Ingefärspäron i mormors dessertskål. Foto: Kerstin Engstrand
Päron, inlagda med ingefära, det är en himmelsk efterrätt att ta fram kalla vinterdagar. Har du gråpäron så använd dem, de smakar bäst och är lagom stora. Även vanliga, lite större päron blir bra och har du nga egna päron så går det lika bra med köpepäron.
Mormor kallade detta recept för “4 dagars ingefärspäron”, päronen var i regel från vårt sommarställe i Sörmland. Dessa päron ska stå och dra i 3-4 dagar. Ska de avnjutas på fredagen ska de göras på måndagen eller tisdagen innan men de går också fint att spara i en vacker glasburk med konserveringsring i kylskåpet i några veckor eller frys in dem styckvis.
15 fasta päron, gärna mindre päron, som gråpäron
10 dl vatten
2,5 dl socker
1 stor bit hel torkad ingefära
1/2 citron
Mormors gråpäronträd bjuder fortfarande på de läckraste av päron. Foto: Kerstin Engstrand
Detta recept går ganska fort. Det som tar tid är att skala päronen och koktiden förstår. Samt väntetiden, först efter tre till fyra dagar är de ätklara. Då har ingefäran satt sig i päronen.
1. Stöt ingefäran lätt i en mortel. Den behöver inte pulveriseras utan det räcker med att ingefäran knäcks.
2. Häll vatten, socker och ingefära i en vanlig kastrull.
3. Pressa ur saften ur citronen och häll den i sockerlagen.
4. Koka upp lagen och låt sjuda i ca 10 minuter.
Under tiden som lagen sjuder skalas päronen:
5. Skala päronen men låt skaften sitta kvar och ansa dem i botten så att de lätt kan stå upp.
6. Ställ nu päronen tätt tillsammans i en låg och vid kastrull. Har du inte en sådan går det även att låta päronen koka i en kastrull där de delvis ligger på varandra.
7. Slå försiktigt över den heta lagen och låt sjuda i ca 5 minuter.
8. Päronen ska nu svalna i lagen. Ställ antingen kastrullen i kylskåpets svaldel eller häll över dem i en glasburk och låt päronen dra i 3-4 dagar
9. Ta upp päronen och servera med vispad grädde eller fin vaniljglass.
I många länder odlar man andra sorter av zucchini än de vi är vana vid. Sorter som är mindre och ger fler frukter samtidigt på en planta. Oftast är det sorter som är vitgröna i färgen. Men vanliga gröna zucchinins fungerar också bra att tillaga, bara du tar dem i rätt storlek. Vill du testa något av våra fyllda zucchinirecept på hösten så finns det bra zucchini i grönsaksdiskarna att köpa. Välj då ut de minsta och rakaste exemplaren.
Fylld zucchini med tomatsås
Detta recept har sitt ursprung i Jordanien där det går under namnet Kousa mahshou. Man brukar beräkna att det räcker till fem personer.
1 kg mindre zucchinis
Fyllning:
200 g köttfärs, jag brukar ta lammfärs
2 dl ris, okokt ris
4 msk färskpressad citronsaft
2 tsk salt
0,5 tsk kanel
0,5 tsk svartpeppar
1 tsk sjukryddor (orientalisk kryddmix, finns färdigblandad att köpa, annars se recept nedan)
Tomatsås:
1 kilo mogna, röda tomater, hackade i tärningar. I mitt originalrecept anges att de ska vara skalade men det går lika bra med skal.
5 – 6 msk tomatpuré
5 skalade vitlöksklyftor, krossade med lite salt
2 msk torkad mynta
2 tsk salt (kan bytas ut mot hönsbuljong)
Blanda egen sju kryddor, alla kryddor ska vara malna.
1 tsk kardemumma
2 tsk vitpeppar
8 tsk svartpeppar
2 tsk kanel
1 tsk muskotnöt (inte muskotblomma)
2 tsk ingefära
4 tsk kryddnejlika
Blanda alla kryddor och förvara i en burk.
Blanda alla ingredienser till fyllningen, ris, köttfärs, salt och kryddor, och ställ åt sidan. OBS! Både ris och köttfärsen ska vara råa.
Tvätta zucchinin och skär bort skaften.
Nu ska varje zucchini gröpas ut, lättast går det om man håller i zucchinifrukten och gröper ur den lugnt och stadigt medan du snurrar på frukten. Man arbetar sig successivt allt längre in. Bäst går det med ett särskilt redskap just gjort för detta, se bild.
Häll det urgröpta fruktköttet i en separat bunke. Det kan du antingen mixa med köttfärsen eller spara, det är gott fräst med mynta, citron och lök plus lite salt.
Nu är det dags att fylla frukterna med köttfärsblandningen. Använd fingrarna eller en långskaftad sked. Köttfyllningen ska fylla hela frukten, ända ner till botten men lämna en halv centimeter fri så att riset får möjlighet att svälla.
Tomatsås, del 1: Koka upp tomater och tomatpuré med lite salt i en stor kastrull och lite vatten. OBS! kastrullen ska kunna rymma alla zucchinis. Sänk värmen lite och placera de fyllda zucchinifrukterna i såsen. Nu ska de småkoka i cirka 30 minuter – utan lock!
Dags att mortla mynta och vitlök tillsammans och lägg i tomatsåsen. Nu ska allt småkoka ytterligare 30 minuter utan lock. För extra intressant smak kan du tillsätta 4 msk färskpressad citronsaft de sista fem minuterna.
Servera med yoghurt till.
Foto: Kerstin Engstrand
Fylld zucchini på italienskt sätt
Detta är ett italienskt recept utan tomater! Vanligast, och kanske lättast är att fylla zucchini i sina halvor. Men denna italienska variant motsvarar den persiska i sättet att fylla zucchini. Att fylla zucchini är ypperligt när man inte har hunnit att skörda dem i tid och exemplaren har blivit stora. Då de kan ha mycket varierande storlekar så anger jag inte några mängder.
Salt
köttfärs (kalvfärs)
vitlök
slätbladig persilja
parmesan
smör /olja till formen
Redskap: Du behöver en mjuk, böjlig kniv och/eller en långskaftad sked. Eller ännu hellre ett specialredskap som finns att köpa på nätet som är gjort för att gröpa ur zucchini med, en kombinerad kniv och urgröpare. Man kan även använda sig av en potatisskalare eller en äppelurkärnare.
Foto: Kerstin Engstrand
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Om du inte har detta specialredskap kan man börja med att lätta förvälla zucchinin, då blir den lättare att gröpa ur. Förväll i kokande, saltat vatten, bara så kort tid att de är mjuka men fortfarande hårda.
3. Låt zucchinin rinna av och svalna.
4. Skär av en änden på zucchinin, den där skaftet har suttit.
5. Gröp ur innanmätet, spara fruktköttet.
6. Ta bort fröna.
7. Mosa zucchiniköttet väl i en skål.
8. Skala och hacka vitlöksklyftorna.
9. Hacka slätbladig persilja fint.
10. Riv parmesanosten.
11. Smörj en ugnsfast form.
12. Blanda det zucchinifruktköttet med köttfärsen (helst kalvfärs), vitlök, persilja, parmesanost, salt och peppar.
13.Fyll zucchinin med köttfärsblandningen.
14.Lägg zucchinin i formen och tillaga i ugn i ca XX minuter.
Fyllda paprikor brukar vara en vanlig rätt. Detta är en variant av en iranskt/persisk rätt som är vanlig i Mellanöstern. En härlig senhöstmat, särskild dagar när regnet öser ner och det är lätt kyligt ute. Då fylls hela huset med de finaste av dofter.
Att tillaga fyllda zucchinis är en form av långkok. Den aktiva tillagningstiden är runt 30 minuter och den passiva koktiden runt 1,5 timme. Så beräkna två timmar innan det är dags att äta.
4 mellanstora, raka zucchini. De ska inte vara nyskördade, bäst går det att fylla dem om de har lite hårt skal.
Salt, peppar
75 g köttfärs, allra helst lammfärs
25 g ris, okokt
2 tsk slätbladig persilja, finhackad
10 g pinjenötter
1 krm kanel
2 tsk olivolja
1/2 citron
mynta
1. Välj mindre zucchini och skölj och tvätta dem noga.
2. Salta över zucchinin och låt dem stå i ca en halvtimme. Saltet gör att skalet mjuknar.
3. Skär av ena ändan av varje zucchini, den del där skaftet sitter.
4. Gröp ur mitten av zucchinin, dvs där kärnorna sitter. Försök att inte skada skalet. En kniv och sked med långt skaft brukar fungera bra som urgröpare.
5. Blanda köttfärs, ris nötter, salt, kanel, peppar i en skål.
6. Fyll varje zucchini med köttfärsblandningen till 90%. Riset behöver utrymme att svälla.
7. Lägg de fyllda zucchinin i en stor kastrull, bredvid varandra.
8. Pressa saften ur citronen och häll den över zucchinin.
9. Häll i lite olivolja och lite vatten.
10. Sätt på locket och låt koka på svag värme i ca en timme. Eventuellt måste lite mera vatten tillsättas.
11. Lägg upp på fat, garnera med myntablad och servera.
Detta blir en mild och len efterrätt eller mellanmål. Alldeles nylagat ska det avnjutas med gräddmjölk. Och för denna rätt är det ett absolut ett måste att alla som ska äta den ska vara med att vispa. För det går ju troll i vårt fina äppelmos…
6 portioner
4 äggvitor
4 dl äppelmos, lättsockrat
1. Häll äggvitor och äppelmos i bunken.
2. Vispa kraftigt och så länge att moset blir allt ljusare till färgen. Plötsligt börjar moset växa i skålen.
3. Sluta vispa när moset inte växer till sig mera. Servera från en vacker skål
Äppelmjölk
Ett stort glas äppelmjölk och en kanelknäckesmörgås med smör på är inget dumt mellanmål. Mjölken får en fin, mild och frisk smak av äppelmos. Äppelmjölk är också ett gott höstalternativ till en kopp choklad.
1 stort glas om 3,5 dl
2,5 dl mjölk
0,5 dl äppelmos
lite kanel
1. Häll äppelmoset i glaset.
2. Häll på mjölken.
3. Rör om med en långskaftad sked.
4. Strö över lite kanel
Gör man äppelmjölk till många kan man blanda hela satsen i en skål och blanda genom att vispa ihop mjölk och mos.
På liknande sätt kan man göra lingonmjölk, ersätt då äppelmoset med lingonsylt.
Inspirerande av att djur och fåglar snart börjar förbereda vintern genom att samla på hög av allehanda gotter gör vi alldeles egna ringäpplen. Ett enkelt och gott godis som går utmärkt att spara till vinterns utflykter.
Redskap
Foto: Kerstin Engstrand
Äppelsvarv eller potatisskalare , kärnhusuttagare och kniv. En äppelsvarv är en bra investering, vår är från 1992 och den fungerar fortfarande utan problem. En äppelsvarv är en fiffig konstruktion, den kan både skala, kärna ur och skiva ett äpple! Dessutom drivs den av mankraft, ingen el behövs.
Foto: Kerstin Engstrand
Pinnar, typ bambupinnar eller kraftigt snöre
Äpplen, många och utan skador. Läs mer om våra tre favoritäppelsorter HÄR.
1. Kärna ur, skala och skiva äpplena ganska tunt. har du en äppelsvarv så gör den dessa tre moment på en och samma gång. Då får man en spiral av äpple.
2. Häng upp äppelringarna på en lång pinne eller ett kraftigt snöre.
Äppelringar på tork! Foto: Kerstin Engstrand
3. Placera äpplena på ett torrt ställe, över ett element blir bra.
4. Låt torka i ca en vecka. Ringarna är färdiga när de är torra och så sega att man lätt kan böja dem utan att de går sönder.
Äppelringarna är färdiga när man kan böja dem utan att de går sönder. Foto: Kerstin Engstrand
5. Packa det färdiga äppelgodiset i burk med lock eller i plastpåse.
Vad heter din tillkommande?
Foto: Kerstin Engstrand
Av äppelskalet kan vi ha lite extra roligt. Om äpplena är skalade med äppelsvarv har vi nu säkerligen många skal som hänger ihop i en lång remsa.
Kasta skalet bakåt, över huvudet och vänd dig om.
Har man tur så har skalet nu bildat slingor som kan uttydas som bokstäver. Detta är begynnelsebokstäverna i just din tillkommandes namn.
Goda, godare, godast – hur gör man? Det brukar vara kommentarerna från såväl gammal som ung när dessa tomatchips serveras. Annorlunda och rolig variant bland dagens enorma utbud av olika chips i matbutiken. Slår tomatskörden till så gör många satser.
Du behöver:
tomater, mogna fina friska tomater utan skador
lite olja
keso
Naturella, de allra godaste, och de vackraste chips man kan skåda. Inga tillsatser alls bara tomaterna som de är. Annars kan du krydda med chilipeppar eller med kombinationen basilika, vitlök och svartpeppar.
Att dryga ut tomaterna med keso är ett bra sätt att få flera chips då tomaterna oftast är den råvara man har minst av. Ta lika mycket keso som tomatröra och blanda väl. Smaka av med chilipeppar. Tänk på att smaken kommer att koncentreras när chipsen torkar.
Detta recept har vi gjort tomatchips på sedan mitten av 1990-talet! Foto: Kerstin Engstrand
Väljer du vår andra smakkombination så tillsätt ordentligt med mycket finhackade basilika, vitlök och smaka av med nymald svartpeppar.
1. Olja bakplåtspappret väl.
2. Lägg bakplåtspapperna på plåtarna.
3. Snoppa tomaterna och se till att de är rena och fria från jord.
4. Är tomaterna stora så halvera dem eller skär dem ytterligare en gång i klyftor.
5. Kör tomaterna i mixern tills en slät puré erhålls.
6. Fördela purén i olika skålar om du tänker göra flera olika smaker, en skål för varje smak.
7. Smaksätt efter behag, se ovan.
Tomatchips på g. Foto: Kerstin Engstrand
8. Klicka ut en tesked puré per chips. Använd teskedar så går det lättare. Det ser kanske lite lite ut men purén kommer att flyta ut. Chipsen kommer att bli ungefär stora som en gammaldags femkrona.
9. Placera plåtarna i varmluftsugnen eller i torkskåpet. I varmluftsugn kan de torkas i ca 50 grader. I torkskåp på maxeffekt.
Gul eller röd Goumi, hos oss vanligen kallad för Japansk silverbuske. I Asien kallas den för Goumi. Detta är en superväxt, trefalt, först de nyttiga och vackra bären, därefter bladen som lär vara ingrediens i japansk hostmedicin och sist men inte minst, rötterna är kvävefixerande. Och för det fjärde, en mycket vacker buske när den är fylld med bör, som allra helst ska ses i motljus!
Elaeagnus multiflora, beskrevs av Linnés lärljunge Carl Peter Thunberg som bland annat reste till Japan. Tillhör samma familj som havtorn. Den gula är oftast såld som Pointilla® ‘Fortunella’, den med röda bär som Pointilla® ‘Sweet’N’Sour’.
Höjd: Ca 2,5 m och kan bli lika bred men är lätt att beskära och forma till små träd. Är snabbväxande.
Den japanska silverbusken blommar i regel i maj. Foto: Kerstin Engstrand
Blommor: beigevita, mycket små och mycket väldoftande. En riktigt bra nektarväxt. Blomningstid i regel i maj och blommorna sitter längs grenarna. De påminner om olivträdets blommor.
Bär, rubinröda eller guldgula i september-oktober. Smakar likt slånbär, lätt sträva och de ska ätas efter det att frosten nupit dem.
Foto: Kerstin Engstrand
Det finns exemplar som är inympade med både röda och gula bär. Jag har ett sådant, se denna artikels första bild. De är en bra investering, med ett exemplar kommer man långt då de ger rikligt med bär. Samt är så vackra att man knappt ids skörda bären.
Läge: Soligt och väldränerad jord. Liksom slån trivs den japanska silverbusken även i sandjord. Trivs även i vindutsatta områden. Tål även salta vindar.
Spräckta tomater - en sås att sukta efter! Foto: Kerstin Engstrand
Höst, och hela köket är överfullt av tomater i alla de former och färger. Min italienska tomatsås är en av favoriterna, lätt att göra och frysa in i platta paket. Men jag har även en annan tomatsås som är mera ”mogen” i smaken. I den här är det saltinlagda kapris som sätter tonen. Bli nu inte orolig – den smakar inte alls kapris. I stället ger kaprisen en doft av umani. En tomatsås som är vanlig i Italiensk sydligaste delar.
Det går även bra att öka satsen, här med 1,5 kilo blandade tomater. Då får man öka koktiden lite. Foto: Kerstin Engstrand
Till två portioner behöver du:
Ca 500 gram hela, små mogna och fasta tomater typ körsbärstomater eller lite större
Olivolja
3 matskedar hackad silverlök men det är också ok med vanlig gul lök
2 klyftor vitlök, skurna i tunna skivor
1 liten peperoncino eller lite malen cayennepeppar
En tesked saltad kapris, finns att köpa på nätet
En nypa torkad oregano
3 blad färsk basilika
500 gram Tiny Tim börjar spricka sönder. Foto: Kerstin EngstrandSaltad kapris! Foto: Kerstin EngstrandDags att servera, färsk basilika och lite oregano skymtar. Foto: Kerstin Engstrand
Ta en gryta och täck botten med olivolja, oljan ska täcka bra dvs oljan ska skymta mellan tomaterna, dvs nästan täcka tomaterna.
Ha i den finhackade löken, den skivade vitlöken och peperoncino.
Hetta upp oljan, när löken börjar bli lite genomskinlig och oljan är het, häll i de hela tomaterna.
Lägg på locket och skruva ner värmen lite. Nu ska tomaterna ligga och koka i den heta oljan och kommer efter ett tag att spricka upp. Det brukar ta cirka 10 minuter.
När tomaterna har spruckit upp är det dags att hälla ner den saltade kaprisen. Rör om och sätt på locket igen. Låt puttra i 10 minuter till.
Innan servering, smula sönder de färska basilikabladen och blanda ner dem i tomatsåsen tillsammans med en nypa oregano. Ja brukar låta vitlöken vara kvar.
Denna sås är även god på ett gott bröd. Eller ta en bit bröd och sug upp såsresterna med. Det är egentligen inget man gör i Italien, det är mera franskt, men hemma i sitt eget kök gör man som man vill. Skulle du möjligen ha tillgång till saltad ricotta så är det även gott till.
Denna sås är även god att bara äta med en bit bröd. Foto: Kerstin Engstrand
Jag brukar även frysa in den i platta paket, dvs i plastpåsar som fryses in platta.
Eller kameliablommande balsamin, den var förr en vanlig sommarkrukväxt, numera en växt som brukar hamna i kategorin mormorsväxter. Men mormödrar ska man inte underskatta!
Idag finns sällan plantor att köpa så man får dra upp själv från frö. Och det går alldeles utmärkt. Många fröfirmor har den i sitt sortiment.
Det är en rakryggad växt vars stjälk i regel går i rubinrött. Blommorna sitter längs stammen, i bladvecken och de är antingen enkla eller dubbla. Och som de doftar!
Rosenbalsaminens stjälk är vackert rubinröd. Stjälkar, blad och blommor går att äta! Foto: Kerstin Engstrand
Impatiens balsamina är dess vetenskapliga namn. Fröna är ganska små, hårda och svartbruna. Det är en billig växt att dra upp, varje påse har gott om fröer och priset brukar även vara bland de billigaste fröpåsarna.
Så dem inomhus, dvs förkultivera, i såjord, kaktusjord eller i pluggar. Oftast trivs de även i vanlig krukväxtjord. Jag brukar så dem i april-maj. Fröna kan ta tid på sig att gro, ibland hela tio dagar, ibland hela 20. Men de gror så misströsta inte.
Därefter bör småplantorna stå ljust men svalt, annars ränner de i väg. Om du har ett ställe som har en temperatur av 18 – 20 grader är det suveränt, annars kan man ställa sådden när fönsterrutan och då i ett läge där solens strålar inte träffar dem.
Balsaminer vill ”avhärdas”, dvs rastas utomhus i en veckas tid, och då successivt allt längre tid ute innan det är dags att plantera ut dem. Det sker när frostrisken är över och för exempelvis Stockholmsområdet är det oftast runt den 10 juni.
Rosenbalsaminens blad är ätbara. Foto: Kerstin Engstrand
I början går det lite långsamt, men plötsligt så har plantorna fått fart och på sensommaren, i augusti blommar de i regel för fullt och har förgrenat sig. Det finns flera olika sorter och i färgerna vit, rosa, rött, rödvitt och lila. Höjden är mellan 60 och 75 cm. de brukar klara sig utan stöd.
Man kan även toppa några plantor för att få ännu buskigare exemplar men i regel så förgrenar sig plantorna av sig själva.
Rosenbalsamin trivs tillsammans med andra växter i en stor kruka. Foto: Kerstin Engstrand
Därefter blommar de intensivt tills första frosten nyper dem. Men då har vi i regel ätit upp dem! Ja, du läste rätt, rosenbalsamin är en utmärkt växt att anrätta. recept hittar du här. Så därför många så att du ha gott om plantor. Den är även fin som krukväxt eller i balkonglådan och förstås i klassiska lerkrukor.
Frökapslar på väg att mogna. Foto: Kerstin Engstrand
Visste du att denna sköna växt förr kallades för plåsterträd? I England kan man se den kallad för Touch Me Not, för liksom sina övriga släktingar så spricker de mogna frökapslarna upp vid beröring. De sprätter iväg fröna. Men rosenbalsamin ska inte förväxlas med jättebalsaminen som är rubricerad som invasiv, och som också kallas för sprätt iväg.
Rosemary Verey (1918−2001), brittisk trädgårdsdesigner, odlare, visionär och matematiker. Hon var världsberömd och gav ut flera böcker. Barnsley House i Gloucestershire var hennes hem, och till trädgården kom flockar av trädgårdsintresserade för att se hennes skapelse. I hennes trädgård lärde man sig alltid något nytt. Rosemary hade öga för kombinationer och hon förde in en ny sinnlighet i trädgårdsvärlden. Det var efter sin makes död som hon tog steget och blev professionell trädgårdsdesigner. Innan dess hade hon tagit bort sin svärmors rabatter för att barnens hästar skulle få bättre plats…
Rosemary Vereys Barnsley House återfanns även som pussel.
Rosemary Verey designade flera trädgårdar åt män, och mycket kända sådana, bland andra dåvarande prins Charles, numera kung Charles III och sir Elton John. För prins Charles skapade hon bland annat en timjangång och för Elton John en Alhambrainspirerad trädgård. På Barnsley skapade hon en broderiträdgård, en mycket modern köksträdgård, ett magnifikt tempel och otaliga fina plantkombinationer. I omgångar skulle växterna blomma och alltid fanns det något som drog ögat till sig.
Perfektionisten som tänjde gränser
Rosemary Verey, hon älskade denna duvblå färg. Bilden är tagen år 2000. Hon uppmuntrande mig mycket och inte nog med det, hon var även väldigt lik min egen mor i utseende! De var nästan lika gamla. Foto: Kerstin Engstrand
Hennes trädgård var den första moderna drömträdgården efter Vita Sackville-Wests Sissinghurst. Hon återuppväckte den slumrande engelska trädgårdsstilen och skapade en egen cross over-stil mellan engelsk mormorsträdgård och de strama franska och italienska trädgårdsidealen. Man brukar säga att en trädgård dör med sin ägare. Det kommer aldrig Barnsley att göra, då Rosemary kom att skapa en unik trädgård där hennes svärmors rabatter en gång låg. Ett tag förvaltades hennes arv av den lokala puben som köpte egendomen efter hennes död. Numera är själva Barnsley House hotell, The PIG in the Cotwolds.
Ruiner
Foto: Kerstin Engstrand
Ruiner och rosor har väl alltid bedårat oss. Eller blåregn och ruiner. Redan på 16- och 1700-talen prydde man sina trädgårdar med antika fynd. Verkligt antika, ofta kom de från Italien eller Grekland. Har man inte en äkta ruin, staty eller rentav tempel kan man ju skapa en kopia. De kallas follies och är vanliga i brittiska trädgårdar. Oftast har de en funktion − att påminna om alltings förgänglighet. Engelska follies är sällan äkta, ibland är de helt galna nya skapelser. Eller vad sägs om att ha ett tak som ser ut som en jättelik ananas? En folly är en byggnad vi inte förstår och inte ska förstå. Närmsta svenska motsvarighet är en fåfänga, men den brukar aldrig vara lika galen.
I Barnsley House trädgård finns ett doriskt tempel – från 1787, och det stod ursprungligen i en annan trädgård. 1962 fick Rosemary Verey det som gåva. Det kom nermonterat i delar, alla ordentligt numrerade. Det blev ett av hennes favoritställen. Där satt hon och hennes man så ofta de kunde. Och framför den anlade hon en groddamm som gjorde platsen magisk. Templets vitkalkade innerväggar speglar sig fortfarande i dammen och svalorna kommer flygande för att dricka vatten. Och från templet går en av trädgårdens många siktlinjer (vistas), just denna passerar dammen och slutar långt borta vid en mur. Och där vid muren finns en liten fontän, i form av en groda.
Foto: Kerstin Engstrand
En mer modern folly är den klarblå grind som hon placerade mitt i en rabatt. Ingen stig leder till grinden, för grinden är klätterstöd till en lika blå klematis. Humor hade hon också. Även i sitt orangeri skapade hon moderna kopior, som den snäckgrotta som också var en fontän. Inspirationen hittade hon i de italienska renässansträdgårdarna där en grotta symboliserar antikens heliga källor. Rosemary Verey tog ut svängarna på ett underbart lekfullt sätt.
En trädgård skulle också ge näring till själen, menade hon. Och en trädgård skulle växa fram långsamt, i takt med sin ägare.
Templet och grinden är två goda bevis på att hon lärt av en annan mästare, Russel Page. Han betonade alltid att enkelhet är elegansens främsta princip. Samt att allt man placerar i sin trädgård ska vara ett naturligt komplement till helheten och inte något som skapar förvillelse.
Gullregnsgången
Rosemary Verey älskade pussel och flera av hennes motiv är egna från den egna trädgården. Som här den berömda gullregnsgången.
Rosemarys mest kända skapelse, flitigt kopierad världen över, kom till när hon fick en idé att till sin och makens 25-åriga bröllopsdag göra ett minnesmärke i växter. Silverbröllopet blev tolkat i guldgult och lila, en kejserlig kombination. Fröet till gullregnsgången började gro när Rosemary läste Russel Pages bok Education of a Gardener. Längs en gång skulle det guldfärgade gullregnet med sina långa, eleganta blomkolvarna böja sig ner mot marken. Men Rosemary kände att det behövdes något som mötte dem nerifrån jorden. Annars, som hon sa, kunde gången bli en ledsen gång. Här behövdes glädje och färg.
Vad gjorde hon? Jo, hon rådfrågade en av sina holländska lökleverantörer, Van Tubergen. ”Vilken växt blommar samtidigt som gullregnet och kan komplettera dess prakt?” Svaret hon fick var allium, av sorten kirgislök. Mer än 800 kirgislökar sattes och resultatet blev exceptionellt. Tio är antalet gullregn, fem på vardera sidan om gången. Under tre veckor, från mitten av maj till början av juni, blommar de och kirgislökarna. Hos oss blommar båda vanligen några veckor senare.
Innan denna färgfanfar slår ut har gullregnsgången lysts upp av den tidiga vårblomningen, främst av vita blommor som vita julrosor och snöklockor. Och strax innan kirgislökarna blommar har vita poetnarcisser och röda darwintulpaner dragit blickarna till sig. Efter denna intensiva blomning tar funkior över som en lugn, grön matta.
Som en solid, trygg ryggrad ligger själva gången där i mitten, belagd med sten. Men det är inte vilken stengång som helst. Rosemarys make David förde med sig stenarna från grevskapet Pembrokeshire, som han ibland passerade i sitt arbete. Varje gång tog han med sig några stenar från stränderna. De sattes i cement och sakta men säkert växte gången fram. Den är gjord i fyrkanter − en fyrkant lika med en resa − och inte två fyrkanter är lika. En enda sak tyckte Rosemary blev fel, gången var lite för smal för att vara perfekt.
Rosemarys gullregnsgång blev lika känd som Vita Sackville-Wests vita trädgård och en inspirationskälla för trädgårdsägare över hela världen. Många, många har sagt: ”Det här kan vi göra hemma.” För den är lätt att också göra i miniatyr, ett gullregn och några alliumlökar räcker.
Foto: Kerstin Engstrand
Gullregn tillhör familjen ärtväxter. Den som vi har i våra trädgårdar är i regel en hybrid mellan alpgullregn och sydgullregn. En hybrid som har rikligare blomning och längre och tätare blomklasarna, upp till 30 cm, än de vilda sorter som växer i södra Europas bergstrakter. Köper man ett gullregn idag är det klokt att välja sorten ’Vossi’ som blir maximalt 4 meter högt och knappt sätter några frön alls. Hela växten innehåller ett giftigt ämne, alkaloiden cytisin, och därför har man tagit fram sorter som inte sätter frö. Gullregn trivs bäst i näringsrik, gärna kalkhaltig jord och i soligt läge. Finns enbart i gult och blommar beroende på växtzon och försommarens ankomst i slutet av maj eller början av juni. Härdig upp till zon 4 och brukar aldrig beskäras.
KirgislökFoto: Kerstin Engstrand
Allium År 1993 slog allium igenom med dunder och brak. Då visade alliumodlaren Rupert Bowlby sina allium i en monter på Chelsea Flower Show. Han hade gjort samma sak i 25 år men inte på samma spektakulära sätt. Idag är allium en klassiker i den romantiska trädgården, gärna tillsammans med akleja. Allium, matlökens eleganta släktingar, lyser som uppochnervända utropstecken när de blommar. Oftast är blommorna lila men det finns allium med vita, rosa, gula eller blå blommor. Om en rabatt saknar det där lilla extra är oftast några allium en bra lösning.
Kirgislök, azurlök, stäpplök … bara namnen fascinerar. Till det stora släktet allium med flera hundra arterhör en rad dekorativa arter. En sak har de alla gemensamt − doften. I äldre trädgårdslitteratur finner man sällan allium nämnd för sitt prydnadsvärde, däremot brukade de rekommenderas som effektiv avskräckare mot sork och möss. Allium får dessutom vara i fred för rådjuren. Alla allium lär gå att äta och namnet kommer från det keltiska ordet ”al”=het, brännande. Allium är mycket härdiga förutsatt att de växer på en väl dränerad växtplats.
Kirgislöken är den som man oftast ser i våra rabatter då den länge har rekommenderats som sorkavskräckare. Med sina apelsinstora, rödvioletta bollar på ca 80 cm höga stjälkar i maj−juni liknar den en mindre jättelök.
Hörn en specialitet
Om Beth Chatto hade full stop plants som sin specialitet så var Rosemary Vereys hörnplanteringar. Enkla men effektfulla som jättedaggkåpa eller mera sofistikerad som revsuga, echeveria och ormbunkar. Lika lätta att kopiera som gullregn med kirgislök.
Foto: Kerstin Engstrand
Läs också om Rosemarys smarta knep att odla potatis på elegant sätt och på en och samma gång få tidig potatis.
De snäckor som finns i våra trädgårdar är oftast den stora vinbergssnäckan och den mindre lund- respektive trädgårdssnäckan. Vinbergssnäckan är en fridfull varelse som inte orsakar mycket skada. Vinbergssnäckan, Helix pomatia, är vår största art och trivs i våra trädgårdar. Det matta grå eller gulbruna huset kan bli 5 cm brett och högt. När skalet börjar bli grått är det avskavt pga av ålder. Vinbergssnäckan finns lokalt i Götaland och Svealand och kan bli mycket gammal, man talar om hela 20–35 år! Man har hittat en 37 år gammal vinbergssnäcka i Sverige. Den har också funnit här i Sverige under många hundra år, först kom den till klostren då den var klassificerad som fisk, och tillåten att äta under fastan. Också känd som ”escargots” eller att man äter ”sniglar”. Numera är det sällan vinbergssnäckan man då får utan den odlade fläckiga vinbergssnäckan. Får du den “äkta” så är det i regel vildinsamlade.
Enda obehaget den medför är när man trampar på den. I regel klarar den det bra, skalet är hårt utan oftast är det yngre snäckor vars skal går sönder när man trampar på det. Den åstadkommer ingen större skada. Snarare tillför den en viktig dimension i trädgården, en trädgård utan vinbergssnäckor är liksom ingen riktigt trädgård.
Huset på ryggen
Foto: Kerstin Engstrand
Utan sitt skal kan snäckan inte överleva, den torkar ut och dör men den kan laga en mindre skada i skalet. Skalet bildas genom att kalk avsöndras från körtlar på vissa partier av kroppsväggen. Det växer på två sätt, till sin tjocklek och i storlek. Tjockleken skapas när kalken avlagras på skalets insida. Storleken, diametern, skapas i en tillväxtzon kring öppningens kant. Spiralformen på ”huset” bildas genom att de körtlar som ligger an mot öppningens yttre kant avsöndrar kalk snabbare än de som ligger an mot öppningens inre kant. Om snäckan får mycket mat växer ”huset” fort. Om den svälter så blir ränderna smala. Under vintern växer inte skalet alls. Man kan se tillväxterna tydligt, som årsringarna hos träd. Om man ritar en linje med en vattenfast penna alldeles i kanten på skalet vid öppningen och sedan väntar en vecka eller längre kan man se att skalet har växt förbi linjen.
Snäckorna lever av bredbladiga saftiga örter, och gärna grönsaker, sallad till exempel. Lupiner tycker de också om, liksom jättestäppliljans blad. Trädgårdssnäckan har en förkärlek för stäppsalvia.
Även för snäckor är torka dess största vanliga bekymmer. Därför kan du se dem sitta indragna i sitt skal uppe i träd, på en sten eller en växt, rentav på husfasaden. De sitter som fastklistrade och vilar, inväntande fuktigt väder. När en snäcka drar in sig i sitt skal drar den in huvudet först. Känner den sig mycket hotad drar den in foten och drar för manteln över öppningen. När den kryper ut gör den tvärt om, huvudet kommer ut sist.
Hermafroditer
Parandes vinbergssnäckor, observera att skalet är upp och ner. Foto: Kerstin Engstrand
Även landsnäckorna är hermafroditer, tvåkönade, både hane och hona på en och samma gång. Både spermien och ägg finns i deras könsorgan. Trädgårdens snäckor blir normalt könsmogna vid tre års ålder. De är riktigt söta när de parar sig. Med känselspröten berör de varandra på huvudena, tills kropparna ligger tillsammans. Vinbergssnäckorna reser sig, och vaggar. Detta kan pågå länge, i ett par timmar, helt öppet i din trädgård.
Ägg
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Till skillnad mot mördarsnigeln så lägger snäckor sina ägg nere i jorden. Sex till åtta veckor efter parning är äggen färdiga att läggas. Då letar snäckan upp en skyddad plats med lös jord där hon gräver ett hål med foten. Hålet är konformat, och hon lägger 30–60 ägg per gång. Äggläggningen kan ta en hel dag. Därefter täcks hålet till och syns inte längre. Man kan misstänka att en snäcka håller på att borra hålet när snäckan ligger på samma plats en längre tid. Lyfter man på den ser man hålet under snäckan.
Ägg till snäckor. Foto: Kerstin Engstrand
Man ser redan tidigt på äggen att detta är en snäckas ägg. De är vita och genomskinliga. Lund- och trädgårdssnäckans ägg är cirka 2 mm, vinbergssnäckans ägg cirka 5 mm stora. I två veckor ligger äggen i gropen. Snäckan syns tidigt. Efter tre veckor är de klara. Den första tiden som liten unge är också skalet transparent. Det har bara två varv, som fullvuxen kommer den att ha fyra till fem varv.
Övervintring
Stängt för säsongen! Foto: Kerstin Engstrand
När vintern nalkas gräver snäckorna ner sig i jorden, i en lövhög eller i din kompost. Där sover den sött. Öppningen i vinbergssnäckans skal täcks till av ett skyddande kalklager, ett lock. Ju kallare det blir, desto tjockare gör den locket. Andra snäckor klarar övervintringen utan lock.
På våren knäcker vinbergssnäckan locket med foten och kryper iväg. Då hittar du locket på marken, det ser ut sim en oval svamphatt som ligger upp och ner. Snäckorna vaknar vid samma tidpunkt som sniglarna, när jordtemperaturen håller +4 grader. De brukar vara allmänt synliga när det är +8–+10 grader i luften.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser.
Föregående
