Taggar Inlägg "Lökar & knölar"

Lökar & knölar

'Firestars Scorchio' är en ny sort från Hardy's 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Denna ”jag vill ha växt” är ingen perenn utan en knölväxt. Har sitt ursprung i Sydafrika och introducerades i England 1966. I England stormtrivs den och har blivit lätt invasiv.

En växt som inte är gjord för vårt klimat men den klarar att övervintra i mycket bra lägen om vintern blir mild.Tricket är att sätta knölarna djupt, 30 cm ner i jorden. Det fungerar för oss. Men markera var du har knölarna för de kommer igång ganska sent på våren. Lättast övervintrar sorten ‘Lucifer’.

'Lucifer' som övervintrat i grönsakslandet. Foto: Kerstin Engstrand
‘Lucifer’ som övervintrat i grönsakslandet. Foto: Kerstin Engstrand

I Sydafrika växer montbretia, Crocosmia x crocosmiiflora, med milda vintrar och fuktiga somrar och så vill den ha det hos oss också. Blommorna är minst sagt spektakulära, den gracila formen förför. Finns i gult, orange och klart rött. Bladen är svärdsliknande. Bra snittblomma och får vackra fröställningar. Perfekt partner till höga gräs.

Blir ca 60–80 cm hög.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Eldigt röd kanna gör sig fint i mängd men även i ensamt majestät i en kruka. Foto: Kerstin Engstrand

Den syns! Den är mäktig. Redan innan den blommar tar den plats, bladen är stora, blomknoppen ser ut som ett spjut och så spricker den upp i en eldig flamencodans.

Plockar du bort de vissna blommorna så tackar kannan dig med att blomma vidare. En planta räcker fint i en kruka, i en rabatt blir den en verklig aha-upplevelse om du planterar många.

Soligt och vindskyddat läge, och genom att den är så stor med rik bladmassa så behöver den rejält med vatten. Den blir beroende på sort mellan 70 – 120 cm hög. Den färgstarka blomningen, den finns i gult, orange och rött, går från juni till september, oktober.

Knölarna av kanna, Canna x generalis, sätts grunt vilket gör att den inte kommer att övervintra utomhus. På hösten kan du hantera knölarna på samma sätt som du gör med dahlia. Har du odlat kanna i kruka kan du låta hela krukan med växt övervintra på en ljus och frostfri plats. Inget vatten under vintern. Nästa år, på senvåren, försommaren, när risken för nattfrost är över kan du sätta ut den igen. Då mår den bra om den får lite ny och näringsrik jord.

Du kan även vinterförvara knölarna torrt, i en temperatur av 5-10 grader, och ha gärna lite träull eller liknande runt knölarna. Knölarna väcks sedan till liv igen nästa vår, i februari, mars. Plantera då dem i krukor och sätt ut dem när risken för frost är över.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Ton i ton är ett säkert och raffinerat sätt att skapa minirabatter i din trädgård på. Tänk tre växter som trivs i samma växtförhållanden, tänkt tre färgtoner som matchar varandra, tänk tre som avbyter varandra i blomning så har du en succékombination!

Daggros, ett stycke Pattys Plum och så en stäpplök, det är min favoritkombination i juni. Ton i ton, sammanbundna men ändå solitärer, så har jag skapat en del av min trädgård. Grundidén att en färg ska vara sammanhållande och tas upp av olika växter som avlöser varandra i blomning. Då blir det som om färgen hoppar över till nästa växt.Men just denna har väldigt korta mellanrum i blomningen mellan de olika växterna. Lite senare, när stäpplöken och vallmon har blommat över, men då daggrosen fortfarande blommar, så träder honungslöken in på scenen.

Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand
Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand

Daggrosen är den verkliga dominanta i denna del. Det är en snabbväxande ros!  Daggros, Rosa glauca, är huvudaktören vars vackra rödtonade och gråblådaggigt bladverk är fin från tidig vår till sen höst. I en månad, från början av juni till början av juli, bjuder den på en mycket riklig och svagt doftande blomning och blommorna fylls tidigt på morgonen av humlor och bin som älskar daggrosens enkla blommor.  Blommorna är mörkt ros med vit mitt. På hösten kommer nyponen som matchar bladverket, de är först brunröda för att senare gå över till mera orange. Daggrosen blir upp till tre meter hög och är alla gånger härdig upp till växtzon 6.

'Pattys Plum'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Patty’s Plum’, till höger skymtar daggrosens blad. Foto: Kerstin Engstrand

Jättevallmon Patty’s Plum träder in på scenen i juni. Det räcker med en planta, Patty syns! Sedan Patty’s Plum gjorde entré på trädgårdsvärldens motsvarighet till modeveckorna i Paris och Milano, Chelsea Flower Show i London 1998 så är hon nummer ett. Alla drabbades då och än idag av habegär. Hon blev trend, hon blev mode.  Mer om ’Patty’s Plum’ och historien bakom kan du läsa i vår specialartikel (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster).

 

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand
Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Stäpplöken vars metalliskt ljust lila blombollar gör att man syns titta in i en stjärnhimmel blommar också i juni. Blombollarna kan bli upp till 20 cm stora! Varje blomboll består av ett sjuttiotal lätt silverglänsande, purpurvioletta blommor. Här kan man verkligen tala om blommor i blomman! Den blir ca 50 cm hög. Sin naturliga växtplats har stäpplöken i norra Iran och på Centralasiens sluttningar på en höjd av 1 000−2 200 meter över havet. Därför är den mycket lättodlad bara växtplatsen är väldränerad och solig.

Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand
Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand

Honungslöken, Allium siculum men förekommer i handelns under det vetenskapliga namnet Nectaroscordum siculum, är humlornas favorit och intressant från knopp till fröställning. Den är denna kombinations utropstecken. Färgen som utslagen blomma är mellan beige, puderrosa och grönt! Knopparna ser ut att vara inslagna i papper och efter blomningen bildas fröställningar som ser ut som små raketer! Blir 60-70 cm hög och blommar i slutet av juni.

Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand
Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand

Senare under sommaren inträder en rudbeckia, en solhatt, mer om denna trevliga växt kan du läsa här (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Skogslök också kallad kajp. Foto: Kerstin Engstrand

Kärt barn har många namn, eller vad säger du om: Kaijp,  kaip,  kaipe,  kaipä,  kajp,  kajplök,  keipe,  keipelök,  keipkål,  kejpe, kejpelök,  kep,  roccamboll,  rockenboll,  råckenbåll,  sandpurjo (efter engelskans Sand Leek) alla dessa är enligt Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD) lokala namn på den underbara skogslöken,  Allium scorodoprasum.

På Gotland är denna lök ”stor”.  På våren, när gullvivan blommar, ska man gå ut och plocka kajp som gotlänningarna säger. Vi på fastlandet säger skogslök, kanske, för förvånansvärt få känner till denna tidiga primör som dessutom är synnerligen lättodlad.

Vad gör man då med kajp? Jo soppa! En soppa man behöver för att få igång kroppen så här på våren! På Öland sägs det att man smaksätter kroppkakor med kajp.

Skogslök köper man på hösten då de ska sättas. I en 80 x 120 cm pallkrage får man lätt plats med 120 lökar. Sätt dem i en pallkrage som är två våningar hög, och i vanlig trädgårdsjord fungerar fint. I varje 80 cm rad sätter du tio lökar. Bli inte orolig om lökarna skjuter blad redan på hösten, det klarar de utan problem. Ja, du kan oftast skörda lite medan snön ligger kvar! I slutet av april, början av maj börjar den växa till sig så glöm inte att vattna om det är torrt.

Kajp är flerårig och blommar med små söta lila blomställningar i juli. Blir från 30 cm upp till 90 cm när den blommar. Sprider sig sakta men säkert.

Recept på Farfar Gunnars kajpsoppa hittar du här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Allium amethystinum ’Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Den är en av världens främsta växtkännares favoriter, en av Piet Oudolfs favoriter. Den syns! Blir 90 cm hög och kan nog rubriceras som fulsnygg. Första gången man ser den så tittar man till, ska den vara rund eller avlång? Har den en tofs på huvudet? Den är som gjord att få sticka upp lite vart stans i en större plantering. Den fungerar då både som utropstecken och något att vila blicken på, den bidrar till helheten på ett mycket effektfullt sätt.

Så här använder Piet Oudolf  'Red Moican'. Foto: Kerstin Engstrand
Så här använder Piet Oudolf ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Färgen då? Ett mellanting mellan rost och vinrött, kanske lite åt kastanjebrunt, eller rentav bordeaux. Ja, den är ursnygg mot rost och mot blått!

Här skymtar 'red Mohican' bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand
Här skymtar ‘Red Mohican’ bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand

Det är på hösten den sätts på ett djup motsvarande tre gånger lökens höjd. Allium amethystinum ’Red Mohican’ är en lökväxt och kommer att blomma nästa sommar, vanligen i slutet av juni, början av juli.

Lökar.  Foto: Kerstin Engstrand
Lökar av ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Läget ska vara soligt och jorden ska vara bra trädgårdsjord. Sätt lökarna på ett avstånd av 70 cm mellan varandra.

Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand
Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand

Och bästa av allt, den är en allium, tillhör samma familj som matlökar, och rådjur äter den inte.

Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin Engstrand
Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin Engstrand
För att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand
För att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Underblomma doftar som Diors parfym Addict. Foto: Kerstin Engstrand

Och den doftar som finaste parfym! Den lär vara förebilden för Diors parfym Addict. Men det är ju gassande sol, varför ska jag ha en växt som blommar mulna dagar tänker du kanske. Då säger jag, den blommar även i skugga och när solen inte längre är så stark. Du har säkerligen sett den växa i parker och i krukor i Spanien och andra länder runt medelhavet. Underblomman är där en mycket populär växt och borde bli det även här hemma!

Mirabilis jalapa är det latinska namnet för denna mycket underskattade växt. För mig är den lika med Mallorca och Italien, där man ser den både i privata trädgårdar som i offentliga planteringar, då växandes i krukor. Blommorna är små, men färgstarka. Varje enskild blomma ser ut som en pytteliten hibiskusblomma. Namnet underblomma har den fått då en och samma knöl kan ge blommor med olika färger. På engelska heter den 4 o’clock plant, eftersom den slår ut först när solens styrka blir fadd, eller mulna dagar.

Höjd: 60 cm. Blommar från mitten av juli till långt in på hösten. I skyddade lägen så sent som till och med oktober månad.

Rotknöl av underblomma.   Foto: Kerstin Engstrand
Rotknöl av underblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Underblomma finns sällan att köpa som färdig planta. Den finns som frö men dem har jag aldrig lyckats med. Bäst, snabbast och billigast är att köpa rotknölar på våren. De är raka, svarta och mycket fula. Formen liknar morot. Oftast ser de döda ut men det är de inte. Välja allra helst de knölar där du på toppen ser små gröna knoppar, de brukar vara stora som knappnålshuvuden. Om inga knoppar syns, så finns det ändå säkerligen liv i knölen. Känns på den, är den fast och spänstig kommer den att ta sig. Slaka, slappa knölar ska du inte köpa.

Plantera: Vanlig krukväxt/balkongjord i påse fungerar bäst. Sätt knölarna med den breda kortsidan uppåt ganska tätt i en kruka. Tre stycken i en 30 cm kruka är lagom. Toppen av knölarna ska vara en centimeter under jord. Vattna. Du kan sätta knölarna i maj och ha krukan inomhus för att sätta ut den när risken för nattfrost är över.

Skötsel: Håll jorden fuktig. Har du satt knölarna i nyköpt planteringsjord blommar underblomman fint hela sommaren utan extra gödsel. Skulle bladen bli lite bleka, gödselvattna med svag giva.

Övervintra: Underblomma kan övervintras som dahliaknölar, har du bara ett fåtal är det lättast att låta de ligga i kylskåpets svaldel. När du på hösten tar upp knölarna kommer du att se att de har växt till sig rejält.

Underblomman är så färgstark i sig så den bör växa mot en neutral, enfärgad  bakgrund.

På hösten sätter underblomman även frö. Det är de svarta "prickarna" på bilden ovan. Underblomman kan också frösås.  Foto: Kerstin Engstrand
På hösten sätter underblomman även frö. Det är de svarta ”prickarna” på bilden ovan. Underblomman kan också frösås. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Madonnalilja i full blom. Foto: Kerstin Engstrand

Så blommor hon, madonnaliljan, rak i ryggen, stolt och sval med sina bländvita blommor. Äntligen borde man nog tillägga, för hon brukar ta tid på sig. Många är vi som i många år väntat, och väntat och väntat. Noga har vi följt bladrosettens bladverk, som envist fortsätter att bara vara just en bladrosett. Men så plötsligt händer det, efter kanske några år av längtan, en stängel börjar växa fram.

Och då, när blommorna slår ut en efter en, så är hon förlåten för sin envishet.

Förr benämndes den ofta som helt enkelt den vita liljan. Madonnaliljan, Lilium candidum, är i konsten symbol för kyskhet och renhet. Candidum anger att den är bländande vit. Madonnaliljan lär ha odlats i flera årtusen och var en klassisk växt i klosterträdgårdarna. Ofta ser man jungfru Maria hålla just en madonnalilja i handen.

Knopparna har först en lätt ton av grönt innan de blir lika bländande vita som blomman. Foto: Kerstin Engstrand
Knopparna har först en lätt ton av grönt innan de blir lika bländande vita som blomman. Foto: Kerstin Engstrand

I motsats till andra liljor ska madonnaliljan planteras grunt, dess översta spets ska snudda vid jordytan. För att den ska trivas ska jorden vara kalkrik, lite benmjöl blandat med kompost brukar göra den gott. Den ska också växa i skuggan av andra växter. Men låt den stå i fred, krafsa inte i onödan runt den, då blir den störd och svarar med att låta dig vänta extra länge på blomningen.

Den är mycket vacker i en samplantering med lilablommande lavendel. Huvudet (blommorna) i solen och fötterna (löken) i skuggan är en viktig del av madonnaliljans liv.

Liljor är lökväxter som kan sättas både på våren och på hösten. Ibland finns det även plantor att köpa, de kan planteras även under sommaren. Norr om växtzon 3 är våren absolut den bästa tiden. De vårsatta kommer första sommaren att blomma lite senare. Köp stora, fina fasta lökar, gärna s.k. bamselökar. Just madonnaliljan ska INTE sättas på traditionellt sätt (dvs på ett djup motsvarande två och en halv gånger lökens höjd) utan lökens topp ska vara precis under jordytan.  Lägg ett lager fin sand blandat med lite benmjöl närmast löken. Växtplatsen ska vara väldränerad samt löken ska planteras så att den skuggas av andra växter.

Foto: Kerstin Engstrand
Allt eftersom knopparna utvecklas blir de allt vitare och vänder sig neråt. Foto: Kerstin Engstrand

Madonnaliljan blir 100 – 120 cm hög och på en enda blomstängel kan upp till 20 blommor samsas. Då blir man verkligen bländad av dess skönhet! I regel blommor hon i juli, ibland redan i slutet av juni.

Text och foto: Kerstin Engstrand

'Dready', sandlök. Foto: Kerstin Engstrand

Växter som har skäggstubb, det brukar man säga om växter som har sträva blad. Gurkört är en sådan, litchitomat en annan. Även cashewträdets blad är sträva.

Men det finns även håriga växter. Två sådana är sandlökarna , Allium vinale ’Hair’ och ’Dready.  En onekligen udda attraktion i rabatten. De minglar med lätthet in bland andra växter i rabatten och ger det lilla extra, en liten aha-upplevelse. ’Dready’ är utvecklad från ‘Hair’, vilket ju märks ganska tydligt. ‘Dready’ är ganska ny medan ‘Hair’ har funnits ganska länge. Som för alla allium brukar inte harar och rådjur äta av dem.

'Hair', sandlök. Foto: Kerstin Engstrand
‘Hair’, sandlök. Foto: Kerstin Engstrand

’Hair’ blir cirka 90 cm hög, ’Dready’ cirka 80 cm. De är lökväxter som sätts på hösten på ett djup av ca 5 cm.

'Dready' .Foto: Kerstin Engstrand
‘Dready’ .Foto: Kerstin Engstrand

Trivs i soligt läge. Blommar i mitten, slutet av juni. Frösår sig om man låter fröställningar sitta kvar. Båda är roliga att ha i buketter, och de blir genast en snackis bland gästerna. Så de är verkliga attraktioner, både i rabatten och på middagsbordet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Den lilla ljuvliga snödroppen är som gjord att älskas, vårens första budbärare som den är. Vi låter den sväva fram.

Kokedama är en japansk blomsterkonst. Ordet lär betyda mossboll och kommer från en stil där man svepte in trädens rotsystem i just mossa. På japanska blomsterutställningar kan man se orkidéer planterade uppe på en liten mossboll, då oftast vitmossa.

En kokedama kan även ställas på ett bord, se bara till att bordsskivan tål fukt.  Foto: Kerstin Engstrand
En kokedama kan även ställas på ett bord, se bara till att bordsskivan tål fukt. Foto: Kerstin Engstrand

Sedan några år tillbaka är kokedamas populära även i våra hem. Och vad passar inte bättre än att låta en späd snödroppe lyftas fram i svävande mossa? Eller en krokus, eller rentav en späd tulpan?

Vad behöver du?

En växt med rotsystem, eller lök. I trädgårds- och blombutiker finns vårlökar i kruka, snödroppar, våriris, späda botaniska tulpaner.

Mossa, vitmossa (spagnum, inte fönsterlav). Vitmossa kan vara både grön och vitgul.

Snöre eller s.k. myrtentråd, en tunn ståltråd som florister använder. Myrtentråd finns i flera färger, välj en som antingen matchar mossan eller välj en som bryter av, allt efter din smak.

  1. Lyft växten ur krukan. Försök att låta så mycket av jorden vara kvar runt växtens rotsystem.
  2. Ta mossan och klä in rotjordklumpen i mossa. Det ska göras så tätt som möjligt, inga lufthål får finnas. Mossan hålls på plats med myrtentråd, snurra tråden runt mossbollen. Kom ihåg att spara en bit tråd till upphängningen!
  3. För att undvika att mossan torkar ut är det lättast att duscha mossan med vatten. Man kan också lyfta ner kokedaman och doppa mossbollen snabbt i vatten. Viktigt är då att vattnet verkligen får rinna av innan kokedaman hängs upp igen.

 

 

 

På bilden svävar snödroppen utomhus, bilden är tagen i Chelsea Physic Garden i London men här, just nu när det råder isdygn i hela Sverige får den hänga inomhus.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Numera kan en snödroppe i princip se ut precis hur som helst men det finns en som jag har ett särskilt gott öga till. En som är lite lägre än de flesta andra, med lite blankare och bredare blad och med blommor som bildar eleganta trianglar.

Galanthus woronowii är dess vetenskapliga namn. På svenska heter den grön snödroppe. Vild växer den bland annat i Kaukasus, nordöstra Turkiet och i närheten av OS-staden Sochi, där den bland annat kan ses växa i gräs. Det var den ryska botanisten A S Losina-Losinskaya som namngav den. Han uppkallade den efter Georg Woronow (1874-1931) som också var botanist och ivrig växtjägare.

I dag är den kanske mest känd för att den bland annat innehåller en alkaloid, galantamin, som verkar genom att minska nedbrytningen av signalämnet acetylkolin i hjärnan. Acetylkolin är ett för tankeförmågan viktigt signalämne. Som beståndsdel i demensläkemedel används galantamin för att behandla symtomen på mild till måttligt svår Alzheimers sjukdom.

Grön snödroppe. Foto: Kerstin Engstrand
Grön snödroppe i Kew botaniska trädgård  Foto: Kerstin Engstrand

Det var i Ryssland, troligen på 1950-talet, från snödroppen som galantamin först kunde isoleras, och namnet kommer från Galanthus. Idag går det också att ta fram galantamin syntetiskt men även från narcisser.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Linné lär ha skapat ett solur av växter, där varje växt var vald för att den hade egenskapen att slå ut vid en viss...