Läkerabarber, en asiat och en riktig ungdom

Läkerabarber, en asiat och en riktig ungdom

Flikrabarber och blommande kirgislök. Foto: Kerstin Engstrand

Rabarberns historia börjar med läkerabarbern. I kulurväxtsammanhang är rabarber en ungdom. Den är ”bara” ett par hundra år. Sitt ursprung har den i Himalayas östra bergsområde och lär ha odlats i Kina redan 3000 år före vår tideräknings början. Men det var den så kallade läkerabarbern som kallades för kungen av medicinalväxterna. Till Europa kom läkerabarbern under medeltiden och blev snabbt ett mycket eftertraktat läkemedel, ett dyrt sådant. Då trodde man att de flesta sjukdomar gick att behandla genom att rensa kroppen. Och roten från läkerabarbern var effektiv som laxermedel. Den användes också mot gulsot.

Enligt Nordiska museet så omnämns medicinalrabarbern i Pedersens läkebok från 1533: ”De rika kan skaffa rabarber på apoteken mot gulsot”. I en läkebok som anses ha skrivits i Vadstena kloster står ”att läka sår, både huggsår och skottsår, skall man ta ett lod rebarbare”.

Rabarber betyder “den främmande roten”. Namnet kan härledas till det latinska “rheubarbarum”. Det är en sammansättning av “rheum”  som betyder “rot” och ordet “barbarum” som betyder “främmande”. Barbarum sades av grekerna om alla som inte talade grekiska.

Läkerabarber heter egentligen flikrabarber (i regel arterna Rheum palmatum, R. rhaponticum, R. ermodi och R. officinale) och rhizomerna  (rotknölarna) används i läkemedel. I rotknölarna finns urindrivande ämnen samt ämnen som främjar tarmfunktionen. Läkerabarberns rotknöl används också till örtte.

Matrabarbern är en annan växt, Rheum rhaponticum, vars stjälkar vi äter. Den kom på 1700-talet till England och spreds sedan vidare i Europa. Man åt man stjälkarna som vårprimör, råa med salt och peppar samt till lammkött. Det sägs att vi i Sverige allra först använde oss av bladen som i stora mängder faktiska är giftiga. Bladen innehåller mycket oxalsyra som i större mängder är giftigt. I stjälkarna, som vi äter, finns också oxalsyra men i betydligt mindre mängder. Men det är äppelsyra som ger rabarbern dess syrliga smak. Och äppelsyra är ofarlig.

Sitt verkliga genombrott fick matrabarbern när sockret blev billigare. Det var när vi började odla sockerbetor som sockret kunde njutas av var man, därmed också sötsura rabarbern.

Vanlig matrabarber färdig för skörd. Foto; Kerstin Engstrand
Vanlig matrabarber färdig för skörd. Foto: Kerstin Engstrand

Att lägga rabarber på något betyder “att lägga beslag på” något. Men varifrån har vi fått detta uttryck?  Det är troligen en förvrängning av “att lägga embargo på”. Ordet embargo kommer från spanskan och troligen var det detta främmande ord som inbjöd till förväxling av det ljudlika rabarber.

Läs mer om rabarber  (klicka på länken).