Taggar Inlägg "Träd"

Träd

Foto: Kerstin Engstrand
Guangzhou Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Best in Show! En fantastisk trädgård! Makalös i sin enkelhet – en enkelhet som inte var enkel men så vackert. Bambu i fokus i form av koner vars färger skiftade fint efter ljusförhållandena. Den var änglalik, trolsk och man kunde även tänka sig några älvor dansa fram. Den var annorlunda och man kände en enorm vila när man var i den.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Designers var Peter Chmiel med Chin-Jung Chen. Konstruktion av The Outdoor Room. Fem “byggnader”, tolv halvvuxna träd, 20 000 liter av vatten samt bara så där runt 3000 växter skulle ytan som var den vanliga på 220 kvm fyllas med.

När resultatet var klart – visst känns det mycket större än 220 kvadratmetrar?

De fem strukturerna (jag såg bara fyra) var gjorda av laminerad bambu och på engelska kallas dessa strukturer, som påminner om pergoler för ”lattice structures”. De var alla i varierande höjder, från 1,8 till 8,4 meter. Bambu är världens största gräs och växer snabbt, därav en förnybar källa. Det var Xylotek i Storbritannien som konstruerade dem.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I mitten en liten damm med näckrosor. En nästan helt dold bäck förde vattnet till dammen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Temat, budskapet var att lanskapsplanerarna måste ta tillvara naturen mycket mer. Trädgården fick guldmedalj och Best in Show.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Guangzhou är en stad som ligger i Kina, på fastlandet direkt mot Hong Kong.

 

The Trailfinders’ 50th Anniversary Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jonathan Snow var tillbaka! Med kanske hans bästa trädgård någonsin. Denna var så bra att man började fundera hur han klarar av det. Den var självklar som en bit äkta trädgård av världsklass hade grävts upp och flyttats till London. Detta är mästerligt! Guldmedalj blev det förstås.

Vad föreställer då trädgården? Jo, växtligheten uppe på en höjd på 2 000 till 4000 meter över havet. Här är det enorma rhododendrons och showens absoluta växt nummer ett denna höst, persicarias (pilörter och ormrot) som blandar sig med bambu och en mängd andra växter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sponsorn, The Trailfinders, firade 50-årsjubileum och deras första resa gick just till Kathmandu. Det var 1970 (trädgården skulle ha visats 2020 men då blev Chelsea inställt pga av pandemin) därför var trädgården inspirerad av lanskapet vid foten av Himalaya. Imponerande!

Lite högre upp skymtade en liten byggnad, ett shelter. Längst ner skymtade man en liten bäck och en stenlagd gång ledde uppåt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bland träden märkets främst himalayatall, Pinus wallichiana. Hela trädgården var konstruerad av Stewart Landscape Construction som fick utmärkelsen för bästa konstruktion.

The Yeo Valley Organic Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Publikens favorit! Tom Massey, som slog igenom på Hampton Court 2017 tog publiken med storm!

När guldmedaljen var ett faktum firade han i samma blåklintsblåa kostym som han bar på Hampton Court – ett vinnande koncept ska inte bytas ut.

Här var det landskapet Devon i fokus. Även här fans det organiska strukturer, som bränt trä, det kolsvartaste på Chelsea detta år och en äggformad hängfåtölj i natur och svart. Materialet var ek. Väl inne i den blev man paff, golvet var gjort av glas! Där kunde man i närbild studera den lilla bäck som forsade fram under den. Porlande vatten är viktigt då det ger lugnande känsla.

Gör man en trädgård för Chelsea så har man öga för detaljer – som att den äggformade sittplatsens form återkom i vissa växters fröställningar, som jätteliljans,Cardiocrinum giganteum.

Trädgården var byggd för Yeo Valley Organic Garden, en familjeägd verksamhet i Somerset, Devon.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den gula rudbeckian som syns på flera ställen i trädgården är höstrudbeckia, Rudbeckia laciniata ‘Herbstsonne’/ Rudbeckia nitida ‘Herbstsonne’ som även säljs under sortnamnet ’Autumn Sun’.  Även fackellilja, Kniphofia förekom ymmigt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

The Florence Nightingale Garden: A Celebration of Modern-Day Nursing
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Dekorativa gräs, färgstarka planteringar- det var ju höst – och äntligen rejält med jätteverbena fick matcha en vägg fylld med citat och en pergolastruktur som liknande steriliserade träd som bildade ett skyddande tak.  Detta var tänkt som en ny gård till ett splitternytt sjukhus.

Varför var man då på Chelsea? Jo, för att visa upp att det nu var 200 år sedan Florence Nightingale födelse.

Trädgårdens tema var det slagkraftiga ‘nurture through nature’. Självklart var sjuksköterskor inbjudna, de var från St Thomas’ Hospital samt även Amber Lickerish som spelar Florence Nightingale vid museet med samma namn. Helen George från tv-serien Barnmorskan i East End var med och invigde trädgården.

Svartbjörk, Betula nigra, med sin fantastiska stam, var det dominerande trädet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Robert Myers är ett återkommande namn bland designers på Chelsea och 2021 var han tillbaka med denna trädgård som verkligen hade organiska former i fokus.

Anläggare/konstruktör: Bowles & Wyer. Trädgården var sponsrad av The Burdett Trust for Nursing.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bytet från maj 2020 till hösten 2021 innebar förstås byta av växter. Dahlian ‘Verrone’s Obsidian’ fångades mångas intresse.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Efter utställningen kommer trädgården att byggas upp vid London’s Guy’s and St Thomas’ Hospital, en självklar plats då det var där 1860 den första sjuksköterskeskolan startade på initiativ av Florence Nightingale. Sjukhuset ligger på andra sidan floden Thames och platsen där trädgården byggs upp på var under pandemin en plats för testning och vaccinering av Covid-19. Det var på St Thomas Hospital som premiärminister Boris Johnson vårdades för Covid i maj 2020.

Trädgården fick silvermedalj.

The M&G Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

På bästa platsen, där de flesta besökare ser den första stora idéträdgården, har alltid utställningens sponsor sin trädgård. Under många år har M&G varit huvudsponsor och de har vågat anlita trädgårdsdesigners som vågar ta ut svängarna.

Årets designerpar var Harris Bugg Studio med Crocus som anläggare. Harris Bugg är två personer, Charlotte Harris och Hugo Bugg som innan de bildade firma ihop var och en hade slagit igenom på Chelsea och det även som en av de yngsta någonsin.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

De är kunniga, vågade och otroligt trevliga – professionella ut i fingerspetsarna.2021 blev det lite industridesign men fokus var växterna. Alltid växter i fokus när de jobbar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växter:

Skogsaster i lila, Walter amsonia, dekorativa gräs, bergssilja med flera gav färg till trädgården.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården var ursprungligen ritad för våren 2020 – vars utställning blev inställd. De ville stimulera intresset av vikten av gröna områden i storstaden. 100 löpmeter industrirör fick bli en röd tråd- snarare guld och svart tråd.

I trädgårdens fond såg det ut så här:

 

Och Hugos förstfödde tränade på att känna på hur en mästarträdgård känns:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Bodmin Jail, 60° East: A Garden Between Continents
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ekaterina Zasukhina och Carly Kershaw jade skapat en trädgård som var tänkt att ligga I hjärtat av staden Yekaterinburg. Varför valde de då denna ort? Jo staden är belägen nästan på gränsen mellan Europa och Asien. Så trädgården visade hur Uralbergens landskap.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården fick silvermedalj.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

En storblad flammande växt i allt från svagt gult till mörkaste purpur tog hem priset som Årets trädgårdsväxt 2021. Det var amerikanskt judasträd, Cercis canadensis ETERNAL FLAME (NC2016-2′). Jag har inte sett den växa här i Sverige men troligen kommer nog några testodla den så snart de får syn på den. För den är magnifik! Den är framtagen 2010 av North Carolina State University. Som du ser av bladen på bilden nedan så är namnet den fått mycket passande.

Denna är en korsning mellan Cercis canadensis ‘Ruby Falls’ och C. candadensis ‘JN2’ THE RISING SUN som båda är kända här Sverige. ETERNAL FLAME är patenterad, PP28627.

Den blir ett litet träd, cirka fem meter högt men jag skulle nog se till att den istället växer som en buske.  Det vill växa i full sol och i väldränerad men lätt fuktig jord. Det påtalas särskilt att detta är ett träd som inte gillar att flyttas så det ska planteras där det kan växa hela tiden.

Blommar som alla judasträd på våren med starkt ceriserosa blommor direkt på grenarna. Troligen härdigt till och med växtzon 2 som de andra i Sverige förekommande namnsorterna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Allium ‘Lavender Bubbles’

Som tvåa kom en ny allium som en ny variant av Millenium:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Semponium ‘Sienna’

På tredje plats kom en ny taklök som kombinerar Sempervivums härdighet med trädtaklökens Aeoniums utsökta form. Resultat blev:  x Semponium ‘Sienna’ . Den lär klara -4°C vilket är bra för en trädtaklök medan mina vanliga Sempervivum klarar sig bra under ännu kallare vintrar

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

På en ganska omöjlig plats, den är mer eller mindre triangelformad, brukar man ha en trädgård som sponsras helt av arrangören, RHS, det brittiska trädgårdssällskapet. Årets upplaga blev en trädgård som var ett mellanting mellan natur och trädgård. Nyckelordet var: träd.

Namnet var det pampiga “RHS Queen’s Green Canopy Garden”. Över hela Storbritannien planteras det nu träd till drottningens ära, det är presenter till henne då hon 2022 firar 70 år på tronen. 70 år, det är platinumjubileum.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Grönt och violett var det tongivande färgvalet när det gäller växter. 21 träd totalt därav en björk som britterna benämnde som flestammad svensk björk.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den välrenommerade David Dodd ansvarade för designen och konstruktionen stod hans firma The Outdoor Room för. Majestic Trees var firman som levererade träden. Passande namn onekligen!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Violett, rosa och grönt. Skira blommor i stark kontrast mot trädens stammar, det förförde många besökare. Japansk höstanemon och violruta blev riktiga ögontjänare. Några besökare lade också märke till skuggplanteringarna av funkia och silverplister.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tittade man mycket noga kunde man även skymta vitblommande höstcyklamen!

RHS angav att de flerstammade björkarna var svenska björkar. Men svensk björk? Det finns tre arter som växer naturligt i Sverige: Dvärgbjörk, Betula nana, vårtbjörk, B. pendula och glasbjörk B. pubescens. Vårt nationalträd, ornäsbjörken är en sorts silverbjörk, Betula pendula ‘Dalecarlica’. Jag glömde att ta detaljbild på bladen tyvärr.

Efter utställningens slut flyttades träden till sällskapets nyaste trädgård, Bridgewater där de utgör en del av RHSs bidrag till Drottningens gröna baldakin. Trädplanteringsinitiativet började i maj 2021.

Men vad fotograferades då mest? Jo, det var halmbalarna – som var som konstverk för de var gjorda av pil. Det var många som fick en aha-känsla för vid första anblicken var det många som först inte såg att de var flätade av pil.  Jay Davey är mästaren bakom dessa och tre stycken fanns i trädgården.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och vem invigde trädgården? Jo inte mindre än Dame Judit Dench vars engagemang i just träd är världsberömt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Fruktträdens blomning bringar fram en ljuvlig känsla och då särskilt persikoträdens. Till det tillkommer tidigt blommande buskar, som forsythia. Ännu bättre är det när man lyckas matcha med tulpaner som blommar samtidigt.

I vår trädgård är det framför allt tre tulpaner som just alltid träffar rätt. Det spelar ingen roll om våren är sen eller tidig, blomningen sammanfaller alltid! De tre är:

Elegant rosa
'Light & Dreamy' Foto: Kerstin Engstrand
‘Light & Dreamy’ Foto: Kerstin Engstrand

‘Light and Dreamy’, en darwinhybridtulpan som jag såg första gången blomma i Bergianska trädgården i Stockholm.  Föll som en fura för den, dels för dess vackra färg och form men framför allt för att den blommar samtidigt som mina fyra persikoträd! Oavsett vilket persikosort och oavsett väderstreck så slår ‘Light and Dreamy’ ut samtidigt som just det persikoträd den är planterad vid.

'Light & Dreamy' Foto: Kerstin Engstrand
‘Light & Dreamy’ Foto: Kerstin Engstrand

Färgen anges som rosaviolett och som kronan på verket så är stjälkarna mörka, jag skulle nog kalla stjälkens färg för plommonfärgad. Darwinhybridtulpaner är trogna, de kommer tillbaka år efter år och är mycket blomvilliga. Blir cirka 50 cm hög. Beroende på hur våren utvecklar sig blommar den i april – maj.

En annan tulpan som blommar samtidigt som persikoträden är den låga näckrostulpanen ’Ancilla’. Kalkbladen är på utsidan röda och mera rosavita på insidan där även en röd rand dyker upp. Den förökar sig villigt. Detta är en låg tulpan, ca 20 cm hög.

Rött under körsbärsträdet
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När körsbärsträden blommar firar japanerna, nåväl de firar inte de vanliga ätkörsbären utan prydnadskörsbär, som de som blommar i Kungsträdgården, de med rosa blommor.  Samtidigt som vanliga körsbärsträd, de sorter som vi äter av, som Stella eller Heidi, blommar de vanliga röda darwintulpanerna, den klassiska röda ’Apeldoorn’ (finns en gul också). Denna röda anses vara mamma till alla de olika sorter som nu finns i gruppen darwinhybrider.  Och de klär verkligen varandra. När körsbärsträden, och de röda darwintulpanerna blommar, så är det dessutom ett tecken att nu är det dags att så på friland allt som anses inte vara alltför värmekänsligt. Nu klibbar jorden inte längre fast på redskapen och nu är det dags att sätta potatis och så ärter. Även sallat brukar trivas att sås vid denna tid.  Men att så bönor, pumpa och zucchini på friland och plantera ut frostkänsliga plantor väntar vi med tills vårt sista så-vårtecken, när häggen blommar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

’Apeldoorn’ blir cirka 55 cm hög. Jag har haft röda Apeldoorn under ett och samma körsbärsträd i 30 år och de är klockrena i sin blomning, alltid samtidigt!

Gult, orange och rött mot starkt gult
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

De två Darwinhybrider, ’Elite’ och ’Blushing Apeldoorn’ gör verkligen rätt för sina namn! De blommar vanligen samtidigt som de senblommande forsythiorna, de som blommar på både nya som gamla skott. Dess två är högväxande men samtidigt stadiga tulpaner. Cirka 55 cm höga.

Skydda lökarna

w0194

På våren är det bra att skydda lökarna från hungriga harar och rådjur. Lägg över ett nät. Blodmjöl kan strös på bladen, dess doft brukar verka avskräckande, dessutom fungerar blodmjöl som extra gödsel. TRICO Garden är ett annat medel som är mycket effektivt. Det sprayas på växterna varför en sprayflaska behövs.

När knopparna bekänner färg är det en bra tid att ta in några tulpaner för snitt. Foto: Kerstin Engstrand
När knopparna bekänner färg är det en bra tid att ta in några tulpaner för snitt. Foto: Kerstin Engstrand

Tar du in blommor för snitt så kom ihåg att inte ta hela plantan med lök utan spara två blad kvar på löken. Bladen behövs för att löken ska få näring och orka blomma nästa år.

Efter blomningen, när nästan alla kronblad har fallit, nyps blommorna av. Detta för att kraften ska gå till löken och inte för att bilda fröställning. En giva gödsel är nu också bra men bladen ska nu vissna ner i sin egen takt. Tycker du det ser skräpigt ut kan man plantera tulpanerna i närheten av fleråriga växter, perenner som skyler de vissnande tulpanerna.

Lökarna sätts på hösten

Tulpanlökar sätts i september eller oktober men de klarar faktiskt att sättas även senare än så, de kan spettas ner i frusen jord men det är inget vi rekommenderar.  Ett riktmått är 10 – 15 cm djupt, minst 3 x lökens höjd. Det blir kraftigare lökar och bättre blomning om de sätts djupt. Håll ett avstånd mellan lökarna på 10 till 15 cm, 12 cm brukar vara ett bra avstånd.

Växtplatsen ska vara väldränerad, vårblommande lökväxter vill ha en våt vår och en torr sommar.

Gräv ett hål, strö ut benmjöl för att främja rottillväxten, vattna och låt vattnet sjunka undan innan lökarna sätts ner. Tryck till dem så att de får bra kontakt med jorden. Täck därefter med den bortgrävda jorden.

Lästips: Rådjursfri trädgård – ja visst! 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Alla trädgårdar på världens mest ansedda trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, är inte iögonfallande. Det finns trädgårdar som man knappt hittar och ”Family Monsters Garden” var en sådan. Den låg väl inbäddad i en skogsdunge och valet av plats var perfekt!

Foto: Kerstin Engstrand

Detta var en trädgård som växte ju mer man var i den. I mitt tycke den bästa trädgården för här kunde man hitta många bra idéer att kopiera. För vem vill inte ha en lugn grön oas?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Grus, cortenstål, trä, växter där bladverket var i fokus och stora stenar, allt man mår bra av fanns här plus en rejäl vattenspegel.Vita fingerborgsblommor lyste upp och matchade björkna perfekt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vattenspegeln var vid fototillfället inte den vackraste, stora mängder av pollen från främst platanträden gjorde sitt. Inte så barnvänlig heller, ett nät under vattenytan skulle behövas. Samt troligen en bra plats för mygg också.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bänkarna var både vackra att beskåda och att sitta på.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett ”pilmonster” fanns också. De rosa blommorna som växer vid björknas bas är mycket intressanta mer om dem i en egen artikel, klicka här.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Två olika björkar dominerade, svartbjörk, Betula niga och vårtbjörk, Betula pendula, Trädgården var skapad av Alistair Bayford och fick guldmedalj. Den blev dessutom utsedd till Best in Show i kategorin ”Artisans Gardens”.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Hur skapar man en liten trädgård där Finlands över 188 000 sjöar ska finnas med på ett hörn – om än symboliskt – samtidigt som trädgården ska passa in i stadsmiljö? I Helsingfors eller I London?  Ingen lätt uppgift men med trädgården ”The Roots in Finland Kyrö Garden” lyckades Taina Suonio över förväntan. hennes trädgård fick förgylld silvermedalj, så nära guld man kan komma! Här berättar Taina för oss hur hon skapat sin trädgård. Hennes berättelse är i tre delar och Taina berättar på engelska. Inspelningen är gjord medan Chelsea Flower Show 2019 fortfarande var en byggarbetsplats, därav ljudet av stora maskiner i bakgrunden.

 

 

Finlands vita ros brukar den kallas på svenska. Den är en mycket vanlig ros på svenska kolonilotter.  Foto: Kerstin Engstrand
Finlands vita ros brukar den kallas på svenska. Här i Tainas trädgård på Chelsea, humlorna fann den direkt! Den är en mycket vanlig ros på svenska kolonilotter. Foto: Kerstin Engstrand

Även träden är viktiga, och planket i trädgårdens fond. Taina Suonio berättar vidare för oss om sin trädgård:

 

Sist, men inte minst, här finns även Finlands nationalträd och nationalblomma samt noga utvalda attribut i form av konstverk och nyttoföremål. Kanelbullar likaså!

 

Det var en glad Taina som fick en förgylld silvermedalj för sin trädgård. Nu siktar hon högre, på guld. Taina har även medverkat tidigare på Chelsea, i en trädgård skapad av det brittiska trädgårdssällskapet RHS.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården lever vidare, efter Chelsea Flower Show återfinns den i den finska ambassadens trädgård i London.

Finland har ett nationalträd, vårtbjörken och en nationalblomma, liljekonvalj men Sverige verkar inte ha något av detta. Vi har sedan lite mer än hundra år tillbaka landskapsblommor och 1985 utnämndes ornäsbjörken till Sveriges nationalträd och det är därför man har planterat  en ornäsbjörk i varje kommun. Koltrasten ska vara får nationalfågel.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Tillbaka till naturen. Foto: Kerstin Engstrand

Med ögon känsliga för grönt, ja så kan man nog summera 2019 års Chelsea Flower Show. Mest känslig för denna trend var det brittiska trädgårdssällskapet själva, RHS, med sin trädgård utom tävlan: Back to Nature.

Deras skogsträdgård var främst avsedd för barn. Ja, man önskade att man var barn igen för detta var så härligt gjort. Det kändes självklart och – naturligt. En porlande bäck, en koja och inte nog med det, dessutom en trädkoja.

 

Trädkojan var nog den vackraste jag sett, formad som ett gigantiskt fågelbo. Trädgård är läkande men naturen är mera kravfri. Här kan man gömma sig eller leka mera öppet, här kan man leka och lära samt inte minst upptäcka. En plats för hela familjen att skapa minnen på.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Här finns möjlighet att klättra uppför stegen upp i trädkojan eller varför inte svinga sig fram en liten stund?

Eller krypa genom det ihåliga trädet?

Back to Nature Garden var skapad tillsammans med NHS England för att lyfta fram vikten av både fysisk och psykisk hälsa. Delar av trädgården har också återanvänts i ett av deras områden.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården var gjord i samarbete med prins Willams hustru, hertiginnan av Cambridge (eller Kate Middleton som hon ofta anges som), Andree Davies och Adam White. Prinsparet besökte den även med sina barn.

gfx05375

Foto: Brittiska kungahuset/ https://www.royal.uk/duchess-Cambridge-rhs-back-nature-garden

Här kan du höra hertiginnan tala om trädgården:

https://twitter.com/i/status/1130337604925366272

Av Kerstin Engstrand

The Trailfinders Garden, Chelsea Flower Show 2019. Foto: Kerstin Engstrand

Tempererad regnskog mitt i London? Går det? Och går det att bygga en sådan på tre veckor?

Ja, har man kunskap och pengar samt deltar på världens mest ansedda trädgårdsutställning. 2019 var Sydamerika inspirationskällan för Jonathan Snow som Rabarbers läsare lärde känna under Chelsea Flower Show 2018 där han särskilt för oss berättade om den sydafrikanska trädgård han då hade skapat. Även i år berättar han för oss hur han hade tänkt om sin trädgård:

 

Svalt, till och med kylslaget, brant natur, mycket nederbörd samt ganska fuktig undervegetation skulle han skapa. Inte lätt! För att skapa dramatik och ge känsla av höjd hade han byggt upp en trägång målad i starkaste rött. Och ja, när man gick på den, jag var en av de få som fick den möjligheten, så kändes det verkligen att man var mycket högt uppe! Det var en svindlande känsla.

Vattenfall fanns där också.

Varför då detta tema? Regnskogarna är hotade och Jonathan ville att besökarna ska påminnas om vilket skört ekosystem de utgör. Han återskapade en bit chilensk natur.

Bland träden märktes särskilt det träd som på engelska kallas för Monkey Puzzel Tree. I Sverige populärt kallat för apträd, eller apskräck, Araucaria araucana men heter brödgran på svenska. Brödgran kan man se ibland i svenska trädgårdar, särskilt i Skåne och på Gotland. Jonathan hade även valt sydbok.

Hälften av växterna var växter som är ursprungliga från Chile, som Gunnera och brödgranen, 40% växter som en gång har planterats i landet medan de resterande 10% var växter som liknar växter som förekommer vildväxande i Chile.

Trädgården storlek var 10 x 20 meter. Den fick silvermedalj på grund av att Jonathan inte hade följt de ritningar han hade lämnat in.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Dame Judi Dench på Chelsea Flower Show 2019. Foto: Kerstin Engstrand

Hon är världsberömd skådespelerska och har en stark passion för träd. På Chelsea Flower Show 2019 presenterades en kampanj för att plantera en ny alm som är motståndskraftig mot almsjukan, sorten Ulmus ‘New Horizon’. Den har varit i odling sedan 1990-talet men den förökas vegetativt, allt för att säkerställa dess egenskaper, vilket medför att det tar år, det tar decennier att bygga upp ett rejält lager av träd. Först nu, efter nästan 30 år, har man tillräckligt många stora träd att man kan sälja sorten i större antal.

I Storbritannien finns även en kampanj att få alla som äger ett stycke mark att plantera ett nytt almträd, ”Re-Elming the British Countryside”. För 50 år sedan fanns det över 30 miljoner skogsalmar i Storbritannien, det var innan almsjukan slog till. Idag lär det bara finnas 100 kvar.

‘New Horizon’ är en korsning, Ulmus davidiana var. japonica x pumila, alltså mellan Ulmus japonica och Ulmus pumila. Den är alltså inte av brittisk ursprung, som skogsalmen Ulmus glabra. ‘New Horizon’  är en härdig sort för Storbritannien och klarar även översvämningar bra, vilket sorten blev utsatt för redan under sitt andra levnadsår!

Och så här berättade Dame Judi Dench själv. Inte lätt att tala när mängder av fotografer smattrar med kamerorna! Men som tur var satt jag på första parkett. De smattrande fotograferna fick stå längre bort.

 

I Sverige anges den klara sig till och med växtzon 4 och är ett stort träd, över 18 meter. Dock Hilliers anger att det blir lite över 12 meter. Först om 20 år vet vi mera exakt hur stort Ulmus ‘New Horizon’ blir! Bara det perspektivet kan göra en andlös. Det har under de här 30 åren planteras på en mängd platser runt om i Europa, allt för att testa om det verkligen är motståndskraftigt mot almsjukan och det har det visats sig vara.

Dame Judi Dench nämnde även problematiken med att även hästkastanj och ask har angrepp av sjukdomar.

Och ett dött träd kan påverka mycket. Adam Dunnett från plantskolan Hilliers berättade att han har själv personliga minnen av just skogsalmen, från sin pappas trädgård. Och även den skogsalmen dog av almsjukan, det var just det döda trädet som fick honom att satsa på en karriär inom hortikultur.

Adam Dunnett , Dame Judi Dench  och Robert Hiller vid almträdet 'New Horizon'. Foto: Kerstin Engstrand
Adam Dunnett , Dame Judi Dench och Robert Hiller vid almträdet ‘New Horizon’. Foto: Kerstin Engstrand

Förutom Ulmus ‘New Horizon’PBR Resista® finns även  Ulmus ‘Rebona’PBR Resista® som också är resistent mot almsjukan men är dock mindre härdigt, det klarar sig upp till och med växtzon 3.

Fram till den 30 mars 2020 kan du se det underbara programmet om Dame Judis passion för träd på URPLAY: https://urplay.se/program/205167-judi-denchs-passion-for-trad

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Mannaask. Foto: Kerstin Engstrand

Det regnar manna från himlen är ett uttryck som många av oss känner igen. Det återfinns i Bibeln, manna var mat som regnade ned från himlen under israeliternas uttåg ur Egypten.

Men vad är egentligen manna?  Var det frö eller pollen som regnade ner? Finns det något som heter manna?

Mannagrynsgröt finns, liksom mannapudding och soppa, någon gång har jag smakat på pudding och gröt som jag minns inte smakade så mycket, det smakade mest av den sylt som man hade till. Gröten görs av mannagryn som görs av sädesslag som hirs och vete och ska vara en delprodukt vid framställning av mjöl. Semolina är ett annat namn för mannagryn. Det finns även källor som anger att mannagryn ska beredas av frön från mannagräset, Glyceria fluitans.

Idag säger man att manna avsöndras av mannaasken. Avsöndras, då är det inte frön man syftar på.  Mannaaskens frö är roliga att titta på, de bildar små moln. Blommorna doftar sött.

Mannaask, detalj blomställning. Foto: Kerstin Engstrand
Mannaask, detalj blomställning. Foto: Kerstin Engstrand

Mannaask (Fraxinus ornus) tillhör asksläktet och trivs även i Sverige. Det finns ett stort fint exemplar vid italienska terrassen i Bergianska trädgården, Stockholm. Blommar beroende på var det växer i april, maj eller i början av juni. Blir vanligen 20 meter högt.

Men det är på Sicilien manna utvinns kommersiellt. Där, särskilt norr om Palermo görs en kräm, crema di manna, som man brer på en bit panettone. Det är saven som man använder, och den tappas på traditionellt sätt med att skära en v-formad skåra i barken. Tappningen sker i augusti och september och påbörjas när trädet nått en ålder av sju år. Under fem år beräknar man att ett träd klarar att tappas. Sav från äldre träd får inte samma fina smak samt blir också mera brun i färgen. På Sicilien säger man också att manna ska fungera som milt laxerande, något som jag inte märkt av! Dock ska dess laxerande effekt vara dokumenterad sedan 1239. Men det kan bero på att jag frossar i mannakräm på en bit panettone.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Man brukar säga att det finns tre huvudarter av kaffe, arabica, robusta och liberica där arabica är den vanligaste, därefter robusta. Arabica har en...