Satsa på en egen granskog

Satsa på en egen granskog

Växter som är gröna hela året ger en grundstruktur i trädgården som inte minst är viktig vintertid. Bland kännarna så är det ovanliga tallar och granar ”stort”. Oftast börjar man med pyttesmå exemplar. Så här i juletider slår Rabarber trädgård ett slag för gran i trädgården.

Granskog är Sveriges vanligaste skogstyp och en gammal granskog är en av de artrikaste växtmiljöerna, och det är där blåbär, kantareller och orkidéer stormtrivs.

Gran trivs bäst i näringsrik, fuktig mark. Den har ett ytligare rotsystem än tallen, gran saknar oftast pålrot, vilket tallen har. Men grundvattennivån kan påverka rotfördelningen på djupet, då söker sig de djupgående rötterna längre ned i marken. Efter stormen Gudrun har man också påtalat att granen får mera djupgående rötter om de får växa i tillsammans med andra trädslag, som andra tallväxter och bladfällande träd. Och buskar.

Vill du ha en modernare stil så är det mycket snyggt att plantera flera blåbarriga granar i en klunga.

Gran kan till och med klara sig på växtplatser som inte har så djupt med jord. Foto: Kerstin Engstrand
Gran kan till och med klara sig på växtplatser som inte har så djupt med jord. Foto: Kerstin Engstrand
Gran är alltid en gran, eller?

En gran tillhör något av de två huvudsläktena,  Picea, som har hårda och stickiga barr, eller  Abies, som har mjuka barr.  Vår ”vanliga” julgran är en rödgran, en Picea, medan den så kallade Disneygranen, eller kungsgranen är en Abies. Kungsgranen heter egentligen nordmannsgran, Abies nordmanniana, och är härdig t.o.m. växtzon 4. Det folkliga namnet kungsgran fick den i början av 1980-talet då den introducerades i Sverige. Det var när Domänverket började leverera granar av denna nya sort till slottet som man började kalla dem för kungsgran. Kan bli 35 meter och har sitt ursprung i Kaukasus och nordöstra Turkiet.

De nya kottarna lyser som röda juleljus. Foto: Kerstin Engstrand
De nya kottarna lyser som röda juleljus. Foto: Kerstin Engstrand

Rödgran, Picea abies, är mycket härdig och växer över hela vårt avlånga land. Den är en av de få vildväxande barrträd vi har och kan bli mycket ståtlig, upp till 60 meter. Inte nog med det, en gran kan också bli hela 400 år gammal. 400 år kan verka gammalt men tallen blir faktiskt betydligt äldre. Så att plantera en rödgran i din trädgård är verkligen att plantera ett vårdträd för åtskilliga kommande generationer.

Först när rödgranen blir 30-40 år sätter den sina första kottar. På våren är de nya kottarna röda, och står upp som tända ljus. Under maj-juni sprids pollenkornen och efter pollineringen sker befruktning men fröna mognar först under hösten. Fröspridningen sker först påföljande vår. De mogna kottarna hänger rakt ner. Vissa år är de så många så man talar om kotteår. Granen är Medelpads landskapsblomma.

“Arbor topiaria”
En välskött granhäck älskas av småfåglar. Denna omger köksträdgården i Bergianska trädgården. Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
En välskött granhäck älskas av småfåglar. Denna omger köksträdgården i Bergianska trädgården. Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Förr var det vanligt med granhäck, en häck som småfåglarna älskar. Gran går utmärkt att klippa, och Carl von Linné kallade den för ’arbor topiara’. Det är synd att så många tar bort granhäckar, de är en viktig del av vår kulturhistoria.

Bästa tiden att beskära en gran är när årsskotten är fullt utvecklade, vilket brukar vara i juni-juli. Det är enbart de nya, mjuka årsskotten man klipper, och kännarna säger att man ska dra av skotten och inte klippa med sekatör. Och varje gång beskär man ytterst försiktigt. Vedartade delar kommer inte att skjuta nya skott. Toppning ska inte ske förrän granen/häcken har nått önskad höjd.

Smultrongran väcker alltid uppståndelse. Foto: Kerstin Engstrand

Smultrongran väcker alltid uppståndelse. Foto: Kerstin Engstrand

Smultrongran, Picea abies, ’Cruenta’ eller exempelvis ’Rydal’ , zon 5– 6 har fått sitt namn efter de just smultronröda skotten. Under sommaren blir skotten gröna. Blir 6 meter.

Koreagranens blåtonade kottar sitter oftast i små klungor. Foto: Kerstin Engstrand
Koreagranens blåtonade kottar sitter oftast i små klungor. Foto: Kerstin Engstrand

Koreagran, Abies koreana, har sitt ursprung i Korea, och är en spektakulär gran. Det är inte växtsättet som gör den extremt iögonfallande, utan de stora blålila kottarna medan barren är vita på undersidan.  Härdig t.o.m. zon 4. Den har ett vackert växtsätt och blir inte så hög, vanligen maximalt 6 meter. Och den växer långsamt varför man bör köpa ett så stort exemplar man kan finna.

Det finns flera olika koreagranar, som gul, men även en mindre koreagran ‘Silberlocke’ som har ett annorlunda utseende, barren är vrida och genom att den silverfärgade undersidan då syns bättre är denna mera silvrig.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Publ. Dec 22, 2015