Pantersnigel, från ägg till unge

Pantersnigel, från ägg till unge

Pantersnigelägg i en växtkruka, 22 oktober. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, nu vet du hur både mördarsnigel och pantersnigelns parar sig. Om inte så får du här en snabbtitt och jag har lagt till åkersniglar (bilden längst ner):

En pantersnigel lägger under hela sin livstid ca 400 ägg, och då ska vi notera att en pantersnigel kan bli flera år gammal. En mördarsnigel lägger ca 400 ägg per år, å andra sidan så lever i regel en mördarsnigel i princip bara i lite mer än ett år.

Hösten 2020, under rådande pandemi med extra tid för trädgården, så upptäckte jag i slutet av oktober snigelägg i en liten 9 cm växtkruka. Det var ju tvunget att undersökas! Den 22 oktober klockan 17:04 bars krukan in i köket. Fick stå med en plastpåse över sig och med lite extra belysning. Det var mycket spännande. Andra tyckte nog jag var lite galen, men man ska inte dö nyfiken!

Pantersnigelägg i en växtkruka, 22 oktober. Foto: Kerstin Engstrand

De var vackra, äggen, lätt glasaktiga och cirka 3,5 mm i diameter. Lite svårt att räkna dem, de låg tätt på varandra och jag var rädd att skada dem, men de var i alla fall mer än 30. I regel så lägger en pantersnigel 10 till 30 stycken åt gången. Så om en pantersnigel lägger under hela sin livstid 400 ägg så lär de para sig mellan 13 till 40 gånger. Äggen hittar man oftast ofta öppet på jorden, bland löv, i krukor och i komposten. Kanske var detta detta par som lagt äggen i min kruka:

Foto: Kerstin Engstrand

För senare så såg jag en slemtråd just från den krukan:

Den gången gick det nog inte så bra. Foto: Kerstin Engstrand

Vad skulle hända? Skulle jag lyckats få några snigelbarn? Det var ju ändå i slutet av oktober månad. Visserligen säkra inomhus men ändå. De fick lite mat att ha till hands när de blev stora noga att äta själva, salladsblad, tomat och en bit banan. Den 25 oktober, efter nästan tre dygn inomhus hade flera ägg kläckts. Ett ägg rymmer alltid en snigel. Men inte kan de ha ätit redan?

Foto: Kerstin Engstrand

Aha! Det var en förälder närvarande! Hen verkar ha legat gömd i jorden eller tagit skydd under bananbiten. Det förklarar varför salladsbladen hade blivit ätna av.

25 oktober klockan 21:43 ser jag vem som ätit av salladen. Foto: Kerstin Engstrand
Nästa dag, den 26 oktober när fyra dygn hade gått efter det att jag tog in äggen är det dags att mäta. Foto: Kerstin Engstrand

Samma kväll blir de livligare, någon försöker rymma och andra tar sikte på salladen. Tomaten ratas, bananen likaså,

Nu ser man att de små liven har börjat få små mörka streck. Foto: Kerstin Engstrand

Femte dygnet i mitt kök, sallaten är nästan slut, då börjar de äta på tomaten men bananen vill ingen ha. En är på väg att rymma.

Foto: Kerstin Engstrand

28 oktober klockan 22:43 och de är väldigt pigga.

Foto: Kerstin Engstrand

Exakt en vecka inomhus, nästan på minuten, 29 oktober:

Sallad har blivit påfyllt. Bananen ratas fortfarande. Foto: Kerstin Engstrand

11 november: De är nu mera villiga att testa att rymma.

Foto: Kerstin Engstrand

Exakt 12 dagar nu inomhus. De är riktigt eleganta och tomatens frön har grott. Småplantorna visar de inget större intresse för.

Foto: Kerstin Engstrand

14 dagar, 6 november och de börjar allt mer vara i grupper.

Foto: Kerstin Engstrand

18 dagar! Matpåfyllnad! Nu bajsas det mycket. Samt de rymmer.

Foto: Kerstin Engstrand

10 november klockan 23:08, 20 dagar i sitt krukliv med plastpåse och de gör allt för att utforska omvärlden.

Foto: Kerstin Engstrand

24 dagar, det är nu 40 dagar till julafton, och jag undrar hur de hade klarat sig om de varit kvar i krukan utomhus. Borde jag ha delat upp dem, hälften inomhus hälften ute? Bara för att få se skillnaden, ja det borde jag nog ha gjort. Nu grupperar de sig bredvid varandra och så kom de att ligga ett par dagar.

Foto: Kerstin Engstrand

Varför ställer de sig så på rad längs krukkanten? Köar de för något? De små tomatfröplantorna rör de fortfarande inte.

Därefter fick de ett annat liv.

Här kan du se skillnad på olika ägg:

Läs mer om pantersnigeln och hur den parar sig, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand