Taggar Inlägg "Lökar & knölar"

Lökar & knölar

Foto: Kerstin Engstrand

Den för ögat mest bedårande växten var alla irisar. Men vilka sorter hade Sarah använt? Och hur var hennes planteringsteknik?

För det första, en kombination av skicklighet och tur gjorde att alla utom en sort var i blom till Chelseaveckan som inträffar vecka 21. Nio olika sorter av Bentoniris hade hon valt ut. En ville inte komma i blom, ‘Benton Farewell’, (passande namn) så den blev ersatt. Alla sorter var odlade av plantskolan Crocus som är verkliga proffs. Men vädrets makter kan de inte råda över. Våren 2023 var kall. Dock, de hade tur, den brittiska sommaren 2022 var het! Så Crocus såg till att alla irisplantor då fick bada i sol och värme vilket resulterade i en fenomenal blomning -23.

Sarah använde en planteringsteknik med rejält utrymme mellan plantorna, negative spaces, något man använder sig av när man planterar en trädgård som ska leva vidare i årtionden men mindre vanligt i utställningsträdgårdar. Denna teknik medförde att plantorna fick bättre lyskraft. De fick medhjälp av jorden/gruset och stensättningen. Särskilt iris med sina svärdsliknande blad gagnades av detta.

Här ett exempel:

Sorterna som fanns i trädgården var :

  • Iris ‘Benton Argent’
  • Iris ‘Benton Olive’
  • Iris ‘Benton Caramel’
  • Iris ‘Benton Deidre’ (den stavning som flertalet etablerade plantskolor använder)
  • Iris ‘Benton Lorna’
  • Iris Benton Menace
  • Iris ‘Benton Nigel’
  • Iris ‘Benton Pearl’
  • Iris ‘Benton Susan’

Alla hade inte slagit ut till början av Chelsea, några slog ut först i slutet. Alla syntes heller inte lika bra då några bara fanns i enstaka exemplar. Här kommer jag att visa exempel på hur de flesta var planterade. Mer om hur Sir Cedric Morris tog fram och hur man namnsatte sina irisar kan du läsa i dessa artiklar:

Chelsea-15: Bentoniris

Sir Cedric Morris

Iris ‘ Benton Olive’

Foto: Kerstin Engstrand

Var den dominerande, här ovan i kombination med fänkålsdill. Detta var den iris som förförde Sarah Price i maj 2015 och som dansade fram i hela trädgården.

Ibland fick Olive sällskap som här med ‘Benton Susan’ i gult och vitt och med ‘Caramel’

Foto: Kerstin Engstrand

Ibland framhävdes den med hjälp av en annan iris som bildade bakgrund, den gulvita ‘Benton Susan’ syns i bakgrunden:

Foto: Kerstin Engstrand

Iris ‘Benton Susan’

‘Benton Susan’ i förgrunden, Iris ‘Benton Deidre’ är irisen närmast bordet. Foto: Kerstin Engstrand

Var nog nummer två i antal, i alla fall i blom i början av veckan. En lite mera robust och vanlig iris i sina färgtoner. Hon syns även i kombinationer med ‘Benton Olive’.

Foto: Kerstin Engstrand

Iris ‘Benton Deidre’ och ‘Benton Caramel’

‘Benton Deidre’ med ‘Benton Caramel’ i bakgrunden. Se hur fint färgväpplingen till höger vars knoppar tar på irisarnas färgtoner. Foto: Kerstin Engstrand

Ovanstående bild är en närbild, i sitt sammanhang ser planteringen ut så här: Lägg märke hur fint de tar upp bordsbenens färgtoner samt murens och att ‘Benton Susan’ syns längre bak till höger.

Foto: Kerstin Engstrand

Iris ‘Benton Lorna’

Foto: Kerstin Engstrand

Iris ‘Benton Pearl’

Hittade jag bara ett exempel av men ack i en så spännande kombination!

Foto: Kerstin Engstrand

‘Benton Argent’, ‘Benton Menace’ och ‘Benton Nigel’

De hittade jag inte i blom men de ser ut sär här:

Nyfiken på Cedric Morris? Klicka här!

Nyfiken på Bentonsirisar? Klicka här!

Nyfiken på andra blommor i Sarahs trädgård? Klicka här!

Av Kerstin Engstrand

Sarah Price. Foto: Kerstin Engstrand

Från idé till färdig trädgård. En sagolikt spännande resa som startade 2015 och fick sin Grande Finale i maj 2023. Då, i slutet av maj fick hon guldmedalj. Starten var en iris. Tänk vad en blomma kan åstadkomma!

2015 såg trädgårdsdesignern Sarah Price en utställning av mycket särskilda irisar, så kallade Bentonirisar som du kan läsa om här. Särskilt en iris, ‘Benton Olive’ väckte hennes intresse. Färgskalan kan jag nog säga var typisk Sarah, det fanns lite av den i hennes tidigare trädgårdar som på Chelsea-18 där hon hade haft Monet som inspirationskälla.

I förgrunden ‘Benton Olive’, i bakgrunden ‘Benton Lorna’. Foto: Kerstin Engstrand

Denna iris gjorde det självklart att skapa en trädgård med tema Cedric Morris, konstnär och växtförädlare av just dessa iris. Under åren 2015 – 2023 kom hans boningshus med trädgård att skänkas till Garden Museum i London. Benton End hade, och har, ett stort behov av renovering så det blev självklart att 2023 års trädgård skulle bli en trädgård som skulle leva vidare just på Benton End.

Vid sina besök på Benton End hittade Sarah växter som kämpade bland ogräs och hon fick även starka intryck av husets arkitektur och materialval. 1500-talet mötte 2020-talet.

Ser du hur färgtonerna går hand i hand? I trädgården växer även flera tallar. Foto: Sarah Price/Local Works Studio

Så några växter var självklara. Fler hittade hon i Cedrics målningar. Bland annat hade Garden Museum haft en stor utställning om hans verk våren 2018. Flera böcker hade också getts ut. Sakta men säkert börjar han bli allt mer uppmärksammad.

Denna målning av Sir Cedric Morris är en som Sarah Price refererar till. Lammöra, vallmo, målla m.m. med ett skimmer av medelhavsljus.

Beth Chatto, som var en av Morris vänner, ägde flera av hans verk varav några såldes efter hennes död.

Målning av Cedric Morris, tidigare ägd av Beth Chatto. Lägg märke till bakgrundens färger. Målningen lär heta Still Life (stilleben på svenska). Växterna är bland annat blå vädd, nejlikor och dagliljor. På bordet ligger en blomsterkrasse.

I Morris målningar finns det gott om växter, både blommor och grönsaker. Men också flera med hönsägg i olika färger. En av dem tillhörde den välkända kokboksförfattaren Elizabeth David och hon valde just den att pryda hennes bok ‘An Omelette and a Glass of Wine’. Hon skänkte senare tavlan “The Eggs” till Tate och bifogade en livfull beskrivning om tavlan och Cedric Morris. De var mycket nära vänner, David var nog till och mer mera vän med hans partner Lett vilken hon flitig brevväxlade med. Lett var den som lagade maten på Benton End, Morris kunde knappt koka ett ägg. Hon var även en flitig besökare på Benton End.

Omslagsbildens målning, The Eggs, där ligger äggen i en rustik keramikskål något som det fanns gott om i Benton Ends kök. Lägg märke till de olika färgtonerna i målningens bakgrund. Målningen till höger, där ser vi i bakgrunden den brödugn som fanns, och finns än idag på Benton End, medan flera växter finns till höger i bild. Två irisar i en vas och en fetbladsväxt av släktet Cotyledon, ett släkte som omfattar minst 35 arter. Nu var Sarahs färgskala för trädgården satt!

Det finns ännu en målning som jag tror påverkat Sarah Price, en föreställande Benton Ends muromgärdade grönsaksland där muren har mycket speciella färger. Färger som går igen i den mur som omgav Chelseaträdgården.

Här har vi några av Sarah Prices skisser till Chelseaträdgården 2023:

Designskiss av Sarah Price.

Designskiss av Sarah Price

Hur blev då trädgården? Läs om den här.

På tisdagen fick Sarah och hennes team guldmedalj.

Av Kerstin Engstrand

Årets växt, Chelsea Flower Show 2023. Foto: Kerstin Engstrand

Vilken växt blir årets växt, Plant of the Year Chelsea Flower Show, det är något vi alltid är nyfikna på. 2023 korades en ståtlig mörkt lila, nästan svart kärlekslilja, Afrikas blå lilja, Agapanthus BLACK JACK (‘Dwaghyb02’) framtagen av De Wet Breeders. Den var utställd i Sparsholt College:s monter och säljs i England av Thompson & Morgan.

Agapanthus BLACK JACK (‘Dwaghyb02’) Foto: Kerstin Engstrand

Förutom färgen så är den ovanligt blomvillig. De mörka blommorna får med tiden en metallisk glans.  Blomstänglarna blir cirka 80 cm höga och varje blomma består i regel av minst ett dussin blommor. Det sägs att den ska klara en del minusgrader men det är en osäker uppgift. Finns att köpa inom EU, bland annat från Nederländerna.  

Hydrangea serrata ‘Gotemba Nishiki’ . Foto: Kerstin Engstrand

Som god tvåa kom en variegerad, Hydrangea serrata ‘Gotemba Nishiki’ (EUPHORIA PINK) . Puprpurhortensia på svenska och det finns redan en mängd namnsorter men ingen som ser ut som denna. Lär vara den första i sitt slag där bladverk och blomma är lika uppseendeväckande. Bladverket börjar i rosa vid bladutsprunget och förändras under säsongen till att gå i vitt och grönt. Blommorna går i två toner av rubinrött men om jorden har lågt PH-värde, dvs en sur jord, blir blommornas färg mera violetta. Purpurhortensia trivs i både sol som i skugga. Den är framtagen i Japan, av Nagasaki T. I Europa ansvarar Osco Garden BV för den och på årets Chelsea så var den utställd i Stonebarn Landscapes monter. I Storbritannien är det Thompson & Morgan som distribuerar den.

Solros ‘Desire Red’. Foto: Kerstin Engstrand

En som inte vann pris men vårt hjärta är den utsökt vackra lågväxande solrosen ’Desire Red’ vars frö fanns att köpa i Sverige redan under säsongen 2023.  Den är en hybrid, en korsning mellan en hög röd solros och en lågväxande förgrenande gul.  Utsökt i krukor. Sommaren 2024 ska vi ha mängder av denna, särskild där vi kan avnjuta den i motljus.

En ny luktärt väckte också intresse, Lathyrus odoratus ‘Dawn Everest’. Mycket vacker i rosa och med en extra stark doft. Ursprungligen framtagen av Frank Verge men visades upp av nykomlingen Darren Everest Sweet Peas.

Lathyrus odoratus ‘Dawn Everest’. Foto: Kerstin Engstrand

Chelsea Plant of the Year startade 2010. Syftet är att dels bedöma nya växters kvalitet men också att ge odlarna extra uppmärksamhet.  Urvalet som görs är bland nya växter som utställare på årets show visar upp. De bedöms av RHS Plant Committees samt Trials Forums. 2023 var det 18 nyheter som var nominerade. De övriga var:

 Weigela ‘Camouflage’, som kom på tredje plats

Agave ‘Blazing Saddles’

Clematis ‘Tumaini’

Cordyline ‘Magic Star’

Echinacea purpurea ‘Pink Shimmer’

Erysimum ‘Colour Vibe Red’

Erysimum ‘Taffeta Series’

Geum ‘Orange Pumpkin’

Lavandula x intermedia ‘Exceptional’

Rosa ‘Dannahue’

Salvia x sylvestris ‘Purple Spring’

Streptocarpus ‘Dolina’

Tomato ‘Bliss’

Tradescantia ‘JS Brainstorm’

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sarah Price. Foto: Kerstin Engstrand

The Nurture Landscapes Garden. Så hur blev Sarah Price trädgård?

Elegant, vacker, sofistikerad, rustik, oväntad, modern, hållbar, unik – ja, det är bara några få ord som beskriver den.

Eller så här: 50 meter mur, 50 meter flätat rep, mängder av specialgjorda krukor, specialgjorda tegelstenar, växter i mängd och framför allt iris!

Att Sarah Price i botten är konstnär, det märks. På bilder ser trädgården ut att vara en akvarellmålning! Själv skulle jag även gärna ha den som pusselmotiv.

Design: Sarah Price

Konstruktion: Crocus Ltd

Sponsor: Nurture Landscapes

Iris dansar fram i Sarah Prices trädgård. Lejonparten är av sorten ‘ Benton Olive’ Foto: Kerstin Engstrand
Designskiss: Sarah Price. Här syns tydligt den rytm som även finns mellan hårdgjorda ytor

Som Roms berömda pinjeträd

Det känns som att vara i Rom! Foto: Kerstin Engstrand

Själv fick jag en härlig känsla i magen, tallarna! De ser ut som Roms pinjeträd, paraplyformade pinjer men det är vanliga svarttallar, Pinus sylvestris, som Mark Fane från Crocus hittade på en plantskola i Tyskland. Gissa att det var många som var spekulanter på dem, även Monty Don.

Foto: Kerstin Engstrand

Genial mur och geniala gångar

Foto: Kerstin Engstrand

Muren som går i olika toner är genial. Liknande återkommer på många av Cedric Morris målningar. I kombination med marken, tegel som möter kross av diverse gammalt material. Som i sin tur återkommer i krukor och vattenspeglar. Allt är så ljuvligt sammanlänkat. Mer om hur muren skapades kan du läsa här.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I sol som i skugga

Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården är lika eggande i sol som i mulet väder. Solens gula strålar ger mera terrakottaskimmer, mulet väder ger pastellfärgerna extra djup. På varje plats blev man ståendes och bara njöt. Vattenspeglar fångar minsta ljusglimt, de blommande irisarna likaså.

Lite silver

Foto: Kerstin Engstrand

Tre olika silverbuskar tog upp den silvriga tonen som även återfinns i Cedric Morris målningar. De var:

Elaeagnus angustifolia, Silverbuske
Elaeagnus ‘Quick Silver’ , som är en namnsort av silverbuske och vanlig i svenska trädgårdsbutiker.
Elaeagnus umbellata, Koreansk silverbuske

De är alla ganska snabbväxande, lättformade och ger ett “lätt” intryck. Extra snygga om de beskärs så att de blir flerstammade.

Silverbuske i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Även teglet har ett lätt skimmer av silver. Mer om teglet kan du läsa om här.

Bord och krukor

De icke glaserade krukorna var gjorde för hand på Crocus område. Mer om detta kan du läsa här.

Nyfiken på växterna? Läs då artikeln om dem, klicka här. Mer om irisarna finns kan du läsa, klicka här.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Plantlistan till varje trädgård på Chelsea Flower Show är lång, och Sarah Prices växtlista innehöll minst 144 olika och till det tillkommer mängder av exemplar av flera av dem. Ändå upplevs trädgården som lätt. Här finns plats att sätta ner fötterna, här finns plats att vila blicken och framför allt, här upptäcker man mängder med spännande kombinationer av det lilla slaget. Sarah kittlar vår nyfikenhet!

Vi börjar med växter på A

Trädtaklök. Den lilablommande växten är Tulbaghia violacea. Foto: Kerstin Engstrand

A som i Aeonium. En växt bördig från Teneriffa som ogillar vinterfukt. Ingen växt för oss att att normalt ha i våra trädgårdar. Vanligen har vi den i kruka och låter de står skyddade under vintern. Trädtaklök på svenska. Den är en suckulent som är lite som en vedartad minibuske och mycket snygg i kruka. Den blir som en skulptur. Vanlig även på Madeira och i Marocko. Många som vi köper i svenska butiker är odlade i Marocko. De med vinröda till purpurfärgade blad är mest eftertraktade. Trivs bra utomhus efter det att sista frosten har passerat tills höstfrosten kommer.

Sarah hade valt ut sju olika av de cirka 35 som finns och jag vet inte om alla sju till slut fanns med. De får finare färg om de står ljust. Det var Aeonium ‘Blood’, ‘Cyclops’, ‘Deep Purple’, ‘Pomegranate’, ‘Red Edge’, Schwarzkopf’ och ‘Urbicum’.

Foto: Kerstin Engstrand

Några mångula sömntutor

Eschscholzia California ‘Ivory Castle’ bland kvanne och Origanum dictamnus som på svenska kallas för spansk humle. Helt märkligt för detta är en grekisk krydda bördig från Kreta. Humle troligen för att blommorna ser ut som just humlekottar. Kretadiptam heter den också.

Många växter matchas med lila Tulbaghia violacea och namnsorten ‘Purple Eye’. Kallas ofta för vild vitlök. Här nedan tillsammans med irisen ‘Benton Olive’ .

Foto: Kerstin Engstrand

Mera lila, vän Linaria

Purpursporre är en trevlig växt. En bra ettåring som passar i rabatten och i den blivande ängen. Fin även som snittblomma och mycket lättsådd. En bra minglare som dyker upp lite överallt. Samt fångar upp det lila i flera irissorter. Linaria maroccana ‘Azure’ med vit fläck och Linaria maroccana ‘Violet’ som är enfärgad var flitigt använda. Linaria ventricosa som brukar blomma i brons skulle också finnas men den såg jag inte.

Och en mycket udda och unik växt, Beschorneria yuccoides, också kallad för Mexican Lily eller Mexican False Red Yucca skymtade fram. Det är växten med korallröd stjälk bakom krukan på bilden till vänster och på bilden till höger ser du den längst till vänster mot muren. Är sorten ‘Quicksilver’ som blir ca 1,2 meter hög och 1,5 meter bred. Når sin fulla storlek efter tio till tjugo år.

Några rosor och ett blåregn

‘Mutabilis’ Foto: Kerstin Engstrand

Några rosor hittade man också. Mest syntes Rosa chinensis ‘Mutabilis’. Den fanns i år i flera trädgårdar och det var länge sedan! Den svängde sig elegant mot muren. Går även under synonymen ‘Butterfly Rose’ vilket är passande namn då blommorna är fjärilsliknande. Mutabilis pga av att blommorna skiftar i olika orange och ceriseröda toner. Även känd för sina vackra blomknoppar. Har en fin doft av citrus.

‘Nozomi’ är en marktäckande ros med japansk namn som betyder hopp. Foto: Kerstin Engstrand

Daggrosen, Rosa glauca, är en intressant ros som är som gjord att kombinera med exempelvis lila växter. Här bjöd Sarah på en överraskning, bland rosen minglade en luktärt. Och det ingen mindre än Lathyrus ‘Cedric Morris’ ! Den liknar både ‘Cupani’ och ‘Matucana’ men just denna sägs härstamma från frön som Cedric Morris själv hade samlat in på Sicilien.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Blåregn, Wisteria sinensis ‘Amethyst’

Foto: Kerstin Engstrand

Fler växter, alla de iris som växte i trädgården hittar du här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sarah Cooks irisutställning, Chelsea Flower Show 2015. Foto: Kerstin Engstrand

På Chelsea Flower Show 2015 väckte en utställning om trädgårdsiris stor uppmärksamhet. Främst för färgerna, de var knappt ”vanliga” irisfärger utan många hade en dov pastellton, några med tunt grått dis över sig. De var sofistikerade, verkligt sofistikerade, särskilt en sort.

Dessa iris tillhörde en “National Plant Collection of Tall Bearded Iris” och alla var de en gång framtagna av konstnären och växtkännaren Sir Cedric Morris (1889 – 1982). Han var bland annat god vän med Elizaberth David, Beth Chatto och Vita Sackville West. Man vet att han förädlade fram minst 90 sorter och att han tog fram tusen nya plantor varje år. Då han fröförökade dem behövdes ett stort urval. 

Han startade sin odling först i The Pound för att därefter 1940 flytta till Benton End i Suffolk. Där fortsatte han att tillsammans med partnern Arthur Lett-Hains (vanligen bara kallad för Lett) driva den konstskola de startade 1937 och som var vida populär, East Anglian School of Painting and Drawing. Det sägs att det var en skola med gott om skratt och att deras hem alltid var fullt av gäster. På Benton End samlades kändisar som Elizabeth David och Benjamin Britten. En av hans namnsorter, ‘Benton Stella’ är döpt efter den kända kokboksförfattaren Elizabeth David:s mamma. Det var troligen mamman som introducerade David för Morris.

Två år efter Morris död, 1984, höll Tate en retroperspektiv utställning med hans verk. Man vet att hans irisar såldes kommersiellt och även uppvisades på utställningar fram till 1970-talet. Men sedan? Efter 1984 var det tyst.

Mannen i vit rock till höger på bilden som pekar på några iris är växtkännaren och planthunter Roy Lancaster. Hustrun, i blå kappa, har fått en kaprifol uppkallad efter sig, en kaprifol som Roy en gång hittade i Sverige, vid en strand i Halland. Foto: Kerstin Engstrand

Det skulle ta 20 år innan Morris började att uppmärksammas igen.  2004 började Sarah Scott, tidigare sedan 1991 förste trädgårdsmästare på Sissinghurst, samla hans irissorter systematiskt. Varför då? Jo, hon hade gått i pension och på Sissinghurst hade de några av hans iris.  Något hon till en början inte visste om, det var först när hon hittade en växtetikett där det stod ‘Benton Nigel’ som intresset väcktes. Inte nog med det, etiketten väckte barndomsminnen vid liv. Hon hade nämligen vuxit upp i närheten av Benton End och namnet Benton gjorde sig påmint. Hon hade druckit te i trädgården som barn! Tydligen under något välgörenhetsevent för Röda korset och hon har minnen från när hon var sju år. Då såldes även plantor, särskilt de sorter han inte var riktigt nöjd med.  Etiketten och hennes barndomsminnen triggade i gång en nyfikenhet som blev starten för nationalkollektionen. Sarah Scott förstod också vikten av att inte bara hålla samlingen vid liv utan även se till att sorterna förökades för att säljas. Allt för att säkra dem för framtiden. Och att de verkligen är framtida sorter fick hon verkligen bekräftelse på 2015. ”Alla” vill ha en Bentoniris, särskilt sorten ’Olive’. Turligt nog hade hon inte långt till en av landets främsta plantskolor, Howard Wholesale Nurseries, som även drar upp en mängd plantor ute på fält vilket passar iris särskilt bra.

Att hon elva år senare, 2015, skulle få äran att visa upp dem på Chelsea Flower Show fanns då, 2004, inte ens i hennes drömmar. Detta trots att Morris iris hade visats på Chelsea under många år. Det finns uppgifter om att de såldes kommersiellt fram till 1970-talet. Tillsammans med Howard Wholesale Nurseries skapade hon utställningen på Chelsea-15 som fick guldmedalj – förstås.

I förgrunden ‘Benton Olive’, i bakgrunden ‘Benton Lorna’. Särskilt ‘Benton Olive’ förförde Sarah Price. Det var här, år 2015, hon bestämde sig för att snart skapa en trädgård med just dessa irisar. Åtta år senare, 2023, blev den till. Foto: Kerstin Engstrand

Det var denna utställning som Sarah Price såg och det var där hon bestämde sig för att några av dessa Bentoniris skulle bli primadonnor i en trädgård. Men just då hade hon inte tid då hon höll på att förbereda en annan trädgård för Chelsea-2018. Den fick tema efter en av Monets målningar.

Utställningen på Chelsea 2015 visade upp iris i ett sammanhang, Morris som konstnär och växtförädlare. Intressant att notera att de då var alla uppodlade i ett torvfritt odlingssubstrat, Melcourt’s Peat-freeSylvamix® Potting mix.

Målningarna som föreställde Cedric Morris var alla skapade av Cherryl Fountain.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Självporträtt. Sir Cedric Morris. Ca år 1910. Tillhör National Portrait Gallery.

Han tog fram och namnsatte runt 90 iris. Alla finns ännu inte i en sammanhållen samling och man letar fortfarande efter vissa sorter som kan finnas i trädgårdar i bland annat USA. Man vet att Cedric Morris samarbetade med en amerikanska odlare, Paul Cook. De bytte irispollen med varandra. Med USA finns även brevväxling om utvecklingen av vad som anges vara den första helt rosa irisen, ‘Edward of Windsor’.

Brevväxling om ‘Edward of Windsor’ visad på utställningen 2018, The Garden Museum, London.

Jag har inte sett den i verkligheten men de bilder jag sett har mera varit på en aprikosfärgad än en rosa iris. Däremot sägs den vara avbildad på den av Tate ägda målningen Iris Seedlings. Och där finns en iris som är mera rosa, som syn i målningens mitt. Eller så är det så att det som då kallades för rosa (pink) är vad vi idag anger som aprikosrosa.

Iris Seedlings, målning av Sir Cedric Morris. Är i Tates ägo men visas sällan. Fanns även med i utställningen 2018 på The Garden Museum. Detta är hans egna irisar, framtagna av honom. Motivet är intressant då man först efter ett tag noterar att det är en annan målning i bakgrunden.

‘Benton Strathmore’ är ett annat sådant “rosa” exempel. Den fanns med i stor mängd på Chelsea-15 och den var aprikosfärgad. Strathmore uppvisades första gången 1948, på Chelsea, för dåvarande drottning Elizabeth och hon lär ha godkänt att den uppkallades efter hennes barndomshem Strathmore. Detta var alltså Elizabeth, drottningmodern till Elizabeth II.

Iris ‘Benton Strathmore’ i förgrunden, ‘Benton Arundel’ i bakgrunden, från Chelsea-2015. Foto: Kerstin Engstrand

2018 blev det dags igen. Då hyllades Cedric Morris med en utställning på Garden Museum. Där visades en stor samling av hans målerier. Morris är mest känd för sina blomstermålningar men han målade även grönsaker.  

The Garden Museum, entrén till Morrisutställningen 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Även en del dokument om hans växtförädling visades.

Sidor från Morris anteckningar om hans korsningsförsök för att få fram nya irissorter. Det har framgått att han gjorde minst 1000 korsningar varje år, eller i alla fall att 1000 lyckades växa sig till småplantor, seedlings. Från The Garden Museums utställning 2018 .

Numera äger Garden Museum Benton End, de fick den som gåva och drivs som Charity. Anläggningen håller på att rustas upp och beräknas kunna öppnas 2026. Sarah Price Chelseaträdgård-23 flyttas till Benton End.

‘Benton Lorna’ i rabatterna utanför The Garden Museum, London 2018. Foto: Kerstin Engstrand

I trädgården till museet hade trädgårdsdesignern Dan Pearson bidragit med några irissorter från hans egen trädgård, sorter som han bl a fått tag i av Sarah Cook. Dan har ansvarat för museets nya trädgård. Han brukar benämna Morris iris som väldigt sofistikerade och det kan man hålla med om att flera av dem är. I trädgården hade han planterat fem sorter: Benton Nigel, Benton Pearl, Benton Lorna, Benton Caramel och Benton Duff.

Populära i USA

Minst 90 sorter, och lejonparten var populära i USA. Man har funnit att hälften var registrerade namnsorter där över vilket bekräftas i American Iris Society’s officiella register. Morris föredrog plicatas. Trädgårdsirisens stora antal färgkombinationer gör att de delas i olika grupper som exempelvis:

  • self           – en enda färg
  • bitone-     – två olika toner av en och samma färg
  • bicolor      – två olika färger
  • amoena    – vit eller krämfärgade inre kronblad och färgade yttre blad.
  • variegata  – gula inre kronblad och röda,bruna eller kastanjefärgade yttre blad
  • plicata      – oftast ljus, vit-gul grundfärg, med kanter i annan färg
  • blend        – två eller fler färger i kombination eller blandning på samma kronblad

Iris ‘Benton Arundel’, Chelsea Flower Show 2015. Foto: Kerstin Engstrand

Samtliga Bentoniris är vad vi idag kallar för trädgårdsiris, Iris germanica, även kallade för skäggiris. Släktet Iridaceae omfattar minst ett par hundra arter och en mängd hybrider. Man brukar indela iris i tre huvudgrupper varav de första två har rotstock, rhizom:

  1. Skäggbärande där den vanligaste irisen, trädgårdsirisen, Iris germanica  och småriris Iris barbata-nana ingår. De nedre kronbladen, som oftast hänger nedåt, har en starkt färgad mustasch eller skägg i blomöppningen. De skäggbärande har också kraftiga, svärdsliknande blad.
  2. Skägglösa där bl a den vilda svärdsliljan, Iris pseudacorus ,strandiris, Iris sibiricaIris setosa samt japansk iris, Iris ensata, glansiris ,Iris laevigata och vinteriris, Iris foetissima ingår. Gemensamt för alla dessa är att deras bladverk är gracilare än de skäggbärandes.
  3. Arter med knöl, som våririsen, Iris reticulata, Junosorterna och holländsk iris.
Iris ‘Crathie’ är den aprikosrosa irisen längst fram till vänster. Från Chelsea-2015. Foto: Kerstin Engstrand

Att han satte prefixet Benton till sina namnsorter har underlättat spårningen. Alla har det dock inte, ’Edward of Windsor’ till exempel, ‘Crathie’ är en annan.  Troligen uppkallad efter Crathie Kirksom, beläget inte långt ifrån slottet Balmoral.

Intressant namngivning

Förutom Benton, efter hans sista bostad Benton End, hur valde hand då namnen? Att hedra en person med att få en växt uppkallad efter sig är vanligt. Morris valde sina vänner men även husdjur som katter och fåglar som ‘Benton Menace‘ efter en av hans katter. ‘Benton Rubeo’, en röd-vit iris nu återfunnen i USA, ska vara namnsatt efter en papegoja av arten macaw, en av Morris papegojor som finns på bild.

‘Benton Nigel’. Foto: Crocus.co.uk

‘Benton Nigel‘, Nigel Scott var en av Beth Chatto’s vänner. Beth Chatto och Morris var mycket nära vänner och hans måleri inspirerade henne. Hon ägde flera verk av honom och särskilt var det en stor tavla i hennes vardagsrum som hon särskilt refererade till. Chatto presenterade Nigel Scott för Morris. Det anges att Scott faktiskt även kom att flytta till Benton End där han arbetade som trädgårdsmästare. På vintrarna åkta han och Morris på växtjägarresor. Under deras resa till Kanarieöarna1957 dog Nigel Scott efter att ha insjuknat i feber.

‘Benton Lorna’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand

‘Benton Lorna’, var en lättspårad sort då den verkar ha sålts även i modern tid och fanns att spåra i Plant Finder. Fått sitt namn efter Lorna Styles som lär ha hyrt Morris hus The Pound. En typisk plicata.

Iris ‘Benton Caramel’ i bakgrunden, i förgrunden ‘Benton Deidre’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand

Flera kunde spåras via Plant Finder, som ‘Benton Caramel’. Andra har hittats i botaniska trädgårdar i bland annat Tjeckien, Schweiz och i USA.

Iris ‘Benton Olive’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand

‘Benton Olive’, stjärnan i Sarah Price Chelseaträdgård 2023 var tidigt återfunnen men länge utan namn.  Sarah Cook hade fått några exemplar av denna högst annorlunda färgade iris, oliv och purpur, av vänner till Morris. Men den var utan namn. Det var först när hon fick möjlighet att gå igenom en växtkatalog från 1952, Historic Iris Preservation Society’s, som hon fann en färgbild av en iris kallad ‘Benton Olive’ som hon äntligen fick ett namn på denna utsökta skönhet. Namnet är efter Olive Murrell, ägare till Orpingtion Nurseries som var den ena av de två främsta plantskolorna som sålde hans iris. 

Iris ‘Benton Duff’ i rabatten vid The Garden Museum 2018 London. Foto: Kerstin Engstrand
Iris ‘Benton Pearl’ i Sarah Price trädgård Chelsea Flower Show 2023. Foto: Kerstin Engstrand

En annan som Sarah Cooks länge längtade efter var den mörkt lila ‘Benton Judith‘.  Judith var Judith Wogan, sekreterare vid Arts League of Service och som var den som såg till att visa Morris irisar på en utställning, den allra första 1925.

Beth Chattos plantskola har ett mycket stort utbud av Bentoniris. Här ett utdrag av sortimenten 2023. Här syns bland annat ‘Benton Menace’, ‘Benton Judith’, ‘Benton Nigel’, ‘Benton Opal’ och ‘Benton Farewell.

Av de irissorter Sarah Price hade valt ut till sin Chelseaträdgård 2023 så var det enbart en sort som inte lyckades slå ut i tid och det var ‘Benton Farewell’ som därmed inte fick vara med.

Även Crocus.co.uk har en del Bentonirisar:

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vid påsk finns den att köpa i kruka, oftast gul – förstås och som alltid gulligt bullig. Den liknar en smörboll!

Går då bukettranunkler att odla i trädgården? Jo men visst, är du nyfiken på att få en liten odlingsutmaning så är ranunkler något för dig!  

Ranunculus asiaticus är dess vetenskapliga namn. De vi odlar är förädlade sorter, oftast fyllda medan den vilda ranunkeln är enkelblommande.  Vild växer den i bergstrakterna i den östra delen av medelhavsområdet.

Foto: Plantagen

Det sägs att ranunkel betyder liten groda vilket nog kan stämma då den liksom grodor trivs i fuktig miljö. Nu är den extra populär då de tillsammans med anemoner ofta används en masse i blomarrangemanget på honnörsbordet på Nobelfesten. 

Första utmaningen är att välja sort, för nu märks det att ranunkeln odlas som snittblomma. Det finns de mest fantastiska färger att välja mellan och även tvåfärgade. Lejonparten av de näthandlare som säljer blomlökar har ett bra sortiment att välja ur. De säljs både i höst- och i vårsortimentet. Har du inget växthus utan ska odla dem i trädgården så köp dem på våren.

Utmaning nummer 2: Tålamod!

Foto: Kerstin Engstrand

Lökarna ser inte ut som lökar eller knölar. De är mycket märkliga, de ser ut som ett mellanting mellan något med klor och en mycket liten bläckfisk. Och de är ömtåliga, klorna som de faktiskt heter, bryts lätt av när de är torra.

Tålamod! Beräkna minst tre månader från det att du satte knölarna tills de blommar. Så den totala tiden brukar inklusive förkultivering vara 3,5 månad, ibland fyra månader.

Utmaning nummer 3: Förkultivera!

Foto: Kerstin Engstrand

Växtplats: Ranunkler vill växa svalt och i halvskugga till skugga. Många tror att de vill växa i soligt läge men inte. Svalt gäller alltså för ranunkler. Svalt från det att de förkultiveras inomhus ända till växtplatsen. Därför anges de ofta som tuffa växter. Att få knölarna att blomma till påsk är svårt om du inte har särskilda odlingsutrymmen – lättast är då att satsa på blomning i slutet av juni som tidigast.

Om du har tillgång till ett svalt garage, förråd, källare eller rent av en veranda eller ett uterum som håller 5 – 10 grader är det utmärkt. Är det dessutom mörkt är det ännu bättre. Då kan du börja förkultivera långt tidigare. Annars får du i regel börja i april om du bor där man kan ställa ut dem i skuggigt läge. Ranunkel vill inte ha minusgrader, dock brukar de klara enstaka dagar med några minusgrader.  Det anges i regel att de dör direkt vid minus fyra grader.

Innan du börjar förkultivera så separera sorterna och märk upp dem väl. För knölarna yppar inget alls om vilken färg eller form blomman har. De ser alla likadana ut.

1. Blötläggning

Foto: Kerstin Engstrand

Lägg knölarna i en bunke med vatten som håller rumstemperatur, 20 – 22 grader. Här gäller det att bara låta dem dra vatten i tre timmar, eller maximalt fyra, inte längre. Under denna tid ser du hur de sväller upp. Floret Flowers från USA rekommenderar att de ska blötläggas i rinnande vatten. De har knölarna i nätsäckar som får hänga under vattenkranen. Jag har testat bägge metoderna, stilla vatten i en bunke respektive rinnande och de fungerar är lika bra. Men med rinnandevatten bör du kunna samla upp överskottsvattnet. Det är synd om vattnet bara skulle rinna ut i avloppet.

2. I jord

Dags att putta ner knölarna i jord. Klorna ska nedåt. Det vita är perlit. Foto: Kerstin Engstrand

Efter blötläggningen ska de omgående sättas i jord, vanlig planteringsjord eller krukväxtjord är utmärkt. Antingen en och en i krukor eller förkultivera dem i ett brätte. Fungerar även med tre i en lite större kruka. Alla varianterna fungerar bra. Jorden ska vara lätt fuktig, om jordpåsen är ny så brukar den fukten som jorden då innehåller räcka. Är jorden mycket kompakt kan man blanda i med vita perlitkorn som håller jorden luftig. Har jag många föredrar jag att förkultivera dem i ett brätte för att senare, när de börjar spira, plantera om dem en och en i krukor. Vanligen sätts de då i krukor med en diameter på ca nio cm, en knöl per kruka. Har du större krukor så kan du förstås sätta flera i varje men jag varnar för att det då är svårare att hålla rätt fuktighet i jorden.

Lägg ut knölarna försiktigt, ”klorna” ska vara nedåt och täck över cirka med 1 cm med jord. Upptäcker du nu att jorden du har hemma inte räcker till så kan du tillfället täcka över med en fuktig dagstidning.    

Nu ska odlingen stå svalt, i 5 till 10 grader och det går bra att de står mörkt. Viktigast är att de står svalt och att jorden inte värms upp av solen.

OBS! Jorden ska vara lätt fuktig, inte våt! Det är lättare att ha koll på fuktigheten i ett brätte än i krukor. Ranunkelknölar är känsliga för våt jord, då ruttnar de lätt.

Foto: Kerstin Engstrand

3. Omplantera

Efter cirka 14 dagar, ibland redan efter tio, så börjar knölarna bilda rötter, små vita rötter. Då är det dags att plantera om dem. Man kan visserligen vänta tills att även lite grönt syns men risken är då att de vita sköra rötterna lätt går av. Bäst är att plantera om dem när rötterna är cirka 0,5 cm långa. I krukor eller direkt på växtplatsen om risken för minusgrader är över. Varje knöl ska ha minst tre centimeter jord över sig om du sätter dem i krukor, fem till sju centimeter utomhus.

I slutet av juni slog den första ut. I halvskuggan i en pallkrage under en björk. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligtvis blommar ranunklerna 90 dagar efter utplantering.

Som snittblomma i vas brukar de hålla i hela tio dagar!

Ranunkler odlas vanligtvis som ettåriga växter.  Om du har kvar knölarna i krukor efter blomningen kan du på senhösten se att en knöl har bildat sidoknölar. En knöl kan ha blivit tre mindre. Skaka av jorden och låt dem torka innan de läggs svalt och mörkt i pappåsar för att tas fram i vår igen.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Dahlia Strawberry Bon Bon. Foto: Kerstin Engstrand

En viktig del av världens främsta trädgårdsutställning är det stora tältet. Där ryms spännande information om växter, några idéutställningar och inte minst ett stort antal odlare som presenterar sina bästa växter och inte minst nyheter. I år föll jag för tre dahlior:  

Dahlia ‘Strawberry Bon Bon‘, anges ibland som ‘Strawberry Bo Bo’ är en halskråsdahlia, en collarette vilket medför att blomman är öppen och drar till sig insekter. Dess färg och form är utsökt. Rosa är en färg som är svår att definiera i ord men jag skulle säga att den är laxrosa som i gravad lax. Till detta laxrosa har den lite rosa och citrongult. Tyvärr svår att få tag på men den kan ibland hittas som krukodlad. Blommar rikligt och blir cirka 90 cm hög. Varje enskild blomma blir cirka 10 cm i diameter.

Dahlia ‘Mystic Dreamer’. Foto: Kerstin Engstrand

Dahlia ‘Mystic Dreamer’ är skapad av en verklig känd växtman, Keith Hammett från Nya Zealand. Mystic Dreamer ingår i en serie om sju olika. För oss är nog Dr Keith Hammett kanske mest känd för sina luktärtsorter. Att i Europa hitta dahlior framtagna i Nya Zealand är svårt, mycket för att de blommar under europeisk vinter men det går att “lura” dem att blomma under vår sommar. Även denna är ren collarette. Färgerna förstärks av de mörkt brunsvarta stjälkarna. Blir 80 cm hög.

Seriens övriga heter Mystic Enchantment (brandbilsröd), Mystic Haze (aprikos), Mystic Illusion (starkt gul), Mystic Wonder (sammetsröd), Dream Catcher (starkt röd och rosa) och Dream Seeker (mörkt orange och rosa).

Dahlia ‘Dreamy Fantasy’ . Foto: Kerstin Engstrand

Dahlia Dreamy Fantasy, här har vi en lite tuffare dahlia, i solnedgångsfärgerna gult-rosa-korall. Även denna har mörka stjälkar som är ganska kraftiga. Blir bara 60 cm hög och går utmärkt att odla i kruka utan stöd.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Knippebakterios på dahliaknöl. Foto: Kerstin Engstrand

2021 var året då ”alla” odlade dahlior. 2021 var också året då väldigt många upptäckte att en del dahliaknölar såg märkliga ut. Märkliga knottriga utväxter, ibland i rosa, ibland i vitt fanns vid stjälkens bas. De i vitt liknar pyttesmå buketter av blomkål.

Facebookgrupper fylldes av frågor från medlemmar som undrade vad är detta?

En sak är säker, dessa utväxter ska inte finnas på en friska dahliaknölar.

Kräfta, knippebakterios eller på engelska leafy gall disease finns det flera som anser att någon bekämpning inte behövs för men går man in på sociala media så får man en annan syn, då anges det i regel att man måste slänga den drabbade knölen samt tillhörande jord. Släng det inte på komposten utan i hushållssoporna som går till förbränning.

Knippebakterios är vanligt förekommande i de flesta jordar. Det är en bakterie, Rhizobium radiobacter som även anges som Agrobacterium tumefaciens som orsakar skador. Bakterien lär tränga in i växten via skador på knölarna eller på stjälkarna. Resultatet blir knottriga utväxter.  

Denna bakterie, krongall, finns på många växter, särskilt på fruktträd och bärbuskar men även rödbetor kan drabbas. Bland blommor så drabbas även begonia, flox, lupiner och margeriter. Även pelargoner kan drabbas och då i regel svårt.

Något bekämpningsmedel finns inte men det sägs att man kan får bort bakterien om man odlar andra grönsaker, och då inte rödbetor, i ett eller två år. Det går till exempel bra att odla potatis. Kanske det var därför man förr ofta odlade två potatis och en dahlia ihop, i alla fall fick man världens vackraste potatisland.

Så hittar du knölar med stor mängd knottriga skott just vid basen, där stjälken möter knölen, så rekommenderas att kasta plantan samt den jord den närmast har vuxit i. Det finns dock de som anser att det går bra att fortsätta odla en angripen planta, och då odla den separerad i en kruka. Det finns fall där det hela har ebbat ut men det finns inte så mycket information runt detta.

Knippebakterios kan även synas på nyinköpta dahliaknölar. Ta då bild på den angripna och kontakta säljaren så att du får en ny smittfri eller pengarna tillbaka.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Visst får man leka lite? Vi fyndade på loppis några vaser som såg ut som glasstrutar. De i sin tur födde idéen...