Taggar Inlägg "Hantverk"

Hantverk

Foto: Kerstin Engstrand

Jag har sett mängder av fantastiska trädgårdar som alla har påverkat och inspirerat mig. En novemberdag hade jag glädjen att få uppleva Martin Lönnebos lilla radhusträdgård i ett av Linköpings villakvarter. Nu finns inte denna trädgård mer, Martin fyller snart 88 år och radhuset har ersatts av en lägenhet. Hans trädgård var unikt, följ med på en liten rundtur en tidig frostnupen morgon.

Det är tidig morgon. Frosten har lagt sin hinna över ett sotsvart glasklot som berättar om tidernas begynnelse, den första dagen. Mitt i det svarta tränger ett guldklot undan mörkret. Sakta men säker tinar solen upp denna lilla radhusträdgård, en meditativ trädgård som har skapelseberättelsen som grund.

– Gud finns också i det svarta, i mörkret, säger Martin Lönnebo, sedan 1995 biskop emeritus i Linköping.

För det är i biskopens trädgård vi befinner oss. Här är talet sju nyckeltalet. Maria nyckelpigas sju prickar möts man av vid grinden, sedan av sju glasklot. Namnet han gett trädgården är: Himmelsk belysning, från evigheten till tiden och åter.

Nyckelpigan är ett tecken på Marias närvaro i den nordiska sommaren. Foto: Kerstin Engstrand
Nyckelpigan är ett tecken på Marias närvaro i den nordiska sommaren. Foto: Kerstin Engstrand

En morgon som denna är ljuset både värmande, skapande, brännande och renande. Sju glaskupor på grova granitpelare bildar stommen. Var och en fylld med ett budskap som följer de sex dagar Gud skapade jorden och den sjunde då han vilade. Skapade av kända glaskonstnärer, skapade i östgötska Vadstena och Murano, den kända italienska glasblåsarön utanför Venedig, efter Martins idéer. Glaskloten och allt annat står faktiskt ute året runt.

På platsen fanns redan en liten sommaräng, skön som en örtagård. Med grannars och vänners hjälp släpades all sten på plats. Sedan inbjöd han hela universum med rummet, tiden, livet och anden att slå sig ner på den gröna plätten. För plätt är det, trädgården är inte större än husets vardagsrum. Men en plätt nog att genom bön och meditation skapa relationen till Gud.

När man hör ordet meditativ trädgård kanske många tänker på en japanskinspirerad med krattat grus, mossa och stora stenar. När Martin Lönnebo bjöd in universum med rummet, tiden, livet och anden att slå sig ner i den lilla radhusträdgården blev sju glaskupor stommen. Längst till vänster hans favorit, varde ljus. Foto: Kerstin Engstrand
När man hör ordet meditativ trädgård kanske många tänker på en japanskinspirerad med krattat grus, mossa och stora stenar. När Martin Lönnebo bjöd in universum med rummet, tiden, livet och anden att slå sig ner i den lilla radhusträdgården blev sju glaskupor stommen. Längst till höger hans favorit, varde ljus. Foto: Kerstin Engstrand

Jämtländsk skiffer, 488 storgatstenar och sju granitpelare från Mjölby ger den nödvändiga kärva kontrasten till glasets skörhet. Hans syn på sig själv som ”dålig” trädgårdsmästare, eller lat, kanske, han anser att en trädgård ska i mångt och mycket sköta sig själv, gjorde att trädgården delvis blev som den blev. Detta trots att han och ena brodern i sin ungdom fick pris för bästa morötterna när de som barn odlade hemma i Västerbotten.

Stjärnornas kraft
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den börjar, förstås, med skapelseberättelsens första dag: ”Och Gud sade: Varde ljus och det vart ljus – skilde ljuset från mörkret, kallade ljuset dag och mörkret natt den första dagen.” Det kan ju tänkas vara självklart att en kyrkans man skapar en trädgård med skapelseberättelsen som tema. Men Martin är en överraskningens man, det fanns också en annan, mera nutida drivkraft när det gäller trädgårdens tema. Hör honom själv berätta:

Familjens katt har fått sin grav under paradisäppelträdet, narcisser pryder den på våren och i trädet basunerar en ängel i plåt, gjord efter de klassiska ljusänglaspelen som förebild, sin melodi. Foto: Kerstin Engstrand
Familjens katt har fått sin grav under paradisäppelträdet, narcisser pryder den på våren och i trädet basunerar en ängel i plåt, gjord efter de klassiska ljusänglaspelen som förebild, sin melodi. Foto: Kerstin Engstrand

I trädgården förenas hans lust att hålla på med det jordiska, som att släpa tunga stenar, och det filosofiska. Överallt finns dikter och visdomsord ingraverade på små skyltar, ord av Fröding, Tomas Tranströmer, Harry Martinsson och T.S Eliot. Själv har han skrivit flera böcker varav ”Frälsarkransen”, om hur man på egen hand hittar vägen till Gud, fortfarande är en verklig storsäljare. Och i dagarna har han just utkommit med en ny bok, Grundglädjen (Verbum), där bilder från trädgården illustrerar hans insiktsfulla texter. Jag är inte religiös men Martin Lönnebos texter ger mig nya perspektiv, han har en driven penna samt en stor portion humor och självinsikt.

 

Kluriga tankar
Ormar förknippar vi med paradiset. Men dinosaurier? Detta är Martin Lönnebos tolkning av den sjätte dagen, dagen innan fullbordan, då djuren och människan skapades och vi fick örter till föda. Glaskupornas fästen är tolvkantiga för att hedra solens skenbara promenad genom stjärnhimlen. Foto: Kerstin Engstrand
Ormar förknippar vi med paradiset. Men dinosaurier? Detta är Martin Lönnebos tolkning av den sjätte dagen, dagen innan fullbordan, då djuren och människan skapades och vi fick örter till föda. Glaskupornas fästen är tolvkantiga för att hedra solens skenbara promenad genom stjärnhimlen. Foto: Kerstin Engstrand

Det var år 2002 som trädgården stod ”färdig”. Detta efter år av kluriga tankar för Martin Lönnebo är känd för att behärska det sinnliga i både ord och tanke. För vem annars skulle komma på idén att ha en drake, av glas, i sin trädgård? Och det i ”mogen” ålder! Livet är inte sockersött, det vet Martin som bland annat arbetat som fängelsepräst men starkast har nog sonen Jonas präglat honom. Jonas som vid födseln bara vägde 2,5 kilo och visade det sig ha en hjärnskada. Men Jonas har också ett skratt som Martin beskriver ”som får hela hans kropp att lysa”.

Det finns hotande företeelser i livet, därför har draken och också ormen sin naturliga plats i trädgården. Ormen är tjock och starkt koboltblå. Den ligger noga bevakande runt det sista glasklotet som berättar om den sjätte dagen då Gud skapade alla levande varelser. Tittar man riktigt noga ser man att där inne, på en bit spegelglas, ligger ett litet barn i genomskinligt glas med armarna utsträckta.

Själv kallar han sig för ”den dålige trädgårdsmästaren” – hans egen underskattning av sin egen kapacitet. Men han har haft hjälp av en annan mästare som enligt honom skapat skönheten. I naturen finns en kraft utan like, i minsta lilla frö som gror och blir en praktfull växt, som sedan vissnar och dör. Ett skeende som delvis upprepar sig varje år. Och han betonar att ingen predikant kan överträffa naturen. Ja, han säger att ibland kan även pelargonerna i köket berätta bättre om den gudomliga mångfalden.

 

Våren en favorit
På femte dagen flyger fåglarna och fjärilarna. Jorden består av ett vimmel av levande varelser. Rödhaken, barmhärtighetens fågel fyller kupan med innehåll. Och en dikt av R.S. Thomas finns ingraverad på pelaren: …rödhaken, som en värmande eld; och likt Kristus; kommer till oss i sin svaghet, men med en genomträngande sång. Foto: Kerstin Engstrand
På femte dagen flyger fåglarna och fjärilarna. Jorden består av ett vimmel av levande varelser. Rödhaken, barmhärtighetens fågel fyller kupan med innehåll. Och en dikt av R.S. Thomas finns ingraverad på pelaren: …rödhaken, som en värmande eld; och likt Kristus; kommer till oss i sin svaghet, men med en genomträngande sång. Foto: Kerstin Engstrand

Ena dagen sätter han vårlökar, nästa dag skriver han en text om sorgen. Favoritårstiden är våren, då tycker han trädgården är som vackrast när alla tulpaner står i blom. Krokuslökarna beskriver han sinnligt som små gyllene kupoler, något tillbucklade och nötta av tiden. Vårens tidiga lökväxter sätter han gärna i grupper framför dörren, allt för att inte missa den allra första vårhälsningen.

Men som så många andra har han problem med blomningen på sensommaren och hösten. Där önskar han sig mer blomprakt.

– Utan naturen och skönheten kan vi inte leva. Den dagen man som människa främjar sig ifrån skönheten och naturens värden förloras man.

Värdet av naturen, skönheten, sanningen och godheten lärde han sig av sin ”idol”, Albert Schweitzer, som hans doktorsavhandling handlade om. Schweitzer var både teologie-, medicine- och filosofisk doktor samt mycket skicklig musiker, särskilt att spela Bach på orgel. Han lär även ha varit förespråkare av vegetarisk livshållning. Så här berättar Martin Lönnebo om det intryck Schweitzer gjort på hans syn på naturen:

Ta livet på allvar och var glad

En trädgård utan humor är nog ingen sann trädgård. Här finns det gott om humoristiska, underfundiga inslag som gör att alla mina fördomar om hur en biskops trädgård ska se ut får sig en knäck. Första nöten man ska knäcka innan man får göra entré är att tyda symbolen på garageporten. Huset heter Lönnebo och har förstås ett steriliserat lönnblad på porten. Han kan också snickra och måla ikoner. Hans egna ikoner fanns inomhus. Länge fanns även en som prydde grinden, skapad av hans lärare, Robert de Caluwe, men den blev stulen. Där får man också en vägledning till vad som komma skall, Maria nyckelpiga i en glaslykta och orden ” Et in terra pacem”, och frid på jorden. Här möts naturen, trädgårdskonsten, den bibliska historien, ett skönhetsbudskap, en stor nypa humor och sann kärlek med glaskonst av högsta klass. Tänk att en minimal radhusträdgård kan bli en sådan sann plats för kontemplation där himmel och jord är i symbios. Sådant kan bara skapas av sanna mästare.

 

Från sin plats på grinden vakar ärkeängeln Uriel. Han sägs vara tillförordnad chef i universum för planeter och stjärnor och passar därför enligt Martin Lönnebo bra för uppgiften att vaka över trädgården. Foto: Kerstin Engstrand
Från sin plats på grinden vakar ärkeängeln Uriel. Han sägs vara tillförordnad chef i universum för planeter och stjärnor och passar därför enligt Martin Lönnebo bra för uppgiften att vaka över trädgården. Foto: Kerstin Engstrand

Han har alltid tyckt om att berätta i bilder och det märks i trädgården. Den är stark. Trädgården har stora likheter med grundglädjen. Och när han och hustrun Britt-Louise inte längre orkade med sommarstället i Roslagen planterade de blåa låga blåklockor mot gatan, som om det vore en strandlinje, ett annat sätt att visa lusten att skapa med ögon och stark känsla.

Och ett gyllene klot symboliserar den åttonde dagen, och evigheten. Och Martin avslutar med orden: Jag tror på blommornas och trädens glädje.

Martin Lönnebos tre trädgårdstips
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
  1. Börja med en liten trädgård, trädgården får inte bli en börda.
  2. Ge plats för tankar, var lite galen!
  3. För in anden, något som ger skönhet och ro.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trädgårdsdesigner Diarmuid Gavin var nöjd med sin trädgård, och självklart blev det några bilder tagna även en tidig morgon. Foto: Kerstin Engstrand

Det slår aldrig fel, på varje trädgårdsutställning av världsklass finns minst en trädgård som har ett förfallet skjul eller en gammal antik ruin. Fast allt är nygjort, bara några veckor gammalt. De är så kallade follies. Slår man upp ordet folly i en ordbok är det oftast översatt med fåfänga, dårskap eller tokeri. Fåfänga är en svensk företeelse och avser ett litet men extravagant lusthus som ska vara placerat högt så att utsikten blir därefter. Vårt svenska ord fåfänga lär komma från det franska ”la folie” som står för lyxigt lusthus. Men follies är något annat, snarare tokerier. Eller vad sägs om att ha en fejkad antik mur, en ruin, ett torn, ett tempel i din trädgård eller rentav en jättelik ananas som tak på ditt hus?

Åttkantig folly. Foto: Kerstin Engstrand
Åttkantig folly. Foto: Kerstin Engstrand

Man kan likna dessa follies vid en typ av bedrägeri eller rentav trolleri. Trädgården är en spelplan, en scen och bitvis en kuliss. Under 1600- och 1700-talen användes den som teater och gränsen mellan trädgårdskonst och teaterkonst var högst flytande. I slutet av 1700-talet kunde man även befolka trädgården med kulissfigurer när man hade fest.

Vad är det då som definierar en folly? Egentligen inget, för det är en byggnad vi inte förstår och inte ska förstå. En trädgård behöver ibland ta ut svängarna. Stora trädgårdar (inte med tanke på storleken utan på graden av konstnärskap) har alla humor och överraskningar. En trädgård ska ge näring också till själen.

Follies är viktiga, kontrasterna som de ger betyder mycket för helheten. Och på årets RHS Chelsea Flower Show 2016 tog den irländska trädgårdsdesignern Diarmuid Gavin verkligen ut svängarna. Han skapade en dansant trädgård. Och beställaren var inte mindre än det anrika och välkända varuhuset Harrods. Det blev ”The Harrods British Eccentric Garden”.

En triangelformad trädgård med ett tornliknande hus i fonden. Åttkantigt var det. Till det en klassisk italiensk spegeldamm och formklippta buskar. Och en stor nypa cottage gardenplanteringar.

Låter väl inget speciellt, eller?

Titta då här:

 

 

 

 

 

 

 

De konformade lagerträden rockade loss, buxbomskloten poppade upp och ner, andra buxbomsbuskar svängde runt, en trädgårdssax klippte helt utan människans hjälp, rabatten runt huset gick runt en enbärssnår, nej jag menar ett torn, balkonglådorna åkte hiss och ibland lyfte även taket. Fast redan andra dagen började både saxen och taket att strejka så smått.

Inspirationskällan var William Heath Robinsons (1872-1944) skojfriska teckningar. Robinson, som hade tänkt bli landskapsmålare, försörjde sig istället länge på att illustrera böcker. Men en stor uppdragsgivare gick i konkurs och som familjeförsörjare var han nödd till att hitta nytt arbete. Det blev som tidningsillustratör. Heath Robinson kom bland annat att bli känd för sina illustrationer med minst sagt fantastiska lösningar på trädgårdsägarnas problem. Harrods valde att samarbete med det kommande Heath Robinsonmuseet och resultatet blev en mycket spektakulär trädgård.

Och på varuhuset arrangerade man klassiskt Afternoon Tea med trädgårdsföredrag av Diarmuid Gavin och Helen Dillon. Samt hade en utställning av Heath Robinsons verk.

w6979
Varje gång Gavin är med på Chelsea blir det gränsdiskussioner. Så även denna gång. Plötsligt flyttade han trädgårdsskjulet till andra sidan, vilket inte riktigt uppskattades av grannen som hade en mera stilfull och rofull trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

 

 

 

 

Vad tyckte då domarna om trädgården? De gav Diarmuid förgyllt silver. Tekniken fungerade i regel, den krävde att man grävde ut platsen till ett djup av 1,5 meter och det är precis den nivå som RHS tillåter som maximalt grävdjup. Däremot var planteringarna lite väl sammanpressade och det största minuset blev för att man lät de roterande växtkonerna av lagerblad hela tiden snudda vid andra växter.

RHS har genomgång av trädgården sista anläggningsdagen. Foto: Kerstin Engstrand
RHS har genomgång av trädgården sista anläggningsdagen. Foto: Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

 

 

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

Under första världskriget sägs Flanderns slagfält våren 1915 ha färgats röda, av blommande kornvallmo. April och maj månad 1915 var ovanligt varma, och värmen kom efter en dubbelt sträng vinter som hade bjudit på både krig och kyla. När bönderna började plöja sina fält, då kom vallmofröerna till liv igen. Och de spred sig under de kommande åren.

Sedan dess är den röda kornvallmon symbol för att minnas alla som förlorat sitt liv i krig. Att bära en vallmoblomma är i Storbritannien en självklarhet, vid årsdagen av freden bär alla programledare i tv, politiker och andra en. Till och med programledarna i Top Gear.

För några år sedan ville två australiensiska kvinnor, Lynn Berry and Margaret Knight, åminna sina pappor som dött i andra världskriget. Via en blogg. och sedan en Facebooksida, nämnde de att de tänkte sticka 120 vallmon som skulle ”blomma” runt ett träd i Melbourne.

Vad de inte hade med i beräkningen att de skulle få hjälp.

– Responsen vi fick blev minst sagt oerhörd. Alla ville vara med, från hela världen kom det stickade vallmoblommor, många med ett personligt meddelande om den nära och kära som vallmon var stickad för.

Deras projekt växte till 5000 Poppies, blev snart till över 250 0000 vallmon, skapade av 50 000 personer. Den yngsta var två år, den äldsta 102.

Och för tre år sedan kom de på idén att kanske visa upp detta på Chelsea Flower Show. Nu blev det till 300 000 handstickade vallmon i alla de röda toner som finns på jorden och som täckte 2000 kvadratmeter. Det var en mäktig upplevelse. Till det en riktig röd matta, 300 meter lång.

Varje vallmo rymmer ett minne av en nära och kär person som dött i krig, någonstans på vår jord.

Philip, Lynn och Margaret Foto: Kerstin Engstrand
Philip, Lynn och Margaret
Foto: Kerstin Engstrand

Till sin hjälp att visa upp dem på ett snygg sätt fick de Phillip Johnson, trädgårdsdesigner som 2013 fick guld och Best in Show för sin trädgård ”Trailfinders Australian Garden”. 2015 visades de upp i Melbourne, på Federation Square.

Till Chelsea hade tillökning skett, med 26 000 vallmon på stjälk, varav 1200 var gjorda i Storbritannien av kvinnor i gruppen  “Knitting for Victory”.

Det var vackert. Det var robust. Det var gripande. Just detta att så många från hela världen hade engagerat sig samtidigt som man förundrades att så många olika toner av rött finns. Och att de gick bra ihop. Och uppfinningsrikedomen om hur en stickad vallmo ska se ut är oslagbar. Alla blommor var handstickade i rött ullgarn. Ull klarar regn bra, för dessa ska blomma längre än en dag.

Detta var mera levande än de 800 000 keramikvallmoblommor som 2014 visades vid Tower of London.

Lynn, Margaret och Philip var djupt rörda av responsen på Chelsea, vilket även inkluderade ett besök av den i år 90-är fyllda drottning Elisabeth II och hennes familj.

Många besökare grät stilla när de såg installationen.

Vad händer efter Chelsea?

– Vi hoppas få sponsorer för att visa våra vallmon vid årsdagen i Fromelles, Frankrike den 19-20 juli. I år är det 100 år sedan slaget vid Fromelles.

Vill också du sticka en vallmoblomma? Då hittar du Marg och Lynns mönster här:

https://5000poppies.files.wordpress.com/2013/06/chelsea-patterns-oct-2015.pdf

https://5000poppies.wordpress.com/poppy-patterns/

Och ja, de tar gärna emot fler vallmoblommor. Hela världen väntar på att få se dem. De lånar också ut mindre delar till olika lokala minnesdagar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Av Kerstin Engstrand

De tre blommorna i rostig plåt gick direkt på mässans första dag, de har en fin symbios mellan varandra och är ovanligt skickligt gjorda. Bara att gratulera den som hann först! Måste vara utomordentliga som rumsavdelare. Såldes av Orangeriet Antik Trädgårdskonst. Foto: Kerstin Engstrand

Antikmässan 2016 gick av stapeln 18 – 21 februari och vi har självklart varit där och letat trädgårdsmotiv.

w153218
Detalj av återupptäckt byrå av Johan Nils Asplind, Thunér Antikhandel. Foto: Kerstin Engstrand

Man ska aldrig måla över en vacker byrå! Här en detalj av en byrå av Johan Nils Asplind, under flera lager av vit färg hittades dessa vackra rosor målade av Asplind i Falun. Fyra liknande byråer finns på de kungliga slotten , i kammare som bebotts av hovets lågadliga eller ofrälse ståndspersoner, för de kungliga de hade fanermöbler. Asplind föddes 1756  och dog år 1820, i lungsot, TBC vilket var en vanlig sjukdom i gruvstaden Falun.

Mycket Svenskt Tenn

Josef Frank är alltid modern, och i år fanns flera montrar som nästan enbart visade hans verk och annat från Svenskt Tenn. (För bildtexter,klicka på bilderna). Svenskt Tenns grundare Estrid Ericson letade under sina resor runt om i världen efter vackra textilier att ta hem och sälja i butiken på Strandvägen. Förutom tyger av Josef Frank köpte hon av det engelska textilföretaget GP & J Baker. De hämtade inspiration från historiska mönstertraditioner och Estrid började köpa textil från dem redan på 1930-talet. Tyget Lotus finns att köpa än idag, i lin kostar det 1450 kr metern.

Trendigt mässing

Både på Formex och Möbelmässan sågs mycket mässing och så även en del på Antikmässan även om det verkade som många nu letar efter föremål i krom och silver.

w161943

Mässingskittel, sameslöjd troligen gjord i någon av våra norra hamnstäder, som gjord för tulpaner. Pris 1500 kr och återfanns i Kurt Forselius monter.

 

w173826

Mässingsvaser av Per Forsell för Skultuna, pris 4200- 5000 kr styck, från Sagaflo.

 

Och djur i alla de former

Påfågeln i metall var magnifik, men uppstoppade reptiler och känguruungar gick vi snabbt förbi.(Klicka på bilderna för att se bildtexter).

 

Fontäner

Fontän gjord i Carraramarmor, vacker så att man bara måste smeka den. Väger 750 kilo, och visst känns behovet stort över att ha ett orangeri när man ser denna. Från Orangeriet Antik Trädgårdskonst.

w155058

 

Och Edeby Antikt och Vackert hade denna fontän:

w150824

 

Vad letar Du efter?

Ja, det var namnet på Jan Rundgrens trendutställning. Att Jan har ett stort trädgårdsintresse märks tydligt. I botten är han utbildad textilare, (damskräddare) och själv samlar han på allt som har med skrädderi att göra, bland annat nåldynor. Hans fynd på mässan blev i år en måttstock som man mäter upp tyg med.

I A la Carte Antiks alltid lika fina monter fanns en stor mängd trädgårdsprylar, och i botten av ett kärl hittade vi dessa gamla franska fröpåsar.

w162919

 

 

 

 Blommigt

 

Samlaren magi – Upsala-Ekeby

Utställningen ”Samlarens magi eller mani” visade delar av Johan Helmersson och Peter Noréns unika samling av keramik från Upsala-Ekeby. I  över 20 år har de samlat och till vardags driver de Grödinge Antik & Design. När de började sin samling, som startade med ett litet grönt fruktfat, var Upsala-Ekeby ganska okänt.  Då var enbart cirka tusen föremål kända, idag har den siffran sexdubblats.

Och snart lämnar de Grödinge för att flytta till — Lappland, och samlingen tar de med sig.

 

 

w174310

 

Anna-Lisa Thomson (1905-1952), här ett urval av hennes vaser för Upsala-Ekeby, bl.a. de som går under namnet ”Marina”. Thomson var född i Karlskrona och var utbildad vid bl.a. den Konstindustriella skolan. Hon började vid  Upsala-Ekeby  år 1933.  Hennes form angavs av kritikerna som ”sträng och måttfull” men senare kom hon att påverkas särskilt av blommor och havsväxters former. Det är Thomson som har gjort den populära serien ”Paprika” .

Ingrid Atterberg

w174534
Den prickiga vasen i bakgrunden är en av många vaser av Ingrid Atterberg i serien ”Västkust”. Foto: Kerstin Engstrand

 

Jag lärde känna Ingrid Atterberg på 1980-talet när hon hade planer att förändra sin ateljé. Och jag måste erkänna att jag först inte visste vem hon var.  Men mycket snart så kom jag att älska hennes formspråk. Ingrid föddes i Härnösand 1920 och var utbildad vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Hon började vid Upsala-Ekeby 1944 och var verksam där till 1963. Tidigt ansågs hon vara djärv, men hon kom även på en ny teknik att arbeta med chamotte, en teknik som även kom att kopieras av andra. Ingrid arbetade även med andra material, som textil och plast. Och hon har även gjort en serie vaser som heter ”Mimosa”.

w174550
De svartvita vaserna och faten är ur serien ”Grafika” Ingrid Atterberg, Upsala Ekeby, 1950-tal. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Oumbärlig i trädgården är trädgårdskorgen Sussex trug. Foto: K Engstrand

”Alla” engelsmän har den, och då även kändisar och kungligheter som den träd­gård­sintresserade kronprinsen Charles. I världsberömda trädgårdar som Sissinghurst använder trädgårdsmästarna den då den fungerar till allt, lättare ogräsrensning, utplantering, bära fröpåsar i, lökar och krukor. Vacker är den också, många låter den stå i köket fylld med eterneller eller skördegrönsakerna. Ja, lika oumbärlig som lövkorgen är för oss svenskar är den klassiska engelska trädgårds­korgen, Sussex trug, för engelsmännen. Här har vi en korg som verkligen går i arv. Att få in en över hundra år gammal korg för reparation är inte en ovanligt för en s.k. trugmaker.

Foto: K Engstrand
Foto: K Engstrand

1851 visade Thomas Smith upp sina korgar på ”The Great Exhibition” i London. Det sägs att drottning Victoria gillade dem så mycket att hon inhandlade korgar både till sig själv och för att ge bort. Thomas Smith blev Kunglig hovleverantör, och är så än idag, Och korgarna, de kallas numera ROYAL Sussex Trugs.

Innan Thomas Smith skapade sin korg var korgarna i Sussex gjorda av träkärl i massivt trä. Formen var då rund, men det var mycket tunga korgar. De användes för att mäta upp säd eller vätska. Därför fanns de i olika storlekar och storlekarna behöll Thomas Smith även i sin variant.

”Sussex trug” tillverkas fortfarande av kastanj och pil. Det är den äkta kastanjen, Castanea sativa, som används.  Hela byn Herstmonceux, där tillverkningen fortfarande sker, är omgiven av kastanje- och pilträd. Det pilträ som man använder är faktiskt en biprodukt från tillverkningen av cricketslagträn. Och korgarna är lätta, en korg av första storleken väger bara 500-600 gram.

När träet ångas upp inför böjningen så sprids en svag doft av kastanj, inte bara i verkstaden, hela byn doftar.

En äkta trug ska hållas ihop av kopparspik, inget annat. Varje korg är unik och äkta hantverk. Men det finns kopior, till och med i plast. I botten ska äkthetsstämpel finnas, varje korg gjord hos Thomas Smith är numrerad och signerad av den som har tillverkat den.

wtrug0012

Kastanjen klyvs med en träklubba och en specialyxa. Varje stock delas för hand.

 

wtrug10003

Sittandes på en täljhäst hyvlas kastanjen till rätt form och storlek, därefter ångas delarna.

Det är överblivet trä som bränns i en ugn och genererar ånga. Delarna läggs i ett tegelrör, ångan gör att trät blir lagom fuktigt och böjbart.

wtrug10005

Handtaget och ramen är gjort av äkta kastanj. Kastanj är lätt att klyva samtidigt som det är ett hårt träslag och har även bra motståndskraft mot röta. De ångade delarna böjs runt en form, en mall.

 

Foto: K Engstrand
Foto: K Engstrand

Spånen i korgens botten är gjort av pil, blåpil, Salix Coerulea.

Foto: K Engstrand
Foto: K Engstrand

Spånen fästs i ramen med kopparspik. Allra sist spikas benen fast.

Foto: K Engstrand
Foto: K Engstrand

Funktion, form och tradition är tre ord som när det gäller denna korg . Korgen finns i tio olika storlekar, från 0 till 10, och varje avslöjar dess funktion. No 8 rymmer standardmåttet för en portion foder till djuren. Engelska trädgårdsägare föredrar No 7 som har de exakt rätta måtten för att platsa i en engelsk rabatt.

wtrug10007

Med åren kommer träet åldras och få en vacker patina. De flesta tycker korgarna blir vackrare och vackrare ju äldre de blir. Robin och Sue Tuppen, som idag driver Thomas Smiths Trugs, är vana att få in riktigt gamla korgar för reparation. Denna är över 100 år. Det är sällan som dagligt bruk i trädgården gör att de går sönder. Nej, vanligen är det att mannen i huset backar över korgen.

Korgarna där tåliga och kan lätt rengöras med vatten och grönsåpa. Smuts som sitter fast kan borstas bort med en nagel- eller skurborste. Vill du ha din korg stående utomhus året runt bör du däremot behandla den ett bra miljövänligt impregneringsmedel.

wtrug0011

Synd bara att svenska trädgårdsbutiker inte riktigt har upptäckt den. För den här korgen går i arv, i generationer. och även den har fått sina kopior, uppoppade i billigare träslag och till och med i plast! Självklart ser man  korgarna skymta i filmer, i”Stolthet och fördom” och Sherlock Holmes.

Och i slutfasen av den sista delen av Sagan om Ringen, vad stod där inte i den lilla cottage garden med stockrosor som vajade så fint i den stilla vinden, en härlig kontrast till alla dataanimerade scenerna, om inte en äkta klassisk Sussex trug.

wtrug10002
Foto: K Engstrand

Men det finns även modernare trugs, i glada färger och gjorda ibland annat finsk plywood.

Nu talar vi om en låg, vid nästan flat korg, som framför allt används som skördekorg. Vi använder vår i köket under vinterhalvåret, och i trädgården under sommaren. Skönt att ha en så användbar brukskorg. En har vi också i hallen, utmärkt att lägga alla de små konstiga prylar som plötsligt ska ha en plats, som hundbajspåsar, hundkoppel och udda vantar. Ja, Sussex trug, som görs i grevskapet Sussex i södra England, är så bra och ett sådant måste att den däröver är en vanlig bröllopspresent.

Foto: K.Engstrand
Foto: K.Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig. Träd ger intryck. Den...