Taggar Inlägg "Perenner"

Perenner

Verbena officinalis var. grandiflora 'Bampton' .Foto: Kerstin Engstrand

Skyar av rosa som med tiden blir allt mera lila och med stjälkar av mörkaste vinrött, järnörten ’Bampton’ har tagit världens blomälskare med storm.

Bampton har fått sitt namn efter orten Bampton som ligger i Devon, Storbritannien. Där ”upptäcktes” den då den växte lite var stans i byn, även längs järnvägen. Efter kontakt med det brittiska trädgårdssällskapet, The Royal Horticutural Society (RHS), fick man svaret att byns växt måste vara en variant av den sydeuropeiska järnörten,Verbena officinalis var. grandiflora.

Verbena officinalis var. grandiflora 'Bampton' Foto: Kerstin Engstrand
Verbena officinalis var. grandiflora ‘Bampton’ Foto: Kerstin Engstrand

Så fick den namnet Verbena officinalis var. grandiflora ‘Bampton’.

Detta är en mingelväxt, Bampton är suverän där du vill ha en ridå av något lätt och lite fulsnyggt. Det är de pyttesmå rosa blommorna och de sträva, mörkt vinröda nästan svartbruna stjälkarna man lägger märke till. Några blad syns knappt och särskilt fröuppdragna plantor får mindre bladverk än de som sticklingsförökas.

Bampton 1 september 2018, efter en mycket lång och het sommar. Foto: Kerstin Engstrand
Bampton 1 september 2018, efter en mycket lång och het sommar. Foto: Kerstin Engstrand

Bampton vill växa soligt och torrt och passar utmärkt i en stor kruka. Den växer som en liten buske, länge är den cirka 45 x 45 cm men i slutet av sommaren, början av hösten har den plötsligt växt till sig, särskilt en torr het sommar som den 2018 och blir då cirka 60 cm bred och 90 cm hög. Den är inte kräsen när det gäller jordmån, väldränerat och soligt är viktigast men sandblandad jord gör den extra vacker.

Blommar från juli till september. Men blomningen avtar med tiden, i september är det främst stjälkarnas struktur man lägger märke till. Då är Bampton rufsig som på bilderna hör där den växer i kruka. Bampton passar fint i sluttningar, gärna tillsammans med dekorativa gräs, den passar mycket bra i en så kallad präriestil.

Vanligast förökas Bampton via sticklingar eller delning men frösådda exemplar blir enligt mitt tycke vackrast.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag har odlat den i ett par år nu. Det var 2015 den kom ut på marknaden. I zon 3 i norra Stockholm har den inte övervintrat, inte heller frösått sig men i södra Sverige, i Skåne känner jag till att den lyckats fröså sig. Även i sitt hemland Storbritannien vissnar den ner under vintern och även där måste den på de flesta platser få vinterskydd, då kommer den att skjuta skott på våren. Klipp inte ner den på hösten utan sköt om den som dekorativa gräs, klipp ner plantan när den på våren börjar skjuta nya skott.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sedum takesimense 'ATLANTIS '('Nonsitnal') Foto: Kerstin Engstrand

Vilken växt blev Årets växt 2019 på Chelsea Flower Show? Jo, det blev ett brokbladig fetblad som på svenska kallas för ullungsfetblad, Phedimus takesimensis  (Nakai), finns även som Sedum takesimense och det var sorten ATLANTIS (‘Nonsitnal’) som blev Årets växt 2019.

En oerhörd attraktiv växt, ser nästan helt perfekt ut och lyser dubbelt upp, dels på grund av det vitgrönbrokiga bladverket men även för de intensivt citrongula blommorna.

’Atlantis’ blir cirka 30 cm hög. Blommar från slutet av juni och ska vara en riktig långblommare, ända in i september! Dessutom är den en riktig insektsmagnet. Som alla sedum är den mycket torktålig.

Atlantis ursprung är Lake Michigan i USA där den en gång hittades som en sport i odlaren Dave Mackenzies plantskola Hortech. Hans specialitet är just marktäckande växter samt växter som trivs på gröna tak och väggar där de sistnämnda säljs bland annat via hans företag LiveWall. Den kuddformade  ’Atlantis’ platsar på samtliga tre områden.

På hösten, när temperaturen blir svalare, börjar bladverket skifta färg och gå mera i rosa.

SEDU-KB1354-H2

’Atlantis’ platsar självklart i stenpartiet men även i kruka, den är mycket effektfull i en modern mörkgrå betongkruka.

Ny kärlekslilja!
Kärlekslilja 'Fireworks'. Foto: Kerstin Engstrand
Kärlekslilja ‘Fireworks’. Foto: Kerstin Engstrand

Kärlekslilja, eller Afrikas blå lilja som många föredrar att kalla den för, är en mycket attraktiv och eftertraktad växt. På tredje plats kom Agapanthus FIREWORKS (‘Mdb001′), vars namn den fått då blommorna har två färger, en blå bas med vita kronblad. Ska vara en riktig långblommare, från juli ända in i september. Tillhör den grupp av kärlekslilja som har gröna blad året om.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nyfiken att lära dig hur man lyckas med kärlekslilja? Läs också: Afrikas härliga lilja

Rhododendron HAPPYDENDRON PUSHY PURPLE (‘Hachmagic’)
Rhododendron HAPPYDENDRON PUSHY PURPLE ('Hachmagic') Foto: Kerstin Engstrand
Rhododendron HAPPYDENDRON PUSHY PURPLE (‘Hachmagic’) Foto: Kerstin Engstrand

Är den vinröd eller är den lila? Svårt att säga, det beror lite på ljuset men vacker är den Rhododendron HAPPYDENDRON PUSHY PURPLE. Dess knoppar är verkligen purpurpurfärgade. I alla fall så får man intrycket att den har tre olika färger, allt beroende i vilken fas den befinner sig i. För så är det med purpurfärgade blommor. Purpur, en nyans mellan lila och vinrött, för tankarna till kunglig glans. Under antiken utvanns purpurfärgen ur snäckor. Åtskilliga växter har ”purpurea” i sitt namn. I folkmun kan den gå under benämningar som chokladbrunt, rödbrunt, mörkbladigt, till och med svart. Varför denna mångfald? Troligen beror det på hur solens strålar träffar bladen. De får en speciell lyster i motljus, som granater och glödande rubiner, i skugga blir de närmast svarta, med en ton av kaffe eller choklad. Kanske just därför denna fick heta Pushy Purple?

Blommar i slutet av maj, början av juni. Är framtagen av Holger Hachmann och det lär ha tagit ett par årtionden att få fram denna speciella sort. Blir cirka 150 cm hög och ska vara härdig till växtzon 4.

Clematis ‘Kokonoe’
Clematis 'Kokonoe'.  Foto: Kerstin Engstrand
Clematis ‘Kokonoe’. Foto: Kerstin Engstrand

För ett par år sedan kom spektakulära Taiga som verkligen är vår favorit. 2019 kom uppföljaren ’Kokonoe’ som ska vara en korsning mellan C. florida och C. integrifolia.  Inte lika uppseendeväckande men onekligen vacker! Namnet ‘Kokonoe’ gav Shigeaki Ochiai denna klematis då det betyder nio cirklar som överlappar varandra. ’ett uttryck som härstammar från de staket som omringade de kejserliga palatsen.

‘Kokonoe’ har, liksom ‘Taiga’, en spännande blomutveckling, som nyutslagen ser den ut att vara enkelblommande. Därefter blir den allt mera fylld. Trivs utmärkt i stor kruka. Blommar från slutet av juni till långt in i september. Det rekommenderas att prova att odla den i en ampel eller låta den växa ner från en hög kruka. ‘Kokonoe’ klipps tillbaka på våren, ner till en höjd av 20 cm. På en sommar blir den snabbt upp till två meter hög och cirka en meter bred.Klarar utan problem ner till femton minusgrader.

Läs också: Taiga, klematisen Taiga bjuder på en flod av blommor

Mr Clematis, Möt mannen som skapade hundratals klematis

Klematis som snittblomma

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Honungsmynta 'Royal Velvet Distinction'. Foto: Kerstin Engstrand

Rosa och rosalila blommande växter är ett bra förstahandsval för skugga, för i starkt solsken blir rosa nästan vitt. Det är också en färg som inbjuder till att chockera lite med. På 2019 års Chelsea Flower Show hittade jag till min stora glädje en plantering med två lite ovanligare växter som är roliga att leka med.

Honungsmynta, vilket förvillande namn! Denna växt har absolut inget med mynta att göra. När jag roade mig med att bildgoogla en detalj av blomman tyckte Googles bildsökningssystem att det var en orkidé och det var väl inget dumt intryck Mr Google fick där men det var fel. Det vetenskapliga namnet är Melittis melissophyllum och sorten är ‘Royal Velvet Distinction’. Sorten är framtagen 2001 av Eleonore de Koning från Nederländerna.

En sak har den gemensamt med myntor, den är lättodlad! Och flerårig. Den vilda varianten är en lundväxt vilket betyder att den trivs i halvskugga där jorden är lätt fuktig. Har även sett den trivas i full sol där marken är konstant lätt fuktig.

Honungsmynta trivs även tillsammans med olika vivor, primula.  Foto: Kerstin Engstrand
Honungsmynta trivs även tillsammans med olika vivor, primula. Foto: Kerstin Engstrand

Om du tycker den ser ut som en plister så tycker du rätt, den tillhör samma familj, Lamiaceae. ‘Royal Velvet Distinction’ blir cirka 40 cm hög och blommar i mitten, slutet av juni och kan vara en riktigt långblommare. Den är ett bra, billigare alternativ till en trädgårdsorkidé då den ger liknande intryck. Kan vara lite långsam i tillväxt de första två åren, den är som flera andra växter en växt som vill bo in sig. Finns även en vit form, ’Alba’ som inte är lika spektakulär.

Hur har den då fått sitt latinska namn? Ja, det kan man undra, Melittis kommer från det grekiska ordet för bi, melitta och mellitus är grekiska för honungssöt och det därför att både blad och stjälkar doftar lätt sött av honung.

Förökas lätt genom delning. Klipp bort blommorna efter blomning, och du kan även då klippa ner plantan lite, särskilt om den blommat tidigt i juni så återkommer den med en andra blomning.

Kungsplister borde odlas mycket mer!
Foto: Kerstin Engstrand
Kungsplister är snygg i en plantering med dekorativa gräs. Foto: Kerstin Engstrand

Kungsplister, Lamium orvala är en rustikare växt som lyfter lite vildare planteringar med dekorativa gräs. Den lyfter varje rabatt som har andra växter som går i brons. Samt helt enkelt ursnygg tillsammans med mörkt bladfärgade julrosor! Kungsplistret efterträder julrosorna fint i växtföljden.

Även kungsplister trivs halvskugga där jorden är lätt fuktig men även i soligt läge bara jorden är fuktighetshålland. Jag brukar ibland ta bort några blad för att framhäva blommorna bättre, särskilt om jag tar in den som snittblomma. Blir cirka 50 cm hög och blommar i slutet av maj till mitten av juni.

Är perenn, kallas på engelska för deadnettle, bladen liknar nässelblad men kungsplister stings inte.

Kungsplister är även fin som snittblomma. Tag gärna bort lite av de gröna bladen så framträder blommorna bättre. Foto: Kerstin Engstrand
Kungsplister är även fin som snittblomma. Tag gärna bort lite av de gröna bladen så framträder blommorna bättre. Foto: Kerstin Engstrand

Kungsplister sprider sig inte lika snabbt som sina andra marktäckande släktingar. Brukar ta det lugnt de första två åren efter plantering för att sedan växa till sig.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sidenört, blomma. Foto: Kerstin Engstrand

Vilken doft, så brukar de flesta utropa när man möts av ett stort bestånd av blommande sidenört. Den doftar verkligen ljuvligt, sött, men sidenört, Asclepia syriacea, vars blommor och doft mångt och mycket påminner om krukväxten porslinsblomma, är en mycket invasiv växt och finns på EU:s lista på förbjudna växter.

Den ska inte förväxlas med den röd sidenört  Asclepia curassavica, eller orange sidenört, Asclepia tuberosa som är färgstarka i orange-rött och vanlig i kommunala sommarblomsplanteringar.

Sidenört är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen. Hur den en gång har kommit till Sverige är inte direkt känt men den härstammar från Nordamerika. Troligen har den kommit hit via införsel av frö, det är lätt att bli förförd av doften och sidenörten attraherar även bin.

En planta blir snabbt flera och bildar täta höga bestånd. Foto: Kerstin Engstrand
En planta blir snabbt flera och bildar täta höga bestånd. Foto: Kerstin Engstrand

Den blir snabbt mycket hög, runt två meter. Bryter man av ett blad eller en stjälk syns den vita växtsaften tydligt, den kan framkalla allergi.

Ett varmare klimat gör att den gynnas. I många länder är den ett problem, snabbetablerande som den är men den är också giftig för bland annat betande djur.

Du får alltså inte längre odla den, och absolut inte sprida den i naturen. Den är även förbjuden att importera, sälja, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen. Bäst bekämpar man den genom att ta upp plantorna, det går att rycka upp dem men se till att alla rötter kommer upp. Den sprider sig även med frö även om det inte är lika vanligt som med rotdelar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Du ska inte kompostera växtdelarna, de ska förbrännas. Ring till din kommuns miljökontor om hur du ska hantera växten. Här finns en bra film: https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Frammande-arter/Invasiva-frammande-arter/Invasiva-frammande-arter-som-omfattas-av-EUs-forordning/Sidenort/

Hittar du sidenört i naturen, rapportera då in fynden till Artdatabanken: https://artfakta.se/rapportera/invasiva-arter/skapa

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Rufsig gökblomster 'Petite Jenny' . Foto: Kerstin Engstrand

Gökblomster känner du kanske till från naturen. Trädgårdsvarianterna är lite ”vildare” i utseendet , de minglar gärna med andra växter och är suveräna att plantera där du har lökväxter som allium eller tulpaner då de skyler lökväxterna vissnande blad och även dess fröställningar. Snygga är de också till mjuka prydnadsgräs och solhattar.

Rosa, nästan cerise, men inte sockersöt är sorten Lychnis oscuculi ‘Petite Jenny’ som Bressingham Gardens fann i en samling sådder.  Den är en minivariant av Silene flos-cuculi ‘Jenny’.

Gökblomster 'Petit Henry'. Foto: Kerstin Engstrand
Gökblomster ‘Petit Henry’. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du ha en vit så finns ‘Petit Henry’ och den allra senaste går i blålila.

Blir runt 40 cm hög och växer till sig bra på bredden.

En klar fördel med dessa gökblomster är att de börjar blomma i juni och de fortsätter att blomma en bra bit in på hösten. Detta då blommorna är sterila och inte sätter frö.

'Petite Jenny'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Petite Jenny’. Foto: Kerstin Engstrand

Trivs i vanlig trädgårdsjord, väldränerat men låt den inte torka ut.  Växtplatsen ska allra helst ligga i sol till halvskugga. På våren skärs de vissnade blomstänglarna ner.

'Petit Henry' och prästkrage. Foto: Kerstin Engstrand
‘Petit Henry’ och prästkrage. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Ton i ton är ett säkert och raffinerat sätt att skapa minirabatter i din trädgård på. Tänk tre växter som trivs i samma växtförhållanden, tänkt tre färgtoner som matchar varandra, tänk tre som avbyter varandra i blomning så har du en succékombination!

Daggros, ett stycke Pattys Plum och så en stäpplök, det är min favoritkombination i juni. Ton i ton, sammanbundna men ändå solitärer, så har jag skapat en del av min trädgård. Grundidén att en färg ska vara sammanhållande och tas upp av olika växter som avlöser varandra i blomning. Då blir det som om färgen hoppar över till nästa växt.Men just denna har väldigt korta mellanrum i blomningen mellan de olika växterna. Lite senare, när stäpplöken och vallmon har blommat över, men då daggrosen fortfarande blommar, så träder honungslöken in på scenen.

Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand
Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand

Daggrosen är den verkliga dominanta i denna del. Det är en snabbväxande ros!  Daggros, Rosa glauca, är huvudaktören vars vackra rödtonade och gråblådaggigt bladverk är fin från tidig vår till sen höst. I en månad, från början av juni till början av juli, bjuder den på en mycket riklig och svagt doftande blomning och blommorna fylls tidigt på morgonen av humlor och bin som älskar daggrosens enkla blommor.  Blommorna är mörkt ros med vit mitt. På hösten kommer nyponen som matchar bladverket, de är först brunröda för att senare gå över till mera orange. Daggrosen blir upp till tre meter hög och är alla gånger härdig upp till växtzon 6.

'Pattys Plum'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Patty’s Plum’, till höger skymtar daggrosens blad. Foto: Kerstin Engstrand

Jättevallmon Patty’s Plum träder in på scenen i juni. Det räcker med en planta, Patty syns! Sedan Patty’s Plum gjorde entré på trädgårdsvärldens motsvarighet till modeveckorna i Paris och Milano, Chelsea Flower Show i London 1998 så är hon nummer ett. Alla drabbades då och än idag av habegär. Hon blev trend, hon blev mode.  Mer om ’Patty’s Plum’ och historien bakom kan du läsa i vår specialartikel (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster).

 

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand
Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Stäpplöken vars metalliskt ljust lila blombollar gör att man syns titta in i en stjärnhimmel blommar också i juni. Blombollarna kan bli upp till 20 cm stora! Varje blomboll består av ett sjuttiotal lätt silverglänsande, purpurvioletta blommor. Här kan man verkligen tala om blommor i blomman! Den blir ca 50 cm hög. Sin naturliga växtplats har stäpplöken i norra Iran och på Centralasiens sluttningar på en höjd av 1 000−2 200 meter över havet. Därför är den mycket lättodlad bara växtplatsen är väldränerad och solig.

Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand
Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand

Honungslöken, Allium siculum men förekommer i handelns under det vetenskapliga namnet Nectaroscordum siculum, är humlornas favorit och intressant från knopp till fröställning. Den är denna kombinations utropstecken. Färgen som utslagen blomma är mellan beige, puderrosa och grönt! Knopparna ser ut att vara inslagna i papper och efter blomningen bildas fröställningar som ser ut som små raketer! Blir 60-70 cm hög och blommar i slutet av juni.

Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand
Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand

Senare under sommaren inträder en rudbeckia, en solhatt, mer om denna trevliga växt kan du läsa här (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Som ett rufsigt stekt ägg! Foto: Kerstin Engstrand

Gillar du en liten rufsig trädgård? Eller söker du en växt som bryter av? En växt som väcker uppmärksamhet? Då är säkerligen en liten annorlunda prästkrage något att satsa på. Och kanske har prästkragen äntligen fått ge skäl för begreppet älskar, älskar inte för det är många som anser att en prästkrage ska vara lika med den klassiska vilda.

Sorten ’Beauté Nivelloise’ ser ut som ett misslyckat stekt ägg där vitan blivit fransig. Jag älskar den lika mycket som jag älskar den klassiskt enkla vilda prästkragen men just denna är också en härlig spektakulär blomma som lyfter en bukett. Du kan även finna den i handelns under sortnamnet ’Old Court’.  Är du en i en växtbutik som sorterar växterna efter det vetenskapliga namnet så ska du titta efter Leucanthemum x superbum.

Den matchar blommande jättedaggkåpa fint. Foto: Kerstin Engstrand
Den matchar blommande jättedaggkåpa fint. Foto: Kerstin Engstrand

Bli inte orolig om plantan du fyndat ser lite tanig ut, den tillhör den grupp av växter som brukar vara lite tröga i starten, men därefter kommer den att bli en härlig ovanlig juvel i din rabatt.

Kan bli hela en meter hög men den brukar oftast vilja växa parallellt med andra växter. En enda blomma kan bli hela 12 cm i diameter.

Önskar du fler plantor kan du dela en planta som växt till sig.

Behöver ingen extra omvårdnad, klipp bara ned det fjolårsvissna på våren.

Här tittar den fram bland rosors bladverk. Foto: Kerstin Engstrand
Här tittar den fram bland rosors bladverk. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trebladsspiran börjar blomma redan som liten planta. Foto: Kerstin Engstrand

En perenn som dansar fram i rabatten, det passar väl vid skolavslutningstider? För i början av juni brukar trebladsspiran, Gillenia trifoliata, blomma, och det oavsett hur våren har varit. Detta trots att officiellt ska den blomma först i juli. Men i Stockholmsområdet väljer den början av juni. 2018, som bjöd på en varm vår, då blommade den redan sista veckan i maj.

Bladen och stjälkarna har en svag nyans av brons, blommorna är oskuldsfullt vita med en gnutta blodrött. Jag har en av mina gillenior framför en perukbuske, de blommar samtidigt! Perukbuskens blommor går i mörkt gulbrunt vilket är mycket snyggt mot dess mörkt vinrödbruna blad.

Redan som nyplanterad är den fin.  Foto: Kerstin Engstrand
Redan som nyplanterad är den fin. Foto: Kerstin Engstrand

Trebladsspiran är perennen som blir stor som en buske! Man får verkligen valuta för pengarna så det gäller att inte frestas att plantera flera exemplar för nära varandra. 80 cm hög blir den ganska snabbt, och när den är väl etablerad och får extra bra odlingsförhållanden, kan den till och med bli hela 130 cm hög. Blommorna är tredelade, därav namnet trebladsspira.

Fler fördelar? Den trivs i både sol och i halvskugga. Och vind! Den blir nästan vackrast när starka vindar tar tag i den, det synes som om blommorna älskar att åka karusell. Den klarar lägen med enbart förmiddagssol alldeles utmärkt lika så gassande söderläge. Helt vanlig trädgårdsjord tycker den också om.

På håll ser det ut som om det är fullt av små vita fjärilar som svärmar men det är trebladsspiran som blommar!  Foto: Kerstin Engstrand
På håll ser det ut som om det är fullt av små vita fjärilar som svärmar men det är trebladsspiran som blommar! Foto: Kerstin Engstrand

Blommar fint redan första året efter plantering samt behöver ingen skötsel mer än vattning. Inga växtstöd, ingen beskärning och får heller inte vad jag vet några angrepp av löss eller sniglar.

Låter jag frälst? Ja, trebladsspiran är det lätt att älska. Förutom de goda växtegenskaperna så är det också det lite tuffa bladverket som jag gillar.  Den känns modern.

Vattning vid torka, självklart. På våren klipps de vissna stjälkarna ner, precis som för alla andra perenner. Bli inte orolig om den inte visars sig tidigt på våren, den kommer och när den väl sätter fart går det fort!

Har den något minus? Kanske då avsaknaden av doft men å andra sidan i mitten av juni doftar det gott av kaprifol, tidiga rosor och i viss mån även syren så det är faktiskt skönt att trebladsspiran inte doftar.

Den går inte att fröföröka utan det är vegetativ förökning som gäller.

Gillenia är helt enkelt ett måste att ha i sin trädgård, den bygger broar mellan olika växter, som till min perukbuske. Den ger fyllighet och mycket för pengarna.

Snygg knopp som liknar en insekt.  Foto: Kerstin Engstrand
Snygg knopp som liknar en insekt. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Anemonella ‘Schoaf's Double’ . Foto: Kerstin Engstrand

Sippruta, Anemonella thalictroides, med de vackra vetenskapliga släktnamnet Anemonella som många föredrar före sippruta, trivs i samma miljö som vitsippor, den vill på sommaren växa där den får skugga av träd. Har du ett woodland med fuktighetshållande jord så kommer den att trivas där. Nackdelen kan vara att du kanske då inte ser den så ofta som du vill! Kanske har du en buske som du passerar ofta på våren och du då kan ha i alla fall en planta växandes just där. För sipprutan blommar i maj månad, bor du längre norrut så blommar den i juni.

Anemonella härstammar från Nordamerika och anemonella betyder liten anemon och bättre släktnamn kan den knappast ha fått. Thalictroides har den fått för att bladen liknar rutornas blad. Både blad och blomma bildar en elegant enhet. Anemonella är ljuvlig!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Efter blomningen vissnar den ner, helt. Då gäller det att komma ihåg var man har planterat den! Eller märka ut den noggrant. Jag har glömt bort en ljuvlig limegrön anemonella som jag tyvärr rensade bort! Det grämer mig än. Nere i jorden ligger små knölar, som under sommaren växer till sig och bildar nya sidoknölar. Du behöver inte oroa dig för att sipprutan ska bli invasiv, tyvärr säger nog många för den är så underbar. Den sprider sig mycket långsamt, det är därför en planta av en namnsort i regel kostar runt 120 till 150 kronor.

Har du en perfekt växtplats så kommer den att vara mycket lättodlad. Är härdig, jag vet flera som odlar den i exempelvis Östersund. Blir cirka 15 cm hög.

Blommande exemplar i trädgårdsbutiken och man faller som en fura! Foto: Kerstin Engstrand
Blommande exemplar i trädgårdsbutiken och man faller som en fura! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Blå presidentsippa. Foto: Kerstin Engstrand

Ljuv och elegant, mysig, spännande, så kan man beskriva presidentsippan. I Stockholmsområdet blommar den som regel i början till mitten av maj. Om april är riktigt varm redan i slutet av april.

Och den ger en små problem! Vilken är vackrast?  Den lavendelblå eller den vita?

Jag har svårt att bestämma mig. Båda är vackra, bådas blommor bildar fin kontrast mot bladen men jag tror nog att den lavendelblå ändå är min favorit.

Men mest gillar nog det kuddformade växtsättet. Och knopparna, att följa en blommas utveckling från knopp till utslagen blomma är balsam för själen.

Vit presidentsippa fotograferad i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Vit presidentsippa fotograferad i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Dess vetenskapliga släktnamn är Jeffersonia, den blå heter Jeffersonia dubia och den vita Jeffersonia diphylla. Varför då presidentsippa på svenska? Jo, presidentsippan har fått sitt namn efter den amerikanske presidenten Thomas Jefferson ( 1743–1826) som lär ha varit mycket intresserad av botanik. Dessutom, den vita växer vilt främst i östra Nordamerika medan den blå främst härstammar från östra Asien, norra Kina och Nordkorea.

Blir cirka 20 cm hög. Växer som i små kuddar. Trivs bäst i halvskuggigt till skuggigt läge där det är väldränerat och jorden näringsrik. Trivs också bra under buskar och i lundpartier.

Presidentsippan kan också fröförökas. Vanligtvis ser den till det själv, oftast hittar man små fröplantor i dess närhet. Vill du har mer kontroll över frösådden så ska fröna sås färska. Låt inte frösådden torka ut och vänta med att flytta de små fröplantorna tills de har växt till sig rejält.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Ja, då drabbades man av habegär. Det sker ibland när man tittar en växt djupt i ögonen. Eller var det växten som tittade på...