Pröva något nytt: Morelle de Balbis
Nyfikenhet är nog en av de bästa egenskaperna hos vi som odlar. När man då får se en märklig växt som liknar tomat men som i så fall är en mycket taggig tomat, dessutom när man kommer närmare så är plantan bredare än dess höjd, då börjar det pirra av nyfikenhet. Och när man kommer ännu närmare så upptäcker man att den är minst sagt ogästvänligt taggig. Ja, då måste man bara få tag på frön och odla den själv.
Vad heter då växten? Blek taggborre på svenska, även rött sodomsäpple lär förekomma som svenskt namn. I Frankrike är den vanlig och det var också där jag först stiftade bekantskap med den. Där heter den så vackert som Morelle de Balbis. Att personen som satte det svenska namnet inte var särskilt förtjust i den verkar vara uppenbart. Visserligen har den taggar precis överallt, och man måste ha både tjocka handskar och rossax eller sekatör när man ska skörda, taggarna är inte att leka med, men nog är den värd ett vackrare namn.
Morelle är det franska namnet för nattskattor. Balbis är egentligen en form, ett stort h, H, är en balbis. En triangel som saknar en sida är också en balbis. Nog skulle denna växt ha fått sitt namn efter taggarnas form men det är italienaren Giovanni Battista Balbis som i början av 1800-talet bland annat var chef över Turinos botaniska trädgård,som fått äras av denna växt. Det lär dock vara den franska biologen Jean-Baptiste de Lamarck som först beskrev den. Han var verksam vid Jardin des Plantes i Paris. Vild växer den i Paraguay.
Blommorna ser ut som potatisblommor, en och samma planta kan ha både vita och blåvioletta blommor. Blek taggborre ingår i potatissläktet vilket anges i dess vetenskapliga namn: Solanum sisymbriifolium
Hur smakar den? Som ett mellanting mellan litchifrukt, som jag älskar, och tomat, som jag också älskar. En win-win smak alltså. På engelska kallas den också för just Litchi Tomato. Andra tycker den smakar av körsbär, den har en blandning av sött och surt. Frukten är ätlig men inte resten av plantan.
Litchitiomat, som jag föredrar som namn, är också en populär frukt bland franska kockar. Jag har fått den som rolig snacks. Man tror att man får en tomat och så upptäcker man att den smakar något annat. En klar snackis vid matbordet. Man kan även göra juice av den. Och säkerligen blir det även en god sylt eller marmelad om man vill göra det.
Fröna är större än en tomats, och perfekt runda. Litchitomat odlas precis som tomat, fröna gror snabbt. Cirka 100 cm hög brukar en planta bli, och cirka 150 till 200 cm bred.
Det går ett rykte om att man måste ha flera plantor för att få frukt, vilket låter märkligt men jag kan inte bekräfta detta rykte då jag alltid har odlat flera plantor samtidigt. Men någon gång ska jag testa med att enbart odla en.
I Frankrike har jag även fått höra att blek taggborre är bra att odla tillsammans med potatis, detta för att hålla potatiscystnematoder på avstånd. De är mikroskopiska rundmaskar som lever i och skadar rötterna hos potatisen. Onekligen kan en häck av blek taggborre troligen vara bra runt trädgårdslandet i ett försök att hålla inkräktare borta.
Den är mogen när frukten är tomteröd och börjar bli mjuk. Samtidigt släpper höljet fram frukten som du ser på bilden ovan. En mogen frukt brukar bli cirka två centimeter i diameter. Är sommaren bra, med en medeltemperatur lite över det normala kan man skörda redan i augusti. Skördeperioden är lång, även i oktober har jag skördat men då har heller ingen frost hunnit komma.
Av Kerstin Engstrand
