Hovdalas harar sporrar slottsträdgårdsmästaren
Går det att ha en köksträdgård och inte vattna? Ja, i Sverige leder Georg Grundsten på Hovdala utanför Hässleholm ett sådant initiativ. Sedan 2013 vattnar man där inte alls.
Det var vid ett besök i The Lost Garden of Heligans i Cornwall som slottsträdgårdsmästare Georg Grundsten fick en idé. Där vattnar de inte alls, de har överhuvudtaget inget bevattningssystem. Och på Hovdala hade de ett som ännu inte var inkopplat. Georg Grundsten är mycket intresserad av resursfrågor och vatten är en viktig sådan. Så 2011 gick startskottet för Hovdalas bevattningsfria köksträdgård. Första steget var att förbättra jorden. På hösten, när alla rotogräs var bortrensade, lades ett 5–10 cm tjockt lager av sönderklippta löv ut. De var helt enkelt överkörda med gräsklipparen, bättre metod att finfördela löv finns knappast. På våren togs lövlagret bort och 5–10 cm stallgödslad kompostjord fördelades ut jämt över ytan.
– Lägger du ut ett tunnare lager av löv behöver du däremot inte ta bort det på våren, säger Georg.
I två år förbereddes jorden och 2013 var det dags att plantera ut. Georg vattnar enbart vid plantering och då i planteringsgropen innan plantan sätts ner. Och så har det fortsatt. Även den kruttorra, heta sommaren 2014 klarade sig köksträdgården utan extra bevattning. Till och med pumpaodlingen klarade sig utan bevattning.
Utökade försök
2013 ville Georg gå ett steg längre, han ville även testa olika jordförutsättningar. Ytterhörnen i köksträdgården delades in i fyra delar. De olika delarna fick, förutom att de inte skulle vattnas, helt olika jordsammansättningar.
Ruta 1: Denna del fick enbart normal jord, Hovdalas normaljord.
Ruta 2: Här tillsattes basaltmjöl, 0,8 kilo per kvm pudrades över jorden och odlingarna i samband med utplantering.
Ruta 3: Fick tillsatt scoria, motsvarande 30 %, som twistades ner (vickades) med en grep till 20 cm djup.
Ruta 4: Scoria och pimpsten som twistades ner till ett djup av 20 cm. Detta för att komma i kontakt med fukten som fanns i jorden.
Scoria är en rödbrun vulkanisk bergart som innehåller många hålrum. Hålrummen har bildats när gaser som finns i magman frigörs vid vulkanutbrott varefter magman kyls av och stelnar. Vad som skiljer scoria från pimpsten är främst att hålrummen är större och väggarna mellan hålrummen är tjockare. Volymvikten är därför högre jämfört med pimpsten och den flyter inte i vatten.
Scoria används ofta som odlingsmaterial för gröna tak, som dekoration vid växtinredning, som jordförbättringsmedel för växtbäddar och som dränerande material i underlag till sportytor av olika slag.
Pimpsten är allt vanligare bland yrkesodlare. Det anses som det perfekta odlingssubstratet. Mats Kroon från företaget BaraMineraler berättar att pimpsten bildas i samband med vulkaniska utbrott. Den glödande magman innehåller några få procent vatten som snabbt försvinner som vattenånga när magman flyter över kraterkanten. Om magman däremot kastas ut med stor hastighet kommer vattnet att förångas inne i magman som därmed fylls med håligheter. En del av dessa håligheter kommer att vara stängda för alltid, andra öppnas genom sönderdelning av materialet. Det finns flera bergarter som kan bilda pimpsten. En vanlig volymvikt för torr pimpsten är cirka 400 kg per kubiketer, mot bergarternas volymvikt på ca 2800 kg per kubikmeter.
Basaltmjölet som används på Hovdala kommer också från BaraMineraler AB och säljs under namnet Baralith® GSP. Privatkunder kan köpa basaltmjölet via www.hamineraler.se, numera säljs det även i Hovdalas slottsbutik. Georg tillsatte 0,8 kilo per kvm. Vid kommande års gödsling räcker det med halva givan.
Och så kom hararna
Foto: Kerstin Engstrand
Harar har alltid visat stort intresse för Hovdalas köksträdgård. Och alltid haft förkärlek för kål, vit-, röd- och grönkål vilket inte direkt gjorde dem till Georgs favoriter. Men under sommaren 2013 noterade Georg att de plötsligt åt mer av en del av trädgården. Inte nog med att kålen, särskilt palmkålen i ruta två, var större än i de övriga, visade också hararna ett väsentligt större intresse för just ruta två. Den där basaltmjöl hade tillsatts. Det väckte Georgs intresse.
– Jag vet att harar har en sällsynt god näsa för sådant som är nyttigt och bra. Deras känsliga näsa väckte min nyfikenhet. Jag ville veta varför de föredrog just ruta två.
Det var bara att konstatera att hararna hade mycket bra smaklökar, palmkålen som odlades med basalt som tillsats smakade mångt bättre. 2014 gjorde BaraMineraler liknande odlingsförsök med morötter. Även här blev smaken betydligt bättre om morötterna fick basalt. Och det kan jag själv intyga, jag har blindtestat ett antal morötter. Det finns även försök med tomater odlade i växthus. Dessa ansågs också smaka bättre om de odlades med basalt tillsatt.
Självklart ville Georg veta vad som gjorde att hararna flockades runt ruta två. Palmkålen sändes till analys hos företaget LMI AB i Helsingborg. Och där blev de lyriska. Av de 26 mineraler som testet omfattade vill man ha 22 av dem i grönsaker man äter. Den i basalt odlade palmkålen uppvisade 21 av dem och inte nog med det, de hade dessutom i snitt 25% högre mineralhalt än den palmkål som var traditionellt odlad. Det var enbart selen som saknades.
– Halterna för mineraler som magnesium, kalcium och järn var rejält högre än i kålen som växt i normaljorden.Samtidigt var halterna av skadliga ämnen som aluminium, koppar, krom och nickel väsentligt lägre. Dessutom fanns inga mätbara halter av tungmetaller, säger Georg.
Vad dessa värden beror på vet man ännu inte. Det är möjligt att resultatet dels beror på jorden, samt att man på Hovdala valt att inte vattna. Det intressanta är att man traditionellt inom forskning fokuserar på kvalitet, kvantitet och motståndskraft. Någon forskning på exempelvis vitaminhalten i våra grönsaker är inte vanlig. Georgs försök väckte SLUs intresse. 2014 gjorde SLU provodling i växthus med bevattning.
– Jag var inte förvånad, större delen av de grönsaker som odlas i Medelhavsområdet odlas i vulkanisk jord. Basalten vi tillsatte var oerhört finmald, så det måste påverka mineralernas möjlighet att lätt tas upp av växterna, tror Georg Grundsten.
2014 provodlade även Anette Nilsson i Boäng, i Skåne med basalt. Hennes grönsaker har Hovdala också lämnat in till analys. De uppvisar inte samma resultat som Hovdalas odlingar. Anette är känd för sin enormt fina jord, hon är dubbelgrävningens absoluta mästare. Hennes lerjord är också väl gödslad med ko- och hönsgödsel. Hon behöver ytterst sällan vattna men sommaren 2014 var hon tvungen, om än väldigt lite. I år kommer de att fortsätta odlingsförsöken med basalt. Palmkålen är med även i årets försök. Anette är mycket intresserad av att se om matlöken kommer att visa bättre hållbarhet. I vanlig odling drabbas ofta hennes lök av vitröta som klart försämrar hållbarheten.
Och bevattningssystemet på Hovdala är fortfarande inte inkopplat.
Av Kerstin Engstrand
