Författare Inlägg avKerstin Engstrand

Kerstin Engstrand

570 Inlägg 0 kommentarer

Foto: Kerstin Engstrand

Japanen Kazuyuki Ishihara är numera en institution på Chelsea Flower Show, hans energi, glädje och oerhörda kunskap samt professionalism gör att man varje år är nyfiken på vad han har skapat denna gång. Något grönt är det alltid, mossa och japanska lönnar har han hittills inte svikit.

2019 blev det ”The Green Switch”. Han har alltid en tanke bakom sina trädgårdar, och med just denna ville han lyfta fram vikten av att koppla av från stressen som dagens moderna stadsliv bjuder på. Fokusera på vad du tycker om, som att vara i naturen och gör det när du är ledig framförde Kazuyuki Ishihara.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I mitten en damm. Utsökt som alltid. Dammen symboliserade även öppenhet, den var den enda öppna ytan i denna lilla trädgård.

På vardera sidan fanns mindre byggnader där den ena, hör och häpna var en duschkabin! På taket sedum. I den andra kabinen fanns ett litet terum. Under det, parkeringsplats för motorcykeln! Kazuyuki Ishihara är alltid verklighetsnära och praktisk när han skapar. Han skapar gröna miljöer för stadsmiljö.

Porlande vatten tar bort lite av stadsbruset. De blommande irisarna bjuder på blickfång som gör att ögat och själen får ro.

Här en liten rundtur:

 

Och så här glad blir han alltid, i år blev det guld, igen!

Kazuyuki Ishihara  Foto: Kerstin Engstrand
Kazuyuki Ishihara Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Tänk vad lite färg, en sittgrupp och matchande rosor kan göra underverk!
I flera år har den brittiska porslinsfirman Wedgwood låtit Jo Thompson skapa deras idéträdgård på Chelsea Flower show. 2019 var det dags igen. Nu med ett mycket speciellt tema. Etruria.

Här berättar Jo för oss om sina tankar om trädgården:

 

Etruria var en by som Josiah Wedgwood lät uppföra 1769 för sina fabriksarbetare. 2019 var det alltså 260 år sedan. Han uppförde den tio år efter det att fabriken hade startat. Byn fick smeknamnet ”the factory on the garden” då man hade fokuserat på så mycket växtlighet som möjligt. Att den dessutom låg längs en kanal gjorde inte saken sämre. Jo valde att skapa en modern variant där klassiska linjer mötte modern form. Här är det Jos intryck från sin tid i Rom som påverkat henne.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

2019 var det mycket vatten i trädgårdarna och även i denna är det just vatten som sammanbinder de olika delarna. Här hade vattnet även en symbolisk närvaro, vatten är en viktig råvara i tillverkningsprocessen av porslin. Lägg också märke till hur trädgården ser ut at vara en del av en skog.

Detaljer är viktiga, se den rundade rabatten. Foto: Kerstin Engstrand
Detaljer är viktiga, se den rundade rabatten. Foto: Kerstin Engstrand

När jag först såg planteringen längs trädgården ytterkant förstod jag direkt att det var Jo som även denna gång hade varit designer. Det är just hennes sätt att använda sig av rosor som är så typiskt för henne. Här är det två vanliga rosor, ’Bonica’ samt ’Buff Beauty’. Att blanda rosa med aprikos är ”typiskt” Jo. Så elegant och så modernt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Rosorna fick samsas med jättestinkfloka, Ferula communis, pyreneisk vänderot, Valeriana pyrenaica samt med stora träd som kinesisk sekvoja, Metasequoia glyptostroboides. Också det typiskt Jo, att våga bryta av annars blir det för sockersött.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Här kan du se hur trädgården såg ut utan de aprikosfärgade möblerna. Det är en enorm skillnad! Filmen är tagen tidig morgon när endast jag och rengöringsmaskinerna fanns där. Maskinernas framfart hörs.

Trädgården är 10 x 15 meter stor. Den fick förgyllt silvermedalj.
Text och foto: Kerstin Engstrand

The Trailfinders Garden, Chelsea Flower Show 2019. Foto: Kerstin Engstrand

Tempererad regnskog mitt i London? Går det? Och går det att bygga en sådan på tre veckor?

Ja, har man kunskap och pengar samt deltar på världens mest ansedda trädgårdsutställning. 2019 var Sydamerika inspirationskällan för Jonathan Snow som Rabarbers läsare lärde känna under Chelsea Flower Show 2018 där han särskilt för oss berättade om den sydafrikanska trädgård han då hade skapat. Även i år berättar han för oss hur han hade tänkt om sin trädgård:

Svalt, till och med kylslaget, brant natur, mycket nederbörd samt ganska fuktig undervegetation skulle han skapa. Inte lätt! För att skapa dramatik och ge känsla av höjd hade han byggt upp en trägång målad i starkaste rött. Och ja, när man gick på den, jag var en av de få som fick den möjligheten, så kändes det verkligen att man var mycket högt uppe! Det var en svindlande känsla.

Vattenfall fanns där också.

Varför då detta tema? Regnskogarna är hotade och Jonathan ville att besökarna ska påminnas om vilket skört ekosystem de utgör. Han återskapade en bit chilensk natur.

Bland träden märktes särskilt det träd som på engelska kallas för Monkey Puzzel Tree. I Sverige populärt kallat för apträd, eller apskräck, Araucaria araucana men heter brödgran på svenska. Brödgran kan man se ibland i svenska trädgårdar, särskilt i Skåne och på Gotland. Jonathan hade även valt sydbok.

Hälften av växterna var växter som är ursprungliga från Chile, som Gunnera och brödgranen, 40% växter som en gång har planterats i landet medan de resterande 10% var växter som liknar växter som förekommer vildväxande i Chile.

Trädgården storlek var 10 x 20 meter. Den fick silvermedalj på grund av att Jonathan inte hade följt de ritningar han hade lämnat in.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Björkar och havtornsbuskar, rödblommande bondböna och de mest fantastiska purjolökar kombinerade med laboratorieliknande odlingar, Ikea tog Chelsea Flower Shows besökare med storm!

Say after me: Pallkrage. Att odla i pallkragar är populärt i Sverige men inte lika vanligt i trädgårdslandet nummer ett Storbritannien. Men med svarta pallkragar i mängd hade Ikea byggt upp en ídeträdgård som var den första idéträdgård inne i utställningens stora tält som blev jurybedömd.

Purjolök. Foto: Kerstin Engstrand
Purjolök. Foto: Kerstin Engstrand

Och det var en stolt Kristian Rankloo från Ikea som i BBC:s direktsändning tog emot en silvermedalj. De flesta som ”bara” får silver brukar ha svårt att dölja sin besvikelse.
GARDENING WILL SAVE THE WORLD var ett samarbete mellan Tom Dixon’s  Design Research Studio, en verksamhet som Tom Dixon rubricerar som ”in-house design and innovations agency” och Ikea today.

Vad var då syftet med Ikeas och Tom Dixons idéträdgård? Tom Dixon svarade mig att han vill lyfta fram kontrasten mellan det supernaturliga odlandet och det mera tekniska, allt för att bättre kunna visa på hur vi kan utforska framtidens odlande.

Tom Dixon. Foto: Kerstin Engstrand
Tom Dixon. Foto: Kerstin Engstrand

Detta budskap instämde Ikea i.

– Vi vill visa på att man även på en liten yta kan odla och vi vill fokusera på kraften i att odla sade James Futcher från Ikea. Tom och James hade tillsammans valt ut de växter som skulle finnas i trädgården.

James Futcher  och Tom Dixon. Foto: Kerstin Engstrand
James Futcher och Tom Dixon. Foto: Kerstin Engstrand

– Without plants we are nothing!

Kan inte säga att det var en vacker, publikfriande trädgård som de blomrika trädgårdarna i cottagegardenstil men den var intressant! Och det lockade besökarna. Den övre delen symboliserade ”the natural world”, där kunde man slå sig ner och njuta av utsikten över folkhavet och få känslan av att befinna sig bland trätopparna. Sittgruppen var gjord av kork och framtagen av Tom Dixon, Research Design Studio

Över 7500 plantor fanns i idéträdgården.

Rosaskimrande
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Under denna ”top of the natural world” fanns ett av växtbelysning rosaskimrande superteknisk odlingsutrymme, som ett litet laboratorium.

Där samsades odlingsstationer sprängfyllda med mikroskott från Koppert Cress, svampodling med hjälp av robot och vertikala mikroträdgårdar, Tower Garden HOME Growing System, som såg ut som odlingstorn.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Odlingstornen rymmer upp till 32 plantor. Allt under supermodern LED-belysning. Både Ikea och Tom Dixon har ett stort intresse i odlandet sköna konst. Tom har designat flera spännande odlingskärl varav ett som inspirerats av hans barndoms byggklossar förhoppningsvis snart kommer att säljas på Ikea, dock inte under 2020.

Prototyp av Tom Dixons modulsystem. © Inter IKEA Systems B.V. 2019.
Prototyp av Tom Dixons modulsystem. © Inter IKEA Systems B.V. 2019.

Ikea har sedan flera år tillbaka (2016) ett bra hydroponiskt system (se vårt test här) som gjorde att många fick upp ögonen för hur enkelt man kan odla hemma i köket. De har även börjat med egna odlingar av bladgrönt till flera av deras restauranger.

Att odlandet, det egna, bostadsnära odlandet blir allt viktigare påtalades också. År 2050 beräknas jordens befolkning ha ökat till 9,7 miljarder. Sommaren 2019 var vi cirka 7,7 miljarder.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men några pallkragar säljer Ikea fortfarande inte!

Och här svamproboten:

Text och foto: Kerstin Engstrand

Detalj från Andy Sturgeons trädgård för M&G Investments 2019.Foto: Kerstin Engstrand

Natur som återföds, styrkan, kraften i naturen. Symbolik. Så gjorde han det igen, Andy Sturgeon knep guldmedalj och Best in Show titeln för sin spektakulära trädgård designad för Chelsea Flower Shows huvudsponsor M&G Investments. Nio trädgårdar har han skapat på Chelsea, sedan 2001 har han fått åtta guld och tre Best in Show. Senast han var med 2016 fick han även då Best in Show. Och han är fortfarande samma öppna, nyfikna Andy.

Det första många lade märke till var det förkolnade svarta timret. Ek.

Foto: Kerstin Engstrand
De svartbrända ekstockarna skapar ett flöde i trädgården. Foto: Kerstin Engstrand

Några tyckte det var häftigt, andra tyckte det var fult, åter andra tyckte det var rent av förskräckligt men en sak är säker, trädgården väckte känslor!

Sedan såg de flesta vilken grön trädgård detta var!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Andy kan detta med känslor. Han gör sällan ”vackra” trädgårdar, han gör aldrig några klassiska torparträdgårdar. Han förmedlar ett budskap och då ofta med moderna material. Det svartbrända ektimret var till för att vägleda ögat till det gröna. Det handlar om vågade kontraster samtidigt som det självklara designknepen att låta strävt möta blankt, att låta raka linjer möta rundade.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Om man lyfte bort blicken från det svarta så såg man underbara gröna planteringar, så vackert gjorda att man trodde man befann sig i en riktigt skog. En välskött sådan.

Foto: Kerstin Engstrand
Lägg märke till hur gångens mönster så skickligt flödar fram. Foto: Kerstin Engstrand

Växternas kraft. Det svartbrända trät förstärka den gröna skönheten. Det visade på framtiden, på möjligheterna växter visar på, något som bland annat kan ses när stora områden har drabbats av skogsbrand eller när regnet äntligen når öknen och öknen börjar blomma. Här fanns bland annat dunört som på engelska brukar kallas för fireweed, eldens ogräs. Han var även inspirerad av de växter, främst mossor som slår sig ner i lavaflödena spår på Island.

Titta noga och du ser vatten. Foto: Kerstin Engstrand
Titta noga och du ser vatten. Foto: Kerstin Engstrand

Självklart fanns där också vatten, porlande vatten, slingrande vatten, precis som ystra vårbäckar. Samt en stilla blank vattenspegel. Bara ett skogsrå som saknades.

– I don’t play safe, sade Andy. Och det behöver han inte, han är mästare på att arbeta med stora sjok.

Trät var skapat av Johnny Woodford. Inspirationen hade Andy fått på en strand i Australien. Det var 20 cm breda ekstockar som hade satts samman, bearbetats med motorsåg och sedan bränts. Till att bli kolsvarta. 50 ton totalt. Att ekträt är bränt innebär också att det håller längre. Tekniken som användes sägs vara en traditionell japansk.

Ett annat viktigt material var stora sjok av järnmalm som bildade plattformar.

Det var en trädgård som växte ju mer man betraktade den. Precis som i naturen. Växtkraft. Andy ville skapa en trädgård som hade både pionjäranda och optimism. Det hade den.

Hmm, inga blommor?
Hmm, inga blommor? Foto: Kerstin Engstrand
Hmm, inga blommor? Foto: Kerstin Engstrand

Brittisk tabloidpress är känt för att sätta rubriker. Oftast skandalomsusade sådana. Att de inte alltid har kunskap om ämnet de skriver var uppenbart när The Daily Mails rubrik var: ”The Chelsea Flower Show winner with no flowers” och inte nog med det, de till och med påstod att det inte ens fanns en endaste blomma att se. Så är orkidéer inga blommor?

Lägg märke till orkidéerna till höger i bild! Foto: Kerstin Engstrand
Lägg märke till orkidéerna till höger i bild! Foto: Kerstin Engstrand

Andy tog deras utsaga med ro. Han kan detta med växter. Stora träd. Storbladiga växter. Mastodontträskulpturer.

Ovanlig växt i en ovanlig trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Ovanlig växt i en ovanlig trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Gunnera killipiana har sitt ursprung i Mexiko och har inget svenskt namn. Den trivs i utkanten av dammar och är ett ypperligt exempel på Andys växtkunskap, han lyfter alltid fram några ovanliga växter. Den anges ofta tillsammans med namnet Lundell. Det var den amerikanska botanikern Cyrus Longworth Lundell (1907- 1994) som först beskrev den. Han upptäckte och namngav fler tusen växter.

Växterna var levererade av Crocus och detta blev deras tionde Best in Show på 14 år.

Skapa din egen Andy-rabatt

PSGD_182_M-G_Plan-3

Om du vill ha en alldeles egen vrå inspirerad av Andy så har han skapat denna lilla rabatt med måtten 2 x 1 meter. Den riktiga trädgården var på 22 x 12 meter. Här samsas akleja med smörbollar:

A                          Sippruta, Anemonella thalictroides x3

B                          Alpakleja, Aquilegia alpina     x5

C                          Kärrtörel, Euphorbia palustris                            x1

D                          Hakeonegräs, Hakonechloa macra                   x3

E                           Vipprams, Maianthemum racemosum           x3

F                           Safsa, Osmunda regalis ‘Purpurascens’          x1

G                          Trädgårdssmörboll, Trollius ‘Cheddar’            x2

Alternativ:

B                          Japansk sockblomma, Epimedium grandiflorum ‘Lilafee’     x5

F                           Lurvbräken, Dryopteris cycadina                       x2-3

Andy rekommenderar att komplettera med några lökväxter:

Vit stjärnhyacint, Camassia leichtlinii ‘Alba’ x10

Vinnarglädje!

Här lite glada miner! Trädgårdarna börjar byggas upp runt den 30 april, det vill säga tre veckor innan utställningen börjar. Och väl färdiga ser trädgårdarna ut som om de alltid funnits där. Bara det är en konst och yrkeskunskap utan like. Här ser du Andy intervjuas av BBC, i bakgrunden syns de som snart ska ge honom Best in Showpriset.

Och även en gammal utställningsräv med mängder av medaljer blir rörd till tårar:

Sedan blir det kramkalas:

Fler glada miner:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Amanda Cobbetts broderade skulpturer gjorde succé på Chelsea Flower Show 2019. Foto: Kerstin Engstrand

Utsökt! Det räcker med ett ord. Om någon kan överträffa naturen så är det Amanda Cobbett. Och det med nål och tråd. Nål och tråd blir till mossa, svampar, så delikata att man tror att de är äkta.

Ja, jag fick titta flera gånger, första gången jag såg Amandas konstverk trodde jag att hon hade ramat in sofistikerade torkade svampar. Aj, vad jag misstog mig!

En gammal symaskin, en Bernina, blev det som förlöste hennes skaparkraft. Länge hade Amanda arbetat som textilkonstnär men det var när Berninan och flytten till det brittiska landskapet Surrey och dess kullar som det klickade till. Och nu gör hennes konst, eller är det hantverk, succé. Papier-mâché bidrar till den tredimensionella succén.

Svampar av Amanda Cobbett. De går åt som smör i solsken!  Foto: Kerstin Engstrand
Svampar av Amanda Cobbett. De går åt som smör i solsken! Foto: Kerstin Engstrand

Hennes verk är så vilsamma att betrakta. Samtidigt som de kittlar en att utforska objekten. Och naturen.

Det är under hennes dagliga hundpromenader hon hittar inspirationen och materialet. Som väl hemma överförs till ett verk skapat av nål och tråd. Lager på lager skapar hon en svamp, en bit mossa, en bit bark. En lav. En dags arbete kan bestå av 130 000 stygn. En lödkolv används också. Ibland även lite färg.

Konstverket  placeras alltid i en ram, oftast en behållare av plexiglas så att det alltid kan betraktas tredimensionellt. Precis som i naturen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Behöver jag säga att hon uppskattar stormar? Då faller oväntade material ner, inspirationskällorna ökar då mångfalt. Till hennes och labradoren Franks stora glädje. Två skogspromenader per dag blir det.

Hon gjorde succé på Chelsea Flower Show 2019. Redan första VIP-dagen hade hon sålt nästan allt.

Vad är den vanligaste frågan hon får?

– Hur jag bevarar, konserverar svampen, säger Amanda med ett skratt. Men jag plockar aldrig svampen jag använder mig av, jag fotograferar dem!

Aha, jag är inte den enda vars öga luras.

Amandas smakfulla monter på Chelsea Flower Show 2019. Foto: Kerstin Engstrand
Amandas smakfulla monter på Chelsea Flower Show 2019. Foto: Kerstin Engstrand

En annan inspirationskälla var ett studiebesök under utbildningen, till Natural History Museum i London där hon fick se originalplåtarna av koppar till illustrationerna till Kapten Cooks resa. Just att det var svårt att se om de var original eller kopior fängslade henne.

Fem stjärnor- självklart!  Foto: Kerstin Engstrand
Fem stjärnor- självklart! Foto: Kerstin Engstrand

Vill du veta mer om Amanda och hennes verk, se hennes hemsida  https://www.amandacobbett.com/  där du kan se alla hennes verk.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Dame Judi Dench på Chelsea Flower Show 2019. Foto: Kerstin Engstrand

Hon är världsberömd skådespelerska och har en stark passion för träd. På Chelsea Flower Show 2019 presenterades en kampanj för att plantera en ny alm som är motståndskraftig mot almsjukan, sorten Ulmus ‘New Horizon’. Den har varit i odling sedan 1990-talet men den förökas vegetativt, allt för att säkerställa dess egenskaper, vilket medför att det tar år, det tar decennier att bygga upp ett rejält lager av träd. Först nu, efter nästan 30 år, har man tillräckligt många stora träd att man kan sälja sorten i större antal.

I Storbritannien finns även en kampanj att få alla som äger ett stycke mark att plantera ett nytt almträd, ”Re-Elming the British Countryside”. För 50 år sedan fanns det över 30 miljoner skogsalmar i Storbritannien, det var innan almsjukan slog till. Idag lär det bara finnas 100 kvar.

‘New Horizon’ är en korsning, Ulmus davidiana var. japonica x pumila, alltså mellan Ulmus japonica och Ulmus pumila. Den är alltså inte av brittisk ursprung, som skogsalmen Ulmus glabra. ‘New Horizon’  är en härdig sort för Storbritannien och klarar även översvämningar bra, vilket sorten blev utsatt för redan under sitt andra levnadsår!

Och så här berättade Dame Judi Dench själv. Inte lätt att tala när mängder av fotografer smattrar med kamerorna! Men som tur var satt jag på första parkett. De smattrande fotograferna fick stå längre bort.

 

I Sverige anges den klara sig till och med växtzon 4 och är ett stort träd, över 18 meter. Dock Hilliers anger att det blir lite över 12 meter. Först om 20 år vet vi mera exakt hur stort Ulmus ‘New Horizon’ blir! Bara det perspektivet kan göra en andlös. Det har under de här 30 åren planteras på en mängd platser runt om i Europa, allt för att testa om det verkligen är motståndskraftigt mot almsjukan och det har det visats sig vara.

Dame Judi Dench nämnde även problematiken med att även hästkastanj och ask har angrepp av sjukdomar.

Och ett dött träd kan påverka mycket. Adam Dunnett från plantskolan Hilliers berättade att han har själv personliga minnen av just skogsalmen, från sin pappas trädgård. Och även den skogsalmen dog av almsjukan, det var just det döda trädet som fick honom att satsa på en karriär inom hortikultur.

Adam Dunnett , Dame Judi Dench  och Robert Hiller vid almträdet 'New Horizon'. Foto: Kerstin Engstrand
Adam Dunnett , Dame Judi Dench och Robert Hiller vid almträdet ‘New Horizon’. Foto: Kerstin Engstrand

Förutom Ulmus ‘New Horizon’PBR Resista® finns även  Ulmus ‘Rebona’PBR Resista® som också är resistent mot almsjukan men är dock mindre härdigt, det klarar sig upp till och med växtzon 3.

Fram till den 30 mars 2020 kan du se det underbara programmet om Dame Judis passion för träd på URPLAY: https://urplay.se/program/205167-judi-denchs-passion-for-trad

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Sedum takesimense 'ATLANTIS '('Nonsitnal') Foto: Kerstin Engstrand

Vilken växt blev Årets växt 2019 på Chelsea Flower Show? Jo, det blev ett brokbladig fetblad som på svenska kallas för ullungsfetblad, Phedimus takesimensis  (Nakai), finns även som Sedum takesimense och det var sorten ATLANTIS (‘Nonsitnal’) som blev Årets växt 2019.

En oerhörd attraktiv växt, ser nästan helt perfekt ut och lyser dubbelt upp, dels på grund av det vitgrönbrokiga bladverket men även för de intensivt citrongula blommorna.

’Atlantis’ blir cirka 30 cm hög. Blommar från slutet av juni och ska vara en riktig långblommare, ända in i september! Dessutom är den en riktig insektsmagnet. Som alla sedum är den mycket torktålig.

Atlantis ursprung är Lake Michigan i USA där den en gång hittades som en sport i odlaren Dave Mackenzies plantskola Hortech. Hans specialitet är just marktäckande växter samt växter som trivs på gröna tak och väggar där de sistnämnda säljs bland annat via hans företag LiveWall. Den kuddformade  ’Atlantis’ platsar på samtliga tre områden.

På hösten, när temperaturen blir svalare, börjar bladverket skifta färg och gå mera i rosa.

SEDU-KB1354-H2

’Atlantis’ platsar självklart i stenpartiet men även i kruka, den är mycket effektfull i en modern mörkgrå betongkruka.

Ny kärlekslilja!
Kärlekslilja 'Fireworks'. Foto: Kerstin Engstrand
Kärlekslilja ‘Fireworks’. Foto: Kerstin Engstrand

Kärlekslilja, eller Afrikas blå lilja som många föredrar att kalla den för, är en mycket attraktiv och eftertraktad växt. På tredje plats kom Agapanthus FIREWORKS (‘Mdb001’), vars namn den fått då blommorna har två färger, en blå bas med vita kronblad. Ska vara en riktig långblommare, från juli ända in i september. Tillhör den grupp av kärlekslilja som har gröna blad året om.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nyfiken att lära dig hur man lyckas med kärlekslilja? Läs också: Afrikas härliga lilja

Rhododendron HAPPYDENDRON PUSHY PURPLE (‘Hachmagic’)
Rhododendron HAPPYDENDRON PUSHY PURPLE ('Hachmagic') Foto: Kerstin Engstrand
Rhododendron HAPPYDENDRON PUSHY PURPLE (‘Hachmagic’) Foto: Kerstin Engstrand

Är den vinröd eller är den lila? Svårt att säga, det beror lite på ljuset men vacker är den Rhododendron HAPPYDENDRON PUSHY PURPLE. Dess knoppar är verkligen purpurpurfärgade. I alla fall så får man intrycket att den har tre olika färger, allt beroende i vilken fas den befinner sig i. För så är det med purpurfärgade blommor. Purpur, en nyans mellan lila och vinrött, för tankarna till kunglig glans. Under antiken utvanns purpurfärgen ur snäckor. Åtskilliga växter har ”purpurea” i sitt namn. I folkmun kan den gå under benämningar som chokladbrunt, rödbrunt, mörkbladigt, till och med svart. Varför denna mångfald? Troligen beror det på hur solens strålar träffar bladen. De får en speciell lyster i motljus, som granater och glödande rubiner, i skugga blir de närmast svarta, med en ton av kaffe eller choklad. Kanske just därför denna fick heta Pushy Purple?

Blommar i slutet av maj, början av juni. Är framtagen av Holger Hachmann och det lär ha tagit ett par årtionden att få fram denna speciella sort. Blir cirka 150 cm hög och ska vara härdig till växtzon 4.

Clematis ‘Kokonoe’
Clematis 'Kokonoe'.  Foto: Kerstin Engstrand
Clematis ‘Kokonoe’. Foto: Kerstin Engstrand

För ett par år sedan kom spektakulära Taiga som verkligen är vår favorit. 2019 kom uppföljaren ’Kokonoe’ som ska vara en korsning mellan C. florida och C. integrifolia.  Inte lika uppseendeväckande men onekligen vacker! Namnet ‘Kokonoe’ gav Shigeaki Ochiai denna klematis då det betyder nio cirklar som överlappar varandra. ’ett uttryck som härstammar från de staket som omringade de kejserliga palatsen.

‘Kokonoe’ har, liksom ‘Taiga’, en spännande blomutveckling, som nyutslagen ser den ut att vara enkelblommande. Därefter blir den allt mera fylld. Trivs utmärkt i stor kruka. Blommar från slutet av juni till långt in i september. Det rekommenderas att prova att odla den i en ampel eller låta den växa ner från en hög kruka. ‘Kokonoe’ klipps tillbaka på våren, ner till en höjd av 20 cm. På en sommar blir den snabbt upp till två meter hög och cirka en meter bred.Klarar utan problem ner till femton minusgrader.

Läs också: Taiga, klematisen Taiga bjuder på en flod av blommor

Mr Clematis, Möt mannen som skapade hundratals klematis

Klematis som snittblomma

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Årets produkt 2019 på Chelsea Flower Show blev en varmkompost som ser ut som en mindre soptunna. ”Hotbin Mini Composer” fick utnämningen då den ansågs göra kompostering mycket enklare. Till utseendet ser den ut som en smalare vanlig soptunna.

Den är gjord av svart frigolit, vilket gör den lätt, vikt tom är fyra kilo. På en tid mellan 30 till 90 dagar utlovas matavfallet bli jord, bland annat tack vare att en innertemperatur av 40 – 60°C ska snabbt uppnås.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Denna helt igenom designade och tillverkade brittiska kompost är särskilt framtagen för mindre hushåll bestående av en till två personer med mindre trädgård. I Storbritannien börjar man allt mera bygga på mindre tomter. Den är en kombinerad trädgårds- och matavfallskompost och rymmer 100 liter. Storlek: 115 x 45 x 45 cm.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Man kan enkelt ta hand om lakvattnet, en särskild öppning längst ner finns för det.

För att den ska fungera effektivt får köparen även skötselinstruktioner där man påtalar vikten av att tillsätta även annat material än mat- och trädgårdsavfall, som papper eller kartong. För en effektiv kompostering anges att man ska fylla den med 5 liter organiskt avfall per vecka motsvarande en vikt av 2,5 kilo.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Just denna variant rymmer 100 liter och kostar i Storbritannien cirka GBP 150. En större variant på 200 liter säljs i Storbritannien för GBP 200.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Jag kommer fortfarande ihåg i mina första inomhussådder! Det var länge sedan, jag gick på mellanstadiet och det var tomat efter tips från min mor som blev första försöket. Just detta att varje morgon gå fram till odlingen där på fönsterbrädan för att se om något hade grott eller hur mycket som hade hänt under natten är en känsla som jag än i dag uppskattar. Före frukost ska det vara. En glädje och förundran över vad mycket växtkraft det finns i ett lite frö som jag än idag gläds åt, jag och tusentals andra som odlar.

Min mor fortsatte att odla tomater i köksfönstret, även året när hon skulle fylla 85 år. I godisburkar från mataffären, utan dräneringshål. Det gick utmärkt.

Mycket har hänt sedan 1960-talet. Samtidigt inte men en sak märker jag mest och det är idag mycket lättare att få tag på ”finesser” som värmematta och bra belysning. Inte bara lättare, de har också blivit billigare.

Vad behöver man då?
Bakbordet av plast har många funktioner, under våren är det planteringsbord, under vintern pusselbord men aldrig bakbord.   Foto: Kerstin Engstrand
Bakbordet av plast har många funktioner, under våren är det planteringsbord, under vintern pusselbord men aldrig bakbord. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har inga stora utrymmen inomhus, jag har ett rum med två fönster i sydväst där plantor mår bra att stå och det praktiska arbetet med att så, hantera jord med mera sker antingen på köksbordet eller i tvättstugan. Mycket av det jag förkultiverar inomhus kommer att växa i 30 pallkragar och i lika många stora krukor. Inga hundratals kvadratmeter av köksträdgård och inget växthus men det fungerar mer än bra. Jag får enorma skördar och ger bort en hel del.  Och har så gjort i flera decennier.

Idag är det lättare att få tag på smarta lösningar än tidigare. Bara under det senaste decenniet har det hänt mycket gällandes utbudet. Inte minst har näthandeln blivit bra mycket bättre vilket underlättar. Även i Stockholmsområdet är avstånden stora och det tar tid att åka runt. Samt att priserna har gått ned.

Det enklaste först, ett bakbord! När barnen var små köpte jag bakbord av plast, 50 x 60 cm och det används än idag, numera enbart av mig. Verkligt hållbart och kommer att hålla min livstid ut. Köptes som pysselbord, används idag under julen till pussel och efter jul är det så-och omplanteringsbord. Ibland sätts det på köksbordet eller diskbänken, ibland sätter jag det över tvätthon i tvättstugan. Lätt att rengöra och lätt att förvara när det inte används. Finns än idag att köpa, Daloplast står det på etiketten och kostar runt 200 kr.

Pluggar jord
Odlingspluggar är lätta att hantera. Foto: Kerstin Engstrand
Odlingspluggar är lätta att hantera. dessa är av kokos. Här är det grön malabarspenat som är på väg att gro och ska flyttas till en plats under växtbelysning. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, pluggar, du läste rätt, odlingspluggar istället för såjord. Jag behöver inga mängder av enstaka växter utan odlar ett fåtal växter av samma sort. Därför drar jag upp pelargoner, aubergine, kronärtskocka, chilipeppar, paprika och tomater i pluggar. Det går enkelt och snabbt att så i dem, inget slabb med jord som hamnar överallt. Då många växter har olika groningstid, vilket även kan variera mellan sorter, så är det extra lätta att använda. Bara att lyfta upp en som behöver planteras om eller flyttas närmare ljuset.

Från vänster: Roockwoolplugg, kokosplugg, jiffybrikett och RooIIt/RootRiot-plugg, alla i torrt format. de sväller i vatten. Foto: Kerstin Engstrand
Från vänster: Roockwoolplugg, kokosplugg, jiffybrikett och RootIt/RootRiot-plugg, alla i torrt format. de sväller i vatten. Foto: Kerstin Engstrand

Sedan några år tillbaka har det kommit flera olika typer av odlingspluggar. När jag var liten, i alla fall ung, så var jiffybriketter det fiffigaste. Det är briketter gjorda av torv eller kokos som är sammanpressat till en cirka 0,5 cm tjock och 3 cm rund bricka. Man häller lite ljummet vatten i hålet i mitten och vips så sväller briketten upp. De är ett bra och smart alternativ att så frön i till växter som du vill ha enstaka exemplar av. Brukar kosta mellan 1 och 1,50 kr styck, säljs ibland lösa och då blir de lite dyrare men finns oftast i 15- eller 50 pack. Förvaras de torrt håller de i väldigt många år.

Häll vatten på dem och efter 3-5 minuter har de svällt. Foto: Kerstin Engstrand
Häll vatten på dem och efter 3-5 minuter har de svällt. Foto: Kerstin Engstrand

Efter Jiffy har pluggar av kokos och så kallade ”rootit” kommit.

Odlingspluggar av kokos, komposterbar kokosfiber, torv och näring är mindre än jiffy och lite dyrare i inköp. De lanserades först för hydroponisk odling men jag använder dem även till växter som ska planteras i jord. En nackdel med dessa pluggar är att de torkar ut snabbare än jiffy om de inte sitter i ett kärl där de har väggar ända upp till kanten. Sticker pluggen upp så torkar den snabbt, vilket lätt åtgärdas med att spraya pluggen med vatten. Det syns tydligt när en plugg håller på att torka upp, då blir den ljusbrun, den ska, när den är fuktig, vara svartbrun som kaffesump. Rötterna blir fina och det är lätt att ta hand om enstaka plantor av sorter som växer snabbare än andra. Det är bara att lyfta upp och plantera om. Lättast får man upp dem om man sticker en penna i hålet i behållaren under den aktuella pluggen. Dessa odlingspluggar finns som mest att köpa i 14-pack och priset varierar stort från butik till butik så här lönar det sig att kolla runt, som billigast brukar styckpriset bli 3,50 kr. Förhoppningsvis kommer de snart att säljas i större förpackningar. Dessa kokospluggar brukar finnas i alla stora välsorterade trädgårdsbutiker och andra kedjor som säljer odlingstillbehör.

Root-IT eller Root-RIOTpluggar är enkla att hantera. Här är det chilipeppar som sås, ett frö i varje. Foto: Kerstin Engstrand
Root-IT eller Root-RIOTpluggar är enkla att hantera. Här är det chilipeppar som sås, ett frö i varje. Foto: Kerstin Engstrand

Root-It eller Root-Riot brukar kosta cirka 3 kronor styck om man köper ett 50-pack, runt 2,50 kr om man köper 100-pack. De är inte lika lätta att få tag på, oftast får man köpa dem över Internet. Det är en rotningsbrikett som är sammansatt av torv och bark men känns som en svamp. Jag gillar inte konsistensen men jag gillar resultatet man får när jag sår eller sätter sticklingar i dem!  Finessen med root-it är att varje brikett har två hål, ett för frö och ett för sticklingar, vilket gör att de fungerar suveränt bra även för att rota krukväxtsticklingar i, även mycket små sticklingar beståendes av enbart ett blad eller en tillväxtpunkt. Det finns också en variant som säljs under beteckningen Root- Riot där kuberna anges bestå av finfördelad jord som sammanfogats med växtbaserat lim. Dessa har samma svamp eller skumgummiliknande konsistens som Root-It. För båda dessa typer ska just den porösa strukturen medföra att syre lättare kan nå växtens rotningsområde och därför ska främja rotbildningen. Det är behändigt att ha en stor påse hemma, de håller i många år.

Ett annat plus är att en rootitplugg torkar ut utifrån så du känner direkt när det är dags att vattna. Båda varianterna fungerar mycket bra i pluggbrätten från mycket små om 6, 14 osv. till riktigt stora med flera hundra pluggar. De säljs i en återförslutbar påse men även i små hållare. Ett annat bra tips är att ställa kuberna på en bädd av vermikulit (säljs också som vermiculite) när du sår så håller de fukten ännu bättre.

Det är inte lätt att så frön som ska ha en viss täckning i stenullspluggar.  Foto: Kerstin Engstrand
Det är inte lätt att så frön som ska ha en viss täckning i stenullspluggar. Foto: Kerstin Engstrand

Stenullspluggar, det finns även pluggar av rockwool som oftast föredras av yrkesodlare. De fungerar mycket bra men jag använder de mest för att testa och då ett snäpp större än de på bilden här ovan, sådana som har storleken 25x25x40 mm som är porösare och lättare att så i. Varför använder jag dem inte så ofta? Dels för känslan men också att det är lätt att gnugga sig i ögonen efter man använt dem och då sticks det. Att storodlare gärna använder sig av odlingspluggar av rockwool beror på att det är ett helt sterilt media. Risken för sjukdomsangrepp som svamp och mögel minskar markant. Även dessa har ett litet hål förberett.

Gyllengula knep
Gul klisterremsa är en bra fångsfälla. Det guldiga i den gröna krukan är vermikulit.  Foto: Kerstin Engstrand
Gul klisterremsa är en bra fångstfälla. Det guldiga i den gröna krukan är vermikulit. Foto: Kerstin Engstrand

Två gula saker jag inte kan leva utan, gula klisterskivor och vermikulit. Bägge är bra mot sorgmygg. Gula klisterskivor är oerhört effektiva, så effektiva att man själv lätt fastnar med fingrarna på dem. De är gula för att de små flugorna och myggen älskar gult. Jag köper klisterskivor som är avsedda för växthus. Av dem klipper jag små remsor som jag placerar ut bland odlingarna, de är lätta att sätta fast på en liten pinne, för som sagt klistret är starkt!

Det finns även transparenta klisterremsor som man kan sätta på fönstret. De är bra men inte lika effektiva som de gula klisterremsorna.

Vermikulit är ett bra material att ha hemma. Lätt, en påse om tre liter väger ingenting och det skimrar som guld, kattguld som barnen sa när de var små. Länge var det bara superamatörer som hade det på sina växtförsäljningar men numera finns det i alla trädgårdsbutiker. Det är lerskiffer som efter kraftig upphettning får en struktur som både absorberar och avger fukt. Det buffrar vatten och tillför därmed lagom fuktighet till ytskiktet av odlingssubstratet och fröet. För små till medelstora frön är ett skikt på 1-3 mm bra, till stora frön är ett 3 – 5 mm tjockt lager bra. Jag använder det till att toppa pluggar och såjord med där jag sår frön som är ljusgroende. Jag strör även ut ett lager på jorden efter omplantering då sorgmyggor då inte får så lätt fäste. Det håller också alger och mosa  borta. Vermikulit kan också blandas in i jord för växter som vill ha mera fukt. I konsumentförpackning brukar de säljas i påsar om tre eller fem liter med ett pris om tio eller tjugo kronor litern. Räcker länge och håller länge. Har du riktigt stora odlingar så är en tumregel att det går år mellan en och tre liter per kvadratmeter.

Märk sådderna
I princip allt går att använda, glasspinnar blir bra såetiketter. Foto: Kerstin Engstrand
I princip allt går att använda, glasspinnar blir bra såetiketter. Foto: Kerstin Engstrand

Man glömmer, kanske inte att man sått, inte heller vad för typ av växt man sått men sortens namn är omöjligt att komma ihåg. När tomater gror så ser i princip alla sorter likadana ut så märk dem direkt efter sådd! Etiketter av plast, som går att tvätta/sudda bort texten på är utmärkta och håller i många år. Jag föredrar de som har lite sträv yta. Glasspinnar fungerar också men brukar bara hålla en sommar. Detsamma gäller för de träetiketter som säljs. Man kan även klippa till remsor av plastförpackningar. Jag skriver texten med mjuk blyertspenna, den texten håller i alla väder, även i många år. Samt för anteckningar även i ett block, som efter en säsong är ganska tummat och jordigt men guld värt!  Jag för även över motsvarande till en Excelfil. Det är ovärderligt att ha information om hur sådderna har utvecklat sig till kommande år. En annan bra minnespåminnelse är att ta bilder med mobilen, då får du till och med exakt på minuten när du sått något. Ja, är man nörd så är man!

Ett år körde jag med nummersystem, började att märka första sådden som nr 1, sedan 2 etc. och förde över allt i Excel för jag tänkte då att spara tid genom att slippa sudda, man kan ju göra samma nummersystem nästa år igen och samma etiketter igen. De fungerade ja, men var för krångligt. Jag var ju tvungen att gå in och se på listan vad varje nummer stod för.

Vad sätter jag pluggarna i?
En skomatta, en värmematta och ett minidrivhus med några minibrätten. Foto: Kerstin Engstrand
En skomatta, en värmematta och ett minidrivhus med några minibrätten. Foto: Kerstin Engstrand

Miniväxthus, folieformar, kötttråg av plast, körsbärstomataskar och vindruvsförpackningar, allt används. När boken Nybörjarens lata trädgård kom ut så visades mitt återbruk även upp i SVT! Särskilt programmet Fråga Doktorn tyckte detta var så hälsosamt att jag återanvände juiceförpackningar men de noterade inte att jag även återanvänder glasspinnar.

Pluggarna brukar jag sätta i de förpackningar som pluggarna ibland kommer med, men de finns även att köpa separat och det fungerar mycket bra. Då står de upp och få skydd på sidorna. De i sin tur placerar jag antingen i ett plasttråg som det varit kött i, eller i en gammal folieform. Som lock kör jag med plasttråg. Det blir som små miniväxthus och är lätt att lufta genom att bara skjuta det lite åt sidan.

stabilt minivöxthus som jag haft i så många år att jag inte lngre kommer ihåg när det köptes. det har två öppningar i taket som underlättar när man ska reglera luftfuktigheten. Foto: Kerstin Engstrand
Stabilt miniväxthus som jag haft i så många år att jag inte längre kommer ihåg när det köptes. Det har två öppningar i taket som underlättar när man ska reglera luftfuktigheten. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har också några gamla minidrivhus som de brukar kallas för. De har ett underrede, ett ”fat” av kraftig plast som håller. Jag har slutat med de tunnare varianterna, de blir snabbt sköra. Till detta en tillhörande kåpa, också den av kraftig plast som har två öppningar i taket så man lätt kan reglera luftfuktigheten. Det blir lätt för mycket kondens annars. Även i minidrivshuset sätter jag pluggarna eller småkrukorna i olika formar så att man lätt kan flytta runt allt eftersom det gror.

Jag vattnar underifrån, då blir jorden porösare. Men det går självklart att vattna ovanifrån också. Oavsett metod så ha koll så att växterna inte står djupt i vatten. Försök häll bort det vatten som står kvar efter en timme.

Mammas gamla sprayflaska fungerar än idag. Hon skulle i år ha fyllt 102 år.  Foto: Kerstin Engstrand
Mammas gamla sprayflaska fungerar än idag. Hon skulle i år ha fyllt 102 år. Foto: Kerstin Engstrand

Till pluggarna har jag också en stril som sätts på en petflaska, passar både till mindre flaskor och stora samt jag har min mors gamla stryksprayflaska, båda fungerar utmärkt. Att duscha plantorna mår de bra av, dels för att få eventuella fröskal att släppa från bladet, dels för att höja luftfuktigheten när inomhusklimatet är torrt och varmt.

 

Värmematta!
Det svarta är en värmematta, här skymtar också folieformar och plasttråg från köttförpackningar. Foto: Kerstin Engstrand
Det svarta är en värmematta, här skymtar också folieformar och plasttråg från köttförpackningar. Foto: Kerstin Engstrand

Förkultivering av mera värmekänsliga växter blev väsentlig enklare när värmemattor blev prisvärda. Så kallade varmgroende frön gror i regel inom några dagar, tomater till exempel och de gror lätt i vanlig rumstemperatur mellan 20 – 22 grader. Men det finns andra, som en del chilipeppar som vill ha högre temperatur, liksom en del exotiska frön och kaktusar och då behövs högre temperatur. Att använda sig av element har många gjort men jag rekommenderar inte att lägga något överhuvudtaget på ett element. Har man golvvärme i exempelvis badrummet, och inga husdjur som gärna vill leka med jord och sådder, kan man ställa sådden där men så fort fröna gror måste de få ljus. Idag kan man få en bra värmematta för cirka 150 kronor. Här är det värt att kolla runt på priset, en och samma kan variera från 149 till 399 kronor! Jag lägger min värmematta på en bit frigolit. Observera att man aldrig ska ställa krukor direkt på värmemattan, krukorna ska stå i ett kärl som ställs på värmemattan. Den får stå på dygnet runt när värmekrävande växter ska gro.

Hamstrar krukor och andra förpackningar
Plantagens blåa krukor som de säljer över 400 olika sorters perenner i ingår egentligen i ett retursystem, för fem krukor får man välja en ny perenn men jag sparar på dessa krukor, de är suveränt bra.  Foto: Plantagen
Plantagens blåa krukor som de säljer över 400 olika sorters perenner i ingår egentligen i ett retursystem, för fem krukor får man välja en ny perenn men jag sparar på dessa krukor, de är suveränt bra. Foto: Plantagen

Jag sparar alla små fyrkantiga planteringskrukor i storlekarna 7, 9 ,11 samt 13 som jag får när jag köper plantor. Använder särskilt de kraftigaste men alla används. Särskilt bra är de blå krukor, 11 cm, som Plantagen säljer perenner i. I över tio år har man kunnat panta dem, om man lämnar tillbaka fem får man en ny växt som säljs i samma typ av kruka men jag behåller de blå krukorna. Att de är bra säger sig självt, de tar tillbaka dem och återanvänder så bättre kruka kan man knappast få. De lär ha 400 olika växtsorter i de blå krukorna så med tiden blir det alltid några. Jag tror att de alla är svenskodlade perenner som säljs i dem.

Fyrkantiga krukor, här i tre olika storlekar är viktiga för att jag ska lyckas med mina tidiga odlingar.  Foto: Kerstin Engstrand
Fyrkantiga krukor, här i tre olika storlekar är viktiga för att jag ska lyckas med mina tidiga odlingar. Foto: Kerstin Engstrand

Fyrkantiga krukor är lättare att ställa tillsammans, de är mera yteffektiva. De sorteras efter storlek, de är lätta att stapla i varandra. Och de fyrkantiga ställer jag närmast dörren i förrådet så jag lätt får tag i dem när våren kommer för mitt förråd är nog som de flestas, överfullt.

Sår jag i jord använder jag småkrukor, låga formar, tomataskar, vindruvsförpackningar eller juice-och mjölkförpackningar. Jag använder mig också av små 49-pluggbrätten, särskilt när jag sår kaktusar.

49-håls minipluggbrätte, ett rött syns på annan bild. Numera verkar de bara finnas i sobert grått. Platshuva av kraftig plast ingår.  Foto: Kerstin Engstrand
49-håls minipluggbrätte, ett rött syns på annan bild. Numera verkar de bara finnas i sobert grått. Huva av kraftig plast ingår. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dessa pluggbrätten är kraftiga och håller länge, har ännu inte lyckats slita ut något av dem. Samt har några stora pluggbrätten med 77 hål för sådder av blommor köpta på 1980-talet av Lindbloms och de håller än!  Men 77-pluggsbrättena använder jag mest för utomhussådd.

Och lite doft av jord

Jord kan variera mycket i kvalitet och det är kanske det svåraste att välja rätt. Men under alla mina år har jag bara fått dålig jord en gång! För vårens sådder och omplanteringar blir det oftast köpejord från den lokala matbutiken. Såjord för sådder och krukväxtjord för omplanteringar. Det har alltid fungerat bra. Jag använder främst såjord när jag odlar i pluggbrätten eller ”bredsår” i ett kärl för att få många exemplar av en och samma växt. Annars använder jag mig av odlingspluggar för alla växter som jag behöver enstaka exemplar av.

Ett annat suveränt alternativ är de nya kompakta jordarna som säljs i små block, i sammanpressade briketter. Jag brukar kalla dem för brikettjord. Vatten får man tillsätta själv, du häller i vatten och får jord! Dessa substrat är mycket bra och är tillverkade av kokosfiber/kokosnötsskal. Fungerar även att så kaktusar i. Jag tror det var Ikea som började och idag finns de även hos Clas Ohlson och jag tror även hos en stor växtkedja där jag i alla fall tidigare har köpt. Det är jord som är smidig att ha hemma och fungerar suveränt bra.

"Brikettjord" eller "komprimerad tjord", här Ikeas variant. Foto: Ikea
“Brikettjord” eller “komprimerad tjord”, här Ikeas variant. Foto: Ikea

Kokos håller vatten upp till åtta gånger sin egen vikt och en klar finess att jorden inte blir plaskvåt. Jag har även återanvänt denna typ av jord och det fungerar bra, den behåller strukturen då kokos inte bryts ner lika snabbt som torv. Ikeas lösning om tre jordbriketterna som vardera sväller till 5 liter jord när de blandas med ungefär 2 liter vatten tycker jag fungerar bäst men de går tyvärr inte att köpa online. Och många av oss har en bit att åka till deras närmaste varuhus. När jag ungefär var tredje år kommer dit så bunkrar jag upp. Clas Ohlsons har också “brikettjord” och den sväller till ca 10 liter jord.

Ljus från sådd till första omplantering
Småplantor i kokospluggar i fas 1, innan första omplantering. Foto: Kerstin Engstrand
Småplantor i kokospluggar i fas 1, innan första omplantering. Foto: Kerstin Engstrand

Under denna fas står mina odlingar i ett ställ som jag köpt från IKEA, ett trevåningsställ som egentligen är för hydroponisk odling (se test här) men just denna suveräna storlek finns tyvärr inte längre. Nu har de en mindre och lägre variant. Men båda har plats för att sätta fast en belysning. Etagen är särskilt anpassade för växter, med extra insats och belysningen som man köper till har IP-klass 44 och ett PPFD-värde på 100. Det PPFD-värdet är visserligen inte det optimala men passar suveränt just för denna ställning. Jag får jättefina plantor. Har självklart timer kopplat till belysningen. Energiförbrukning är 4,8 kWh per månad vid användning 16 timmar per dag och jag har tre, ett för varje etage. I perioden november till mars står här också många medelhavsväxter som får extra vinterljus. Samt belysningen gör också att hemmet känns ljusare under vinterhalvåret.

Jag sätter, i början när plantorna är små, odlingen på en skobricka som står på upp och nervända krukor, på så sätt kommer plantorna närmare ljuset. När de växer till sig och planteras om tar jag bort upphöjningen.

Många använder sig av en stadigare hylla, typ lagerhylla av metall och monterar på en belysning.

Omplantering
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När en planta har fått två till fyra karaktärsblad, dvs de blad som växer fram efter de första två, de så kallade hjärtbladen, är det dags för omplantering vilket brukar inträffa cirka en månad efter sådd.

Lejonparten av alla växter vill stå svalare och ljusare efter första omplanteringen. Ljuset går lätt att fixa med extraljus men jag kan inte få svalare än 22 grader i något rum och nu vill växterna ha 18 grader!  Så jag kompenserar värmen med att plantera om mina plantor en gång extra innan det är utplanteringsdags. En omplantering gör att växten stannar upp lite i tillväxt innan den sätter fart igen.

7,9,11 och kanske 13, nu har man användning av krukor i olika storlekar. Första omplantering sker till 7 cm kruka, 8 cm går också bra. Det vinner du på, man förlorar på att välja större krukor vid första omplanteringen. Rötterna arbetar så att de hela tiden söker sig ytterkanterna, man brukar säga att rötter jagar syre och fukt. Är krukan för stor tar det för lång tid, dessutom är risken stor att jorden lätt blir för våt, helt enkelt plaskvåt och det skadar rotbildningen. Visst det tar lite tid att successivt plantera i storlek efter storlek men i längden så får du finare och mera välmående växter.

Nu är det plantjord som gäller, kan även kallas för krukväxtjord, eller kokosjord från stora briketter. Har jag inte ”brikettjord” hemma köper jag i min närmsta butik som är en matbutik som säljer flera olika märkens jord. En 7 cm kruka rymmer cirka 2,5 dl jord.

Omplanterade växter får dra vatten i ett par timmar.  Foto: Kerstin Engstrand
Omplanterade växter får dra vatten i ett par timmar. Foto: Kerstin Engstrand

Jag ställer krukor på skobrickor, Ikeas skomatta Bagmuck eller liknande. För mig passar Bagmuck bäst då jag även kan skjuta in en sådan i trevåningsstället och därmed öka ytan. Den är dessutom rak i kanterna, har ytterformatet 71 x 35 cm (innerformat 68 x 30 cm), kostar bara 25 kr och  går knappast att slita ut samt går att köpa on-line.

Jag föredrar att välja krukor med storleken 7, 9 och 11 cm då det helt enkelt blir mera yteffektivt. En sådan skomatta rymmer utan problem 36 stycken 7 cm krukor. Den får också plats på fönsterbrädan och det är ett lätt sätt att utöka en vanlig fönsterbrädas bredd.

Nu behöver växterna också mera ljus, jag låter belysningen vara på i 14 timmar.

Andra, tredje och kanske fjärde omplanteringen
Om plantorna står för nära ljuskällan kan bladen lätt brännas. Här är det basilika som fått sig en liten törn. Foto: Kerstin Engstrand
Om plantorna står för nära ljuskällan kan bladen lätt brännas. Här är det basilika som fått sig en liten törn. Foto: Kerstin Engstrand

När rötterna tränger ut ur krukornas bottenhål är det dags att göra nästa omplantering, till 9 (10) cm, här fungerar också 2-liters juicekartonger bra, de har exakt en sida på 9 cm. Klipp bara bort ett hörn så att överskottsvatten kan rinna ut. Därefter till 11 (12) cm krukor och troligen därefter brukar det bli dags att plantera ut växterna.  Men är våren kall och försommaren dröjer så kan det bli ytterligare en omplantering till 13 cm krukor.

  • En 9 cm kruka rymmer cirka 5 dl jord.
  • En 11 cm kruka rymmer cirka 10 dl jord.
  • En 13 cm kruka rymmer cirka 14 dl jord.

På varje skomatta ryms nu:

  • 21 stycken krukor med storlek 9 cm

eller

  • 12 stycken krukor av storleken 11 cm

eller

  • 10 stycken 13 cm krukor.

Vid andra omplanteringen så placeras de successivt, allt efter växtsort, vidare ut till fönstret som ger rejält med ljus plus att jag har extra belysning, en ljusramp i vardera. Enkla sådana, den är en ljusrörsarmatur som hängt med i många år, den andra är en ledrampsarmatur. Båda hänger på fönstret med en fiffig anordning med sugkoppar. Jag skulle få ännu finare plantor om jag satsade på en större, bredare och mera ljusintensiv ljusramp samt kunde få ner rumstemperaturen. Särskilt svalare temperatur vore bra.

Mer än 16 timmar ska inte ljuset vara på. I nödfall kan man köra 18 timmar särskilt i slutfasen, växter som ska blomma och sätta frukt behöver mera näring och mera ljus när de ska in i blomfasen.

Sår du två frön i en lugg, och båda gror, så kan man försiktigt sära på plantorna i pluggen. och plantera om dem i var sin kruka. Foto: Kerstin Engstrand
Sår du två frön i en plugg, och båda gror, så kan man försiktigt sära på plantorna i pluggen för att därefter plantera om dem i var sin kruka. Foto: Kerstin Engstrand

Behövs extra näring? Gör du regelbundna omplanteringar från 7 till 9 till 11 centimeterskrukor klarar sig i regel plantorna med den näring som finns i jorden men det är också beroende vad för växter du odlar, vissa är hungrigare än andra. Gör du ingen mer omplantering efter 11 cm krukan så är det dags att börja näringsvattna lätt efter ett par tre veckor, särskilt om du odlar chili, paprika och tomater.  Det har visat sig att växterna mår bättre av lite och ofta, en riktlinje är en milliliter flytande krukväxtnäring per liter vatten och vattning.

I slutet av maj, i början av juni, allt beroende hur vädret utvecklar sig är det dags för slutlig utplantering i krukor och pallkragar. Dessförinnan har jag låtit dem vänja sig vid utelivet.  Skomattorna fungerar nu som brickor när jag varje dag lyfter ut och in växterna. Under denna tid, avhärdningen som man brukar säga, borde vara tillvänjningstid, står de aldrig i direkt solljus, utan i garanterad skugga. Ställs de i solljus bränns bladen och det syns som vita fläckar. Sista veckan får de stå ute dygnet runt, med extra skydd, under tak och med lite skyddande fiberduk. Mer om hur jag väljer växtplats och krukor för sommarens växtliv kommer senare i en annan artikel.

När skomattorna inte längre behövs är de lätta att skölja av. De går att sätta i varandra och tar ingen plats. Jag förvarar dem tillsammans med ”bakbordet” när de inte är i bruk, i en liten smatt mellan tvättmaskinen och tvätthon i tvättstugan.

Ha en skön odlingsvår!

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...