Taggar Inlägg "Perenner"

Perenner

Foto: Kerstin Engstrand

Saknar du något eldigt i trädgården? Kanske något som är mera sofistikerat, det vill säga ingen växt som blommar i stora blaffor utan mera diskret och elegant? Då är en växt i Bistorta (tidigare Persicaria) något att satsa på.

Men lugn, den finns även i rosa och diskret vitt. Och alla har de smala blomax.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När Chelsea Flower Show 2021 gick av stapeln, äntligen efter det att maj 2020 blev inställt och likaså maj 2021 så blev det då en höstversion i september 2021. Och vilken växt dominerade? Jo, ormroten!

I Sverige är det vanligen två sorter som är vanligast, en låg och en hög.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bergomroten, Bistorta affinis, blir cirka 20 cm hög och kan oftast ses täcka hela mattor. Den blommar i regel i juli och augusti.

Blodomrot, Bistorta amplexicaulis, kan bli hela 100 cm hög och brukar börja blomma i juli och fortsätter så tills frosten tagit sitt grepp om trädgården.

Alla ormrötter trivs i soligt läge, halvskugga är oftast också okey. Dock vill de växa i lätt fuktig jord och väldränerat.

Man brukar ange att blodomroten har härdighet C, dvs övervintrar ibland medan bergomroten har härdighet B, den övervintrar vanligen i väldränerat läge. Just detta med väldränerat och lätt fuktig jord brukar vara den ömma punkten. Just detta krav på växtplats är som den växer i dess ursprungliga form, i Himalaya.

Blodomrot, Bistorta (tidigare Persicaria) amplexicaulis ‘Firetail’ och förstås minglandes med dekorativa gräs:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Detta är troligen blodomroten ’ Fat White’:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

En storblad flammande växt i allt från svagt gult till mörkaste purpur tog hem priset som Årets trädgårdsväxt 2021. Det var amerikanskt judasträd, Cercis canadensis ETERNAL FLAME (NC2016-2′). Jag har inte sett den växa här i Sverige men troligen kommer nog några testodla den så snart de får syn på den. För den är magnifik! Den är framtagen 2010 av North Carolina State University. Som du ser av bladen på bilden nedan så är namnet den fått mycket passande.

Denna är en korsning mellan Cercis canadensis ‘Ruby Falls’ och C. candadensis ‘JN2′ THE RISING SUN som båda är kända här Sverige. ETERNAL FLAME är patenterad, PP28627.

Den blir ett litet träd, cirka fem meter högt men jag skulle nog se till att den istället växer som en buske.  Det vill växa i full sol och i väldränerad men lätt fuktig jord. Det påtalas särskilt att detta är ett träd som inte gillar att flyttas så det ska planteras där det kan växa hela tiden.

Blommar som alla judasträd på våren med starkt ceriserosa blommor direkt på grenarna. Troligen härdigt till och med växtzon 2 som de andra i Sverige förekommande namnsorterna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Allium ‘Lavender Bubbles’

Som tvåa kom en ny allium som en ny variant av Millenium:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Semponium ‘Sienna’

På tredje plats kom en ny taklök som kombinerar Sempervivums härdighet med trädtaklökens Aeoniums utsökta form. Resultat blev:  x Semponium ‘Sienna’ . Den lär klara -4°C vilket är bra för en trädtaklök medan mina vanliga Sempervivum klarar sig bra under ännu kallare vintrar

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trefliksrudbeckia, Rudbeckia triloba 'Prairie Glow' med flicköga 'Fire & Twister' Foto: Kerstin Engstrand

Dagöga, Heliopsis helianthoides ’Fire & Twister’, falsk solros kallas den också för på engelska, var en av växter som syntes på flest ställen på världens första höstversion av Chelsea Flower Show som gick av stapeln i september 2021.

I Sverige tror många att dagöga är ettårig men den är en perenn. Den klarar av att övervintra men den vissnar alltid ner över vintern. Men på våren skjuter den nya skott igen så det gäller även att ha koll på växtplatsen för andra som gärna hittar den då den på våren är sniglars och snäckors favoritföda.

Dagöga vill växa i full sol. Den brukar börja blomma i augusti och fortsätter så långt in på hösten. Vissa somrar kan den även börja blomma i juli. Som alla höstblommande växter ska nya plantor planteras på våren.

Dagöga, Heliopsis helianthoides ’Fire & Twister’. Foto: Kerstin Engstrand
Dagöga, Heliopsis helianthoides ’Fire & Twister’. Foto: Kerstin Engstrand

Att just denna flicköga med sortnamnet ’Fire & Twister’ heter som den gör beror på dess rika färgbredd. Insekter dras som magnet till blommorna vars färger brukar bjuda på ett eldigt skådespel i brända toner, som orange, gult och ibland även en lättare röd färgton.

Till det pricken över i:et – bladverket som går i mörka pupurpurtoner. Det är en mycket trevlig växt!

Där den trivs så trivs den så räkna med att dela den vartannat år eller vart tredje.

En planta blir ca 75 cm hög och planstavståndet ska vara 60 cm.

Det finns liknande sorter som man kan dra upp från frö, som ‘Bleeding Hearts’. En fördel med frösådda plantor att de oftast blommar första året.  Dagöga sås inomhus i vanlig rumstemperatur och plantorna måste avhärdas innan de planteras ut. Vanligen bör man så dem senast i mars för blomning samma år men ibland lyckas man även med senare sådd i april och maj.

Vild växer dagöga i de östra och centrala delarna av Nordamerika. Man brukar säga att dess hemtrakter är från Saskatchewan till Newfoundland (som kanadensarna uttalar Newfinland) i Kanada men också ner mot heta Texas.

Det finns även en svagt gul dagöga, sorten ’Summer Sun’ som mera liknar ett mellanting mellan jordärtskockans blommor och en pytteliten solros.

Trefliksrudbeckia, Rudbeckia triloba 'Prairie Glow' .  Foto: Kerstin Engstrand
Trefliksrudbeckia, Rudbeckia triloba ‘Prairie Glow’  med flicköga ‘Fire & Twister’  Foto: Kerstin Engstrand

Trefliksrudbeckia, Rudbeckia triloba ‘Prairie Glow’ är en härligt överraskande växt som lätt byter skepnad när den börjar falna. Det är en växt som absolut väcker uppmärksamhet – och glädje.

I regel är två blommor på en och samma planta inte identiska! Dock underbart är kort, det är sällan den blir en trogen och långlivad växt i din trädgård. Plantera den tillsammans med dekorativa växt och då har prärielooken i ett nötskal.

Foto: Kerstin Engstrand
När den börjar vissna så får den en rustikare charm. Foto: Kerstin Engstrand

Växtplatsen ska ligga i full sol eller i halvskugga. Trefliksrudbeckian brukar börja blomma i slutet av juli och fortsätter långt in på hösten. Kan bli över en meter hög, oftast runt 120 cm hög.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Black Jack , på bilden ovan, är en annan trefliksrudbeckia. Den är stramar i färgen, guldgul med svart öga.

Prärierudbeckia, Rudbeckia subtomentosa 'Henry Eilers'.  Foto: Kerstin Engstrand
Prärierudbeckia, Rudbeckia subtomentosa ‘Henry Eilers’. Foto: Kerstin Engstrand

Prärierudbeckian, Rudbeckia subtomentosa ‘Henry Eilers’är den tredje man såg ofta. Den är mera stram, den strålande gula färgen med de ytterst smala kronbladen gör att den ger ett lite metalliskt intryck. Kan bli riktigt hög över en meter, oftast 150 cm och är en suverän snittblomma. Den lära klara temperaturer ner till minus 20 grader men det är ytterst sällan man överhuvudtaget ser den i svenska trädgårdar.

Prärierudbeckia, Rudbeckia subtomentosa 'Henry Eilers'. Foto: Kerstin Engstrand
Prärierudbeckia, Rudbeckia subtomentosa ‘Henry Eilers’. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

 

 

 

Cobaea pringlei CD&R1323. Foto: Kerstin Engstrand

Äntligen fick jag tag på den! Lyckan var total, tre plantor kom med posten.

Äntligen skulle min trädgård fyllas med denna vigorösa klättrare vars blommor är mera avlånga, mera eleganta än dess släkting klockrankan. Som jag har jagat den!

Efterlängtat paket! Foto: Kerstin Engstrand
Efterlängtat paket! Foto: Kerstin Engstrand

Men plantorna såg inte roliga ut. Det var inte mycket till liv som skymtade. Varför undrar du? Jo, Cobaea pringlei vissnar ner på hösten och något grönt visar sig inte förrän sent på våren.

Tre krukor som vårdades ömt. Två visade sig vara vid full vigör medan den tredje tyvärr drabbades av ett stort angrepp av sorgmyggor och tynades snabbt bort.

Foto: Kerstin Engstrand
Med lite växtljus så börjar plantornas blad få en grön ton. Foto: Kerstin Engstrand

Det är egentligen en skandal att denna ska vara så svår att få tag på! Att den är relativt ny, den hittades 1991, kan delvis förklara bristen i handeln men de plantjägare jag talat med anger att den är svår att föröka. Den förökas med rotskott.

James Compton Foto: Kerstin Engstrand
James Compton Foto: Kerstin Engstrand

Det var trion James Compton, John D’Arcy, och Martyn Rix som fann den i Mexikos nordöstra delar.  Blommorna kan bli hela åtta till tio centimeter långa samt på en sommar blir en planta snabbt sex meter hög. Liksom dess släkting klockrankan är den en lätt klättrare.

Men den trivs bra i kruka! Och det är i september den börjar blomma och fortsätter tills stark frost nyper tag i blommorna. Som äldre planta börjar den blomma succesivt tidigare och kan efter några år om sommaren blir varm slå ut sina första blommor redan i mitten av juli.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

För visserligen anges den vara härdig – i Mexiko men även i Holland och i södra England har flera fått den att övervintra. Den vissnar ner under vintern för att skjuta nya skott på senvåren. Jag tar in mina plantor men bor du i växtzon 1 kan du chansa att få den att övervintra men täck den gärna med ett lager löv.  Det finns dock uppgifter att plantor har överlevt snörika vintrar med minus 25 grader. Markera plantorna väl så att du inte missar dem när de skjuter nya skott på senvåren, i april eller ibland så sent som i slutet av maj eller början av juni.

Första blomknoppen på g! Foto: Kerstin Engstrand
Första blomknoppen på g! Foto: Kerstin Engstrand

När du hittar plantor är de i regel nämnda som Cobaea pringlei CD&R1323 vilket du kan skymta på en av etiketterna på bilden med växtljus. CD&R står för James Compton, John D’Arcy, och Martyn Rix och det var dessa växtjägares växt nummer 1323. Vad som inte anges men som är underförstått med denna angivelse är att de hittade den under deras expedition till östra delen av Sierra Madre i Mexiko och årtalet var 1991. Det var James som fann den väl omslingrande ett träd på en höjd av 1500 m.  Pringlei är till ära för den amerikanska botanisten, plantjägaren och plantskolelisten Cyrus Guernsey Pringle (1838–1911).

Får du tag på en planta eller två så köp dem! De brukar inte kosta så mycket, vanligen är priset i Europa på mellan 75 till 150 svenska kronor. En planta blir ledigt tre meter hög på en sommar, i Mexiko i regel sex meter.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Mjöl, målarfärg, potatismjöl - vad har drabbat mina zucchini? Det är mjöldagg! Foto: Kerstin Engstrand

Plötsligt så ser det ut som någon gått runt i trädgården och skvätt vit målarfärg. Särskilt på de stora pumpa- och zucchinibladen märks det tydligt. Tittar man närmare kan man även se att ärter, dahlior, astrar, temyntor och andra växters blad har en svag gråvit hinna.

Inte snyggt.

Men vad är det?

Det är mjöldagg, en svampsjukdom som oftast dyker upp på sensommaren och början av hösten. Angreppen börjar som små vita fläckar som snart sprider sig och ser ut som någon hällt vit målarfärg på bladen. Du vet som utspädd målarfärg. Och det är på bladens ovansida angreppen sker.

Är det en farlig svampsjukdom? Nej.

Går den att bli av med? Ja, delvis

Kommer den tillbaka varje år? Det beror på vädret och hur motståndskraftiga just dina växtsorter är.

Vi kan börja med historiken: Detta är en urgammal sjukdom, den lär till och med vara omnämnd i Gamla testamentet!

Vad mera? Det finns otaliga arter, över 400 olika mjöldaggssvampar. Lägg där till otaliga underarter. Lejonparten är specialiserade på ett visst växtsläkte. Aster, temynta, rosor är några som drabbas av egna sorter av mjöldaggssvampar.

Men få nu inte panik!

2018 var ett riktigt mjödaggsår!
Spaghettipumpa rejält angripen av mjöldagg hösten 2018. Den blev utsatt för test av diverse olika kurer mot mjöldagg. Foto: Kerstin Engstrand
Spaghettipumpa rejält angripen av mjöldagg hösten 2018. Den blev utsatt för test av diverse olika kurer mot mjöldagg. Foto: Kerstin Engstrand

Numma för mjöldagg är soligt och torrt väder med en del vind. En typ av väder som få av oss förknippar med just svampsjukdomar. Vind, särskilt stark vind stressar växterna vilket gör dem lättare mottagliga för mjöldagg. Mjöldagg är så finurligt konstruerad att sporerna har vatten med sig vilket medför att de inte till skillnad mot andra svampsjukdomar behöver vänta på regn. Det är dock sällan mjöldagg verkligen förstör en växt. Vanligen märker man mjöldagg i augusti månad, tillväxten sker oftast nattetid och under augusti månad brukar även morgondagg vara vanligt vilket tillför extra fukt.

Efter ett tag, en bit in i september, brukat det vita luddet ändra form och färg, det liknar nu mera filt än färg och är mera brunt än vitt. Då ser det rejält fult ut. Har du inte reagerat tidigare så kommer du göra det nu.

Tittar du nu riktigt nära, kanske med lupp eller mikroskop eller om du har riktigt bra syn kan du se små svarta prickar och det är sporgömmor. Mjöldaggssvamp övervintrar antingen på växten som sporer eller som mycel i framför allt knoppar och unga skott.

Mitten av september och nu är en planta Crookneck squash rejält trött, båda av en långs ommar och av mjöladggsangrepp. Men frukten går utmärkt att skörda. Foto: Kerstin Engstrand
Mitten av september och nu är en planta Crookneck squash rejält trött, båda av en lång sommar och av mjöldaggsangrepp. Men frukten går utmärkt att skörda. Foto: Kerstin Engstrand

Efter ett tag börjar bladen gulna och vissna. I september brukar vi inte direkt reagera på att en zucchiniplantas blad vissnar men om temyntans blad blir tidigt gula så brukar vi lägga märkte till det. Svampsporerna förstör bladens förmåga att ta emot solljuset, de ligger ju som en hinna på bladens översida.

Går mjöldagg att förebygga?
Regelbunden kontroll är viktigt. Här börjar angrepp att synas tydligt. Foto: Kerstin Engstrand
Regelbunden kontroll är viktigt. Här börjar angrepp att synas tydligt. Foto: Kerstin Engstrand

I och med att mjöldaggssvampsporerna sprids med vinden under sommaren och övervintrar i växternas knoppar så är det många som undrar, går mjöldagg att förebygga?

  • Ja, genom att välja sorter som är mera resistenta mot mjöldagg.
  • Växter som mår bra, som har en bra närings- och vattentillgång klarar sig bättre. Täckodling med exempelvis gräsklipp är ett enkelt och bra sätt.
  • Har du växter som du vet är mycket mottagliga så undvik att odla dem där växtplatsen är torr och ligger i gassande sol. Känsligast är de växter som övervintrar, perenner som temynta och aster. Ettåringar som zucchini är lättare då de inte övervintrar.
  • Granska regelbundet dina växter.

Att strö ut vedaska anges ofta som ett klassiskt knep och i regel anges att de behövs mellan fem till tio liter vedaska runt varje buske men hur många har tillgång till så mycket? Kanske räcker det med den aska du får efter grillningen?

Huskurer
En blivande jättepumpa av sorten Atlantic Giant' kämpar mot mjöldaggen. Foto: Kerstin Engstrand
En blivande jättepumpa av sorten Atlantic Giant’ kämpar mot mjöldaggen. Foto: Kerstin Engstrand

Att strö ut vedaska anges ofta som ett klassiskt knep och i regel anges att de behövs mellan fem till tio liter vedaska runt varje buske men hur många har tillgång till så mycket? Kanske räcker det med den aska du får efter grillningen?

Bikarbonat är ett annat knep som också är godkänt som bekämpning vid kravodling. Sommaren 2018 testade jag olika förebyggande blandningar som sprutades på bladen. Det var bland annat bikarbonat, mjölk och Kumulus. Behandlingen går ut på att bladytan ska bli mindre attraktiv för mjöldaggssvampen. Man måste spraya lösningen på bladen upprepade gånger och glöm inte att se till att även bladens undersidor även täcks. Medlet sprayas ut när det är torrt ute och allra helst på morgonen.

På Facebook florerar mängder av tips. Ett var att använda ett milt ansiktsvatten.  Foto: Kerstin Engstrand
På Facebook florerar mängder av tips. Ett var att använda ett milt ansiktsvatten. Foto: Kerstin Engstrand

Börja redan när de första små fläckarna syns. Du måste upprepa behandlingen flera gånger, minst var tionde dag, oftast tätare, minst en gång i veckan. Här är de fem olika huskurerna jag har testat:

  1. Blanda 2 tsk bikarbonat ut i 10 dl vatten och för att få bättre spridningseffekt brukar man tillsätta antingen såpa eller rapsolja, 2 tsk såpa/rapsolja.
  2. I stället för bikarbonat kan man ta bakpulver, bikarbonat är nämligen en substans i bakpulver.
  3. Ett annat tips kommer från Göteborgs Botaniska trädgård. De tipsar om att blanda 3,8 liter vatten med 1 msk bakpulver, 1 tsk diskmedel och 2,5 dl mjölk.
  4. Svavel är ett annat knep, svampsjukdomar tycker inte om svavel och på marknaden finns Kumulus som ofta används till att bekämpa krussjuka på persikor.
  5. Jag testade även ett milt ansiktsvatten, ett tips som florerade på Facebook. Det fungerade bättre på min egen hud än mot mjöldagg.

vvkumulus

Fick behandlingen någon effekt?
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Som det syns på bilden var pumpaplantan mycket angripen, den var mera vit än grön! Även om testet med de ovan angivna började lite sent så visst syntes viss effekt, särskilt de delar som hade behandlats med bikarbonatblandningen.

Är det värt det? Nja, nej. 2018 var ett extremt år och jag har aldrig tidigare haft sådana angrepp och inte heller efter 2018.

Och så länge mjöldaggen bara angriper lite lätt och det inte direkt påverkar skörden bryr jag mig inte. Men det var roligt att testa de olika knepen.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Taggtaklök, rolig att så själv! Foto: Kerstin Engstrand

Tänk att så små frön kan bli något så härdigt och välformat!  Taggtaklöken är en trevlig växt att så och den sås med stor fördel i januari eller i februari.

Sempervivum heuffelii är dess vetenskapliga namn. Semper för att den är långvarig, den tål en rejäl svenska vinter!

Sötast är småplantorna som bara är någon centimeter i diameter medan de fullvuxna plantorna har en annan mera grafisk skönhet.

Taggtaglök heter den för att i bladspetsarna sitter små taggar, inte vassa men de lyser som silver.

Efter ett par år så bildar plantan nya plantor, mellan bladen!

Bjuder sommaren på riktig torka kommer den med tiden att blomma. Då med blommor som sitter på höga stjälkar, ett vanligt sätt för fetbladsväxter att blomma på. Blommorna i sig är ljust gula.

Taggtaglöken är ytterst torktålig och trivs i en mur eller i en torr slänt.

 

Frön av taggtaklök. Foto: Kerstin Engstrand
Frön av taggtaklök. Foto: Kerstin Engstrand

Fröna sås på ytan, de ska inte täckas. Använd så/kaktusjord ( är samma jord, det brukar stå så/kaktusjord på förpackningen).

Efter nästan en månad är plantorna så här små. Foto: Kerstin Engstrand
Efter nästan en månad är plantorna så här små. Foto: Kerstin Engstrand

Grobarheten är inte den bästa men efter 14 dagar brukar ett antal frön ha grott. Då syns knappt de små plantorna, de ser ut som pyttesmå gröna sandkorn.

Efter ytterligare två månader börjar de få karaktär. Foto: Kerstin Engstrand
Efter ytterligare två månader börjar de få karaktär. Foto: Kerstin Engstrand

Men det är tuffa små plantor. De växer på sakta men säkert. Sådda i januari kan de planteras ut i juni:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I september har de vuxit till sig ännu mer och ytterbladen har nu fått en lätt chokladbrun ton:

Utplantering i juni! Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och efter ytterligare ett år, efter en vinter och två somrar har den lilla fröplantan blivit så här stor och fin:

Taggtaklök, rolig att så själv!  Foto: Kerstin Engstrand
Taggtaklök, rolig att så själv! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Beesia. Foto: Kerstin Engstrand

Lundens diskreta skönhet. De blanka bladen, det diskreta dagsljuset som söker sig ner bland trädens grönska får bladen att skimra.

De vita blommorna inbjuder en att lägga sig på alla fyra för att njuta av dem så där lite extra. De har en märklig förmåga att få en att känna att världen står stilla. Har man tur så blommar de länge, från slutet av juli till en bra bit in på hösten. Bildens blommor är fotograferade just en höstdag, i slutet av september.

Bladen ser fuktiga ut utan att vara det, de ser även lite läderaktiga ut. De är onekligen viktiga för växtens uttryck, tittar man riktigt nära ser man att bladen har som små taggar längs kanten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Beesia calthifolia är det vetenskapliga namnet, beesia kallar vi den helt enkelt på svenska.

Beesia blir när den trivs som högst cirka 30 cm hög. Den vill växa fuktigt men inte vått, det ska vara väldränerat. Halvskugga är bäst.

Den härstammar från södra Kina och norra Burma, för säkerhets skull bör den vintertäckas, särskilt om dina plantor är nyplanterade. Våra vintrar skiftar ju ganska bra numera. Mina brittiska vänner säger att den kan luras, att den kan vissna ner men komma tillbaka igen på våren så räkna inte ut den i första taget! Det finns även Beesia som härstammar från Sapporo, Japan och kan du få tag i några av dessa är det en bra investering då de är härdigare än andra.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

På hösten kan man finna att den bildat frökapslar, som också de är hjärtformade!

Beesia planteras bäst på våren. Skulle du få ett rejält bestånd så är även våren en bra tid att dela på plantorna.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Slingerstormhatt. Foto: Kerstin Engstrand

En svävande stormhatt, kan det vara något nu när höstens kraftiga vindar gör entré?

Slingerstormhatten gör sig bäst i närheten av ett träd, då ett som inte är starkväxande. Där i halvskuggan kommer den att försöka nå upp till trädets topp, nåväl i alla fall upp till två till tre meters höjd. Blommorna växer längs de tunna och mycket slingrande stjälkarna vilket gör slingerstormhatten ännu mera intressant, blommorna synes sväva i luften.

Just så, att den bara plötsligt finns där, liksom svävande i luften är en effekt som få blommor bjuder på.

Odlingsplatsen ska alltså vara i halvskugga och jorden näringsrik och väldränerad. Den kan även trivas i mera soligt läge.

Slingerstormhatt i sitt rätta element, här i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Slingerstormhatt i sitt rätta element, här i Göteborgs botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Slingerstormhatten, Aconitum hemsleyanum, tillhör släktet Aconitum som omfattar mer än 300 arter. Namnet, slingerstormhatt är delvis självklart, slinger för att den just slingrar sig fram och det mycket graciöst. Man ser knappt stjälkarna, bara blommorna eller fröställningarna. Stormhatt syftar på den hjälmformade blomman. I folkmun har stormhatt även över tiden kallats för häst och vagn och de lite märkligare duvvagn och lushatt!

Vanligast är att man hittar namnsorten ‘Red Wine’ i välsorterade trädgårdsbutiker, framför allt på nätet men även på lokala växtmarknader där medlemmar i olika trädgårdsföreningar säljer eller byter växter de själva dragit upp. Man kan ibland även hitta frö, dock är den lite knepig att fröså. Red Wine’ blommar från augusti till september ut.

På väg upp! Foto: Kerstin Engstrand
På väg upp! Foto: Kerstin Engstrand

OBS! Stormhatt är mycket giftig! Det är främst roten men även fröna som innehåller ämnet aconitin, därav stormhattens vetenskapliga namn Aconitum. Aconitin är ett nervgift. Det finns uppgifter om en hund (land okänt) drabbades efter att ha lekt med en stormhatts rötter. Enligt Giftinformationscentralen har allvarliga förgiftningar och även dödsfall inträffat vid medicinsk användning och vid förväxling med ätliga rötter. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är dock ovanliga.

Symtom: Kan komma plötsligt, inom en timme, med brännande känsla i mun och svalg, kräkningar, diarré, salivavsöndring, kallsvettighet, myrkrypningar, hjärtrytmrubbningar, muskelsvaghet och andningsförlamning.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Verbena officinalis var. grandiflora 'Bampton' .Foto: Kerstin Engstrand

Skyar av rosa som med tiden blir allt mera lila och med stjälkar av mörkaste vinrött, järnörten ’Bampton’ har tagit världens blomälskare med storm.

Bampton har fått sitt namn efter orten Bampton som ligger i Devon, Storbritannien. Där ”upptäcktes” den då den växte lite var stans i byn, även längs järnvägen. Efter kontakt med det brittiska trädgårdssällskapet, The Royal Horticutural Society (RHS), fick man svaret att byns växt måste vara en variant av den sydeuropeiska järnörten,Verbena officinalis var. grandiflora.

Verbena officinalis var. grandiflora 'Bampton' Foto: Kerstin Engstrand
Verbena officinalis var. grandiflora ‘Bampton’ Foto: Kerstin Engstrand

Så fick den namnet Verbena officinalis var. grandiflora ‘Bampton’.

Detta är en mingelväxt, Bampton är suverän där du vill ha en ridå av något lätt och lite fulsnyggt. Det är de pyttesmå rosa blommorna och de sträva, mörkt vinröda nästan svartbruna stjälkarna man lägger märke till. Några blad syns knappt och särskilt fröuppdragna plantor får mindre bladverk än de som sticklingsförökas.

Bampton 1 september 2018, efter en mycket lång och het sommar. Foto: Kerstin Engstrand
Bampton 1 september 2018, efter en mycket lång och het sommar. Foto: Kerstin Engstrand

Bampton vill växa soligt och torrt och passar utmärkt i en stor kruka. Den växer som en liten buske, länge är den cirka 45 x 45 cm men i slutet av sommaren, början av hösten har den plötsligt växt till sig, särskilt en torr het sommar som den 2018 och blir då cirka 60 cm bred och 90 cm hög. Den är inte kräsen när det gäller jordmån, väldränerat och soligt är viktigast men sandblandad jord gör den extra vacker.

Blommar från juli till september. Men blomningen avtar med tiden, i september är det främst stjälkarnas struktur man lägger märke till. Då är Bampton rufsig som på bilderna hör där den växer i kruka. Bampton passar fint i sluttningar, gärna tillsammans med dekorativa gräs, den passar mycket bra i en så kallad präriestil.

Vanligast förökas Bampton via sticklingar eller delning men frösådda exemplar blir enligt mitt tycke vackrast.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag har odlat den i ett par år nu. Det var 2015 den kom ut på marknaden. I zon 3 i norra Stockholm har den inte övervintrat, inte heller frösått sig men i södra Sverige, i Skåne känner jag till att den lyckats fröså sig. Även i sitt hemland Storbritannien vissnar den ner under vintern och även där måste den på de flesta platser få vinterskydd, då kommer den att skjuta skott på våren. Klipp inte ner den på hösten utan sköt om den som dekorativa gräs, klipp ner plantan när den på våren börjar skjuta nya skott.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sedum takesimense 'ATLANTIS '('Nonsitnal') Foto: Kerstin Engstrand

Vilken växt blev Årets växt 2019 på Chelsea Flower Show? Jo, det blev ett brokbladig fetblad som på svenska kallas för ullungsfetblad, Phedimus takesimensis  (Nakai), finns även som Sedum takesimense och det var sorten ATLANTIS (‘Nonsitnal’) som blev Årets växt 2019.

En oerhörd attraktiv växt, ser nästan helt perfekt ut och lyser dubbelt upp, dels på grund av det vitgrönbrokiga bladverket men även för de intensivt citrongula blommorna.

’Atlantis’ blir cirka 30 cm hög. Blommar från slutet av juni och ska vara en riktig långblommare, ända in i september! Dessutom är den en riktig insektsmagnet. Som alla sedum är den mycket torktålig.

Atlantis ursprung är Lake Michigan i USA där den en gång hittades som en sport i odlaren Dave Mackenzies plantskola Hortech. Hans specialitet är just marktäckande växter samt växter som trivs på gröna tak och väggar där de sistnämnda säljs bland annat via hans företag LiveWall. Den kuddformade  ’Atlantis’ platsar på samtliga tre områden.

På hösten, när temperaturen blir svalare, börjar bladverket skifta färg och gå mera i rosa.

SEDU-KB1354-H2

’Atlantis’ platsar självklart i stenpartiet men även i kruka, den är mycket effektfull i en modern mörkgrå betongkruka.

Ny kärlekslilja!
Kärlekslilja 'Fireworks'. Foto: Kerstin Engstrand
Kärlekslilja ‘Fireworks’. Foto: Kerstin Engstrand

Kärlekslilja, eller Afrikas blå lilja som många föredrar att kalla den för, är en mycket attraktiv och eftertraktad växt. På tredje plats kom Agapanthus FIREWORKS (‘Mdb001′), vars namn den fått då blommorna har två färger, en blå bas med vita kronblad. Ska vara en riktig långblommare, från juli ända in i september. Tillhör den grupp av kärlekslilja som har gröna blad året om.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nyfiken att lära dig hur man lyckas med kärlekslilja? Läs också: Afrikas härliga lilja

Rhododendron HAPPYDENDRON PUSHY PURPLE (‘Hachmagic’)
Rhododendron HAPPYDENDRON PUSHY PURPLE ('Hachmagic') Foto: Kerstin Engstrand
Rhododendron HAPPYDENDRON PUSHY PURPLE (‘Hachmagic’) Foto: Kerstin Engstrand

Är den vinröd eller är den lila? Svårt att säga, det beror lite på ljuset men vacker är den Rhododendron HAPPYDENDRON PUSHY PURPLE. Dess knoppar är verkligen purpurpurfärgade. I alla fall så får man intrycket att den har tre olika färger, allt beroende i vilken fas den befinner sig i. För så är det med purpurfärgade blommor. Purpur, en nyans mellan lila och vinrött, för tankarna till kunglig glans. Under antiken utvanns purpurfärgen ur snäckor. Åtskilliga växter har ”purpurea” i sitt namn. I folkmun kan den gå under benämningar som chokladbrunt, rödbrunt, mörkbladigt, till och med svart. Varför denna mångfald? Troligen beror det på hur solens strålar träffar bladen. De får en speciell lyster i motljus, som granater och glödande rubiner, i skugga blir de närmast svarta, med en ton av kaffe eller choklad. Kanske just därför denna fick heta Pushy Purple?

Blommar i slutet av maj, början av juni. Är framtagen av Holger Hachmann och det lär ha tagit ett par årtionden att få fram denna speciella sort. Blir cirka 150 cm hög och ska vara härdig till växtzon 4.

Clematis ‘Kokonoe’
Clematis 'Kokonoe'.  Foto: Kerstin Engstrand
Clematis ‘Kokonoe’. Foto: Kerstin Engstrand

För ett par år sedan kom spektakulära Taiga som verkligen är vår favorit. 2019 kom uppföljaren ’Kokonoe’ som ska vara en korsning mellan C. florida och C. integrifolia.  Inte lika uppseendeväckande men onekligen vacker! Namnet ‘Kokonoe’ gav Shigeaki Ochiai denna klematis då det betyder nio cirklar som överlappar varandra. ’ett uttryck som härstammar från de staket som omringade de kejserliga palatsen.

‘Kokonoe’ har, liksom ‘Taiga’, en spännande blomutveckling, som nyutslagen ser den ut att vara enkelblommande. Därefter blir den allt mera fylld. Trivs utmärkt i stor kruka. Blommar från slutet av juni till långt in i september. Det rekommenderas att prova att odla den i en ampel eller låta den växa ner från en hög kruka. ‘Kokonoe’ klipps tillbaka på våren, ner till en höjd av 20 cm. På en sommar blir den snabbt upp till två meter hög och cirka en meter bred.Klarar utan problem ner till femton minusgrader.

Läs också: Taiga, klematisen Taiga bjuder på en flod av blommor

Mr Clematis, Möt mannen som skapade hundratals klematis

Klematis som snittblomma

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Man brukar säga att det finns tre huvudarter av kaffe, arabica, robusta och liberica där arabica är den vanligaste, därefter robusta. Arabica har en...