Författare Inlägg avKerstin Engstrand

Kerstin Engstrand

570 Inlägg 0 kommentarer

Eldigt röd kanna gör sig fint i mängd men även i ensamt majestät i en kruka. Foto: Kerstin Engstrand

Den syns! Den är mäktig. Redan innan den blommar tar den plats, bladen är stora, blomknoppen ser ut som ett spjut och så spricker den upp i en eldig flamencodans.

Plockar du bort de vissna blommorna så tackar kannan dig med att blomma vidare. En planta räcker fint i en kruka, i en rabatt blir den en verklig aha-upplevelse om du planterar många.

Soligt och vindskyddat läge, och genom att den är så stor med rik bladmassa så behöver den rejält med vatten. Den blir beroende på sort mellan 70 – 120 cm hög. Den färgstarka blomningen, den finns i gult, orange och rött, går från juni till september, oktober.

Knölarna av kanna, Canna x generalis, sätts grunt vilket gör att den inte kommer att övervintra utomhus. På hösten kan du hantera knölarna på samma sätt som du gör med dahlia. Har du odlat kanna i kruka kan du låta hela krukan med växt övervintra på en ljus och frostfri plats. Inget vatten under vintern. Nästa år, på senvåren, försommaren, när risken för nattfrost är över kan du sätta ut den igen. Då mår den bra om den får lite ny och näringsrik jord.

Du kan även vinterförvara knölarna torrt, i en temperatur av 5-10 grader, och ha gärna lite träull eller liknande runt knölarna. Knölarna väcks sedan till liv igen nästa vår, i februari, mars. Plantera då dem i krukor och sätt ut dem när risken för frost är över.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Flädersaft som görs av den vanliga äkta flädern, Sambucus nigra, brukar vara champagnefärgad men varför inte satsa på en rosablommande fläder som ger rosa saft?  Som flikbladiga med mörkt purpurröda blad och rosa blommor.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Blodfläder, Sambucus nigra ‘Purpurea’, börjar först med att bjuda på gröna blad som sedan övergår till djupaste purpursvart.  Inte nog med det, på hösten blir dess blad flammande röda. Och självklart bjuder den på de klassiska spetsformade blommorna  i  juni. Blodfläder är härdig upp till växtzon 3. Den blir 2,5 meter hög.

‘Black Lace’ har visat sig klara växtzon 4 utan problem. Den anses vara den mörkaste av alla. Förekommer även under namnet ‘Eva’. Har mycket smala flikiga blad. Får även den svarta ätliga bär.

'Black Beauty'.  Foto: Kerstin Engstrand
‘Black Beauty’. Foto: Kerstin Engstrand

’Black Beauty’ säljs också under namnet Gerda. Låter du den växa som en buske blir den med tiden tre meter hög och lika bred. Och den är snabbväxande. Får på hösten svarta bär som också är ätliga. Bladen är som alla mörkbladiga fläder först gröna innan de antar den mörkt purpurfärgade bladen. Härdig upp till växtzon 3.

'Black Tower'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Black Tower’. Foto: Kerstin Engstrand

Nu finns en ny som heter Black Tower som växer mera upprätt, mera som en pelare. Även denna har de nya skotten grön färg. Svarta bär. Blir cirka två meter hög. Klarar växtzon 4.

Brokbladig fläder.  Foto: Kerstin Engstrand
Brokbladig fläder. Foto: Kerstin Engstrand

Albovariegata’, vitbrokig fläder, har vitbrokiga blad. Blir upp till tre meter hög. Härdig upp till växtzon 4.

‘Aurea’, gulbladig fläder, gula blad och röda bladskaft. Växtzon 4.

Gul-limefägad fläder. Foto: Kerstin Engstrand
Gul-limefägad fläder. Foto: Kerstin Engstrand

‘Golden Tower’ har vita blommor och gulgröna flikiga blad. På hösten svarta bär som är ätliga, Blir cirka tre meter hög och härdig upp till växtzon 4.

‘Marginata’, som även förekommer under namn som  ‘Variegata’ och  ‘Aureavariegata’, brokig fläder,  har gulbrokiga blad. Zon 5.

Allmänt om fläder
  • Vill växa i sol till halvskugga, bäst blir den dock i full sol.
  • Är ingen törstig buske.
  • Växtsätt: Buske eller mindre flerstammigt träd, du kan forma din buske som du vill ha den.
  • Beskärningstid: På senvintern eller tidig vår. Fläder tål hård beskärning. Man brukar också behöva gallra ut äldre grenar, särskilt längst ner.
  • Fläder vill ha näringsrik, mullrik jord och det ska vara väldränerat.
  • Oavsett sort så brukar fläder få bladlöss. Detta undviks om man istället gör saft på bären.
  • OBS! Förväxla inte den äkta flädern med druvfläder, som är giftig. Druvflädern liknar mera rönn.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Rufsig gökblomster 'Petite Jenny' . Foto: Kerstin Engstrand

Gökblomster känner du kanske till från naturen. Trädgårdsvarianterna är lite ”vildare” i utseendet , de minglar gärna med andra växter och är suveräna att plantera där du har lökväxter som allium eller tulpaner då de skyler lökväxterna vissnande blad och även dess fröställningar. Snygga är de också till mjuka prydnadsgräs och solhattar.

Rosa, nästan cerise, men inte sockersöt är sorten Lychnis oscuculi ‘Petite Jenny’ som Bressingham Gardens fann i en samling sådder.  Den är en minivariant av Silene flos-cuculi ‘Jenny’.

Gökblomster 'Petit Henry'. Foto: Kerstin Engstrand
Gökblomster ‘Petit Henry’. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du ha en vit så finns ‘Petit Henry’ och den allra senaste går i blålila.

Blir runt 40 cm hög och växer till sig bra på bredden.

En klar fördel med dessa gökblomster är att de börjar blomma i juni och de fortsätter att blomma en bra bit in på hösten. Detta då blommorna är sterila och inte sätter frö.

'Petite Jenny'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Petite Jenny’. Foto: Kerstin Engstrand

Trivs i vanlig trädgårdsjord, väldränerat men låt den inte torka ut.  Växtplatsen ska allra helst ligga i sol till halvskugga. På våren skärs de vissnade blomstänglarna ner.

'Petit Henry' och prästkrage. Foto: Kerstin Engstrand
‘Petit Henry’ och prästkrage. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Ton i ton är ett säkert och raffinerat sätt att skapa minirabatter i din trädgård på. Tänk tre växter som trivs i samma växtförhållanden, tänkt tre färgtoner som matchar varandra, tänk tre som avbyter varandra i blomning så har du en succékombination!

Daggros, ett stycke Pattys Plum och så en stäpplök, det är min favoritkombination i juni. Ton i ton, sammanbundna men ändå solitärer, så har jag skapat en del av min trädgård. Grundidén att en färg ska vara sammanhållande och tas upp av olika växter som avlöser varandra i blomning. Då blir det som om färgen hoppar över till nästa växt.Men just denna har väldigt korta mellanrum i blomningen mellan de olika växterna. Lite senare, när stäpplöken och vallmon har blommat över, men då daggrosen fortfarande blommar, så träder honungslöken in på scenen.

Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand
Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand

Daggrosen är den verkliga dominanta i denna del. Det är en snabbväxande ros!  Daggros, Rosa glauca, är huvudaktören vars vackra rödtonade och gråblådaggigt bladverk är fin från tidig vår till sen höst. I en månad, från början av juni till början av juli, bjuder den på en mycket riklig och svagt doftande blomning och blommorna fylls tidigt på morgonen av humlor och bin som älskar daggrosens enkla blommor.  Blommorna är mörkt ros med vit mitt. På hösten kommer nyponen som matchar bladverket, de är först brunröda för att senare gå över till mera orange. Daggrosen blir upp till tre meter hög och är alla gånger härdig upp till växtzon 6.

'Pattys Plum'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Patty’s Plum’, till höger skymtar daggrosens blad. Foto: Kerstin Engstrand

Jättevallmon Patty’s Plum träder in på scenen i juni. Det räcker med en planta, Patty syns! Sedan Patty’s Plum gjorde entré på trädgårdsvärldens motsvarighet till modeveckorna i Paris och Milano, Chelsea Flower Show i London 1998 så är hon nummer ett. Alla drabbades då och än idag av habegär. Hon blev trend, hon blev mode.  Mer om ’Patty’s Plum’ och historien bakom kan du läsa i vår specialartikel (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster).

 

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand
Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Stäpplöken vars metalliskt ljust lila blombollar gör att man syns titta in i en stjärnhimmel blommar också i juni. Blombollarna kan bli upp till 20 cm stora! Varje blomboll består av ett sjuttiotal lätt silverglänsande, purpurvioletta blommor. Här kan man verkligen tala om blommor i blomman! Den blir ca 50 cm hög. Sin naturliga växtplats har stäpplöken i norra Iran och på Centralasiens sluttningar på en höjd av 1 000−2 200 meter över havet. Därför är den mycket lättodlad bara växtplatsen är väldränerad och solig.

Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand
Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand

Honungslöken, Allium siculum men förekommer i handelns under det vetenskapliga namnet Nectaroscordum siculum, är humlornas favorit och intressant från knopp till fröställning. Den är denna kombinations utropstecken. Färgen som utslagen blomma är mellan beige, puderrosa och grönt! Knopparna ser ut att vara inslagna i papper och efter blomningen bildas fröställningar som ser ut som små raketer! Blir 60-70 cm hög och blommar i slutet av juni.

Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand
Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand

Senare under sommaren inträder en rudbeckia, en solhatt, mer om denna trevliga växt kan du läsa här (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Kryddsalvia i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Kryddsalvian blommar nu så fint. Nu gör vi en sats likör, som när den är färdig så ser den ut som olivolja, men smaken påminner om Chartreuse. Det är kryddsalvians läppformade blålila blommor som är en viktig ingrediens.

Vi låter en rejäl näve kryddsalviablad och blommor dra i ren sprit, vodka eller brännvin. Det ska stå och dra på ett varmt ställe , köksfönstret är utmärkt, i åtta dagar.
Därefter silas bladen och blommorna av. Häll över på en flaska. Lös socker i vatten (beräkna 400 gram socker per 10 dl vodka, och ta 5 dl vatten till 400 gram socker) genom att värma det lätt, låt svalna och häll över sockerblandningen i flaskan. Kan sedan avnjutas direkt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Honungsros. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns blommor och det finns blommor, några bär på en wow-faktor, andra är mera stillsamma. Honungsrosen bjuder på både och.

Honungsrosen, Rosa helenae hybrida, är en starkväxande klätterros som mer än gärna svingar sig upp i ett gammalt äppelträd, fem meter upp är inga problem för den. Näringsrik och fuktighetshållande jord, alltså gärna lite lerrik jord, föredrar den men ett ytterligare plus är att den även klarar av lite sämre förhållanden som exempelvis lite skuggare läge. Jag har flera exemplar, ett i österläge i skuggan av en häck, och andra i söderläge.

Dessutom har den ett mycket friskt bladverk, det är sällan den får några angrepp.

Blomknopparna är mörkt gula och är så vackra att man nästan inte vill att de ska slå ut! Men när blommorna är utslagna så får man ytterligare en rikedom, humlor en masse! På hösten sätter den nypon, små och exklusivt korallfärgade.

Blommorna är stora som gamla femkronor och sitter i klasar. De slår en ”normal” sommar ut i mitten av juli och går i olika toner av gult mot vitt. Har våren och sommaren varit extra varm, som de senaste åren, så blommar den redan i slutet av juni i Stockholmstrakten.

Att den är starkväxande innebär också att den passar att klä in ett staket eller en portal. En enda ros klär lätt in en husgavel. Den klarar även av att flyttas, i sådana fall är det mera den person som ska gräva upp den som får mest stryk, en klätterros har maffiga rötter. Jag flyttade en av mina sensommaren 2006. Första året efter flytten stod den stilla, ingen tillväxt skedde men därefter så växte den på som om inget hade hänt.

Planterar du din honungsros under ett träd så bör du ge den lite extra omvårdnad i form av extra bevattning och lite gödsel. Annars behöver du bara se till att den får lite extra vatten om det skulle bli en längre torrperiod.

Beskärning, behövs i regel inte, enstaka döda grenar tas bort, ibland måste man också begränsa honungsrosens framfart.

Led gärna de långa skotten så att de växer horisontellt, det främjar blombildningen.

Välj rätt sort!
Hybrida som flyttades 2006, det klarade den galant. Foto: Kerstin Engstrand
Hybrida som flyttades 2006, det klarade den galant. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns ingen uppsjö av sorter att välja på, man brukar säga att valet är lätt, det är en som är vackrast och de andra två är de näst vackraste. Det vill säga, har du plats så välj en av varje.

‘Hybrida’ är den som länge har varit vanligast men numera lite svår att få tag på. Hybrida är härdig alla gånger i zon 5. Blomklasarna, som är enorma, de t kan finnas hur många blommor som helst på en klase, kommer på fjolårsskotten. Blommorna är dubbla, gula och har ett starkt gult öga. Blomknopparna är gula. Just denna kombination, gula blomknoppar, ljust gula, månskensgula blommor som blir mera vita när de börjar vissna är en mycket trevlig upplevelse.Hybrida ska ha som ursprung i en fröplanta av Rosa helenae som ska ha upptäckts av Valdemar Petersen.

Honungsrosen 'Lykkefund'.  Foto: Kerstin Engstrand
Honungsrosen ‘Lykkefund’. Foto: Kerstin Engstrand

‘Lykkefund’ är en sort från 1930 och ska ha tagits fram i Danmark av den kände förädlaren Aksel Olsen, därav det danska namnet. Lykkefunds halvfyllda blommor har en lätt rosa ton, liksom knopparna. En nästan taggfri sort! Anges vara härdig upp till zon 3.  Fin doft och älskas av humlor och bin.När den blommar så surrar det så intensivt av humlor att man kan tro att en drönare passerar över den!

’Aksel Olsen’ är den som liknar mest en nyponros, en månskensgul sådan. Har sitt ursprung i en ros som växte i Köpenhamns botaniska trädgård. Är en enkelblommande sort. Är den honungsros som får de största blommorna, och klasarna. Anses vara lika blomvillig som den är taggig!  Härdighet: Växtzon 3.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Som ett rufsigt stekt ägg! Foto: Kerstin Engstrand

Gillar du en liten rufsig trädgård? Eller söker du en växt som bryter av? En växt som väcker uppmärksamhet? Då är säkerligen en liten annorlunda prästkrage något att satsa på. Och kanske har prästkragen äntligen fått ge skäl för begreppet älskar, älskar inte för det är många som anser att en prästkrage ska vara lika med den klassiska vilda.

Sorten ’Beauté Nivelloise’ ser ut som ett misslyckat stekt ägg där vitan blivit fransig. Jag älskar den lika mycket som jag älskar den klassiskt enkla vilda prästkragen men just denna är också en härlig spektakulär blomma som lyfter en bukett. Du kan även finna den i handelns under sortnamnet ’Old Court’.  Är du en i en växtbutik som sorterar växterna efter det vetenskapliga namnet så ska du titta efter Leucanthemum x superbum.

Den matchar blommande jättedaggkåpa fint. Foto: Kerstin Engstrand
Den matchar blommande jättedaggkåpa fint. Foto: Kerstin Engstrand

Bli inte orolig om plantan du fyndat ser lite tanig ut, den tillhör den grupp av växter som brukar vara lite tröga i starten, men därefter kommer den att bli en härlig ovanlig juvel i din rabatt.

Kan bli hela en meter hög men den brukar oftast vilja växa parallellt med andra växter. En enda blomma kan bli hela 12 cm i diameter.

Önskar du fler plantor kan du dela en planta som växt till sig.

Behöver ingen extra omvårdnad, klipp bara ned det fjolårsvissna på våren.

Här tittar den fram bland rosors bladverk. Foto: Kerstin Engstrand
Här tittar den fram bland rosors bladverk. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Omogna vinbär är suveräna att lägga in! Foto: Kerstin Engstrand

Förra sommarens favorit bland inläggningar blev: Gröna, omogna vinbär i 1-2-3 lag!

Och inte nog med det, det var glömska som gjorde denna inläggning till succé!

Att jag poängterar att de ska vara omogna beror på att det finns vinbär som är gröna som mogna. Det finns även rosa, vita, röda och svarta vinbär. Just förra året var det röda vinbär som jag lade in.

Får helt enkelt för många röda vinbär så därför föll valet på dem. Det går precis lika bra med vilken sorts vinbär som helst, bara de är omogna, det är finessen.

1-2-3 lag är 1 del ättika, 2 delar socker och 3 delar vatten, en klassisk snabbinläggningslag för bland annat sommargurka.

Skölj vinbären och lägg dem i en glasburk eller en ugnsfast form. Fyll inte ändå upp, det måste finnas plats för lagen.

Koka upp lagen, den ska koka tills sockret lösts upp sig. Låt lagen svalna lite innan den hälls över de omogna vinbären.

Sommarsuccé, inlagda omogna vinbär. Foto: Kerstin Engstrand
Sommarsuccé, inlagda omogna vinbär. Foto: Kerstin Engstrand

Nu kommer skillnaden mot vanliga picklade inläggningar, som man bara brukar låta dra i ett par timmar, för jag lät inläggningen stå utan lock i kylskåpet i över en vecka, och se det blev fantastiskt goda vinbär! Vänkretsens ungdomar gillade dem särskilt på hamburgare.

Jag frös även in dessa misslyckade men superlyckade gröna vinbär och det fungerar också. Det var roligt att ta fram dem i julas. I år ska jag även lägga in några som kapris, det ser ut att bli ett bra vinbärsår i år!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vacker, väldoftande och frisk, rosen Louise Bugnet är en verklig stjärna. Foto: Kerstin Engstrand

En ros vars blomma ser ut som en konstnär gått förbi och skvätt lite akvarellfärg på den, kan det vara något? En ros vars knoppar är polkagrisrandiga? En ros vars doft är precis lagom stark? En ros som blommar redan i början av juni i zon 3, i zon 1 oftast i slutet av maj, och bjuder på en andra omgång blommor i augusti?  En ros som får vackra orange bulliga nypon på hösten och är härdig upp till zon 6, i gynnsamma lägen även zon 7? Som dessutom är mycket frisk?

En mer än femstjärnig ros alltså. Jag talar om Louise Bugnet.

Louise Bugnet är en av många kanadensiska rosor som finns att köpa i Sverige. Mina exemplar är bland de första som kom till Sverige och jag tror att det var Cedergrens plantskola som tog in dem men mitt minne kan svika mig där. Hur som helst så stänger förresten denna anrika plantskola för gott nu i juni 2019. Synd då tack vare dem har jag fått tag på många fina och ovanliga växter.

Knopp. Foto: Kerstin Engstrand
Knopp. Foto: Kerstin Engstrand

Louise Bugnet blir vanligen cirka 120 cm hög, tät och fin men en brasklapp här, mina exemplar som är drygt 30 år gamla är nu runt två meter höga och runt 120 cm breda. De har aldrig fått extra gödsel, bara sol och vatten. De växer i västerläge i växtzon 3. Louise Bugnet är en skuggtålig ros! Och nästan taggfri, den har inga långa vassa taggar.

OBS! Länge såldes Louise Bugnet i Sverige under namnet Louis Bugnet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trebladsspiran börjar blomma redan som liten planta. Foto: Kerstin Engstrand

En perenn som dansar fram i rabatten, det passar väl vid skolavslutningstider? För i början av juni brukar trebladsspiran, Gillenia trifoliata, blomma, och det oavsett hur våren har varit. Detta trots att officiellt ska den blomma först i juli. Men i Stockholmsområdet väljer den början av juni. 2018, som bjöd på en varm vår, då blommade den redan sista veckan i maj.

Bladen och stjälkarna har en svag nyans av brons, blommorna är oskuldsfullt vita med en gnutta blodrött. Jag har en av mina gillenior framför en perukbuske, de blommar samtidigt! Perukbuskens blommor går i mörkt gulbrunt vilket är mycket snyggt mot dess mörkt vinrödbruna blad.

Redan som nyplanterad är den fin.  Foto: Kerstin Engstrand
Redan som nyplanterad är den fin. Foto: Kerstin Engstrand

Trebladsspiran är perennen som blir stor som en buske! Man får verkligen valuta för pengarna så det gäller att inte frestas att plantera flera exemplar för nära varandra. 80 cm hög blir den ganska snabbt, och när den är väl etablerad och får extra bra odlingsförhållanden, kan den till och med bli hela 130 cm hög. Blommorna är tredelade, därav namnet trebladsspira.

Fler fördelar? Den trivs i både sol och i halvskugga. Och vind! Den blir nästan vackrast när starka vindar tar tag i den, det synes som om blommorna älskar att åka karusell. Den klarar lägen med enbart förmiddagssol alldeles utmärkt lika så gassande söderläge. Helt vanlig trädgårdsjord tycker den också om.

På håll ser det ut som om det är fullt av små vita fjärilar som svärmar men det är trebladsspiran som blommar!  Foto: Kerstin Engstrand
På håll ser det ut som om det är fullt av små vita fjärilar som svärmar men det är trebladsspiran som blommar! Foto: Kerstin Engstrand

Blommar fint redan första året efter plantering samt behöver ingen skötsel mer än vattning. Inga växtstöd, ingen beskärning och får heller inte vad jag vet några angrepp av löss eller sniglar.

Låter jag frälst? Ja, trebladsspiran är det lätt att älska. Förutom de goda växtegenskaperna så är det också det lite tuffa bladverket som jag gillar.  Den känns modern.

Vattning vid torka, självklart. På våren klipps de vissna stjälkarna ner, precis som för alla andra perenner. Bli inte orolig om den inte visars sig tidigt på våren, den kommer och när den väl sätter fart går det fort!

Har den något minus? Kanske då avsaknaden av doft men å andra sidan i mitten av juni doftar det gott av kaprifol, tidiga rosor och i viss mån även syren så det är faktiskt skönt att trebladsspiran inte doftar.

Den går inte att fröföröka utan det är vegetativ förökning som gäller.

Gillenia är helt enkelt ett måste att ha i sin trädgård, den bygger broar mellan olika växter, som till min perukbuske. Den ger fyllighet och mycket för pengarna.

Snygg knopp som liknar en insekt.  Foto: Kerstin Engstrand
Snygg knopp som liknar en insekt. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...