Mördarsnigeln, skadedjuret ingen vill ta i! Situationen för 22 år sedan…

Mördarsnigeln, skadedjuret ingen vill ta i! Situationen för 22 år sedan…

Foto: Kerstin Engstrand

2024 har bjudit oss på en verklig mördarsnigelsommar. Är det något nytt? Till viss del ja, idag finns det bättre bekämpningsmedel och mer information. Även myndigheter tar tag i problemet, om än inte så omfattande som många drabbade skulle önska. Jag engagerade mig tidigt i kampen mot mördarsnigeln då jag i mitt arbete som trädgårdsjournalist mötte många trädgårds- och kolonilottaägare som mådde dåligt, så dåligt att man ville sälja och flytta. Att under en månad plocka 12 000 sniglar i sin trädgård var då inte ovanligt. Eller att för varje steg man tog en regnig dag trampade på minst 10 stycken…

Nedanstående artikel publicerades hösten 2002 för Nyhetsbyrån TT Spektra. Då hade mördarsniglarna verkligen blivit ett stort problem för många, för vissa i över tio år.

Text från hösten 2002:

Finns inte

Tidigt började man i Danmark engagera sig i bekämpningen av mördarsnigeln. Här ett intressant exempel på hur man testade att skydda sallat. Ett mindre fort hade byggts upp. Och ja, de tog sig in långt innan hönsnätet hade gått sönder. Foto: Kerstin Engstrand

Trots den torra sommaren 2002 så breder den spanska skogssnigeln (sedan hösten 2021 ändrat officiellt namn till mördarsnigel red.anm.), mördarsnigeln, ut sig i landet. Att höra att problemet är för svårt eller att man ska acceptera naturens villkor känns som en skymf om man på en månad plockar 12 000 sniglar i sin trädgård. Eller för varje steg man tar en regnig dag trampar på minst 10 stycken…

Mördarsnigeln har blivit skadedjuret som inte finns. Alla drabbade vet att den gör stor ekonomisk skada när den med sin glupska aptit på en natt äter de upp de växter som vi värderar högt, lobelia, tagetes, kryddor, tomater, jordgubbar, potatis och till och med rosor. Även yrkesodlare som plantskolor och potatisodlare är drabbade. Otaliga är de som har slutat äta potatis efter att bara fått upp stora klungor av sniglar när färskpotatisen skulle skördas. Man blir äcklad, rentav kräkfärdig. Att plocka och döda de slemmiga djuren är ingen trevlig sysselsättning. Dessutom en tröstlös uppgift, man kan inte vara borta från sommarstugan eller villatomten. Fler och fler säljer sina kolonilotter och sommarstugor för man orkar inte mer. Så det är inte bara den höga fastighetsskatten (red.anm numera fastighetsavgift som är lägre) som driver folk från sina täppor. Dessutom finns halkrisken som en hundägare uppgav när han sent på kvällen rastar hunden på kommunens mark.

Obs! reds. anm.: Du läser en text som var publicerad hösten 2002!

Hänvisar vidare 

Mördarsnigeln var lika slemmig för över 20 år sedan. Bilden tagen i en trädgård i Täby, där, sen kväll, när regnet kom, kröp sniglarna fram i snabb fart. Foto: Kerstin Engstrand

Frågan om mördarsnigeln är som en katt på råttan lek. Ingen forskning bedrivs i Sverige för som försökstekniker Carl Åkerberg vid SLU i Uppsala säger:

– Det är för svårt, därför vill ingen.

Vid en rundringning till de olika verken svarar Jordbruksverket att problemet ligger hos kommuner och länsstyrelse. Snigeln är inget karantänskadedjur då den kom in redan 1975 och idag är allmänt utbredd. Länsstyrelserna kan inte göra mycket, deras verksamhet är främst riktad mot yrkesfolk. Anders Ryberg, konsulent på Länsstyrelsen Västra Götaland är mycket oroad över att privatpersoner nu går bekämpningsmedelskurser för att få behörighet att köpa in de snigelmedel som enbart får användas i yrkesmässig odling.

– Det är stor risk att de använder snigelgift som inte är tillåtet i privata trädgårdar. Medel som även slår ut tusenfotingar, gråsuggor och är giftigt för fåglar.

Samtidigt kan han förstå att de gör det. Problemet med sniglarna är för många oöverstigligt.

Naturvårdsverket anger den spanska skogssnigeln på sin hemsida om skadedjur och hänvisar till Jordbruksverket eller Miljödepartement, ja även till Socialdepartementet. Men medger att om snigeln hade blivit känd idag, med den kunskap man har och den EU-finansierade forskning som bedrivs vid universitet Graz, Österrike så skulle den omgående blivit reglerad som skadedjur. Och Miljödepartementet lämnar uppgiften att det är Naturvårdsverket som måste undersöka.

Obs! reds. anm.: Du läser en text som var publicerad hösten 2002!

Fastighetsägarens ansvar

Kommunförbundets rådgivare Arne Edholm anger att det idag (hösten 2002 reds.anm.) inte finns något lagrum som behandlar den spanska skogssnigeln (numera mördarsnigeln reds.anm.) och därför är det idag fastighetsägarens problem. Det betyder också att man har rätt att kräva att kommunen som egenskap av fastighetsägare bekämpar sniglarna på sin mark. Men flertalet kommuner tycker att problemet är för stort.

För stort problem

Samtliga instanser är faktiskt eniga. Utan att vilja bli citerade medger de att mördarsnigeln är ett nationellt problem som måste åtgärdas! Samt att en instans måste vara ägare av problemet. Mördarsnigeln har fallit mellan två stolar är en vanlig kommentar. Man är rörande eniga om att man skulle ha reagerat för över 20 år sedan. Man är oroad över att problemet blivit för stort och för svårt att hantera. Den går nu inte att utrota men kanske hållas i schack. Vad som i första hand behövs är att krav ställs att den klassificeras som ekonomiskt och psykosocialt skadedjur för att få en ägare till problemet, något som blir en uppgift för våra folkvalda att driva. 

Motion avslagen

Man kan då fråga sig varför Miljöpartiets motion om den spanske skogssnigeln blev lämnad utan åtgärd? Svaret i Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2001/2002: MJU 24 är att det inte bör ankomma på riksdagen att behandla den i sak och hänvisar till aktuell forskning att identifiera tänkbara fienden till arten samtidigt som man konstaterar att den är ett problem sedan början av 1980-talet. Miljöpartiet krävde en nationell handlingsplan men krävde inte att ett verk skulle utses som ägare av problemet.

Och själv blev jag efter denna artikel citerad i en motion av C, Centerpartiet. Se bild här ovan. Det hade jag då ingen aning om. Tyvärr blev den avslagen som alla andra motioner om mördarsnigeln blivit.

Hoppet till politikerna?

Fredrik Reinfeldt, partiledare för Moderaterna framför riksdagshuset 2006. Hemma i trädgården i Täby tjänade hans barn storkovan på att plocka mördarsniglar. Foto: Kerstin Engstrand

Torgny Larsson, socialdemokratisk politiker i Tomelilla lade för ett par veckor sedan (dvs hösten 2002 reds.anm.) en lokal motion riktad till Miljö- och byggnadsnämnden i Tomelilla för att utrota den i kommunen.  

– Jag ser likheter med myggen som plågar människor på andra orter, säger Torgny Larsson.

Själv har han dem nu tusen meter ifrån sig och bävar att få in dem i sin egen trädgård. Förhoppningsvis vågar nu fler politiker följa efter. För det gäller att höja rösten. Kerstin Engstrand/ TT-Spektra 

Fotnot: Inför valet 2006 gjorde jag för Allt om Trädgård en enkät för de partier som då satt i riksdagen att svara på. En av frågorna handlade om mördarsnigeln. Enbart två av de olika partiernas representanter hade egna erfarenheter, det var Fredrik Reinfeldt (M), boendes då i Täby som tillsammans med sin hustru betalade barnen 50 öre styck per plockad mördarsnigel och Ronny Olander, riksdagsman för (S). Ronny svarade: “Ja, tyvärr har vi massor av dem och vi har provat alltifrån nergrävda ölfällor till bekämpningsmedel.”

Runt 2006-2007 började riksdagsmännen bli allt aktivare i att tala om vilket problem mördarsniglarna var för Sveriges medborgare.

Härkomst och utbredning

Mördarsnigeln lever i sydvästra Frankrike där man numera tror den är bördig från, där är den inget problem. Troligen är det torra klimatet som håller den i schack. Det var när den kom till Tyskland, Österrike, Schweiz, Sverige, Danmark och Norge samt Finland med fuktigare klimat som den också fick sitt smeknamn, mördarsnigeln. Den upptäcktes första gången i Skåne 1975 och i Stockholm 1988.  Den har sedan snabbt spritt sig vidare och finns idag i över 900 orter och så långt upp som Norrlands kustland. 

Den registrerades i Norge 1988, i Danmark 1991, i Finland 1994 och i Island 2003.

Karta: Källa Naturhistoriska museet, Göteborg från 2008. Idag, 2024 är den ännu mera utbredd