Taggar Inlägg "Lökar & knölar"

Lökar & knölar

Foto: Kerstin Engstrand

Mitten av april är en särskild spännande tid. Då är det dags att väcka dahliaknölarna. Vilka har klarat övervintringen ute i förrådet eller i kylskåpets svaldel? Även de nyinköpta är det tid för att väcka. För trots att jag sagt åt mig själv att i år ska jag inte köpa några fler dahlior så blev det förstås några impulsköp, som tur är för dahlior är så dekorativa och användbara i trädgården.

Att väcka dahliorna redan i april, kanske redan i slutet av mars om våren är extra varm och du bor i gynnsamt läge, gör att de dels blommar lite tidigare, dels att de klarar angrepp av sniglar och snäckor bättre.

Jag övervintrar mina dels ute i förrådet, som inte har någon extra värme men är välisolerat, dels i kylskåpets svaldel. Försiktigt rotar jag fram dem, som tur har jag märkt dem så att jag vet vilka sorter de är. För så här års ser alla knölar likadana ut. Nåväl nästan i alla fall, några är kraftigare än andra.

Lättast att ta ram är de som har övervintrat kvar i sina krukor. De lyfter jag fram som de är.

Foto: Kerstin Engstrand
Utlyft från vinterförvaringen! Foto: Kerstin Engstrand

Är det mindre krukor så har de övervintrat med krukorna i vanliga 10-liters hinkar, mycket lättare att bära dem då för snart börjar det dagliga kånkandet ut och in, avhärdningen, att vänja dem vid utelivet. Några har stått i en stor kartong med halm/hö som extra täckning. Den täckningen tas bort och förvaras torrt, jag återanvänder täckningen i höst igen. Jag har koll på temperaturen i förrådet med hjälp av en digital termometer. Några nätter har det varit runt nollan men inte kallare. Alla knölar har haft extra täckning.

 

De som har övervintrat utan krukor lyfts extra försiktigt fram. I regel har de legat i en kartong antingen i förrådet eller i kylskåpets svaldel.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

De placeras försiktigt så att knölarna inte bryts av, antingen i hinkar eller stora plastpåsar och kommer att få lite extra jord runt rötterna. Är de många så brukar jag föra över dem till plastpåsar fyllda med jord i botten och placera dem på rad i en lång balkonglåda.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Nu gäller det att ta det lugnt. Ingen brådska. Men det första jag nu gör är att känna på knölarna. Är de fasta och fina? Ja, bra. Är det några som verkar mindre fräscha, kanske lätt ruttnande eller svampiga i konsistensen så slängs de.

Det enda jag nu gör är att spraya alla lätt med vatten, och då menar jag lätt. Väldigt lätt. Bara en dusch och så får de stå i ena gästtoaletten Ja, det finns knappt någon golvyta kvar där när alla dahliaknölar kommit in. Utrymmet har ett litet fönster men de klarar att fortfarande stå mörkt.

Bara en lätt dusch med en handsprayflaska. Kanske en gång per vecka, knölarna ska inte bli våta. Snart börjar de spira! Bilderna nedan är tagna tre veckor efter det att knölarna togs fram. Skynda långsamt.

När knölarna börjar skjuta späda skott, oftast vårgröna men ibland är de mörkare beroende på sort, måste de stå ljust. Nu har de startat, och ska skötas som vilken krukväxt som helst med ett undantag, de trivs inte så bra i varm rumstemperatur. Då får de lätt löss. Det undviks genom att nu börja avhärda dem, att låta de stå utomhus under dagen. Är solen mycket gassande är det bra att skydda dem med en bit kartong eller säckväv så att bladen inte får brännskador.

Nu har knölarna blivit plantor igen och har utvecklat rötter. Fina vita rötter och då klarar de att vattnas lite mera. Fortfarande lite, de ska inte stå plaskvått.

Plastpåsemetoden
Dahlior drivs lätt i plastpåsar. Foto: Kerstin Engstrand
Dahlior drivs lätt i plastpåsar. Foto: Kerstin Engstrand

De knölar som är nyinköpta, och de övervintrade som är av mindre storlek, driver jag fram i genomskinliga plastpåsar, lite på samma sätt som jag driver fram potatis. Öppna förpackningen försiktigt och kontrollera hur knölen mår. Titta efter om den redan har börjat visa sina skottanlag.Skulle du ha köpt nya knölar tidigt på våren kan du förvara dem i förpackningen som ska stå svalt och mörkt, kylskåpets svaldel är utmärkt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Påsen bottnas med fräsch, nyinköpt blomjord. Knölen läggs försiktigt ner och lite mer jord fylls på.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

OBS! Vattna inte, det räcker så bra med den fukt som finns i jorden. Knölarna har ännu inga sugrötter. Även dahliaknölar som dras upp i plastpåsar kan stå mörkt tills de nya skotten har brutit fram.

En klar fördel med plastpåsemetoden är att det är lätt att se om sugrötter har bildats. De är vita. När de har bildats kan du börja vattna lite mer men fortfarande försiktigt.

När skotten kommit ska plantorna stå ljust. Jag brukar sätta tre plastpåsar med knölar i en större hink, typ murarhink tills jag planterar om dem i krukor.

Tre plastpåsar med nyinköpta dahliaknölar får lätt plats i en murarhink. Foto: Kerstin Engstrand
Tre plastpåsar med nyinköpta dahliaknölar får lätt plats i en murarhink. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Att porslinshyacintens namn är ”rätt” är det ingen tvekan om, dess blommor skimrar som det vackraste tunnaste porslin! Och det kanske allra bästa är att den doftar himmelsk och är en viktig tidigtblommande nektarväxt för humlor, bin och fjärilar.

Foto: Kerstin Engstrand
Porslinshyacinth med krokus. Foto: Kerstin Engstrand

Jag sätter den gärna under träd där den mer än gärna får sprida sig. Oftast samplanterar jag den med några krokus.

Porslinshyacinten, Puschkinia scilloides, är en lökväxt vars lökar sätts på hösten och den är lätt att få tag på. Den sprider sig mer än gärna om den trivs. Blommar, beroende på vilken del av landet den växer, i slutet av mars, april eller i norr i maj månad. Dess ursprung är Mindre Asien och Kaukasien där den växer på bergsängar upp till 3000 m höjd.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den bildar mer än gärna mattor i gräsmattan, så har du en gles gräsmatta kan porslinshyacinten vara ett trevligt vårblommande alternativ. Då får du med tiden denna underbara syn:

Vilken doft dessa mängder bjuder på! Foto: Kerstin Engstrand
Vilken doft dessa mängder bjuder på! Foto: Kerstin Engstrand

Passa på att lägga ut ett vattenställe för bin, humlor och fjärilar. Ett fat med några stenar i fungerar bra. Stenarna för att ingen ska drunkna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Artnamnet scilloides kommer av det vetenskapliga namnet, Scilla, blåstjärnor och latinets oides  som betyder ”liknande vilket blir  ‘lik en blåstjärna’.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den är unik på så sätt att den är den enda arten i släktet. sedan 1800-talet ska porslinshyacinten vara  odlad här i Sverige. Klipp inte gräset och därmed porslinshyacinten förrän blommorna vissnat ner. Vill du att de ska sprida sig så låt fröställningarna mogna.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Hundtandlilja. Foto: Kerstin Engstrand

Som en orkidé, så liknar många hundtandliljan och det stämmer bra. Blygt låter den sin utsökta blomma blicka ner mot marken. Den nästan trycker sig ner mot jorden.så här års på våren är det först bladen man lägger märke till, de är ofta fläckiga.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det vetenskapliga namnet är Erythronium dens-canis, och canis betyder hund. Varför då hund? Jo för knölen liknar en hunds tand.

Foto: Kerstin Engstrand
Så vackert från en sådan liten hundtandsliknande lök! Foto: Kerstin Engstrand

Den rosalila skönheten här heter Lilac Wonder som blir cirka 10 till 15 cm hög.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Jag föredrar de som har lilarosa blommor. Hundtandliljan trivs i blandad sol-skugga, i ett skogspartis utkant eller under rosor, där jag har några, de trivs även under träd och helt förträffligt under rododendron.
 
Och en gul!
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pagoda är den vanligaste gula. Den brukar blomma samtidigt som pärlhyacinter och ormöga och skapar en härlig blå gul kombination! Blir cirka 25 cm hög.

'Pagoda' uppifrån, här växandes tillsammans med ormöga.   Foto: Kerstin Engstrand
‘Pagoda’ uppifrån, här växandes tillsammans med ormöga. Foto: Kerstin Engstrand

Knölarna sätt på hösten på ett djup av cirka 10 cm och på ett avstånd mellan varandra på 10 cm. de säljs både i lösvikt och färdigförpackade i påse. Med tiden förökar de sig, då kan de lätt delas och planteras om. Gör det på våren när småplantorna syns för efter blomning så vissnar hela plantan ner och är svår att hitta!  Men lugn, de kommer tillbaka nästa vår igen. Dock, det kan vara bra att märka ut odlingsplatsen så att de inte planterar något annat på samma ställe.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Från frö

Kan också odlas från frö. Fröna kan sås både på våren och på hösten. På våren, inomhus, i perioden januari till maj. Så dem grunt och täck dem med lite perlit. Vanligtvis gror fröna inom en månad. Har det inte skett kan du ställa sådden i kylskåpet i en månad. Ställ därefter sådden utomhus, i skuggigt läge. Hundtandliljan kan även höstsås, från september och framåt, och då sår man vanlien i krukor som får stå utomhus.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Liljebaggar. Foto: Kerstin Engstrand

Första varma vårdagen, du vet en så där härlig dag med gassande sol, då är det fler som trivs. För just där, mitt i solen sitter liljebaggarna och parar sig, och det helt obekymrat.

Då gnisslar man tänder.

VARNING FÖR BILDER SOM KAN UPPLEVAS SOM ”ÄCKLIGA”!

Liljor och liljebaggar här ihop, tyvärr. Kanske inte de första åren du odlar liljeväxter, för mig tog de tre år innan de hittade till min trädgård, troligen för att grannarna knappt har några växter mer än gräsmatta. Men när de väl kom så började en ny resa i mitt trädgårdsliv. En ny utveckling i konsten att bekämpa liljebaggar.

Liljebaggen vaknar som sagt till liv tidigt på våren. Och de har garanterat vaknat när växter som tillhör liljesläktet, Lilium  och Fritillaria börjar skjuta upp bladen ur jorden. Det inkluderar växter som krollilja, madonnalilja, kungslilja, hybridliljor, kungsängsliljor och även kejsarkronor.

En liljebagge, Lilioceris lilii är röd med svarta ben. De har en annorlunda egenskap, om de närmar dig en liljebagge så att du hamnar i dess synfält så kastar den sig oförskräckt sig ner mot marken. Och landar med buken upp, den svarta sidan som gör att den inte syns.Fiffigt eller hur? Om du nu skulle lyckas ta upp den, den brukar vara snabb på att gräva ner sig i jorden, och lyfter upp den mot ditt öra — så kommer du höra att den skriker. Troligen skriker den döda mig inte, döda mig inte.

Det gör man efter ett par år med liljebaggar. Då har man lärt sig att krascha sönder dem med naglarna.Innan dess brukar man fösa ner dem i en burk med ättika, eller ner i en plastpåse som sedan slängs.

 

Andra igenkänning: Hål i bladen
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Hål i bladen beror antingen på sniglar/snäckor men är i regel på liljeväxter liljebaggen som varit där och knaprat. De är viga och kan med lätthet knapra hål på bladen även jobbandes upp och ner.

Liljebaggen vaknar som sagt till liv tidigt på våren. Och de har garanterat vaknat när växter som tillhör liljesläktet börjar skjuta upp bladen ur jorden. Det inkluderar växter som krollilja, madonnalilja, kungslilja, hybridliljor, kungsängsliljor och även kejsarkronor.  Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Tredje: Leta efter ägg
Ägg av liljebagge.  Foto: Kerstin Engstrand
Ägg av liljebagge. Foto: Kerstin Engstrand

Startskottet att gå på äggjakt sker oftast i samband med påsken, och då menar jag inte livligt dekorerade påskägg med godis i utan jakten på liljebaggens ägg. För parningen har knappt hunnit avslutas förrän äggen läggs. Titta under bladen, där sitter de. I små vackra grupperingar, korallröda. bara att klämma sänder. Eller ta en pinne, en glasspinne fungerar bra och skrapa ner dem i en påse som du antingen stampar på eller slänger direkt i soporna.

Så långt är det ganska ok. Följ mitt råd, jaga äggen, för annars kommer nästa stadium som inte är roligt, utan helt enkelt äckligt.

Fjärde, ta bort svarta klumpar
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När äggen utvecklas till larver täcker larven sig med sitt bajs, det är därför du ser svarta klumpar på knoppar och blad. Vanligtvis under bladen. Larverna är mycket glupska!

Att de täcker sig med sitt eget bajs är praktiskt, det håller deras fiender på avstånd.

Nu är det handskar på om du tar bort dem med händerna, eller bortskrapning med pinne och ner i en plastpåse som slängs i soporna.

Larverna kommer snabbt att kaläta en planta, och de älskar liljornas knoppar.

Larver av liljebagge på en liljas knoppar. Foto: Kerstin Engstrand
Larver av liljebagge på en liljas knoppar. Foto: Kerstin Engstrand

 

Närbild på larver

 

 

En liljebagge blir i regel cirka nio mm lång. Den förpuppar sig nere i jorden, och där övervintrar den också.

Liljebagge. Foto: Kerstin Engstrand
Liljebagge. Foto: Kerstin Engstrand

En tröst i bedrövelsen är att de nordligaste delarna av Sverige ännu inte är drabbat. I England sprider den sig allt mer och även i Kanada där jag personligen varit med och jagat dem.

Lökbaggen, Lilioceris merdigera, påminner om liljebaggen men har röda ben och rött huvud medan liljebaggens ben och huvud är svarta. Lökbaggen föredrar växter tillhörandes släktet Polygonatum, som storrams, släktet Allium där ramslök och gräslök är två favoriter. Det sägs att lökbaggen även angriper liljor och liljekonvaljer.

Dagliljan blir inte angripen, den är ingen lilja utan tillhör Hemerocallidaceae. Dagliljan får andra angrepp, av dagliljegallmyggan som du kan läsa mer om i vår artikel,Ovälkommet besök på dagliljor, klicka här.

Det finns förstås mängder med så kallade husmorsmetoder mot liljebaggar. Som att bespruta plantorna med starkt chilisås, Tabasco, andra rekommenderar myrmedel, åter andra potatismjöl. Fingrarna och en skarp blick, samt ta äggen i tid är det jag rekommenderar.

Lästips:

Madonnaliljan, bländande skönhet i sommarhettan 

Orange lilja minglar ensam

Jätteliljan väcker uppmärksamhet

Bland liljor och klematis

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Många tulpaner tar plats, både när det gäller utrymme och när det gäller uppmärksamhet. men det finns också tulpaner som nästan kryper längs marken och ändå fångar ens uppmärksamhet. Och som skapar habegär.

Tulipa humilis ‘Rosea Caerulea Oculata’ är en sådan. Så mjukt rosavit, så vänlig i sitt växtsätt och så utsökt fast hon beskrivs ibland att ha ett hjärta av stål! Det vill säga, det vi i regel kallar för öga, det blåa i mitten, är till färgen stålblått. Därav ett hjärta av stål.

10 till 15 cm hög är hon och trivs allra bäst i soligt läge, gärna med några stenar i närheten. Blommar i april. Lökarna, som är små, sätt på hösten på ett djup motsvarande lökens höjd x 3 och alltid med spetsen uppåt.

Lökar av Tulipa humilis 'Rosea Caerulea Oculata'. Foto: Kerstin Engstrand
Lökar av Tulipa humilis ‘Rosea Caerulea Oculata’. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

'Firestars Scorchio' är en ny sort från Hardy's 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Denna ”jag vill ha växt” är ingen perenn utan en knölväxt. Har sitt ursprung i Sydafrika och introducerades i England 1966. I England stormtrivs den och har blivit lätt invasiv.

En växt som inte är gjord för vårt klimat men den klarar att övervintra i mycket bra lägen om vintern blir mild.Tricket är att sätta knölarna djupt, 30 cm ner i jorden. Det fungerar för oss. Men markera var du har knölarna för de kommer igång ganska sent på våren. Lättast övervintrar sorten ‘Lucifer’.

'Lucifer' som övervintrat i grönsakslandet. Foto: Kerstin Engstrand
‘Lucifer’ som övervintrat i grönsakslandet. Foto: Kerstin Engstrand

I Sydafrika växer montbretia, Crocosmia x crocosmiiflora, med milda vintrar och fuktiga somrar och så vill den ha det hos oss också. Blommorna är minst sagt spektakulära, den gracila formen förför. Finns i gult, orange och klart rött. Bladen är svärdsliknande. Bra snittblomma och får vackra fröställningar. Perfekt partner till höga gräs.

Blir ca 60–80 cm hög.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Eldigt röd kanna gör sig fint i mängd men även i ensamt majestät i en kruka. Foto: Kerstin Engstrand

Den syns! Den är mäktig. Redan innan den blommar tar den plats, bladen är stora, blomknoppen ser ut som ett spjut och så spricker den upp i en eldig flamencodans.

Plockar du bort de vissna blommorna så tackar kannan dig med att blomma vidare. En planta räcker fint i en kruka, i en rabatt blir den en verklig aha-upplevelse om du planterar många.

Soligt och vindskyddat läge, och genom att den är så stor med rik bladmassa så behöver den rejält med vatten. Den blir beroende på sort mellan 70 – 120 cm hög. Den färgstarka blomningen, den finns i gult, orange och rött, går från juni till september, oktober.

Knölarna av kanna, Canna x generalis, sätts grunt vilket gör att den inte kommer att övervintra utomhus. På hösten kan du hantera knölarna på samma sätt som du gör med dahlia. Har du odlat kanna i kruka kan du låta hela krukan med växt övervintra på en ljus och frostfri plats. Inget vatten under vintern. Nästa år, på senvåren, försommaren, när risken för nattfrost är över kan du sätta ut den igen. Då mår den bra om den får lite ny och näringsrik jord.

Du kan även vinterförvara knölarna torrt, i en temperatur av 5-10 grader, och ha gärna lite träull eller liknande runt knölarna. Knölarna väcks sedan till liv igen nästa vår, i februari, mars. Plantera då dem i krukor och sätt ut dem när risken för frost är över.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Ton i ton är ett säkert och raffinerat sätt att skapa minirabatter i din trädgård på. Tänk tre växter som trivs i samma växtförhållanden, tänkt tre färgtoner som matchar varandra, tänk tre som avbyter varandra i blomning så har du en succékombination!

Daggros, ett stycke Pattys Plum och så en stäpplök, det är min favoritkombination i juni. Ton i ton, sammanbundna men ändå solitärer, så har jag skapat en del av min trädgård. Grundidén att en färg ska vara sammanhållande och tas upp av olika växter som avlöser varandra i blomning. Då blir det som om färgen hoppar över till nästa växt.Men just denna har väldigt korta mellanrum i blomningen mellan de olika växterna. Lite senare, när stäpplöken och vallmon har blommat över, men då daggrosen fortfarande blommar, så träder honungslöken in på scenen.

Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand
Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand

Daggrosen är den verkliga dominanta i denna del. Det är en snabbväxande ros!  Daggros, Rosa glauca, är huvudaktören vars vackra rödtonade och gråblådaggigt bladverk är fin från tidig vår till sen höst. I en månad, från början av juni till början av juli, bjuder den på en mycket riklig och svagt doftande blomning och blommorna fylls tidigt på morgonen av humlor och bin som älskar daggrosens enkla blommor.  Blommorna är mörkt ros med vit mitt. På hösten kommer nyponen som matchar bladverket, de är först brunröda för att senare gå över till mera orange. Daggrosen blir upp till tre meter hög och är alla gånger härdig upp till växtzon 6.

'Pattys Plum'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Patty’s Plum’, till höger skymtar daggrosens blad. Foto: Kerstin Engstrand

Jättevallmon Patty’s Plum träder in på scenen i juni. Det räcker med en planta, Patty syns! Sedan Patty’s Plum gjorde entré på trädgårdsvärldens motsvarighet till modeveckorna i Paris och Milano, Chelsea Flower Show i London 1998 så är hon nummer ett. Alla drabbades då och än idag av habegär. Hon blev trend, hon blev mode.  Mer om ’Patty’s Plum’ och historien bakom kan du läsa i vår specialartikel (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster).

 

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand
Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Stäpplöken vars metalliskt ljust lila blombollar gör att man syns titta in i en stjärnhimmel blommar också i juni. Blombollarna kan bli upp till 20 cm stora! Varje blomboll består av ett sjuttiotal lätt silverglänsande, purpurvioletta blommor. Här kan man verkligen tala om blommor i blomman! Den blir ca 50 cm hög. Sin naturliga växtplats har stäpplöken i norra Iran och på Centralasiens sluttningar på en höjd av 1 000−2 200 meter över havet. Därför är den mycket lättodlad bara växtplatsen är väldränerad och solig.

Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand
Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand

Honungslöken, Allium siculum men förekommer i handelns under det vetenskapliga namnet Nectaroscordum siculum, är humlornas favorit och intressant från knopp till fröställning. Den är denna kombinations utropstecken. Färgen som utslagen blomma är mellan beige, puderrosa och grönt! Knopparna ser ut att vara inslagna i papper och efter blomningen bildas fröställningar som ser ut som små raketer! Blir 60-70 cm hög och blommar i slutet av juni.

Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand
Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand

Senare under sommaren inträder en rudbeckia, en solhatt, mer om denna trevliga växt kan du läsa här (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Skogslök också kallad kajp. Foto: Kerstin Engstrand

Kärt barn har många namn, eller vad säger du om: Kaijp,  kaip,  kaipe,  kaipä,  kajp,  kajplök,  keipe,  keipelök,  keipkål,  kejpe, kejpelök,  kep,  roccamboll,  rockenboll,  råckenbåll,  sandpurjo (efter engelskans Sand Leek) alla dessa är enligt Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD) lokala namn på den underbara skogslöken,  Allium scorodoprasum.

På Gotland är denna lök ”stor”.  På våren, när gullvivan blommar, ska man gå ut och plocka kajp som gotlänningarna säger. Vi på fastlandet säger skogslök, kanske, för förvånansvärt få känner till denna tidiga primör som dessutom är synnerligen lättodlad.

Vad gör man då med kajp? Jo soppa! En soppa man behöver för att få igång kroppen så här på våren! På Öland sägs det att man smaksätter kroppkakor med kajp.

Skogslök köper man på hösten då de ska sättas. I en 80 x 120 cm pallkrage får man lätt plats med 120 lökar. Sätt dem i en pallkrage som är två våningar hög, och i vanlig trädgårdsjord fungerar fint. I varje 80 cm rad sätter du tio lökar. Bli inte orolig om lökarna skjuter blad redan på hösten, det klarar de utan problem. Ja, du kan oftast skörda lite medan snön ligger kvar! I slutet av april, början av maj börjar den växa till sig så glöm inte att vattna om det är torrt.

Kajp är flerårig och blommar med små söta lila blomställningar i juli. Blir från 30 cm upp till 90 cm när den blommar. Sprider sig sakta men säkert.

Recept på Farfar Gunnars kajpsoppa hittar du här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Allium amethystinum ’Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Den är en av världens främsta växtkännares favoriter, en av Piet Oudolfs favoriter. Den syns! Blir 90 cm hög och kan nog rubriceras som fulsnygg. Första gången man ser den så tittar man till, ska den vara rund eller avlång? Har den en tofs på huvudet? Den är som gjord att få sticka upp lite vart stans i en större plantering. Den fungerar då både som utropstecken och något att vila blicken på, den bidrar till helheten på ett mycket effektfullt sätt.

Så här använder Piet Oudolf  'Red Moican'. Foto: Kerstin Engstrand
Så här använder Piet Oudolf ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Färgen då? Ett mellanting mellan rost och vinrött, kanske lite åt kastanjebrunt, eller rentav bordeaux. Ja, den är ursnygg mot rost och mot blått!

Här skymtar 'red Mohican' bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand
Här skymtar ‘Red Mohican’ bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand

Det är på hösten den sätts på ett djup motsvarande tre gånger lökens höjd. Allium amethystinum ’Red Mohican’ är en lökväxt och kommer att blomma nästa sommar, vanligen i slutet av juni, början av juli.

Lökar.  Foto: Kerstin Engstrand
Lökar av ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand

Läget ska vara soligt och jorden ska vara bra trädgårdsjord. Sätt lökarna på ett avstånd av 70 cm mellan varandra.

Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand
Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand

Och bästa av allt, den är en allium, tillhör samma familj som matlökar, och rådjur äter den inte.

Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin Engstrand
Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin Engstrand
För att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand
För att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Ja, då drabbades man av habegär. Det sker ibland när man tittar en växt djupt i ögonen. Eller var det växten som tittade på...