Katter och trädgård

Har du katt, eller har du tillgång till katt i din trädgård? Vad mena jag med ”tillgång”, jo att omgivningens katter trivs i din trädgård. Jag menar inte att trivseln alltid är ömsesidig. Det kan den vara, och det kan också vara rena motsatsen.

Jag har inte längre en egen katt. Men jag har katter i min trädgård. Katter som inte hinner komma ut från sina hem förrän de kommer gåendes in i min trädgård. En av dem går till och med som om han äger hela trädgården. Han är svanslös och lär ha mist sin svans i ett slagsmål. Han går alltid samma väg.  En annan kommer direkt och markerar att han vill in, till mig. Han markerar också sitt missnöje när jag varit bortrest. Och jag förstår dem, deras ”egna” trädgårdar är inte det minsta spännande. Eller vad sägs om bara gräsmatta och någon enstaka buske? Då är min trädgård ett eldorado för en katt. Min trädgård bjuder på rasslande bambu, fjärilar att försöka att fånga, buskage, klättervänliga träd och varma stenar att bevaka reviret ifrån. Samt fåglar i mängd.

Att hålla sig väl med en katt lär vara ett bra sätt att slippa problem med andra katter som går i sandlådan eller klöser på träden, den håller dem på avstånd. Katter gillar gräs, gärna högt gräs, och växter med stora blad som bildar en kattvänlig minidjungel att smyga i. Ett rabarberblad kan fungera som skydd både mot regn och alltför gassande sol.

Och de gillar att ligga och spana i buskage. Den amerikanska präriestilen som har varit modern ett par år nu är synnerligen kattvänlig. Grus gillar de inte så där särdeles, däremot älskar katter, och hundar också för den delen, täckbark som är lätt att fösa undan.

Har man egen katt som man inte vill ska gå utanför tomten, eller hindra andras från att komma in, kan man försöka med att hägna in med nätstaket. Men det måste vara högt. Det finns kattägare som säger att det måste vara lika högt som ett viltstängsel för att fungera. Höga utkiksposter gillar de, som vedstapeln för att inte tala om klättervänliga träd. För att undvika att de klättrar alltför högt och kanske rymmer från tomten kan man sätta upp en tratt av plastöverdraget nät under kronan. Träd gillas också för att de är utmärkta att markera revir på. Man kan undvika klösmärken genom att sätta nät som egentligen är mot hare om stammen.

Annars är krukor favoritstället nummer ett för många katter att markera revir på. Låga, tomma krukor utplacerade vid tomtgränsen kan fungera som revirmarkerade mål och på så sätt rädda andra ställen. Undvik att plantera städsegröna växter i tomthörnen. Urin gör att barrväxterna får skarpa, fula, bruna märken. På tal om att markera revir, den vita katten som syns på bild i denna artikel bodde ett par hus bort. Det var en hona. När jag kom hem från BB med min dotter så markerade den revir! sedan blev de de bästa vänner, hälsade på varandra panna mot panna. Och när det var åskväder eller fyrverkerier så hittade jag den ofta inne i klädkammaren. Ja, jag har burit hem denna katt många gånger till sin ägare.

Trots flera årtusenden i människans tjänst, främst då som effektiv musfångare, har katten aldrig riktigt givit upp sin självständighet. Nog finns det en liten tiger kvar även i den snällaste lilla katt. Och till skillnad mot lejonen som kan jaga för att visa makt och sin rang, så lär katten främst jaga för matens skull. Vem har inte sett en slö och solnjutande katt plötsligt förvandlas till ett under av smidighet och snabbhet när en fågel plötsligt väcker intresset? Att försöka fånga fjärilar, särskilt nattfjärilar, är också en populär fritidssyssla men alltid förgäves.

Ofrivilliga gåvor

Möss ja, men fåglar nej, där går väl gränsen för de flesta. Hur naturligt det än må vara så visst känns det lite konstigt när katten stolt lägger en död fågel vid ens fötter. Samtidigt som den mycket ser uppfordrande på en och tigger beröm. Det sägs att det är deras sätt att visa att de vill bidra till mathållningen, men andra hävdar att det bara är för att få uppmärksamhet. Oftast är det dock försvagade eller skadade fåglar som de lyckas fånga. Och ja, grannkatterna har givit mig fåglar. Trots att jag inte är deras matte.

Katter är renliga djur och kan de inte komma in till kattlådan i huset så väljer de den bästa platsen utomhus – för dem. Inte för dig. En plats där jorden eller sanden lätt kan föras undan och det är rent och väldränerat. Som barnens sandlåda, så ett lock på den är ett måste. Ett tips är att ordna en plats som fungerar som utomhuskattlåda. En lugn vrå, gärna omgiven av högt gräs. Lättast görs den med ett tjockt lager småsten som täcks med fin sand. Dock måste platsen hållas efter. I rabatterna är marktäckande växter bra för att hålla katterna borta, i alla fall så länge det inte är kantnepeta eller kattmynta. Allra bästa marktäckningen är ett tjockt lager småsten som helt enkelt blir för tungt att få undan. Eller pröva med att sticka ner mängder med avbrutna blompinnar i rabatten, det blir för stickigt så de går någon annanstans. Tillfälligt kan man skydda enstaka växter med en upp och nervänd korg. Den svåraste platsen att hålla kattfri är köksträdgården. Det sägs att upp och nervända petflaskor fyllda med vatten skrämmer iväg dem. Just nu verkar det räcka med taggiga pumpablad men kanske får jag testa flasktricket något år.

Törstiga och lekfulla

Sakta sipprande vatten tycker katter om att dricka från och leka med tassen med. Och många är suveränt skickliga på att fånga fiskar i dammen. Då är det väl bara att sälja antingen katten om det är din egen eller fiskarna. Mina grannkatter dricker gärna vatten ur vattenkannorna.

Legendariska trädgårdsdesignern Gertrude Jekyll sade: ”Min trädgård skulle bara vara halva nöjet utan mina älskade katter. De är det perfekta trädgårdssällskapet, alltid i närheten.”  Hon hade sin älskade stora Tabby, jag har grannkatter som jag tycker synd om för att de har sådan torftig egen trädgårdsmiljö att vara i. De får mig att le när de ligger där under fiberduken och tror att de inte syns. Men jag är inte glad över att de går in i mitt hus och att jag aldrig kan lämna dörren öppen. Och jag tycker nog att deras mattar och hussar allt kan satsa på deras egna trädgårdar. Det kostar inte så mycket, och det är väl deras katter väl värda?

Det sägs att när katten äter gräs, sover med tassen på nosen eller på sidan, vässar klorna mot ett träd eller stryker tassen över örat så blir det regn.

Om kattungar som är gratis, säger jag nej till. Det är ett liv och det är viktigt att markera kattungens värde. Så betala alltid för en kattunge!

Katters favoritväxter

Kantnepeta, Nepeta × faassenii, och kattmynta, Nepeta cataria, har blad vars doft verkar berusande på katterna. Särskilt kantnepetans doft är så attraktiv att det räcker med att plantan bara fått ett par fräscha blad på våren så ligger katten och rullar sig över den. Doften liknar ett ämne som finns i honkatters urin varför hanar har en benägenhet att bli mer påverkade än honor. Den kan också vara bra om din katt är nervös av sig, många katter slappnar faktiskt av om de får nosa på en liten dos. Det är torkade blad från nepetan som är fyllningen i många kattleksaker. Melon lär också fungera avslappnande.

Kantnepeta, ibland kallad fattigmanslavendel, är en oerhört tålig växt. Den verkar överleva allt utom stillastående väta. Föredrar soligt och torrt läge och blir 30–60 cm hög beroende på sort. Den behöver klippas ner på våren då de nya fräscha skotten bryter fram och blommar från juni då plantan förvandlas till en skir sky av lila. Klipps den ner efter blomningen kan den återkomma med ett andra flor på sensommaren. Kantnepetans blad är gråblågröna vilket gör att den är en perfekt partner till exempelvis nävor. Självsår sig lätt och kan slå sig ner var som helst, gärna i grusgången. Halvhärdig.

Kattmyntan växer mer upprätt än kantnepetan och har vitaktiga blommor. Kan bli meterhög men är oftast betydligt lägre. Blommar i juli–augusti och är inte riktigt lika härdig som kantnepetan.

Läkevänderot, Valeriana officinalis, är en annan växt som katter gillar. Det är en flerårig ört med halvmeterhöga, upprätta stjälkar. Blommar i juli–augusti. Blommorna är flata och liknar på håll hundkex.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Läs också: Gör din trädgård hundvänlig

Fotnot: De två katter som idag främst kommer till min trädgård är inte med på bild i denna artikel.