Taggar Inlägg "Lökar & knölar"

Lökar & knölar

Foto: Kerstin Engstrand

Fruktträdens blomning bringar fram en ljuvlig känsla och då särskilt persikoträdens. Till det tillkommer tidigt blommande buskar, som forsythia. Ännu bättre är det när man lyckas matcha med tulpaner som blommar samtidigt.

I vår trädgård är det framför allt tre tulpaner som just alltid träffar rätt. Det spelar ingen roll om våren är sen eller tidig, blomningen sammanfaller alltid! De tre är:

Elegant rosa
'Light & Dreamy' Foto: Kerstin Engstrand
‘Light & Dreamy’ Foto: Kerstin Engstrand

‘Light and Dreamy’, en darwinhybridtulpan som jag såg första gången blomma i Bergianska trädgården i Stockholm.  Föll som en fura för den, dels för dess vackra färg och form men framför allt för att den blommar samtidigt som mina fyra persikoträd! Oavsett vilket persikosort och oavsett väderstreck så slår ‘Light and Dreamy’ ut samtidigt som just det persikoträd den är planterad vid.

'Light & Dreamy' Foto: Kerstin Engstrand
‘Light & Dreamy’ Foto: Kerstin Engstrand

Färgen anges som rosaviolett och som kronan på verket så är stjälkarna mörka, jag skulle nog kalla stjälkens färg för plommonfärgad. Darwinhybridtulpaner är trogna, de kommer tillbaka år efter år och är mycket blomvilliga. Blir cirka 50 cm hög. Beroende på hur våren utvecklar sig blommar den i april – maj.

En annan tulpan som blommar samtidigt som persikoträden är den låga näckrostulpanen ’Ancilla’. Kalkbladen är på utsidan röda och mera rosavita på insidan där även en röd rand dyker upp. Den förökar sig villigt. Detta är en låg tulpan, ca 20 cm hög.

Rött under körsbärsträdet
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När körsbärsträden blommar firar japanerna, nåväl de firar inte de vanliga ätkörsbären utan prydnadskörsbär, som de som blommar i Kungsträdgården, de med rosa blommor.  Samtidigt som vanliga körsbärsträd, de sorter som vi äter av, som Stella eller Heidi, blommar de vanliga röda darwintulpanerna, den klassiska röda ’Apeldoorn’ (finns en gul också). Denna röda anses vara mamma till alla de olika sorter som nu finns i gruppen darwinhybrider.  Och de klär verkligen varandra. När körsbärsträden, och de röda darwintulpanerna blommar, så är det dessutom ett tecken att nu är det dags att så på friland allt som anses inte vara alltför värmekänsligt. Nu klibbar jorden inte längre fast på redskapen och nu är det dags att sätta potatis och så ärter. Även sallat brukar trivas att sås vid denna tid.  Men att så bönor, pumpa och zucchini på friland och plantera ut frostkänsliga plantor väntar vi med tills vårt sista så-vårtecken, när häggen blommar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

’Apeldoorn’ blir cirka 55 cm hög. Jag har haft röda Apeldoorn under ett och samma körsbärsträd i 30 år och de är klockrena i sin blomning, alltid samtidigt!

Gult, orange och rött mot starkt gult
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

De två Darwinhybrider, ’Elite’ och ’Blushing Apeldoorn’ gör verkligen rätt för sina namn! De blommar vanligen samtidigt som de senblommande forsythiorna, de som blommar på både nya som gamla skott. Dess två är högväxande men samtidigt stadiga tulpaner. Cirka 55 cm höga.

Skydda lökarna

w0194

På våren är det bra att skydda lökarna från hungriga harar och rådjur. Lägg över ett nät. Blodmjöl kan strös på bladen, dess doft brukar verka avskräckande, dessutom fungerar blodmjöl som extra gödsel. TRICO Garden är ett annat medel som är mycket effektivt. Det sprayas på växterna varför en sprayflaska behövs.

När knopparna bekänner färg är det en bra tid att ta in några tulpaner för snitt. Foto: Kerstin Engstrand
När knopparna bekänner färg är det en bra tid att ta in några tulpaner för snitt. Foto: Kerstin Engstrand

Tar du in blommor för snitt så kom ihåg att inte ta hela plantan med lök utan spara två blad kvar på löken. Bladen behövs för att löken ska få näring och orka blomma nästa år.

Efter blomningen, när nästan alla kronblad har fallit, nyps blommorna av. Detta för att kraften ska gå till löken och inte för att bilda fröställning. En giva gödsel är nu också bra men bladen ska nu vissna ner i sin egen takt. Tycker du det ser skräpigt ut kan man plantera tulpanerna i närheten av fleråriga växter, perenner som skyler de vissnande tulpanerna.

Lökarna sätts på hösten

Tulpanlökar sätts i september eller oktober men de klarar faktiskt att sättas även senare än så, de kan spettas ner i frusen jord men det är inget vi rekommenderar.  Ett riktmått är 10 – 15 cm djupt, minst 3 x lökens höjd. Det blir kraftigare lökar och bättre blomning om de sätts djupt. Håll ett avstånd mellan lökarna på 10 till 15 cm, 12 cm brukar vara ett bra avstånd.

Växtplatsen ska vara väldränerad, vårblommande lökväxter vill ha en våt vår och en torr sommar.

Gräv ett hål, strö ut benmjöl för att främja rottillväxten, vattna och låt vattnet sjunka undan innan lökarna sätts ner. Tryck till dem så att de får bra kontakt med jorden. Täck därefter med den bortgrävda jorden.

Lästips: Rådjursfri trädgård – ja visst! 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Världens mest sålda lilla påsklilja är ett fynd! Foto: Kerstin Engstrand

Inte kan en växt vara en bra investering kanske tänker du nu. Jo, men visst! Du känner säkerligen igen den, nu på våren finns den att köpa överallt. Gör det, för den är prisvärd och mycket användbar.  Blommar tidigt på korta, stadiga stjälkar och behöver knappt någon omvårdnad alls. Och blommar länge, de jag köpte innan påsk, i blom, blommar nu fyra veckor senare lika fint. Trots regn, snö och stormbyar.

Den är en världens mest sålda växter.

vv35606

Den har fått den fina utmärkelsen AGM, Award of Garden Merit som ges ut av det brittiska trädgårdssällskapet, RHS och det alltid efter noggranna tester och provodlingar.

  1. Den är prisvärd.
  2. Den är lätt att få tag på.
  3. Den är bra för branschen, dels säljs den på våren driven I kruka, dels säljs den på hösten som lökar för sättning.
  4. Plus den har en spännande historia!
Foto: Annika Christensen för Blomsterfrämjandet
Foto: Annika Christensen för Blomsterfrämjandet

Påsttazetten, Narcissus x cyclazetta ‘Tête-à-tête’ är en exceptionell liten växt.

  • Den blommar stadigt och fint på sina 15 cm höga stjälkar.
  • Som gjord att växa i en kruka eller längst fram i en rabatt.
  • En stjälk bär oftast upp till tre blommor. ‘Tête-à-tête’ lär vara kort i växten men den är en ”stor” växt i kvalitet.

Namnet ‘Tête-à-tête’ betyder huvud mot huvud och är egentligen en sorts divan, en sorts soffa, för just två personer, en soffa där två personer sitter och konverserar i. Idag tänker vi nog mest på förtroliga möten på tu man hand, kärleksmöten, begreppet används även på svenska. Namnet syftar på att den har föräldrar som kommer från samma sort, Cyclamineus x tazetta  ‘Cyclataz’ samt att ‘Tête-à-tête’ från början hade två blommor per stjälk, idag är det vanligen tre blommor per stjälk.

Foto: Blomsterfrämjandet
Foto: Blomsterfrämjandet

Du kan sätta lökarna tidigt på hösten, vilande lökar säljs då oftast i flerpack. Sätt dem på ett djup motsvarande 1,5 – 2 gånger lökens djup och jorden ska vara fuktighetshållande och platsen väldränerad. Strö gärna ut lite benmjöl i planteringsgropen innan du sätter lökarna. Vattna lätt och tryck ner lökarna i geggamojan som bildas.

vårens inköp går utmärkt att plantera ut i rabatten. Lökarna är lätta att dela. Foto: Kerstin Engstrand
vårens inköp går utmärkt att plantera ut i rabatten. Lökarna är lätta att dela. Foto: Kerstin Engstrand

Eller plantera ut de lökar du kanske köpte till påsk. När de börjar vissna ner är en utmärkt tid att dela dem och plantera ut dem. Ge dem lite extra näring den första tiden, de har varit hårt drivna och behöver lite extra näringstillskott. Det kan hända att de tar en paus i blomningen i ett eller två  år men var lugn, de kommer tillbaka.

‘Tête-à-tête’ blir fin satt i grupper om tre och med 10 cm mellan lökarna. ‘Tête-à-tête’ är en trogen lök som kommer att blomma varje vår, från mars och framåt beroende på hur våren utvecklar sig.

Skulle lökarna förökas sig för mycket, skulle lökgrupperna bli för stora kan du lätt dela dem och det görs när blommorna börjar vissna ner. Juni brukar vara en bra tid att dela dem. Överskottslökarna kan sättas direkt på ny växtplats.

Fin också tillsammans med hyacinter! Foto: Annika Christensen för Blomsterfrämjandet.
Fin också tillsammans med hyacinter! Foto: Annika Christensen för Blomsterfrämjandet.

Tête-à-tête’ är en mycket fin kantväxt och extra fin som underplantering vid rododendron. I så fall, sätt lökarna precis i rododendronsplantans yttersta kant, precis där buskens blad tar slut. Man brukar säga att de ska planteras i utkanten av buskens droppkant. Detta då rododendron är en vintergrön buske, planterar du dem under andra buskar som fäller bladen på hösten, kan du sätta dem under busken. Lökväxter vill ha en våt vår och en torr sommar. På så sätt nås vårregnet ner till lökarna medan buskens bladverk skyddar lökarna mot sommarens väta.

Läs också om dess spännande historia: ‘Tête-à-tête’, den lilla påskliljans spännande historia (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Av Kerstin Engstrand

'"Tête-à-tête", Foto: Kerstin Engstrand

Den brittiska plantskolemannen Alec Gray (1895-1986) var en av landets mest kända odlare av påskliljor. Under de sex decennier han var yrkesverksam fick han fram inte mindre än 110 nya sorter.

Hans karriär började efter första världskriget. Då var bristen på mat stor och regeringen stödde all odling, särskilt då frukt- och bärodling. På så sätt hamnade han i Devon, i närheten av Penzance för att verka vid experimentstationen som fanns där. Ja så heter än idag verksamheter som utvecklar nya sorter. Kort därpå fick han nytt jobb på Scillyöarna och där, på 1920-talet väcktes hans intresse för påskliljor. På Scillyöarna odlades påskliljor för snittblomsmarknaden. Det nyväckta intresset växte, snart hade han en liten men fin egen samling. Nästan tio år senare kunde han registrera sin första alldeles egna sort. Han kom att rikta in sig på miniatyrer.

Bild från R & A Scamps katalog 2021.
Bild från R & A Scamps katalog 2021.

Så fort det blev möjligt att resa for han till södra Europa där många låga påskliljor växer vilt. Egentligen var hans främsta fokus att få fram så tidigt blommande som möjligt och då blev miniatyrerna något som kom på köpet. ”Tête-à-tête” var en som han fick fram. Vi är då framme på 1940-talets slut, 1949.

“Kom på köpet” kan man kanske även säga om ”Tête-à-tête”. Den är resultatet av en synnerligen lyckad korsning av Narcissus ‘Cyclataz’ som är känd för att vara svår att korsa, det är sällan en korsning med den resulterar i frön.

3 storsäljare

Men på 1940-talet hände det, en fröställning innehöll tre frön. Samtliga tre grodde. Och håll i dig nu, samtliga tre blev till helt olika sorter. Föräldrarna är alltså två exemplar av ‘Cyclataz, varav den ena med säkerhet var ett exemplar från 1923. Den starkaste av de tre som denna korsning resulterade blev  ”Tête-à-tête”‘.’ Men än idag går det att hitta ‘Cyclataz,’ då i regel i specialiserade odlingar, oftast hos samlare.

'Jumbilie',  12Y-O är en beteckning som odlare använder sig av när de delar in påskliljorna i olika grupper.  Bild från Ron Scamp - Cornwall's Daffodil King
‘Jumblie’, 12Y-O är en beteckning som odlare använder sig av när de delar in påskliljorna i olika grupper. Bild från Ron Scamp – Cornwall’s Daffodil King

De andra två blev ‘Jumblie’ (1952) och 1953 introducerade han ‘Quince’.  ‘Jumblie’ går ganska lätt att få tag på, även den har utmärkelsen AGM.

Det sägs att Grey själv inte var så imponerad av ”Tête-à-tête”. Vilket han borde varit, den är än idag, 2021, en av de mest sålda påskliljorna i världen. Den dominerar så pass mycket att en tredjedel av de sorter som odlas i Holland är just ”Tête-à-tête”. Antalet krukor som säljs på våren är miljontals, vi talar om 20 miljoner krukor varje vår. Minst! Redan på 1960-talet såldes lökarna för höga priset, det finns prisuppgifter på hela 4 shilling och 6 pence – för en enda lök.

'Quince', bild från Ron Scamp - Cornwall's Daffodil King
‘Quince’, bild från Ron Scamp – Cornwall’s Daffodil King

Efter Scilly byggde han upp en egen plantskola vid Treswithian. Hans egen samling finns än idag, numera samlad under en National Collection som vårdas av den välkända plantskolan Broadleigh, belägen utanför Taunton i Somerset. Att han var nyfiken som person var det ingen tvekan, hans hobby var arkeologi! Två är innan sin död 1986 slutade han jobba.

2012 ställde Broadleigh ut för sista gången på Chelsea Flower Show. Grey fick AGM-utmärkelse för flera sorter, som ”Elka”, ”Minnow” och ”Sun Disc”. Han var oerhört skicklig.

Om du själv vill försöka föröka  en påsklilja så brukar man räkna med att ett frö tar cirka fyra år från att det gror tills en lök som klarar att blomma är färdig.

Läs också:

Tête-à-tête, vårens lilla påsktazett är en bra investering! (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Engelsmännen skriver sortnamnet med stora bokstäver medan vi i Sverige följer SKUDs sätt att skriva:

vvSkud5142

Bilder från Ron Scamp – Cornwall’s Daffodil King, qualitydaffodils.com. Ron har en unik kunskap och enorm kärlek till påskliljor, förädlare som han själv är. Numera driver hans son Adrian verksamheten.

vv4730

Av Kerstin Engstrand

Dahlia 'Christopher Taylor' torkad , här med guldsprayat gräs. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa snittblomman under vintern, det är mina torkade dahlior! Jag har några i en låg vas på köksbordet, en annan tittar mig ögat vid skrivbordets dator och i sovrummet har en flera låga vaser på rad, alla fyllda med höstens dahlior. Ja, nu i januari är mitt hem fyllt med de färgstarkaste av alla blommor, dahlior.

Dahlian är numera en riktig modeblomma, det säljs mer än någonsin och trenden verkar öka allt eftersom det tas fram allt fler sorter. Det finns dahlior i nästan alla de färger och former. Det är så lätt att drabbas av habegär! För att förlänga säsongen och ge oss lite nytt vackert att titta på har jag torkat ett antal av mina dahlior. Det går alldeles utmärkt och de skänker nu en härlig stor dos av extra välbehag inomhus när vintern och mörkret härjar utanför.

Hösten 2020 var ovanligt varm, den rådande pandemin gav också lite extra tid hemmavid och det blev startskottet för att testa flera olika sätt att torka dahlior på än vad jag gjort tidigare. Jag hade också, som så många andra, med åren samlat på mig ovanligt många olika dahliasorter. Antalet har blir lite för många, jag får skylla på att de har klarat övervintringen ovanligt bra. Därför dövas nu minst inköpssamvete lite när jag kan njuta av dahlior året runt och även kan ge bort några unika när vintern är som mörkast.

Dagens utvalda för torkning.  Foto: Kerstin Engstrand
Dagens utvalda för torkning. Foto: Kerstin Engstrand

Det här är slowflower, torkade blommor utan några tillsatser, inga hårsprayer, inga bekämpningsmedel.

Jag har testat att:

  • Torka i sand.
  • Ståendes i en vas med vatten.
  • Torka upp och ner, hängandes, både med och utan blad och med både långa och korta stjälkar.
  • Ståendes, i glipan mellan fönsterkarmen och fönsterbrädan.
På väg att vissna är ok
I novembermörkret lyser några torkade dahlior upp. Foto: Kerstin Engstrand
I novembermörkret lyser några torkade dahlior upp. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har lärt mig att det går alldeles utmärkt att torka dahlior ganska sent på säsongen, strax innan risken för frost började närma sig. Även att torka blommor så just är på väg att vissna fungerar suveränt bra. På så sätt får man dubbel glädje, att njuta av dem länge medan de ännu är fräscha och få en andra omgång buketter, som torkade.

I vanliga fall är rådet att man ska plocka blommor för torkning tidigt på morgonen men efter det att morgondaggen har torkat. Jag har plockat mina mitt på dagen och det gick mycket bra men det var som sagt sen höst.

Du behöver bara spara cirka 10 centimeter av stjälken, det är en bra längd om du vill göra kransar, men torkar du dem hängandes upp och ner är det lättare med att ha långa och avbladade stjälkar. Stjälkarna håller sig fasta och fina efter torkningen.

Ett annat klassiskt basråd är att man ska välja blommor som ännu inte har slagit ut fullt ut. De flesta blommor brukar nämligen öppna sig allt mer när de torkar. Det rådet följde jag inte heller. Det gick i regel bra att plocka de blommor som jag helt enkelt tyckte om och ville torka. Dock, de riktigt stora, de som var stora som en handflata hade säkerligen klarat sig bättre om jag hade plockat dem innan de var fullt utslagna. Samt att de riktigt stora håller bättre om man torkar dem hängandes upp och ner. De blir då visserligen mera rufsiga men de blir vackra med sin bångstyriga charm!

Det sägs att blommor ska torkas där det är svalt och mörkt. Mörkt för att blommorna inte ska blekna men jag har torkat mina i vanlig inomhustemperatur och i västerfönster. Det har gått utmärkt. Dahlior har så mycket färg i sina kronblad så jag har inte märkt någon skillnad jämfört med om de torkat i mörker. Däremot har det hänt att de jag torkat på ett svalt ställe har gjort att blommorna lättare har möglat. Ofta håller svala ställen högre luftfuktighet än varmare.

Alla de olika dahliasorter jag torkat har blivit mörkare torra än som färska.

I de flesta fall blir de yttersta kronbladen lite fula men de kan lätt klippas bort.

Ingen av de dahlior jag torkade, oavsett färg, har blekts av att på hösten torka i ett fönster.

 

Hängandes
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Torka upp och ner i buntar, hängandes, både med och utan blad och med både långa och korta stjälkar, är onekligen både enkelt och lite svårt. Det var lite svårt att hålla ihop buntarna, stjälkarna krymper när de torkar. Vanligen använder man gummisnoddar och bäst blir det om man tar bort alla gröna blad , stjälkarna blir bäst om de är kala.

Bäst fungerade det med pompondahlior som har en mera sammanhållen blomma. Dahlior som är mera spretiga håller inte formen, kronbladen faller ju neråt när de hängs upp och ner och då blir det inte lika snyggt. Jag tyckte heller inte det blev snyggt med bladen kvar på stjälkarna, de tog bort intrycket av de vackra blommorna. Bladen bidrog mera att det hela såg skräpigt ut.

Pompondahlia. Foto: Kerstin Engstrand
Pompondahlia. Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt när man torkar dahlior hängandes upp och ner är att de hänger på en plats där det är god luftväxling och att det finns mellanrum mellan varje knippe. Ha heller inte för många blommor i varje knippe, tre fungerar alltid och fem är maximalt. Det ska vara luft mellan varje blomma i knippet och mellan varje knippe.

Dahlia torkad hängandes.Foto: Kerstin Engstrand
Dahlia torkad hängandes.Foto: Kerstin Engstrand

Hur hänga upp dem? Torkställningar för inomhusbruk fungerar bra, har du många dahlior att torka så häng upp ett nät, typ tunt metallnät där det är lätt att fäste knippena i och kanske kan du hänga nätet i taket. Har du inte så många går det utmärkt att hänga dem i gardinstången eller spänna en metalltråd ovanför fönstret.

Att torka hängandes upp och ner är den mest effektiva metoden, du kan enkelt få plats med många.

Torka i sand
Torka dahlior i fin sand. Foto: Kerstin Engstrand
Torka dahlior i fin sand. Den ljust lila blomman längst ner är en tidlösa. Foto: Kerstin Engstrand

Förr torkade jag blommor i en orange grynig massa som ser ut som pyttesmå pärlor, silica gel. Den är numera lite svår att få tag på och lite smådyr. Det är samma porösa material som finns i de små kuddar med torkmedel som ibland ligger i förpackningar. Silica gel går dock att återanvända nästan hur många gånger som helst.

Nu hade jag tillgång till verklig fin sand, samma sand som exempelvis används till vattenfilter, 0,4-0,8mm, så det använde jag. Det blev tungt! För att kunna få med lite stjälk behövdes mycket sand och sand väger. Denna mycket fina sand finns att köpa i säckar om  25 kilo till ett pris kostar runt 150 – 200 kronor per säck.

Jag fyllde sanden i låga, breda hinkar av typ murarhink. Det var lätt att lägga ner blommorna på sanden. Att sedan täcka blommorna med ett rejält lager sand krävde försiktighet, man fick sakta strö över sanden så att kronbladen inte blev ödelagda. Det här är en utrymmeskrävande och tung metod!

De fick sedan stå undanskymda i rumstemperatur och ljust. Efter lite mer än en månad så krafsades blommorna försiktigt fram. Sandtorkning gör blommorna sköra! De riktigt stora tappade lätt bladen, blommorna föll helt enkelt i bitar, i kronbladsbitar. De mindre klarade sig bättre och blev fantastiskt vackra men som sagt sköra. Det var också svårt att få bort sanden i blommornas mitt även om en liten pensel underlättade. Jag upplevde också att stjälkarna som torkade i sand inte blev lika starka som de dahliors stjälkar som lufttorkades.

Kronbladen på dahlior som torkats i sand blir mera papperslika och mera transparanta än de som torkas i luft.

Nytorkad gul dahlia, nu ska sanden som ligger i blommans mitt försiktigt borstas bort. Foto: Kerstin Engstrand
Nytorkad gul dahlia, nu ska sanden som ligger i blommans mitt försiktigt borstas bort. Foto: Kerstin Engstrand

När du torkar i sand ska kronbladen ligga uppåt. Är blommans form platt går det också att lägga den med huvudet nedåt.

Det lär även gå att torka dahlior i ris, vanligt matris men det tar mig emot, jag vill inte använda mat till detta då det går så bra att torka i luft eller i sand.

Stora blommor, de som är större än en handflata blir inte bra i sand. När den vita här nedan skulle tas upp ur sanden ramlade alla kronblad isär.

Långsamt, mycket långsamt, i en vas med vatten

 

Torkad 'Christopher Taylor'. Foto: Kerstin Engstrand
Torkad ‘Christopher Taylor’. Foto: Kerstin Engstrand

En av mina verkliga favoriter, den nästan självlysande dahlian ‘Christopher Taylor’, en färgstark, nästan lysande mörkt fuchsiarosa näckrosdahlia som blir vinröd torkad. Att torka blommor ståendes i vatten är ett sätt att torka mycket långsamt. En annan blomma som alltid ska torka långsamt är hortensia.

Denna metod är enkel, låt helt enkelt blommorna stå som snittblommor i en vas. Se till att inga blad finns kvar på stjälkarna, bara blomman ska vara kvar. Bäst fungerar metoden med näckros- och pompondahlior.

Ståendes, i glipan mellan fönsterkarmen och fönsterbrädan
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett enkelt sätt att torka, särskilt om du inte har så många att torka. Dessutom är det lätt att hålla koll på blommorna. Nåväl, de var inte ståendes utan liksom hängde rakt ner med stöd av fönsterbräda och fönsterkarm. Egentligen gick det nästan lika bra som att hänga dahliorna upp och ner men finessen med att torka dem i glipan är att blommorna torkas mera utslagna. Hänger de upp och ner blir blommorna mera rufsiga.

 

 

Lycka till med dina dahlioodlingar. Odlar du för att sälja är torkade dahlior ett bra sätt att få avsättning av överskottet. När blommorna väl är torkade, efter cirka en månad, kan de lätt förvaras liggandes i kartonger sorterade efter sort och färg. Behåll då stjälkarna långa.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Carnaval de Nice. Foto: Kerstin Engstrand

Första gången jag såg denna tulpan var som snittblomma i blomsterbutiken. De knubbiga glada knopparna väckte något särskilt inom mig. Både glädje och ömhet signalerade de när de stod där ganska tätt packade som snittblommor oftast gör. Köpte en bukett, som då var ganska dyr men det blev en billigt bukett ändå då de blommade länge.

Då hade jag ingen aning om vad den hette och butikens florist visste heller inte. Hon kallade den för den polkagrisrandiga och det var ju en träffande beskrivning. Än idag kan man hitta den som snittblomma.

Men jakten på den hade börjat. Habegäret hade slagit in, du känner säkerligen till den känslan som växter kan skapa hos en.

Foto: Kerstin Engstrand
Carnaval de Nice i knopp. Foto: Kerstin Engstrand

Så hittade jag den till slut i en holländsk odlares trädgårdssortiment. Köpte direkt och lökarna har sedan dess troget bjudit på ny blomning varje vår. Sorten är framtagen av den fina lökfirman C.G. van Tubergen och blev officiellt registrerad 1953 så det är ingen ”ny” sort men det är först på de senaste tio åren den slagit igenom. Den har även fått utmärkelsen AGM av det brittiska trädgårdssällskapet, Royal Horticultural Society ( RHS). AGM står för Award of Garden Merit och ges enbart till växter som de har provodlat. Utmärkelsen omprövas regelbundet efter det att RHS gjort nya provodlingar av sorten.

Carnaval de Nice är en sen fylld tulpan. Sen för att den blommar i maj – juni beroende på i vilken del av landet du bor och hur våren artar sig. 2020, som bjöd på en liten kall maj, slog dem här i norra Stockholmstrakten ut i mitten av maj.

Det finns försäljare som kallar den för en riktig partypingla. Det håller jag inte med om, men den blir gärna en snackis.

Redan när knopparna börjar visa färg blir man hänförd. Vissa blir bulligare än andra men alla visar de på inslag av rött och vitt, ibland med ett lätt stråk av gult.

Vissnande 'Carnaval de Nice'.  Foto: Kerstin Engstrand
Vissnande ‘Carnaval de Nice’. Foto: Kerstin Engstrand

När kronbladen slår ut syns de likna fjädrar. Den vissnar också snyggt. Carnaval de Nice blir 40 till 50 cm hög. Jag har den bland annat under ett persikoträd.

Lökar säljas på hösten i förpackningar av sju eller åtta och kostar i regel 60 till 70 kronor vilket ger ett snittpris per lök på runt 10 kr, billigt med tanke på hur många år lökarna kommer att ge blomning. För det är inte alla tulpansorter som är så trogna som just Carnaval de Nice. Tulipa gesneriana (Sena Fylldblommiga Gruppen) ‘Carnaval de Nice’ är det officiella namnet.

PLANTERINGSRÅD

Tulpanlökar sätts på hösten, de är tåliga och klarar att sättas sent, de till och med kan spettas ner i frusen jord! En klassisk tumregel är att lökarna ska sättas på ett djup som är tre gånger lökens höjd. Avstånd mellan varje lök ska vara cirka 12 cm.

Gräv ett hål, strö ut benmjöl för att främja rottillväxten, vattna och låt vattnet sjunka undan innan lökarna sätts ner. Tryck till dem så att de får bra kontakt med jorden. Täck därefter med den bortgrävda jorden.

På våren är det bra att skydda lökarna från hungriga harar och rådjur. Lägg över ett nät. Blodmjöl kan strös på bladen, dess doft brukar verka avskräckande, dessutom fungerar blodmjöl som extra gödsel. TRICO Garden är ett annat medel som är mycket effektivt. Det sprayas på växterna varför en sprayflaska behövs.

Efter blomningen, när nästan alla kronblad har fallit, nyps blommorna av. Detta för att kraften ska gå till löken och inte för att bilda fröställning. En giva gödsel är nu också bra.  Blasten ska få vissna ner i sin egen takt. Tycker du det ser skräpigt ut kan man plantera tulpanerna i närheten av fleråriga växter, perenner som skyler de vissnande tulpanerna.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Mitten av april är en särskild spännande tid. Då är det dags att väcka dahliaknölarna. Vilka har klarat övervintringen ute i förrådet eller i kylskåpets svaldel? Även de nyinköpta är det tid för att väcka. För trots att jag sagt åt mig själv att i år ska jag inte köpa några fler dahlior så blev det förstås några impulsköp, som tur är för dahlior är så dekorativa och användbara i trädgården.

Att väcka dahliorna redan i april, kanske redan i slutet av mars om våren är extra varm och du bor i gynnsamt läge, gör att de dels blommar lite tidigare, dels att de klarar angrepp av sniglar och snäckor bättre.

Jag övervintrar mina dels ute i förrådet, som inte har någon extra värme men är välisolerat, dels i kylskåpets svaldel. Försiktigt rotar jag fram dem, som tur har jag märkt dem så att jag vet vilka sorter de är. För så här års ser alla knölar likadana ut. Nåväl nästan i alla fall, några är kraftigare än andra.

Lättast att ta ram är de som har övervintrat kvar i sina krukor. De lyfter jag fram som de är.

Foto: Kerstin Engstrand
Utlyft från vinterförvaringen! Foto: Kerstin Engstrand

Är det mindre krukor så har de övervintrat med krukorna i vanliga 10-liters hinkar, mycket lättare att bära dem då för snart börjar det dagliga kånkandet ut och in, avhärdningen, att vänja dem vid utelivet. Några har stått i en stor kartong med halm/hö som extra täckning. Den täckningen tas bort och förvaras torrt, jag återanvänder täckningen i höst igen. Jag har koll på temperaturen i förrådet med hjälp av en digital termometer. Några nätter har det varit runt nollan men inte kallare. Alla knölar har haft extra täckning.

 

De som har övervintrat utan krukor lyfts extra försiktigt fram. I regel har de legat i en kartong antingen i förrådet eller i kylskåpets svaldel.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

De placeras försiktigt så att knölarna inte bryts av, antingen i hinkar eller stora plastpåsar och kommer att få lite extra jord runt rötterna. Är de många så brukar jag föra över dem till plastpåsar fyllda med jord i botten och placera dem på rad i en lång balkonglåda.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Nu gäller det att ta det lugnt. Ingen brådska. Men det första jag nu gör är att känna på knölarna. Är de fasta och fina? Ja, bra. Är det några som verkar mindre fräscha, kanske lätt ruttnande eller svampiga i konsistensen så slängs de.

Det enda jag nu gör är att spraya alla lätt med vatten, och då menar jag lätt. Väldigt lätt. Bara en dusch och så får de stå i ena gästtoaletten Ja, det finns knappt någon golvyta kvar där när alla dahliaknölar kommit in. Utrymmet har ett litet fönster men de klarar att fortfarande stå mörkt.

Bara en lätt dusch med en handsprayflaska. Kanske en gång per vecka, knölarna ska inte bli våta. Snart börjar de spira! Bilderna nedan är tagna tre veckor efter det att knölarna togs fram. Skynda långsamt.

När knölarna börjar skjuta späda skott, oftast vårgröna men ibland är de mörkare beroende på sort, måste de stå ljust. Nu har de startat, och ska skötas som vilken krukväxt som helst med ett undantag, de trivs inte så bra i varm rumstemperatur. Då får de lätt löss. Det undviks genom att nu börja avhärda dem, att låta de stå utomhus under dagen. Är solen mycket gassande är det bra att skydda dem med en bit kartong eller säckväv så att bladen inte får brännskador.

Nu har knölarna blivit plantor igen och har utvecklat rötter. Fina vita rötter och då klarar de att vattnas lite mera. Fortfarande lite, de ska inte stå plaskvått.

Plastpåsemetoden
Dahlior drivs lätt i plastpåsar. Foto: Kerstin Engstrand
Dahlior drivs lätt i plastpåsar. Foto: Kerstin Engstrand

De knölar som är nyinköpta, och de övervintrade som är av mindre storlek, driver jag fram i genomskinliga plastpåsar, lite på samma sätt som jag driver fram potatis. Öppna förpackningen försiktigt och kontrollera hur knölen mår. Titta efter om den redan har börjat visa sina skottanlag.Skulle du ha köpt nya knölar tidigt på våren kan du förvara dem i förpackningen som ska stå svalt och mörkt, kylskåpets svaldel är utmärkt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Påsen bottnas med fräsch, nyinköpt blomjord. Knölen läggs försiktigt ner och lite mer jord fylls på.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

OBS! Vattna inte, det räcker så bra med den fukt som finns i jorden. Knölarna har ännu inga sugrötter. Även dahliaknölar som dras upp i plastpåsar kan stå mörkt tills de nya skotten har brutit fram.

En klar fördel med plastpåsemetoden är att det är lätt att se om sugrötter har bildats. De är vita. När de har bildats kan du börja vattna lite mer men fortfarande försiktigt.

När skotten kommit ska plantorna stå ljust. Jag brukar sätta tre plastpåsar med knölar i en större hink, typ murarhink tills jag planterar om dem i krukor.

Tre plastpåsar med nyinköpta dahliaknölar får lätt plats i en murarhink. Foto: Kerstin Engstrand
Tre plastpåsar med nyinköpta dahliaknölar får lätt plats i en murarhink. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Att porslinshyacintens namn är ”rätt” är det ingen tvekan om, dess blommor skimrar som det vackraste tunnaste porslin! Och det kanske allra bästa är att den doftar himmelsk och är en viktig tidigtblommande nektarväxt för humlor, bin och fjärilar.

Foto: Kerstin Engstrand
Porslinshyacinth med krokus. Foto: Kerstin Engstrand

Jag sätter den gärna under träd där den mer än gärna får sprida sig. Oftast samplanterar jag den med några krokus.

Porslinshyacinten, Puschkinia scilloides, är en lökväxt vars lökar sätts på hösten och den är lätt att få tag på. Den sprider sig mer än gärna om den trivs. Blommar, beroende på vilken del av landet den växer, i slutet av mars, april eller i norr i maj månad. Dess ursprung är Mindre Asien och Kaukasien där den växer på bergsängar upp till 3000 m höjd.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den bildar mer än gärna mattor i gräsmattan, så har du en gles gräsmatta kan porslinshyacinten vara ett trevligt vårblommande alternativ. Då får du med tiden denna underbara syn:

Vilken doft dessa mängder bjuder på! Foto: Kerstin Engstrand
Vilken doft dessa mängder bjuder på! Foto: Kerstin Engstrand

Passa på att lägga ut ett vattenställe för bin, humlor och fjärilar. Ett fat med några stenar i fungerar bra. Stenarna för att ingen ska drunkna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Artnamnet scilloides kommer av det vetenskapliga namnet, Scilla, blåstjärnor och latinets oides  som betyder ”liknande vilket blir  ‘lik en blåstjärna’.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den är unik på så sätt att den är den enda arten i släktet. sedan 1800-talet ska porslinshyacinten vara  odlad här i Sverige. Klipp inte gräset och därmed porslinshyacinten förrän blommorna vissnat ner. Vill du att de ska sprida sig så låt fröställningarna mogna.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Hundtandlilja. Foto: Kerstin Engstrand

Som en orkidé, så liknar många hundtandliljan och det stämmer bra. Blygt låter den sin utsökta blomma blicka ner mot marken. Den nästan trycker sig ner mot jorden.så här års på våren är det först bladen man lägger märke till, de är ofta fläckiga.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det vetenskapliga namnet är Erythronium dens-canis, och canis betyder hund. Varför då hund? Jo för knölen liknar en hunds tand.

Foto: Kerstin Engstrand
Så vackert från en sådan liten hundtandsliknande lök! Foto: Kerstin Engstrand

Den rosalila skönheten här heter Lilac Wonder som blir cirka 10 till 15 cm hög.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Jag föredrar de som har lilarosa blommor. Hundtandliljan trivs i blandad sol-skugga, i ett skogspartis utkant eller under rosor, där jag har några, de trivs även under träd och helt förträffligt under rododendron.
 
Och en gul!
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pagoda är den vanligaste gula. Den brukar blomma samtidigt som pärlhyacinter och ormöga och skapar en härlig blå gul kombination! Blir cirka 25 cm hög.

'Pagoda' uppifrån, här växandes tillsammans med ormöga.   Foto: Kerstin Engstrand
‘Pagoda’ uppifrån, här växandes tillsammans med ormöga. Foto: Kerstin Engstrand

Knölarna sätt på hösten på ett djup av cirka 10 cm och på ett avstånd mellan varandra på 10 cm. de säljs både i lösvikt och färdigförpackade i påse. Med tiden förökar de sig, då kan de lätt delas och planteras om. Gör det på våren när småplantorna syns för efter blomning så vissnar hela plantan ner och är svår att hitta!  Men lugn, de kommer tillbaka nästa vår igen. Dock, det kan vara bra att märka ut odlingsplatsen så att de inte planterar något annat på samma ställe.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Från frö

Kan också odlas från frö. Fröna kan sås både på våren och på hösten. På våren, inomhus, i perioden januari till maj. Så dem grunt och täck dem med lite perlit. Vanligtvis gror fröna inom en månad. Har det inte skett kan du ställa sådden i kylskåpet i en månad. Ställ därefter sådden utomhus, i skuggigt läge. Hundtandliljan kan även höstsås, från september och framåt, och då sår man vanlien i krukor som får stå utomhus.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Liljebaggar. Foto: Kerstin Engstrand

Första varma vårdagen, du vet en så där härlig dag med gassande sol, då är det fler som trivs. För just där, mitt i solen sitter liljebaggarna och parar sig, och det helt obekymrat.

Då gnisslar man tänder.

VARNING FÖR BILDER SOM KAN UPPLEVAS SOM ”ÄCKLIGA”!

Liljor och liljebaggar här ihop, tyvärr. Kanske inte de första åren du odlar liljeväxter, för mig tog de tre år innan de hittade till min trädgård, troligen för att grannarna knappt har några växter mer än gräsmatta. Men när de väl kom så började en ny resa i mitt trädgårdsliv. En ny utveckling i konsten att bekämpa liljebaggar.

Liljebaggen vaknar som sagt till liv tidigt på våren. Och de har garanterat vaknat när växter som tillhör liljesläktet, Lilium  och Fritillaria börjar skjuta upp bladen ur jorden. Det inkluderar växter som krollilja, madonnalilja, kungslilja, hybridliljor, kungsängsliljor och även kejsarkronor.

En liljebagge, Lilioceris lilii är röd med svarta ben. De har en annorlunda egenskap, om de närmar dig en liljebagge så att du hamnar i dess synfält så kastar den sig oförskräckt sig ner mot marken. Och landar med buken upp, den svarta sidan som gör att den inte syns.Fiffigt eller hur? Om du nu skulle lyckas ta upp den, den brukar vara snabb på att gräva ner sig i jorden, och lyfter upp den mot ditt öra — så kommer du höra att den skriker. Troligen skriker den döda mig inte, döda mig inte.

Det gör man efter ett par år med liljebaggar. Då har man lärt sig att krascha sönder dem med naglarna.Innan dess brukar man fösa ner dem i en burk med ättika, eller ner i en plastpåse som sedan slängs.

 

Andra igenkänning: Hål i bladen
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Hål i bladen beror antingen på sniglar/snäckor men är i regel på liljeväxter liljebaggen som varit där och knaprat. De är viga och kan med lätthet knapra hål på bladen även jobbandes upp och ner.

Liljebaggen vaknar som sagt till liv tidigt på våren. Och de har garanterat vaknat när växter som tillhör liljesläktet börjar skjuta upp bladen ur jorden. Det inkluderar växter som krollilja, madonnalilja, kungslilja, hybridliljor, kungsängsliljor och även kejsarkronor.  Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Tredje: Leta efter ägg
Ägg av liljebagge.  Foto: Kerstin Engstrand
Ägg av liljebagge. Foto: Kerstin Engstrand

Startskottet att gå på äggjakt sker oftast i samband med påsken, och då menar jag inte livligt dekorerade påskägg med godis i utan jakten på liljebaggens ägg. För parningen har knappt hunnit avslutas förrän äggen läggs. Titta under bladen, där sitter de. I små vackra grupperingar, korallröda. bara att klämma sänder. Eller ta en pinne, en glasspinne fungerar bra och skrapa ner dem i en påse som du antingen stampar på eller slänger direkt i soporna.

Så långt är det ganska ok. Följ mitt råd, jaga äggen, för annars kommer nästa stadium som inte är roligt, utan helt enkelt äckligt.

Fjärde, ta bort svarta klumpar
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När äggen utvecklas till larver täcker larven sig med sitt bajs, det är därför du ser svarta klumpar på knoppar och blad. Vanligtvis under bladen. Larverna är mycket glupska!

Att de täcker sig med sitt eget bajs är praktiskt, det håller deras fiender på avstånd.

Nu är det handskar på om du tar bort dem med händerna, eller bortskrapning med pinne och ner i en plastpåse som slängs i soporna.

Larverna kommer snabbt att kaläta en planta, och de älskar liljornas knoppar.

Larver av liljebagge på en liljas knoppar. Foto: Kerstin Engstrand
Larver av liljebagge på en liljas knoppar. Foto: Kerstin Engstrand

 

Närbild på larver

 

 

En liljebagge blir i regel cirka nio mm lång. Den förpuppar sig nere i jorden, och där övervintrar den också.

Liljebagge. Foto: Kerstin Engstrand
Liljebagge. Foto: Kerstin Engstrand

En tröst i bedrövelsen är att de nordligaste delarna av Sverige ännu inte är drabbat. I England sprider den sig allt mer och även i Kanada där jag personligen varit med och jagat dem.

Lökbaggen, Lilioceris merdigera, påminner om liljebaggen men har röda ben och rött huvud medan liljebaggens ben och huvud är svarta. Lökbaggen föredrar växter tillhörandes släktet Polygonatum, som storrams, släktet Allium där ramslök och gräslök är två favoriter. Det sägs att lökbaggen även angriper liljor och liljekonvaljer.

Dagliljan blir inte angripen, den är ingen lilja utan tillhör Hemerocallidaceae. Dagliljan får andra angrepp, av dagliljegallmyggan som du kan läsa mer om i vår artikel,Ovälkommet besök på dagliljor, klicka här.

Det finns förstås mängder med så kallade husmorsmetoder mot liljebaggar. Som att bespruta plantorna med starkt chilisås, Tabasco, andra rekommenderar myrmedel, åter andra potatismjöl. Fingrarna och en skarp blick, samt ta äggen i tid är det jag rekommenderar.

Lästips:

Madonnaliljan, bländande skönhet i sommarhettan 

Orange lilja minglar ensam

Jätteliljan väcker uppmärksamhet

Bland liljor och klematis

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Många tulpaner tar plats, både när det gäller utrymme och när det gäller uppmärksamhet. men det finns också tulpaner som nästan kryper längs marken och ändå fångar ens uppmärksamhet. Och som skapar habegär.

Tulipa humilis ‘Rosea Caerulea Oculata’ är en sådan. Så mjukt rosavit, så vänlig i sitt växtsätt och så utsökt fast hon beskrivs ibland att ha ett hjärta av stål! Det vill säga, det vi i regel kallar för öga, det blåa i mitten, är till färgen stålblått. Därav ett hjärta av stål.

10 till 15 cm hög är hon och trivs allra bäst i soligt läge, gärna med några stenar i närheten. Blommar i april. Lökarna, som är små, sätt på hösten på ett djup motsvarande lökens höjd x 3 och alltid med spetsen uppåt.

Lökar av Tulipa humilis 'Rosea Caerulea Oculata'. Foto: Kerstin Engstrand
Lökar av Tulipa humilis ‘Rosea Caerulea Oculata’. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Tänk att så små fröer kan bli en sådan hög och livskraftig växt! Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att...