Bukettanemoner, drömblomman

Man kan ibland finna plantor att köpa men vanligen så driver man fram bukettanemonerna från knölar.

Ja, de är verkligen knölar, de ser ut som knaggliga små stenar!

Jag har både testat att förkultivera dem så att de hinner bilda plantor innan de planteras ut samt att först förkultivera dem inomhus och så snart knölarna börjat bilda rötter satt ut dem i en pallkrage. Båda sätten fungerar.

Jag har dessutom satt knölar på hösten och på våren. Båda fungerar. Dock är det färre som blommar i maj av de som satts på hösten och fått genomlida en svensk vinter.

De vanliga sorterna i de Caen-serien är lättare än de mera exklusiva italienska i Mistralserien. Anemoner i Mistralserien bör man förkultivera tills de växt till sig till plantor innan de planteras ut.

Vanligen blommar knölarna cirka tre månader efter plantering om de sätts ut på våren. Mina satta på hösten blommar i början av maj. En knöl kan ge allt från en, tre, fem, kanske till och med tolv och riktigt stora knölar kan under en säsong ge hela 30 blommor. Med säsong menar jag från maj till och med oktober.

Knölarna är som sagt stenhårda. Och fula. Man kan knappast tro att det ur en sådan kan springa ut de vackraste av blommor. Just hårdheten gör att man därför brukar man låta dem dra i vatten. Rumstempererat vatten rekommenderas. Jag har testat flera olika sätt:

1. Det klassiska rådet att bara låta dem dra i vatten i sex till åtta timmar. Har också glömt bort dem så de har legat över natten i vatten, i tolv timmar och det har också gått bra. Risk finns dock att om de ligger för länge i vatten och därefter i blöt jord att knölarna ruttnar.
2. Yrkesodlartricket jag en gång lärt mig av, har för mig av en odlare i San Remo, en stad där sluttningarna är fulla av växthus för där odlar man snittblommor!  Och det är att låta dem dra i rinnande vatten, eller i alla fall vatten som cirkulerar. Så jag använde mig av en liten akvariepump som jag lade i en stor bunke. Fyra timmar räcker och fungerar lika bra, särskilt om knölarna är färska. Jag lägger dem i nätpåsar, täta sådana som jag fått andra lökar i då jag oftast har flera olika sorter som jag vill hålla åtskilda. Annars är det väldigt vackert att låta anemoner i olika färger växa tillsammans. Det är en oemotståndlig syn!

Men en sak är viktig, sätt knölarna så fort du får dem! Eller förvara dem i kylskåpets svaldel tills det är dags.

Vanligen brukar man börja förkultivera dem i mars, april månad.

När knölarna legat ett par timmar i vatten har de svällt upp lite och blivit lite mjukare. Då kan du sätta dem i krukor eller utomhus om jordtemperaturen är runt tio grader. Inomhus brukar de visa gröna blad efter cirka 10 dagar.

Man brukar rekommendera ett avstånd på 10 cm mellan knölarna och på minst 10 cm djup. De jag vill övervintra på friland sätter jag oftast på ett djup av 15 cm – då kommer de tillbaka. Hade det var i till exempel Italien hade rådet varit 5 cm djupt och 10 – 15 cm mellan varandra då man där oftast har tillgång till större knölar.

Viktigt är att växtplatsen är solig men också att jorden är fuktig men inte blöt. och det ska vara väldränerat.

En del anemonknölar är plattare än andra. De flesta är lite konformiga och man ska sätt dem med toppen nedåt.

Man kan också förkultivera dem lite längre, så att rötter syns innan de sätts i jord. Jag lägger ut mina på en djupare bricka som har ett lager jord, fördelar över de vattendragna knölarna och sedan täcker dem med jord. Det tar en till två veckor innan alla knölar har grott.

När de börjar skjuta gröna skott är det dags att vattna igen.

När varje knöl har fått två blad så sätter jag ut dem, antingen i krukor eller ut på friland, i en pallkrage i soligt läge till exempel.

Sedan är det bara att vänta, plötsligt händer det! Som snittblomma håller bukettanemoner länge, i över en vecka, ibland till och med i två.

Text och foto: Kerstin Engstrand