Taggar Inlägg "Perenner"

Perenner

Anemonella ‘Schoaf's Double’ . Foto: Kerstin Engstrand

Sippruta, Anemonella thalictroides, med de vackra vetenskapliga släktnamnet Anemonella som många föredrar före sippruta, trivs i samma miljö som vitsippor, den vill på sommaren växa där den får skugga av träd. Har du ett woodland med fuktighetshållande jord så kommer den att trivas där. Nackdelen kan vara att du kanske då inte ser den så ofta som du vill! Kanske har du en buske som du passerar ofta på våren och du då kan ha i alla fall en planta växandes just där. För sipprutan blommar i maj månad, bor du längre norrut så blommar den i juni.

Anemonella härstammar från Nordamerika och anemonella betyder liten anemon och bättre släktnamn kan den knappast ha fått. Thalictroides har den fått för att bladen liknar rutornas blad. Både blad och blomma bildar en elegant enhet. Anemonella är ljuvlig!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Efter blomningen vissnar den ner, helt. Då gäller det att komma ihåg var man har planterat den! Eller märka ut den noggrant. Jag har glömt bort en ljuvlig limegrön anemonella som jag tyvärr rensade bort! Det grämer mig än. Nere i jorden ligger små knölar, som under sommaren växer till sig och bildar nya sidoknölar. Du behöver inte oroa dig för att sipprutan ska bli invasiv, tyvärr säger nog många för den är så underbar. Den sprider sig mycket långsamt, det är därför en planta av en namnsort i regel kostar runt 120 till 150 kronor.

Har du en perfekt växtplats så kommer den att vara mycket lättodlad. Är härdig, jag vet flera som odlar den i exempelvis Östersund. Blir cirka 15 cm hög.

Blommande exemplar i trädgårdsbutiken och man faller som en fura! Foto: Kerstin Engstrand
Blommande exemplar i trädgårdsbutiken och man faller som en fura! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Blå presidentsippa. Foto: Kerstin Engstrand

Ljuv och elegant, mysig, spännande, så kan man beskriva presidentsippan. I Stockholmsområdet blommar den som regel i början till mitten av maj. Om april är riktigt varm redan i slutet av april.

Och den ger en små problem! Vilken är vackrast?  Den lavendelblå eller den vita?

Jag har svårt att bestämma mig. Båda är vackra, bådas blommor bildar fin kontrast mot bladen men jag tror nog att den lavendelblå ändå är min favorit.

Men mest gillar nog det kuddformade växtsättet. Och knopparna, att följa en blommas utveckling från knopp till utslagen blomma är balsam för själen.

Vit presidentsippa fotograferad i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Vit presidentsippa fotograferad i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Dess vetenskapliga släktnamn är Jeffersonia, den blå heter Jeffersonia dubia och den vita Jeffersonia diphylla. Varför då presidentsippa på svenska? Jo, presidentsippan har fått sitt namn efter den amerikanske presidenten Thomas Jefferson ( 1743–1826) som lär ha varit mycket intresserad av botanik. Dessutom, den vita växer vilt främst i östra Nordamerika medan den blå främst härstammar från östra Asien, norra Kina och Nordkorea.

Blir cirka 20 cm hög. Växer som i små kuddar. Trivs bäst i halvskuggigt till skuggigt läge där det är väldränerat och jorden näringsrik. Trivs också bra under buskar och i lundpartier.

Presidentsippan kan också fröförökas. Vanligtvis ser den till det själv, oftast hittar man små fröplantor i dess närhet. Vill du har mer kontroll över frösådden så ska fröna sås färska. Låt inte frösådden torka ut och vänta med att flytta de små fröplantorna tills de har växt till sig rejält.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

En mycket älskad jordviva! Foto: Kerstin Engstrand

Strax innan påsk brukar den dyka upp överallt där krukväxter säljs, den lilla charmiga och numera färgstarka jordvivan och oftast under namnet primula. Den är en bra investering! Plantera ut den i rabatten så har du snart fler!

Primula betyder “den lilla första”. Passande namn för denna lilla krukväxt som, när den har blommat färdigt inomhus, kan planteras ut i trädgården. Där kommer den snabbt att acklimatisera sig, ja den trivs bättre i rabatten än inomhus. Nästa vår kommer den att blomma, oftast redan i april ute i trädgården. Ett annat namn är jordviva, Primula vulgaris.

F1 hybriden 'Double Apricot'. Foto: Kerstin Engstrand
F1 hybriden ‘Double Apricot’. Foto: Kerstin Engstrand

Inomhus kanske den blommar i 2-3 veckor. Den vill stå svalt och ljus. Dock, den är känslig för torka och man får inte glömma att vattna den.

Utomhus, i rabatten klarar den torrare perioder betydligt bättre men plantera den allra helst i halvskuggigt läge. Den är fin under buskar och träd. Efter ett par tre år har den växt till sig och kan då med lätthet delas, så snart har du en hel primularabatt! Men vänta med att plantera ut dina krukväxtexemplar tills risken för nattfrost är över.

Jordviva. Foto: Kerstin Engstrand
Jordviva. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Clematis 'Taiga'. Foto: Kerstin Engstrand

Med blommor som liknar både passionsblomma och dahlia samt en färgkombination som är ovanlig så är ’Taiga’ en riktig publikfriare.

Och när hon 2017 lanserades som nyhet på Chelsea Flower Show så charmades besökarna, ”alla” ville ha ett exemplar. ’Taiga’ är utvecklad i Japan av Masataki Udagawa och tas nu fram av Shigeaki Ochiai, i  Nara, Japan.

Det var i en frösådd som ’Taiga’ ”hittades” år 2000. Idag är det en steril sort och kan enbart mikroförökas. Tyvärr hann Masataki Udagawa inte uppleva Taigas segertåg. Han är pappa till runt tusen klematis, och han hade särskild förkärlek till just floribunda. Jag har fått höra att det snart kommer ut ännu en spektakulär klematis från hans arbete. Den är jag mycket nyfiken på!

Namnet är japanska för stor flod, ett mycket passande namn då ’Taiga’ blommar glatt och gärna även bjuder på en andra, lite mindre blomning på senhösten. Varför Udagawa valde just det namnet är dock en väl förborgad hemlighet, men det är ett mycket passande namn.

'Taiga' , blommorna bjuder på en härlig utveckling. Foto: Kerstin Engstrand
‘Taiga’ , blommorna bjuder på en härlig utveckling. Foto: Kerstin Engstrand

Här I Sverige får du räkna med att hon börjar blomma i mitten, slutet av juli och fortsätter att blomma till september, ibland med ett litet uppehåll

En annan fördel med Taiga är att hon passar suveränt bra i kruka. Med en höjd av 1,5 till 2 meter och en bredd av cirka en meter är hon elegant och en riktigt ögonmagnet.

Jag har odlat den sedan 2017 så det betyder att den överlevt två vintrar i zon 3, i Stockholm. Varje vinter har den vissnat ner men i april har den glatt skjutit nya skott från basen. Klematis indelas i olika beskärningsgrupper och ’Taiga’ tillhör grupp 3 vilket är en fördel, då är den enkel att beskära. Om den inte har vissnat ner helt så beskärs plantan på våren ner till ca 10 -20 cm, precis över ett bladpar. Men som sagt, i zon 3 har hon vissnat ner helt och skjutit nya skott.

’Taiga’ är en Clematis floribunda och trivs i soligt till halvskuggigt läge och som alla klematis vill hon ha fötterna dvs. rötterna i skuggan. Skugga dem med en högre perenn, varför inte lavendel, eller med en tegelpanna.

Lite extra benmjöl och bra trädgårdskompost uppskattas på våren men undvik att lägga det för nära plantans bas.

Plantering: Fötterna i skuggan och huvudet i solen, så vill klematis ha det. Gräv en rejäl grop, 60 cm bredd och 60 cm djup, minst 45 cm från husvägg eller annat som kan göra att regnvattnet inte når plantan. Bottna med allra helst hästgödsel, men kogödsel går också bra och fyll på med bra planteringsjord utblandat med några nävar benmjöl och väl uppblött torv. Vattna ordentligt de första sex veckorna. Jorden ska vara ordentligt våt, är den torr 10 cm under jordytan behöver plantan vatten.

Skötsel: På våren är klematis extra törstiga och hungriga. Genomvattna först plantan rejält, och ge hönsgödsel utblandat med vatten, två nävar till 10 liter vatten.

 

Clematis 'Taiga'. Foto: Kerstin Engstrand
Clematis ‘Taiga’. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Han är nog den största bland de trädgårdsdesigners som var med och skapade den nya perennavågen, Piet Oudolf som bland annat skapat Perennaparken i Enköping som faktiskt blev hans genombrott! Och kanske den anläggning som han gillar bäst, fortfarande. Mycket för att Enköpings stad sköter den så bra.

Han har fått mängder med utmärkelser, och 2018 blev han den första att få det brittiska trädgårdssällskapets RHS nya pris:  Horticultural Hero.

po333

Som ”tack” fick han också äran att skapa en äng av perenner som alla besökare, och det är över 200 000 kunde njuta av. Den vinröda allium ‘Red Moican’ som så fräckt dyker upp lite här och där, som på bilden ovan, är mycket intressant. Läs mer om den i vår artikel,klicka här.(Artikeln öppnas i ny sida/fönster).

po0293

Läs också vår specialartikel om den dansande solhatten, klicka här  och om andra solhattar.

po322.

Sue Briggs från RHS och prisutdelningen:

Efter utställningen så återplanterades alla växter på RHS:s flaggskeppsträdgård Wisley.

Av Kerstin Engstrand

Tom Stuart Smith skapad en unik trädgård inne i det stora tältet. Foto: Kerstin Engstrand

Säg ordet återbruk och jag tror du tänker på pallkragar, gamla badkar, petflaskor och annat. Men tänker du på växter? Det gör i alla fall det brittiska trädgårdssällskapet som på flera utställningar just skapar trädgårdar där växter och andra material har använts tidigare.

 

Och som alltid när Tom skapar något så blir det utsökt. Skönt och grönt! Well done, RHS och Tom! Det var åtta år sedan Tom senast skapade en trädgård på Chelsea. Men han brukar vara domare. I trädgården ”The Weston Garden” fokuserade han på olika texturer, mellan tradition och framtid, det skulle vara en ”retreat”.

Lejonparten av växterna har faktiskt varit med på Chelsea tidigare, och de var inlånade. Samt det var en trädgård som alla fick gå in i. Och Tom tyckte det var skönt att den var utom tävlan!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Toms design av trädgården.
Toms design av trädgården.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Hydrangea 'Runaway Bride Snow White' ('Ushyd0405') Foto: Kerstin Engstrand

Så elegant, så mjuk, så fräsch, det var en japan som tog första priset när det gäller nyintroducerade växter. Välkända Ushio Sakazaki, som bland annat tagit fram hängpetunior i Surfiniaserien, fick första pris för sin vitblommiga nästan spetsliknande hortensia, Runaway Bride Snow White. Den har ett hängande växtsätt vilket gör den utmärkt för krukor. Klarar även en svensk vinter utan problem, i alla fall i zon 3 växandes i en rabatt, kan jag rapportera.

Jag föll direkt, dels för den blommar så generöst och att den får blommor både på ändskott och i varje bladveck samt på fjolårsved, vilket ger både en säker och riklig blomning. Blir cirka 70 cm hög och lika bred. Troligen härdig upp till och med växtzon 4. Föredrar halvskugga.  Utsökt i kruka! Jag ångrar att jag inte köpte fler.

Och en blå taggig skönhet
Eryngium 'Blue Waves'  Foto: Kerstin Engstrand
Eryngium ‘Blue Waves’ Foto: Kerstin Engstrand

Som god tvåa kom denna marton och jag måste säga att martorn faller jag alltid för, särskilt om de är blå. Blue Waves kommer från en öppet pollinerad fröplanta som såddes 2002. Ibland händer under, denna pollinering skedde mellan två växter som växte bredvid varandra, en spansk martorn, Eryngium bourgatii och en alpmartorn, Eryngium alpinum ‘Superbum’  ”Bröllopet” skedde i plantskolan Dove Cottage Nursery beläget i Yorkshire. Totalt grodde elva frön, och en planta kom att bli en klass för sig. Med en stark stjälk och blommor som sitter i vågor var det ingen tvekan, en ny härlig växt hade fötts! Och 16 år efter pollineringen finns den nu att köpa för var och en. Säg nu inte att växter är dyra!

‘Blue Waves’ blir cirka 50 cm hög och den behöver inget stöd. Martorn drar till sig humlor och bin. Trivs bäst i soligt läge.

'Blue waves' i kruka i Hilliers trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
‘Blue Waves’ i kruka i Hilliers trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Här syns så fint den växter, Blue Waves gör verkligen skäl för namnet! Hilliers har här samplanterat den med blågröna prydnadsgräs.  Foto: Kerstin Engstrand
Här syns så fint den växter, Blue Waves gör verkligen skäl för namnet! Hilliers har här samplanterat den med blågröna prydnadsgräs. Foto: Kerstin Engstrand

 

En gul knep tredje priset

Är gult fult? Solrosen, Helianthus annuus ‘Sunbelievable Brown Eyed Girl ‘ (‘Sunbeliv01′) är i alla fall produktiv sägs det. Den lär blomma i brittisk klimat i alla fall från maj tills frosten tar den, och håll i dig nu, lär ha givit så många som ett tusen (1000) blommor på en och samma planta. Kan det verkligen vara sant?  Jag ska i alla fall försöka få tag på den. Ska även vara mycket torktålig men är utan pollen, vilket är mindre bra för humlor och bin. Den är främst framtagen för att odlas som snittblomma, därav av att den är pollenfri.

Helianthus annuus Sunbelievable Brown Eyed Girl ('Sunbeliv01'). Foto: Kerstin Engstrand
Helianthus annuus Sunbelievable Brown Eyed Girl (‘Sunbeliv01′). Foto: Kerstin Engstrand

Sunbelievable Brown Eyed Gir är framtagen av Thompson & Morgan och ska vara världsunik. Den är steril, så det blir inga frön. Förökning sker med  sticklingar och sägs vara lättförökad. Varje enskild blomma är cirka 10 cm i diameter. Det har tagit T&M elva år att få fram den. 10 000 plantor och så dök det upp en som var ”perfekt”. Året det skedde var 2015. Är också den enda evighetsblommande solrosen, bor du i en frostfri zon ska den blomma året runt!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Växtfynd på lantbruksmässa i Sankt Petersburg. Foto: Kerstin Engstrand

Den är en av de första som dyker upp på våren. Lite försiktigt, redan i de första dagarna mars – om det är barmark – visar den sina breda gröna blad mitt ute i en av min trädgårds rabatter. Det var på en lantbruksmässa i Sankt Petersburg 2001 jag fann en bredbladig lök. När jag frågade min ryska tolk, Ludmila, om den, sken hon upp som en sol. Den var hennes favoritlök! Slizun kallade hon den för, sibirisk kantlök på svenska. Den återfinns även i Linnés herbarium!

Glad säljare, vi förstod varandra utan att tala varandras språk.  Foto: Kerstin Engstrand
Glad säljare, vi förstod varandra utan att tala varandras språk. Foto: Kerstin Engstrand

Och numera är den även min favorit. Den odlar jag och använder som klippgrönt i omeletter istället för purjolök. För fördelen med den att den är trogen, år ut och år in kommer den. Mina plantor har jag nu haft sedan 2001 och de har fått flytta några gånger. Smaken påminner om ett mellanting mellan purjolök och gräslök. Utmärkt att göra soppa på och blomklasarna älskas av bin, humlor och fjärilar.

Behöver jag säga att mina kollegor som var med på resan efter att sett mitt fynd rusade och köpte de lökar som var kvar? Och en, som kom för sent till säljaren, fick några lökar av oss andra?

Början av mars och barmark, min ryska sibiriska kantlök är redan på gång. Foto: Kerstin Engstrand
Början av mars och barmark, min ryska sibiriska kantlök är redan på gång. Foto: Kerstin Engstrand

Bladen är 2 cm breda, saftiga och har en svagt nötaktig vitlökssmak. Beroende på växtförhållanden blir bladen mellan 30 och 50 cm höga.

Blomningstid: Slutet av juli – mitten av augusti. Sibirisk kantlök blommar andra året med ljust vitrosa blombollar. Tillväxten minskar då men den dör inte ut. Även blommorna är ätliga. Låt inte alla plantor gå i blom, några bör man låta blomma då de är riktiga insektsmagneter!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växtplats: Väldränerad, lätt jord. Trivs med andra örter som timjan. Väl etablerad klarar sig den utan vintertäckning, bara den växer väldränerat.

Härdighet: Mycket härdig, sibirisk kantlök är flerårig.

Förökning: Man kan hitta lökar och frö hos firmor med lite exklusivare sortiment. Så direkt på växtplatsen i april månad, eller på hösten. Markera sådden, fröna behöver oftast en köldperiod för att gro.

Lökar kan sättas både på hösten och på våren.

Plantavstånd: 10 cm.

Skötsel: Ingen extra gödsel eller vattning behövs. Dela plantan vart tredje, fjärde år. Och dela då med dig till andra som älskar purjolök!

Skörd: Smaken är bäst på våren och försommaren. Den är tidig, i zon tre visar den sig redan i början av mars, och i regel innan de första krokusarna blommar.  Skörda inte den första sommaren.

Även blomknopparna smakar bra. Foto: Kerstin Engstrand
Även blomknopparna smakar bra. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Opuntia 'Budapest'. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, du läste rätt. Du kan ha en kaktus i din trädgård, och det kommer att imponera på de flesta. Dessutom är den ytterst lättskött!

Satsa på en opuntia som är ett stort kaktussläkte med närmare 500 arter. Vild växer de i såväl Kanada som Sydamerika och det finns tuffingar som klarar −35 grader.Vanligast i trädgårdsbutikernas sortiment  är krypopuntian, Opuntia humifusa, som är härdig, i alla fall i zon 4, och har hemma hos mig klarat sig bra under mängder av vintrar. Min har gula blommor, men frilandsopuntia kan också ha rosa och röda blommor. Andra tuffingar är sköropuntia, Opuntia fragilis, som har 1−2 cm långa taggar och vanligen gula blommor. Krypopuntian lär klara fukt bättre än sköropuntian och det finns de som odlar den i Dalarna.

Det speciella med krypopuntian är att den skrumpnar ihop under vintern, oftast redan på hösten. Den tömmer sig på vätska, viker sig ner mot marken och blir torr och ful för att på våren sedan sakta resa sig upp och bli grön igen. För att klara sig ska den växa väldränerat, gärna i en sluttning och helst med ett skydd över huvudet.

Den kan planteras överst på en liten grushög eller i grusblandad jord mot husväggen under ett takutsprång, ett litet skärmtak eller liknande. Viktigast är att rötterna och plantans bas är skyddade. Man kan också plantera växten lätt vinklad, så att rötterna och den nedersta delen av plantan kommer under en sten. Sedan är det bara att vattna vid planteringen − och glömma bort den. Du kommer ihåg din opuntia igen när den plötsligt blommar i slutet av juni−början av juli med stora blommor i gult-orange-aprikos.

Bladsticklingar av olika opuntior.  Foto: Kerstin Engstrand
Bladsticklingar av olika opuntior. Foto: Kerstin Engstrand

Skulle en del av opuntian gå av när du planterar den kan den delen också planteras. Det är bara att sticka ner den i sandblandad jord. Det är just så, vid sidan av frö, som opuntian förökar sig i naturen.

Kaktusar klarar sig under en ”normal” svensk sommar utan vattnas. Inte heller behöver de tillföras någon näring. Men hösten, särskilt september månad som ofta för med sig en hel del regn, är farlig. Då passar kaktusar på att dricka så mycket vatten de någonsin kan få − och suger de upp för mycket vatten ruttnar de. Ibland kan de också spricka. ­Därför är det extra viktigt att en kaktus planteras skyddat och väldränerat.

Frö av krypopuntia. Foto: Kerstin Engstrand
Frö av krypopuntia. Foto: Kerstin Engstrand

Opuntia kan också sås. Fröna är ganska stora, och hårda! Många experter filar på fröskalet för att få fröet att gro snabbare. Man kan också bötlägga det ett dygn innan sådd. Det sägs att man ska låta sådden stå kallt i en vecka eller två, i kylskåpskyla men mina har grott i vanlig rumstemperatur.

Det finns också katusmixfröer att köpa, de brukar i regel innehålla kaktusar som ska stå inomhus under vår svenska vinter.

Kaktussådd på tillväxt! Foto: Kerstin Engstrand
Kaktussådd på tillväxt! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

En snygg kruka och mängder av låga växter är en bra idé till din framsida. Denna är från Hestercombe Gardens och är skapad av Gertrude Jekyll. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du ha en elegant framsida? Om man föredrar något mindre färgglatt och har en större framsida kanske en sofistikerad plantering i blått och grått kan vara något? Grått, gråblått och svagt lila är vänligt för ögat och ger ingalunda ett strikt och stelt intryck. Med en bra bas ser dessutom planteringen fin ut året om.

En annan fördel, du kan säga till dina grannar att du har en entré inspirerad av den brittiska trädgårdsgurun Gertrude Jekyll. I början av 1900-talet började hon med förkärlek använda sig av grå och silverfärgade växter och hennes planteringsideal är lika moderna nu som då. Jekyll föddes 1843 i London och än idag, 175 är efter hennes födelse är hennes sätt att använda växter mycket modernt!

Entrén är ditt hus och trädgårds ansikte utåt, den skvallrar effektivt om hur ordentlig man är och basunerar ljudligt ut om man inte hinner med eller rentav är bortrest lång tid under sommaren. Då är de gråbladiga växterna ett utmärkt alternativ. De har oftast en grådaggig hinna på bladen eller ett vaxliknande överdrag som skydd för att kunna överleva på varma, torra, heta växtplatser. Färgen gör att solens strålar reflekteras bort och behovet av vatten blir mindre. Många trivs faktiskt förvånansvärt bra även i skuggiga lägen, och på köpet får man en känsla av sol – i skuggan! En del gråbladiga växter går också i en vacker gråblå färgton.

Finessen med Jekylls favoritväxter är att man kan skapa såväl strama effekter som mjuka och böljande. Striktare former kräver regelbunden ansning och kan ganska snabbt avslöja att här är ingen hemma och ser efter växternas form. Därför är det att föredra att från början acceptera mer lösa konturer. Vackert kan det bli med en rundel som omges av singel eller sten, och en rak kant planterad med lavendel blir aldrig riktigt rak. Det ser lavendeln effektivt till genom att växa i mjuka, bulliga former. Tänk dock på att vinden spelar en viktig roll i växternas utveckling. Är delar av framsidan utsatta för starka vindar kommer växterna där att bli lägre än de som växter i lä.

Höstkrokus är släkt med saffranskrokus. Foto: Kerstin Engstrand
Höstkrokus är släkt med saffranskrokus. Foto: Kerstin Engstrand

När det gäller små trädgårdar bakom huset ska man använda stora växter för att skapa en känsla av storlek, men det är vanligt att man inte vågar det utan automatiskt väljer lågväxande sorter. För framsidan gäller oftast tvärtom. Här ska inte blicken skymmas och därför passar lammöron, lavendel och nepeta särskilt bra. Och på våren kan de tidigt blommande låga lökväxterna få lysa emot en när man kommer hem. Snödroppar, snökrokus och allium som bollök och kirgislök passar särskilt bra. På hösten kan man glädjas åt höstkrokus. Sätts höstkrokuslökarna redan i augusti blommar de samma höst.

Dessutom, från husets insida, kanske köket eller vardagsrummet, vill man gärna se om och när någon kommer. En lägre plantering skapar överblick och ger också ett generösare, vänligare intryck, framför allt om inget knussel har fått råda vid planeringen. En annan viktig aspekt är att en öppen entré är mindre intressant för objudna besökare, upptäcktsrisken är för stor.

Växter i grått och blått
Lammöron och stjärnklocka. Foto: Kerstin Engstrand
Lammöron och stjärnklocka. Foto: Kerstin Engstrand

Lammöron, Stachys byzantina, har gosigt lena blad och se det barn som inte nyper av ett blad och stryker mot kinden. Mjukt låter den sina silvergrå blad, ibland går de mer i olivgröntgrått, ligga mot marken, så lammöron är som gjord att vara kantväxt mot gången. Snabbt växer den också, sprider sig med rotutlöpare och behöver inte mycket till jord för att trivas. Blir vackrast om den får växa i sol till halvskugga. De håriga bladen bjuder också på lekfulla effekter när regndropparna fastnar på dem. Känner du någon som har den i sin trädgård kan du säkert få några plantor, för den växer så fort att delning är ett måste vartannat till vart tredje år. Då är det bara att ta spaden, gräva upp och dela ganska bryskt. Det klarar den utmärkt. Man kan också ta toppsticklingar och sätta dem i ett glas vatten så kommer rottrådarna snabbt. Den blommar med höga, raka, silvergrå stänglar som har ljust rosa blommor. Efter blomningen brukar plantan bli risig, men man har den ju främst för bladens skull och om man klipper bort blomstänglarna innan de går i blom behåller plantorna sin fina, fasta karaktär. ’Silver Carpet’ är en sort som inte blommar. Tyvärr är den svår att få tag på men väl värd att fråga efter. Lammöron blommar i juni–juli och blir då cirka 40 cm hög. Mycket härdig.

wlavendel

Lavendel, Lavandula angustifolia, finns i mängder av varianter men alla är inte härdiga. Den ursprungliga klassiska står sig väl i konkurrensen. Lavendeln behöver ansas varje vår för att inte bli hög och träig. Gör det på våren, men inte förrän de nya gröna skotten börjar bryta fram. Allteftersom sommaren går blir bladen gråare. Vintrar som bjuder på ömsom kyla, ömsom plusgrader är förödande för lavendeln oavsett växtplats, då blir svinnet stort. Doften är ljuvlig och sägs vara lugnande och sömngivande. Och citronfjärilarna flockas runt blommorna. Kan bli 60 cm hög och blommar i juli–augusti. Halvhärdig.

Martorn. Foto: Kerstin Engstrand
Martorn. Foto: Kerstin Engstrand

Martorn drar till sig både fjärilar och humlor. Med sitt kantiga utseende är den också ett vackert komplement till växter med mjukare former.

Redan en planta av rysk martorn, Eryngium planum, blir så rikt förgrenad att den snabbt bildar ett litet hav av små tistelformade blommor som tycks dansa fram över rabatten. Med sina nästan runda blomställningar känns denna taggiga växt ändå vänlig. Både stjälkar och blommor går i blått, stålblått. Blir cirka 80 cm hög. En aning lägre och mer skulptural i sin form är alpmartorn, Eryngium alpinum, som har en flera centimeter stor blomkolv.

Silvermartorn. Foto: Kerstin Engstrand
Silvermartorn. Foto: Kerstin Engstrand

Ingen trädgård borde vara utan en silvermartorn, Eryngium giganteum, i England kallad Miss Willmotts spöke då denna dam var känd för att älska den så mycket att hon spred dess frön i alla trädgårdar hon besökte och det utan ägarnas vetskap. Men varning, den frösår sig med vindens hastighet och klipper man inte av frökolvarna innan de är mogna så har man snart en skog av martorn. Den är egentligen tvåårig men tack vare dess flitighet att sprida sig märker man inte av det, den finns där ständigt på nya växtplatser. Å andra sidan lockar blommorna till sig mängder av humlor som ibland fyller nästan hela plantan. Den blir en meter hög.

Martornsväxter har alla en kraftig pålrot som gör att de inte så gärna vill flyttas. Full sol, väldränerad och torr växtplats – då tackar de med att bli ännu intensivare blå respektive ännu silvrigare. Alla tre blommar i juli–augusti och är härdiga.

Iris pallida. Foto: Kerstin Engstrand
Iris pallida. Foto: Kerstin Engstrand

Silveriris, Iris pallida, vars svagt lila blommor sänder ut en mäktig doft av viol, har svärdsliknande blad som också ger karaktär till planteringen och effektfullt bryter av en matta av lammöron. Blir 70 cm hög och blommar i juni med en blomma åt gången. Å andra sidan är knopparna många så blomningstiden blir lång. Den växer bra även vid torka och behöver oftast varken gödslas eller vattnas. Bästa planteringstid är augusti. Iris har en jordstam, rhizom, som ska planteras precis i jordytan, gärna på en liten jordkulle så att vattnet lättare rinner av. Bred ut rötterna ordentligt i förväg, så djupt in som möjligt utan att de bryts av. I mycket sandig jord kan de dock planteras 2–3 cm under jordytan, vilket kan vara bra om läget är mycket blåsigt. Bästa effekten får man om iris planteras tre och tre tillsammans i triangelformade grupper med ett plantavstånd inom gruppen på 20–30 cm. Mellan grupperna ska det vara 30–50 cm. När det är dags att dela grupperna är det då lätt att se vilka som hör ihop. Vattna väl varannan till var tredje dag de första tio dagarna efter planteringen och sedan en gång i veckan tills plantorna är väl etablerade. Härdig.

Stjärnklocka, Campanula poscharskyana, som syns på bilden med lammöron, brukar säljas som ampel- eller krukväxt i alla butiker. Ute i trädgården blir den långlivad och bildar snart långa rankor som flätas ihop till täta blå mattor eller skyar. En ypperlig marktäckare, dessutom vintergrön, som vi borde se mera av. Den är mycket vacker tillsammans med lammöron. Blir 15–20 cm hög, börjar i regel blomma i juni och fortsätter sedan med en andra blomning på sensommaren om man river bort de vissna blomrankorna, vilket är lätt att göra utan att plantan skadas. Finns i flera varianter. ’Stella’ med sina blålila klockor med ljusare öga är populärast. Soligt läge, trivs i stora delar av Sverige bara växtplatsen är väldränerad. Härdig.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Här bodde en gång även ett riktigt skatpar tills en sommarstorm slet ner deras fina bo. Grindstolpen pryds av en skata i naturlig storlek...