Både modern och shabby chic, vilken växt!

Läcker och lättodlad, satsa på jättevallmo.  Fulsnygg, lite shabby chic, modern och underskön,kan det verkligen vara en och samma växt vi pratar om? Jovisst, jättevallmon med sina knottrigt, lite vassa rangliga stänglar och med sin stora svällande knopp som sakta men säkert vecklar ut sina kräppade sidenmatta kronblad till 10-15 cm vida blommor, har ”det”. Inte undra på att vi älskar den!

Läs även: Så lyckas du med jättevallmo (länken öppnas i nytt fönster).

Dessutom en växt med anor. Jättevallmon kom till Europa i början av 1700-talet från östra Turkiet/Armenien. Det var den franska botanisten Joseph Pitton de Tournefort (1656–1708) som såg till att vi fick glädje av den. År 1700 lämnade han Paris och ett år senare kom han fram till Turkiet. Tillsammans med två kollegor, 600 män och djur samlade han de första fröna av Papaver orientale som sedan odlades fram i Paris.  Den var orangeröd. Några årtionden senare kom de första plantorna till England. Själv dog Joseph 1708, han klarade sin expedition men lär ha blivit överkörd av en häst i Paris.

Giganter i dubbel bemärkelse, jättevallmon,Papaver orientale-gruppen, är flerårig. Och trogen, man finner den oftast i gamla torpartäppor. Den är kraftig i såväl färg som i form. Den märks! Det räcker med en till tre plantor för att trädgårdsjättevallmon ska märkas i din trädgård. Jättevallmon blommar i slutet av juni – mitten av juli.

Länge var den orangeröda ensam herre på täppan men orangerött var inte särskilt populärt på den tiden tills en dag i början av 1900-talet då Amos Perry (1841–1914) som drev plantskolan The Hardy Plant Farm fann en hallonrosa vallmo. ‘Mme Perry’ var född. Det var Nancy Perry, Amos första hustru som fick äran att namnge denna nya sort. Det blev jättevallmons genombrott. Nu är det här med färg svårt, vissa anser att ’Mme Perry’ är laxfärgad, andra persikofärgad, andra hallonrosa och åter andra underklädsrosa. Men hur som helst, den blev en succé och är än idag en av de mest sålda.

Läs också, och gör ett djupdyk i en vallmo: Får det lov att vara en vallmo? (Länken öppnas i nytt fönster.

Men tio år senare, 1913 kom ett klagomål. Den laxfärgade vallmon kunden hade köpt var vit, och inte bara det, utan ”a nasty fat white one”, som helt förstörde kundens rosa rabatt. Plantskolan ursäktade sig snabbt, kunden fick en ny rosa, samt några montbretiaknölar som kompensation. Vad kunden inte förstod var att de hade fått en raritet. Sju år efter ’Mme Perry’ hade en ny vallmo skapat sig själv, den som än idag anses vara den mest utsökta, ‘Perry’s White’. Och än idag är ’Mme Perry’ och ’Perry’s White’ några av de mest sålda vallmosorterna.

Lite mer än 80 år senare så kom Patty’s Plum att blomma på plantskoleägaren Patricias kompost. I mörkt plommonfärg, nästan vinröd. Patricia Marrow är en dam som vet vad hon tycker om, och inte tycker om. Om denna nya vallmo som behagade växa på hennes kompost tyckte hon inte. Men där fick grannparet som drev trädgården Hadspen House, Sandra och Nori Pope syn på den.

Sedan gjorde Patty’s Plum entré på trädgårdsvärldens motsvarighet till mode­veckorna i Paris och Milano, Chelsea Flower Show i London. Det var år 1998. Alla drabbades av habegär. Året därpå började den säljas kommersiellt. Hon blev trend, hon blev mode. Patty’s Plum hade tagit steget ut i rampljuset och idag är Patty’s Plum en av de mest åtråvärda.

Läs mer om bakgrunden till Patty’s Plum här: Se vidare Vem är Patty? (Länken öppnas i nytt fönster).