverkan i James Bondfilmerna. För över 30 år sedan började hon samla sina vänner som träd. Hon drivs även för en passion för den rödbruna vanliga ekorren som har minskat starkt i antal i England, oftast blir den utkonkurrerad av den importerade gråa från Nordamerika. Träd och ekorrar hör ihop. Människor och träd hör ihop. Heter man Judi Dench så får man även möjligheter, som att få en film om sitt intresse, det är en oerhört givande film, My passion for trees är den engelska titeln och den visas fram till 31 mars 2020 även på Kunskapskanalen. Se den, njut av den och se om den! Det är en unik film som skapar visioner.

 Detta är ett lejon, ett riktigt gammalt lejon, lejonträd kallas de riktigt gamla träden i Kew botaniska trädgård i Londons utkant. Och gammalt är det, detta pagodträd är från 1760-talet då det importerades från Kina till Kew. Med lite stöd står den där än idag. Behöver jag säga att besökarna flockas runt det? Det väcker beundran. Vilken kraft! Foto: Kerstin Engstrand

Detta är ett lejon, ett riktigt gammalt lejon, lejonträd kallas de riktigt gamla träden i Kew botaniska trädgård i Londons utkant. Och gammalt är det, detta pagodträd är från 1760-talet då det importerades från Kina till Kew. Med lite stöd står den där än idag. Behöver jag säga att besökarna flockas runt det? Det väcker beundran. Vilken kraft! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Kaki. Foto: Kerstin Engstrand

Smaka på ordet kaki, visst låter det som uniformsbyxor? Du vet de där khakifärgade, sandfärgade som man även har på chicka safariturer. Men det är kaki med h, kaki utan h är en frukt, en gyllene orangeröd sådan.  Kaki mognar på hösten, ganska sent i november och då lyser de mogna frukterna upp trädet. För då har trädet nästan fällt alla sina blad. Och innan dess har trädet klätt sig i härliga höstfärger.

Bladen får nästan samma höstfärger som körsbärsträd. Foto: Kerstin Engstrand
Bladen får nästan samma höstfärger som körsbärsträd. Foto: Kerstin Engstrand

Kärt barn har många namn, kaki, Diospyros kaki, säljs också under beteckningen sharon eller persimon. Hur smakar då kaki? Lite kryddigt, mycket aromatiskt, suveränt god till ost eller burrata (se vårt salladsrecept!). Kanske är den perfekta smakbeskrivningen som ett kryddigt päron.

Det är sällan som man finner kärnor i en kakifrukt. Foto: Kerstin Engstrand
Det är sällan som man finner kärnor i en kakifrukt. Foto: Kerstin Engstrand

Kan man odla kaki i Sverige? Ja, om du har möjlighet att odla mycket skyddat eller i ett växthus. Blomningen sker i juni men frukterna ska inte skördas förrän sent på hösten och där har vi oftast problemet hos oss. Därav rådet att odla kaki i växthus. Det anses klara enstaka kalla dagar med åtskilliga minusgrader men garanterat är enbart några enstaka minusgrader.

Visst liknar det ett äppelträd! Foto: Kerstin Engstrand
Visst liknar det ett äppelträd! Foto: Kerstin Engstrand

I Japan växer kaki på Fujis sluttningar. En fördel är att det fäller sina blad på vintern, men föredrar en vintertemperatur på runt fem grader som kallast. Köp ett så stort träd du kan få tag på, större träd klarar sig bättre än mindre. Ett fullvuxet kaki blir i regel 10 meter högt, kan bli hela 15, men är ett nätt träd. Och det växer långsamt. Man kan skörd frukterna omogna och låta de eftermogna inomhus.

Kärna från kakifrukt. de brukar gro bra.  Foto: Kerstin Engstrand
Kärna från kakifrukt, de brukar gro bra. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vad tror du?

Ja eller nej, äter de eller inte?

Vi låter Kenneth Lorentzon,  välkänd dendrolog och f.d. forskningsledare vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp, förklara hur det ligger till:

Kenneth Lorentzon berättar för deltagarna i ett seminarium i Uppsala, arrangerat av Uppsalakretsen av Sällskapet Trädgårdsamatörerna  om fåglar äter vita rönnbär eller ej.

Kenneth Lorentzon berättar för deltagarna i ett seminarium i Uppsala, arrangerat av Uppsalakretsen av Sällskapet Trädgårdsamatörerna om fåglar äter vita rönnbär eller ej.

Blev du nu sugen på en vit rönnbär så rekommenderar vi:

Foto: E-planta
Foto: E-planta

Liten pärlrönn, Sorbus frutescens fk Ås E (fd S. koehneana) är oerhörd vacker och ett måste att ha i sin trädgård. Härdig alla gånger upp till zon 5 men kan troligen även klara zon 6. Förutom de vackra bären, som verkligen ser ut som pärlor, blir liten pärlrönn ett nätt litet graciöst träd på två till tre meter. Bladen får också starka höstfärger i rött/orange. E står för E-planta.

Pärlrönnen trivs även i torr, sandig jord. Har sitt ursprung i Norge, en frökälla från Norges Lantbrukshöskola på Ås.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

För den sanna växtjägaren är kanske Nepalrönn, Sorbus foliolosa, som växer i Göteborgs Botaniska trädgård något att leta efter. Vild växer den i Himalaya, Butan och Nepal. Första gången beskriven av Wallich 1831, han hittade ett exemplar i närheten av Kathmandu i Nepal, där av dess svenska namn.

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig. Träd ger intryck. Den...