Taggar Inlägg "Halloween"

Halloween

Echeveria målad i rött och guld. Foto: Kerstin Engstrand

Echeveria är en fetbladsväxt, suckulent, som vanligen är grågrön, blågrön eller helt grön. Det är en ytterst torktålig krukväxt som har sitt ursprung i Mexiko. Vill stå ljust och klarar vanlig rumstemperatur bra men trivs bättre om det är lite svalare. Behöver knappast vattnas och ska torka upp rejält mellan varje vattning. Viktigt är också att inget vatten blir stående i bladrosettens mitt.

Echeveria i vita och silvertoner. Den andra till vänster brukar säljas som Echeveria Miranda "Snö".  Foto: Kerstin Engstrand
Echeveria i vita och silvertoner. Den andra till vänster brukar säljas som Echeveria Miranda “Snö”. Foto: Kerstin Engstrand

Till jul, nyår och halloween säljs ofta behandlade echeveria, målade med olika färger. Till jul -och nyår oftast i silver eller sprayade med glitter men även olika röda toner, vitmålade och till och med champagnefärgade finns att köpa. Färgen tar inte död på växten, allt eftersom bladen växer kommer växtens naturliga bladfärg ta över.

Sedan är det förstås tycke och smak om man vill ha målade växter. Många ungdomar gillar dem och kanske blir just en sådan här dekorerad växt inkörsporten till ett nytt intresse.

När den målade echeverian växer till sig ser man snart den nya fräscha tillväxtens naturliga färg. Foto: Kerstin Engstrand
När den målade echeverian växer till sig ser man snart den nya fräscha tillväxtens naturliga färg. Foto: Kerstin Engstrand

Man kan också försiktigt skrapa av målningen, lättast med nageln. Oftast hittar man en del av bladet där det gärna redan har börjat visa sig.

De mindre echeverierna som är målade är ofta av sorten ‘Miranda’ som är en mycket trevlig sort som omålad!

Guldmålad echeveria. Foto: Kerstin Engstrand
Guldmålad echeveria. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Publ: Dec 15, 2018

Foto: Kerstin Engstrand

Det är blommorna som drar till sig ens intresse. Fulsnygga, lite märkligt formade och tittar man riktigt nära så kan man, med en liten gnutta fantasi, se en liten docka i dess mitt. Vad heter växten? Jo namnsorten är ’Gelbes Monster’ och det är ju ett passande namn så här i slutet av oktober när halloween står utanför dörren.

Stor höstbräcka, Saxifraga fortunei, är bland kännare en populär växt. Det finns mängder av namnsorter och många fungerar också bra att ta in som krukväxt på hösten Höstblommande är den, börjar i regel i september och fortsätter sedan tills frosten tar den. Och skulle den inte välja att blomma, eller hinna slå ut sina blommor, så är den även odlingsvärd för sina äppelgröna blads skull. Äpplen verkar vara populärt när det gäller höstbräckor, en annan namnsort heter ’Blackberry and Apple Pie’ som har ett utsökt bladverk, lika grönt som ett Granny Smith äpple och med röda inslag, av symboliska björnbär.

Blomställningarna på ’Gelbes Monster’ blir cirka 30 cm höga.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

I Japan och Korea hittar man höstbräcka växandes längs halvskuggiga bergssidor. En känd sådan bergssida är Daimonji Yama i Kyotos utkant. 376 meter över havet och är det berg där Silvettemplet ligger. Dai betyder stor och blommans form passar in i det japanska tecknet för just stor. Det japanska namnet för stor höstbräcka lär vara daimonjiso. Det är i Japan som de flesta nya namnsorter tas fram, de har oftast japanska namn medan de brittiska och amerikanska har engelska. Dess vetenskapliga namn, Saxifraga fortunei, är efter Robert Fortune som i mitten av 1800-talet upptäckte stor höstbräckas mycket odlingsvärda egenskaper och introducerade den på marknaden. Det är för övrigt samma Robert Fortune som lär ha tagit med sig de första teplantorna från Kina till Indien och Sri lanka.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Väldränerat men också fuktigt vill höstbräckan växa. Den miljön får man lättast genom att imitera en halvskuggig bergssida. Låt höstbräckan växa som underplantering på en upphöjd eller stark sluttande växtplats. Samt imitera bevattningen som om det vore vatten som sakta rinner nedför ett berg. Jorden ska svagt sur, mullrik, kompost gjord av höstens löv är suveränt.

Vi har bra erfarenhet av ’Gelbes Monster’ i zon 3. Ibland tar vi in något exemplar som krukväxt på hösten, som idag till halloween.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Roligt med en allldeles egen pumpa! Foto: Kerstin Engstrand

Av en äldre fransk gentleman lärde jag mig detta knep. Att skriva sitt namn på sin pumpa är onekligen en kul idé. Och varför inte också rista in namnen på hela familjen eller de som du tänkt ge bort en pumpa till?

Cirka två månader före skördedags ristas namnet in med vass kniv, cirka 0,5 cm djupt, i skalet. Och resultatet blir en upphöjd skrift.

Eller varför inte göra ett vackert mönster i pumpan på samma sätt?

Av Kerstin Engstrand

Jättepumpor pryder hösten. Foto: Kerstin Engstrand

Pumpor har blivit populära, mycket tack vare Halloweenfirandet, men pumpa är också nyttig mat. Pumpaodling är odlarglädje i ett nötskal och det finns heller ingen bättre växt om man vill lära sig odlandets grunder.

Pumpor kan se ut nästan hur som helst. Avlånga, runda, knottriga, små, gigantiskt stora eller som spaghettipumpor vars trådiga fruktkött liknar spaghetti. Vissa odlar man för att ha som prydnad, andra passar utmärkt att använda i olika maträtter. Odlar man jättepumpor hör det till att man vill att de ska växa sig så stora som möjligt. Anlaget till storleken finns i det frö du väljer. Ett frö från en 30-kilospumpa kommer inte att ge en rekordpumpa på ett par hundra kilo, chanserna är i alla fall mycket små. Sorten ’Baby Bear’ är en minipumpa på knappt 1 kg. Av den kan man göra fina minilyktor som precis rymmer ett värmeljus. Av de större pumpasorterna brukar ’Rocket’ ge pumpor på 5–10 kg, ’Connecticut Field’ 5–15 kg medan ’Atlantic Giant’ kan ge pumpor på mer än 50 kg. Det finns frön från prisbelönade jättepumpor att köpa, bland andra ’Dills Atlantic Giant’.

En jättepumpa kräver ett utrymme om minst 1,5 × 5 meter, eftersom frukterna växer längs en lång reva, därav växtplatsens avlånga form. Pumpor av busktyp behöver en yta på en kvadratmeter medan småfruktiga sorter, som minipumpor, kan växa uppför en spaljé. Växtplatsen ska vara så solig och vindskyddad som möjligt. Pumpaplantorna är sköra och de stora bladen blir lätt ett vindfång. Stark vind kommer också att påverka pumpans växtkraft. I de norra delarna av Sverige kan man lyckas med pumpa om de odlas i varmbänk eller på en komposthög som ligger soligt.

Jordförberedelse

Varm, mullrik, fuktig och näringsrik jord vill pumpan ha. Jorddjupet ska vara 60 cm och väl dränerat. Längs rankan kommer sedan ganska ytliga rötter att bildas varför ett lager av 30 cm mycket bra jord under revan räcker. Lägg vanlig jord, löv och kompost blandat med hönsgödsel ovanpå jorden istället för att gräva ner det. 60 cm högt på planteringsstället och längs rankan 30 cm. Man kan spara cirka en halv meter på längden genom att göra bädden en meter hög och formad som en kulle. På dess topp planterar man sedan pumpaplantan som får växa nerför kullen och vidare längs rankbädden.

 

Så inomhus
rätt sida upp! Foto: Kerstin Engstrand
rätt sida upp! Foto: Kerstin Engstrand

Beroende på sort brukar pumpor behöva 100–110 dagar, det vill säga drygt tre månader, från sådd till skörd. Antal dagar brukar anges på förpackningen eller i frökatalogen. I slutet av maj, omkring den 20:e, kan man fortfarande så 100-dagarspumpor som ska vara färdiga i slutet av augusti. Sår man för tidigt blir resultatet oftast veka eller för stora plantor som ger sämre frukt.

Pumpafrö sås bäst inomhus. Direktsådd utomhus kräver en jordtemperatur på minst 15 grader, vilket i södra Sverige brukar inträffa runt månadsskiftet maj–juni. Pumpans rötter är sköra och ogillar att bli störda. Därför ska pumpafrön sås direkt i en stor kruka, allra helst jiffy- eller pappkruka som förmultnar i jorden. Krukan bör vara minst 10 cm i diameter men allra helst 20–22 cm. Fyll krukan med vanlig planteringsjord av bra kvalitet, gärna blandad med lite vermiculit. Vermiculit är gjort av lerskiffer och fungerar som struktur- och fuktighetshållare. Vattna sedan rejält och låt vattnet rinna av.

Pumpafrön har en grobarhet på 60–80 procent. För att vara på den säkra sidan ska minst dubbelt så många frön som antalet önskade plantor sås. Gör ett 4 cm djupt hål och så fröet med den svagt rundade sidan upp. Fyll igen hålet med jord och placera en såsticka med sort och sådatum angivet i krukan. Täck med plastpåse försedd med lufthål. Placera sedan sådden på en varm plats, i 20–24 graders värme gror fröna bäst.

Efter sju dagar har fröet grott och en groddplanta sticker upp. Ta bort plastpåsen och placera sådden svalare, i cirka 15 grader, och så ljust som möjligt men inte i söderläge med gassande sol. Närmast fönsterrutan brukar det vara svalast. Står de för varmt och mörkt blir plantorna rangliga och kommer att få svårt att etablera sig ute. När plantorna har utvecklat ett tredje blad klipps den sämre, tanigare plantan av de två i varje kruka bort. Ryck inte bort den för då kan den kvarvarande plantans rötter skadas.

Utplantering
Bergianska trädgården i Stockholm skyddar sina jättepumpor med plastbackar.  Foto: Kerstin Engstrand
Bergianska trädgården i Stockholm skyddar sina jättepumpor med plastbackar. Foto: Kerstin Engstrand

14 dagar före beräknat utplanteringsdatum, normalt i mitten av juni, ska jorden värmas upp. Det gör man genom att täcka den förberedda planteringsplatsen med svart plast, till exempel en uppklippt soppsäck. Hela växtområdet behöver inte värmas upp men väl själva planteringsplatsen.

Nu är det också dags att avhärda plantorna. De ska helt enkelt vänja sig vid att vara ute och det innebär mycket bärande. På morgonen tas plantorna ut för att stå ute under dagen på ett vindskyddat och inte alltför soligt ställe. På kvällen tas plantorna in igen. Så fortsätter man tills det är dags att plantera ut. De bör ha 4–5 blad vid utplanteringen, helst inte fler, för då klarar de omställningen bäst.

Pumpabladen är ytterst frostkänsliga. När risken för järnnätterna är över, det vill säga den plötsliga, oväntade nattfrosten som brukar komma i början av juni, är det tid att plantera ut. Oftast är det när häggen blommar eller asken har slagit ut sina blad. Men även om frostrisken verkar vara över ska nattemperaturen inte vara under 4–5 grader. Då är det bättre att vänta en extra vecka. Det går att få fina skördar även de år som plantorna planteras ut så sent som efter midsommar.

Bäst är att göra det en molnig dag. Genomvattna plantorna ett par timmar innan och ta bort den svarta täckplasten från jorden. Är plantorna sådda i plastkrukor lossar du krukan försiktigt från plantan genom att knacka på den underifrån, dra inte ut plantan. Tryck sedan inte till jorden för hårt, pumpor trivs i lucker jord. Vattningen underlättas om plantan sätts i en liten fördjupning.

Första veckan och kanske nästa bör plantorna skyddas mot gassande sol och kyla med fiberduk. Man kan också täcka jorden med svart täckväv som släpper igenom vattnet men värmer jorden lite extra och håller ogräs borta. Klipp bara upp ett ordentligt hål runt plantan.

 

Vattna!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Efter en till två veckor har plantan etablerat sig på sin nya plats och tillväxten kommer igång igen. Nu gäller det att se till att den växer i den riktning man har förberett för rankan. Ibland får man ge den lite hjälp på vägen. Rankorna kan bli mycket långa och lite bångstyriga, upp till 18 meter om de trivs.

Plantorna behöver mer och mer vatten allt eftersom bladmassan blir större och frukterna bildas. Vattna ordentligt med en ordentlig rotblöta var femte dag. Cirka 10 liter per vecka kan plantorna behöva. Låt dem aldrig torka ut för då får de lätt mjöldagg. Nu kan man nästan se hur pumpans rankor växer, kanske upp till 20–30 cm på en natt. Längs huvudrankan kommer snart flera sidorankor att växa fram. Dessa kan få växa inom det förberedda planteringsområdet men inte utanför.

 

Pollinering

Hanblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Hanblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Pumpablommorna blommar inte särskilt länge. De första sex till åtta blommorna brukar vara hanblommor, därefter dyker den första honblomman upp. Honblomman är lätt att känna igen med sitt tydliga fruktämne, som en minipumpa, under blomman. Efter en vecka syns det tydligt om befruktningen lyckats. Då brukar fruktämnet under blomman ha växt till sig och vara stort som en apelsin. Om frukten börjar ruttna i toppen är det ett tecken på dålig befruktning. Sådana frukter tas omedelbart bort. Även de nästa två eller tre honblommorna bör bli pollinerade. Honblommor som växer med en vinkel på 90 grader i förhållande till revan anses klara belastningen av en stor pumpa bäst. Är inte vinkeln den rätta kan man försiktigt ge den någon form av stöd. Låt varje pumpa vila på en planka, tegelpanna eller bit liggunderlag så skyddas det ömtåliga skalet från att bli fult av jordens fuktighet och från hungriga sniglar. Vill man odla fram en verklig jättepumpa är det dags att ta bort alla utom en när det finns två till tre grapefruktstora pumpor på rankan. Ta bort dem som ser missformade ut, de brukar inte resultera i stora pumpor.

 

Äntligen, en honblomma! Foto: Kerstin Engstrand
Äntligen, en honblomma! Foto: Kerstin Engstrand

Gödsling

När revande sorter har fått sin första befruktade honblomma är det dags att täcka revan lätt med jord, framför allt vid bladskaften men akta bladen. Det ska vara en blandning av jord, ordentligt med både nya och förmultnade löv samt gräsklipp så att fler rötter bildas vid bladfästena längs rankan. Via de extra sidorötterna får plantan möjlighet att dra upp mer näring. Den blir också stabilare och klarar blåst bättre. Börjar man täcka och gödsla för tidigt kommer plantan att sluta producera honblommor. En planta som har det för bra känner inget större behov av att fortplanta sig.

Täck revorna med jord. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fosfor är viktigt för rötternas utveckling och den förhöjda fosforhalt som pumpan nu behöver kan den få av lövkompost. Nu är det också dags att ge lite extra hönsgödsel som är rik på kväve. Det är bättre att gödsla lite och ofta än mycket några enstaka gånger. Tillsätt ingen näring direkt i torr jord utan vattna plantan en timme innan. En stor näve hönsgödsel som löses upp i en kanna med 10 liter vatten är bra flytande näring.

Det är viktigt att fortsätta gödsla och vattna tills det är skördedags. Ibland börjar pumporna inte växa till ordentligt förrän i mitten av augusti, och även när de inte verkar växa mera så ska de ändå mogna inuti. Tyngre pumpor blir resultatet.

 

Skördetid

Jättepumpor pryder hösten. Foto: Kerstin Engstrand
Jättepumpor pryder hösten. Foto: Kerstin Engstrand

Spaghettipumpan ska vara av en handbolls storlek när man skördar den. Om sommaren har varit bra är det skördedags i mitten av augusti. Prydnadspumpor mognar bäst på plantan. De bör ha fått ett hårt skal innan de skördas. Känn med nageln. En enstaka frostnatt klarar de men då bör de täckas med fiberduk.

När skaftet börjar gulna på jättepumpan brukar det vara tecken på att den är skördemogen. Pumpan ska skäras loss med en vass kniv, vrid inte av den. Skaftet ska sitta kvar på pumpan och vara så långt som möjligt. Om skaftet lossnar försämras pumpans hållbarhet. Mindre matpumpor förvaras först varmt, allra helst i 25–30 grader, men rumstemperatur går också bra. Skalet kommer då att eftermogna. Därefter förvaras de svalt, i 15 grader, torrt och med god luftcirkulation. Det ska vara luft mellan pumporna och de ska absolut inte vara travade på varandra. Låt dem ligga på ett mjukt underlag typ wellpapp. De brukar hålla högst ett par månader i rumstemperatur, svalare i cirka ett halvår. De dekorativa frukterna pryder väl sin plats i köket. Där har man också bra uppsikt över dem. Första möglet brukar visa sig vid skaftet och då är det hög tid att tillaga dem. Jättepumpor tänkta för Halloweenlyktor bör förvaras svalt.

Av Kerstin Engstrand

Foto: K Engstrand

Det är dags för Halloween och barnen får skrämma oss vuxna med hemska monster, fräsande katter och spöken, i pumpaformat.

Det är den 30 oktober som färgglada pumpalyktor med de mest skäck­injagande motiv lyser upp många trädgårdar. Seden att dekorera sina hem med utskurna pumpor kommer från USA. Pumporna ska vara så skäckinjagande som möjligt då de ska hålla onda andar borta. Där skapar oftast hela familjen, ibland till och med hela släkten, pumporna tillsammans. Hemmen dekoreras också med majskolvar vilket påminner om att man egentligen firar en skördefest. I Skåne gjorde man förr lyktor av betor.

Lyktornas egentliga namn är Jack O’ Lanternlyktor efter legenden om den irländske smeden Jack som hade varit så snål att han inte blev insläppt i himlen. Han lär också ha lurat så många att inte ens Djävulen ville veta av honom. I väntan på Domedagen fick han därför vandra runt för att finna en plats att få vila på. För att se vägen bättre gjorda han lyktor av de kålrötter han åt. Lyktorna fyllde han med glödande kol.

Just att tillsammans göra ruskiga lyktor av de vackra, trinda pumporna är något alldeles speciellt. Bara att gå till torget eller matvarubutiken och köpa pumpor är en höjdpunkt. Dessförinnan är det bra att först ha valt ut motiven så att man vet vilken form pumporna ska ha. För pumpor är inte lika, vissa är runda, andra plattare och återigen andra mera avlånga till formen.

Pumpamotivset med verktyg. Foto: K.Engstrand
Pumpamotivset med verktyg. Foto: K.Engstrand

Pumpalyktorna kan vara allt från de enklaste glada gubbar till de läskigaste skelett. Succén är given, oavsett vilket motiv man väljer. Nu behöver man inte ha högsta betyg i teckning. På internet finns många hemsidor där man kan hämta hem motiv. Det finns också färdiga set med mallar och verktyg att köpa i välsorterade leksaks- och skämtbutiker. Numera hittar man verktyg även i matvarubutiker.

Fina lyktor tar lite tid att göra. Först ska de gröpas ur innan motivet ska mejslas fram. En god idé är att gröpa ur dem en dag och göra motiven nästa dag. De färdiga pumporna faller ganska snabbt ihop. Räkna med att de håller 2–7 dagar, allt beroende på hur kalla nätterna blir. Sedan får de pryda komposten.

 

Pumpor förgyller Hötorget i Stockholm. Foto: K Engstrand
Pumpor förgyller Hötorget i Stockholm. Foto: K Engstrand
Vad behövs?
  • jättepumpor
  • kulspetspenna
  • matsked, grapefruktsked eller särskild skopa för just pumpor
  • färdiga mallar eller smörpapper och vattenfast tuschpenna
  • provsticka och lagom vass, smal tandad kniv eller färdiga pumpasetknivar
  • värmeljus till mindre pumpor, blockljus till större
  • långa tändstickor
Så här gör du:
Motivet uppritat på smörpapper tejpas fast på pumpan. Därefter "prickas"  motivet fram. Foto: K. Engstrand
Motivet uppritat på smörpapper tejpas fast på pumpan. Därefter “prickas” motivet fram. Foto: K. Engstrand

1. Först ska pumpan gröpas ur och detta är det moment som brukar ta mest tid och som barn tycker är tråkigast, klart vuxengöra alltså.

2. Rita upp ett sexkantigt lock runt pumpans skaft. Kulspetspenna fungerar bäst. Det ska inte vara för stort, då släcker vinden ut ljuset.

3. Gröp ur nästan allt fruktkött och alla kärnor. Pumporna brukar vara ganska tunnväggiga så det brukar inte vara alltför svårt. En vanlig matsked eller en grapefruktsked fungerar bra. Kärnor kan man rosta eller spara några för att så pumpor av nästa år. Av pumpaköttet kan man baka kakor.

4. Dags för det skräckinjagande motivet. Mallar görs av smörpapper som passar mot pumpans framsida. Tänk på att lämna 2 cm marginal mellan lockkanten och motivet. Rita motivet och färglägg de delar som ska skäras ut. De utskurna delarna kommer att bli upplysta av ljuset inuti pumpan. Använd vattenfast tuschpenna, annars smetar färgen lätt.

5.Tejpa fast mallen på pumpan.

6. Nu är det dags att punktera kanterna längs de delar av motivet som ska sågas/skäras bort. Detta är ett moment som de flesta barn brukar klara bra, även treåringar, bara inte motivet är för komplicerat. Punktera med en provsticka. Ganska tätt, tre– fyra punkter per centimeter brukar fungera bra.

Efter punktering sågas motiver ut. Foto: K Engstrand
Efter punktering sågas motiver ut. Foto: K Engstrand

7. Såga med en lätt tandad kniv loss de delar som ska bort. Lättast går det om man tar en liten bit i taget.  Fyra– fem åringar brukar vilja försöka såga ut en liten bit, sedan brukar orken tryta medan. Ett vakande öga behövs så att inte alltför mycket av motivet sågas bort för då brukar tårarna lätt falla!

 

Foto: K Engstrand
Foto: K Engstrand

 

 

Partyt kan börja!

Visst blev de fina! I pumporna har vi satt blockljus och stora värmeljus som lyser längre än vanliga, små värmeljus som det också brukar behövas tre per pumpa av. Långa tändstickor är lättast att tända ljusen med.

Traditionell gubbe, fladdermus och en söt katt. Foto: K Engstrand
Traditionell gubbe, fladdermus och en söt katt. Foto: K Engstrand

Tänk på brandrisken, ställ alltid pumporna på ett säkert ställe utomhus

 

 

Dubbel glädje, vaxbehandlad amaryllislök med Halloweenmotiv blir vacker julblomma i december.

 

Echeveria är en fetbladsväxt, suckulent, som vanligen är grågrön, blågrön eller helt grön. Det är en ytterst torktålig krukväxt som har sitt ursprung i Mexiko. Vill stå ljust och klarar vanlig rumstemperatur bra men trivs bättre om det är lite svalare.

Till Halloween säljs nu behandlade echeveria, målade med olika färger. Färgerna tar inte död på växten, och allt eftersom bladen växer kommer växtens naturliga färg att ta över. De självlysande säljs bland namnet under namnet  Echeveria ‘Glowing Star in the Dark’® .

Här kan du se en kort Youtubefilm om hur de självlysande ser ut på natten:

 

Japansk lykta, populär och vacker höstdekoration och trevligt alternativ till dörrkrans. Foto: K Engstrand

Japansk lykta, Physalis franchetii, även kallad judekors, är en populär och lättodlad trädgårdsväxt som framför allt syns på hösten. För då får den skäl för sitt namn, de lysande orangeröda “lyktorna”, som egentligen är det ballongformade frukthöljet, lyser starkt på kolonilotter och trädgårdar. Nu på hösten säljs den också ofta som dekorativ eternell.

Dess växtsätt är inte det vackraste, därför brukar man låta den växa i en lite undanskymd vrå eller baktill i rabatten.

Den är anspråkslös, men vackrast blir lyktorna i soligt läge och om jorden är kalkhaltig. Trivs den så sprider den sig också, den japanska lyktan sprider sig med jordstammen som sakta men säkert bryter ny mark. Blir ca 80 cm hög.

Lyktorna är vackra att ha inomhus. Man skördar den när de fått fin orange färg. De ska torkas hängande.

wjaplyktadoor
Några grenar Japanska lyktor blir vacker dekoration på ytterdörren. Foto: K Engstrand

 

 

Så lyckas du:

Japansk lykta kan ibland vara svår att få att gro, man så i krukor redan i december fram till mars, krukor som man låter stå utomhus, det brukar främja groningen.

Direktsådd: I april/maj. Fröna ska sås på ytan. Håll sådden fuktig tills fröna grott.

Du kan även förkultivera inomhus, så glest i fuktad såjord. Sådden ska under groningen stå i vanlig rumstemperatur, 20-22°C. Håll sådden fuktig.

Omplantering: När plantorna är stora nog att lätt kunna hanteras, plantera om till en planta per kruka. Vanlig krukväxtjord fungerar bra.

Låt småplantorna stå ljust och svalt.

Utplanteras efter sista frostnätterna.

Japansk lykta är medlem i potatisfamiljen.

 

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...